Pratade just med Mehmet i telefonen. Och han var så glad och lycklig över att vi snart är tillsammans igen och över att få lämna turkiet och börja om på ny kula och att vår resa på 9 månaders väntan nu är över, så han grät av glädje. Det är klart att jag är lycklig för det här, det är jag verkligen. Men med allt jag har omkring mig nu och med alla bekymmer, stora som små, så känner jag mig helt avtrubbad inuti.
Det här med min väska har tagit hårt på mig. Sen är jag jättestressad över skolan som jag inte haft någon som helst energi och lust med alls och ligger nu efter 4 veckor. Sen har jag i ett par dagars tid nu fajtats med Pegasus för att boka en flygbiljett åt Mehmet, och det tog typ 24 timmar innan jag fick veta att det var fel på DERAS hemsida och inte på MITT Visa-kort. Och för att inte tala om allt jag haft att fixa här hemma inför att Mehmet flyttar in. Massa småsaker som man inte tänker på men som måste göras för att det ska vara snyggt o fint... panta burkar... slänga återvinning... storstäda... storhandla... tvätta det lilla jag har i klädväg och även sofföverdrag och madrassöverdrag till dubbelsängen samt filtar o badrumsmattor... köpa glödlampor... julpynta... Och då har jag ändå inte ens nämt allt jobb det innebär att gå igenom ALLA mina kläder som i flera år legat i stora påsar och som nu ska få en plats i min nya klädhylla. Funderar på att bara slänga in skiten, så får jag flytta om det sen. Några fler saker jag inte hunnit med är att köpa julgran och att få ett par saker uppskruvade. Sen det faktum att det är totalt KAOS på jobbet och att man kommer hem som ett utskitet äpplemos om kvällarna, det underlättar ju inte direkt.
Jaja, det är väll bara att försöka förstå att julen kommer ändå.. och Mehmet kommer hit ändå, oavsett om jag är klar eller inte!
söndag 18 december 2011
lördag 17 december 2011
Maratonblogga ikväll... njaa
Vi får se om jag får upp farten på fingrarna här så jag lyckas plita ner allt som hänt sedan sist.
Vi kan börja med det allra viktigaste, som ju egentligen är det som betyder mest av allt. Mehmet fick igår ett samtal från ambassaden att hans UT-kort hade kommit. Jippi Hurrey =))) Detta gjorde att vi slapp planera om allting och att Mehmet faktiskt kommer hit två dagar före julafton. Stackarn, han hade fått vänta en hel massa timmar på att jag skulle komma hem, då jag var ute på en shoppingrunda efter jobbet, för att han skulle få tillfälle att få berätta den glada nyheten för mig. Han var så glad att han nästan hoppade o skuttade när jag ringde och undrar om han inte fällde en liten tår när han berättade för mig om kortet =D Det var nog först nu som det gick upp för honom på riktigt att han faktiskt ska flytta till Sverige. Detta samtal från ambassaden var ju faktiskt det första konkreta beviset på hela 8 månader för honom att det här verkligen är på riktigt. Förut är det ju liksom jag som skött all kontakt med myndigheterna i ärendet o han har bara suttit i väntat o hoppats. Men, nu kommer han, äntligen. Och nu är det bara 5 dagar kvar... imorgon 4. Jag tror inte jag kommer tro på detta förrän jag sätter mig i bilen påväg till Arlanda för att hämta honom. Just nu känns det inte på riktigt alls och därför har jag också lite svårt för att njuta av mina "sista dagar i friheten" om ni förstår vad jag menar.
Next up... jobbet. På tisdag hålls det informationsmöte från fackklubben och arbetsgivaren om hur vår organisation ska se ut. Känns inte som att jag kommer bli arbetslös med tanke på de berg som växer på bergen med ärenden att ta tag i just nu, men man ska aldrig säga aldrig. Vågar inte tro på något förrän jag fått det uttalat och nästan inte då heller eftersom jag tror att saker och ting kan komma att ändras rätt så snart om företaget inte är nöjda med den plan de satt. Så om ett tag så kan man nog känna sig trygg o säker. Sen är ju en annan femma om man vill känna sig trygg o säker där eller om man vill leta efter en annan sysselsättning. Känns inte som jag har en framtid inom ett företag där jag går hem varje dag med blossande rosiga kinder pga jäkt, stress o press. Time will show!
Så var det ju det här med väskan. Här skulle jag kunna skriva en hel roman med vad som hänt sedan sist, men orkar faktiskt inte jaga upp mig mer för detta idag. Jag sammanfattar det istället med att de trodde de hade hittat väskan i Peking, men idag fick jag besked om att det inte var rätt väska och nu, såhär 3 veckor senare, så har de inte en aning om vart väskan är. Ersättningen, som kan vara aktuell om 3 månader, ligger på 2500kr för hela väskan. Jag vill inte gå och bli förstörd i både kropp o själv pga detta, så ska från och med idag försöka ställa mig in på att jag aldrig kommer att få den tillbaka. Så när Mehmet kommit hit så börjar projekt Köpa Ny Garderob 2011.
I övrigt så har jag en gedigen lista med saker som måste ordnas innan Mehmet kommer. Det är städning, diskning, tvätta, julpynta, storhandla, köpa julklappar, köpa kläder till julafton och sen fixa en hel del andra smågrejer som inte riktigt är på plats här i lägenheten. Dessutom måste jag plugga igen 4 veckors plugg och som grädden på moset så jobbar jag ju heltid. Nej, jag kommer inte hinna klart med allt, nej, jag tänker inte stressa upp mig. Det blir jul ändå och Mehmet ska nog överleva här hos mig ändå fast än inte allt är perfekt. Jag kan inte stressa upp mig så jag blir sjuk. Jag har haft nog med stress och press under detta halvåret så jag tänker inte slita ut mig i onödan.
Något som ändå lös upp min tillvaro i alla bekymmer var att jag fick högsta betyg och full pott på min omtenta i Marknadsföringskursen. Jag som trodde jag bara hade besvarat frågor motsvarande 42 poäng av 50. Så döm av min förvåning när jag fick se att jag hade fått alla rätt, full poäng, när jag loggade in på högskoleportalen här om dagen. Och än mer stolt blev jag när jag såg mailet från läraren med en fråga om han fick använda min tenta som ett exempel på "bra tentasvar" till andra kurselever. Ja, jag blev så himla stolt o glad. Tänk att gå från IG på första provet som jag skrev när jag var under extrem tidspress till att få VG på en likvärdig tenta lite senare. Det är bra att man kan få högsta betyg trots att det är en omtenta, så var det ju inte förr om åren i skolan inte. Nu är det bara en dryg vecka kvar innan det andra antagningsbeskedet kommer för vårterminen och jag håller alla tummar o tår för att jag kommer in på Projektledning2 på Umeå Universitet.
Julen närmar sig med stormsteg. Igår var jag runt med syrran till lite butiker och småshoppade... för alldeles för mycket pengar. Jag köpte bland annat alla saker som behövs för en julgran. Jag vill verkligen att Mehmet ska få uppleva en riktig äkta jul här i Sverige och det känns dessutom betydligt roligare för mig att få julpynta o göra fint inte bara för mig själv utan också för den jag älskar. Så imorgon så åker lite pynt upp här o där och granen kommer att kläs traditionsenligt dagen före julafton. Mys =) Vi kommer nog också att baka lite julgodis i mellandagarna. Kan tänkas bli pepparkaksbak också, för det har han nog heller aldrig testat förut. Julklappar har jag knappt börjat fundera på än, men den till Mehmet är redan klar... jag skämmer bort honom lite i år med en sprojlans ny Xperia X10 mobil med tillhörande kontantkort.
Vi kan börja med det allra viktigaste, som ju egentligen är det som betyder mest av allt. Mehmet fick igår ett samtal från ambassaden att hans UT-kort hade kommit. Jippi Hurrey =))) Detta gjorde att vi slapp planera om allting och att Mehmet faktiskt kommer hit två dagar före julafton. Stackarn, han hade fått vänta en hel massa timmar på att jag skulle komma hem, då jag var ute på en shoppingrunda efter jobbet, för att han skulle få tillfälle att få berätta den glada nyheten för mig. Han var så glad att han nästan hoppade o skuttade när jag ringde och undrar om han inte fällde en liten tår när han berättade för mig om kortet =D Det var nog först nu som det gick upp för honom på riktigt att han faktiskt ska flytta till Sverige. Detta samtal från ambassaden var ju faktiskt det första konkreta beviset på hela 8 månader för honom att det här verkligen är på riktigt. Förut är det ju liksom jag som skött all kontakt med myndigheterna i ärendet o han har bara suttit i väntat o hoppats. Men, nu kommer han, äntligen. Och nu är det bara 5 dagar kvar... imorgon 4. Jag tror inte jag kommer tro på detta förrän jag sätter mig i bilen påväg till Arlanda för att hämta honom. Just nu känns det inte på riktigt alls och därför har jag också lite svårt för att njuta av mina "sista dagar i friheten" om ni förstår vad jag menar.
Next up... jobbet. På tisdag hålls det informationsmöte från fackklubben och arbetsgivaren om hur vår organisation ska se ut. Känns inte som att jag kommer bli arbetslös med tanke på de berg som växer på bergen med ärenden att ta tag i just nu, men man ska aldrig säga aldrig. Vågar inte tro på något förrän jag fått det uttalat och nästan inte då heller eftersom jag tror att saker och ting kan komma att ändras rätt så snart om företaget inte är nöjda med den plan de satt. Så om ett tag så kan man nog känna sig trygg o säker. Sen är ju en annan femma om man vill känna sig trygg o säker där eller om man vill leta efter en annan sysselsättning. Känns inte som jag har en framtid inom ett företag där jag går hem varje dag med blossande rosiga kinder pga jäkt, stress o press. Time will show!
Så var det ju det här med väskan. Här skulle jag kunna skriva en hel roman med vad som hänt sedan sist, men orkar faktiskt inte jaga upp mig mer för detta idag. Jag sammanfattar det istället med att de trodde de hade hittat väskan i Peking, men idag fick jag besked om att det inte var rätt väska och nu, såhär 3 veckor senare, så har de inte en aning om vart väskan är. Ersättningen, som kan vara aktuell om 3 månader, ligger på 2500kr för hela väskan. Jag vill inte gå och bli förstörd i både kropp o själv pga detta, så ska från och med idag försöka ställa mig in på att jag aldrig kommer att få den tillbaka. Så när Mehmet kommit hit så börjar projekt Köpa Ny Garderob 2011.
I övrigt så har jag en gedigen lista med saker som måste ordnas innan Mehmet kommer. Det är städning, diskning, tvätta, julpynta, storhandla, köpa julklappar, köpa kläder till julafton och sen fixa en hel del andra smågrejer som inte riktigt är på plats här i lägenheten. Dessutom måste jag plugga igen 4 veckors plugg och som grädden på moset så jobbar jag ju heltid. Nej, jag kommer inte hinna klart med allt, nej, jag tänker inte stressa upp mig. Det blir jul ändå och Mehmet ska nog överleva här hos mig ändå fast än inte allt är perfekt. Jag kan inte stressa upp mig så jag blir sjuk. Jag har haft nog med stress och press under detta halvåret så jag tänker inte slita ut mig i onödan.
Något som ändå lös upp min tillvaro i alla bekymmer var att jag fick högsta betyg och full pott på min omtenta i Marknadsföringskursen. Jag som trodde jag bara hade besvarat frågor motsvarande 42 poäng av 50. Så döm av min förvåning när jag fick se att jag hade fått alla rätt, full poäng, när jag loggade in på högskoleportalen här om dagen. Och än mer stolt blev jag när jag såg mailet från läraren med en fråga om han fick använda min tenta som ett exempel på "bra tentasvar" till andra kurselever. Ja, jag blev så himla stolt o glad. Tänk att gå från IG på första provet som jag skrev när jag var under extrem tidspress till att få VG på en likvärdig tenta lite senare. Det är bra att man kan få högsta betyg trots att det är en omtenta, så var det ju inte förr om åren i skolan inte. Nu är det bara en dryg vecka kvar innan det andra antagningsbeskedet kommer för vårterminen och jag håller alla tummar o tår för att jag kommer in på Projektledning2 på Umeå Universitet.
Julen närmar sig med stormsteg. Igår var jag runt med syrran till lite butiker och småshoppade... för alldeles för mycket pengar. Jag köpte bland annat alla saker som behövs för en julgran. Jag vill verkligen att Mehmet ska få uppleva en riktig äkta jul här i Sverige och det känns dessutom betydligt roligare för mig att få julpynta o göra fint inte bara för mig själv utan också för den jag älskar. Så imorgon så åker lite pynt upp här o där och granen kommer att kläs traditionsenligt dagen före julafton. Mys =) Vi kommer nog också att baka lite julgodis i mellandagarna. Kan tänkas bli pepparkaksbak också, för det har han nog heller aldrig testat förut. Julklappar har jag knappt börjat fundera på än, men den till Mehmet är redan klar... jag skämmer bort honom lite i år med en sprojlans ny Xperia X10 mobil med tillhörande kontantkort.
söndag 11 december 2011
Världens godaste pastasås - RECEPT
Idag lagade jag en av mina favorit pastarätter som jag varit sugen på i flera månader. Var ju stört omöjligt att laga den i Alanya eftersom de inte har någon av ingredientserna typ. Här kommer i alla fall receptet för er som blir sugna. Jag tog också bilder, men låt inte dessa avskräcka er, för maten är mycket godare än vad den ser ut. Och för er som inte gillar spenat och har hemska minnen från spenatsoppan med ägghalvor från dagis, så har jag en glad nyhet... den smakar inte spenat =)
Recept:
200gram fryst hackad spenat (halv påse)
2,5dl creme freich (obs! måste vara den fetaste)
100g gorgonzolaost
salt
vitpeppar
(för er som äter kött så kan man också ha stekt bacon)
Gör såhär: Tina spenaten i en kastrull. Lägg i gorgonzolan o låt den smälta. Rör i creme freichen. Salta o peppra efter smak. Om ni vill ha bacon i så ska den stekas och tas i sist.
Såsen serveras med bandspagetti, gärna färsk sådan!
Recept:
200gram fryst hackad spenat (halv påse)
2,5dl creme freich (obs! måste vara den fetaste)
100g gorgonzolaost
salt
vitpeppar
(för er som äter kött så kan man också ha stekt bacon)
Gör såhär: Tina spenaten i en kastrull. Lägg i gorgonzolan o låt den smälta. Rör i creme freichen. Salta o peppra efter smak. Om ni vill ha bacon i så ska den stekas och tas i sist.
Såsen serveras med bandspagetti, gärna färsk sådan!
Mera shopping
Jag shoppade på HM på nätet här om dagen. Förutom det ni ser här nedan så blev det också ett par svarta leggings...
Bara 11 små fjuttiga dagar =)
11 dagar kvar... Ooooooh-oooooh I like it!!!
Snart är han här. Känns helt obeskrivligt att det bara är ynka 11 dagar kvar. Såhär kort tid har vi nog aldrig varit ifrån varandra mellan gångerna. Känns ännu mer obeskrivligt när jag tänker på att han faktiskt ska komma hit på riktigt... och bo här på riktigt... för alltid.... och alltid. Hahaa, jag kan nog inte på riktigt föreställa mig detta tror jag. Som sagt så är jag 31år och har aldrig tidigare varit sambo, men nu ska det ske. Jag har längtat efter denna dagen i flera år, att få bli sambo, att få komma hem till någon efter jobbet och inte bara till en tom o "död" lägenhet där alltid står på exakt samma plats som när jag lämnade. Att få komma hem till någon som kanske både har städat, lagat mat och tänt ljus - för det säger han nästan varje dag att han tänkt och vill göra. Känns bra att han ser fram emot hemmamans-livet för ett tag. Och jag är inte direkt bortskämd med att det står lagad mat på bordet när jag kommer hem. Sen jag blev vegetarian när jag var 13 så har jag lagat min mat själv i princip varje dag. Det känns som en dröm att ha hittat en man som både gillar att laga mat, tycker om att städa och hålla rent och att göra mig glad med det samma =)
Jag hoppas över allt annat att vi ska trivas här tillsammans och att Mehmet ska finna sig till rätta i lägenheten, i Skövde och med Sverige och allt som hör till. Men jag har faktiskt riktigt goda förhoppningar eftesom han nästan varje dag talar om hur otroligt trött han är på livet och på människor i sitt land, dels i hembyn, dels i Alanya. Senast igår så berättade han vad folk hade vräkt ur sig om mig t.ex. Mehmet gick hem o besökte sin kusins familj, men kusinen var dock inte hemma. Då fick Mehmet veta av familjen att en kille som Mehmet bråkat lite med i somras, han har spridit ut till folk att jag varit gift 3 gånger förut och att Mehmet är min 4e man. Allt detta för att folk ska titta snett på Mehmet och tycka att det är en ren skam att han är tillsammans med mig, Man bah, typ häpnar ju över vad folk får allt i från. Skulle jag varit gift förut, 3 gånger dessutom. Haha.... jag tappar nästan talförmågan. Jag kanske borde se det som en komplimang, att de tycker att jag är hot stuff och riktigt åtråvärd ;) Ja, nej, men ni hör ju själva hur folk pratar skit. Och det är precis just det som jag o Mehmet är så otroligt trötta på i Turkiet. Har inte spelat nån roll vart vi har satt vår fot så har folk pratat skit, vräkt ur sig fräckheter eller spritt lögner och försökt förstöra för oss. Det spelar ingen roll hur långt jag än tänker tillbaka så kan jag inte komma på att någon någonsin gjort något sådant mot mig här i Sverige.
