Hej hej, här är jag igen. En liten paus har jag haft i bloggandet då det varit så mycket annat att stå i som ni säkert förstår. Ska försöka göra en kort sammanfattning om vad som hänt här och hur det ser ut framåt.
Jag jobbade fram till dagen innan Mehmet skulle komma hit. Jag slet som ett as för att få ordning på allt här hemma och få ordning på mig själv. Den 22dec var dagen D. Jag trodde aldrig att min högsta önskan skulle slå in om att få hit Mehmet innan jul, men så blev det. På morgonen hoppade jag o syrran in i bilen för att köra till Arlanda. Vi hittade vägen fint, utan en enda felkörning och anlände efter ca 4tim precis lagom tills Mehmets flyg skulle landa. Jag gick in i ankomsthallen och stod där och väntade i en dryg halvtimma med en stor blombukett innan Mehmet dök upp mitt framför mig med ett stort leende på läpparna. Min söta fina älskling, så glad jag var att se honom, även om vi båda var rätt så nervösa. Kram o pusskalas blev det en stund innan vi var tvungna att rusa vidare för lite ärenden på flygplatsen.
Först styrde vi stegen mot Lost&Found kontoret med höga förväntningar på att min resväska skulle ha kommit med samma flyg som Mehmet som Pegasus hade lovat mig. Inte fan hade dom skickat den. Jävla idioter! Tjejen på kontoret fick en rejäl skrapa av mig om hur jävla illa jag tycker att de skött det här med "spårningen" av min väska, eftersom det i slutändan blev Mehmet som personligen fick leta upp den åt mig på Sabiha Gökcen i Istanbul. Men tjejen ringde upp Pegasus och jag fick löfte om att min väska skulle skickas med nästa flyg som var på julafton. Fanns ingen ide att skälla vidare på den där IQ-befriad snärtan, då man märkte lång väg att det var precis tomt innanför pannbenet, så vi gjorde istället en skadeanmälan på Mehmets resväska som Pegasus uppenbarligen lyckats göra sönder helt o hållet under hanns flygning. Vi fick en lapp med ett nummer vi skulle ringa för att begära ersättning för väskan, men så långt har vi inte kommit ännu.
Vi åkte sedan hemmåt och det var den lääääääääääääääääängsta bilresa jag varit med om i hela mitt liv. Tur att vi hade köpt lite gotta att smaska på. När vi kom till Mariestad så kröp det skapligt mycket i mina ben och Mehmet hade också smått panik där i baksätet. Var en sån otrolig lättnad när vi väl anlände på Järnvägsgatan. Visade runt Mehmet i lägenheten och han tyckte den var finare än vad han hade väntat sig men att den kändes något liten. Men han var så glad över att vara i sverige så han var alldeles nipprig hela kvällen =)
Andra dagen så gick vi upp och åt en god frukost och gick sedan ner till stan för att folkbokföra honom på Skattemyndigheten. Men självklart så hade vi glömt ett papper o han inte hem för att hämta det, så vi fick lov att vänta till efter jul för att bli klara med ansökan... precis som vi hade hoppats slippa. Därefter gick vi in till centrum och hälsade på hos mina kollegor på jobbet. Alla tyckte det var jättetroligt att äntligen få träffa Mehmet o de flesta var väldigt pratglada, sånt gillar han. Sedan var det dags för julmatshandling på Willys och det gick faktiskt väldigt smidigt, fast jag trodde att det skulle vara massor med folk. Väl hemma sen så var det inte läge för rast o ro utan det var bara att sätta igång med julbestyren. vi tog in granen o klädde den tillsammans, mys =) Sen var det dags att laga middag till oss och när den var lagad o uppäten så satte vi igång med att laga julmaten. Vi gjorde ett par potatisgratänger, ett par färsgratänger, champinjonkrustader, massor av brysselkål och en grönsakspaj. Nu började klockan bli sent så det här med paketinslagning fick vi hoppa över för kvällen. Vi somnade som två grisar i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar