1
...dag kvar!
Alltså, imorgon åker jag och det här är min sista dag på jobbet =S
onsdag 31 augusti 2011
Ingen dans på rosor
Livet är inte lätt. Man blir ständigt påmind om vilken skör tråd man lever på. Det är ständiga motgångar... och dessa tycks vara tio gånger så många som medgångarna. Inte konstigt att man vill gömma sig under en sten ibland för resten av sitt misserabla liv o bo där tills man självdör. Så när det väl kommer en dag med flyt, som jag hade här om dagen ni vet. Det dök upp en hel del roliga händelser som fick mig att känna att såhär ska livet vara, gud så underbart. Då är det som om det har hamnat för mycket på ens +konto att det måste komma ett rejält nederlag. Nej, livet är verkligen ingen "dans på rosor". "Man lär så länge man lever" och "det finns inget gott som inte för något ont med sig".
Vissa har tur i spel och otur i kärlek...
Andra har tur i kärlek och otur i spel...
Vissa har inget...
Vilken av dessa tillhör du???
Vissa har tur i spel och otur i kärlek...
Andra har tur i kärlek och otur i spel...
Vissa har inget...
Vilken av dessa tillhör du???
måndag 29 augusti 2011
Gällande kommentarer i bloggen
Jag kom på att jag ändrade inställningarna till bloggen för några dagar sedan och tog bort alternativet att kunna kommentera Anonymt. Det verkar ju ha gjort verkan, för så få kommentarer som jag fått sista tiden så började man ju undra om något var fel. Jag har lagt till alternativet igen, så nu kan ni som inte vill avslöja er lämna kommentarer igen. Men jag tycker det är trist med anonyma kommentarer, för man vet inte vem man ska svara eller vem man ska tacka. Så även om ni inte kan kommentera med ett konto, så skriv gärna ert namn så jag vet vilka ni är. Deal???
Mycket händelserik dag
Idag har det hänt många saker. Inga revulutionerande händelser, men ändå något som berör mitt livs historia och för händelserna framåt.
Fick idag GODKÄNT på mitt examensarbete =))) och är därmed berättigad till CSN bidrag under hösten. Fatta vad skönt. Jag visste ju visserligen att jag skulle bli godkänt, men det var bara en fråga om när.
Har även pratat med verksamhetschefen på Migrationsverket. Lyckades smussla till mig hans nummer från någon som ville mig väl. Verksamhetschefen var en mycket sympatisk, trevlig och förstående man. Han sa att han visste hur det var för oss med denna väntan. Men tyvärr så hade han inte så mycket mer svar att ge oss än att vi fick lov att vänta lite till på svaret om Mehmets UT. Så inga framsteg blev det där. Var dock roligt att prata med den som bestämmer över hela kontoret och nu känner jag att jag verkligen gjort allt jag kan för att skynda på vårt ärende. Men vi står kvar på samma ruta. Vi har väntat 5 månader och svar är endast utlovat inom max 8 månader. Så vi får kämpa på i ovisshetens anda, det är jobbigt som fan, men jag har samtidigt varit med om värre saker i mitt liv. Måste försöka tänka så.
Idag fick vi också en kallelse till informationsmöte på jobbet. På torsdag när jag åker till Alanya ska vi får information om närmsta framtiden. Jag ska kika lite på när mitt tåg går och om jag har tur så hinner jag vara med på detta möte.
Idag kom också ett brev på posten från SJ. Jag reklammerade ju resan som jag gjorde i slutet av juni, då jag fick evakuera SJs tåg utanför Katrineholm. Idag kom återbäringen som blev: värdebevis på 275kr för köp av ny tågresa, 64kr tillbaka in på mitt konto för utlägg jag fått göra för mat på bussresan hem samt 100kr i värdebevis för att handla i SJs resebutiker och bistro. Det får la jag vara nöjd med. Tänkte nyttja resebeviset för min och Mehmets resa hem från Stockholm i november, det blir kanon.
Idag ska jag också diska och städa i köket samt packa klart så långt det är möjligt. Är helt slut i kropp och själ så har egentligen ingen som helst ork till det, men det måste ju göras o ingen lär ta det ifrån mig. Resenerverna börjar göra sig rejält påminda nu. Vet inte längre vad jag känner inför den här resan. Löjligt dock att jag känner såhär, för när jag väl är på plats i Alanya o har kramat om Mehmet så vet jag ju att allt känns väldigt bra igen. Det är bara tiden nu precis innan som är jobbig.
Ska tillägga sist i detta inlägg att nu har jag inte fått en enda kommentar i min blogg på en hel vecka och det börjar kännas rätt så trist att skriva här. Vore så kul om någon kunde kommentera något, jag blir så glad när ni läsare visar att ni uppskattar min blogg och kanske också vill dela med er av något i era liv.
KRAM från en nervös Märi!
Fick idag GODKÄNT på mitt examensarbete =))) och är därmed berättigad till CSN bidrag under hösten. Fatta vad skönt. Jag visste ju visserligen att jag skulle bli godkänt, men det var bara en fråga om när.
Har även pratat med verksamhetschefen på Migrationsverket. Lyckades smussla till mig hans nummer från någon som ville mig väl. Verksamhetschefen var en mycket sympatisk, trevlig och förstående man. Han sa att han visste hur det var för oss med denna väntan. Men tyvärr så hade han inte så mycket mer svar att ge oss än att vi fick lov att vänta lite till på svaret om Mehmets UT. Så inga framsteg blev det där. Var dock roligt att prata med den som bestämmer över hela kontoret och nu känner jag att jag verkligen gjort allt jag kan för att skynda på vårt ärende. Men vi står kvar på samma ruta. Vi har väntat 5 månader och svar är endast utlovat inom max 8 månader. Så vi får kämpa på i ovisshetens anda, det är jobbigt som fan, men jag har samtidigt varit med om värre saker i mitt liv. Måste försöka tänka så.
Idag fick vi också en kallelse till informationsmöte på jobbet. På torsdag när jag åker till Alanya ska vi får information om närmsta framtiden. Jag ska kika lite på när mitt tåg går och om jag har tur så hinner jag vara med på detta möte.
Idag kom också ett brev på posten från SJ. Jag reklammerade ju resan som jag gjorde i slutet av juni, då jag fick evakuera SJs tåg utanför Katrineholm. Idag kom återbäringen som blev: värdebevis på 275kr för köp av ny tågresa, 64kr tillbaka in på mitt konto för utlägg jag fått göra för mat på bussresan hem samt 100kr i värdebevis för att handla i SJs resebutiker och bistro. Det får la jag vara nöjd med. Tänkte nyttja resebeviset för min och Mehmets resa hem från Stockholm i november, det blir kanon.
Idag ska jag också diska och städa i köket samt packa klart så långt det är möjligt. Är helt slut i kropp och själ så har egentligen ingen som helst ork till det, men det måste ju göras o ingen lär ta det ifrån mig. Resenerverna börjar göra sig rejält påminda nu. Vet inte längre vad jag känner inför den här resan. Löjligt dock att jag känner såhär, för när jag väl är på plats i Alanya o har kramat om Mehmet så vet jag ju att allt känns väldigt bra igen. Det är bara tiden nu precis innan som är jobbig.
Ska tillägga sist i detta inlägg att nu har jag inte fått en enda kommentar i min blogg på en hel vecka och det börjar kännas rätt så trist att skriva här. Vore så kul om någon kunde kommentera något, jag blir så glad när ni läsare visar att ni uppskattar min blogg och kanske också vill dela med er av något i era liv.
KRAM från en nervös Märi!
söndag 28 augusti 2011
Nedräkning
4 DAGAR...
Fyra dagar, 4 dagar, f -y - r - a DAGAR, 4 days, FYRA daaagggaaaaarrrr =)))
Jag har börjat packa och är snart klar med kläderna. Nu är man på G!!!
lördag 27 augusti 2011
Kort väntan
Idag är jag lycklig för väldigt mycket (även om det är några stora saker som dragit ner mitt humör rejält idag).
Det som gör mig mycket glad är det faktum att jag inte behöver vänta nästan något alls på att få ett svar på min inlämningsuppgift. Den senaste tiden har ju allt jag företagit mig varit förenat med väntan och det slipper jag bevisligen den här gången.
Något annat som gör mig glad är att det bara är 5 dagar kvar tills jag är hos Mehmet igen. Helt otroligt att 10 veckors väntan äntligen snart är ett minne blott.
Det som gör mig mycket glad är det faktum att jag inte behöver vänta nästan något alls på att få ett svar på min inlämningsuppgift. Den senaste tiden har ju allt jag företagit mig varit förenat med väntan och det slipper jag bevisligen den här gången.
Något annat som gör mig glad är att det bara är 5 dagar kvar tills jag är hos Mehmet igen. Helt otroligt att 10 veckors väntan äntligen snart är ett minne blott.
Att tänka först o handla sen
Något jag verkligen har ont av är hur folk fullkomligt strör pengar omkring sig. Självklart lägger man pengar på vad man vill, men jag tycker att man alltid ska tänka en gång extra innan man vräker ut pengar på ogenomtänkta saker. Man bör också alltid jämföra olika alternativ och se över vad man faktiskt får för pengarna. Jag har alltid varit ekonomisk av mig. Det är ju inte för inte som jag kallades för finansministern som tonåring. Jag har alltid räknat varje krona och haft koll på mina konton, besparingar och inkomster. Samtidigt så tycker jag absolut inte att folk behöver leva så kalkylerat som mig. Men något jag har riktigt ont av är när folk betalar enorma överpriser för något. Att man betalar orimliga summor för något som man sen inte har valuta för, utan att pengarna går direkt i företags och affärers fickor. Pengar som man betalar där det kanske lagts på en vinst om 400% jämfört med vad själva varan eller tjänsten kostar att producera. Jag tycker någon stans att man borde ha en känsla för vad som är överpris och också neka att köpa sådant som är kraftigt fördyrat till ingen anledning alls... annat än att den som säljer bara vill tjäna en jäkla massa pengar.
Jag är också helt emot att folk byter mobiltelefoner, datorer och tv-apparater kanske flera gånger om året. Det är inte rimligt att man ska behöva byta mobiltelefon kanske 3 gånger per år. En mobiltelefon bör hålla i minst 1-3 år om inget oförutsett händer. En TV ska inte behöva kasseras för att den råkar vara "tjock" på baksidan, för det är ändå framsidan man tittar på. Ska man köpa en dator och vet att man vill ha den till spel, se på film och annat... ja köp då en dator som håller måttet från början, så att du inte behöver byta ut den efter kanske 6 månader. Eller så att du inte får suget att köpa en dator ytterligare. Vilken familj är betjänt av 3 laptops, 2-3 TV osv. på en o samma gång. Har man både iPhone, laptop, iPad, iPod, läsplatta och surfplatta kanske man skulle fundera över sina prioriteringar i livet. Vissa kanske är betjänta av det, andra kanske inte är det.
Sen finns det säkert jättemånga där ute som kan kritisera mig för vad jag lägger pengarna på. Men det får stå för er. Jag vet i alla fall att jag alltid ser till att få valuta för det jag köper, att jag inte betalar överpris där pengarna går till välavlönade chefer med sexsiffriga månadslöner osv. Jag köper mycket på rean, inte för att det är billigt bara, utan för att jag köper när jag hittar något som jag kanske länge letat efter. Jag köper också mycket saker som jag har en passion för, men jag betalar ALDRIG överpriser. Så det är inte själva prylköpandet i sig som jag är emot, utan det är överpriserna.
Jag blir irriterad när folk inte planerar resor i förhand, utan kastar sig ut på nätet ett par dagar innan de ska resa någonstans och tar det som finns kvar oavsett pris. Jag har hört skräckexempel på tågresor från Skövde till Stockholm för 2 personer för 2500kr tur och retur. Tycker ni det är rimligt? Det är ju ett skämt! Där snackar vi om att inte få valuta för pengarna och det är just sådant jag menar. Eller att betala 40kr för en 33cl Cola-burk på vissa flygplatser. Bojkotta sånt och börja tänk efter lite istället. Det är ju BLAND ANNAT pga folks sjukt ogenomtänka köp som gör att det finns enorma klyftor i samhället. Då personer i betydande ställning tjänar mer o mer pengar och i och med det får mer och mer storhetsvansinne.
Vill uppmana alla att sluta att leva bara här och nu och börja tänka lite framåt också. Kanske känns livet lite roligare om man struntar i att ha 2 bilar och byta den ena varje år och istället hittar på något i upplevelseväg med sin familj, eller om man slutar byta mobiltelefon såfort det kommer ut en ny modell på marknaden och kanske skänker en slant till svältande barn i Afrika. Inte vet jag.
Något annat som stör mig, nu när jag väl börjar tänka efter, är alla kommentarer som lyder "Hur sjutton har du råd att resa så mycket som du gör?". Jag tycker svaret på den frågan är ganska så enkelt. Jag har alltid värderat och prioriterat vilka inköp jag ska göra. Jag har valt att ha mindre prylar och inte leva med en hightec levnadsstandard för att kunna ha råd att resa och uppleva istället. Det innebär att jag HAR tjocktv, jag HAR en asgammal mobil och när jag vill byta så ser jag över alternativ att få/köpa en begagnad som fungerar lika bra, jag har varken micro, hemmabioanläggning eller en flashig dator, inga tidningsprenumerationer då jag läser det jag behöver på nätet eller på jobbet, köper inte lyxiga matvaror utan sådana i normal prisklass osv. Senare tid har jag i stort sett slutat med att äta luncher ute och försöker ha med mig matlåda så långt det är möjligt. Restaurangbesök får bli som ett extra nöje någon gång ibland. Jag har aldrig tagit något på avbetalning, utan jobbar ihop pengar först och köper sen (bortsett från lägenheten jag köpt då. Hade jag behövt spara ihop till den först så hade jag fortarande bott hemma hos mammsen =). Jag har aldrig tagit onödiga lån och de lån jag tagit har jag alltid haft en effektiv amorteringsplan på. Jag avråder folk att tänka att de ska lägga amorteringen på minsa möjliga för att det inte ska kosta så mycket varje månad. Dessa människor kommer förmodligen aldrig att bli av med sina lån och äger kanske inte ens varken sin bil eller sitt boende när det väl är dags att sälja.
Som sagt, alla är fria att göra vad de vill med sina pengar, men börja tänk efter vad just ert handlande leder till och hur det skulle kunna vara och se ut istället!
Tack för ordet =)
PS. Jag vill också tillägga att mitt resonemang ovan är sett generellt sett. Det finns alltid undantag i livet och oförutsetta händelser som dyker upp. Man behöver inte dra diskussionen till sin spets. Detta är som sagt generella åsikter jag har.
Jag är också helt emot att folk byter mobiltelefoner, datorer och tv-apparater kanske flera gånger om året. Det är inte rimligt att man ska behöva byta mobiltelefon kanske 3 gånger per år. En mobiltelefon bör hålla i minst 1-3 år om inget oförutsett händer. En TV ska inte behöva kasseras för att den råkar vara "tjock" på baksidan, för det är ändå framsidan man tittar på. Ska man köpa en dator och vet att man vill ha den till spel, se på film och annat... ja köp då en dator som håller måttet från början, så att du inte behöver byta ut den efter kanske 6 månader. Eller så att du inte får suget att köpa en dator ytterligare. Vilken familj är betjänt av 3 laptops, 2-3 TV osv. på en o samma gång. Har man både iPhone, laptop, iPad, iPod, läsplatta och surfplatta kanske man skulle fundera över sina prioriteringar i livet. Vissa kanske är betjänta av det, andra kanske inte är det.
Sen finns det säkert jättemånga där ute som kan kritisera mig för vad jag lägger pengarna på. Men det får stå för er. Jag vet i alla fall att jag alltid ser till att få valuta för det jag köper, att jag inte betalar överpris där pengarna går till välavlönade chefer med sexsiffriga månadslöner osv. Jag köper mycket på rean, inte för att det är billigt bara, utan för att jag köper när jag hittar något som jag kanske länge letat efter. Jag köper också mycket saker som jag har en passion för, men jag betalar ALDRIG överpriser. Så det är inte själva prylköpandet i sig som jag är emot, utan det är överpriserna.
Jag blir irriterad när folk inte planerar resor i förhand, utan kastar sig ut på nätet ett par dagar innan de ska resa någonstans och tar det som finns kvar oavsett pris. Jag har hört skräckexempel på tågresor från Skövde till Stockholm för 2 personer för 2500kr tur och retur. Tycker ni det är rimligt? Det är ju ett skämt! Där snackar vi om att inte få valuta för pengarna och det är just sådant jag menar. Eller att betala 40kr för en 33cl Cola-burk på vissa flygplatser. Bojkotta sånt och börja tänk efter lite istället. Det är ju BLAND ANNAT pga folks sjukt ogenomtänka köp som gör att det finns enorma klyftor i samhället. Då personer i betydande ställning tjänar mer o mer pengar och i och med det får mer och mer storhetsvansinne.
Vill uppmana alla att sluta att leva bara här och nu och börja tänka lite framåt också. Kanske känns livet lite roligare om man struntar i att ha 2 bilar och byta den ena varje år och istället hittar på något i upplevelseväg med sin familj, eller om man slutar byta mobiltelefon såfort det kommer ut en ny modell på marknaden och kanske skänker en slant till svältande barn i Afrika. Inte vet jag.
Något annat som stör mig, nu när jag väl börjar tänka efter, är alla kommentarer som lyder "Hur sjutton har du råd att resa så mycket som du gör?". Jag tycker svaret på den frågan är ganska så enkelt. Jag har alltid värderat och prioriterat vilka inköp jag ska göra. Jag har valt att ha mindre prylar och inte leva med en hightec levnadsstandard för att kunna ha råd att resa och uppleva istället. Det innebär att jag HAR tjocktv, jag HAR en asgammal mobil och när jag vill byta så ser jag över alternativ att få/köpa en begagnad som fungerar lika bra, jag har varken micro, hemmabioanläggning eller en flashig dator, inga tidningsprenumerationer då jag läser det jag behöver på nätet eller på jobbet, köper inte lyxiga matvaror utan sådana i normal prisklass osv. Senare tid har jag i stort sett slutat med att äta luncher ute och försöker ha med mig matlåda så långt det är möjligt. Restaurangbesök får bli som ett extra nöje någon gång ibland. Jag har aldrig tagit något på avbetalning, utan jobbar ihop pengar först och köper sen (bortsett från lägenheten jag köpt då. Hade jag behövt spara ihop till den först så hade jag fortarande bott hemma hos mammsen =). Jag har aldrig tagit onödiga lån och de lån jag tagit har jag alltid haft en effektiv amorteringsplan på. Jag avråder folk att tänka att de ska lägga amorteringen på minsa möjliga för att det inte ska kosta så mycket varje månad. Dessa människor kommer förmodligen aldrig att bli av med sina lån och äger kanske inte ens varken sin bil eller sitt boende när det väl är dags att sälja.
Som sagt, alla är fria att göra vad de vill med sina pengar, men börja tänk efter vad just ert handlande leder till och hur det skulle kunna vara och se ut istället!
Tack för ordet =)
PS. Jag vill också tillägga att mitt resonemang ovan är sett generellt sett. Det finns alltid undantag i livet och oförutsetta händelser som dyker upp. Man behöver inte dra diskussionen till sin spets. Detta är som sagt generella åsikter jag har.
TCCD - The Crazy Crazy Day
5
...dagar kvar!!!! I CAN NOT BELIEVE IT!
Klockan är 6.40.... en lördag..... och jag är vaken. Detta var bara planerat att bli ett väldigt snabbt toabesök, men suget efter facebook och suget efter att blogga blev allt för stort =D
Om ni undrat vart jag tog vägen de sista dagarna, med min nedräkning o allt så kommer storyn här. Jag satt ju som sagt var i skiten med mitt examensarbete i Projektledningskursen. Men jag tog tag i problemet. Jag tog tag i det på sånt allvar att jag nästan blev sjuk. Först satt jag några timmar i måndags. Sen på tisdagen jobbade jag bara halvdag för jag fick några jäkla halsfluss symptom, så jag låg i sängen (läs soffan) resten av tisdagen och en bra bit in på onsdagen också. Först på onsdag kväll kunde jag påbörja pluggandet igen och körde då på i 4 timmar. Torsdagen kom och jag började jobba igen. Min chef sa att eftesom vi inte har det så jättekörigt på jobbet nu så tyckte hon det var bättre att jag gick hem tidigare. Hon såg hur sjukt uppstressad jag var och hon sa att jag fick gå hem kl. 14. THANK YOU GOOD, jag menar Åsa, för det!!! Jag rusade hem strax efter två och kl. 15.00 piiip satte jag mig vid datorn här hemma igen. Sen satt jag där, med en påse tekakor, en tub mjukost o lite annat gotta, utan att resa på röven fram till kl. 23. Då hade jag kämpat i 8 timmar. Jag var gråtfärdig och redo för hospitalet. Men jag var INTE klar. Frustrationen och besvikelsen var enorm. Jag fick snabbt skaffa mig en plan B....