Snart är han här. Känns helt obeskrivligt att det bara är ynka 11 dagar kvar. Såhär kort tid har vi nog aldrig varit ifrån varandra mellan gångerna. Känns ännu mer obeskrivligt när jag tänker på att han faktiskt ska komma hit på riktigt... och bo här på riktigt... för alltid.... och alltid. Hahaa, jag kan nog inte på riktigt föreställa mig detta tror jag. Som sagt så är jag 31år och har aldrig tidigare varit sambo, men nu ska det ske. Jag har längtat efter denna dagen i flera år, att få bli sambo, att få komma hem till någon efter jobbet och inte bara till en tom o "död" lägenhet där alltid står på exakt samma plats som när jag lämnade. Att få komma hem till någon som kanske både har städat, lagat mat och tänt ljus - för det säger han nästan varje dag att han tänkt och vill göra. Känns bra att han ser fram emot hemmamans-livet för ett tag. Och jag är inte direkt bortskämd med att det står lagad mat på bordet när jag kommer hem. Sen jag blev vegetarian när jag var 13 så har jag lagat min mat själv i princip varje dag. Det känns som en dröm att ha hittat en man som både gillar att laga mat, tycker om att städa och hålla rent och att göra mig glad med det samma =)
Jag hoppas över allt annat att vi ska trivas här tillsammans och att Mehmet ska finna sig till rätta i lägenheten, i Skövde och med Sverige och allt som hör till. Men jag har faktiskt riktigt goda förhoppningar eftesom han nästan varje dag talar om hur otroligt trött han är på livet och på människor i sitt land, dels i hembyn, dels i Alanya. Senast igår så berättade han vad folk hade vräkt ur sig om mig t.ex. Mehmet gick hem o besökte sin kusins familj, men kusinen var dock inte hemma. Då fick Mehmet veta av familjen att en kille som Mehmet bråkat lite med i somras, han har spridit ut till folk att jag varit gift 3 gånger förut och att Mehmet är min 4e man. Allt detta för att folk ska titta snett på Mehmet och tycka att det är en ren skam att han är tillsammans med mig, Man bah, typ häpnar ju över vad folk får allt i från. Skulle jag varit gift förut, 3 gånger dessutom. Haha.... jag tappar nästan talförmågan. Jag kanske borde se det som en komplimang, att de tycker att jag är hot stuff och riktigt åtråvärd ;) Ja, nej, men ni hör ju själva hur folk pratar skit. Och det är precis just det som jag o Mehmet är så otroligt trötta på i Turkiet. Har inte spelat nån roll vart vi har satt vår fot så har folk pratat skit, vräkt ur sig fräckheter eller spritt lögner och försökt förstöra för oss. Det spelar ingen roll hur långt jag än tänker tillbaka så kan jag inte komma på att någon någonsin gjort något sådant mot mig här i Sverige.
lördag 10 december 2011
Schhhhh... smygstart =)
Eftersom jag misstänker starkt att jag inte kommer att blogga imorgon så passar jag på att smygstarta med att önska alla en glad och trevlig ...
3e advent
Joodå, men annars så...
Annars så händer det väll massor men ändå ingenting. Jag började jobba i måndags och på kontoret är det total kaos o panik pga nya arbetsuppgifter, så man är heeeeelt slut i huvet när man kommer hem. Den enda tiden på dagen som man verkligen kan konsentrera sig på de lite svårare arbetsuppgifterna är ju när alla gått hem, så jag har jobbat över lite i veckan som gått. Och det behövs, mer än väl... vi hinner inte med just nu och alla insatser verkar behövas och jag hoppas att de uppskattas.
Gällande min resväska så är ju det en sju jäkla historia också. Dom har hittat den.... i PEKING!!! När jag fick beskedet så var jag mest glad, lättad o tacksam över att de faktiskt hittat den alls efter 1,5 veckas ovisshet. Men så kontaktade jag spårningsföretaget idag och de kunde inte bekräfta så mycket mer än att Pekings personal är jättedåliga på att se till att skicka iväg väskorna och att de kan ställa dem där i ett par veckor utan att direkt bry sig. Så hon på spårningsföretaget sa att dom just nu hade passagerare som hade väntat 1 månad på sitt försvunna bagage. Jag hoppas i alla fall att min väska kommer innan jul... det är ju en jättefin kjol där i som jag så gärna skulle vilja ha då. Men jag ger inte upp, nu har de ju hittat den o nu får jag lita på att den kommer i min ägo snart igen. Hee... Peking... wtf liksom?!?!
Nu är det bara 12 dagar kvar tills älsklingen kommer hit... förhoppningsvis. På måndag ska jag ringa Ambassaden i Ankara o kolla om Mehmets UT-kort har kommit fram. Om vi bara kan få det bekräftat under kommande vecka så kan jag köpa sista delen av hans flygbiljett sen. Hihi, min lilla sötnos ska ut och flyga själv. Jag hoppas verkligen att han fixar det, då han ska både till Ambassaden i Ankara, vidare till flygplatsen där o flyga till Istanbul, sen hem till morbrorn i Istanbul för att sen återvända till flygplatsen i Istanbul dagen efter o då flyga direkt till Stockholm. Finns mycket som kan gå fel, men jag sätter all tilltro till resebolagsguden och att han har en jävligt bra vecka just då.
Idag har jag bestämt mig för att skaffa riktig julgran för denna julen. Det blir min första riktiga julgran i mitt eget hem. I min tidigare lägenhet fanns det inte plats för det men i min nuvarande lya så har jag ett rymligt hörn i vardagsrummet som är perfekt för en gra. Och det ska vara en riktig gran, inte en i plast. Och om allt går som planerat så kommer jag o hjärtat att klä den tillsammans dagen före julafton med ljusslinga, glitter och söta små julgranskulor. Tänkte jag ska kolla med mamma om hon kan skjutsa mig till rusta någon dag för inhandling av diverse tillbehör. Ska det vara jul så ska det, så det blir julgran, julklappar, pynt, julbak i mellandagarna, julmusik och hemmalagad julmat för hela slanten... hoppas Mehmet kan lära sig att uppskatta julen också sen.
Gällande min resväska så är ju det en sju jäkla historia också. Dom har hittat den.... i PEKING!!! När jag fick beskedet så var jag mest glad, lättad o tacksam över att de faktiskt hittat den alls efter 1,5 veckas ovisshet. Men så kontaktade jag spårningsföretaget idag och de kunde inte bekräfta så mycket mer än att Pekings personal är jättedåliga på att se till att skicka iväg väskorna och att de kan ställa dem där i ett par veckor utan att direkt bry sig. Så hon på spårningsföretaget sa att dom just nu hade passagerare som hade väntat 1 månad på sitt försvunna bagage. Jag hoppas i alla fall att min väska kommer innan jul... det är ju en jättefin kjol där i som jag så gärna skulle vilja ha då. Men jag ger inte upp, nu har de ju hittat den o nu får jag lita på att den kommer i min ägo snart igen. Hee... Peking... wtf liksom?!?!
Nu är det bara 12 dagar kvar tills älsklingen kommer hit... förhoppningsvis. På måndag ska jag ringa Ambassaden i Ankara o kolla om Mehmets UT-kort har kommit fram. Om vi bara kan få det bekräftat under kommande vecka så kan jag köpa sista delen av hans flygbiljett sen. Hihi, min lilla sötnos ska ut och flyga själv. Jag hoppas verkligen att han fixar det, då han ska både till Ambassaden i Ankara, vidare till flygplatsen där o flyga till Istanbul, sen hem till morbrorn i Istanbul för att sen återvända till flygplatsen i Istanbul dagen efter o då flyga direkt till Stockholm. Finns mycket som kan gå fel, men jag sätter all tilltro till resebolagsguden och att han har en jävligt bra vecka just då.
Idag har jag bestämt mig för att skaffa riktig julgran för denna julen. Det blir min första riktiga julgran i mitt eget hem. I min tidigare lägenhet fanns det inte plats för det men i min nuvarande lya så har jag ett rymligt hörn i vardagsrummet som är perfekt för en gra. Och det ska vara en riktig gran, inte en i plast. Och om allt går som planerat så kommer jag o hjärtat att klä den tillsammans dagen före julafton med ljusslinga, glitter och söta små julgranskulor. Tänkte jag ska kolla med mamma om hon kan skjutsa mig till rusta någon dag för inhandling av diverse tillbehör. Ska det vara jul så ska det, så det blir julgran, julklappar, pynt, julbak i mellandagarna, julmusik och hemmalagad julmat för hela slanten... hoppas Mehmet kan lära sig att uppskatta julen också sen.
Omtenta och skola
På kvällen förra lördagen när jag kom hem från barndopet så var det meningen att jag skulle sätta mig med min tenta som jag påbörjat väldigt smått, men behövde komma vidare på. Jag var dock helt slut i huvet och senare på kvällen blev jag kraftigt illamående, så trodde jag skulle bli magsjuk. Men jag somnade skönt i soffan o när jag vaknade så var det borta som av ett under. Blev inget tentaskrivande den dagen... vilket resulterade i att jag fick köra ett maratonpass på 12 timmar på söndagen.
Ja, mina tentor den här hösten har ju inte varit nådiga ibland. Så även inte denna. Och vad innebar tentan. Jo, att vi skulle skriva max 5st A4 sidor text och på den ytan besvara 3 stora frågor. Vi fick ett fall beskrivet för oss som handlade om den globala krisen som är i världen just nu och utifrån den så skulle vi besvara avancerade marknadsföringsfrågor gällande dagligvaror, sällanköpsvaror och kapitalvaror. Allt skulle såklart kopplas till referat ur kurslitteraturen och allra hälst också till kritiskt granskade källor på nätet. Jag fokuserade till max den dagen, satt från 11 på morgonen till 23.50 på kvällen med endast 1tim paus för middag och toabesök. Och 8 minuter före deadline så lyckades jag ladda upp tentan till läraren. Jag besvarade inte alla frågor, för jag hade redan fyllt 5 sidor, men tillräckligt många för att känna mig säker på minst betyget Godkänt.
I övrigt så går det inget vidare med skolan nu. Men det är tur att vi under kursens gång inte har några specifika deadlines, utan endast rekommendationer. Så just nu ligger jag efter några veckor. Beräknar dock med att ta igen en hel del imorgon och kanske bli klar med en inlämning. Sen nästa helg tänkte jag bli klar med en annan inlämning. Veckan före jul har vi "skollov" i kursen. Skönt, för det är den veckan som Mehmet kommer hit =)))
Sen hade jag ju sökt några kurser på högskola nu till våren. Jag fick svar på antagningen nu i veckan och jag kom inte in på en enda kurs. Snacka om att jag kände mig som en jäkla sopa. Men jag står som 5e reserv på 40 platser på kursen Projektledning2 på Umeå Universitet och då har jag väldigt goda chanser att komma in på den kursen vid andra uttagningen som är i slutet av december. Jag är ju dock inte beroende av att komma in på någon kurs eftersom jag mest hade tänkt att läsa som en rolig grej i kombination med mitt jobb. Känns också lite bra att ta fler högskolepoäng så att jag ligger bättre till vid uttagningar nästa gång jag tänkt att plugga. Ja, jag får avvakta o se vad som händer.
Ja, mina tentor den här hösten har ju inte varit nådiga ibland. Så även inte denna. Och vad innebar tentan. Jo, att vi skulle skriva max 5st A4 sidor text och på den ytan besvara 3 stora frågor. Vi fick ett fall beskrivet för oss som handlade om den globala krisen som är i världen just nu och utifrån den så skulle vi besvara avancerade marknadsföringsfrågor gällande dagligvaror, sällanköpsvaror och kapitalvaror. Allt skulle såklart kopplas till referat ur kurslitteraturen och allra hälst också till kritiskt granskade källor på nätet. Jag fokuserade till max den dagen, satt från 11 på morgonen till 23.50 på kvällen med endast 1tim paus för middag och toabesök. Och 8 minuter före deadline så lyckades jag ladda upp tentan till läraren. Jag besvarade inte alla frågor, för jag hade redan fyllt 5 sidor, men tillräckligt många för att känna mig säker på minst betyget Godkänt.
I övrigt så går det inget vidare med skolan nu. Men det är tur att vi under kursens gång inte har några specifika deadlines, utan endast rekommendationer. Så just nu ligger jag efter några veckor. Beräknar dock med att ta igen en hel del imorgon och kanske bli klar med en inlämning. Sen nästa helg tänkte jag bli klar med en annan inlämning. Veckan före jul har vi "skollov" i kursen. Skönt, för det är den veckan som Mehmet kommer hit =)))
Sen hade jag ju sökt några kurser på högskola nu till våren. Jag fick svar på antagningen nu i veckan och jag kom inte in på en enda kurs. Snacka om att jag kände mig som en jäkla sopa. Men jag står som 5e reserv på 40 platser på kursen Projektledning2 på Umeå Universitet och då har jag väldigt goda chanser att komma in på den kursen vid andra uttagningen som är i slutet av december. Jag är ju dock inte beroende av att komma in på någon kurs eftersom jag mest hade tänkt att läsa som en rolig grej i kombination med mitt jobb. Känns också lite bra att ta fler högskolepoäng så att jag ligger bättre till vid uttagningar nästa gång jag tänkt att plugga. Ja, jag får avvakta o se vad som händer.
Barndop för Matilda 3 december
Jag var på barndop för Helena och Erics dotter Matilda förra lördagen i Våmbs kyrka. Och Matilda var så snäll under hela tiden i kyrkan o så söt o fin. Efter kyrkan så var det lite smörgåstårta och tårta i militärrestaurangen på P4 området. Det var många bekanta ansikten där, gemensamma bekanta som jag och Helena har. Dels hennes vänner som jag lärt känna några av dem men även gamla klasskompisar från min och hennes gymnasietid då vi gick i samma klass. Det var en jättemysig dag och de blev så glada för presenten jag köpte. Jag tog några bilder...
Back in business
Ja nu var det en vecka sedan jag skrev något. Ska försöka sammanfatta vad som hänt under veckan som gått...
fredag 2 december 2011
Jag har fått nog
Nu har jag fått nog av att inte ha några kläder... så jag gick o köpte mig nya. Sanningen är ju att det mest är sommarkläder i resväskan som jag inte fått tillbaka. Och verkligheten ser faktiskt ut sån att jag nog inte har handlat mig några nya höst/vinterkläder till mig själv på ett par år. För förra året så kom jag ju hem i januari från Alanya och då var jag så yberfattig att det inte fanns en enda chans att köpa ens något litet till mig själv, så senast jag köpte något i klädväg för kallare väder var nog för två år sen. Så det faktum att jag gick o spontanthandlade för 1500kr på HM idag, det behöver vi inte göra så stor sak av. Me like =)
Men, ho-ho-hold your horses. Jag har inte provat något av det ännu så risken finns att lite av det åker tillbaka. Men det som var roligt med shoppingen idag var att jag köpte kläder i en helt ny stil. Förutom det ni ser nedan så köpte jag ett par asläcka mörkblå jeans och en camelfärgad glansig topp med en svart knytrosett i ringningen.
Men, ho-ho-hold your horses. Jag har inte provat något av det ännu så risken finns att lite av det åker tillbaka. Men det som var roligt med shoppingen idag var att jag köpte kläder i en helt ny stil. Förutom det ni ser nedan så köpte jag ett par asläcka mörkblå jeans och en camelfärgad glansig topp med en svart knytrosett i ringningen.
Mitt hjärta, jag längtar så
Min älskling, om du bara visste hur mycket jag längtar efter dig nu. Jag vill ha dig här, bara här hos mig. Jag vet att det inte är länge kvar nu tills våra blickar får mötas på Arlanda, och jag vet hur sjukt nervösa både du och jag kommer att vara... men jag vill att du ska komma nuuuu! Tänk, jag kan fortfarande inte förstå att vi kommer att få somna och vakna bredvid varandra för resten av våra liv om vi så vill. Vi ska bli sambo, du och jag, sen ve ben. Min älskling, mitt allt, du är det bästa jag har. Är så lycklig som har träffat dig!
Latmasken har tagit över
Nu har jag inte gjort någonting alls på 3 hela dagar, och då menar jag verkligen INGENTING. Jag har i ärlighetens namn inte ens klätt på mig. Jag har bara sett på tv, suttit vid datorn och lagat mat. Så idag är det dags att ta tag i livet och jag har massor att fixa med. Om en stund ska jag ner på stan och köpa en doppresent till lilla Matilda som ska döpas imorgon. Jag har många förslag på vad jag kan köpa men det gäller bara att hitta det också.
Sen måste jag också jaga rätt på kläder som jag själv kan ha på mig, eftersom jag ännu inte fått tillbaka min väska. Så, jag har ju inte direkt en uppsjö att välja mellan. Köpte dock ett par snygga leggings med vävt blommönster och en mörkgrå sidentopp här om dagen på Lindex, så kanske kör på det ihop med en svart kjol och ett midjebälte och ett par nya hjärtformade örhängen.
Resten av dagen blir det tentaskrivande. Det börjar bli rejält ont om tid nu, och eftersom detta är en omtenta så finns det ingen tid för slarv - den här gången MÅSTE jag klara den.
torsdag 1 december 2011
Ett litet smakprov
Vill bara visa på ett ungefär hur bra städerskan städade på vårt hotell. Det här är mina sockar efter att ha gått omkring 5 timmar i lägenheten när jag packade. Vad tycks? =) Behöver jag säga ALDRIG MER LUXOR HOTELL!!!
Lite bilder...
Ja inte blev det många bilder i Alanya inte, eftersom jag inte hade något bra kamera. Men här kommer de jag tog =)
Shopping i Alanya före hemresan
Har ju helt glömt av att tala om vad jag köpte i Alanya under vistelsen och innan jag åkte hem. Jag tog ett kort på "allt", fast det var ju inga jättemassor. Men anledningen till att jag inte handlade mer var för att jag redan hade för mycket saker att bära på hem Jag hade 41kg i de vanliga väskorna, 7kg i handbagaget och sen laptoppen i en väska som nog vägde 3-4kg eftersom jag stoppat i lite annat där också. Men när/om jag åker till Alanya igen så vet jag redan några saker som jag ska inhandla där, som jag var riktigt sugen på denna gången.
Jag hittade ett par perfekta marinblå Converse med liten sula, som jag så länge velat ha. Sen köpte jag rött och grönt äppelte med teglas och ett par raggsockar så var så otroligt söta o varma hittade jag på Bazaren =) Jag var in en sväng på Rody Mood och köpte en svart scarfs med silverpärlor och ett par asläckra solglasögon. I en butik runt hörnet vid hotellet hittade jag så söta mörklila haremsbyxor som var blommiga och med silverdetaljer på. Men efter EN dags användning så var det två 15cm stora hål i sömmarna i skrevet, så man kan väll lugnt säga att kvaliten inte var den bästa ;) Jag hittade också jätteroliga partymuggar på en vanlig market, som hade jättesnygga färger o mönster och när man vred på dem så skiftade liksom mönstret (vet inte riktigt vad tekniken kallas... 3D???). Det sista jag köpte var lite annat jox såsom vax med cocosdoft, bodylotion med doft av hallon, hamamvantar i stora lass och en nagelklippare. Som sagt, mest småsaker, men med all den packningen jag redan hade så fanns det inget val.
Glädje varar inte för evigt
Tänk att det är konstigt att glädjen får inte vara för länge inte. Idag har jag tagit strid med North Hub, bolaget som spårar väskor åt x antal flygbolag. Jag har ringt dem några gånger de senaste dagarna eftersom datorsystemet visar att de fortfarande inte hittat min väska. Det är en sak att väskan är ute och flyger någonstans, bara man kan följa vart den är och vart den åker. Men att de inte ens har hittat väskan, där går min gräns, för nu har det faktiskt gått 5 dygn. Så jag ringde upp dem igen. Jaaaaaaaaa, men då visar det ju sig att deras system som skall fungera världen över inte fungerar och har så också inte gjort på en veckas tid. Visserligen informerade de mig när jag rapporterade väskan försvunnen om att systemet inte fungerade. Men att det såhär efter 5 dagar fortf. inte fungerar det är inte acceptabelt. Och ännu mindre acceptabelt är att de inte heller gör några manuella ansträngningar för att hitta min väska o alla andras. Så när man ringer till dem o frågar "VART ÄR MIN VÄSKA" så hänvisar de bara till datorsystemet som inte fungerar och till vilken avgångstid nästa flyg från Istanbul har, istället för att ta sina smutsiga jävla fingrar o lyfta luren PÅ RIKTIGT och ringa till flygplatsen där väskan skulle kunna tänkas vara. Nej, det verkar alldeles för svårt för dem och alldeles för krävande.
