onsdag 27 juni 2012
Bilder från Rhodos 27/5 - 10/6
Här kommer ett sent inlägg om vår 2 veckors semester till Rhodos i Grekland. Jag tänkte inte skriva så mycket, utan låter mest bilderna tala för sig själva.
Vi blev placerade på SunBeach Resort i Ialyssos utanför Ixia på öns Västra kust, bara 15min från Rhodos stad. Hotellet var riiiiktigt lyxigt, 4 stjärnigt med både pool- och havsutsikt, 50m ner till stranden, och det var ju tur det, för stan där vi bodde var folktom och död efter kl. 23 på kvällen.
Vi solade så gott vi kunde och badade i en av alla poolerna på hotellområdet. I havet gick inte att bada enligt mig, då det var klapperstensstrand All In, så jag doppade bara stortån en gång på två veckor.
Utelivet var minimalt på denna ort, men vi gjorde så gott vi kunde med festandet, genom att gå på de få ställen som fanns - Loca Club samt en restaurang med livetrubadur. Vi åkte också in till Rhodos stad och gick på det populäraste stället - Colorado. Inte så jättemycket att hänga i julgranen enligt oss.
Första veckan umgicks vi med ett kompispar vi lärde känna, Jouni och Belor från Stockholm. Även en kollega från jobbet och hennes väninna bodde på samma hotell som oss och dom fick vi också chansen att umgås med under veckan.
Maten på Rhodos var av blandad kvalité. Vi gjorde så att vi åt frukost som vi själva lagade varje morgon, lunch åt vi inte så många gånger utan istället köpte vi frukt eller snaskigheter i marketen. På kvällarna åt vi sedan en ordentlig middag. Mehmet tog lamm typ 9 kvällar av 10 och jag fick välja bland ytterst få vegetariska rätter som fanns på menyerna... Grekisk sallad, Veg. Mousaka och pasta och pizza.
Vi fastnade inte för Rhodos och kommer troligen inte att åka tillbaka igen. Vi tyckte att mycket av glädjen förtogs av att det var så dyrt, dyrare än i sverige många gånger, främst i marketarna.
måndag 14 maj 2012
Köpa cykel
När vi kommer hem från semestern så hoppas jag att några sköna slantar från skatteverket kommit in på mitt konto. Då har jag tänkt att köpa mig en ny och fin cykel. Jag har tittat på lite olika modeller men mest jämfört priset. Jag skulle ju allra hälst vilja ha en rosa cykel, samtidigt som jag ändå tycker att det är viktigt att den är så billig som möjligt. Cyklarna här nedan är fullt utrustade med allt man måste ha för att den ska vara laglig och lite till. Vilken hade ni valt?
Denna cykel säljs på biltema för 2199kr. Men den är omonterad och att få den monterad kostar runt 500kr, så slutsumman skulle bli 2699kr för den.
Den här jättefina och söta cykel hittade jag på Halens till ett bra pris för att vara en rosa cykel. Den är monterad och kostar bara en hundring i frakt. Den kostar 2795kr utan växlar eller 3295kr med 3 växlar.
Detta är samma typ av cykel som den ovan fast vit och den tycker jag också var fin.
Ett alternativ till en rosa cykel är ju den här lila som finns på Teamsportia. Den kostar 2999kr och har dessutom växlar och är monterad.
Nu är det klart =)))
Nu är det ÄNTLIGEN bokat, betalat och klart. Den 27 maj drar vi till...
RHODOS!!!
2 veckor blir vi borta. Vi reser från Jönköping vilker blir mest praktiskt för oss även om det är en väldigt liten och trist flygplats. Vi åker ospecat och det ska bli väldigt spännande att se vart vi hamnar. Tyvärr så verkar risken väldigt stor att vi blir placerade i Ixia, vilket jag inte hört så jättegott om. Toppen vore ju om vi hamnade i Rhodos Stad där det också finns pool förhoppningsvis. Och kan ni gissa hur mycket vi fick ge per skalle för denna resa... Vi fick den för fyndpriset av 2498kr per person. Vi kunde nästan inte fått det billigare.
När vi kommer hem så går Mehmet bara en vecka ytterligare i skolan innan han börjar sitt sommarjobb. Blir perfekt att få lite påfyllsning i husållskassan då. Själv jobbar jag ju hela sommaren sen, så ser fram emot att skaffa mig en härlig solbränna i Grekland, som förhoppningsvis håller hela sommaren sen ;)
lördag 12 maj 2012
Fredag kväll blev lika fort lördag morgon
Igår var på ett sätt en dag som alla andra, men på ett annat sätt absolut inte. Jag fick ett dåligt och ledsamt besked =( Inget som gäller mig, men det BERÖR mig... både rent praktiskt och rent känslomässigt. Det känns som att det var liksom bara det här som fattades. När jag har smält det lite och läget är bättre så ska jag berätta vad det handlar om. Just nu känner jag bara hur luften har gått ur mig.
Igår var nog både jag o Mehmet ganska så trötta, för vi somnade i TV soffan båda två utan att ha hittat på något speciellt. Jag vaknade 1 inatt och kröp över till sängen, men mannen min var stört omöjlig att få liv i och inte hade jag speciellt mycket tålamod den tiden på dygnet heller, så jag lät honom ligga kvar där. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag tänkte där för en vecka sedan, när jag trodde att jag skulle orka upp kl. 7 en lördagsmorgon för att tvätta sofföverdrag och täcken och kuddar. De planerna ställdes in med besked, o nu sitter jag här i soffan o har en stund för mig själv innan det lilla hjärtat vaknar.
Idag ska vi på fotbollsmatchen jag skrev om, TV-laget som möter Våmb. Och det visade sig dessutom att det är en gammal kollegas man som dömer matchen. Ska bli mycket intressant detta och jag tror Mehmet nog uppskattar det också.
Med dieten så går det ganska så bra. Har inte spårat ur speciellt mycket mot planen. Igår unnade jag mig visserligen några rutor 70%-ig choklad, men det var också enligt planerna. Dock äter jag för mycket frukt om dagarna och ska se om jag inte kan dra ner på den biten också. Jag börjar känna hur tröttheten kryper på mig, så nu går jag kanske in i den fasen att kroppen börjar förbränna fett och inte bara att jag tappar vätska. Mehmet påstår att vissa delar på min kropp har krympt... nja jag vet inte jag hur mycket man kan se efter bara 5 dagars bantande. Men själv känner jag ju att jag inte är lika uppsvälld längre och tror att jag har tappat en hel del vätska faktiskt. Mina anklar och fötter och smalben var så uppsvullna förut så det såg faktiskt inte riktigt klokt ut. Jag märker direkt på fötterna när min kropp samlat på sig för mycket vätska, så jag följer de små fossingarna med spänning och ser hur de ser ut i slutet på dagarna.
Problemet när jag äter såhär så är jag så fruktansvärt hungrig hela tiden. Det har varit likadant alla gånger som jag följt samma mat-schema, och nej, det blir inte bättre efter ett par veckor. Det är inte det att jag är sugen på en massa, varken fett eller socker, även om suget efter en macka med massa smör o ost kan infinna sig någon gång. Utan problemet är just hungerskänslan, suget i magen, som jag känner nästan dygnet runt. Det är nästan som en dröm de få gånger man känner mättnadskänsla, eftersom jag även efter att ha ätit en stor portion fortf kan känna mig hungrig. Men jag SKA hålla denna diteten som allra kortast fram till resan. Under resan och där efter har jag varken planer eller löften till mig själv. Jag kan bara hoppas att jag får motivationen tillbaka att fortsätta när vi kommit hem igen.
Idag fortsätter letandet efter resa. Såg att priserna sjunkit ganska så bra igår och hoppas på ett ännu lägre pris idag eller imorgon. För ekonomin och det praktiska så vore det allra smidigast om vi kunde resa från Jönköping. Det är så himla bra avgångs- och hemkomst-tider därifrån oftast, så även på denna resa till Rhodos som jag spanat in. Utresan är strax efter fem på söndag eftermiddag och på hemresan så landar man i Jönköping strax före fyra på söndags eftermiddagen. Så på ditresan så är det i allra högsta grad läge att ta nått litet drickbart i baren på flygplatsen =) Vi hade annars tyckt att det varit roligt att flyga från Landvetter för då blir själva flygplatsvistelsen en litet äventyr i sig... ja, kanske inte för mig då, men för Mehmet som aldrig varit där.
Igår var nog både jag o Mehmet ganska så trötta, för vi somnade i TV soffan båda två utan att ha hittat på något speciellt. Jag vaknade 1 inatt och kröp över till sängen, men mannen min var stört omöjlig att få liv i och inte hade jag speciellt mycket tålamod den tiden på dygnet heller, så jag lät honom ligga kvar där. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag tänkte där för en vecka sedan, när jag trodde att jag skulle orka upp kl. 7 en lördagsmorgon för att tvätta sofföverdrag och täcken och kuddar. De planerna ställdes in med besked, o nu sitter jag här i soffan o har en stund för mig själv innan det lilla hjärtat vaknar.
Idag ska vi på fotbollsmatchen jag skrev om, TV-laget som möter Våmb. Och det visade sig dessutom att det är en gammal kollegas man som dömer matchen. Ska bli mycket intressant detta och jag tror Mehmet nog uppskattar det också.
Med dieten så går det ganska så bra. Har inte spårat ur speciellt mycket mot planen. Igår unnade jag mig visserligen några rutor 70%-ig choklad, men det var också enligt planerna. Dock äter jag för mycket frukt om dagarna och ska se om jag inte kan dra ner på den biten också. Jag börjar känna hur tröttheten kryper på mig, så nu går jag kanske in i den fasen att kroppen börjar förbränna fett och inte bara att jag tappar vätska. Mehmet påstår att vissa delar på min kropp har krympt... nja jag vet inte jag hur mycket man kan se efter bara 5 dagars bantande. Men själv känner jag ju att jag inte är lika uppsvälld längre och tror att jag har tappat en hel del vätska faktiskt. Mina anklar och fötter och smalben var så uppsvullna förut så det såg faktiskt inte riktigt klokt ut. Jag märker direkt på fötterna när min kropp samlat på sig för mycket vätska, så jag följer de små fossingarna med spänning och ser hur de ser ut i slutet på dagarna.
Problemet när jag äter såhär så är jag så fruktansvärt hungrig hela tiden. Det har varit likadant alla gånger som jag följt samma mat-schema, och nej, det blir inte bättre efter ett par veckor. Det är inte det att jag är sugen på en massa, varken fett eller socker, även om suget efter en macka med massa smör o ost kan infinna sig någon gång. Utan problemet är just hungerskänslan, suget i magen, som jag känner nästan dygnet runt. Det är nästan som en dröm de få gånger man känner mättnadskänsla, eftersom jag även efter att ha ätit en stor portion fortf kan känna mig hungrig. Men jag SKA hålla denna diteten som allra kortast fram till resan. Under resan och där efter har jag varken planer eller löften till mig själv. Jag kan bara hoppas att jag får motivationen tillbaka att fortsätta när vi kommit hem igen.