Klockan 06.00 ringde klockan nästa morgon. Jag stod i givakt bredvid sängen minuten efter, efter ynka 6 timmars sömn. Duschade, sminkade och klädde på mig. 06.45 var jag redo att ta upp plugget igen. Jag var så trött o uppjagad så det gick på ren vilja. En och en halv timmas skrivande och jag infann mig på jobbet halv 9. Jobbade ett par timmar och fick sen lov av chefen igen att ta en timma under arbetstid att slutföra mitt arbete. Vid det här laget var jag i stort sett svimfärdig. Jag beslutade mig för att NU FÅR DET FAN VARA NOG! Jag ringde upp läraren, en riktig äkta tönt, som var huuuuur snäääääll som helst. Han lovade mig att göra allt han kunde för att rätta arbetet till på måndag, trots att han nu hade en terminsstart att förbereda också. Jag har nog aldrig pratat med någon snällare människa än honom. Han var så snäll så han blev dum. Jag la på smicker-rösten för att känna mig garanterat säker på att han verkligen skulle försöka rätta till måndag. Men jag sa att min högsta önskan i världen är att det ska vara klart allra senast tisdag eftermiddag. Det kunde han i princip lova sa han. Me like! =))) Arbetet lämnades in 11.30 pip!
Ja, igår eftermiddag höll jag på att somna sittandes på kontorsstolen vid 3-tiden. Men jag lyckades av ett under hålla mig vaken resten av dagen. Jag var som i ett töcken då och resten av kvällen och somnade redan vid 21. Hade ont i magen när jag la mig, garanterat pga stressen. Nu är det bara att invänta resultatet av rättningen. Jag vågar verkligen inte slapna av än, eftersom jag vet att jag hafsade ihop rapporten på slutet. Jag kommer garanterat få komplettera med något i efterhand. Det är därför som det är så viktigt nu att jag verkligen börjar packa, tvätta och förbereda allt för resan nu under helgen. Jag kommer kanske inte ha tid nästa vecka. Men den här gången måste jag verkligen minska ner på min packning. Jag har visserligen köpt till 20 extra kilon och får då ha med totalt 40. Det blir dock lite lättare att packa den här gången eftersom jag åker hem redan i november när det fortfarande är så pass varmt. Förra året stannade jag ju december och januari också, och då behövde man extra jackor, jeans och skor
Nu är det så sjukt nära tills jag får komma ner o vara med mitt hjärtetroll igen... eller MonkeyDonkey som jag kallar honom, Hihiii ;) Han var så gullig att han gick o köpte mig en guldring igår. En lite smalare ring med en sten. Sånna takter gillar jag, haha =D Att få en ring bara sådär. Jag har nog verkligen inte förstått på riktigt att jag faktiskt åker snart. Och verkligen inte förstått att jag ska vara borta 3 hela månader... och nästan 4 månader från jobbet
Och när vi ändå talar om jobbet. Det verkar se lite mer lovande ut på jobbet än vad vi först trott, men det är bara rena spekulationer, så misstolka inte. Det visar sig att det andra bolag som köpt upp vårt företag inte har någon vidare struktur och knappt verkar ha koll på sin organisation. Samtidigt så är vårt företag mycket mer strukturerat, vilket kan vara till en god fördel för oss. Det andra företaget har heller inte så mycket erfarenhet från att hantera företagskunder, utan mest privatkunder. Det är också en mycket stor fördel för oss, att vi faktiskt kan tänkas bli kvar i den konstallation som vi är idag... men säkerligen med vissa omorganiseringar. Så, förhoppningsvis har jag ett jobb även när jag kommer hem i december och det är ju inte illa pinkat av en trähäst.
onsdag 24 augusti 2011
Im in the shit
Fy satan vad jag sitter i skiten med skolarbetet. Jag orkar snart inte mera. Nu har jag suttit i över 4 timmar idag och min hjärna har nu fullständigt lagt av. Jag kommer aldrig bli klar. Vad ska jag ta mig till. HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Ett dygn hemma och...
Nu har jag varit hemma i ett dygn. Jag håller redan på att bli galen. När man är hemma så grubblar man alldeles för mycket. Jag blir snart knäpp.
Om jag fick önska något just nu så skulle det vara att Mehmet bodde här och hade fått ett jobb. Jag pluggar halvtid och jobbar halvtid. Vi har pengar på bankkontot som vi spart ihop tillsammans, till en resa eller om något oförutsett skulle hända. Att vi hade en rolig semester att se fram emot och att livet bara rullade på. Tyvärr har jag insett att man inte kan få allt i livet. Man ska nog vara tacksam över det man har, att man är frisk, har ett jobb, en fin lägenhet och en fin man som väntar på en vart i världen man än befinner sig. Det kunde varit värre helt enkelt. Varför blir man aldrig nöjd. Ja, det här väntandet har satt alldeles för mycket griller i huvet på mig. Man tror typ det värsta om allt till slut.
Migrationsverket kan ju vara det dummaste påfunder i världens historia. Hur kan det vara så jävla svårt att fatta några jäkla beslut. Det är ju inte som att handläggarna skulle straffas med piskrapp om de fattade ett felaktigt beslut. SÅÅÅÅÅÅÅÅ vad fan väntar ni på???????? Fattar ni inte att ni har med människor och deras liv och framtid att göra?????????? Men för er så är man väll bara ett namn på ett papper. "Serviceminded, vad är det???". "Kunden i fokus, what???". "Effektivitet och rättvisa, never heard!!!".
Nej, jag är inte bitter! Jag är bara jävligt uppleds.... och känner mig fruktansvärt taskigt behandlad både från dem och från ett annat håll - ingen nämd, ingen glömd!
Jag tycker helt ärligt inte att jag har så höga krav. Jag vill bara få leva med den jag älskar i en trygg o stabil tillvaro. Men tydligen är jag inte värd det... inte än i alla fall. Tydligen ska halva mitt liv behöva passera innan jag får uppleva något sådant. För vem fan är 31 år och aldrig varit sambo. Nej, nej, jag kan vänta. Jag har ingen brådska. Det är ju en dag imorgon också.... IDIOTER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Om jag fick önska något just nu så skulle det vara att Mehmet bodde här och hade fått ett jobb. Jag pluggar halvtid och jobbar halvtid. Vi har pengar på bankkontot som vi spart ihop tillsammans, till en resa eller om något oförutsett skulle hända. Att vi hade en rolig semester att se fram emot och att livet bara rullade på. Tyvärr har jag insett att man inte kan få allt i livet. Man ska nog vara tacksam över det man har, att man är frisk, har ett jobb, en fin lägenhet och en fin man som väntar på en vart i världen man än befinner sig. Det kunde varit värre helt enkelt. Varför blir man aldrig nöjd. Ja, det här väntandet har satt alldeles för mycket griller i huvet på mig. Man tror typ det värsta om allt till slut.
Migrationsverket kan ju vara det dummaste påfunder i världens historia. Hur kan det vara så jävla svårt att fatta några jäkla beslut. Det är ju inte som att handläggarna skulle straffas med piskrapp om de fattade ett felaktigt beslut. SÅÅÅÅÅÅÅÅ vad fan väntar ni på???????? Fattar ni inte att ni har med människor och deras liv och framtid att göra?????????? Men för er så är man väll bara ett namn på ett papper. "Serviceminded, vad är det???". "Kunden i fokus, what???". "Effektivitet och rättvisa, never heard!!!".
Nej, jag är inte bitter! Jag är bara jävligt uppleds.... och känner mig fruktansvärt taskigt behandlad både från dem och från ett annat håll - ingen nämd, ingen glömd!
Jag tycker helt ärligt inte att jag har så höga krav. Jag vill bara få leva med den jag älskar i en trygg o stabil tillvaro. Men tydligen är jag inte värd det... inte än i alla fall. Tydligen ska halva mitt liv behöva passera innan jag får uppleva något sådant. För vem fan är 31 år och aldrig varit sambo. Nej, nej, jag kan vänta. Jag har ingen brådska. Det är ju en dag imorgon också.... IDIOTER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nedräkning
8 dagar!!!!
Nu börjar ju resan att närma sig med stormsteg. Längtar mest efter att få slippa ställa klockan om morgonen för det är verkligen inte min grej. Och något jag mer längtar efter är att få tillbaka en djup o fin solbränna igen. Jag har bleknat kraftigt de här 2 månaderna som jag varit hemma. Man känner sig mycket fräshare o snyggare med lite färg på kroppen. Och helt plötsligt kan man med glädje börja använda alla vita kläder man har, utan att se ut som ett lakan =) Jag har sagt det förut, men jag kan nästan inte tro att det är sant att jag inte ska arbeta på nästan 4 hela månader. Fattar ni vilken LYX =))) Sen ska jag kanske inte säga för mycket, för av erfarenhet så vet jag att högskolestudier kan vara förjävliga ibland också.
Är fortsatt sjuk idag och hemma från jobbet. Men känns som att det nog kan bli aktuellt att gå tillbaka imorgon då jag är på bättringsvägen redan. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu, men vad ska man liksom göra.
tisdag 23 augusti 2011
Livet i byn rullar på
Har haft ett långt o djupt samtal med älsklingen. Det behöver man ibland. Dock är det ju alltid bättre att ha det öga mot öga, men har man inget att välja på så får ju telefonen fungera. Han är riktigt trött på byn nu, och det förstår jag eftersom han träffar samma människor hela dagarna. Samma ansikten, samma rutiner och inga nöjen... ja, om man inte tycker fårskötsel och hushållsarbete är ett nöje då =S
Mehmets mamma är väldigt sjuk, men hon är en superkvinna. Jag beundrar henne väldigt mycket på ett sätt för allt hon gör för familjen och hushållet oavsett i vilket skick hon är. Hon sliter som en riktig stålmorsa, verkligen. Samtidigt tycker jag hon borde vara lite mer ansvarig mot sig själv, för en dag så kommer det bli för mycket för henne och det kan verkligen få stora konsekvenser för hela familjen. Mehmet har tre småbröder som är 6, 11 och 13 år gamla ungefär. Dom är ännu inte tillräckligt vuxna och starka för att kunna hjälpa till så mycket där hemma, även om de gör vad de kan för att sköta fåren. Det som jag blev väldigt rörd över var när Mehmet berättade att hans äldsta bror Halil har fått tillbringa hela sommarlovet hos deras storasyster i Adana. Där har han fått chansen att umgås med lite kompisar, äta upp sig, slippa slita med att springa efter fåren vilket gör att han går ner alldeles för mycket i vikt. Det är det som är så vackert med den turkiska kulturen, att man tar hand om varandra och är så kärleksfulla i familjen. Det är verkligen jättefint av deras storasyster Zeynep att ta hand om sin lillebror i ett par månader och låta honom se något annat än den gråa byn.