Men guess what, det accepterades inte av Nylénskan på andra sidan luren. Tur att man lite granna är född med talets gåva och vet hur man väljer orden. Jag drog igång en ramsa utan dess lika, med argument som till och med att fått pyramiderna i Egypten att börja vackla. Och givetvis vann jag matchen. Hon har nu lovat att lyfta luren och ringa Antalya flygplats och sedan ringa tillbaka till mig. Om det är så att dom inte hittar väskan där så tänker jag med samma taktik och samma argument kräva att hon även ringer Istanbuls flygplats o frågar om väskan finns där. För denna gången ger jag mig ICKE!!!!
Håll i hatten, nu är jag på krigsstigen...
Men guess what, det accepterades inte av Nylénskan på andra sidan luren. Tur att man lite granna är född med talets gåva och vet hur man väljer orden. Jag drog igång en ramsa utan dess lika, med argument som till och med att fått pyramiderna i Egypten att börja vackla. Och givetvis vann jag matchen. Hon har nu lovat att lyfta luren och ringa Antalya flygplats och sedan ringa tillbaka till mig. Om det är så att dom inte hittar väskan där så tänker jag med samma taktik och samma argument kräva att hon även ringer Istanbuls flygplats o frågar om väskan finns där. För denna gången ger jag mig ICKE!!!!
Håll i hatten, nu är jag på krigsstigen...
onsdag 30 november 2011
Vad händer nu...
Nu sitter jag och uppdaterar mig på allt som åste fixas för honom när han kommer. Vi måste...
... gå till Skatteverket första dagen för att ordna ett svenskt personnummer till honom och folkbokföra honom här hos mig. När detta har kommit någon vecka senare så kan vi gå vidare och göra allt annat.
... registrera honom hos Försäkringskassan.
... anmäla honom till SFI kurs hos Vuxenskolan på Komvux. Man anmäler sig i expeditionen och blir sedan kontaktad för när kursen börjar. 3 timmar om dagen på dagtid är skolan.
... öppna ett bankkonto åt honom och skaffa ett Maestro-kort. För detta behöver han sitt pass och ett personbevis från Skatteverket.
... anmäla honom på Arbetsförmedlingen och eventuellt också till Facket/A-kassan. Jag tycker det är bra att vara med där.
När allt detta är klart så kan vi börja tänka på andra saker. Vi skall ju bland annat skjuta upp Mehmets militärtjänstgöring. Han har ju ännu inte blivit inkallad eftersom han inte enligt sitt pass har åldern inne. Men han kommer bli inkallad under nästa år, så därför ska vi skjuta upp hans militärtjänst här på Ambassaden i Stockholm så fort vi bara kan. Det kostar tydligen bara 100kr och man behöver inte alls många papper för det, utan det verkar smidigt som sjutton.
Vi ska också börja försöka hitta jobb till honom. Vi har en grej på gång där jag tror att han har goda chanser både till att få fast jobb och att få jobba extra till en början.
Vi ska också införskaffa lite prylar som han behöver här i Sverige. En mobiltelefon och ett svenskt kontantkort. Jag funderar på att köpa en mobil till honom o överaska honom med redan första dagen när han kommer hit. Jag vet vart jag kan få tag på en bra och billig nämligen. Sen måste vi köpa vinterskor och vinterjacka till honom. Vi kommer också investera i ett gymkort till honom så att han har något att göra om dagarna.
På återhörande =)))
... gå till Skatteverket första dagen för att ordna ett svenskt personnummer till honom och folkbokföra honom här hos mig. När detta har kommit någon vecka senare så kan vi gå vidare och göra allt annat.
... registrera honom hos Försäkringskassan.
... anmäla honom till SFI kurs hos Vuxenskolan på Komvux. Man anmäler sig i expeditionen och blir sedan kontaktad för när kursen börjar. 3 timmar om dagen på dagtid är skolan.
... öppna ett bankkonto åt honom och skaffa ett Maestro-kort. För detta behöver han sitt pass och ett personbevis från Skatteverket.
... anmäla honom på Arbetsförmedlingen och eventuellt också till Facket/A-kassan. Jag tycker det är bra att vara med där.
När allt detta är klart så kan vi börja tänka på andra saker. Vi skall ju bland annat skjuta upp Mehmets militärtjänstgöring. Han har ju ännu inte blivit inkallad eftersom han inte enligt sitt pass har åldern inne. Men han kommer bli inkallad under nästa år, så därför ska vi skjuta upp hans militärtjänst här på Ambassaden i Stockholm så fort vi bara kan. Det kostar tydligen bara 100kr och man behöver inte alls många papper för det, utan det verkar smidigt som sjutton.
Vi ska också börja försöka hitta jobb till honom. Vi har en grej på gång där jag tror att han har goda chanser både till att få fast jobb och att få jobba extra till en början.
Vi ska också införskaffa lite prylar som han behöver här i Sverige. En mobiltelefon och ett svenskt kontantkort. Jag funderar på att köpa en mobil till honom o överaska honom med redan första dagen när han kommer hit. Jag vet vart jag kan få tag på en bra och billig nämligen. Sen måste vi köpa vinterskor och vinterjacka till honom. Vi kommer också investera i ett gymkort till honom så att han har något att göra om dagarna.
På återhörande =)))
JAAA
Vi fick JA =)))
Så fick vi då ÄNTLIGEN vårt efterlängtade JA på Mehmets Uppehållstillstånd. Nu har det gått ett helt dygn sen jag fick veta det, men ändå kan jag inte hjälpa att jag fäller x antal tårar av glädje när jag skriver detta. Lyckan har aldrig varit så enorm, så total som den jag kände igår efter att ha fått beskedet via Migrationsverkets kundtjänst. Jag satt först i 34minuter telefonkö på eftermiddagen och kände att det är now or never, så jag vääääntade, och vääääntade. Till sist kom jag då fram och jag kände liksom hur lugnet infann sig i hela mig när jag ställde frågan till tjejer på andra sidan luren om vi fått beslut i vårt ärende. Och när hon berättade så fann jag liksom inga ord, jag sa bara "Ja men vad bra då vet jag" och sen ställde jag nån kort fråga om UT-kortet och la på. Sen satt jag i soffan i några sekunder o visste varken ut eller in... vart ska jag börja nu, vem ska jag ringa, vad ska jag säga osv. Innan jag hade kommit på att det ju faktiskt var Mehmet jag var tvungen att ringa först så kände jag hur glädjetårarna och tårar av ENORM lättnad kom forsande fram ur mina ögon. Jag visste att om jag skulle lyfta luren o ringa nu så skulle jag knappt få fram ett ljud, men jag var ju tvungen att ringa, jag var tvungen.
Jag lyckades snurvla fram till Mehmet "Vi fick JA, dom sa JA...". Mehmet förstod inget först, eftersom han varit så inställd på att vi skulle bli nekade, så han trodde det handlade om min skola eller något annat. Och när jag sedan grinade fram "Migrationsverket.. dom sa JA på ditt uppehållstillstånd.." så bröt han också ihop. Efter ett glädjetjut så kunde han heller inte hålla tillbaka tårarna och den lyckan vi kände i denna stund var så himla stor, så otroligt stark. Vilken känsla!!!
Mehmet kände att han genast ville berätta för hela världen så efter att ha lagt på luren kort där efter så sprang han runt till alla och berättade - grannar, vänner, familj. Han grinade, hans syster med sambo grinade, alla var så otroligt glada. Sen på kvällen så ordnade Mehmet lite festligheter för de närmaste. Han bjöd hem folk o bjöd på fin baklava och te och de satt o pratade om framtiden. Han var så glad. JAG är så glad, så otroligt lycklig nu när detta har börjat sjunka in, att det faktiskt är på riktigt =)))
Nu damp posten ner på hallgolvet hörde jag... vänta, jag ska springa och kolla om vårt beslut kommit svart på vitt...
Jadå, det var vårt lilla beslut som kom.... usch, o nu grinar jag ännu mer. Jag är verkligen lycklig, ni anar inte vilken otrolig lättnad det här är för mig och Mehmet. Efter 8 månaders väntan exakt på dagen så gav de oss ett JA.
Nu är planerna att han ska flytta hem till mig den 22 december. Jag hoppas och tror att hans UT-kort hinner anlända till Ambassaden i Ankara nu på 3 veckor. Planen blir som följer att Mehmet tar nattbussen till Ankara den 20e, han hämtar sitt kort på Ambassaden på morgonen den 21a och därefter stannar han antingen kvar i Ankara och tar sen morgonflyget till Sverige med byte i Istanbul, eller så flyger han till Istanbul direkt där den 21a, sover över natt hos sin morbror i Istanbul och tar sen morgonflyget till Sverige den 22a. Han kommer landa i Stockholm, så jag får på något sätt ordna så att jag kan möta upp honom på flyget.
Om ni bara visste hur ofantligt lycklig och glad jag är att han kommer hit före nyår och också förhoppningsvis före julafton. Att få fira detta på svenskt vis tillsammans med den jag älskar mest av allt betyder oerhört mycket. I år blir julafton lite speciell. Vi alla är bjudna till min bror med familj i Jönköping till deras nybyggda hus. Där firar vi julen och sover antagligen över natt. Vi kommer bara köpa en julklapp var till någon som vi fått i uppdrag att handla till genom lottning. Men jag tror att jag, mamma, syrran o Mehmet kommer byta lite fler julklappar med varandra i alla fall. Varför ska man vara utan julklappar... det är ju jättekul att se hur glada folk blir när de får något som de önskat sig.
Åh, nu har jag verkligen lust att sätta fart o fixa det allra sista här hemma, inklusive julpyntning, tills mitt älskade hjärtetroll kommer hit. Jag vill att min hem ska skina och glänsa och kännas varmt, hemtrevligt och välkomnande när vi kliver innanför dörren =)
tisdag 29 november 2011
Telefon hela dagen
Migrationsverket, Pegasus, Migrationsverket, Pegasus, Migratio...... ja, sådär har jag hållit på o ringt hela dagen. Pegasus återkommer inte fast de hela tiden säger att de ska ringa tillbaka inom 20minuter. Till Migrationsverkets kundtjänst går det inte ens att komma fram. Jo, nu ljög jag. Jag kom fram o fick knappa in alla uppgifter imorses och då var det sedan 37minuters kö som jag vägrade stå kvar i. Sedan dess har det varit omöjligt att ens få ställa sig i kö.
=( Suck!
Men, jag ger inte upp. Inte idag i alla fall.
=( Suck!
Men, jag ger inte upp. Inte idag i alla fall.
Av hela mitt hjärta
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den här veckan kommer sluta med att jag är lyckligare än vad jag varit på mycket länge.
Jag önskar dock att allt var klart o ordnat redan nu så att jag till 100% kan koncentrera mig på min hemtenta som jag skriver den här veckan. Det är svårt att skingra tankarna från allt som är i rullning nu för att ämna tankarna helt åt skolan. Men jag ska göra så gott jag kan med tentan som jag har kollat på idag för första gången. Denna verkar bli precis lika svår som denn förra jag skrev men inte klarade. Får se om jag kan ta hjälp av en kollega som har läshuvud o har läst en del om det ämne som tentan handlar om.
Har pratat en lång stund med Mehmet nu på morgonen o han blir så glad o kvittrig så fort jag ringer. Vi är väldigt lyckliga i vårt liv tillsammans nu, även om vi just nu råkar vara skiljda åt. Men vi har det ändå bra, riktigt bra och vi är verkligen lyckliga tillsammans. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan honom. Han o jag har vuxit ihop så otroligt starkt under bara 1,5års tid. Det känns som vi varit tillsammans i hur många år som helst. Vi har kommit så långt i vårt förhållande. Om det dyker upp massa problem och småtjaffs så sommer vi aldrig låta det förstöra något mellan oss. Både han o jag är fast beslutna om att alltid lösa de problem som uppkommer, för innerst, innerst inne så vill vi bara få vara tillsammans.
Jag sitter nu o väntar på samtal från North Hub, företaget som spårar väskor åt flygbolagen. Eftersom Pegasus hemsida fortfarande inte ger några indikationer på att de ens har funnit min väska så har jag bett spårbolaget att ringa upp både Antalya och Istanbuls flygplats för att se om de manuellt kan finna min väska med alla kläder. Antalyas Lost&Found kontor har inte så värst mycket väskor hos sig, så där borde det inte vara några problem att hitta väskan om den skulle råkat ha bli kvar där. Men Istanbus Sabiha Gökcen är ju betydligt större, så där är jag rädd att väskan kan komma ordentligt på villovägar. Jag tycker det är konstigt att de inte funnit väskan någonstans... för nånstans måste den ju vara. Den kan ju inte ha gått upp i rök liksom. Well, vi väntar o ser.
Jag önskar dock att allt var klart o ordnat redan nu så att jag till 100% kan koncentrera mig på min hemtenta som jag skriver den här veckan. Det är svårt att skingra tankarna från allt som är i rullning nu för att ämna tankarna helt åt skolan. Men jag ska göra så gott jag kan med tentan som jag har kollat på idag för första gången. Denna verkar bli precis lika svår som denn förra jag skrev men inte klarade. Får se om jag kan ta hjälp av en kollega som har läshuvud o har läst en del om det ämne som tentan handlar om.
Har pratat en lång stund med Mehmet nu på morgonen o han blir så glad o kvittrig så fort jag ringer. Vi är väldigt lyckliga i vårt liv tillsammans nu, även om vi just nu råkar vara skiljda åt. Men vi har det ändå bra, riktigt bra och vi är verkligen lyckliga tillsammans. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan honom. Han o jag har vuxit ihop så otroligt starkt under bara 1,5års tid. Det känns som vi varit tillsammans i hur många år som helst. Vi har kommit så långt i vårt förhållande. Om det dyker upp massa problem och småtjaffs så sommer vi aldrig låta det förstöra något mellan oss. Både han o jag är fast beslutna om att alltid lösa de problem som uppkommer, för innerst, innerst inne så vill vi bara få vara tillsammans.
Jag sitter nu o väntar på samtal från North Hub, företaget som spårar väskor åt flygbolagen. Eftersom Pegasus hemsida fortfarande inte ger några indikationer på att de ens har funnit min väska så har jag bett spårbolaget att ringa upp både Antalya och Istanbuls flygplats för att se om de manuellt kan finna min väska med alla kläder. Antalyas Lost&Found kontor har inte så värst mycket väskor hos sig, så där borde det inte vara några problem att hitta väskan om den skulle råkat ha bli kvar där. Men Istanbus Sabiha Gökcen är ju betydligt större, så där är jag rädd att väskan kan komma ordentligt på villovägar. Jag tycker det är konstigt att de inte funnit väskan någonstans... för nånstans måste den ju vara. Den kan ju inte ha gått upp i rök liksom. Well, vi väntar o ser.
måndag 28 november 2011
Mot ljusare tider
Det verkar som att bitar börjar falla på platas i mitt livspussel nu. Men det har inte varit några roliga månader inte. Sedan i augusti någon gång så har jag gått o väntat på svar på ett antal stora livsfrågor. Nu verkar det som att det börjar att röra på sig på vissa håll. Om jag bara kan få lite mer information om vart min resväska tagit vägen, så kommer jag känna mig ganska så tillfreds med vardagen sen.
Idag har varit en produktiv dag. Jag har betalt räkningar, pratat med flygbolaget om väskan o med Migrationsverket, storhandlat, varit på ett läkarbesök samt varit på stan o shoppat lite nödvändiga klädesplagg som jag behöver tills min väska behagas dyka upp. Ett par nya örhängen, svarta hjärtformade, åkte med av bara farten. Men det var jag faktiskt värd efter allt jävla elände som varit i mitt liv den senaste tiden.
Idag har jag också varit o hälsat på på jobbet =) Det var så roligt att se alla och att få höra att man är saknad o efterlängtad. Mina underbara goa kollegor. Tyvärr såg de lite dävna o nedstämda ut... men inte så konstigt med tanke på den situation som nu är på kontoret. Jag fick i alla fall positiva besked därifrån gällande arbetsuppgifter och arbetsgruppen som verkar bli kvar som den är idag, dock med några nytillskott. Men jag vågar inte tro på det förrän jag får det bekräftat från beslutande person. Men jobbet verkar jag ju få behålla i alla fall o det är roligt o positivt.
Nu ska jag sätta mig i soffan o bara koppla av o njuta, för det har varit fullt upp idag med diverse ärenden. Jag ska bunkra upp med gotta som jag handlade idag, smågodis, saft, brieost mm. och se på några roliga tv-program som jag saknat så otroligt mycket när jag var i Turkiet. Jag måste vara laddad till imorgon när jag ska börja med min omtenta i Marknadsföringskursen.
Önskar alla en toppensuperduperkväll ;)
Idag har varit en produktiv dag. Jag har betalt räkningar, pratat med flygbolaget om väskan o med Migrationsverket, storhandlat, varit på ett läkarbesök samt varit på stan o shoppat lite nödvändiga klädesplagg som jag behöver tills min väska behagas dyka upp. Ett par nya örhängen, svarta hjärtformade, åkte med av bara farten. Men det var jag faktiskt värd efter allt jävla elände som varit i mitt liv den senaste tiden.
Idag har jag också varit o hälsat på på jobbet =) Det var så roligt att se alla och att få höra att man är saknad o efterlängtad. Mina underbara goa kollegor. Tyvärr såg de lite dävna o nedstämda ut... men inte så konstigt med tanke på den situation som nu är på kontoret. Jag fick i alla fall positiva besked därifrån gällande arbetsuppgifter och arbetsgruppen som verkar bli kvar som den är idag, dock med några nytillskott. Men jag vågar inte tro på det förrän jag får det bekräftat från beslutande person. Men jobbet verkar jag ju få behålla i alla fall o det är roligt o positivt.
Nu ska jag sätta mig i soffan o bara koppla av o njuta, för det har varit fullt upp idag med diverse ärenden. Jag ska bunkra upp med gotta som jag handlade idag, smågodis, saft, brieost mm. och se på några roliga tv-program som jag saknat så otroligt mycket när jag var i Turkiet. Jag måste vara laddad till imorgon när jag ska börja med min omtenta i Marknadsföringskursen.
Önskar alla en toppensuperduperkväll ;)
Blossar i ansiktet
Nu får ni fanimej hålla tummarna för nu händer det grejer. Pjuh, jag är swettig!!!
Jag vill lägga mig ner o självdö
Åter i sverige.... och nu måste jag bara få skriva av mig. Helt ärligt, jag vet fan inte vart jag ska hitta mina krafter ifrån snart. Allt är fan skit i livet o jag vill bara lägga mig ner i självdö. Inte för den sakens skull att problemen är så ofantligt stora, utan snarare för det faktum att ALL JÄVLA SKIT HÄNDER FAN MIG!!!!!!!! Ja helt ärligt, jag kommer ge upp snart, jag kommer lägga mig ner o sluta andas eller nått o jag skojar inte. Hur kan all världens jävla olycka av olika slag hända just mig. Jag är ordentlig o skötsam, planerande och ordningssam. Inte överdrivet, utan kanske bara något mer än medel-Svensson, o ändå, ÄNDÅ ska allt skit bara staplas på vartannat mitt framför min ytterdörr. Men alltså, dagen den kommer då jag inte längre kommer lägga några krafter på att försöka bryta mig ut... så lägger jag mig bara ner o självdör.