Idag fortsätter letandet efter resa. Såg att priserna sjunkit ganska så bra igår och hoppas på ett ännu lägre pris idag eller imorgon. För ekonomin och det praktiska så vore det allra smidigast om vi kunde resa från Jönköping. Det är så himla bra avgångs- och hemkomst-tider därifrån oftast, så även på denna resa till Rhodos som jag spanat in. Utresan är strax efter fem på söndag eftermiddag och på hemresan så landar man i Jönköping strax före fyra på söndags eftermiddagen. Så på ditresan så är det i allra högsta grad läge att ta nått litet drickbart i baren på flygplatsen =) Vi hade annars tyckt att det varit roligt att flyga från Landvetter för då blir själva flygplatsvistelsen en litet äventyr i sig... ja, kanske inte för mig då, men för Mehmet som aldrig varit där.
torsdag 10 maj 2012
Tom i huvet...
Idag har varit en ganska så vanlig dag, så jag har väll inte så jättemycket att skriva om. Det har regnat precis hela dagen, men det är rätt så mysigt också. Som vanligt så har jag spanat efter resor idag, men än har vi inte slått till på något. Jag tror priserna kommer sjuka kraftigt under eller efter helgen.
Något som jag tycker är riktigt trist är att det är folk i min absoluta närhet som förstör min glädje över den här semestern. Jag är otroligt stolt över att ha lyckats spara ihop såpass mycket pengar redan att vi faktiskt har råd att åka på semester. Vi har ju faktiskt levt bara på min lön ända sedan Mehmet flyttade hit och vi har levt snålt. Så jag har längtat sjukt mycket efter vår första utlandsresa tillsammans. Detta verkar dock sticka i ögonen på personer i min närhet. Personer som lägger sig i mina prioriteringar av mina egna intjänade pengar och säger saker som får mina glädjekänslor att avta och gå ända ner i bott. Förstår inte varför någon vill göra såhär... Kan bara komma på en anledning - SVART OCH SKÄR AVUNDSJUKA!!!
Jag har i alla fall kämpat och slitet länge nu och sparat pengar för att nå mitt mål att kunna åka på en härlig semester, trots att vår ekonomi inte är den bästa. Vi tänker i alla fall njuta av den här kommande resan i fulla drag och dom som har problem med det kan ju gå o dö!
Något som jag tycker är riktigt trist är att det är folk i min absoluta närhet som förstör min glädje över den här semestern. Jag är otroligt stolt över att ha lyckats spara ihop såpass mycket pengar redan att vi faktiskt har råd att åka på semester. Vi har ju faktiskt levt bara på min lön ända sedan Mehmet flyttade hit och vi har levt snålt. Så jag har längtat sjukt mycket efter vår första utlandsresa tillsammans. Detta verkar dock sticka i ögonen på personer i min närhet. Personer som lägger sig i mina prioriteringar av mina egna intjänade pengar och säger saker som får mina glädjekänslor att avta och gå ända ner i bott. Förstår inte varför någon vill göra såhär... Kan bara komma på en anledning - SVART OCH SKÄR AVUNDSJUKA!!!
Jag har i alla fall kämpat och slitet länge nu och sparat pengar för att nå mitt mål att kunna åka på en härlig semester, trots att vår ekonomi inte är den bästa. Vi tänker i alla fall njuta av den här kommande resan i fulla drag och dom som har problem med det kan ju gå o dö!
onsdag 9 maj 2012
Tanken var...
Ja, tanken var faktiskt att jag ska blogga varje dag från och med nu. Men här om dagen så gick vår laddare till datorn sönder.... IGEN!!!!!! Så har inte kunnat använda datorn på ett normalt sätt fram till igår kväll då den la av helt. Men idag ska vi till Mediamarkt och klaga på kvaliten. Man kan ju tycka att ALLA delar på en datorladdare ska hålla längre än 1 månad och 3 veckor. Sen kan man ju säga som tjejen sa som svarade när jag tryckte val 3 när jag ringde till butiken. Denna avdelningen skulle arbeta med bland annat reparationer osv. Men hon som svarade var "inte så tekniskt lagd" så hon kunde hjälpa mig i frågan, utan hänvisade mig till att åka till butiken direkt istället.
I övrigt har det väll inte skett något världsomvälvande sen i förrgår. Mehmet hade fotbollsträning igår så jag fick lite tid för mig själv. Då passade jag på att laga några matlådor. Jag har ju börjat med min kolhydratfattiga diet nu. Det går bra än så länge, men så har jag ju bara hållit på med det sen igår också. Men jag vet ju att den fungerar för mig, även om jag har en tendens att gå hungrig även om jag äter stora ordentliga mål 3 gånger per dag och där emellan nån frukt. Men om man ser till matvanorna jag haft förut så är det kanske inte så konstigt. Men det bästa med den här kosten som jag äter nu är ju att jag faktiskt tycker den är god och tillfredsställande. Det som dock är kämpigt är att fajtas med sockersuget. Men skam den som ger sig. Om bara ca 18 dagar ska vi på semester och det vore väll bara föööör dåligt om jag inte kunde hålla dieten så pass länge.
Jag håller mig uppdaterad bland resor flera gånger per dag nu. Och nu verkar det som att de är på god väg att gå ner i pris. Vi vill kunna komma undan med allra hälst max 2500kr per person för en 2 veckors resa till spanien eller någonstans runt medelhavet o grekland. Jag håller även lite utkik bland Allinclusive resorna som kan säljas till superpriser ibland. Har sett några 2 veckors resor för det skamligt låga priset av drygt fyra tusen till Grekland o Spanien. Men jag o Mehmet har bestämt oss för att ha is i magen och vänta till så länge som i helgen innan vi slår till på något. SOM JAG LÄNGTAR! Vår första riktiga semesterresa tillsammans. Vi var visserligen i Istanbul över en långweekend för något år sedan, men där trivdes vi inte alls o gick mest o räknande ner tiden tills vi skulle få åka hem igen. Och Istanbul är ju fortfarande Turkiet, så det blev ju liksom lite granna same same.
I helgen spelar Mehmets fotbollsklubb en match mot cancer, där de möter TV-laget. Jag funderar på om vi ska gå o kolla på den, då det är alldeles bortanför där vi bor. Inträdet var billigt och fungerade som en lott där man kunde vinna fina priser. Sen på söndag så verkar det som att Mehmet är uttagen till en seriematch...
U-Laget som spelar mot Igelstorps IF Söndag 13/5 på Igelvallen kl. 15.00.
I övrigt har det väll inte skett något världsomvälvande sen i förrgår. Mehmet hade fotbollsträning igår så jag fick lite tid för mig själv. Då passade jag på att laga några matlådor. Jag har ju börjat med min kolhydratfattiga diet nu. Det går bra än så länge, men så har jag ju bara hållit på med det sen igår också. Men jag vet ju att den fungerar för mig, även om jag har en tendens att gå hungrig även om jag äter stora ordentliga mål 3 gånger per dag och där emellan nån frukt. Men om man ser till matvanorna jag haft förut så är det kanske inte så konstigt. Men det bästa med den här kosten som jag äter nu är ju att jag faktiskt tycker den är god och tillfredsställande. Det som dock är kämpigt är att fajtas med sockersuget. Men skam den som ger sig. Om bara ca 18 dagar ska vi på semester och det vore väll bara föööör dåligt om jag inte kunde hålla dieten så pass länge.
Jag håller mig uppdaterad bland resor flera gånger per dag nu. Och nu verkar det som att de är på god väg att gå ner i pris. Vi vill kunna komma undan med allra hälst max 2500kr per person för en 2 veckors resa till spanien eller någonstans runt medelhavet o grekland. Jag håller även lite utkik bland Allinclusive resorna som kan säljas till superpriser ibland. Har sett några 2 veckors resor för det skamligt låga priset av drygt fyra tusen till Grekland o Spanien. Men jag o Mehmet har bestämt oss för att ha is i magen och vänta till så länge som i helgen innan vi slår till på något. SOM JAG LÄNGTAR! Vår första riktiga semesterresa tillsammans. Vi var visserligen i Istanbul över en långweekend för något år sedan, men där trivdes vi inte alls o gick mest o räknande ner tiden tills vi skulle få åka hem igen. Och Istanbul är ju fortfarande Turkiet, så det blev ju liksom lite granna same same.
I helgen spelar Mehmets fotbollsklubb en match mot cancer, där de möter TV-laget. Jag funderar på om vi ska gå o kolla på den, då det är alldeles bortanför där vi bor. Inträdet var billigt och fungerade som en lott där man kunde vinna fina priser. Sen på söndag så verkar det som att Mehmet är uttagen till en seriematch...
U-Laget som spelar mot Igelstorps IF Söndag 13/5 på Igelvallen kl. 15.00.
söndag 6 maj 2012
Idag var inte min dag i köket...
Man gör så gott man kan, men det räcker tydligen inte alltid. Skulle göra mig till och laga en enkel pastarätt som Mehmets mamma brukar göra. Det blev väll inte riktigt som jag tänkt =S Misslyckades totalt och det blev nån blek torr sörja istället... något smaklös. Och jag som tyckte jag stod hundra år i köket. Så jag har alltså misslyckats med både pasta och chokladsås idag. DÅLIGT! Mannen har redan vägra att äta resterna av spagettin imorgon så det blir väll jag som får äta upp den. Och jag som hade tänkt gå på diet imorgon. Dessa planer få alltså flyttas till tisdag. Dieten är tänkt att hållas ända fram till vi åker på semester. Märker hur mycket vätska jag har dragit på mig och att många kläder börjar bli för små. Då är det hög tid att göra något åt det. Wish me good luck!
Städa, städa, varje freda´, också varje juuuul...
Igår tog jag tag i lite hushållssysslor. Efter att inte ha tvättat lakan o handdukar på 1 månad och inte heller kläder på 3 veckor så var det HÖG TID att göra det igår. 11 maskiner, som jag lyckades pressa ner så att det blev 10, stod alltså på schemat denna lördagskväll. Frågan var ju bara hur jag skulle lyckas tvätta allt och dessutom få det torrt på den minimala tiden av 17-22. Ja, det gick nästan, även om jag nästan höll på att börja lipa av trisstess när jag sprang ner i tvättstugan (i det andra lägenhetshuset) för sjunde gången. Vi beslutade att istället för att vänta på att allt skulle torka i torkrummet fram till midnatt så lät vi det hänga kvar över natten. SÅ vad innebar det... Jo, nämligen att jag fick ställa klockan på 6.30 denna morgon för att hämta upp allt. Det gäller att ha disciplin ibland, det ska gudarna veta.
Men nu är det snyggt o fint här hemma, handdukar o sängkläder är bytta, våttorkat överallt, snabbstädat badrummet, vattnat blommorna och dammsugit. Har jag riktig tur så kan fästmannen bemöda sig att diska lite sen också... eftersom jag gjorde i stort sett ALLT igår. Men jag tror han insåg att han också borde dra sitt strå till stacken då han, utan protester, cyklade iväg o handlade frukost denna morgon till oss. Jag älskar våra helgfrukostar. Vi gottar alltid till det med rostat bröd, omelett, massa grönsaker och ostar, juice och kaffe. Smaskens... och mysigt!