Men nu är det bara en vecka kvar tills Mehmet ger sig iväg för att först vara ett par dagar i Adana hos systern och sen åka vidare till Alanya samma dag som jag kommer dit. I Adana ska han lämna tillbaka 2 duvor som han "lånade" av sin systers man sist han var där, för att ha lite kul att pyssla med i byn. Mehmet ÄLSKAR djur, nästan alla slags djur, men främst fåren och duvorna. Jag gillar verkligen att han är sån. Det var en av de första sidor som jag lärde känna hos honom och jag konstaterade rätt så snart att detta var väldigt speciellt. Detta eftersom jag själv är en väldigt stor djurvän. Att sen hitta en kurdisk kille med den här speciella sidan, det var just väldigt speciellt. Inställningen till djur bland turkarna är ju vanligen inte riktigt vad den borde vara, men Mehmet är väldigt ödmjuk inför djuren. Han har otroligt mycket kunskap om hur man sköter en stor mängd olika sorters djur - allt från får, hönor, åsnor, kor, duvor osv. Min fina, fina man, I love you!
Nu längtar jag o mannen mest efter att få falla i varandras armar. Det var alldeles för längesedan nu. Jag blir verkligen jätteledsen i hjärtat när jag tänker på att vi i hela 10 veckor nu har tvingats vara ifrån varandra. De första 3 veckorna var dock helt okej. Jag hade hunnit bli lite mättad på Alanya och livet där, så jag behövde en paus. Men 10 veckor, drygt 2 månader, det har verkligen känts tröstlöst jobbigt. Tears in my eyes, fan ;(
Idag bytte jag också några ord med Mehmets mamma. Mehmet sa att om du inte vill prata med min mamma snart så kommer hon att äta upp mig levande, så det var bara att göra det =) Men jag morrade åt Mehmet först att då MÅSTE han sitta bredvid och översätta. För hur lätt är det liksom att prata med en turkatant som inte kan ett enda ord engelska när man själv bara kan några få ord på turkiska. Men den här gången gick det bra faktiskt. Hon grät nästan för att hon saknade mig så mycket och hon ville att jag skulle komma dit nu, nu, nu. Hon sa "Gel, gel, gel askim, gel buraya. Seni çok, çok özledim Maria. Maria, ne yaparsın, askiiiiim" ;) Och jag svarade "Anne, ben de seni özledim...". Hihi =D
Mehmets mamma är väldigt sjuk, men hon är en superkvinna. Jag beundrar henne väldigt mycket på ett sätt för allt hon gör för familjen och hushållet oavsett i vilket skick hon är. Hon sliter som en riktig stålmorsa, verkligen. Samtidigt tycker jag hon borde vara lite mer ansvarig mot sig själv, för en dag så kommer det bli för mycket för henne och det kan verkligen få stora konsekvenser för hela familjen. Mehmet har tre småbröder som är 6, 11 och 13 år gamla ungefär. Dom är ännu inte tillräckligt vuxna och starka för att kunna hjälpa till så mycket där hemma, även om de gör vad de kan för att sköta fåren. Det som jag blev väldigt rörd över var när Mehmet berättade att hans äldsta bror Halil har fått tillbringa hela sommarlovet hos deras storasyster i Adana. Där har han fått chansen att umgås med lite kompisar, äta upp sig, slippa slita med att springa efter fåren vilket gör att han går ner alldeles för mycket i vikt. Det är det som är så vackert med den turkiska kulturen, att man tar hand om varandra och är så kärleksfulla i familjen. Det är verkligen jättefint av deras storasyster Zeynep att ta hand om sin lillebror i ett par månader och låta honom se något annat än den gråa byn.
Men nu är det bara en vecka kvar tills Mehmet ger sig iväg för att först vara ett par dagar i Adana hos systern och sen åka vidare till Alanya samma dag som jag kommer dit. I Adana ska han lämna tillbaka 2 duvor som han "lånade" av sin systers man sist han var där, för att ha lite kul att pyssla med i byn. Mehmet ÄLSKAR djur, nästan alla slags djur, men främst fåren och duvorna. Jag gillar verkligen att han är sån. Det var en av de första sidor som jag lärde känna hos honom och jag konstaterade rätt så snart att detta var väldigt speciellt. Detta eftersom jag själv är en väldigt stor djurvän. Att sen hitta en kurdisk kille med den här speciella sidan, det var just väldigt speciellt. Inställningen till djur bland turkarna är ju vanligen inte riktigt vad den borde vara, men Mehmet är väldigt ödmjuk inför djuren. Han har otroligt mycket kunskap om hur man sköter en stor mängd olika sorters djur - allt från får, hönor, åsnor, kor, duvor osv. Min fina, fina man, I love you!
Nu längtar jag o mannen mest efter att få falla i varandras armar. Det var alldeles för längesedan nu. Jag blir verkligen jätteledsen i hjärtat när jag tänker på att vi i hela 10 veckor nu har tvingats vara ifrån varandra. De första 3 veckorna var dock helt okej. Jag hade hunnit bli lite mättad på Alanya och livet där, så jag behövde en paus. Men 10 veckor, drygt 2 månader, det har verkligen känts tröstlöst jobbigt. Tears in my eyes, fan ;(
Idag bytte jag också några ord med Mehmets mamma. Mehmet sa att om du inte vill prata med min mamma snart så kommer hon att äta upp mig levande, så det var bara att göra det =) Men jag morrade åt Mehmet först att då MÅSTE han sitta bredvid och översätta. För hur lätt är det liksom att prata med en turkatant som inte kan ett enda ord engelska när man själv bara kan några få ord på turkiska. Men den här gången gick det bra faktiskt. Hon grät nästan för att hon saknade mig så mycket och hon ville att jag skulle komma dit nu, nu, nu. Hon sa "Gel, gel, gel askim, gel buraya. Seni çok, çok özledim Maria. Maria, ne yaparsın, askiiiiim" ;) Och jag svarade "Anne, ben de seni özledim...". Hihi =D
Nedräkning
9
...dagar kvar nu!!! Helt otroligt att det är så nära. Jag o Mehmet längtar efter varandra så vi kan dö. Jag hoppas den här resan kommer bli den bästa någonsin. Jag tror att jag o Mehmet kommer uppleva äkta o genuin lycka tillsammans de här månaderna. Jag känner det på mig. Kanske att några dagar kommer att bli väldigt speciella för oss dessutom.
I övrigt så är jag sjuk. Har åkt på nån variant på halsfluss. Har ju inte kvar mina halsmandlar och då blir man inte sjuk på samma sätt. Men det gör fortfarande lika ont i halsen, på långt ner i halsen är det vita prickar o sår, har problem att svälja och lite diffus feber. Var så trött när jag kom hem, efter att ha jobbat halva dagen, så jag sov i 3 timmar i soffan. Skönt, men nu är jag som i ett töcken. Hoppas bli bättre snart så att min hjärna orkar tänka så att jag får chans att fortsätta med mitt ex.arbete.
söndag 21 augusti 2011
Mission impossible
Ja det var verkligen ett omöjligt uppdrag. Men jag är ju egentligen ingen korkad människa så jag borde ha förstått att jag inte skulle bli klar med skolarbetet idag. Jag får helt enkelt ge detta några dagar till i nästa vecka. Jag har gjort mitt bästa och får ta smällen sen. Jag siktar på att bli klar allra senast på torsdag. Den kommande veckan blir det till att rusa hem efter jobbet och plugga stenhårt. Känner mig så jäkla usel o värdelös, men jag får facea verkligheten och komma igen. Jag är en fighter inners inne... gäller bara att plocka fram det.
Gonatt allesammans!
Gonatt allesammans!
Att vara eller icke vara...
Jag kom av en händelse in på Svenska Kyrkans hemsida. Där kunde man räkna ut hur mycket man betalar till dem varje år när man är medlem. Bortsett från Begravningsavgiften så betalar jag 3800kr per år.... varför gör jag det...? Ja en mycket bra fråga. Svenska Kyrkan är ju en förening som vilken som helst, och inte betalar jag varken till IFK, Hells Angels eller Zebrans vänner, så varför betala till detta...? Blankett för urträde är nu beställd. Får se hur villiga de är att skicka den till mig =) Gissar att man kan få "påminna" både en o två gånger. Dessutom tillhör jag en väldigt liten församling, så där lär de ju få något att prata om. Typ "Jaha, nu går dä utför för Nylénsa dottera. Nu sa ho ente va mä oss längre" =D
Jag blir nästan lite irriterad när jag tänker på hur otroligt mycket pengar jag då alltså har betalat under de ca 10 år som jag varit yrkesarbetande och betalat skatt OCH avgift till kyrkan. 10 års arbete = ungefär 30.000kr. SUCK!!! Och vad har jag fått för de pengarna, förutom att kyrkan hållt sina portar öppna för mig och jag har valt att inte knappt sätta en fot där inne.
Jag blir nästan lite irriterad när jag tänker på hur otroligt mycket pengar jag då alltså har betalat under de ca 10 år som jag varit yrkesarbetande och betalat skatt OCH avgift till kyrkan. 10 års arbete = ungefär 30.000kr. SUCK!!! Och vad har jag fått för de pengarna, förutom att kyrkan hållt sina portar öppna för mig och jag har valt att inte knappt sätta en fot där inne.
lördag 20 augusti 2011
Räkna och räkna om
Idag funderar jag väldigt mycket över den närmsta framtiden. Jag har bland annat räknat på mina pengar inför hösten, det verkar lösa sig helt okej faktiskt, fast jag har ungefär 7000kr mindre än vad jag hade hoppats kunna skrapa ihop. Jag har ändå bara sparat sen i mars för det här äventyret och jag tycker jag varit väldigt duktig. Om ni undrar hur mina kostnader ser ur så är det såhär nånting för en resa i 3 månader:
2400kr/mån i hotellhyra
5000kr/mån för mat, nöjen, mobil
3200kr/mån i fasta utgifter här i Sverige
5000kr ca. i övriga räkningar i Sverige
1700kr för taxfree varor
800kr för extra bagagevikt t.o.r.
700kr för flygbiljetten dit
1200kr för flygbiljetterna hem (totalt för oss båda)
700kr för tåg och buss till o från flyget i Sverige (totalt för oss båda)
400kr för busstransfer i turkiet (totalt för oss båda)
Som sagt, det är inte helt gratis att göra sånna här resor just eftersom man inte får glömma bort att man har kostnader här hemma i Sverige också. En del väljer att hyra ut lägenheten i andrahand, men ett antal olika anledningar har gjort att jag valt att inte göra det den här gången. Utöver de kostnaderna som jag har tagit upp ovan så kostar det också pengar att bunkra upp med hygienprodukter såsom shampo, balsam och hårspray. Sen brukar ju jag också köpa med en hel del mat från Sverige som jag tycker att jag inte klarar mig utan och som jag bara allmänt tycker om att ha med.
OCH det man också ska komma ihåg är att jag faktiskt inte har några inkomster under denna tid. Det enda jag får in på kontot är 2000kr i månaden i 5mån från CSN. Det är inte gratis att vara tjänstledig och samtidigt resa utomlands, det är en sak som är klar.
2400kr/mån i hotellhyra
5000kr/mån för mat, nöjen, mobil
3200kr/mån i fasta utgifter här i Sverige
5000kr ca. i övriga räkningar i Sverige
1700kr för taxfree varor
800kr för extra bagagevikt t.o.r.