Min resväska med 17kg kläder kom aldrig till Arlanda, och såhär 2 dygn senare så har de inte ens lyckats spåra vart den befinner sig. Jag vet inte om den är i Antalya, Istanbul, på Arlanda eller har försvunnit någon helt annat stans. Och till råga på allt så upptäckte jag igår att jag inte heller är försäkrad för detta. Hemförsäkringen gällde bara 45 dagar, jag trodde det var 90. Och extraförsäkringen man får när man betalar resan med VISA-kort, den gäller bara från resor från norden och till utlandet, inte åt andra hållet. Som sagt.... 17kg kläder..... borta!!!
Migrationsverket.... jag säljer fan snart allt jag äger o har o investerar i en atombomb som jag släpper över Migrationsverket i Örebro. Sämre behandling av människor får man fan leta efter. I torsdags fick jag besked från min handläggare att vi fått ny handläggare IGEN.... alltså vår tredje handläggare som nu ska in o grotta i vårt ärende. Hur jävla inkompetenta får en myndighet vara.... att såhär efter 8 månaders väntetid och 3 handläggare senare så har de fortf. inte lyckats fatta ett beslut i ett vanligt jävla rutinärende. Jag kan knappt tro att det är sant. Och jag ställde klockan imorses för att kasta mig på telefonen till min nya handläggare med en gång. OCH vad fan tror ni jag får för svar.... "Handläggaren är på tjänsteärende, väntas åter på fredag". Jaaaaaaaaa, men va fint. Då ska det alltså gå en hel arbetsvecka till nu då innan jag ens kan få några som helst besked i vårt ärende. Snacka om att jag har tröttnat för länge sen nu alltså. Kl. 11 finns chefen för Örebro-kontoret åter på plats o ni kan ge er fan på att det ska ringas ett högljutt o icke nådigt samtal då.
Ska jag fortsätta med min lista eller har ni fått nog.... jag stannar nog här, då jag måste hoppa in i duschen då jag har en tid att passa. Ja för tro det eller ej - livet måste ändå gå vidare!
Min resväska med 17kg kläder kom aldrig till Arlanda, och såhär 2 dygn senare så har de inte ens lyckats spåra vart den befinner sig. Jag vet inte om den är i Antalya, Istanbul, på Arlanda eller har försvunnit någon helt annat stans. Och till råga på allt så upptäckte jag igår att jag inte heller är försäkrad för detta. Hemförsäkringen gällde bara 45 dagar, jag trodde det var 90. Och extraförsäkringen man får när man betalar resan med VISA-kort, den gäller bara från resor från norden och till utlandet, inte åt andra hållet. Som sagt.... 17kg kläder..... borta!!!
Migrationsverket.... jag säljer fan snart allt jag äger o har o investerar i en atombomb som jag släpper över Migrationsverket i Örebro. Sämre behandling av människor får man fan leta efter. I torsdags fick jag besked från min handläggare att vi fått ny handläggare IGEN.... alltså vår tredje handläggare som nu ska in o grotta i vårt ärende. Hur jävla inkompetenta får en myndighet vara.... att såhär efter 8 månaders väntetid och 3 handläggare senare så har de fortf. inte lyckats fatta ett beslut i ett vanligt jävla rutinärende. Jag kan knappt tro att det är sant. Och jag ställde klockan imorses för att kasta mig på telefonen till min nya handläggare med en gång. OCH vad fan tror ni jag får för svar.... "Handläggaren är på tjänsteärende, väntas åter på fredag". Jaaaaaaaaa, men va fint. Då ska det alltså gå en hel arbetsvecka till nu då innan jag ens kan få några som helst besked i vårt ärende. Snacka om att jag har tröttnat för länge sen nu alltså. Kl. 11 finns chefen för Örebro-kontoret åter på plats o ni kan ge er fan på att det ska ringas ett högljutt o icke nådigt samtal då.
Ska jag fortsätta med min lista eller har ni fått nog.... jag stannar nog här, då jag måste hoppa in i duschen då jag har en tid att passa. Ja för tro det eller ej - livet måste ändå gå vidare!
torsdag 24 november 2011
Planer för dagen!
Idag måste jag ta tag i en hel del måsten. Ska göra lite inköp innan jag åker hem. Vill ha ett par Convers, några hamam-vantar, speciell choklad och ska köpa lite överaskningar till folk.
Sen blev det lite dumt igår när jag skulle boka min transfer till flygplatsen. Bokningssidan gav Error-meddelande när bokningen skulle bekräftas, så jag gjorde om bokningen. Då fick jag samma felmeddelande men när jag sen kollade min mail så hade jag ändå fått två bokningsbekräftelser från dem. Så jag ringde företaget och skulle be dem ta bort den ena bokningen, men då hittar de ingen av bokningarna. Så blir nog så att jag får leta rätt på det där kontoret idag och få ordning på mina bokningar. Sen måste jag också leta upp ett internetcafé för att skriva ut lite biljetter för hemresan.
Idag står också en hel del skolarbete på schemat. Ska skriva en reflektion kring en bok jag läst och sen börja läsa i en ny bok. Detta måste göras idag så att jag kommer ikapp. När jag kommer hem till Sverige så har jag en 1-veckas omtenta att göra och då lär det inte bli mycket gjort på denna kursen. Jag är ju dessutom bjuden på dop på lördag nästa vecka =) Helenas lilla Matilda ska döpas och det ska bli så mysigt.
Ja, dags att ta tag i dagen här nu tror jag!
Sen blev det lite dumt igår när jag skulle boka min transfer till flygplatsen. Bokningssidan gav Error-meddelande när bokningen skulle bekräftas, så jag gjorde om bokningen. Då fick jag samma felmeddelande men när jag sen kollade min mail så hade jag ändå fått två bokningsbekräftelser från dem. Så jag ringde företaget och skulle be dem ta bort den ena bokningen, men då hittar de ingen av bokningarna. Så blir nog så att jag får leta rätt på det där kontoret idag och få ordning på mina bokningar. Sen måste jag också leta upp ett internetcafé för att skriva ut lite biljetter för hemresan.
Idag står också en hel del skolarbete på schemat. Ska skriva en reflektion kring en bok jag läst och sen börja läsa i en ny bok. Detta måste göras idag så att jag kommer ikapp. När jag kommer hem till Sverige så har jag en 1-veckas omtenta att göra och då lär det inte bli mycket gjort på denna kursen. Jag är ju dessutom bjuden på dop på lördag nästa vecka =) Helenas lilla Matilda ska döpas och det ska bli så mysigt.
Ja, dags att ta tag i dagen här nu tror jag!
Svar till Anna Karlsson
Flygbiljetterna är med Pegasus, tycker alltid de har så bra priser. Dock är det ju som sagt svajndyrt över nyår och jag hade i så fall bara tänkt att vara borta en vecka, eftersom jag har jobbet att tänka på.
Tandläkarbesök verkar det som att jag slipper för det känns bra i munnen nu. Peppar, peppar!!!
Tandläkarbesök verkar det som att jag slipper för det känns bra i munnen nu. Peppar, peppar!!!
tisdag 22 november 2011
Flygbiljetter o tandproblem
Ja idag hade vi lite tur gällande flygbiljettspriser. Flygbolaget som jag bokat Mehmets flygbilett med skickade ett mail till mig med en kampanj de har i dagarna med billiga flygbiljetter. Eftersom jag har en flygbiljett till Mehmet nu till på lördag som han inte kan använda så har jag gått o gruvat mig lite över hur vi ska göra med den. Men nu passade det ju bra att ta tag i detta i och med kampanjen. Så jag bokade om biljetten som var från Antalya via Istanbul till Stockholm, till en biljett mellan Istanbul och Stockholm bara. Men jag bokade den nya biljetten till 22 december istället och det kostade mig bara 130kr extra. Ja, det var det ju värt, om man tänker att det andra alternativet hade varit att kassera biljetten helt och förlora pengarna som jag betalt för den. Så nu hoppas vi vid gudarna att vi fått svar från Migrationsverket så att han hinner flytta hem till mig den 22 december. Om vi inte hunnit få svar tills dess så var det enligt flygbolaget inga problem att boka om biljetten ytterligare en gång till en liten kostnad.
Vad har jag mer att berätta om denna dag. Vi har gjort typ ingenting, bara softat. Jag vaknade dock denna morgon och kände lite granna hur skräcken lös i mina ögon. Jag kände att något inte var normalt i underkäken på höger sida. Det kändes som en lättare tandläkarbedövning. Jag fattade direkt vad det berodde på - en kindtand som jag borde ha dragit ut för ett par år sedan enligt tandläkarna, men jag vägrade, då jag kände att den lika gärna kunde sitta där tills jag får problem. Och mycket riktigt så har jag ju varit i stort sett helt förskonad från problem under över två års tid. Jag sa till dem att den dagen jag får akuta problem så drar jag ut den, inte tidigare. Dels för att jag har jordens största tandläkarskräck och dels för att det var flera månaders väntetid på att få lustgas för ett sådant ingrepp. Så jag bestämde mig att behålla tanden tills det skulle bli akut och då får jag ta ut den då. Men när jag vaknade denna morgon så kände jag som sagt att saker och ting inte stod riktigt rätt till. Jag känner ju att det är någon slags bakterie/inflamation där i kinden. Inget som gör ont på något sätt och inget som syns. Nu under dagen och kvällen så har det kliat i hela nedre delen av högra ansiktshalvan. Jag hoppas att det är infektionen som håller på att liksom läka. Blir det värre eller inte går bort så får jag ta tag i problemet. Jag hoppas dock, för allt smör i småland, att inget hinner hända innan jag kommer hem till Sverige. Skulle jag behöva gå till tandläkaren här så kan jag lika gärna hoppa framför tåget. Jag borde kanske utarbeta en liten plan B om något skulle bli akut. Antingen får jag kasta mig på första bästa flyg hem samma dag. Eller så får jag kontakta tandläkarna här och se hur mycket droger dom kan ge mig för en utdragning av en tand. Tycker att dom borde vara lite mer frikostiga här med sådant än vad de är i Sverige. Ett annat alternativ är ju att supa sig riktigt jävla full innan själva ingreppet. Well, jag får tänka på saken. Ska ju ändå hem om några dagar så jag hoppas jag klarar mig så pass länge.
Mehmet är nu och tränar. Jag sitter och är lite småbitter på mig själv som inte tagit tag i skolarbetet som jag borde gjort redan förra veckan. Nej, man kan inte vara bäst jämt, det måste jag lära mig.
Howdy folks!
Vad har jag mer att berätta om denna dag. Vi har gjort typ ingenting, bara softat. Jag vaknade dock denna morgon och kände lite granna hur skräcken lös i mina ögon. Jag kände att något inte var normalt i underkäken på höger sida. Det kändes som en lättare tandläkarbedövning. Jag fattade direkt vad det berodde på - en kindtand som jag borde ha dragit ut för ett par år sedan enligt tandläkarna, men jag vägrade, då jag kände att den lika gärna kunde sitta där tills jag får problem. Och mycket riktigt så har jag ju varit i stort sett helt förskonad från problem under över två års tid. Jag sa till dem att den dagen jag får akuta problem så drar jag ut den, inte tidigare. Dels för att jag har jordens största tandläkarskräck och dels för att det var flera månaders väntetid på att få lustgas för ett sådant ingrepp. Så jag bestämde mig att behålla tanden tills det skulle bli akut och då får jag ta ut den då. Men när jag vaknade denna morgon så kände jag som sagt att saker och ting inte stod riktigt rätt till. Jag känner ju att det är någon slags bakterie/inflamation där i kinden. Inget som gör ont på något sätt och inget som syns. Nu under dagen och kvällen så har det kliat i hela nedre delen av högra ansiktshalvan. Jag hoppas att det är infektionen som håller på att liksom läka. Blir det värre eller inte går bort så får jag ta tag i problemet. Jag hoppas dock, för allt smör i småland, att inget hinner hända innan jag kommer hem till Sverige. Skulle jag behöva gå till tandläkaren här så kan jag lika gärna hoppa framför tåget. Jag borde kanske utarbeta en liten plan B om något skulle bli akut. Antingen får jag kasta mig på första bästa flyg hem samma dag. Eller så får jag kontakta tandläkarna här och se hur mycket droger dom kan ge mig för en utdragning av en tand. Tycker att dom borde vara lite mer frikostiga här med sådant än vad de är i Sverige. Ett annat alternativ är ju att supa sig riktigt jävla full innan själva ingreppet. Well, jag får tänka på saken. Ska ju ändå hem om några dagar så jag hoppas jag klarar mig så pass länge.
Mehmet är nu och tränar. Jag sitter och är lite småbitter på mig själv som inte tagit tag i skolarbetet som jag borde gjort redan förra veckan. Nej, man kan inte vara bäst jämt, det måste jag lära mig.
Howdy folks!
måndag 21 november 2011
Stranden med picknick
Idag tjatade jag med Mehmet till stranden för det var strålande sol även denna dag. Vi gjorde en liten picknick-kasse med frukost; grönsaker, oliver, cimit, clementiner, mjukostar, chilinötter och juice och detta intogs med njutning i fulla drag. Vi stannade i 3 timmar på stranden, tror knappast att jag fick någon färg. På vägen hem hälsade vi på de många katterna som alltid vistas i vattenparken vid nr. 6. Åh, som jag önskar att jag hade en egen katt hemma. Vi får se om det är något som kan införskaffas när Mehmet kommer till mig. Så länge han inte bor hos mig så reser jag alldeles för mycket för att ha möjlighet att ha husdjur. Men jag har i så många år nu velat ha en liten söt katt, så vi får fundera på detta.
Väl hemma så slängde jag ihop en lite sen lunch. Jag gjorde Mehmets mammas supergoda chilimakaroner och till det en stor sats med egenkomponerad coleslaw. Jag har verkligen fått dille på just coleslaw och tänker därför dela med mig av receptet. Det är ju så enkelt o går så snabbt att göra.
1/4 vitkålshuvud
2 morötter
2dl turkisk yoghurt eller gräddfil
1dl majonäs
salt
svartpeppar
en nypa socker
Hacka vitkålen efter tycke o smak, en del gillar finhackat, andra långa strimlor. Riv morötterna i stora strimlor. Blanda morötter, vitkål, yoghurt, majonäs och kryddor efter tycke o smak (jag föredrar lite salt och rejält med svartpeppar) i en stor skål. Låt röran stå svalt en liten stund så att smakerna fördelar sig. OBS! Mängden i receptet är på ett ungefär.
TIPS! För den som vill så kan man även ta i något av följande; några droppar tabasco, en msk senap, en pressad vitlöksklyfta eller krossade kumminfrön. då bör man dock kanske minska lite på den övriga kryddningen.
Ännu inget svar från Migrationsverket. Börjar misstänka att de inte tänker ge oss svar förrän när 9 månader har gått. Det är nästan lika bra att jag ställer in mig på det, så slipper jag bli besviken sen. Det kommer ju trots allt fler julaftnar och fler nyårsaftnar som man kan fira ihop. Jag hade tänkt att jag ska åka till Turkiet över nyår om han inte har kommit till mig då, men tittade på flygpriserna och de var ju inte nådiga. Man kanske kan hitta något billigt till Alanya över nyår istället för att flyga till Gaziantep, men det får vi se då.
Ikväll hade vi tänkt att ta bussen till östra sidan av stan och strosa runt lite och kanske äta på en mysig restaurang om vi hittat någon. Men jag känner ärligt talat inte för det nu och Mehmet sover en liten stund så vi struntar nog i det.
För er som undrar hur det går med min skola, så vet jag inte själv hur det går. Jag har inte gjort något på en hel vecka nu, så ligger lite efter. Det som är skönt med denna kursen är att det inte finns några specifika deadlines förutom sista kursdag då allt måste vara inlämnat. Men jag ska ta tag i det här med skolan med en gång nu så jag inte halkar efter för mycket redan de första veckorna.
Ha en trevlig kväll!
Väl hemma så slängde jag ihop en lite sen lunch. Jag gjorde Mehmets mammas supergoda chilimakaroner och till det en stor sats med egenkomponerad coleslaw. Jag har verkligen fått dille på just coleslaw och tänker därför dela med mig av receptet. Det är ju så enkelt o går så snabbt att göra.
1/4 vitkålshuvud
2 morötter
2dl turkisk yoghurt eller gräddfil
1dl majonäs
salt
svartpeppar
en nypa socker
Hacka vitkålen efter tycke o smak, en del gillar finhackat, andra långa strimlor. Riv morötterna i stora strimlor. Blanda morötter, vitkål, yoghurt, majonäs och kryddor efter tycke o smak (jag föredrar lite salt och rejält med svartpeppar) i en stor skål. Låt röran stå svalt en liten stund så att smakerna fördelar sig. OBS! Mängden i receptet är på ett ungefär.
TIPS! För den som vill så kan man även ta i något av följande; några droppar tabasco, en msk senap, en pressad vitlöksklyfta eller krossade kumminfrön. då bör man dock kanske minska lite på den övriga kryddningen.
Ännu inget svar från Migrationsverket. Börjar misstänka att de inte tänker ge oss svar förrän när 9 månader har gått. Det är nästan lika bra att jag ställer in mig på det, så slipper jag bli besviken sen. Det kommer ju trots allt fler julaftnar och fler nyårsaftnar som man kan fira ihop. Jag hade tänkt att jag ska åka till Turkiet över nyår om han inte har kommit till mig då, men tittade på flygpriserna och de var ju inte nådiga. Man kanske kan hitta något billigt till Alanya över nyår istället för att flyga till Gaziantep, men det får vi se då.
Ikväll hade vi tänkt att ta bussen till östra sidan av stan och strosa runt lite och kanske äta på en mysig restaurang om vi hittat någon. Men jag känner ärligt talat inte för det nu och Mehmet sover en liten stund så vi struntar nog i det.
För er som undrar hur det går med min skola, så vet jag inte själv hur det går. Jag har inte gjort något på en hel vecka nu, så ligger lite efter. Det som är skönt med denna kursen är att det inte finns några specifika deadlines förutom sista kursdag då allt måste vara inlämnat. Men jag ska ta tag i det här med skolan med en gång nu så jag inte halkar efter för mycket redan de första veckorna.
Ha en trevlig kväll!
söndag 20 november 2011
Älskade pappa - det är din dag idag
Idag är det min pappas dag. Den är alltid lika jobbig och hur längesen det än är sen du lämnade oss här på jorden så minns jag dig ändå exakt som igår. Man kanske egentligen borde tända ett ljus för dig idag, men jag kände direkt att jag istället ville lägga ut den här bilden, för den återspeglar på något sätt mina tankar till dig.
Älskade pappa!