I övrigt har jag inte gjort många knop idag. Mehmet är nu ute och lirar lite fotboll på egen hand och jag tar det mest bara lugnt. Om det bara inte hade varit så jädrans kallt ute så hade jag, precis som för en vecka sedan, tagit en filt och gått ut och solat på gräsmattan. Då var det ju riktigt varm och helt otroligt att jag fick färg i ansiktet och sen tom flagade lite några dagar senare. Men snart, SNART får vi komma till den riktiga solen. Bara ca 3 veckor kvar innan vi drar iväg =D
Men nu är det snyggt o fint här hemma, handdukar o sängkläder är bytta, våttorkat överallt, snabbstädat badrummet, vattnat blommorna och dammsugit. Har jag riktig tur så kan fästmannen bemöda sig att diska lite sen också... eftersom jag gjorde i stort sett ALLT igår. Men jag tror han insåg att han också borde dra sitt strå till stacken då han, utan protester, cyklade iväg o handlade frukost denna morgon till oss. Jag älskar våra helgfrukostar. Vi gottar alltid till det med rostat bröd, omelett, massa grönsaker och ostar, juice och kaffe. Smaskens... och mysigt!
I övrigt har jag inte gjort många knop idag. Mehmet är nu ute och lirar lite fotboll på egen hand och jag tar det mest bara lugnt. Om det bara inte hade varit så jädrans kallt ute så hade jag, precis som för en vecka sedan, tagit en filt och gått ut och solat på gräsmattan. Då var det ju riktigt varm och helt otroligt att jag fick färg i ansiktet och sen tom flagade lite några dagar senare. Men snart, SNART får vi komma till den riktiga solen. Bara ca 3 veckor kvar innan vi drar iväg =D
Chokladsug...
Vad gör man om man har ett sjukt stort sug efter choklad och en 3dl grädde som snart går ut i datum. Jo, man kokar egen god chokladsås. Jag tyckte jag fick till måtten rätt så bra och kunde knappt vänta de 10minutrarna innan jag skulle få hugga in på smält vaniljglass med denna ljuvliga sås. OCH vad händer...? Jo jag bränner skiten i botten och fick dessutom i för mycket kakao. Knappt ätbart men det får gå ändå =(
lördag 5 maj 2012
Vad roligt...
... redan 62 personer som varit inne på min sida idag och läst. Det är ju absolut roligast att ha sin blogg öppen utan lösenord. Sålänge det fungerar också utan att man ska få en massa stalkers så kommer jag behålla det såhär.
KRAM till er alla!
KRAM till er alla!
Snart semester
Så kan man ju undra vad vi har för planer här framöver. Ja, det enda jag längtar till just nu är SEMESTER, SOL och BAD. Och det är faktiskt inplanerat inom de närmsta veckorna. Om tre veckor har vi nämligen tänkt åka på en 2 veckors charterresa. Och denna gången blir det inte Turkiet, utan vi har snarare tänkt oss Rhodos, Kreta, Cypern, Mallis eller annan grekisk ö. Det enda vi väntar på nu är att priserna ska gå ner några hundralappar till, sen slår vi till. Jag är så otroligt glad för att vi har lyckats spara ihop de här pengarna trots att vi bara levt på min lön sen vi blev två här hemmma för Mehmet har ju inte en enda krona i inkomst just nu. Det är ju inte själva resorna som är så dyra, utan pengarna man behöver för uppehället o nöjena på plats. Vi vill äta ute, unna oss några drinkar, någon utflykt, kanske hyra en vespa, solstolar och lite shopping. Det bästa vore kanske om man kunde bo i lägenhet så att man kunde laga lite egen mat vissa dagar. Men det ska bli såååå skönt att komma iväg. Tyvärr så blir det ju inte någon mer ledighet för oss under sommaren sen, då Mehmet ska jobba. Men sen när Mehmet slutat sommarjobbet så ska vi ta ytterligare 3 veckors semester. Jag kommer berätta senare om vad vi tänkt att hitta på då =)
Åh, jag kan knappt vänta =))) Tänk att jag om 3 veckor får slå mig ner på en solstol på någon vacker sandstrand någonstans och bara njuta. Jag vill bli BRUN, BRUN och åter BRUN!!! Jag vill bli bortskämd, få frukost och middag serverad, ha möjligheten att bara slå mig ner och ta en öl eller drink någonstans och gå och fixa fötter och naglar. ME LIKE!
Åh, jag kan knappt vänta =))) Tänk att jag om 3 veckor får slå mig ner på en solstol på någon vacker sandstrand någonstans och bara njuta. Jag vill bli BRUN, BRUN och åter BRUN!!! Jag vill bli bortskämd, få frukost och middag serverad, ha möjligheten att bara slå mig ner och ta en öl eller drink någonstans och gå och fixa fötter och naglar. ME LIKE!
Statusrapport i mitt liv!
Så vad har hänt i mitt liv de senaste månaderna...
Vardagen rullar mest bara på som vanligt faktiskt. Efter diverse perser med problem med tänderna så är jag äntligen på bättringsvägen. Först drog jag ut en tand. Bara några veckor efter det så tvingades jag dra ut ytterligare en tand. Om den sista utdragningen hade gått lika bra som den första, så hade allt varit helt okej. Men istället blev det till 2 veckors helvete. Jag fick infektion i såret efter en vecka och då hade jag gått med våldsam värk som man knappt stod ut med i flera dagar. Jag fick äta stora mängder värktabletter men inget verkade hjälpa. Lyckades förbruka totalt 7 paket med receptbelagda och icke receptbelagda talbetter innan jag kunde lägga ner helt med det. Att jag stod ut med att arbete under de två veckorna är ett under. Lyckades bara dra på mig 2 sjukdagar. Men ett par tusen kronor fattigare blev jag och nu kan jag bara hoppas att det är slut på eländet. Jag är tacksam varje dag för att vara fri från den värk jag då hade.
Annars jobbar jag på som vanligt. Men situationen på kontoret är väl knappast något att vara nöjd med. Det går rykten och kommer "hot" i stort sett varje vecka om förändringar som mer eller mindre tycks leda till varsel av personalen. Sen händer det inget... tills nästa rykte sprids eller tills nästa hot kommer. Man går verkligen inte säker. Jag kan inte påstå att jag oroar mig över det. Jag blir mest bara jävligt irriterad att bli behandlad som om jag/vi vore en del av inredningen och inte som en kompetent och lojal anställd. VDn verkar tycka att ALLA är utbytbara trots mååånga hårda anställningsår och unik kompetens. Mobiltelefoni- och fasttelefoni branschen är ju inte riktigt som andra branscher, utan betydligt mer turbulent och utvecklande, så under de här 8,5 åren så har man ju lärt sig en hel del. Men med situationen som nu råder så vet man att man kan bli lika fort utbytt som vår kaffeautomat... om inte fortare. Tja, vi får se vad som händer. Vi har ju snart gått i ett helt år med den här "pressen", så vi kan väll gå både ett o två år till.
Mellan mig o Mehmet så blir allt bara bättre o bättre. Vi har funnit vardagslunken och lärt oss både det ena och det andra om varandra under de här drygt 4 månaderna. Han pluggar fortsatt på SFI, B-kursen, som vi hoppas att han kanske ska bli klar med innan sommaren. I mitten av juni så börjar han sommarjobb på Skövde Slakteri och vi är såååå glada för att han har fått det jobbet. Det är ett bra jobb med hyggligt betalt och där kommer han jobba i 9 veckor. Efter det kan vi bara hoppas att han får fortsatt anställning och att han själv trivs bra. Att få in dubbla inkomster varje månad vore verkligen som en dröm. Fatta vad pengar vi skulle få över varje månad med de låga utgifter vi har. Jag tror både han, vårt förhållande och vår tillvaro skulle kännas mycket bättre om han fick ha kvar jobbet även fortsättningsvis. Att han får möjlighet att tjäna egna pengar, att han kan känna att han har en vettig sysselsättning och att han bidrar lika mycket som jag till försörjningen. Och jag vågar inte ens börja drömma om hur sjukt mycket pengar vi skulle kunna spara för att använda till något mycket roligare om ett par år =)
Mehmet har också börjat spela fotboll med Våmbs IF. Än så länge har han inte blivet uttagen till någon match, men jag hoppas det blir hanns tur snart. Han skulle bli såååå glad och känna sig så stolt. Han vet att han inte är någon storspelare, men han tycker, precis som jag, att om man spelar i ett U-lag så skall alla ges chansen att få spela matcher någon gång ibland. Att toppa laget hela tiden är inte schysst mot spelarna. Vi har ändå betalat stora pengar i anmälningsavgift och vill ju så klart att han ska få känna sig som en viktig del i laget. Nu väntar de också på att få spelarkläder med namnet på. Han kommer vara så stolt över sina fotbollströjor =)
Jag själv gör inte mycket alls på fritiden. Jag trivs med att bara vara hemma och ta det lugnt. Jag tycker att man ägnar så många timmar varje dag åt att arbeta, så när man väl är ledig vill jag mest bara vara hemma, se på tv, ta det lugnt, laga lite mat och fixa o greja lite UTAN stress o press. Mehmet blir väldigt uttråkad av sånt och vill gärna att det händer något hela tiden. Det är därför jag tycker det är så viktigt att han underhåller sig själv genom att träffa vänner och spela och träna fotboll. Både så att han har något att göra och så att jag kan få lite egentid ibland. I LOVE egentid!
Vardagen rullar mest bara på som vanligt faktiskt. Efter diverse perser med problem med tänderna så är jag äntligen på bättringsvägen. Först drog jag ut en tand. Bara några veckor efter det så tvingades jag dra ut ytterligare en tand. Om den sista utdragningen hade gått lika bra som den första, så hade allt varit helt okej. Men istället blev det till 2 veckors helvete. Jag fick infektion i såret efter en vecka och då hade jag gått med våldsam värk som man knappt stod ut med i flera dagar. Jag fick äta stora mängder värktabletter men inget verkade hjälpa. Lyckades förbruka totalt 7 paket med receptbelagda och icke receptbelagda talbetter innan jag kunde lägga ner helt med det. Att jag stod ut med att arbete under de två veckorna är ett under. Lyckades bara dra på mig 2 sjukdagar. Men ett par tusen kronor fattigare blev jag och nu kan jag bara hoppas att det är slut på eländet. Jag är tacksam varje dag för att vara fri från den värk jag då hade.
Annars jobbar jag på som vanligt. Men situationen på kontoret är väl knappast något att vara nöjd med. Det går rykten och kommer "hot" i stort sett varje vecka om förändringar som mer eller mindre tycks leda till varsel av personalen. Sen händer det inget... tills nästa rykte sprids eller tills nästa hot kommer. Man går verkligen inte säker. Jag kan inte påstå att jag oroar mig över det. Jag blir mest bara jävligt irriterad att bli behandlad som om jag/vi vore en del av inredningen och inte som en kompetent och lojal anställd. VDn verkar tycka att ALLA är utbytbara trots mååånga hårda anställningsår och unik kompetens. Mobiltelefoni- och fasttelefoni branschen är ju inte riktigt som andra branscher, utan betydligt mer turbulent och utvecklande, så under de här 8,5 åren så har man ju lärt sig en hel del. Men med situationen som nu råder så vet man att man kan bli lika fort utbytt som vår kaffeautomat... om inte fortare. Tja, vi får se vad som händer. Vi har ju snart gått i ett helt år med den här "pressen", så vi kan väll gå både ett o två år till.