700kr för flygbiljetten dit
1200kr för flygbiljetterna hem (totalt för oss båda)
700kr för tåg och buss till o från flyget i Sverige (totalt för oss båda)
400kr för busstransfer i turkiet (totalt för oss båda)
Som sagt, det är inte helt gratis att göra sånna här resor just eftersom man inte får glömma bort att man har kostnader här hemma i Sverige också. En del väljer att hyra ut lägenheten i andrahand, men ett antal olika anledningar har gjort att jag valt att inte göra det den här gången. Utöver de kostnaderna som jag har tagit upp ovan så kostar det också pengar att bunkra upp med hygienprodukter såsom shampo, balsam och hårspray. Sen brukar ju jag också köpa med en hel del mat från Sverige som jag tycker att jag inte klarar mig utan och som jag bara allmänt tycker om att ha med.
OCH det man också ska komma ihåg är att jag faktiskt inte har några inkomster under denna tid. Det enda jag får in på kontot är 2000kr i månaden i 5mån från CSN. Det är inte gratis att vara tjänstledig och samtidigt resa utomlands, det är en sak som är klar.
fredag 19 augusti 2011
Fan ta dom jävlarna %/(¤%&
JA MEN OOOOKKKKEEEEJJJJJ!!!!!!
Nu ska det helt plötsligt skickas 500 - FEMHUNDRA - ärenden från Migrationsverkets enhet i Malmö till min o Mehmets enhet. Ärenden som Malmö inte hunnit med. Ja, vi kan ju lika gärna ge upp o gå o dö jag o Mehmet. Jag är så satans jävla trött på det här!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu ska det helt plötsligt skickas 500 - FEMHUNDRA - ärenden från Migrationsverkets enhet i Malmö till min o Mehmets enhet. Ärenden som Malmö inte hunnit med. Ja, vi kan ju lika gärna ge upp o gå o dö jag o Mehmet. Jag är så satans jävla trött på det här!!!!!!!!!!!!!!!!
torsdag 18 augusti 2011
I feel stressed
Jag känner mig så stressad inombords men jag vet nästan inte varför. Jag tror att det beror dels på allt som skall ordnas innan jag åker, dels på att jag är rädd för att inte hinna klart med skolan i tid och sen är det nog en hel del resfeber också. Även om jag gjord den här resan förut och även fast jag vet hur underbart det var förra året och att jag nästan inte ville åka hem, så är jag ändå skitnervös och undrar vad sjutton jag gett mig in på. Men jag tror o hoppas att allt kommer kännas helt underbart när jag väl är där och har installerat mig. Fatta vilken frihet, att få leva sitt liv precis som man känner för och vill under flera månader. Det enda kravet är min skola, som jag lägger upp nästan helt fritt, jag kan läsa när jag vill och har bara några få deadlines att följa. Frihet är det bästa jag vet. Det är frihet som får mig att känna mig rik!!!
Nu kom det en liten söt kille o ringde på dörren. Han presenterade sig så artigt o frågade om jag ville köpa jultidningar, så sööööt han var =) Men fan, är det jul snart, tänker man. Kan inte sommaren få ta slut först åtminstone.
Annars så har verksamheten på jobbet börjat att ta fart. Och att vi var en person kort idag pga sjukdom, det märktes väl. Men det är faktiskt kul att vi börjar få lite att göra igen, då det har varit bra lugnt i många veckor nu. Vi var så nöjda o stolta i gruppen när vi gick hem för dagen idag. Alla hade jobbat hårt och presterat bra.
Idag är det 2 veckor kvar till avresa och det innebär 9 arbetsdagar. Nice, nice!!!
Nu kom det en liten söt kille o ringde på dörren. Han presenterade sig så artigt o frågade om jag ville köpa jultidningar, så sööööt han var =) Men fan, är det jul snart, tänker man. Kan inte sommaren få ta slut först åtminstone.
Annars så har verksamheten på jobbet börjat att ta fart. Och att vi var en person kort idag pga sjukdom, det märktes väl. Men det är faktiskt kul att vi börjar få lite att göra igen, då det har varit bra lugnt i många veckor nu. Vi var så nöjda o stolta i gruppen när vi gick hem för dagen idag. Alla hade jobbat hårt och presterat bra.
Idag är det 2 veckor kvar till avresa och det innebär 9 arbetsdagar. Nice, nice!!!
onsdag 17 augusti 2011
Det såg bra ut
Ja, idag tog jag blodtrycket. Jag hade trott att det skulle vara högt, dels med tanke på mina extra kilon, att jag tidigare haft blodtryck i överkant och dels med tanke på hur trött jag varit den senaste tiden. Men faktum var att mitt tryck var normalt, även om det skulle kunna vara lägre såklart - 140/75. Som jag förstått så är det undertrycket, alltså den sista siffran, som är farligast om den är för hög. Den bör ligga runt 70-80, men anses som farligt om den ligger över 90. Så att jag hade ett fullt normalt undertryck kändes väldigt bra att höra. Övertrycker anses som dåligt om det ligger över 140, men är helt normalt om det ligger runt 120-130. Mitt ligger ju då i överkant men inte alls så att det anses som farligt. I alla fall så anmärkte inte sköterskan på det utan tyckte det kändes okej. Jag är helt övertygad om att blodtrycket sänkts pga min kost som jag radikalt ändrat på och hållt så i några veckor nu (även om det givetvis slinker ner några godisbitar här och där)
Så, min trötthet beror då alltså förmodligen på något annat. Mina egna slutsatser är att det förmodligen beror på för mycket bekymmer i livet. Det är för mycket som maler runt i mitt huvut, för mycket som känns dåligt och motigt i livet och för mycket som jag oroar mig över. Om jag bara kunde få svar på de frågor som jag går o grubblar över så skulle jag må mycket bättre. Jag vill ha svar från Migrationsverket och jag vill ha svar om vad som skall hända med mitt jobb. När det gäller det sisnämda så verkar det dock som att ett besked börjar närma sig.
Nu är det bara 10 arbetsdagar kvar. Jag kan nästan inte fatta att jag faktiskt snart ska åka och att jag snart får vara tillsammans med Mehmet igen, hihi =D Tänk att vi ska få somna och vakna tillsammans varje dag under 3 hela månader. Och att vi därefter kanske får somna och vakna tillsammans för resten av våra liv =) Jag är så otroligt redo för ett samboförhållande. Finns inget som jag längtat efter så mycket under flera års tid som det. Det är inte konstigt att man oroar sig för att UTansökan inte skall ge det besked vi hoppats på. Vi har inte ens en plan B om svaret skulle bli negativt.... hua, jag vågar inte ens tänka på det.
Så, min trötthet beror då alltså förmodligen på något annat. Mina egna slutsatser är att det förmodligen beror på för mycket bekymmer i livet. Det är för mycket som maler runt i mitt huvut, för mycket som känns dåligt och motigt i livet och för mycket som jag oroar mig över. Om jag bara kunde få svar på de frågor som jag går o grubblar över så skulle jag må mycket bättre. Jag vill ha svar från Migrationsverket och jag vill ha svar om vad som skall hända med mitt jobb. När det gäller det sisnämda så verkar det dock som att ett besked börjar närma sig.
Nu är det bara 10 arbetsdagar kvar. Jag kan nästan inte fatta att jag faktiskt snart ska åka och att jag snart får vara tillsammans med Mehmet igen, hihi =D Tänk att vi ska få somna och vakna tillsammans varje dag under 3 hela månader. Och att vi därefter kanske får somna och vakna tillsammans för resten av våra liv =) Jag är så otroligt redo för ett samboförhållande. Finns inget som jag längtat efter så mycket under flera års tid som det. Det är inte konstigt att man oroar sig för att UTansökan inte skall ge det besked vi hoppats på. Vi har inte ens en plan B om svaret skulle bli negativt.... hua, jag vågar inte ens tänka på det.
tisdag 16 augusti 2011
Gud så duktig jag är
8 maskiner tvätt, tagit av sofföverdragen som jag tvättat o satt tillbaka också och där efter diskat två veckors disk och bytt sängkläder samt dammsuget mellan sängbottnarna. Ja nu känner jag mig riktigt duktig och börjar se slutet på detta. Skulle vara så roligt om allt kunde vara närmast perfekt när/om Mehmet kommer hit sen i vinter.
Happinesssss
Måste bara säga att jag känner ett så enormt lyckorus över att snart inte behöva gå till det där totaltråkiga jobbet nått mer på ett bra tag, och det känns riktigt kul att börja plugga igen. Det är ju helt perfekt att leva såhär... 8 månaders arbete och 4 månaders plugg. Önskar det var så varje år. Me like och jag är så himla lycklig för detta. Tänk, jag har bara 11 arbetsdagar kvar nu. Jiiiiiihaaaaaaa =)))
söndag 14 augusti 2011
Har lugnat ner mig lite
Jag kom tillbaka hit snabbare än jag trott. Jag har nu lugnat ner mig och mina nerver en aning. Det som stressar upp mig något så fruktansvärt är följande...
Förra terminen så läste jag kursen Projektledning. Kursen hade ingen deadline, utan man fick fortsätta med den hur länge man ville. Detta ledde till att jag aldrig slutförde den förra året och har ännu inte gått vidare med den i år. Jag är närstan klar med kursen, men det som återstår är att skriva ett 5-8 sidor långt Examensarbete om ämnet "Projektledaren och beställaren". Jag har skjutit på detta så himla länge nu. Men till slut så fick jag lov att bemästra verkligheten. Jag kontaktade CSN som förklarade för mig vad detta nu kommer att innebära för mig under kommande termin som högskolestudent. Om jag inte slutför kursen och mina högskolepoäng från förra terminen så är jag inte berättigad till CSN-bidrag, tills dess att den kursen är slutförd. Med andra ord så börjar det verkligen sno ihop sig, man man säga. Hela den här kommande höstens budget är baserad på att jag får mina CSN pengar. Jag MÅSTE alltså bli klar med denna kurs så fort jag bara kan. Egentligen skulle man kunna säga att jag från nu har 1 ynka liten vecka på mig att skriva klart, för där efter behöver läraren några dagar eller en vecka på sig att rätta arbetet för att sen kunna betygsätta mig. Först där efter är jag aktuell för CSN-bidrag såvida att jag blir godkänd i kursen. Det kan bli så att arbetet inte godkäns och då måste jag komplettera och lämna in på nytt för att få en ny bedömning, dvs. ytterligare dagar passerar.
Men nu har jag äntligen satt mig med detta arbete. Jag trodde först att jag skulle bli tvungen att läsa om alla kursböckerna då jag inte har all information färskt i minnet. Men efter att ha sett över arbetets omfattning och upplägg så tror jag faktiskt att jag fixar detta utan att läsa allt för mycket. Jag pratade också med vår kurslärare som sa att jag skulle hålla arbetet så enkelt som möjligt. Formalian och upplägget för arbetet ser ut såhär...
