Det har gått 13 lev det så månader sedan jag slutade blogga. Det hinner hända mycket på ett år. Det är faktiskt så, även om man själv tycker att det aldrig händer något. Ser man tillbaka ett år fram till nu och summerar vad man faktiskt hunnit med, så är det ofta en hel del. Samtidigt, när jag läser mitt sista inlägg här på bloggen så känns det som att jag är precis där jag slutade. Jag är arbetslös igen!!!!! Precis som i sista inlägget så har jag nätt o jämnt hunnit landa i det faktum att jag faktiskt inte har ett arbete att gå till längre, jag har hunnit sätta fart att söka nytt jobb och jag har också hunnit tappa hoppet o tron om att min situation någonsin kommer att lösa sig. Jag kommer ner i de här arbetslöshets-svackorna lite titt som tätt och då är allting bara skiiiit, men där emellan så håller jag ångan uppe.
Jag har nu gått hemma i 3 månader sen mitt sista arbete som var på Försäkringskassan. Ja, det arbete jag bloggade så flitigt om på slutet förra året, det var det jobb jag fick. Tyvärr så blev det så att jag inte fortsatte att arbete där av flera anledningar. Jag är en erfarenhet rikare och det är ändå en merit att ha arbetat statligt, om så än bara i 6 månader. Det öppnar ändå dörren till att söka andra statliga arbeten och att ändå ha en chans att få dem.
Sedan sista blogginlägget så har jag också hunnit med att ta körkort för bil. Det var verkligen en riktig... vad ska jag kalla det.... "utmaning". Jag trodde den tiden skulle bli min undergång som människa. Att vara på upploppet av ett körkort, med både halkkörning, teori, vanligt körning och samtidigt gå en stenhård introduktionsutbildning på jobbet hos Försäkringskassan i 6 veckor, det är inget jag skulle vilja göra om. Jag är mäkta stolt över att ha klarat det, men inget jag vill göra igen. Men så fick jag mitt efterlängtade körkort i slutet av november förra året... för övrigt första dagen med halka det året. Och några veckor senare köpte jag mig min första bil. En Opel Astra -07 som gått riktigt fint sedan dess.
Vi har också skaffat oss två kanariefåglar, som är våra små bäbisar. Dolly och Prinsen - och jag blir glad o varm i hjärtat varje morgon jag kliver upp och ser dem eller varje dag jag varit borta och kommer hem till dem. Att ha husdjur är verkligen härligt. Att ha en liten varelse som väntar på en när man kommer hem. En liten filur som har all sin tillit till en och tycker om en för den man är. Man ska inte vara egoistisk när det gäller djur. Dom har inget annat val än att lägga all sin tilltro till en och dom har ingen som företräder deras intressen. Det är härligt med djur, men oj så sorgligt när dom går bort.
Jag återkommer kära läsare. Då med ett kanske lite mer intressant inlägg =)
So long!!!