Mellan mig o Mehmet så blir allt bara bättre o bättre. Vi har funnit vardagslunken och lärt oss både det ena och det andra om varandra under de här drygt 4 månaderna. Han pluggar fortsatt på SFI, B-kursen, som vi hoppas att han kanske ska bli klar med innan sommaren. I mitten av juni så börjar han sommarjobb på Skövde Slakteri och vi är såååå glada för att han har fått det jobbet. Det är ett bra jobb med hyggligt betalt och där kommer han jobba i 9 veckor. Efter det kan vi bara hoppas att han får fortsatt anställning och att han själv trivs bra. Att få in dubbla inkomster varje månad vore verkligen som en dröm. Fatta vad pengar vi skulle få över varje månad med de låga utgifter vi har. Jag tror både han, vårt förhållande och vår tillvaro skulle kännas mycket bättre om han fick ha kvar jobbet även fortsättningsvis. Att han får möjlighet att tjäna egna pengar, att han kan känna att han har en vettig sysselsättning och att han bidrar lika mycket som jag till försörjningen. Och jag vågar inte ens börja drömma om hur sjukt mycket pengar vi skulle kunna spara för att använda till något mycket roligare om ett par år =)
Mehmet har också börjat spela fotboll med Våmbs IF. Än så länge har han inte blivet uttagen till någon match, men jag hoppas det blir hanns tur snart. Han skulle bli såååå glad och känna sig så stolt. Han vet att han inte är någon storspelare, men han tycker, precis som jag, att om man spelar i ett U-lag så skall alla ges chansen att få spela matcher någon gång ibland. Att toppa laget hela tiden är inte schysst mot spelarna. Vi har ändå betalat stora pengar i anmälningsavgift och vill ju så klart att han ska få känna sig som en viktig del i laget. Nu väntar de också på att få spelarkläder med namnet på. Han kommer vara så stolt över sina fotbollströjor =)
Jag själv gör inte mycket alls på fritiden. Jag trivs med att bara vara hemma och ta det lugnt. Jag tycker att man ägnar så många timmar varje dag åt att arbeta, så när man väl är ledig vill jag mest bara vara hemma, se på tv, ta det lugnt, laga lite mat och fixa o greja lite UTAN stress o press. Mehmet blir väldigt uttråkad av sånt och vill gärna att det händer något hela tiden. Det är därför jag tycker det är så viktigt att han underhåller sig själv genom att träffa vänner och spela och träna fotboll. Både så att han har något att göra och så att jag kan få lite egentid ibland. I LOVE egentid!
Ett litet inlägg, efterlängtat eller ej!
Vad hände med mitt bloggande??? Ja, jag tappade uppenbarligen lusten helt för att blogga. Men nu ger jag mig på ett inlägg så får vi se om det blir fler.
Jag har valt att öppna bloggen för alla, tillfälligt. Får se om jag behåller bloggen öppen så eller om jag stänger den igen. Jag gör ett test helt enkelt.
Jag har valt att öppna bloggen för alla, tillfälligt. Får se om jag behåller bloggen öppen så eller om jag stänger den igen. Jag gör ett test helt enkelt.
måndag 12 mars 2012
Sorry
Tyvärr har vår dator fullständigt lagt av där hemma. Den går inte att starta what so ever, så lite svårt att blogga just nu. Håll ut, jag ska ta tag i problemet idag så får vi se om det går att lösa genom att köpa en ny laddar-sladd... eller om datorn är helt död helt enkelt.
I´ll be back!
I´ll be back!
måndag 27 februari 2012
Mera frågor, så kul
Hur ser du på er framtid, alltså om några år? Var "befinner" ni er då? Och vad tycker Mehmet om Sverige? Trivs han?
/ Josefine
Vi spekulerar mycket i framtiden, men de flesta av våra planer sträcker sig nog inte längre än två år framåt ungefär. Vi planerar att bo i Sverige och se till att Mehmet lär sig svenska inom det närmsta året så att han kan få ett jobb så fort det bara går. Vi kommer nog att slå till på både bröllop och barn inom de kommande två åren, är tanken, men exakt när är både svårt att bestämma helt och jag vill heller inte berätta exakt om våra planer när det gäller det.
Efter de där två åren så vet vi varken vart vi ska bo eller vad vi ska göra. Men jag hoppas att vi ska få möjlighet (och få tummen ur) att bosätta oss utomlands någonstans, turkiet eller annat land där det finns värme. Jag skulle gärna bo utomlands under eventuell mammaledighet exempelvis. Annars har vi både stora och små planer... Mehmet drömmer om att ta bilkörkort och att skaffa sig ett hus som inte ligger allt för centralt. För mig så vore det toppen om han hade körkort men ett hus avsocknes är inget för mig, jag är lägenhetsmänniska =) Jag drömmer mest bara om att få flytta utomlands där det är betydligt varmare än här.
Mehmet gillar sverige delvis men ändå inte. Han tycker om vädret faktiskt och trivs i skolan. I början var det kämpigt för honom då allt var så nytt och han kände sig ganska så ensam, men nu börjar han att trivas mer och mer när han lärt känna lite folk och har en egen sysselsättning. Nu ser han fram emot vår och sommar för att få sverige även från den sidan... och vem längtar inte till sommaren nu ;) Mehmet har dock svårt att se att vi ska bo här längre än några få år. Han tycker, liksom många andra turkar som kommer hit, att avsaknaden av det sociala livet som finns i Turkiet och det faktum att det knappt går att komma i kontakt med människor här inte är något för varken mig eller honom. Där är jag o han helt överens. Han saknar jättemycket att bo på en plats där gatorna sjuder av liv och där tillvaron inte är så planerad och jätteuppstrukturerad som här. Så, att vi ska bo här för alltid kan han överhuvetaget inte se framför sig alls och jag förstår honom.
/ Josefine
Vi spekulerar mycket i framtiden, men de flesta av våra planer sträcker sig nog inte längre än två år framåt ungefär. Vi planerar att bo i Sverige och se till att Mehmet lär sig svenska inom det närmsta året så att han kan få ett jobb så fort det bara går. Vi kommer nog att slå till på både bröllop och barn inom de kommande två åren, är tanken, men exakt när är både svårt att bestämma helt och jag vill heller inte berätta exakt om våra planer när det gäller det.
Efter de där två åren så vet vi varken vart vi ska bo eller vad vi ska göra. Men jag hoppas att vi ska få möjlighet (och få tummen ur) att bosätta oss utomlands någonstans, turkiet eller annat land där det finns värme. Jag skulle gärna bo utomlands under eventuell mammaledighet exempelvis. Annars har vi både stora och små planer... Mehmet drömmer om att ta bilkörkort och att skaffa sig ett hus som inte ligger allt för centralt. För mig så vore det toppen om han hade körkort men ett hus avsocknes är inget för mig, jag är lägenhetsmänniska =) Jag drömmer mest bara om att få flytta utomlands där det är betydligt varmare än här.
Mehmet gillar sverige delvis men ändå inte. Han tycker om vädret faktiskt och trivs i skolan. I början var det kämpigt för honom då allt var så nytt och han kände sig ganska så ensam, men nu börjar han att trivas mer och mer när han lärt känna lite folk och har en egen sysselsättning. Nu ser han fram emot vår och sommar för att få sverige även från den sidan... och vem längtar inte till sommaren nu ;) Mehmet har dock svårt att se att vi ska bo här längre än några få år. Han tycker, liksom många andra turkar som kommer hit, att avsaknaden av det sociala livet som finns i Turkiet och det faktum att det knappt går att komma i kontakt med människor här inte är något för varken mig eller honom. Där är jag o han helt överens. Han saknar jättemycket att bo på en plats där gatorna sjuder av liv och där tillvaron inte är så planerad och jätteuppstrukturerad som här. Så, att vi ska bo här för alltid kan han överhuvetaget inte se framför sig alls och jag förstår honom.
lördag 25 februari 2012
Vad roligt =)
Vad roligt att jag fick så många kommentarer, positiv feedback o lite frågor av er =) Jag vet att jag varit dålig på att blogga. Men jag tappade lite granna lusten för bloggandet när jag tvingades låsa den. Jag gick då från ca 180 läsare per dag ner till 30 och sen försvann motivationen mer och mer. Så, jag funderar helt enkelt på att öppna upp den igen och ta bort lösenordet. VAD TYCKER NI?
Här kommer svar på några frågor jag fått av er...
Jag har en fråga, hur upplever du Mehmet nu när ni är på din hemmaplan? Känns kärleken lika stark och självklar? Har du överseende med hans eventuella egenheter på samma sätt..:)?
/ Emma
Hej Emma, jag gissar att du och jag har ganska så många lika erfarenheter. Eftersom jag o Mehmet har bott tillsammans totalt 8 månader i Turkiet så har vi ju mött på varandras olika sidor och lärt känna varandra på många sätt. Därför tycker jag inte att han är så mycket annorlunda här mot tidigare. Eftersom livet blir så mycket annorlunda här mot det i Alanya så blir det ju slitningar i förhållandet och dom har vi märkt av mer än väl. Men vi älskar varandra fortfarande över allt annat, och både han och jag är ganska så överens om att något sådant inte skall få förstöra för oss. Vi kämpar på! Hanns egenheter har nog blivit ännu mer egna sen vi flyttade ihop och det kan vara kämpigt ibland. Men det allra jobbigaste är att aldrig ha någon egentid, som jag är så van vid efter att ha bott helt själv sen jag flyttade hemifrån för många herrans år sedan. Det här med egentid kommer väll att komma mer senare när han får egna vänner, ett jobb och blir mer upptagen på sitt håll, men just nu så umgås han ju mest bara med mig. Så ibland känns det som att man går på varandra 24 timmar om dygnet och jag har aldrig någon tid bara för mig själv.
Utan att tänka så mkt på praktiska saker...vart hade du valt att bo om du enbart fått följa ditt hjärta, Turkiet eller Sverige och isåfall varför?
/ CK
Hej hej, om jag hade fått välja fritt så hade jag nog varken valt turkiet eller sverige. Sverige är väldigt tråkigt i mina ögon, jag tycker inte jag har ett njutningsfullt och roligt liv här tyvärr. Turkiet är härligt på många sätt, men landet och folket har sina sidor, så hade nog inte valt Turkiet heller. Bylivet är absolut inget för mig, storstäder såsom Istanbul är heller inget för oss, varken jag eller Mehmet gillar det. Att bo på en turistort skulle möjligen funka för mig, men i Alanya så har jag nog nästan gjort mitt under de här 7 åren som jag rest dit. Jag har upplevt för mycket negativt där för att känna att jag skulle vilja bosätta mig där. Men sen har jag ju inte rest så mycket i övriga världen för att känna att det finns någon annan specifik plats som jag verkligen skulle vilja bosätta mig på. Jag vet mest bara att jag vill bo på en varm plats, möjligen runt medelhavet, där människor är sociala och gatorna fulla av liv.