- kapitel 1 Bakgrund (varför skriver du detta)
- kapitel 2 Teori (kurslitteratur och studieplatsen)
- kapitel 3 Reflektion (dina egna tankar/erfarenheter)
- kapitel 4 Slutsats (kort och tydligt om ditt resultat)
- kapitel 5 Källor (de källor som du har använt i kapitel 2).
Bakgrunden skall bara vara några rader lång. Teorin ska vara ungefär halva arbetet som för övrigt bara får vara 5-8 sidor långt (längre eller kortare arbete underkänns). Reflektionen bör vara någon sida lång men slutsatsen skall vara väldigt kort o koncis på bara några rader. Sidan med källor blir väll så lång den blir.
Utöver detta så skall man använda sig av citat och källor i den löpande texten. Sen skall ju dokumentet ha inställningar utefter specificerade kriterier, men sånt är verkligen en baggis för mig som jobbat på kontor i hundra år typ. Jag har faktiskt redan skrivit klart Bakgrunden o Slutsatsen. Nu ska jag gå vidare med att skriva på Teori-, Reflektions- och Källkapitlet parallellt.
Jag ber er alla om att ge mig alla lyckönskningar ni har och jag hoppas att ni i min närmsta närhet har överseende med om jag trackaserar er o ber om hjälp titt som tätt, samt om jag kanske vissa dagar är på dålit humör då det går trögt.
Lite peppande och realistiska kommentarer på detta inlägg skulle jag verkligen uppskatta!!!!!
Förra terminen så läste jag kursen Projektledning. Kursen hade ingen deadline, utan man fick fortsätta med den hur länge man ville. Detta ledde till att jag aldrig slutförde den förra året och har ännu inte gått vidare med den i år. Jag är närstan klar med kursen, men det som återstår är att skriva ett 5-8 sidor långt Examensarbete om ämnet "Projektledaren och beställaren". Jag har skjutit på detta så himla länge nu. Men till slut så fick jag lov att bemästra verkligheten. Jag kontaktade CSN som förklarade för mig vad detta nu kommer att innebära för mig under kommande termin som högskolestudent. Om jag inte slutför kursen och mina högskolepoäng från förra terminen så är jag inte berättigad till CSN-bidrag, tills dess att den kursen är slutförd. Med andra ord så börjar det verkligen sno ihop sig, man man säga. Hela den här kommande höstens budget är baserad på att jag får mina CSN pengar. Jag MÅSTE alltså bli klar med denna kurs så fort jag bara kan. Egentligen skulle man kunna säga att jag från nu har 1 ynka liten vecka på mig att skriva klart, för där efter behöver läraren några dagar eller en vecka på sig att rätta arbetet för att sen kunna betygsätta mig. Först där efter är jag aktuell för CSN-bidrag såvida att jag blir godkänd i kursen. Det kan bli så att arbetet inte godkäns och då måste jag komplettera och lämna in på nytt för att få en ny bedömning, dvs. ytterligare dagar passerar.
Men nu har jag äntligen satt mig med detta arbete. Jag trodde först att jag skulle bli tvungen att läsa om alla kursböckerna då jag inte har all information färskt i minnet. Men efter att ha sett över arbetets omfattning och upplägg så tror jag faktiskt att jag fixar detta utan att läsa allt för mycket. Jag pratade också med vår kurslärare som sa att jag skulle hålla arbetet så enkelt som möjligt. Formalian och upplägget för arbetet ser ut såhär...
- kapitel 1 Bakgrund (varför skriver du detta)
- kapitel 2 Teori (kurslitteratur och studieplatsen)
- kapitel 3 Reflektion (dina egna tankar/erfarenheter)
- kapitel 4 Slutsats (kort och tydligt om ditt resultat)
- kapitel 5 Källor (de källor som du har använt i kapitel 2).
Bakgrunden skall bara vara några rader lång. Teorin ska vara ungefär halva arbetet som för övrigt bara får vara 5-8 sidor långt (längre eller kortare arbete underkänns). Reflektionen bör vara någon sida lång men slutsatsen skall vara väldigt kort o koncis på bara några rader. Sidan med källor blir väll så lång den blir.
Utöver detta så skall man använda sig av citat och källor i den löpande texten. Sen skall ju dokumentet ha inställningar utefter specificerade kriterier, men sånt är verkligen en baggis för mig som jobbat på kontor i hundra år typ. Jag har faktiskt redan skrivit klart Bakgrunden o Slutsatsen. Nu ska jag gå vidare med att skriva på Teori-, Reflektions- och Källkapitlet parallellt.
Jag ber er alla om att ge mig alla lyckönskningar ni har och jag hoppas att ni i min närmsta närhet har överseende med om jag trackaserar er o ber om hjälp titt som tätt, samt om jag kanske vissa dagar är på dålit humör då det går trögt.
Lite peppande och realistiska kommentarer på detta inlägg skulle jag verkligen uppskatta!!!!!
BRYT!!!
Jag har ett fullständigt bryt för att livet är så jävligt. Påminn mig inte om att blogga. Jag återkommer nån annan gång, nått annat år eller nått.
torsdag 11 augusti 2011
Jag vet att ni längtar...
Jaaaa, jag vet att ni väntar på att jag ska uppdatera bloggen. Men inte idag utan det får bli på lördag. Jag ska på fest imorgon hos kusin Hannas sambo Michael som fyller 30 jordsnurr =) Ska bli riktigt trevligt.
Jag vill passa på att tacka alla som gett mig tips om studielitteratur. Fina Helena som skickade mig ett sms och söta Josefine som lämnade en kommentar i bloggen. Men nu är alla böcker beställda (förutom den jag inte hittade som jag helt enkelt struntar i).
De senaste dagarna har jag mest ägnat åt jobb och shopping. På jobbet börjar det saaakkkttttaaa rrrröööörrraaaa ppppåååå sssiiii....iii..iiig *hihi* men med shoppingen så går det betydligt fortare undan, HAHAA!! Idag införskaffade jag mig ett par svarta leggings och igår blev det en jättesöt klänning från GinaTricot. Rea = 49kr för den =))) Igår var jag runt i massa möbelbutiker med mamma och hon betalade en taklampa till mig som jag ska ha i sovrummet. Den var från Watt&Veke, så himla fin. Vit med silvertrådar i. Jag har en likadan i vardagsrummet fast brun, men som skimrar i cerist när den lyser. TACK Mammi!
Jag vill passa på att tacka alla som gett mig tips om studielitteratur. Fina Helena som skickade mig ett sms och söta Josefine som lämnade en kommentar i bloggen. Men nu är alla böcker beställda (förutom den jag inte hittade som jag helt enkelt struntar i).
De senaste dagarna har jag mest ägnat åt jobb och shopping. På jobbet börjar det saaakkkttttaaa rrrröööörrraaaa ppppåååå sssiiii....iii..iiig *hihi* men med shoppingen så går det betydligt fortare undan, HAHAA!! Idag införskaffade jag mig ett par svarta leggings och igår blev det en jättesöt klänning från GinaTricot. Rea = 49kr för den =))) Igår var jag runt i massa möbelbutiker med mamma och hon betalade en taklampa till mig som jag ska ha i sovrummet. Den var från Watt&Veke, så himla fin. Vit med silvertrådar i. Jag har en likadan i vardagsrummet fast brun, men som skimrar i cerist när den lyser. TACK Mammi!
tisdag 9 augusti 2011
Händelserik o tröttsam dag
Småjäktit på jobbet idag. Kanske eg. inte var så jäktigt när man väl tänker efter men det var betydligt mer att göra än de senaste veckorna.
Efter jobbet var jag iväg och ordnade nytt pass. Varför ser man alltid ut som en kriminell småtjockis på de där bilderna. Och min näsa, som jag i vanliga fall är helt o hållet nöjd med, den fick mig att se ut som Miss Piggy på kortet. Frisyren såg ut som Elisabeth Tarras Wahlbergs och när de säger "ta ner hakan lite grann" så VET man att det innebär 2 hakor på kortet. Suck!
Har försökt jaga mina kursansvariga gällande Turismkursen idag. Måste få kurslitteraturen bekräftad och veta vart man får tag på den sista kursboken OM den nu ens behövs. Men högskole-folk är ju praktiskt taget omöjliga att ha att göra med. Jag skickade mail, fick inget svar. Ringde, fick tar på den ena kursansvariga men hon var inte ansvarig för litteraturen. Ringde växeln, de kopplade flera gånger men inget svar på direktnumret till hon den ansvariga. Pratade med den första ansvariga igen som kollade upp så att hon den andra ansvariga verkligen jobbade, o det gjorde hon enligt schemat me hennes kontor var mörkt. Fick till slut svar på mail, och vad var det för svar sen då...!?!? Blev inte mycket klokare kan jag säga. Hon menade på att litteraturlistan inte kan bekräftas förrän 1mån innan kursstart... Jag mailade tillbaka exakt 3min efterm som svar på hennes mail, om att jag då är i Turkiet och inte har möjlighet att komplettera med några böcker då. Frågade om det är några problem... men inte fick jag svar. Jag ringde igen, men inget svar på telefonen heller. Jag säger det igen - HÖGSKOLE-FOLK!!!
Idag var jag på bibblan för första gången på typ 10år. Fick betala 20kr för ett lånekort, då de såg i sina register att jag hade haft ett lånekort för flera år sedan och att detta nya nu räknades som ersättningskort.... well! Lånade en kursbok som jag kopierade 15 sidor i. Boken skall jag lämna tillbaka imorgon igen =)
Nu är jag skittrött.... jag ser snart i kors så gonatt =S
Efter jobbet var jag iväg och ordnade nytt pass. Varför ser man alltid ut som en kriminell småtjockis på de där bilderna. Och min näsa, som jag i vanliga fall är helt o hållet nöjd med, den fick mig att se ut som Miss Piggy på kortet. Frisyren såg ut som Elisabeth Tarras Wahlbergs och när de säger "ta ner hakan lite grann" så VET man att det innebär 2 hakor på kortet. Suck!
Har försökt jaga mina kursansvariga gällande Turismkursen idag. Måste få kurslitteraturen bekräftad och veta vart man får tag på den sista kursboken OM den nu ens behövs. Men högskole-folk är ju praktiskt taget omöjliga att ha att göra med. Jag skickade mail, fick inget svar. Ringde, fick tar på den ena kursansvariga men hon var inte ansvarig för litteraturen. Ringde växeln, de kopplade flera gånger men inget svar på direktnumret till hon den ansvariga. Pratade med den första ansvariga igen som kollade upp så att hon den andra ansvariga verkligen jobbade, o det gjorde hon enligt schemat me hennes kontor var mörkt. Fick till slut svar på mail, och vad var det för svar sen då...!?!? Blev inte mycket klokare kan jag säga. Hon menade på att litteraturlistan inte kan bekräftas förrän 1mån innan kursstart... Jag mailade tillbaka exakt 3min efterm som svar på hennes mail, om att jag då är i Turkiet och inte har möjlighet att komplettera med några böcker då. Frågade om det är några problem... men inte fick jag svar. Jag ringde igen, men inget svar på telefonen heller. Jag säger det igen - HÖGSKOLE-FOLK!!!