Idag har jag varit på stranden och njutit av solen som tittat fram för första gången på flera dagar. Jag såg det glittrande havet framför mig och kände lugnet och stillheten i luften. Det har varit en bra dag och jag och Mehmet är riktigt lyckliga tillsammans idag. Jag tror inte att det viktiga för dig är att jag hela tiden springer till din grav o lägger blommor eller tänder ljus. Jag tror det viktigaste för dig är att jag är genuint glad och lycklig i livet och att jag tänker på dig när jag känner att jag istället hade behövt dig här. Idag har du fått sällskap av Lasse Brandeby och jag tror att han kan ge dig många roliga stunder i himlen <3<3<3
Älskade pappa!
Idag har jag varit på stranden och njutit av solen som tittat fram för första gången på flera dagar. Jag såg det glittrande havet framför mig och kände lugnet och stillheten i luften. Det har varit en bra dag och jag och Mehmet är riktigt lyckliga tillsammans idag. Jag tror inte att det viktiga för dig är att jag hela tiden springer till din grav o lägger blommor eller tänder ljus. Jag tror det viktigaste för dig är att jag är genuint glad och lycklig i livet och att jag tänker på dig när jag känner att jag istället hade behövt dig här. Idag har du fått sällskap av Lasse Brandeby och jag tror att han kan ge dig många roliga stunder i himlen <3<3<3
Så otroligt ledsen i hjärtat
Jag har inte många dagar kvar här i Alanya nu. Och jag vet att jag tjatat om att jag längtar hem nu ett bra tag. Men ju mer det närmar sig, desto mer börjar jag inse att det är på riktigt... att jag ska hem.... utan Mehmet. Jag blir så otroligt, otroligt ledsen! Vi har haft det så himla bra nu tillsammans i några dagar, och det gör ju inte riktigt situationen enklare. Redan för ett par dagar sedan så började vi säga hejdå till varandra. Vi pratar om det varje dag nu, hur det ska bli att skiljas åt ännu en gång och hur det kommer bli i vardagen utan varandra. Vi måste somna utan varanda, vakna utan varandra och gå hemifrån och komma hem utan varandra. Jag vill ju bara vara med honom. Jag vill somna i hans stora armar och känna värmen från hans kropp. Jag vill vakna bredvid honom, ligga där tyst som jag alltid gör eftersom jag alltid vaknar först, och småpyssla lite med något och titta på honom ibland. Dra hans lugg från pannan, klappa honom på kinden och stoppa om honom med täcket som alltid ligger åt helt fel håll.
Samtidigt som jag uppskattar egentid, kanske både i en timma, en dag eller en vecka, så vill jag ju ändå att den ska vara frivillig. Det är den inte nu. Och jag vet heller inte hur lång den ofrivilliga egentiden kommer att bli. Om jag bara visste. OM JAG BARA VISSTE!!! Sitter här o stirrar på Mehmet flygbiljett, ja ni vet den som han inte kommer att få använda. Jag kände sån lycka när jag bokade dessa biljetter för oss tillsammans. Samtidigt som jag visste att det fanns en liten risk att han inte skulle kunna använda den, så fanns ju ändå hoppet där. Jag bokade extra bagagevikt till honom också, för jag tänkte att han kunde ta en liten väska åt mig hem. Och jag la till extra pengar för att få speciella sittplatser på planet till oss två, för att vi skulle få en så trevlig resa hem som möjligt. Nu blev allt bara skit med de där sittplatserna istället. Eller, det enda positiva blir väll att jag vet att jag får ett tomt säte bredvid mig och på så sätt får mer plats för mig själv. Men det var jävligt dyrt extrautrymme om ni frågar mig.
Jag fäller allt några tårar när jag skriver detta. Allt känns bara så fördjävligt...
Samtidigt som jag uppskattar egentid, kanske både i en timma, en dag eller en vecka, så vill jag ju ändå att den ska vara frivillig. Det är den inte nu. Och jag vet heller inte hur lång den ofrivilliga egentiden kommer att bli. Om jag bara visste. OM JAG BARA VISSTE!!! Sitter här o stirrar på Mehmet flygbiljett, ja ni vet den som han inte kommer att få använda. Jag kände sån lycka när jag bokade dessa biljetter för oss tillsammans. Samtidigt som jag visste att det fanns en liten risk att han inte skulle kunna använda den, så fanns ju ändå hoppet där. Jag bokade extra bagagevikt till honom också, för jag tänkte att han kunde ta en liten väska åt mig hem. Och jag la till extra pengar för att få speciella sittplatser på planet till oss två, för att vi skulle få en så trevlig resa hem som möjligt. Nu blev allt bara skit med de där sittplatserna istället. Eller, det enda positiva blir väll att jag vet att jag får ett tomt säte bredvid mig och på så sätt får mer plats för mig själv. Men det var jävligt dyrt extrautrymme om ni frågar mig.
Jag fäller allt några tårar när jag skriver detta. Allt känns bara så fördjävligt...
torsdag 17 november 2011
Ösregn o nackspärr
OBS!!! Detta inlägg skrev jag för några dagar sedan, men när jag skulle publicera det så försvann det. Men nu har jag hittat det igen, så väljer att publicera det nu även om det är några dagar gammalt.
Ja, det är inte mycket i mitt liv att jubla över just nu. Men jag säger som min kära Anna: "Any day now, any day....". Förutom att det är med UTt håller på att driva mig till vansinne så har jag också haft världens nackspärr/värk och dessutom är vädret typ precis som hemma i Sverige - SKIT!!! Så finns det något att vara glad över idag. Ja, jag känner faktiskt ett visst lyckorus över att jag senare idag skall iväg och köpa 1kg chilinötter på bazaren och MINST fem stycken ostpide på ObaEkmek =)
Inte många dagar kvar här i Alanya nu. Ska bli spännande att se om vi i alla fall hinner få svar på UTt innan jag åker hem. Det innebär ju inte att Mehmet kan åka med mig hem för det, men hade varit skönt att skiljas åt i vetskapen om att vi i alla fall kommer att ses snart igen. Men jag tror inte vi kommer få ett svar. Jag tror att det är så att Migrationsverket har något i görningen och att de väntar på att jag ska komma hem härifrån Alanya. Ja, den som lever får se. Just nu känns det som att jag håller på att gå under. Mehmet är också skapligt förbannad, för det är ju eg. mer hanns liv de bollar med och inte mitt. Men samtidigt tycker han att det ska bli skönt att få komma hem till byn o familjen en sväng. Tror inte, när han lämnade byn i september, att han riktigt ändå fattat att han faktiskt (förhoppningsvis) ska flytta till Sverige. Jag tjatade på honom massor av gånger att han nu var tvungen att tänka på att packa ner ALLT han har och inte lämna en massa eller glömma en massa. Ändå har han bara packat som för en vanlig Alanya-vistelse o lämnat användbara kläder hemma, såsom ett favorit-luvtröja han har och ett par svarta finskor. Knasboll!
Ja, det är inte mycket i mitt liv att jubla över just nu. Men jag säger som min kära Anna: "Any day now, any day....". Förutom att det är med UTt håller på att driva mig till vansinne så har jag också haft världens nackspärr/värk och dessutom är vädret typ precis som hemma i Sverige - SKIT!!! Så finns det något att vara glad över idag. Ja, jag känner faktiskt ett visst lyckorus över att jag senare idag skall iväg och köpa 1kg chilinötter på bazaren och MINST fem stycken ostpide på ObaEkmek =)
Inte många dagar kvar här i Alanya nu. Ska bli spännande att se om vi i alla fall hinner få svar på UTt innan jag åker hem. Det innebär ju inte att Mehmet kan åka med mig hem för det, men hade varit skönt att skiljas åt i vetskapen om att vi i alla fall kommer att ses snart igen. Men jag tror inte vi kommer få ett svar. Jag tror att det är så att Migrationsverket har något i görningen och att de väntar på att jag ska komma hem härifrån Alanya. Ja, den som lever får se. Just nu känns det som att jag håller på att gå under. Mehmet är också skapligt förbannad, för det är ju eg. mer hanns liv de bollar med och inte mitt. Men samtidigt tycker han att det ska bli skönt att få komma hem till byn o familjen en sväng. Tror inte, när han lämnade byn i september, att han riktigt ändå fattat att han faktiskt (förhoppningsvis) ska flytta till Sverige. Jag tjatade på honom massor av gånger att han nu var tvungen att tänka på att packa ner ALLT han har och inte lämna en massa eller glömma en massa. Ändå har han bara packat som för en vanlig Alanya-vistelse o lämnat användbara kläder hemma, såsom ett favorit-luvtröja han har och ett par svarta finskor. Knasboll!
tisdag 15 november 2011
Längtar hem
Trodde typ aldrig att jag skulle säga det efter bara 2,5 månader utomlands, men jag längtar faktiskt hem. Alanya är hur tråkigt som helst nu och jag o Mehmet går o trampar varandra på tårna här hemma. Lägenheten är iskall, speciellt på golven då det drar rätt in genom alla springor runt fönster o dörrar (precis som förra året). Varmvatten har vi bara när det är sol ute, vilket det inte varit på flera dagar, samt när DEN-SNÅLE-FAN-TILL-HOTELLBOSS behagar att sätta på varmvattenberedaren när han själv tänkt att duscha (precis som förra året). Internet fungerar sämre nu än när vi först kom hit, det kommer o går typ var 5e minut. Det är jättesmidigt när man skrivit något inlägg i något forum för skolan o precis skall till att publicera det, så försvinner det helt då internetåtkomst saknas (precis som förra året).
Nej har drömt mig bort till värmen o något mer exotiskt nu i ett par veckor. Det stör mig som sjutton att jag inte kommer iväg på någon annan resa innan det är dags att börja jobba. Men samtidigt måste jag tänka lite på framtiden också och kan inte leva sånna här sötebrödsdagar för resten av mitt liv. Nu är det dags att börja jobba o dra in lite pengar. Det känns dock bra att det inte alls gått åt så mycket pengar denna resan som jag trodde det skulle göra. Har istället många pengar kvar på kontot nu när jag åker hem. Men det finns en hel del hål att stoppa i, så jag behöver ju inte oroa mig för att dom inte ska komma till användning. Tandläkaren kunde ju vara ett alternativ. Sen skulle jag faktiskt vilja ha en micro som jag inte ägt på säkert 6 år då den förra brann upp. Sen tror jag min dvd spelare är död, så det skulle jag nästan behöva köpa en ny om Mehmet flyttar hem till mig snart. Jag skulle också bli väldigt glad för en ny mobil, då jag under 2-3 års tid nu haft en ärvetelefon av äldre modell. Men så vet jag ju att vi får lite utgifter sen när/om Mehmet kommer. Han behöver vinterjacka o vinterskor och lite sånt och det kostar ju en del det också.
Samtidigt som jag längtar hem så känner jag ändå en gnutta sorg över att de här 3 månaderna snart är över. Det känns ju ändå som att det var igår jag kom hit. Jag kommer ihåg precis hur totalt slutkörd jag var när jag anlände till Volkan Hotell mitt i natten, men så satans mycket packning, helt slutkörd efter allt slit jag haft hemma innan jag reste iväg. Jag var så slut att jag skällde ut hotellreceptionisten för minsta lilla grej o han vågade inte säga emot. Han såg nog mina hatiska svarta ögon =D Vi hade det allt bra på volkan, så himla god frukost och så bra och fräsh pool. Sen kom vi hit till Luxor... vilket jävla skitställe egentligen. Jag vet att jag sa det förra året att vi aldrig skulle bo här igen... men så blev det så ändå i brist på andra alternativ. Men det här året menar jag det verkligen - VI SKA INTE BO HÄR NÅGONSIN IGEN!!!
Nej har drömt mig bort till värmen o något mer exotiskt nu i ett par veckor. Det stör mig som sjutton att jag inte kommer iväg på någon annan resa innan det är dags att börja jobba. Men samtidigt måste jag tänka lite på framtiden också och kan inte leva sånna här sötebrödsdagar för resten av mitt liv. Nu är det dags att börja jobba o dra in lite pengar. Det känns dock bra att det inte alls gått åt så mycket pengar denna resan som jag trodde det skulle göra. Har istället många pengar kvar på kontot nu när jag åker hem. Men det finns en hel del hål att stoppa i, så jag behöver ju inte oroa mig för att dom inte ska komma till användning. Tandläkaren kunde ju vara ett alternativ. Sen skulle jag faktiskt vilja ha en micro som jag inte ägt på säkert 6 år då den förra brann upp. Sen tror jag min dvd spelare är död, så det skulle jag nästan behöva köpa en ny om Mehmet flyttar hem till mig snart. Jag skulle också bli väldigt glad för en ny mobil, då jag under 2-3 års tid nu haft en ärvetelefon av äldre modell. Men så vet jag ju att vi får lite utgifter sen när/om Mehmet kommer. Han behöver vinterjacka o vinterskor och lite sånt och det kostar ju en del det också.
Samtidigt som jag längtar hem så känner jag ändå en gnutta sorg över att de här 3 månaderna snart är över. Det känns ju ändå som att det var igår jag kom hit. Jag kommer ihåg precis hur totalt slutkörd jag var när jag anlände till Volkan Hotell mitt i natten, men så satans mycket packning, helt slutkörd efter allt slit jag haft hemma innan jag reste iväg. Jag var så slut att jag skällde ut hotellreceptionisten för minsta lilla grej o han vågade inte säga emot. Han såg nog mina hatiska svarta ögon =D Vi hade det allt bra på volkan, så himla god frukost och så bra och fräsh pool. Sen kom vi hit till Luxor... vilket jävla skitställe egentligen. Jag vet att jag sa det förra året att vi aldrig skulle bo här igen... men så blev det så ändå i brist på andra alternativ. Men det här året menar jag det verkligen - VI SKA INTE BO HÄR NÅGONSIN IGEN!!!
söndag 13 november 2011
lördag 12 november 2011
Jahapp
Vi börjar med något som har hunnit bli en tradition vid det här laget: Inget svar från Migrationsverket idag heller!
Så vad gjorde jag igår. Var mest hemma som vanligt. Tanken var att jag o Mehmet skulle gå ut och äta på Elite på seneftermiddagen, men vi rök ihop som bara fan pga att han inte kan hantera det här med att komma i tid. Säger man 5 minuter så ska man inte komma hem efter 1 timma när man faktiskt har någon som sitter där hemma o väntar på att man ska göra något man planerat. Visst det går väll att lösa om det bara händer så EN gång, och visst så behöver man ju inte riva upp himmel o jord om personen i fråga har en ursäkt till varför det blev så. Men ignorans och att bli respektlöst behandlad får mig att explodera som ett åskmoln, så det var väll mest det som hände igår kväll.
Istället gick jag en kort sväng till Best med Anna och där intogs det en öl och tjötade lite skit. Men GIVETVIS så skulle den där norsk-turken, som är så dryg o vet o kan allt bäst i hela världen, komma o sätta sig vid vårt bord. Well, vi hade trevligt i alla fall och planerar nu en partykväll någon dag innan jag åker hem från Alanya.
Idag kommer Sandra, en kollega från jobbet, till Alanya och ska stanna 1 vecka. Vi har planerat att ses någon dag, vet inte om det kan tänkas bli party eller bara en fika. Ska bli trevligt =)
Morgonen har ägnats åt att skriva en lista på svensk mat som skall inhandlas, tillagas och intas när jag kommer hem. Att man kan sakna svensk mat så mycket, helt galet. Jag säger bara gräddstuvad pyttipanna, gorgonzolaspenat-sås med bandspagetti, pommes med beasås, ciabatta med portsalutost och bregott, knäckebröd med keso och tomat, gott rostbröd med gräslöksphiladelfia, tekakor med paprikaost, segt godis, jordgubbssaft.... listan kan göras låååångt.
På återhörande!
Så vad gjorde jag igår. Var mest hemma som vanligt. Tanken var att jag o Mehmet skulle gå ut och äta på Elite på seneftermiddagen, men vi rök ihop som bara fan pga att han inte kan hantera det här med att komma i tid. Säger man 5 minuter så ska man inte komma hem efter 1 timma när man faktiskt har någon som sitter där hemma o väntar på att man ska göra något man planerat. Visst det går väll att lösa om det bara händer så EN gång, och visst så behöver man ju inte riva upp himmel o jord om personen i fråga har en ursäkt till varför det blev så. Men ignorans och att bli respektlöst behandlad får mig att explodera som ett åskmoln, så det var väll mest det som hände igår kväll.
Istället gick jag en kort sväng till Best med Anna och där intogs det en öl och tjötade lite skit. Men GIVETVIS så skulle den där norsk-turken, som är så dryg o vet o kan allt bäst i hela världen, komma o sätta sig vid vårt bord. Well, vi hade trevligt i alla fall och planerar nu en partykväll någon dag innan jag åker hem från Alanya.
Idag kommer Sandra, en kollega från jobbet, till Alanya och ska stanna 1 vecka. Vi har planerat att ses någon dag, vet inte om det kan tänkas bli party eller bara en fika. Ska bli trevligt =)
Morgonen har ägnats åt att skriva en lista på svensk mat som skall inhandlas, tillagas och intas när jag kommer hem. Att man kan sakna svensk mat så mycket, helt galet. Jag säger bara gräddstuvad pyttipanna, gorgonzolaspenat-sås med bandspagetti, pommes med beasås, ciabatta med portsalutost och bregott, knäckebröd med keso och tomat, gott rostbröd med gräslöksphiladelfia, tekakor med paprikaost, segt godis, jordgubbssaft.... listan kan göras låååångt.
På återhörande!
fredag 11 november 2011
Då var det ordnat
Japp, då var det klappat o klart. Jag har meddelat chefen om att jag träder åter i tjänst den 5 december =) Sen som sagt finns det ju inget att göra på kontoret, eller i alla fall inte på vår avdelning som det ser ut just nu. Men mycket kan hända fram till december månad. Man vet ju inte ens om man har jobbet kvar när man kommer hem eller vilken avdelning som man kommer att bli placerad på. Men jag får ta det som det kommer helt enkelt o kan inte gå o gruva mig för det nu när jag har så mycket annat att tänka på. Just nu är det Migrationsverket som står i fokus så jobbet får komma i andrahand. Men även om jag skulle bli uppsagd så känns det ändå bra att veta att jag har 5 månaders uppsägningstid då jag varit anställd så pass länge i företaget. Det känns ändå som en viss trygghet. Men jag borde nog börja leta nytt jobb redan när jag kommer hem, för om man ser till hur många som sagt upp sig och slutat så verkar ju inte läget på kontoret vara så värst kul just nu. Och om Mehmet ska flytta till mig så vill jag kunna känna att jag har en säker anställning, så det skadar nog inte att börja se sig om vad det finns för alternativ out there.
Ibland lyser solen i livet ändå
Ja, hoppa inte ur byxorna nu (med tanke på rubriken) i tron om att vi skulle fått svar på UTt, för det har vi inte!!!