Hur går det för mannen med skolan och vänner, tycker du att han blivit mer "turk" än han var i turkiet?
/ Anna Karlsson
Hejsan Anna! Mehmet kämpar på tappert med skolan och gör sina läxor ett par timmar varje kväll. Han är jätteduktig på att förstå och tala svenska, men att läsa och skriva är svårare för honom. Han har nu börjat B-kurse och vi hoppas att han skall vara klar med din precis före sommaren. Han har lärt känna några killar i första klassen han gick. Ikväll kommer faktiskt en av hanns vänner med fru hem till oss för första gången. Vi skall bjuda på middag och dricka lite OCH förhoppningsvis se på Melodifestivalen också =) Det ska bli spännande... han är från Gambia och hanns fru är svensk. Jag tycker nog inte att Mehmet har ändrats något nämnvärt sen han kom hit. Han har inte blivit mer turk, även om hanns turkiska ursprung givetvis syns mer tydligt när det kommer i ljuset av det svenska sättet att leva. Men nej, han är precis som vanligt tycker jag.
Här kommer svar på några frågor jag fått av er...
Jag har en fråga, hur upplever du Mehmet nu när ni är på din hemmaplan? Känns kärleken lika stark och självklar? Har du överseende med hans eventuella egenheter på samma sätt..:)?
/ Emma
Hej Emma, jag gissar att du och jag har ganska så många lika erfarenheter. Eftersom jag o Mehmet har bott tillsammans totalt 8 månader i Turkiet så har vi ju mött på varandras olika sidor och lärt känna varandra på många sätt. Därför tycker jag inte att han är så mycket annorlunda här mot tidigare. Eftersom livet blir så mycket annorlunda här mot det i Alanya så blir det ju slitningar i förhållandet och dom har vi märkt av mer än väl. Men vi älskar varandra fortfarande över allt annat, och både han och jag är ganska så överens om att något sådant inte skall få förstöra för oss. Vi kämpar på! Hanns egenheter har nog blivit ännu mer egna sen vi flyttade ihop och det kan vara kämpigt ibland. Men det allra jobbigaste är att aldrig ha någon egentid, som jag är så van vid efter att ha bott helt själv sen jag flyttade hemifrån för många herrans år sedan. Det här med egentid kommer väll att komma mer senare när han får egna vänner, ett jobb och blir mer upptagen på sitt håll, men just nu så umgås han ju mest bara med mig. Så ibland känns det som att man går på varandra 24 timmar om dygnet och jag har aldrig någon tid bara för mig själv.
Utan att tänka så mkt på praktiska saker...vart hade du valt att bo om du enbart fått följa ditt hjärta, Turkiet eller Sverige och isåfall varför?
/ CK
Hej hej, om jag hade fått välja fritt så hade jag nog varken valt turkiet eller sverige. Sverige är väldigt tråkigt i mina ögon, jag tycker inte jag har ett njutningsfullt och roligt liv här tyvärr. Turkiet är härligt på många sätt, men landet och folket har sina sidor, så hade nog inte valt Turkiet heller. Bylivet är absolut inget för mig, storstäder såsom Istanbul är heller inget för oss, varken jag eller Mehmet gillar det. Att bo på en turistort skulle möjligen funka för mig, men i Alanya så har jag nog nästan gjort mitt under de här 7 åren som jag rest dit. Jag har upplevt för mycket negativt där för att känna att jag skulle vilja bosätta mig där. Men sen har jag ju inte rest så mycket i övriga världen för att känna att det finns någon annan specifik plats som jag verkligen skulle vilja bosätta mig på. Jag vet mest bara att jag vill bo på en varm plats, möjligen runt medelhavet, där människor är sociala och gatorna fulla av liv.
Hur går det för mannen med skolan och vänner, tycker du att han blivit mer "turk" än han var i turkiet?
/ Anna Karlsson
Hejsan Anna! Mehmet kämpar på tappert med skolan och gör sina läxor ett par timmar varje kväll. Han är jätteduktig på att förstå och tala svenska, men att läsa och skriva är svårare för honom. Han har nu börjat B-kurse och vi hoppas att han skall vara klar med din precis före sommaren. Han har lärt känna några killar i första klassen han gick. Ikväll kommer faktiskt en av hanns vänner med fru hem till oss för första gången. Vi skall bjuda på middag och dricka lite OCH förhoppningsvis se på Melodifestivalen också =) Det ska bli spännande... han är från Gambia och hanns fru är svensk. Jag tycker nog inte att Mehmet har ändrats något nämnvärt sen han kom hit. Han har inte blivit mer turk, även om hanns turkiska ursprung givetvis syns mer tydligt när det kommer i ljuset av det svenska sättet att leva. Men nej, han är precis som vanligt tycker jag.
torsdag 23 februari 2012
Inga läsare = Ingen blogg?
Det var tråkigt... jag verkar ha tappat alla mina läsare =( Inte en enda fråga på frågestunden och inga kommentarer i övrigt heller...
Bloggar gör man ju dels för att dokumentera sitt eget liv, men minst lika mycket för att dela det som händer o sker i ens liv med andra. Men om ingen läser ens blogg, varför ska man då blogga? Då kan man ju lika gärna skriva vanlig dagbok.
Kontentan av detta är alltså att jag kanske lägger ner bloggen helt. Jag ska fundera lite på det! Känns bara helt meningslöst just nu.
Bloggar gör man ju dels för att dokumentera sitt eget liv, men minst lika mycket för att dela det som händer o sker i ens liv med andra. Men om ingen läser ens blogg, varför ska man då blogga? Då kan man ju lika gärna skriva vanlig dagbok.
Kontentan av detta är alltså att jag kanske lägger ner bloggen helt. Jag ska fundera lite på det! Känns bara helt meningslöst just nu.
söndag 19 februari 2012
Frågestund
För att se om ni fortfarande läser min blogg och för att be er om hjälp med lite inspiration till att blogga så kör vi på med en...
FRÅGESTUND!!!
Ställ vilka frågor ni vill!
Tillbaka för ett ynka inlägg
Jag har verkligen varken ork eller lust att blogga nu för tiden. Det är trist faktiskt, för jag önskar att jag kunde blogga flitigt varje dag. Jag gör dock ett inlägg idag, för att se om jag har några läsare kvar alls där ute.
Här rullar livet på som vanligt. Jag jobbar på mitt pissiga jobb, som man nästan skulle betala för att slippa. Det är så otroligt värdelöst där nu, så jag måste verkligen sätta fart med att söka nytt. Men samtidigt så känner jag att livet här i sverige, och verkligen under vintern, inte är ett roligt och lyckligt liv. Jag trivs inte med den här andefattiga och tråkiga tillvaron som Sverige erbjuder. Jag vill bort, någon annan stans, där det är varm och där det finns mer puls i vardagen. Där människor är spontana, livfulla, sociala och bekymmerslösa. Dream on...!
Mehmet går som bekant och läser SFI. Imorgon början han sin andra kurs. Om jag förstod det rätt så får han börja på 2B. Det är B, C och D han har att ta sig igenom för att slutföra SFIn. Vi hoppas på att han klarar av dessa inom ett år så att han kan få SFI-bonusen. Han gillar skolan och är jätteduktig och kämpar på, men nu när han ska byta kurs så kommer han splittras upp från de vänner han har fått i skolan, då ingen av dem kommer att gå i samma klass som honom. Detta har gjort att han tappat lusten o gnistan och är mest bara förbannad på läraren. Jag förstår ju att det här kan vara känsligt för honom. Det är inte lätt att få vänner i ett land som Sverige och nu när han väl har funnit några stycken som han hängt med på raster och även lite på fritiden, så skall de nu splittras upp igen. Han är ledsen och arg för detta. Jag har försökt förklara för honom att han får se till att hålla fast vid de vänner han fått även utanför skolan samt att han snart kommer att hitta fler vänner i den nya klassen. Han är ju så framåt och social, så jag är säker på att han kommer få kontakt med fler trevliga människor. Jag har bett honom att ge det här en chans i ett par veckor och det ska han ju givetvis göra.
Annars har inte så jättemycket spektakulärt hänt den senaste tiden. Vi lever som alla andra... jobbar/pluggar, handlar, lagar mat, städar och på helgerna så slappar vi eller åker o hälsar på någonstans. I torsdags var vi på kalas hos syrran som fyllde 36 och igår var i på kalas hos mamma som fyllde 63. I kommande vecka fyller Mehmet år och jag fyller år veckan efter det. Vi har tänk ha lite middag/fest/kalas här hemma gemensamt för oss båda nästa helg. Vi har inte planerat sådär jättemycket ännu, förutom att mamma o syrran kommer hit på söndagen på middag o tårta.
Vi har så satans ont om pengar just nu, så tillvaron känns om möjligt ännu tråkigare än vanligt. Vi har inte råd att göra något typ och detta pga att jag inte fått fulla löner de senaste gångerna och dessutom en sak som inträffade i förra veckan. Det var fredag kväll och vi satt o mös i soffan med chips. Och när jag tuggade till på de första chipsen så kände jag bara hur det knäppte till i en kindtand och jag förstod direkt att något hade gått sönder. Det var en problemtand som nu hade gått i 3 delar. GIVETVIS ska sånt här hända fredag kväll, när alla ordinarie tandläkare håller stängt över helgerna. Att jag frös till is är väll närmast en underdrift. PANIK var rätta ordet!!! Här har ni tjejen med världens tandvårdsrädsla. Jag bröt fullständigt samman ens innan jag hunnit förklara för min sambo som satt som ett frågetecken i soffan. Jag störtbölade i en timma och mellan snyftningarna och chocken så lyckades jag grina fram vad som hänt o vad jag kände. Han visste väll inte riktigt vad han skulle säga eftersom han själv inte har några som helst problem med tandläkare och sådant. Men han såg ju hur otroligt uppjagad o livrädd jag var, så han tröstade mig så gott han kunde.
Resten av helgen ägnades åt.... att tycka synd om mig själv och att spekulera i hur tandproblemet skulle lösas. Jag ringde jourtandläkaren o fick prata med Fru Surtant-utan-någon-som-helst-förståelse-eller-empati. Hon kunde lika gärna gå o dö, tyckte jag vid det tillfället. Men eftersom jag inte hade ont i tanden, då den varit död sedan ett par år tillbaka, så fattade jag beslutet att lugna mig till måndagen för att se ta tag i problemet. Jag satt som på nålar resten av helgen, hela mitt liv fullständigt stannade upp och Mehmet tyckte väll att situationen var måttligt rolig. Måndag morgon kom och jag kastade mig över luren för att ringa runt och för att finna en lösning som jag skulle känna mig bekväm med. Min tandläkare i centrum öppnade kl. 8 och då var jag givetvis först på luren. Jag pratade med dem o krävde att de skulle ordna fram en tid med lustgasbehandling åt mig för att dra ut tanden. Tyvärr var hon som hade hand om det ledig just den dagen och de bad mig att avvakta till tisdagen, då de skulle prata med henne om vilka möjligheter som fanns. Så jag stannade hemma från jobbet den dagen, helt psykiskt knäckt, eftersom jag varit så inriktad på att få tanden åtgärdad när väl måndagen infann sig och jag hade gått o laddat hela helgen för detta.