Idag var jag på bibblan för första gången på typ 10år. Fick betala 20kr för ett lånekort, då de såg i sina register att jag hade haft ett lånekort för flera år sedan och att detta nya nu räknades som ersättningskort.... well! Lånade en kursbok som jag kopierade 15 sidor i. Boken skall jag lämna tillbaka imorgon igen =)
Nu är jag skittrött.... jag ser snart i kors så gonatt =S
måndag 8 augusti 2011
"Fy fan vad jag är braaa..."
Jajjamensan serrni.... JAG KOM IN PÅ MINA KURSER, o jag är så otroligt lättad o glad. Jag har varit som en igel på Antagningssidan faktiskt sen kl. 03.20 inatt när jag vaknade första gången o var tvungen att slänga ett getöga på datorn. Hihi! Men inget besked då. Sen kollade jag 3 gånger imorses vid 7-tiden, inget besked. Sen satt jag o uppdaterade antagningssidan flera gånger i timmen. Mina nerve höll på att checka ut alltså. Till slut fick jag nog och lyfte luren o ringde till Antagningen. Dom lovade besked vid 13-tiden. 13.01 uppdaterade jag på nytt och där var beskedet. Jag kom in på allt jag önskat, allt har gått helt enligt planerna o jag är så stold o nöjd =)))
Startar första halvan av terminen med:
- Ledarskap 1 - 7,5hp
- Marknadsföring-en introduktion - 7,5hp
Avslutar terminen med;
Turism, upplevelser och media - 7,5 hp
Totalt blir det 75% studier och det passar mig perfekt, precis som förra året. Det innebär att jag kommer att ha mer att göra i början av terminen, när Mehmet ändå jobbar mycket mer. Känns också skönt att avklara de flesta poängen då medans man har ångan uppe liksom. Sen blir det mycket lugnare tempo på slutet, när jag både åker hem till Sverige igen (förhoppningsvis tillsammans med Mehmet) och sedan också de sista veckorna börjar jobba parallellt med studierna. Det kommer ju krävas en hel del för att hjälpa Mehmet in i det svenska livet (om han nu som sagt får sitt uppehållstilstånd. Tills vidare så måste vi ju planera utifrån det i alla fall), han ska börja plugga och vi ska ordna diverse byråkratiska ting åt honom.
Idag har jag suttit med ansökningshandlingar både högt o lågt efter jobbet. Sedan satt jag o letade efter studielitteratur. Allt sammans tog mig 3 timmar och ändå är jag långt ifrån klar. Ansökan till CSN är inskickad, ansökan om sänkt fackavgift är inskickad, ansökan om ersättning från facket för studielitteratur är halvt ifylld... Jag har lyckats hitta i stort sett alla böcker jag behöver. Dock så är det så sjuuukt många böcker för Turismkursen och två av dessa skall vi bara läsa ungefär 15 sidor i, så förstår inte varför vi måste köpa dem. Den ena av dem hittar jag dessutom inte på nätet alls. Har mailat läraren för att se om de inte kan skicka oss dessa fåtalet sidor inscannade eller något. Man ska ju inte behöva köpa en hel bok på ett par hundra sidor, för att man behöver läsa 15 sidor i den, det verkar ju orimligt.
Ja, jag är verkligen glad att detta har ordnat sig så bra. Kan dock inte hjälpa att jag skräms av att ha lite flyt då och då i livet. Känns som att när man haft tur i något så kommer det otur någonstans i andra änden. Kanske bara pesimister som tänker så... men det där + och - kontot man drass med i livet skall man inte förakta. Å andra sidan är väll jag inte riktigt den som haft tur i varken kärlek eller spel sedan förut.
Startar första halvan av terminen med:
- Ledarskap 1 - 7,5hp
- Marknadsföring-en introduktion - 7,5hp
Avslutar terminen med;
Turism, upplevelser och media - 7,5 hp
Totalt blir det 75% studier och det passar mig perfekt, precis som förra året. Det innebär att jag kommer att ha mer att göra i början av terminen, när Mehmet ändå jobbar mycket mer. Känns också skönt att avklara de flesta poängen då medans man har ångan uppe liksom. Sen blir det mycket lugnare tempo på slutet, när jag både åker hem till Sverige igen (förhoppningsvis tillsammans med Mehmet) och sedan också de sista veckorna börjar jobba parallellt med studierna. Det kommer ju krävas en hel del för att hjälpa Mehmet in i det svenska livet (om han nu som sagt får sitt uppehållstilstånd. Tills vidare så måste vi ju planera utifrån det i alla fall), han ska börja plugga och vi ska ordna diverse byråkratiska ting åt honom.
Idag har jag suttit med ansökningshandlingar både högt o lågt efter jobbet. Sedan satt jag o letade efter studielitteratur. Allt sammans tog mig 3 timmar och ändå är jag långt ifrån klar. Ansökan till CSN är inskickad, ansökan om sänkt fackavgift är inskickad, ansökan om ersättning från facket för studielitteratur är halvt ifylld... Jag har lyckats hitta i stort sett alla böcker jag behöver. Dock så är det så sjuuukt många böcker för Turismkursen och två av dessa skall vi bara läsa ungefär 15 sidor i, så förstår inte varför vi måste köpa dem. Den ena av dem hittar jag dessutom inte på nätet alls. Har mailat läraren för att se om de inte kan skicka oss dessa fåtalet sidor inscannade eller något. Man ska ju inte behöva köpa en hel bok på ett par hundra sidor, för att man behöver läsa 15 sidor i den, det verkar ju orimligt.
Ja, jag är verkligen glad att detta har ordnat sig så bra. Kan dock inte hjälpa att jag skräms av att ha lite flyt då och då i livet. Känns som att när man haft tur i något så kommer det otur någonstans i andra änden. Kanske bara pesimister som tänker så... men det där + och - kontot man drass med i livet skall man inte förakta. Å andra sidan är väll jag inte riktigt den som haft tur i varken kärlek eller spel sedan förut.
söndag 7 augusti 2011
Jävla idioter!
Meeeeeen åååååååååååååååååååååh!!!!!
Jag fattade väll att det var något som var fel. Det stod att Antagningsbesked 2 skulle komma 7-8 augusti. Jag tyckte att det var lite konstigt att det skulle komma på en söndag. Mycket riktigt. Nu har de ju ändrat datumen till 8-9 augusti. Nu måste jag ju vänta ända till imorgon =((( Jag blir så arg o ledsen.
JAG VILL INTE VÄNTA MER NU PÅ NÅGOT!!!! FY FAN VAD ORÄTTVIST O JÄVLIGT LIVET ÄR!!!!
Jag fattade väll att det var något som var fel. Det stod att Antagningsbesked 2 skulle komma 7-8 augusti. Jag tyckte att det var lite konstigt att det skulle komma på en söndag. Mycket riktigt. Nu har de ju ändrat datumen till 8-9 augusti. Nu måste jag ju vänta ända till imorgon =((( Jag blir så arg o ledsen.
JAG VILL INTE VÄNTA MER NU PÅ NÅGOT!!!! FY FAN VAD ORÄTTVIST O JÄVLIGT LIVET ÄR!!!!
lördag 6 augusti 2011
Efterrätts tips
En dessert som jag fått tips om har ni nedan. Ni varvar allt i ett glas så det ser snyggt ut...
Hallon
Blåbär
Jordgubbar i skivor
Grädde blandat med vaniljpulver
Riven mörk choklad (på toppen)
Har inte testat själv ännu men ska testa snart!
Hallon
Blåbär
Jordgubbar i skivor
Grädde blandat med vaniljpulver
Riven mörk choklad (på toppen)
Har inte testat själv ännu men ska testa snart!
Lunchtips
Kan rekommendera den lunch jag åt idag. Väldigt god =)
Gör en stor sallad på...
Isbergssallad
Tomat
Gurka
Gul paprika
Röd paprika
Majs
Rödlök
Nektariner
Till denna serverar du brieost, ett par stekta hamburgare samt en dressing gjord på...
Majonäs
Senap
Olivolja
Svartpeppar
Gör en stor sallad på...
Isbergssallad
Tomat
Gurka
Gul paprika
Röd paprika
Majs
Rödlök
Nektariner
Till denna serverar du brieost, ett par stekta hamburgare samt en dressing gjord på...
Majonäs
Senap
Olivolja
Svartpeppar
Tips: Salladen blir väldigt fin om du lägger upp den på ett stort fat i lager, istället för att röra ihop den i en skål.
Hey Hey Alanya - www.VideoTour.dk
För er som inte vet något om Alanya eller vad jag brukar pyssla med där så kommer här en video som faktiskt är en väldigt bra sammanfattning av stan, musiken, känslan och en hel det sådant som jag brukar göra när jag är där (dock inte så mycket båtutflykter).
Pirripirr!
Idag har jag en sån pirrig o härlig känsla i kroppen. Sådär brukar jag ofta känna när hösten är påväg. Sensommar och tidig höst, den tiden på året är faktiskt underbar. Luften är så fräsh och det börjar bli sådär mysigt att vara inne. Men vad som är ännu bättre är att jag börjar längta riktigt mycket efter Alanya nu. Härliga frukostar, sitta på balkongen o njuta av en underbar utsikt o ett glas kallt nånting, få somna och vakna tillsammans med Mehmet, päsa på stranden vilka dagar jag än känner för, gå till bazaren o handla sprojlans färska grönsaker, åka till Kipa o storhandla (kanske inte så vanligt att man gillar det, men det gör jag o Mehmet), nattbad i havet, svalkande simtag i poolen. Åååååh, gud som jag längtar =)
Något som inte var riktigt lika kul var att min älskade hjärtevän ringde och väckte mig kl. 06.59 idag.... PÅ MIN LEDIGA DAG!!! Antingen ville han bara vara rolig som han sa, eller så hade guldfisk-hjärnan glömt av från igår att jag faktiskt är ledig på lördagar. Jag blev inte glad i alla fall och kunde inte somna om.
Trevlig dag!
Något som inte var riktigt lika kul var att min älskade hjärtevän ringde och väckte mig kl. 06.59 idag.... PÅ MIN LEDIGA DAG!!! Antingen ville han bara vara rolig som han sa, eller så hade guldfisk-hjärnan glömt av från igår att jag faktiskt är ledig på lördagar. Jag blev inte glad i alla fall och kunde inte somna om.