Däremot så kollade jag med fackklubben på jobbet hur tidigt i förväg jag måste meddela arbetsgivaren att jag vill komma tillbaka i förtid från min tjänstledighet. Och jag hade FAKTISKT, för säkert första gången på typ 100ÅR, flytet på min sida där. Man behöver nämligen bara meddela det 2 veckor före att man tänkt att komma tillbaka =))) Så det innebär att jag faktiskt kan komma tillbaka o börja jobba redan den 5 december som jag hade hoppats. Ibland känns livet allt bra gött ändå. Så detta innebär att jag då kan spara alla mina återstående semesterdagar och ta dem vid ett senare tillfälle. Ja, det är just sånt här typ av flyt som jag o Mehmet upplever oss i princip aldrig ha i livet annars!
Ja nu är det verkligen dags att ta tag i en inkomstbringande sysselsättning. Man blir inte direkt rik av att plugga kan jag säga. Speciellt inte när man skall vara utomlands samtidigt med dubbla utgifter för boende o annat. Herregud, jag kollade på min årsinkomst för förra året och den var ju närmast skrattretande liten. Detta året lär väll inte bli så mycket bättre, så målet är att nästa år, då ska det stå en 3:a som inledning på mitt årslönebesked =)
Igår (ja jag kan faktiskt skriva igår för klockan är nu 6.50) så gick jag o Mehmet en vända utmed strandpromenaden. Tror vi kom så långt som till nummer 18 på Kleopatrastranden ungefär. Där satte vi oss på en restaurang o tog en kopp äppelte. Så tittade jag ut över havet, såg hur solen fullkomligt strålade och hur solens strålar bröts i vattnet o skapade en jättevacker spegelbild. Jag såg på de härligt vajande palmerna som går utmed gatan, jag såg på de grönskande höga bergen som omringar hela Alanya och tittade upp mot den vackra borgen. Jag såg den fina sandstranden bara några meter på andra sidan gatan och glada människor som passerade förbi. Ja, allt detta låter så himla idylliskt, och det är det ju egentligen också. Så jag frågade mig själv och Mehmet - hur kommer det sig att man kan tröttna så på det här? Att man tycker det är vardag, att det inte är något speciellt och att man känner att man likaväl skulle kunna vara hemma i kalla Sverige nu som att sitta här i solen o dricka te... Ja, han hade inget svar på den frågan riktigt. Men man kan bara konstatera att oavsett om man är i lilla Skövde eller på en söderhavsö med en paraplydrink i handen så kommer ändå vardagen att göra intåg i livet tillslut.
I övrigt har jag inget nytt att förtälja just nu.
På återhörande!
Däremot så kollade jag med fackklubben på jobbet hur tidigt i förväg jag måste meddela arbetsgivaren att jag vill komma tillbaka i förtid från min tjänstledighet. Och jag hade FAKTISKT, för säkert första gången på typ 100ÅR, flytet på min sida där. Man behöver nämligen bara meddela det 2 veckor före att man tänkt att komma tillbaka =))) Så det innebär att jag faktiskt kan komma tillbaka o börja jobba redan den 5 december som jag hade hoppats. Ibland känns livet allt bra gött ändå. Så detta innebär att jag då kan spara alla mina återstående semesterdagar och ta dem vid ett senare tillfälle. Ja, det är just sånt här typ av flyt som jag o Mehmet upplever oss i princip aldrig ha i livet annars!
Ja nu är det verkligen dags att ta tag i en inkomstbringande sysselsättning. Man blir inte direkt rik av att plugga kan jag säga. Speciellt inte när man skall vara utomlands samtidigt med dubbla utgifter för boende o annat. Herregud, jag kollade på min årsinkomst för förra året och den var ju närmast skrattretande liten. Detta året lär väll inte bli så mycket bättre, så målet är att nästa år, då ska det stå en 3:a som inledning på mitt årslönebesked =)
Igår (ja jag kan faktiskt skriva igår för klockan är nu 6.50) så gick jag o Mehmet en vända utmed strandpromenaden. Tror vi kom så långt som till nummer 18 på Kleopatrastranden ungefär. Där satte vi oss på en restaurang o tog en kopp äppelte. Så tittade jag ut över havet, såg hur solen fullkomligt strålade och hur solens strålar bröts i vattnet o skapade en jättevacker spegelbild. Jag såg på de härligt vajande palmerna som går utmed gatan, jag såg på de grönskande höga bergen som omringar hela Alanya och tittade upp mot den vackra borgen. Jag såg den fina sandstranden bara några meter på andra sidan gatan och glada människor som passerade förbi. Ja, allt detta låter så himla idylliskt, och det är det ju egentligen också. Så jag frågade mig själv och Mehmet - hur kommer det sig att man kan tröttna så på det här? Att man tycker det är vardag, att det inte är något speciellt och att man känner att man likaväl skulle kunna vara hemma i kalla Sverige nu som att sitta här i solen o dricka te... Ja, han hade inget svar på den frågan riktigt. Men man kan bara konstatera att oavsett om man är i lilla Skövde eller på en söderhavsö med en paraplydrink i handen så kommer ändå vardagen att göra intåg i livet tillslut.
I övrigt har jag inget nytt att förtälja just nu.
På återhörande!
onsdag 9 november 2011
Fundilering
När man går hemma o släpar fötterna efter sig så får man ju lätt lite skruvade funderingar...
* Jag såg just en kvinna med kameltå-byxa o stilettklackar. Hon var väll i 50-års åldern. Har dessa klädesplagg kommit att ta en plats i klädmodet nu?
* Vem uppfann den turkiska tiden och vad är egentligen reglerna för den? Är 5 svenska minuter alltid 1 turkisk timme eller kan det variera från 30 minuter upp till 4 timmar?
* När jag lagar ris så brukar jag låta det gå på eftervärme eller på ettan halva tiden för att det inte ska koka sönder, utan bli sådär fast o spänstigt men ändå genomkokt. När man har gasolspis som vi har så är typ den lägsta värmen motsvarande fyran på en vanlig spis. HUR lagar man lyckat ris på en gasolspis?
Ser fram emot några kloka svar. Tack på förhand =)
* Jag såg just en kvinna med kameltå-byxa o stilettklackar. Hon var väll i 50-års åldern. Har dessa klädesplagg kommit att ta en plats i klädmodet nu?
* Vem uppfann den turkiska tiden och vad är egentligen reglerna för den? Är 5 svenska minuter alltid 1 turkisk timme eller kan det variera från 30 minuter upp till 4 timmar?
* När jag lagar ris så brukar jag låta det gå på eftervärme eller på ettan halva tiden för att det inte ska koka sönder, utan bli sådär fast o spänstigt men ändå genomkokt. När man har gasolspis som vi har så är typ den lägsta värmen motsvarande fyran på en vanlig spis. HUR lagar man lyckat ris på en gasolspis?
Ser fram emot några kloka svar. Tack på förhand =)
Nej givetvis inget svar
Nej, självklart har vi inte fått något svar från Migrationsverket idag heller. Jag är så otroligt ledsen, upprörd o besviken så jag drog iväg ett sjujävla mail till dem. Måtte det gå rakt in i hjärtat på min handläggare. Helt ärligt så har jag lust i köra upp nått i rö*en på henne. Betvivlar om hon ens har nått hjärta. Jag är så arg!!!
Nu har vi satt vår reservplan i verket. Mehmet åker hem till byn 26 november. Jag åker hem till Sverige samma dag. Därefter blir det bara för oss att vänta. Jag hade hoppats på att få komma tillbaka till kontoret och börja jobba redan efter en vecka hemma i Sverige, men efter att ha kontaktat min chef så ser det rätt så mörkt ut måste jag säga. Så om det inte finns något för mig att göra på kontoret från 5 december så får jag gå hemma o släpa fötterna efter mig, göra slut på alla mina semesterdagar helt i onödan o typ göra ingenting fram till 19 december då jag får börja jobba igen. Jag frågade Mehmet om han ville att jag skulle åka hem o sen komma tillbaka omgående till Alanya igen (istället för att bara gå hemma o dra och för att få mitt visum automatiskt förlängt istället för att söka här på plats i Alanya). Men han var osäker. Han saknar sin familj så mycket och han har lite ärenden att göra där hemma, så han kände nog inte att det var någon bra ide. Samtidigt som jag ju givetvis förstår honom så känner jag mig bara så jävla obehövd. Mehmet sätter familjen före mig och jobbet behöver mig inte och hemma finns det inget att göra.
Om jag bara hade en endaste liten jävla aning om när Mehmet kunde tänkas komma till Sverige så jag kunde veta hur mycket pengar jag har över till annat. I så fall kunde jag dra iväg på en resa någonstans. Men utan att veta hur mycket pengar jag behöver så är det inte heller lätt att planera hur mycket pengar jag kan göra av med. Såg att det fanns superbilliga flygbiljetter till Thailand o är jättesugen på att bara dra dit... själv eller inte. Men vet ju liksom inget om något o hur fan ska jag kunna planera något då. Sen finns det ju ett ord som kallas "spontanitet" har jag hört. Det är ett ord som jag vanligen inte vill beblanda mig med, men skulle ju faktiskt kunna gå att nyttja i detta läget. Om allt faller sig så när jag kommer hem sista november att jag har pengar över, att vi inte fått svar från Migrationsverket och jag får inte komma tillbaka o jobba i förtid, så skulle man ju kunna dra iväg ett par veckor. Tåls att fundera på!
Nu ska jag gå o gräva ner mig under ett täcke. Positiva klubben har årsmöte där idag.
See you!
Nu har vi satt vår reservplan i verket. Mehmet åker hem till byn 26 november. Jag åker hem till Sverige samma dag. Därefter blir det bara för oss att vänta. Jag hade hoppats på att få komma tillbaka till kontoret och börja jobba redan efter en vecka hemma i Sverige, men efter att ha kontaktat min chef så ser det rätt så mörkt ut måste jag säga. Så om det inte finns något för mig att göra på kontoret från 5 december så får jag gå hemma o släpa fötterna efter mig, göra slut på alla mina semesterdagar helt i onödan o typ göra ingenting fram till 19 december då jag får börja jobba igen. Jag frågade Mehmet om han ville att jag skulle åka hem o sen komma tillbaka omgående till Alanya igen (istället för att bara gå hemma o dra och för att få mitt visum automatiskt förlängt istället för att söka här på plats i Alanya). Men han var osäker. Han saknar sin familj så mycket och han har lite ärenden att göra där hemma, så han kände nog inte att det var någon bra ide. Samtidigt som jag ju givetvis förstår honom så känner jag mig bara så jävla obehövd. Mehmet sätter familjen före mig och jobbet behöver mig inte och hemma finns det inget att göra.
Om jag bara hade en endaste liten jävla aning om när Mehmet kunde tänkas komma till Sverige så jag kunde veta hur mycket pengar jag har över till annat. I så fall kunde jag dra iväg på en resa någonstans. Men utan att veta hur mycket pengar jag behöver så är det inte heller lätt att planera hur mycket pengar jag kan göra av med. Såg att det fanns superbilliga flygbiljetter till Thailand o är jättesugen på att bara dra dit... själv eller inte. Men vet ju liksom inget om något o hur fan ska jag kunna planera något då. Sen finns det ju ett ord som kallas "spontanitet" har jag hört. Det är ett ord som jag vanligen inte vill beblanda mig med, men skulle ju faktiskt kunna gå att nyttja i detta läget. Om allt faller sig så när jag kommer hem sista november att jag har pengar över, att vi inte fått svar från Migrationsverket och jag får inte komma tillbaka o jobba i förtid, så skulle man ju kunna dra iväg ett par veckor. Tåls att fundera på!
Nu ska jag gå o gräva ner mig under ett täcke. Positiva klubben har årsmöte där idag.
See you!
måndag 7 november 2011
Helt ärligt...
Jag är så JÄVLA uppleds på detta med Migrationsverket som inte gett oss ett svar så jag har lust att spränga hela skiten i luften alltså. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills jag åker hem från Alanya. Det innebär att vi inte längre har möjlighet (i stort sett) att hinna få hit Mehmets UT-kort (om han får ett JA vill säga) och han kommer alltså inte kunna flyga med mig hem den 26 november. Jag har satt en gräns för ett sista datum för svar, och det är på onsdag. Har vi inte fått svar då, vilket jag absolut inte tror att vi har, så får vi börja sätta våran reservplan i verket. Då kommer det bli så att jag flyger hem själv det datum som sagts. Mehmet får åka till byn i väntan på svar på sitt UT. Och när han fått det och när UT-kortet har kommit till Ankara, vilket tar 3 veckor cirka, så får han åka upp till Ankara, hämta kortet o sen typ övernatta där o ta flyget till sverige där på morgonen.
Känns så jävla skit allting för vi har ju inte en aning om när vi kan komma att ses nästa gång. Om inte Migrationsverket behagar att svara oss förrän efter 9 månaders väntan så kommer jag o Mehmet inte få fira jul tillsammans, inte nyår tillsammans o vi kommer inte att kunna träffas på ca 8 veckor. Jag som trodde att när jag väl kommit hit till Alanya denna gången så skulle vi aldrig mer behöva skiljas åt. Men nu kommer det att bli så i alla fall. Han kanske kommer till sverige en vecka efter mig.... eller 8 veckor efter mig... eller inte alls. O jag är så himla ledsen, så det kan ni aldrig ana.
Så mycket har jag ju förstått att det är något som de hakat upp sig på i vår ansökan. Eller så har de helt enkelt bara gjort stickprov o valt ut några att granska extra mycket, typ stickprovs test som kan förekomma i många olika sammanhang. Och självklart skulle det bli VI, med vår vanliga FANTASTISKA TUR i livet. För både jag o Mehmet upplever oss själva födda med "otur" som mellannamn. Trodde bara det var jag som hade denna otur att drass med i livet, men givetvis skulle jag möta den mann som var drabbad av samma olycka. Det är otur med alltifrån små till stora ting o jag förstår inte hur all skit kan drabba EN... eller uppenbarligen TVÅ människor på denna jord.
Well, jag har lite funderingar kring vad det är Migrationsverket har i görningen. Det känns som att de på något sätt vill kolla upp oss lite extra och att de bara väntar på att jag ska komma hem från Turkiet för att de möjligen vill göra en spontan telefonintervju med mig för att de sedan kanske ringer upp Mehmet och ställer samma frågor till honom. Jag vet inte... men något är det i alla fall som de hakat upp sig på. Jag har mina aningar där också, men säker kan man aldrig vara. Om jag bara visste hur det låg till, om det faktiskt är så att de väntar på att jag ska komma hem till Sverige... KUNDE DOM INTE BARA TALAT OM DET DÅ, så jag kunde åka hem härifrån nuuuuu!!!
Ja, tillvaron känns just nu bara pest o pina. Jag vet fortf. inte hur det blir med mitt jobb heller. Det har ju skett så otroligt mycket förändringar där nu under tiden som jag varit borta så jag vet inte ens vad det är jag kommer tillbaka till. Har hört något löst om att den nya organisationen ska vara satt till 1 december, men det kan ju ändras inann man ens har hunnit blinka.
På återhörande alla bloggläsare!
Känns så jävla skit allting för vi har ju inte en aning om när vi kan komma att ses nästa gång. Om inte Migrationsverket behagar att svara oss förrän efter 9 månaders väntan så kommer jag o Mehmet inte få fira jul tillsammans, inte nyår tillsammans o vi kommer inte att kunna träffas på ca 8 veckor. Jag som trodde att när jag väl kommit hit till Alanya denna gången så skulle vi aldrig mer behöva skiljas åt. Men nu kommer det att bli så i alla fall. Han kanske kommer till sverige en vecka efter mig.... eller 8 veckor efter mig... eller inte alls. O jag är så himla ledsen, så det kan ni aldrig ana.
Så mycket har jag ju förstått att det är något som de hakat upp sig på i vår ansökan. Eller så har de helt enkelt bara gjort stickprov o valt ut några att granska extra mycket, typ stickprovs test som kan förekomma i många olika sammanhang. Och självklart skulle det bli VI, med vår vanliga FANTASTISKA TUR i livet. För både jag o Mehmet upplever oss själva födda med "otur" som mellannamn. Trodde bara det var jag som hade denna otur att drass med i livet, men givetvis skulle jag möta den mann som var drabbad av samma olycka. Det är otur med alltifrån små till stora ting o jag förstår inte hur all skit kan drabba EN... eller uppenbarligen TVÅ människor på denna jord.
Well, jag har lite funderingar kring vad det är Migrationsverket har i görningen. Det känns som att de på något sätt vill kolla upp oss lite extra och att de bara väntar på att jag ska komma hem från Turkiet för att de möjligen vill göra en spontan telefonintervju med mig för att de sedan kanske ringer upp Mehmet och ställer samma frågor till honom. Jag vet inte... men något är det i alla fall som de hakat upp sig på. Jag har mina aningar där också, men säker kan man aldrig vara. Om jag bara visste hur det låg till, om det faktiskt är så att de väntar på att jag ska komma hem till Sverige... KUNDE DOM INTE BARA TALAT OM DET DÅ, så jag kunde åka hem härifrån nuuuuu!!!
Ja, tillvaron känns just nu bara pest o pina. Jag vet fortf. inte hur det blir med mitt jobb heller. Det har ju skett så otroligt mycket förändringar där nu under tiden som jag varit borta så jag vet inte ens vad det är jag kommer tillbaka till. Har hört något löst om att den nya organisationen ska vara satt till 1 december, men det kan ju ändras inann man ens har hunnit blinka.
På återhörande alla bloggläsare!
tisdag 18 oktober 2011
Hurrey, 2 dagar i rad
Ja ni ser rätt, två dagar i rad får ni uppdateringar =)
Idag var jag o Mehmet o storhandlade på Sok på morgonen. Jag visste inte att han kommit hem så sent som 4 inatt så jag slet upp han redan halv 10. Hihi! Vi fyllde i alla fall upp kylskåpet rejält o var dessutom en vända in på Oba Ekmek o köpte mina ääääälskade ost-pide. Ingen var väll lyckligare än jag när vi studdsade ut därifrån. Hehe!
Sen när vi kom hem så hände något oväntat men ändå inte. Mehmet sa upp sig från jobbet. Vilken skräll! Ja, jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra på så vis att han vantrivdes där pga de övriga killarna som jobbar där och dels för att jag har mer tid över nu då skolan lugnat ner sig. Men dåligt på så vis att han inte får in några pengar, plus att han kommer vara hemma precis hela dagarna och jag är rädd att vi kommer gå varandra på nerverna vissa dagar. Men jaja, kärleken övervinner allt, visst är det så.
Till kvällsmat blev det något rätt så svenskt, varma mackor med champinjonstuvning. Inte helt fel alltså. Dessutom skickade jag iväg en lång önskelista idag till min mamma gällande ätbart som jag vill att hon köper med ner när hon o syrran kommer. Tänk om jag blir lycklig ägare av en flaska BOB blandsaft =)))
Nu sitter jag här o skriver, när jag eg. kunde ligga i sängen o mysa o se på film med mannen. Han planerar ju som en äkta turk, dvs. han hade inte en tanke på att jag o han kanske kunde ha lite mysigt ikväll som är hans första lediga dag på flera veckor. Nej, istället lovar han bort sig till gamla kunder som ville att han skulle komma o sitta med dem på en restaurang här bortanför. Så jag hamande helt enkelt på andra plats på hans kärlekslista denna dag. Jag blev inte glad på honom, o jag tror trots allt att han insåg sitt misstag för han var så jäkla len i rösten när han gick utanför dörren. Men de kommer ju fler kvällar så vi får ta igen det någon annan dag helt enkelt.