Sen kom tisdag morgon och jag bestämde mig för att låta tandläkaren få 20min på sig på morgonen att ringa tillbaka. Men när ingen hade ringt när kl. var 8.20 så slängde jag ju mig på luren för att fråga dem om de fått tag på hon med lustgasen. Men givetvis så hade ingen tagit tag i mitt ärende ännu och jag skrädde inte mina ord till tjejen i receptionen. Jag krävde återkontakt inom 30min. 10min efter ringde de tillbaka och meddelade att jag kunde få en tid onsdag morgon hos en duktig tandläkare utanför stan. Jag skulle då inte få lustgas utan en liten "shot" med Metazepam. Ett drogklassat läkemedel som får en att totalt slappna av och efteråt så skulle man tydligen inte minnas så mycket av själva behandlingen. Det lät som den ultimata behandlingen för mig.
Jag infann mig 7.40 hos tandläkaren onsdag morgon efter att ha fått skjuts av en kompis. Mehmet var med som psykiskt stöd. Den lilla "hutten" intogs och jag fick sitta och invänta ruset på en säng i ett vilorum. Efter 30min hade vätskan, som smakade grape och päck, gett sin fulla effekt... och det hyste jag ingen tvekan om. Avslappnad till max, "full" och balanssinnet var halvt satt ur spel. Life is good =D Ett par röntgenbilder togs, 3 bedövningssprutor sattes, utan bedövningssalva, och utan några som helst protester från min sida =) Sen sågades tanden o mindre delar och som drogs ut en efter en. Allt var över på en.... hmm, det har jag inte en aning om =) Men tippar på 20 minuter. Efteråt fick man sitta på sängen och vänta ut det värsta ruset. Och det var väll tur att jag inte var helt återställd när jag styrde stegen mot kassan, för den notan var ju inte så rolig. 1800 spänn kostade kalaset... tur att man fick ta det på delbetalning.
Nu efteråt känner jag mig måttligt tandlös och det har kliat och gjort ont i munnen o käken. Tog lite värktabletter de första dagarna, men nu börjar det läka bra. får dock inte tugga på den sidan ännu. Så nu är det väll bara att börja spara till en ny tand. Kontaktade min tandläkare för lite prisuppgifter, och det var ju inte så att man blev possitivt överaskad direkt. Jag blev mörkrädd när jag fick höra ett ett inplantat med en porslinstand skulle kosta mig 18000-19000kr. Ja, bara bita i det sura äpplet. Om nått år så kanske jag kan börja fundera på att sätta in den där förbaskade tanden. Tills dess får jag känna mig som en tannalös kärring helt enkelt.
Här rullar livet på som vanligt. Jag jobbar på mitt pissiga jobb, som man nästan skulle betala för att slippa. Det är så otroligt värdelöst där nu, så jag måste verkligen sätta fart med att söka nytt. Men samtidigt så känner jag att livet här i sverige, och verkligen under vintern, inte är ett roligt och lyckligt liv. Jag trivs inte med den här andefattiga och tråkiga tillvaron som Sverige erbjuder. Jag vill bort, någon annan stans, där det är varm och där det finns mer puls i vardagen. Där människor är spontana, livfulla, sociala och bekymmerslösa. Dream on...!
Mehmet går som bekant och läser SFI. Imorgon början han sin andra kurs. Om jag förstod det rätt så får han börja på 2B. Det är B, C och D han har att ta sig igenom för att slutföra SFIn. Vi hoppas på att han klarar av dessa inom ett år så att han kan få SFI-bonusen. Han gillar skolan och är jätteduktig och kämpar på, men nu när han ska byta kurs så kommer han splittras upp från de vänner han har fått i skolan, då ingen av dem kommer att gå i samma klass som honom. Detta har gjort att han tappat lusten o gnistan och är mest bara förbannad på läraren. Jag förstår ju att det här kan vara känsligt för honom. Det är inte lätt att få vänner i ett land som Sverige och nu när han väl har funnit några stycken som han hängt med på raster och även lite på fritiden, så skall de nu splittras upp igen. Han är ledsen och arg för detta. Jag har försökt förklara för honom att han får se till att hålla fast vid de vänner han fått även utanför skolan samt att han snart kommer att hitta fler vänner i den nya klassen. Han är ju så framåt och social, så jag är säker på att han kommer få kontakt med fler trevliga människor. Jag har bett honom att ge det här en chans i ett par veckor och det ska han ju givetvis göra.
Annars har inte så jättemycket spektakulärt hänt den senaste tiden. Vi lever som alla andra... jobbar/pluggar, handlar, lagar mat, städar och på helgerna så slappar vi eller åker o hälsar på någonstans. I torsdags var vi på kalas hos syrran som fyllde 36 och igår var i på kalas hos mamma som fyllde 63. I kommande vecka fyller Mehmet år och jag fyller år veckan efter det. Vi har tänk ha lite middag/fest/kalas här hemma gemensamt för oss båda nästa helg. Vi har inte planerat sådär jättemycket ännu, förutom att mamma o syrran kommer hit på söndagen på middag o tårta.
Vi har så satans ont om pengar just nu, så tillvaron känns om möjligt ännu tråkigare än vanligt. Vi har inte råd att göra något typ och detta pga att jag inte fått fulla löner de senaste gångerna och dessutom en sak som inträffade i förra veckan. Det var fredag kväll och vi satt o mös i soffan med chips. Och när jag tuggade till på de första chipsen så kände jag bara hur det knäppte till i en kindtand och jag förstod direkt att något hade gått sönder. Det var en problemtand som nu hade gått i 3 delar. GIVETVIS ska sånt här hända fredag kväll, när alla ordinarie tandläkare håller stängt över helgerna. Att jag frös till is är väll närmast en underdrift. PANIK var rätta ordet!!! Här har ni tjejen med världens tandvårdsrädsla. Jag bröt fullständigt samman ens innan jag hunnit förklara för min sambo som satt som ett frågetecken i soffan. Jag störtbölade i en timma och mellan snyftningarna och chocken så lyckades jag grina fram vad som hänt o vad jag kände. Han visste väll inte riktigt vad han skulle säga eftersom han själv inte har några som helst problem med tandläkare och sådant. Men han såg ju hur otroligt uppjagad o livrädd jag var, så han tröstade mig så gott han kunde.
Resten av helgen ägnades åt.... att tycka synd om mig själv och att spekulera i hur tandproblemet skulle lösas. Jag ringde jourtandläkaren o fick prata med Fru Surtant-utan-någon-som-helst-förståelse-eller-empati. Hon kunde lika gärna gå o dö, tyckte jag vid det tillfället. Men eftersom jag inte hade ont i tanden, då den varit död sedan ett par år tillbaka, så fattade jag beslutet att lugna mig till måndagen för att se ta tag i problemet. Jag satt som på nålar resten av helgen, hela mitt liv fullständigt stannade upp och Mehmet tyckte väll att situationen var måttligt rolig. Måndag morgon kom och jag kastade mig över luren för att ringa runt och för att finna en lösning som jag skulle känna mig bekväm med. Min tandläkare i centrum öppnade kl. 8 och då var jag givetvis först på luren. Jag pratade med dem o krävde att de skulle ordna fram en tid med lustgasbehandling åt mig för att dra ut tanden. Tyvärr var hon som hade hand om det ledig just den dagen och de bad mig att avvakta till tisdagen, då de skulle prata med henne om vilka möjligheter som fanns. Så jag stannade hemma från jobbet den dagen, helt psykiskt knäckt, eftersom jag varit så inriktad på att få tanden åtgärdad när väl måndagen infann sig och jag hade gått o laddat hela helgen för detta.
Sen kom tisdag morgon och jag bestämde mig för att låta tandläkaren få 20min på sig på morgonen att ringa tillbaka. Men när ingen hade ringt när kl. var 8.20 så slängde jag ju mig på luren för att fråga dem om de fått tag på hon med lustgasen. Men givetvis så hade ingen tagit tag i mitt ärende ännu och jag skrädde inte mina ord till tjejen i receptionen. Jag krävde återkontakt inom 30min. 10min efter ringde de tillbaka och meddelade att jag kunde få en tid onsdag morgon hos en duktig tandläkare utanför stan. Jag skulle då inte få lustgas utan en liten "shot" med Metazepam. Ett drogklassat läkemedel som får en att totalt slappna av och efteråt så skulle man tydligen inte minnas så mycket av själva behandlingen. Det lät som den ultimata behandlingen för mig.
Jag infann mig 7.40 hos tandläkaren onsdag morgon efter att ha fått skjuts av en kompis. Mehmet var med som psykiskt stöd. Den lilla "hutten" intogs och jag fick sitta och invänta ruset på en säng i ett vilorum. Efter 30min hade vätskan, som smakade grape och päck, gett sin fulla effekt... och det hyste jag ingen tvekan om. Avslappnad till max, "full" och balanssinnet var halvt satt ur spel. Life is good =D Ett par röntgenbilder togs, 3 bedövningssprutor sattes, utan bedövningssalva, och utan några som helst protester från min sida =) Sen sågades tanden o mindre delar och som drogs ut en efter en. Allt var över på en.... hmm, det har jag inte en aning om =) Men tippar på 20 minuter. Efteråt fick man sitta på sängen och vänta ut det värsta ruset. Och det var väll tur att jag inte var helt återställd när jag styrde stegen mot kassan, för den notan var ju inte så rolig. 1800 spänn kostade kalaset... tur att man fick ta det på delbetalning.
Nu efteråt känner jag mig måttligt tandlös och det har kliat och gjort ont i munnen o käken. Tog lite värktabletter de första dagarna, men nu börjar det läka bra. får dock inte tugga på den sidan ännu. Så nu är det väll bara att börja spara till en ny tand. Kontaktade min tandläkare för lite prisuppgifter, och det var ju inte så att man blev possitivt överaskad direkt. Jag blev mörkrädd när jag fick höra ett ett inplantat med en porslinstand skulle kosta mig 18000-19000kr. Ja, bara bita i det sura äpplet. Om nått år så kanske jag kan börja fundera på att sätta in den där förbaskade tanden. Tills dess får jag känna mig som en tannalös kärring helt enkelt.
söndag 8 januari 2012
Nyår och semester från jobbet
Till nyårsafton hade vi ingenting planerat. På dagen åkte vi och hälsade på mormor och morfar hemma hos dem. Gav dem en julklapp (säg inget men de fick renbogen som jag fick som julklapp på mitt jobb) och de bjöd på kaffe o kakor. Sen satt vi och pratade en lång stund och kollade på massa gamla foton på närmsta släkten, inklusive jag själv när jag var liten, hehe =D
Gällande kvällen så hade vi kikat runt lite vad andra skulle göra, men det var ingen som hade så storslagna planer eller planer som inte passade oss så vi valde att bara vara hemma. Vi var ju inte inbjudna till någon så man ville ju inte tränga sig på heller. Vi lagade förrätt och varmrätt här hemma istället, efterrätt hoppade vi faktiskt över och skålade in det nya året i myskläder och ett glas cola. Sen kollade vi på massa fyrverkerier på balkongen innan vi kröp ner i sängen o somnade ganska så fort.