Trevlig dag!
torsdag 4 augusti 2011
Wooohooooo!!!
Nu börjar det röra på sig och närma sig. Idag har jag handlat på taxfree och bokat hotell för Alanya-resan =D Jag handlade för 1800kr på taxfreen - sprit, likör, cider, choklad, godis.... Man måste ju unna o götta sig lite. Mehmet var också nöjd med mina inköp. Tur att vi har samma smak på både godis och alkohol =)
Hotell är nu också helt bokat. Vi kommer starta 1vecka på ett lägenhetshotell och där efter flytta till ett annat hotell för resten av vistelsen. Det där andra hotellet var fullbokat första veckan då det är Bayram då, så vi fick ta ett annat tills det blev ledigt. Det blev lite dyrare, men skit samma. Jag har ju hittat så otroligt billiga flygbiljetter det här året så det jämnar ut sig.
Och imorgon är det redan fredag. Helt galet vad tiden går fort nu, veckorna swishar fullkomligt förbi. Idag är det exakt 4 veckor kvar tills jag åker. Jag har nu 19 dagar kvar att jobba. Hihii, det pirrar i kroppen. Fatta att jag ska vara borta 3 hela månader =))) Sen har jag en lista på säkert 10-15 punkter som jag måste ordna med innan jag åker. Bra planering och att vara strukturerad är förutsättningen för att hinna med allt. Hade ju varit smidigt om jag kunde börjat för längesen med detta. Men de flesta saker jag har att fixa är beroende av vilka kurser jag kommer in på, på högskolan. Samt att jag styrs av pengar som just nu inte växer på träd direkt.
Hotell är nu också helt bokat. Vi kommer starta 1vecka på ett lägenhetshotell och där efter flytta till ett annat hotell för resten av vistelsen. Det där andra hotellet var fullbokat första veckan då det är Bayram då, så vi fick ta ett annat tills det blev ledigt. Det blev lite dyrare, men skit samma. Jag har ju hittat så otroligt billiga flygbiljetter det här året så det jämnar ut sig.
Och imorgon är det redan fredag. Helt galet vad tiden går fort nu, veckorna swishar fullkomligt förbi. Idag är det exakt 4 veckor kvar tills jag åker. Jag har nu 19 dagar kvar att jobba. Hihii, det pirrar i kroppen. Fatta att jag ska vara borta 3 hela månader =))) Sen har jag en lista på säkert 10-15 punkter som jag måste ordna med innan jag åker. Bra planering och att vara strukturerad är förutsättningen för att hinna med allt. Hade ju varit smidigt om jag kunde börjat för längesen med detta. Men de flesta saker jag har att fixa är beroende av vilka kurser jag kommer in på, på högskolan. Samt att jag styrs av pengar som just nu inte växer på träd direkt.
onsdag 3 augusti 2011
Gör ett nytt försök
Idag är jag faktiskt glad o lättad. Jag har äntligen börjat få ordning på allt som snurrat runt i huvet på mig den senaste tiden och det känns bara så otroligt lättande.
Idag när jag kom hem från jobbet så sov jag välbehövliga dryga 2 timmar. Jag vet inte vad det varit med mig det senaste, men jag är så sjukt trött på morgonen och utmattad och helt håglös när jag kommer hem på eftermiddagarna samt på helgerna. Jag börjar tro att det är något som inte står rätt till. Antingen är det att jag lider brist på något näringsämne eller möjligen att jag har högt blodtryck. Men det här med tröttheten började ju innan jag började banta och vad jag vet så har jag inte ändrat något i min kost de senaste åren innan dess. Så att det skulle vara någon typ av näringsbrist kan jag i så fall inte förstå. Det skulle också kunna vara så att jag haft alldeles för mycket bekymmer i mitt liv den senaste tiden, så att jag är helt utmattad inombords. Jag ska ge detta ett tag till och se om det förändras när jag kommer till Alanya. Det kanske blir skillnad när jag får andra rutiner i vardagen, jag vet inte. Annars får jag gå vidare med detta när jag kommer hem, för något är det som inte är normalt.
Idag har jag kommit fram till en lösning på en av mina bekymmer som jag haft länge och jag känner mig så lättad. Jag trodde att jag skulle få pressa fram ett beslut hos mig själv så småningom, men de senaste dagarna så verkar allt ha klarnat för mig med hur jag ska göra. Bitarna börjar falla på plats och jag kan nu se framåt med glädje. Detta har snurrat i mitt huvud under 1 månads tid och därför är jag så lycklig över att nu veta hur jag skall göra med allt. Jag kan nu stå med rak rygg och vara nöjd med mitt beslut. Jag behöver inte vända mig om och se på det som varit eller fråga andra om råd. Jag behöver heller inte fråga andra om "lov", eftersom det här är mitt liv och mitt beslut och det är jag nöjd över. Jag vet att de flesta av er inte förstår vad jag menar, men mina närmsta vänner kan nog ana vad det är jag pratar om. Ledsen om det blir tråkigt för er, som inte vet, att läsa detta. Men min blogg fungerar ju också ibland som en dagbok där jag skriver av mig.
Efter att jag sovit nu på eftermiddagen så tog jag tag i disken. Det var en rejäl hög som jag gått o stört mig på länge nu. Jag vet att jag är en riktig latmask, men efter jobbet så har jag aldrig någon energi kvar och dessutom så har jag ju bara mig själv att tänka på här. Så disken kan stå hur länge som helst innan jag tar tag i saken. Den här gången tog det mig 1timma att diska och som en bonus så torkade jag även ur kylskåpet. Nu är det så fint och jag känner lite gladare igen =) Jag vet att jag måste skärpa till mig. Jag kan inte leva såhär när Mehmet senare skall komma att bo här också. Jag kan inte leva som nån jäkla unkarl, utan måste ta mig i kragen. Dock blir det ju enklare sen när man är två i hushållet, för då kan man hjälpas åt. Om den ene diskar så handlar den andre. Det tar ju liksom inte dubbelt så lång tid att handla till två personer som till en, utan det tar ju lika lång tid. Jag tycker faktiskt att det är jobbigt att både jobba heltid och att sköta om hushållet helt själv. Allt är lättare om man är två... och roligare.
Jag passade på att ta några bilder på mitt fina kök.... och diskhögen också. HAHAHAA! =D
Idag när jag kom hem från jobbet så sov jag välbehövliga dryga 2 timmar. Jag vet inte vad det varit med mig det senaste, men jag är så sjukt trött på morgonen och utmattad och helt håglös när jag kommer hem på eftermiddagarna samt på helgerna. Jag börjar tro att det är något som inte står rätt till. Antingen är det att jag lider brist på något näringsämne eller möjligen att jag har högt blodtryck. Men det här med tröttheten började ju innan jag började banta och vad jag vet så har jag inte ändrat något i min kost de senaste åren innan dess. Så att det skulle vara någon typ av näringsbrist kan jag i så fall inte förstå. Det skulle också kunna vara så att jag haft alldeles för mycket bekymmer i mitt liv den senaste tiden, så att jag är helt utmattad inombords. Jag ska ge detta ett tag till och se om det förändras när jag kommer till Alanya. Det kanske blir skillnad när jag får andra rutiner i vardagen, jag vet inte. Annars får jag gå vidare med detta när jag kommer hem, för något är det som inte är normalt.
Idag har jag kommit fram till en lösning på en av mina bekymmer som jag haft länge och jag känner mig så lättad. Jag trodde att jag skulle få pressa fram ett beslut hos mig själv så småningom, men de senaste dagarna så verkar allt ha klarnat för mig med hur jag ska göra. Bitarna börjar falla på plats och jag kan nu se framåt med glädje. Detta har snurrat i mitt huvud under 1 månads tid och därför är jag så lycklig över att nu veta hur jag skall göra med allt. Jag kan nu stå med rak rygg och vara nöjd med mitt beslut. Jag behöver inte vända mig om och se på det som varit eller fråga andra om råd. Jag behöver heller inte fråga andra om "lov", eftersom det här är mitt liv och mitt beslut och det är jag nöjd över. Jag vet att de flesta av er inte förstår vad jag menar, men mina närmsta vänner kan nog ana vad det är jag pratar om. Ledsen om det blir tråkigt för er, som inte vet, att läsa detta. Men min blogg fungerar ju också ibland som en dagbok där jag skriver av mig.
Efter att jag sovit nu på eftermiddagen så tog jag tag i disken. Det var en rejäl hög som jag gått o stört mig på länge nu. Jag vet att jag är en riktig latmask, men efter jobbet så har jag aldrig någon energi kvar och dessutom så har jag ju bara mig själv att tänka på här. Så disken kan stå hur länge som helst innan jag tar tag i saken. Den här gången tog det mig 1timma att diska och som en bonus så torkade jag även ur kylskåpet. Nu är det så fint och jag känner lite gladare igen =) Jag vet att jag måste skärpa till mig. Jag kan inte leva såhär när Mehmet senare skall komma att bo här också. Jag kan inte leva som nån jäkla unkarl, utan måste ta mig i kragen. Dock blir det ju enklare sen när man är två i hushållet, för då kan man hjälpas åt. Om den ene diskar så handlar den andre. Det tar ju liksom inte dubbelt så lång tid att handla till två personer som till en, utan det tar ju lika lång tid. Jag tycker faktiskt att det är jobbigt att både jobba heltid och att sköta om hushållet helt själv. Allt är lättare om man är två... och roligare.
Jag passade på att ta några bilder på mitt fina kök.... och diskhögen också. HAHAHAA! =D
Det här är typ hälften av allt =)))
MEN VA FAAAN!
Jag gjorde världens längsta inlägg. Och äntligen ett inlägg med positiva inslag, men det försvann pga nått jäkla error fel. SATAN!!!
måndag 1 augusti 2011
Low-Fat Hell!
Jag är i låg-fetts helvetet. Alltså jag är ashungrig. Jag äter verkligen ordentligt lagad mat, alltså totalt 3 måltider per dag plus ett eller två mellanmål bestående av frukt, men ändå är jag skithungrig. Och nu ikväll är jag så hungrig så det nästan kurrar i magen. Men det absolut enda jag är sugen på är något FETT - dillchips&dilldipp, pizza, färspaj med västerbotten, chokladpudding&grädde, min egna smörgåstårta, pommes&bea, ljus baguett med extrasaltat smör och en kopp kaffe och juice till. Och om jag inte får det så vill jag inte ha något alls. Jag vill inte ha en stor grönsallad med en quornbiff till, jag vill inte ha tacofärs med rivna morötter, jag vill inte ha vegoburgare med fetaostsallad och jag vill inte ha fruktsallad. Och därför tänker jag inte äta något, för det sista jag är sugen på är något som är nyttigt o kolhydratfattigt.
JAG VILL VERKLIGEN INTE HA DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
JAG VILL VERKLIGEN INTE HA DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)