Mailade åter igen Migrationsverket idag. Men den här gången var jag inte så snäll o timid i mitt sätt att uttrycka mig. Jag tröttnade på att aldrig få svar i rimlig tid från min handläggare så jag drog ett långt o utförligt mail direkt till kontorschefen istället. O visst, det gjorde verkan, men inte på det sättet jag hade hoppats. Jag fick nämligen svar inom 1 timma från handläggaren, och det stod såhär:
Hej Marie!
Jag ber om ursäkt för att jag inte hunnit svara på ditt mail. Migrationsverket har en väldigt lång handläggningstid för anknytnings ärenden. Handläggningstiden ligger på ungefär 8-9 månader från den dagen man har sökt. Mitt mål är att fatta beslut innan 8 månader har gått. Inget beslut finns i ärendet idag.
Ooooooch, vad drar vi då för slutsats av detta. Förutom att dom inte verkar läskunniga på Migrationsverket och förutom att dom skickar ett standardsvar till mig hela tiden, så är allt helt fantastiskt. Att vi har väntat snart 7 månader på UTt nu, det är tydligen helt normalt för dom. Ja jag är så jävla arg så jag kokar.
Idag var jag o Mehmet o storhandlade på Sok på morgonen. Jag visste inte att han kommit hem så sent som 4 inatt så jag slet upp han redan halv 10. Hihi! Vi fyllde i alla fall upp kylskåpet rejält o var dessutom en vända in på Oba Ekmek o köpte mina ääääälskade ost-pide. Ingen var väll lyckligare än jag när vi studdsade ut därifrån. Hehe!
Sen när vi kom hem så hände något oväntat men ändå inte. Mehmet sa upp sig från jobbet. Vilken skräll! Ja, jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra på så vis att han vantrivdes där pga de övriga killarna som jobbar där och dels för att jag har mer tid över nu då skolan lugnat ner sig. Men dåligt på så vis att han inte får in några pengar, plus att han kommer vara hemma precis hela dagarna och jag är rädd att vi kommer gå varandra på nerverna vissa dagar. Men jaja, kärleken övervinner allt, visst är det så.
Till kvällsmat blev det något rätt så svenskt, varma mackor med champinjonstuvning. Inte helt fel alltså. Dessutom skickade jag iväg en lång önskelista idag till min mamma gällande ätbart som jag vill att hon köper med ner när hon o syrran kommer. Tänk om jag blir lycklig ägare av en flaska BOB blandsaft =)))
Nu sitter jag här o skriver, när jag eg. kunde ligga i sängen o mysa o se på film med mannen. Han planerar ju som en äkta turk, dvs. han hade inte en tanke på att jag o han kanske kunde ha lite mysigt ikväll som är hans första lediga dag på flera veckor. Nej, istället lovar han bort sig till gamla kunder som ville att han skulle komma o sitta med dem på en restaurang här bortanför. Så jag hamande helt enkelt på andra plats på hans kärlekslista denna dag. Jag blev inte glad på honom, o jag tror trots allt att han insåg sitt misstag för han var så jäkla len i rösten när han gick utanför dörren. Men de kommer ju fler kvällar så vi får ta igen det någon annan dag helt enkelt.
Mailade åter igen Migrationsverket idag. Men den här gången var jag inte så snäll o timid i mitt sätt att uttrycka mig. Jag tröttnade på att aldrig få svar i rimlig tid från min handläggare så jag drog ett långt o utförligt mail direkt till kontorschefen istället. O visst, det gjorde verkan, men inte på det sättet jag hade hoppats. Jag fick nämligen svar inom 1 timma från handläggaren, och det stod såhär:
Hej Marie!
Jag ber om ursäkt för att jag inte hunnit svara på ditt mail. Migrationsverket har en väldigt lång handläggningstid för anknytnings ärenden. Handläggningstiden ligger på ungefär 8-9 månader från den dagen man har sökt. Mitt mål är att fatta beslut innan 8 månader har gått. Inget beslut finns i ärendet idag.
Ooooooch, vad drar vi då för slutsats av detta. Förutom att dom inte verkar läskunniga på Migrationsverket och förutom att dom skickar ett standardsvar till mig hela tiden, så är allt helt fantastiskt. Att vi har väntat snart 7 månader på UTt nu, det är tydligen helt normalt för dom. Ja jag är så jävla arg så jag kokar.
måndag 17 oktober 2011
Not very speciel
Nej min blogg är inte rolig nu, det får jag helt hålla med om.
Så vad händer i mitt liv och i min vardag. Ja, det klassiska som börjar bli lite av en tradition såhär efter 6 veckor. Skolan tar all min tid. Hade då en tenta som började förra måndagen och det var deadline på den igår kl. 23.59. Därefter skulle länken försvinna för att ens kunna lämna in. Jag planerade att skriva tentan, som var på 4 frågor och 50 poäng, under torsd-lördag. Men det var bara det att jag blev helt låst på fråga 1 som jag inte förstod, så kunde då inte komma vidare till de andra frågorna. Där satt jag fast i 3 hela dagar, o även om jag så tappert försökte få ett förtydligande från läraren så ville han inte hjälpa mig vidare. Han ansåg att jag var tvungen att själv förstå och veta hur jag skulle besvara frågan. Ja, där satt jag som sagt. Frågade hur många personer som helst om råd, men det är ju inte så enkelt för andra som dels aldrig har läst på högskola och dels aldrig har läst marknadsföringsämnet. Till slut på lördag kväll så fick jag tips från en kurskamrat på nätet så att jag kunde genomföra fråga 1. Men då var vi redan inne på söndag morgon. Det innebar att jag fick köra ett riktigt mardröms-race på 12 effektiva timmar av tentaskrivande under gårdagen. Jag satt alltså, knappt utan att blinka, från 12 på dagen till 1 på natten, med endast en timmas paus. Det sista jag ville skulle hända inför denna tenta var just det... men så blev det. Och inte blev det bättre av att jag till 99% inte ens kommer att bli godkänd. Och det handlar inte om att jag betvivlar mina svar på frågorna. Det handlar om att jag inte ens lyckades besvara så många delar i tentan att jag ens kan komma upp till de poäng som krävs för godkänt.
Så det är bara att bita ihop, tänka på nått annat o ta smällen när den kommer. Blir jag godkänd så ska jag bjuda alla på bubbel, jag lovar.
Idag har jag ju då följdaktligen ingen som helst energi kvar i kropp o knopp. Jag kände mig så fri och lycklig och lättad när jag vaknade denna morgon, men allt eftersom timmarna gick så rann all energi bara bort. Jag hade tänkt att diska, tvätta upp för hand, fixa iordning mig själv, gå och storhandla och kanske slå till på en pedikyr. Istället får jag nog bara slappa under större delen av dagen och sen ta tag i.... en skoluppgift. Taaaddaaaa, vilken suprise va =( Men ska nog försöka mig på lite diskning och tvättning ändå. Jag har aldrig i mitt tidigare liv upplevt att det känns som en lyx att ha tid för att diska och tvätta, men så känns det faktiskt nu. Nästan så jag blir lite skrämd över att ha egen tid som jag får göra vad jag vill med. Ska nog slå på stort och laga güvec helt själv idag. Får se om det kan falla Mehmet i smaken.
Här i Alanya går vädret verkligen upp och ner. Just nu brakade åska, blixt, blåst och regn loss av bara sjutton. Det är såhär det är den här tiden på året, även om jag tycker att det kommit väldigt tidigt just i år. Jag hoppas dock att vädergudarna kan lägga på stora charmen från söndag och framåt för då kommer min mamma och syster ner och hälsar på en vecka. Ska bli roligt, att få hitta på lite skojsigheter och visa syrran stan, hon som inte varit här förut.
Jag har nu varit i Alanya halvtid. Det känns i stort sett som helt bortkastad tid tyvärr eftersom jag nästan inte haft en enda helledig dag för att njuta av friheten. Det har mer kännts som ett fängelse här och känns nästan som att jag börjar bli folkskygg o inte vill gå ut. Det här är inget som jag har velat ska hända, det är något jag har tvingats in i. När jag precis kommit till Alanya så såg jag fram emot långa härliga och lata dagar på stranden, vid poolen och fina kvällar med gott dricka och trevligt sällskap. Istället blev jag satt framför en jäkla dator dagarna i ända och kunde bara beskåda folks härliga semestrar utanför fönstret. Var det detta som jag sparade ihop 30.000kr för. Uuuuuunderbart!
FYI så har vi inte fått något svar på Mehmets UT ännu. Nu har det också gått en hel vecka sen jag mailade min handläggare i ärendet och inte heller det har jag fått svar på. Så imorgon börjar stora hetsjakten på Migrationsverkets chefer med flera. Wish me good luck!
Så vad händer i mitt liv och i min vardag. Ja, det klassiska som börjar bli lite av en tradition såhär efter 6 veckor. Skolan tar all min tid. Hade då en tenta som började förra måndagen och det var deadline på den igår kl. 23.59. Därefter skulle länken försvinna för att ens kunna lämna in. Jag planerade att skriva tentan, som var på 4 frågor och 50 poäng, under torsd-lördag. Men det var bara det att jag blev helt låst på fråga 1 som jag inte förstod, så kunde då inte komma vidare till de andra frågorna. Där satt jag fast i 3 hela dagar, o även om jag så tappert försökte få ett förtydligande från läraren så ville han inte hjälpa mig vidare. Han ansåg att jag var tvungen att själv förstå och veta hur jag skulle besvara frågan. Ja, där satt jag som sagt. Frågade hur många personer som helst om råd, men det är ju inte så enkelt för andra som dels aldrig har läst på högskola och dels aldrig har läst marknadsföringsämnet. Till slut på lördag kväll så fick jag tips från en kurskamrat på nätet så att jag kunde genomföra fråga 1. Men då var vi redan inne på söndag morgon. Det innebar att jag fick köra ett riktigt mardröms-race på 12 effektiva timmar av tentaskrivande under gårdagen. Jag satt alltså, knappt utan att blinka, från 12 på dagen till 1 på natten, med endast en timmas paus. Det sista jag ville skulle hända inför denna tenta var just det... men så blev det. Och inte blev det bättre av att jag till 99% inte ens kommer att bli godkänd. Och det handlar inte om att jag betvivlar mina svar på frågorna. Det handlar om att jag inte ens lyckades besvara så många delar i tentan att jag ens kan komma upp till de poäng som krävs för godkänt.
Så det är bara att bita ihop, tänka på nått annat o ta smällen när den kommer. Blir jag godkänd så ska jag bjuda alla på bubbel, jag lovar.
Idag har jag ju då följdaktligen ingen som helst energi kvar i kropp o knopp. Jag kände mig så fri och lycklig och lättad när jag vaknade denna morgon, men allt eftersom timmarna gick så rann all energi bara bort. Jag hade tänkt att diska, tvätta upp för hand, fixa iordning mig själv, gå och storhandla och kanske slå till på en pedikyr. Istället får jag nog bara slappa under större delen av dagen och sen ta tag i.... en skoluppgift. Taaaddaaaa, vilken suprise va =( Men ska nog försöka mig på lite diskning och tvättning ändå. Jag har aldrig i mitt tidigare liv upplevt att det känns som en lyx att ha tid för att diska och tvätta, men så känns det faktiskt nu. Nästan så jag blir lite skrämd över att ha egen tid som jag får göra vad jag vill med. Ska nog slå på stort och laga güvec helt själv idag. Får se om det kan falla Mehmet i smaken.
Här i Alanya går vädret verkligen upp och ner. Just nu brakade åska, blixt, blåst och regn loss av bara sjutton. Det är såhär det är den här tiden på året, även om jag tycker att det kommit väldigt tidigt just i år. Jag hoppas dock att vädergudarna kan lägga på stora charmen från söndag och framåt för då kommer min mamma och syster ner och hälsar på en vecka. Ska bli roligt, att få hitta på lite skojsigheter och visa syrran stan, hon som inte varit här förut.
Jag har nu varit i Alanya halvtid. Det känns i stort sett som helt bortkastad tid tyvärr eftersom jag nästan inte haft en enda helledig dag för att njuta av friheten. Det har mer kännts som ett fängelse här och känns nästan som att jag börjar bli folkskygg o inte vill gå ut. Det här är inget som jag har velat ska hända, det är något jag har tvingats in i. När jag precis kommit till Alanya så såg jag fram emot långa härliga och lata dagar på stranden, vid poolen och fina kvällar med gott dricka och trevligt sällskap. Istället blev jag satt framför en jäkla dator dagarna i ända och kunde bara beskåda folks härliga semestrar utanför fönstret. Var det detta som jag sparade ihop 30.000kr för. Uuuuuunderbart!
FYI så har vi inte fått något svar på Mehmets UT ännu. Nu har det också gått en hel vecka sen jag mailade min handläggare i ärendet och inte heller det har jag fått svar på. Så imorgon börjar stora hetsjakten på Migrationsverkets chefer med flera. Wish me good luck!
lördag 15 oktober 2011
TACK
Tack Cecilia, dina ord värmde. Ja jag vet inte heller hur jag ska ta mig ur skiten som är nu. Men jag försöker hitta lösningar. Ibland måste man bara tänka om o tänka annorlunda o släppa lite på kraven på sig själv o på prestigen. Man kan inte alltid vara bäst o vara på topp. Man får tillåta sig själv att misslyckas lite ibland också. Så där någonstans är jag nu. Och tänker inte gräma mig över de här misslyckandena heller för det finns det ingen som helst energi över till. Jag är HEEEELT slut faktiskt.
Men TACK igen, du är så snäll o rar =)
Men TACK igen, du är så snäll o rar =)
onsdag 12 oktober 2011
Hur många gånger
Är trööööött på mitt liv, på min tillvaro, på ALLT!!!
Hur många gånger på en dag, en vecka, ett år ska man egentligen behöva bita ihop och komma igen????????
Hur många gånger på en dag, en vecka, ett år ska man egentligen behöva bita ihop och komma igen????????
Ja, I know, dåligt av mig att inte skriva
Det duggar inte tätt om inlägg från mig här på bloggen, det vet jag. Jag önskar jag hade mer tid, ork o lust att skriva än såhär. Jag känner mig otroligt sliten, orkeslös, håglös, vill inget göra, vill inte ens gå utanför dörren. Här om dagen så kom Mehmet hem o sken upp som en sol o sa... "Åh, har du duschat". Ja, jag vet inte om jag ska se det som ett konstaterande, en kränkning eller en komplimang!
Jag känner mig otroligt stressad o pressad o har gjort det i flera veckors tid nu. Det är fortfarande skolan som ställer till det för mig o jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det. Det enda är att acceptera läget och se det som att om 4 veckor så är kurserna slut och lästempot trappas ner rejält i och med den nya kursen som sen börjar. Men det är skittråkigt detta, det tycker både jag själv, Mehmet o min övrig omgivning. Men som sagt, man får bara gilla läget o göra det bästa av det. Det varar ju inte för en evighet, även om det känns så just nu.
Det är också pga detta som jag har tappat all ork, lust o energi. Jag stressar upp mig jättemycket inför alla inlämningar o allt som ska göras. Men utan att jag satte press på mig själv så skulle jag aldrig fixa Godkänt på kurserna. Och det absolut sista jag tänker göra är att göra omtentor eller att komplettera kurserna i efterhand. När kurserna är slut så är dom slut o då ska jag också vara klar, det är mitt mål. Så efter tentan jag skrev den 6-9 juni (men att första dagen gick helt bort pga att jag fick ett bryt över mitt liv) så var jag helt slutkörd. Jag la 22 timmar effektiv tid på pluggandet på 2,5 dagar o det var så mycket för mig och så svårt att jag blev fullständigt körd i botten. Helt ärligt, den här ledarskapskursen är det värska jag har gjort i mitt plugg/yrkesliv. Jag ska allt skriva en lång jävla lista till med med kritik när kursen är slut. Tycker ingen ska behöva vara såhär hårt belastad på en kurs som är på grundnivå. Helt galet är det! Men lärarna kommer väll förståss tycka att jag är gnällig och stöta ifrån sig kritiken o tycka att jag är för trångsynt mm mm.
I övrigt vet jag inte alls vad jag gjort sen sist. Jo, när tentan var klar i söndas eftermiddag så gjorde jag i alla fall mig iordning o tog mig ut i kvarteren lite. Besökte Mehmet på hans nya jobb men där var de fullt så jag tog en promenad på gatorna. Kom till Best där jag satte mig o tog en öl med en norrman som jag känner sedan förut. För att göra ett känt citat så har han extrema "åversitterfasoner" och han trodde på fullaste allvar att jag skulle para ihop honom med min syster när hon kommer o hälsar på. In his dreams... tänk o få honom i släkten, herreguuuud! Efter ölen på Best så gick jag hem till Anna o pratade lite skit på hennes balkong. Tog en öl till såklart. Efteråt så gick jag tillbaka till Mehmets jobb o då fanns det lediga bord. Slog mig ner, beställde in lite käk eftersom jag helt hade glömt av att äta den dagen och tog ett litet glas till det. När klockan började närma sig 12 så hade huvudvärken börjat komma krypande och jag började känna mig riktigt dålig. Allt pga stressen som släppte från tentan som jag slitit så inniden med. Så det var bara att gå hem o lägga sig på studds. Den natten sov jag som en klubbad säl... hörde ingenting. Inte att Mehmet kom hem, förde liv i köket, satt på balkongen o pratade i telefon eller att han sen kröp ner bredvid mig under samma täcke. Jag var helt lost den natten o ända fram till 9 på morgonen. Nästan så det var lite scary ska jag säga er.
Sen igår och i förrgår gjorde jag ingenting för jag var så slutkörd i kropp o knopp att jag inte ens ville klä på mig i stort sett. Mehmet undrade hur det egentligen var med mig o jag kunde inte ens förklara. Men idag känner jag mig piggare faktiskt. Då passar det ju utmärkt att jag har en ny tenta nu som skall lämnas in senast på söndag och att jag parallellt med detta har ett annat skolarbete som skall göras i grupp under de närmsta veckorna. Suck... jag ser ingen ändå på det =( Tentan räknar jag i alla fall bli klar med på fredag... hoppas jag.
I övrigt har jag inget mer att berätta direkt. Har mailat handläggaren på Migrationsverket igen o krävt att få ett svar av något slag. För senast om 3 veckor så måste vi ha fått svar på Mehmets UT för att han överhuvudtaget ska ha en sportslig chans att kunna flytta med mig hem i november. Vi får se vad de svarar.... OM dom svarar.
I övrigt så är både Anna Larson, Patricia och Celine här nere i Alanya nu så hoppas, tror o önskar att jag ska hinna träffa dem innan de åker hem.
Ska försöka att blogga snart igen, men lovar inget.
Howdy cowboy...