Men till nästa år så är vi redan bortbjudna på nyår, så det är ju roligt. Så festar vi till det med kusin Hanna o hennes Michael i deras fina hus här i stan.
Hela veckan nu efter nyår så har jag haft semester. Semester för mig brukar vanligtvis innebära att jag reser till Alanya. Att jag stressar iväg direkt från jobbet och är borta så länge det bara går innan jag åker hem igen och börjar jobba dagen efter, eller som ibland samma dag som jag kommit hem. Den här veckans semester har varit den första på länge som jag spenderat i Sverige. Och vad har vi gjort då...? Ingenting speciellt kan jag säga er och det har varit så grymt skönt. Tanken med att vara ledig nu var för att inte behöva lämna Mehmet ensam så mycket innan han hunnit landa här i Sverige och allt nytt som varit för honom sen han kom hit. Så jag valde att ta ledigt för hanns skull. Förhoppningarna var att han skulle hinna få sitt svenska personnummer så att vi under veckan skulle hinna ordna en massa ting åt honom. Och vi hade sån tur att brevet med personnumret från skatteverket damp ner i brevlådan redan i tisdags. Så med en gång så satte jag igång med alla bestyr. Så under denna veckan så har vi ordnat följande...
* Anmälan till SFI, han börjar 23 januari
* Anmälan till Försäkringskassan
* Anmälan till hemförsäkring, kostade inget extra då han går under min försäkring
* Inskrivning på Arbetsförmedlingen
* Sökt två jobb genom kontakter men har ännu inte fått svar
* Kollat upp olika gym och Mehmet har provtränat
* Öppnat bankkonto och beställt ett kontokort
Nu har vi inte jättemycket kvar att ordna men det är ändå en del. Jag återkommer till dessa senare. Det var så skönt att allt blev som vi planerat och att vi hann ordna allt detta under min semester.
Mehmet ser verkligen fram emot att börja SFIn. Jag hoppas att han är lika entusiastisk efter några dagar på skolan, för jag tror att han kommer få det kämpigt... speciellt med att lära sig att skriva och stava rätt. När vi var o träffade handledaren på Vuxenskolan så hade han tusen frågor om kursen och visade sig verkligen vetgirig och intresserad. Vet inte om det kanske mest är lite nyhetens behag. Tydligen var de 6 personer i hanns grupp till en början, men ingen mer som var turk eller kurd. En stackars liten tjej i gruppen kunde inte ens engelska utan hade endast spanska som andraspråk tydligen och hon var jättenervös över att börja skolan här =S Jag hoppas att Mehmet kan finna någon bra vän på skolan ganska snart, så att han också kan känna att han har vänner o bekanta här i stan. Han är ju inte van att vara så beroende av mig utan det brukar ju snarare vara jag som är beroende av honom. Kanske inte så mycket i Alanya där jag har lite av en egen bekantskapskrets, men deffinitivt när vi var i hembyn. Dock har Mehmet vanligen väldigt lätt för att träffa vänner och han har redan fått lite kontakt med en kille på gymmet han tränade på. Sen har vi ju många killar i hanns ålder i släkten som han säkert kan umgås med till en början.
Gällande kvällen så hade vi kikat runt lite vad andra skulle göra, men det var ingen som hade så storslagna planer eller planer som inte passade oss så vi valde att bara vara hemma. Vi var ju inte inbjudna till någon så man ville ju inte tränga sig på heller. Vi lagade förrätt och varmrätt här hemma istället, efterrätt hoppade vi faktiskt över och skålade in det nya året i myskläder och ett glas cola. Sen kollade vi på massa fyrverkerier på balkongen innan vi kröp ner i sängen o somnade ganska så fort.
Men till nästa år så är vi redan bortbjudna på nyår, så det är ju roligt. Så festar vi till det med kusin Hanna o hennes Michael i deras fina hus här i stan.
Hela veckan nu efter nyår så har jag haft semester. Semester för mig brukar vanligtvis innebära att jag reser till Alanya. Att jag stressar iväg direkt från jobbet och är borta så länge det bara går innan jag åker hem igen och börjar jobba dagen efter, eller som ibland samma dag som jag kommit hem. Den här veckans semester har varit den första på länge som jag spenderat i Sverige. Och vad har vi gjort då...? Ingenting speciellt kan jag säga er och det har varit så grymt skönt. Tanken med att vara ledig nu var för att inte behöva lämna Mehmet ensam så mycket innan han hunnit landa här i Sverige och allt nytt som varit för honom sen han kom hit. Så jag valde att ta ledigt för hanns skull. Förhoppningarna var att han skulle hinna få sitt svenska personnummer så att vi under veckan skulle hinna ordna en massa ting åt honom. Och vi hade sån tur att brevet med personnumret från skatteverket damp ner i brevlådan redan i tisdags. Så med en gång så satte jag igång med alla bestyr. Så under denna veckan så har vi ordnat följande...
* Anmälan till SFI, han börjar 23 januari
* Anmälan till Försäkringskassan
* Anmälan till hemförsäkring, kostade inget extra då han går under min försäkring
* Inskrivning på Arbetsförmedlingen
* Sökt två jobb genom kontakter men har ännu inte fått svar
* Kollat upp olika gym och Mehmet har provtränat
* Öppnat bankkonto och beställt ett kontokort
Nu har vi inte jättemycket kvar att ordna men det är ändå en del. Jag återkommer till dessa senare. Det var så skönt att allt blev som vi planerat och att vi hann ordna allt detta under min semester.
Mehmet ser verkligen fram emot att börja SFIn. Jag hoppas att han är lika entusiastisk efter några dagar på skolan, för jag tror att han kommer få det kämpigt... speciellt med att lära sig att skriva och stava rätt. När vi var o träffade handledaren på Vuxenskolan så hade han tusen frågor om kursen och visade sig verkligen vetgirig och intresserad. Vet inte om det kanske mest är lite nyhetens behag. Tydligen var de 6 personer i hanns grupp till en början, men ingen mer som var turk eller kurd. En stackars liten tjej i gruppen kunde inte ens engelska utan hade endast spanska som andraspråk tydligen och hon var jättenervös över att börja skolan här =S Jag hoppas att Mehmet kan finna någon bra vän på skolan ganska snart, så att han också kan känna att han har vänner o bekanta här i stan. Han är ju inte van att vara så beroende av mig utan det brukar ju snarare vara jag som är beroende av honom. Kanske inte så mycket i Alanya där jag har lite av en egen bekantskapskrets, men deffinitivt när vi var i hembyn. Dock har Mehmet vanligen väldigt lätt för att träffa vänner och han har redan fått lite kontakt med en kille på gymmet han tränade på. Sen har vi ju många killar i hanns ålder i släkten som han säkert kan umgås med till en början.
lördag 7 januari 2012
Annandagen och dagarna efter
Juldagen hände det inte mycket. Både jag o Mehmet var slutkörda efter allt som varit så stannade bara hemma o tog det väldigt lugnt. På Annandagen hade jag, mamma o syrran bestämt att ha lilla julafton här hemma. Jag o Mehmet dukade fint, jag lagade turkisk güvec som syrran hade önskat och dom älskade det. Serverade grytan med nygräddat ciabatta. Efterrätten hade mamma lagat - en ljuvlig äppelpaj med vaniljvisp o jag åt nog mer av det än av själva maten =)
Sen bytte vi julklappar med varandra. Mehmet fick presentkort av syrran på en lunch och sen ett besök på Arenabadet här i stan. De ska gå dit om ett par veckor. Jag fick pengar av syrran och av mamma samt ett presentkort på Lindex av mamma. Mehmet fick vantar, mössa, sockar o en luvtröja av mamma. Själv hade jag köpt en stor matkorg till mamma, presentkort på fotvård samt ett halvkilo nymalt julkaffe. Syrran fick en flaska vin, trisslotter och den nya boken av Mia Skäringer. Dom verkade nöjda o glada och så var också jag o Mehmet. Resten av kvällen blev lugn o skön, precis som vi hade önskat.
Dagen där efter var det dags för mig att börja jobba igen. Jag jobbade alla mellandagarna mellan jul o nyår men det kändes riktigt jobbigt att behöva lämna Mehmet själv hemma sådär fort. Men det var ju bara fyra dagar, så det fick ju gå. Jag ordnade så han kunde använda datorn, kolla på dvd om han ville och sa att han också var välkommen att komma upp till mig på jobbet när han än ville. Han var dock extremt uttråkad de här dagarna och att sitta hos mig på kontoret insåg vi var helt lönlöst eftersom vi har så mycket att göra nu att jag inte har någon som helst tid över för honom. Istället fick han hålla sig mycket hemma, sköta markservicen och visst gjorde han det. Vilken lyx det var att komma hem till nydiskat o nylagad mat de här dagarna... kände mig riktigt bortskämd faktiskt.
Sen bytte vi julklappar med varandra. Mehmet fick presentkort av syrran på en lunch och sen ett besök på Arenabadet här i stan. De ska gå dit om ett par veckor. Jag fick pengar av syrran och av mamma samt ett presentkort på Lindex av mamma. Mehmet fick vantar, mössa, sockar o en luvtröja av mamma. Själv hade jag köpt en stor matkorg till mamma, presentkort på fotvård samt ett halvkilo nymalt julkaffe. Syrran fick en flaska vin, trisslotter och den nya boken av Mia Skäringer. Dom verkade nöjda o glada och så var också jag o Mehmet. Resten av kvällen blev lugn o skön, precis som vi hade önskat.
Dagen där efter var det dags för mig att börja jobba igen. Jag jobbade alla mellandagarna mellan jul o nyår men det kändes riktigt jobbigt att behöva lämna Mehmet själv hemma sådär fort. Men det var ju bara fyra dagar, så det fick ju gå. Jag ordnade så han kunde använda datorn, kolla på dvd om han ville och sa att han också var välkommen att komma upp till mig på jobbet när han än ville. Han var dock extremt uttråkad de här dagarna och att sitta hos mig på kontoret insåg vi var helt lönlöst eftersom vi har så mycket att göra nu att jag inte har någon som helst tid över för honom. Istället fick han hålla sig mycket hemma, sköta markservicen och visst gjorde han det. Vilken lyx det var att komma hem till nydiskat o nylagad mat de här dagarna... kände mig riktigt bortskämd faktiskt.
onsdag 4 januari 2012
JULAFTON
På julaftons morgon hade jag ställt klockan då det var massor att fixa. Jag började med paketinslagning och gjorde det sista av julmaten. Mehmet fick sin julklapp, en mobil som han blev överlycklig för. Efter det så gjorde vi en god frukost och sen var det bara att ta den årliga juldushen och göra sig fin för avresa mot Jönköping där vi skulle fira med brorsan o hanns familj.
Jag hade inte träffat brorsan på säkert två år så det var jättekul att se alla. De har byggt ett nytt hus på lander utanför Huskvarna, ett jättefint litet kus som var toppmodernt innuti. Sånt hus skulle man ha... kanske inte på den platsen, men huset var grymt. Bubbelbadkar på övervåningen och en bastu på undervåningen och öppen planlösning. De har hästar och barnen kör cross så därför de vill bo på landet.
Vi bjöds på glögg o pepparkakor när vi kom dit och sen var det julmat för hela slanten. Sen var det dags för traditionell jul-tv vid 15-tiden och en god efterrätt. Mehmet var lite nervös och blev lite stressad över allt nytt men han hade jätteroligt med brorsan och de skojade med varandra som sjutton o brottades o drack några öl ihop. Barnen hjälpte Mehmet med hanns nya mobil. Vi bytte också julklappar med varandra. Vi hade lottat varsitt namn och till den personen skulle vi köpa en julklapp. Jag köpte till brorsan och Mehmet fick köpa till brorsans frus pappa (lite invecklat, I know =).
Sen hade ju Mehmet en lite suprise till alla... han körde fireshow. Vi hade innan vi åkte varit på jakt efter vätska för att kunna blåsa eld men hade inget hittat på bensinstationerna runt omkring. Men vanlig lampolja som brorsan hade hemma funkade också bra, alla var helt förstummade och jublade när han blåste stora eldmolm precis utanför huset mellan alla bilar. Sen kom ett litet missöde och jag trodde hjärtat skulle hoppa ur halsgropen på mig... det började brinna i hanns nackhår. Men nån sekund senare så slocknade det och han kund, tuff som han är, fortsätta showen. Alla var verkligen imponerade. Efteråt följde en traditionell jullek - Vantleken. Syrran som hade jobbat hela dagen kom först mot kvällen och vi fick åka med henne hem sen på kvällen. Det var riktigt skönt att komma hem. Efter lite överbliven julmat så somnade vi som julgrisar i sängen.
Jag hade inte träffat brorsan på säkert två år så det var jättekul att se alla. De har byggt ett nytt hus på lander utanför Huskvarna, ett jättefint litet kus som var toppmodernt innuti. Sånt hus skulle man ha... kanske inte på den platsen, men huset var grymt. Bubbelbadkar på övervåningen och en bastu på undervåningen och öppen planlösning. De har hästar och barnen kör cross så därför de vill bo på landet.
Vi bjöds på glögg o pepparkakor när vi kom dit och sen var det julmat för hela slanten. Sen var det dags för traditionell jul-tv vid 15-tiden och en god efterrätt. Mehmet var lite nervös och blev lite stressad över allt nytt men han hade jätteroligt med brorsan och de skojade med varandra som sjutton o brottades o drack några öl ihop. Barnen hjälpte Mehmet med hanns nya mobil. Vi bytte också julklappar med varandra. Vi hade lottat varsitt namn och till den personen skulle vi köpa en julklapp. Jag köpte till brorsan och Mehmet fick köpa till brorsans frus pappa (lite invecklat, I know =).
Sen hade ju Mehmet en lite suprise till alla... han körde fireshow. Vi hade innan vi åkte varit på jakt efter vätska för att kunna blåsa eld men hade inget hittat på bensinstationerna runt omkring. Men vanlig lampolja som brorsan hade hemma funkade också bra, alla var helt förstummade och jublade när han blåste stora eldmolm precis utanför huset mellan alla bilar. Sen kom ett litet missöde och jag trodde hjärtat skulle hoppa ur halsgropen på mig... det började brinna i hanns nackhår. Men nån sekund senare så slocknade det och han kund, tuff som han är, fortsätta showen. Alla var verkligen imponerade. Efteråt följde en traditionell jullek - Vantleken. Syrran som hade jobbat hela dagen kom först mot kvällen och vi fick åka med henne hem sen på kvällen. Det var riktigt skönt att komma hem. Efter lite överbliven julmat så somnade vi som julgrisar i sängen.
Im back
Hej hej, här är jag igen. En liten paus har jag haft i bloggandet då det varit så mycket annat att stå i som ni säkert förstår. Ska försöka göra en kort sammanfattning om vad som hänt här och hur det ser ut framåt.
Jag jobbade fram till dagen innan Mehmet skulle komma hit. Jag slet som ett as för att få ordning på allt här hemma och få ordning på mig själv. Den 22dec var dagen D. Jag trodde aldrig att min högsta önskan skulle slå in om att få hit Mehmet innan jul, men så blev det. På morgonen hoppade jag o syrran in i bilen för att köra till Arlanda. Vi hittade vägen fint, utan en enda felkörning och anlände efter ca 4tim precis lagom tills Mehmets flyg skulle landa. Jag gick in i ankomsthallen och stod där och väntade i en dryg halvtimma med en stor blombukett innan Mehmet dök upp mitt framför mig med ett stort leende på läpparna. Min söta fina älskling, så glad jag var att se honom, även om vi båda var rätt så nervösa. Kram o pusskalas blev det en stund innan vi var tvungna att rusa vidare för lite ärenden på flygplatsen.
Först styrde vi stegen mot Lost&Found kontoret med höga förväntningar på att min resväska skulle ha kommit med samma flyg som Mehmet som Pegasus hade lovat mig. Inte fan hade dom skickat den. Jävla idioter! Tjejen på kontoret fick en rejäl skrapa av mig om hur jävla illa jag tycker att de skött det här med "spårningen" av min väska, eftersom det i slutändan blev Mehmet som personligen fick leta upp den åt mig på Sabiha Gökcen i Istanbul. Men tjejen ringde upp Pegasus och jag fick löfte om att min väska skulle skickas med nästa flyg som var på julafton. Fanns ingen ide att skälla vidare på den där IQ-befriad snärtan, då man märkte lång väg att det var precis tomt innanför pannbenet, så vi gjorde istället en skadeanmälan på Mehmets resväska som Pegasus uppenbarligen lyckats göra sönder helt o hållet under hanns flygning. Vi fick en lapp med ett nummer vi skulle ringa för att begära ersättning för väskan, men så långt har vi inte kommit ännu.
Vi åkte sedan hemmåt och det var den lääääääääääääääääängsta bilresa jag varit med om i hela mitt liv. Tur att vi hade köpt lite gotta att smaska på. När vi kom till Mariestad så kröp det skapligt mycket i mina ben och Mehmet hade också smått panik där i baksätet. Var en sån otrolig lättnad när vi väl anlände på Järnvägsgatan. Visade runt Mehmet i lägenheten och han tyckte den var finare än vad han hade väntat sig men att den kändes något liten. Men han var så glad över att vara i sverige så han var alldeles nipprig hela kvällen =)
Andra dagen så gick vi upp och åt en god frukost och gick sedan ner till stan för att folkbokföra honom på Skattemyndigheten. Men självklart så hade vi glömt ett papper o han inte hem för att hämta det, så vi fick lov att vänta till efter jul för att bli klara med ansökan... precis som vi hade hoppats slippa. Därefter gick vi in till centrum och hälsade på hos mina kollegor på jobbet. Alla tyckte det var jättetroligt att äntligen få träffa Mehmet o de flesta var väldigt pratglada, sånt gillar han. Sedan var det dags för julmatshandling på Willys och det gick faktiskt väldigt smidigt, fast jag trodde att det skulle vara massor med folk. Väl hemma sen så var det inte läge för rast o ro utan det var bara att sätta igång med julbestyren. vi tog in granen o klädde den tillsammans, mys =) Sen var det dags att laga middag till oss och när den var lagad o uppäten så satte vi igång med att laga julmaten. Vi gjorde ett par potatisgratänger, ett par färsgratänger, champinjonkrustader, massor av brysselkål och en grönsakspaj. Nu började klockan bli sent så det här med paketinslagning fick vi hoppa över för kvällen. Vi somnade som två grisar i sängen.
Jag jobbade fram till dagen innan Mehmet skulle komma hit. Jag slet som ett as för att få ordning på allt här hemma och få ordning på mig själv. Den 22dec var dagen D. Jag trodde aldrig att min högsta önskan skulle slå in om att få hit Mehmet innan jul, men så blev det. På morgonen hoppade jag o syrran in i bilen för att köra till Arlanda. Vi hittade vägen fint, utan en enda felkörning och anlände efter ca 4tim precis lagom tills Mehmets flyg skulle landa. Jag gick in i ankomsthallen och stod där och väntade i en dryg halvtimma med en stor blombukett innan Mehmet dök upp mitt framför mig med ett stort leende på läpparna. Min söta fina älskling, så glad jag var att se honom, även om vi båda var rätt så nervösa. Kram o pusskalas blev det en stund innan vi var tvungna att rusa vidare för lite ärenden på flygplatsen.
Först styrde vi stegen mot Lost&Found kontoret med höga förväntningar på att min resväska skulle ha kommit med samma flyg som Mehmet som Pegasus hade lovat mig. Inte fan hade dom skickat den. Jävla idioter! Tjejen på kontoret fick en rejäl skrapa av mig om hur jävla illa jag tycker att de skött det här med "spårningen" av min väska, eftersom det i slutändan blev Mehmet som personligen fick leta upp den åt mig på Sabiha Gökcen i Istanbul. Men tjejen ringde upp Pegasus och jag fick löfte om att min väska skulle skickas med nästa flyg som var på julafton. Fanns ingen ide att skälla vidare på den där IQ-befriad snärtan, då man märkte lång väg att det var precis tomt innanför pannbenet, så vi gjorde istället en skadeanmälan på Mehmets resväska som Pegasus uppenbarligen lyckats göra sönder helt o hållet under hanns flygning. Vi fick en lapp med ett nummer vi skulle ringa för att begära ersättning för väskan, men så långt har vi inte kommit ännu.
Vi åkte sedan hemmåt och det var den lääääääääääääääääängsta bilresa jag varit med om i hela mitt liv. Tur att vi hade köpt lite gotta att smaska på. När vi kom till Mariestad så kröp det skapligt mycket i mina ben och Mehmet hade också smått panik där i baksätet. Var en sån otrolig lättnad när vi väl anlände på Järnvägsgatan. Visade runt Mehmet i lägenheten och han tyckte den var finare än vad han hade väntat sig men att den kändes något liten. Men han var så glad över att vara i sverige så han var alldeles nipprig hela kvällen =)
Andra dagen så gick vi upp och åt en god frukost och gick sedan ner till stan för att folkbokföra honom på Skattemyndigheten. Men självklart så hade vi glömt ett papper o han inte hem för att hämta det, så vi fick lov att vänta till efter jul för att bli klara med ansökan... precis som vi hade hoppats slippa. Därefter gick vi in till centrum och hälsade på hos mina kollegor på jobbet. Alla tyckte det var jättetroligt att äntligen få träffa Mehmet o de flesta var väldigt pratglada, sånt gillar han. Sedan var det dags för julmatshandling på Willys och det gick faktiskt väldigt smidigt, fast jag trodde att det skulle vara massor med folk. Väl hemma sen så var det inte läge för rast o ro utan det var bara att sätta igång med julbestyren. vi tog in granen o klädde den tillsammans, mys =) Sen var det dags att laga middag till oss och när den var lagad o uppäten så satte vi igång med att laga julmaten. Vi gjorde ett par potatisgratänger, ett par färsgratänger, champinjonkrustader, massor av brysselkål och en grönsakspaj. Nu började klockan bli sent så det här med paketinslagning fick vi hoppa över för kvällen. Vi somnade som två grisar i sängen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)