Jag känner mig otroligt stressad o pressad o har gjort det i flera veckors tid nu. Det är fortfarande skolan som ställer till det för mig o jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det. Det enda är att acceptera läget och se det som att om 4 veckor så är kurserna slut och lästempot trappas ner rejält i och med den nya kursen som sen börjar. Men det är skittråkigt detta, det tycker både jag själv, Mehmet o min övrig omgivning. Men som sagt, man får bara gilla läget o göra det bästa av det. Det varar ju inte för en evighet, även om det känns så just nu.
Det är också pga detta som jag har tappat all ork, lust o energi. Jag stressar upp mig jättemycket inför alla inlämningar o allt som ska göras. Men utan att jag satte press på mig själv så skulle jag aldrig fixa Godkänt på kurserna. Och det absolut sista jag tänker göra är att göra omtentor eller att komplettera kurserna i efterhand. När kurserna är slut så är dom slut o då ska jag också vara klar, det är mitt mål. Så efter tentan jag skrev den 6-9 juni (men att första dagen gick helt bort pga att jag fick ett bryt över mitt liv) så var jag helt slutkörd. Jag la 22 timmar effektiv tid på pluggandet på 2,5 dagar o det var så mycket för mig och så svårt att jag blev fullständigt körd i botten. Helt ärligt, den här ledarskapskursen är det värska jag har gjort i mitt plugg/yrkesliv. Jag ska allt skriva en lång jävla lista till med med kritik när kursen är slut. Tycker ingen ska behöva vara såhär hårt belastad på en kurs som är på grundnivå. Helt galet är det! Men lärarna kommer väll förståss tycka att jag är gnällig och stöta ifrån sig kritiken o tycka att jag är för trångsynt mm mm.
I övrigt vet jag inte alls vad jag gjort sen sist. Jo, när tentan var klar i söndas eftermiddag så gjorde jag i alla fall mig iordning o tog mig ut i kvarteren lite. Besökte Mehmet på hans nya jobb men där var de fullt så jag tog en promenad på gatorna. Kom till Best där jag satte mig o tog en öl med en norrman som jag känner sedan förut. För att göra ett känt citat så har han extrema "åversitterfasoner" och han trodde på fullaste allvar att jag skulle para ihop honom med min syster när hon kommer o hälsar på. In his dreams... tänk o få honom i släkten, herreguuuud! Efter ölen på Best så gick jag hem till Anna o pratade lite skit på hennes balkong. Tog en öl till såklart. Efteråt så gick jag tillbaka till Mehmets jobb o då fanns det lediga bord. Slog mig ner, beställde in lite käk eftersom jag helt hade glömt av att äta den dagen och tog ett litet glas till det. När klockan började närma sig 12 så hade huvudvärken börjat komma krypande och jag började känna mig riktigt dålig. Allt pga stressen som släppte från tentan som jag slitit så inniden med. Så det var bara att gå hem o lägga sig på studds. Den natten sov jag som en klubbad säl... hörde ingenting. Inte att Mehmet kom hem, förde liv i köket, satt på balkongen o pratade i telefon eller att han sen kröp ner bredvid mig under samma täcke. Jag var helt lost den natten o ända fram till 9 på morgonen. Nästan så det var lite scary ska jag säga er.
Sen igår och i förrgår gjorde jag ingenting för jag var så slutkörd i kropp o knopp att jag inte ens ville klä på mig i stort sett. Mehmet undrade hur det egentligen var med mig o jag kunde inte ens förklara. Men idag känner jag mig piggare faktiskt. Då passar det ju utmärkt att jag har en ny tenta nu som skall lämnas in senast på söndag och att jag parallellt med detta har ett annat skolarbete som skall göras i grupp under de närmsta veckorna. Suck... jag ser ingen ändå på det =( Tentan räknar jag i alla fall bli klar med på fredag... hoppas jag.
I övrigt har jag inget mer att berätta direkt. Har mailat handläggaren på Migrationsverket igen o krävt att få ett svar av något slag. För senast om 3 veckor så måste vi ha fått svar på Mehmets UT för att han överhuvudtaget ska ha en sportslig chans att kunna flytta med mig hem i november. Vi får se vad de svarar.... OM dom svarar.
I övrigt så är både Anna Larson, Patricia och Celine här nere i Alanya nu så hoppas, tror o önskar att jag ska hinna träffa dem innan de åker hem.
Ska försöka att blogga snart igen, men lovar inget.
Howdy cowboy...
lördag 8 oktober 2011
Tentaskrivande
4 dagars tentaskrivande och migrän. Inget jag rekommenderar. Har deadline kl. 17 imorgon så tills dess så är jag typ icke kontaktbar. Det här är en mastig uppgift på 8 sidor brödtext att skriva, så det är till att sitta 10timmar om dagen med detta. Härligt att vakna med en sprängande huvudvärk, illamående o lite frossa på det, när man har liiiiiiiiiiiite annat att göra.
Ge mig lite energi snälla ni, jag behöver´t, jag lovar!
Ge mig lite energi snälla ni, jag behöver´t, jag lovar!
tisdag 4 oktober 2011
Kuckelikuuuuu - klockan är 7
Ja idag vaknade jag visst väldigt tidigt. Så skönt det är att vakna samtidigt som solen letar sig upp bakom berget. Himlen får så vackra färger och luften känns så frisk och ren.
Vad har jag pysslat med de senaste dagarna då. Jo, i söndags så tog jag och Mehmet bussen till Kipa mellan mina studiepass. Vi älskar att gå omkring i stora varuhus och att storhandla. Jag köpte i vilket fall ett par rosa stora ringar till öronen i smycketsbutiken som ligger där. Sen inne på själva matbutiken så fyndade vi en hel del 1 liras och 2 liras saker, de hade lågprisvecka där i butiken. När vi var påväg mot kassorna så mötte vi på Anna och hennes Mehmet där lite oväntat. Vi alla tog sen gratisbussen hem därifrån och jag måste faktiskt säga att den bussen var smidigare än att ta lokalbussen som man ju dessutom betalar för.
På kvällen bakades det pizza här hemma. Allt gjordes från grunden, från brödet till tomatsåsen. Men brödet blev himla knepigt, som en blandning mellan pizzabotten o pajbotten. Tomatsåsen blev dock helt suverän för att inte tala om fyllningen. Trots att Mehmet slitit med den här pizzan i säkert en timma så orkade vi inte äta så mycket av den. Men den var kalasfin dagen efter =)
Igår hade jag en sån där otroligt intensiv pluggdag igen. Jag satt från morgonen till sena kvällen för att hinna läsa klart kurslitteraturen och för att skriva en teorireflektionsrapport som var tvunget att lämnas in igår senast kl. 24. Jag blev klar strax efter 20 och kände för en gångs skull att jag hade lite energi över till att hitta på något. Mehmet som är hemma och inte börjat på något nytt jobb ännu och var ganska så uttråkad, ville mer än gärna göra något med sin kära fru. Så vi tog våra handdukar, en påse chips och några öl och cider och gick ner o satte oss på stranden vid 22 tiden. Vi mös lite där, satt o pratade, såg på stjärnorna och på det brusande havet. Jag kunde dock inte slappna av och det var faktiskt rätt så kyligt där nere, så vi blev inte långvariga. Jag hade så mycket orolighetstankar i huvet och jag vet att det är skolan som gör mig sån. Den är verkligen inget rolig längre. Dessutom kände jag mig som en grottmänniska till utseendet också. Jag MÅSTE verkligen gå till frisören samt fixa mina fötter och mina armar. Så idag blir det nog att ta tag i detta. Jag kan inte gå o vantrivas såhär för något som är så lätt åtgärdat.
Kanske en liten tupplur på det här ;) See you babes!
Vad har jag pysslat med de senaste dagarna då. Jo, i söndags så tog jag och Mehmet bussen till Kipa mellan mina studiepass. Vi älskar att gå omkring i stora varuhus och att storhandla. Jag köpte i vilket fall ett par rosa stora ringar till öronen i smycketsbutiken som ligger där. Sen inne på själva matbutiken så fyndade vi en hel del 1 liras och 2 liras saker, de hade lågprisvecka där i butiken. När vi var påväg mot kassorna så mötte vi på Anna och hennes Mehmet där lite oväntat. Vi alla tog sen gratisbussen hem därifrån och jag måste faktiskt säga att den bussen var smidigare än att ta lokalbussen som man ju dessutom betalar för.
På kvällen bakades det pizza här hemma. Allt gjordes från grunden, från brödet till tomatsåsen. Men brödet blev himla knepigt, som en blandning mellan pizzabotten o pajbotten. Tomatsåsen blev dock helt suverän för att inte tala om fyllningen. Trots att Mehmet slitit med den här pizzan i säkert en timma så orkade vi inte äta så mycket av den. Men den var kalasfin dagen efter =)
Igår hade jag en sån där otroligt intensiv pluggdag igen. Jag satt från morgonen till sena kvällen för att hinna läsa klart kurslitteraturen och för att skriva en teorireflektionsrapport som var tvunget att lämnas in igår senast kl. 24. Jag blev klar strax efter 20 och kände för en gångs skull att jag hade lite energi över till att hitta på något. Mehmet som är hemma och inte börjat på något nytt jobb ännu och var ganska så uttråkad, ville mer än gärna göra något med sin kära fru. Så vi tog våra handdukar, en påse chips och några öl och cider och gick ner o satte oss på stranden vid 22 tiden. Vi mös lite där, satt o pratade, såg på stjärnorna och på det brusande havet. Jag kunde dock inte slappna av och det var faktiskt rätt så kyligt där nere, så vi blev inte långvariga. Jag hade så mycket orolighetstankar i huvet och jag vet att det är skolan som gör mig sån. Den är verkligen inget rolig längre. Dessutom kände jag mig som en grottmänniska till utseendet också. Jag MÅSTE verkligen gå till frisören samt fixa mina fötter och mina armar. Så idag blir det nog att ta tag i detta. Jag kan inte gå o vantrivas såhär för något som är så lätt åtgärdat.
Kanske en liten tupplur på det här ;) See you babes!
lördag 1 oktober 2011
Inget pigg idag
Nej, idag är ingen bra dag. Jag o Mehmet vaknade vid 10 tiden. Han gick inte o jobbade idag och han kommer nog inte gå tillbaka heller. Annat än för att hämta lönen som han inte fått utbetalt nu på två veckor fast han ska få lön varje vecka. Han är runt nu och letar nytt jobb, vi får se om han fått något bra erbjudande. Hoppas han inte kommer hem än på ett par timmar för jag sitter o pluggar. Har inlämning på måndag och tenta från och med torsdag.
Efter att vi ätit frukost o flummat runt lite i lägenheten så somnade vi på nytt och vaknade fullt normalt kl. 16 =S Men jag mår inget vidare idag så jag behövde nog sova. Jag har typ småkräkts lite under dagen och känner mig olustig och orkeslös. Vi funderar ändå på att gå ut och äta ikväll. Vi går nog till något av våra favorestauranger Elite eller Sedir nere vid Kleopatrastranden. Men beror ju på hur jag mår sen som sagt.
Jag har inte så mycket mer att förtälja denna dag. Är fortfarande fly förbannad över hur jag blev behandlat på Mehmets jobb igår. När Mehmet kom hem så skällde jag på honom över varför han inte hade försvarat mig i den situation som uppstod. Det var ju dock lite orättvist att mig att göra det, men i all ilska så var jag ju tvungen att ta ut den över någon. Han hade i vilket fall som helst konfronterat chefen sen när jag gått o frågat varför han gjorde så. Då hade chefen bara svarat att det kunde väll inte spela nån roll för hon är ju din fru..... (???) Ja, ni hör ju vilket jävla arsel han är.
Efter att vi ätit frukost o flummat runt lite i lägenheten så somnade vi på nytt och vaknade fullt normalt kl. 16 =S Men jag mår inget vidare idag så jag behövde nog sova. Jag har typ småkräkts lite under dagen och känner mig olustig och orkeslös. Vi funderar ändå på att gå ut och äta ikväll. Vi går nog till något av våra favorestauranger Elite eller Sedir nere vid Kleopatrastranden. Men beror ju på hur jag mår sen som sagt.
Jag har inte så mycket mer att förtälja denna dag. Är fortfarande fly förbannad över hur jag blev behandlat på Mehmets jobb igår. När Mehmet kom hem så skällde jag på honom över varför han inte hade försvarat mig i den situation som uppstod. Det var ju dock lite orättvist att mig att göra det, men i all ilska så var jag ju tvungen att ta ut den över någon. Han hade i vilket fall som helst konfronterat chefen sen när jag gått o frågat varför han gjorde så. Då hade chefen bara svarat att det kunde väll inte spela nån roll för hon är ju din fru..... (???) Ja, ni hör ju vilket jävla arsel han är.
fredag 30 september 2011
När ska tiden räcka till?
Jag hinner verkligen inte med, jag pluggar inte tillräckligt, jag sover inte tillräckligt, jag äter inte tillräckligt många gånger på dagen utan färre och större mål, jag roar mig inte tillräckligt, bloggar inte tillräckligt, solar inte tillräckligt och gör inte tillräckligt med hushållssysslor. Jag fattar inte hur dygnet kan ha så få timmar här i Alanya.
De senaste dagarna har i alla fall varit lugna. Mest varit hemma och pluggat och umgåtts med Mehmet på hans lediga tid. Vi har det riktigt bra tillsammans nu, men han jobbar för många timmar för att vi ska få någon kvalitetstid ihop. Hur kul är det liksom att sova ihop typ 8 timmar på dygnet och sen umgås 3 timmar.
Idag har jag i alla fall varit och poolbadat med Anna vid en pool som både hon och jag gått o sneglat på hur länge som helst. Den är så fräsch o helt nybyggd. Vi fick ett par timmar med sol, bad o prat och lite att dricka och smaska på. Mycket trevligt! Sen skyndade jag mig hem för jag och Mehmet hade bestämt att vi skulle laga mat tillsammans. Det slutade med att han lagade mat åt mig, precis som igår. Han gjorde en helt otrolig güvec (gryta) som givetvis var vegetarisk. Potatis, lök, purjolök, aubergin, squash, champinjoner och massor av chilipasta som hans mamma skickat med. Den blev helt fantastisk och vi åt den i djupa tallrikar med sked och med bröd till. Han kan då laga mat till en kvinna som ingen annan min älskling.
Ikväll har jag varit på Mehmets restaurang o hängt. Jag hade med mig skolboken såklart. Jag hade faktiskt en riktigt bra kväll med både produktivitet och nöje på en o samma gång, till den där jävla idioten till chef förstörde hela kvällen för mig...
Sitter jag där vid ett tvåmansbord helt för mig själv och stör ingen och tar ingen vidare plats. Den här restaurangen har ju alltid massor av folk och dom sitter ju hur länge som helst. Jag satt där o pluggade, drack lite drinkar och åt en frukttallrik. Så kommer det ett sällskap om 6 personer, men de hade bara ett bord för 4 till dom. Så inom loppet av 10 sekunder så har chefen stövlat fram till mig, frågat om han får ta mitt bord och flytta på mig, varav jag sa ja i tron om att han givetvis hade ett annat litet bord till mig längre bort. Inom samma 10 sekunder så har killarna som jobbat där raffsat åt sig alla mina grejer, sparkat bort mina skor som jag inte hunnit ta på mig, flyttat bordet o lagt hela sin uppmärksamhet på de nya gästerna.... Där står jag... Jag blir visad in i lokalen och där tänker idiotjäveln placera mig längst inne i ett hörn där man i princip inte ens får plats, där det står barnstolar o bråte och det finns ingen utsikt what so ever på vad som händer på restaurangen med uppträde, karaoke, folk som passerar eller något. Jag betydde alltså INGET för den här jävla idioten till boss. Jag blev så förbannad så jag tackade för mig, betalade och gick därifrån med ganska så raska steg. Hur fan behandlar han kunder egentligen. Jag hade ju ändå beställt in dryck o annat för 130kr den här kvällen, det var ju inte som att jag satt där o snyltade direkt. Nej, när Mehmet kommer hem ska jag kräva att han säger upp sig. Får se om han gört... det är ju inte direkt det enda vi är missnöjda med på det där satans jävla stället.
De senaste dagarna har i alla fall varit lugna. Mest varit hemma och pluggat och umgåtts med Mehmet på hans lediga tid. Vi har det riktigt bra tillsammans nu, men han jobbar för många timmar för att vi ska få någon kvalitetstid ihop. Hur kul är det liksom att sova ihop typ 8 timmar på dygnet och sen umgås 3 timmar.
Idag har jag i alla fall varit och poolbadat med Anna vid en pool som både hon och jag gått o sneglat på hur länge som helst. Den är så fräsch o helt nybyggd. Vi fick ett par timmar med sol, bad o prat och lite att dricka och smaska på. Mycket trevligt! Sen skyndade jag mig hem för jag och Mehmet hade bestämt att vi skulle laga mat tillsammans. Det slutade med att han lagade mat åt mig, precis som igår. Han gjorde en helt otrolig güvec (gryta) som givetvis var vegetarisk. Potatis, lök, purjolök, aubergin, squash, champinjoner och massor av chilipasta som hans mamma skickat med. Den blev helt fantastisk och vi åt den i djupa tallrikar med sked och med bröd till. Han kan då laga mat till en kvinna som ingen annan min älskling.
Ikväll har jag varit på Mehmets restaurang o hängt. Jag hade med mig skolboken såklart. Jag hade faktiskt en riktigt bra kväll med både produktivitet och nöje på en o samma gång, till den där jävla idioten till chef förstörde hela kvällen för mig...
Sitter jag där vid ett tvåmansbord helt för mig själv och stör ingen och tar ingen vidare plats. Den här restaurangen har ju alltid massor av folk och dom sitter ju hur länge som helst. Jag satt där o pluggade, drack lite drinkar och åt en frukttallrik. Så kommer det ett sällskap om 6 personer, men de hade bara ett bord för 4 till dom. Så inom loppet av 10 sekunder så har chefen stövlat fram till mig, frågat om han får ta mitt bord och flytta på mig, varav jag sa ja i tron om att han givetvis hade ett annat litet bord till mig längre bort. Inom samma 10 sekunder så har killarna som jobbat där raffsat åt sig alla mina grejer, sparkat bort mina skor som jag inte hunnit ta på mig, flyttat bordet o lagt hela sin uppmärksamhet på de nya gästerna.... Där står jag... Jag blir visad in i lokalen och där tänker idiotjäveln placera mig längst inne i ett hörn där man i princip inte ens får plats, där det står barnstolar o bråte och det finns ingen utsikt what so ever på vad som händer på restaurangen med uppträde, karaoke, folk som passerar eller något. Jag betydde alltså INGET för den här jävla idioten till boss. Jag blev så förbannad så jag tackade för mig, betalade och gick därifrån med ganska så raska steg. Hur fan behandlar han kunder egentligen. Jag hade ju ändå beställt in dryck o annat för 130kr den här kvällen, det var ju inte som att jag satt där o snyltade direkt. Nej, när Mehmet kommer hem ska jag kräva att han säger upp sig. Får se om han gört... det är ju inte direkt det enda vi är missnöjda med på det där satans jävla stället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)