Jag hinner verkligen inte med, jag pluggar inte tillräckligt, jag sover inte tillräckligt, jag äter inte tillräckligt många gånger på dagen utan färre och större mål, jag roar mig inte tillräckligt, bloggar inte tillräckligt, solar inte tillräckligt och gör inte tillräckligt med hushållssysslor. Jag fattar inte hur dygnet kan ha så få timmar här i Alanya.
De senaste dagarna har i alla fall varit lugna. Mest varit hemma och pluggat och umgåtts med Mehmet på hans lediga tid. Vi har det riktigt bra tillsammans nu, men han jobbar för många timmar för att vi ska få någon kvalitetstid ihop. Hur kul är det liksom att sova ihop typ 8 timmar på dygnet och sen umgås 3 timmar.
Idag har jag i alla fall varit och poolbadat med Anna vid en pool som både hon och jag gått o sneglat på hur länge som helst. Den är så fräsch o helt nybyggd. Vi fick ett par timmar med sol, bad o prat och lite att dricka och smaska på. Mycket trevligt! Sen skyndade jag mig hem för jag och Mehmet hade bestämt att vi skulle laga mat tillsammans. Det slutade med att han lagade mat åt mig, precis som igår. Han gjorde en helt otrolig güvec (gryta) som givetvis var vegetarisk. Potatis, lök, purjolök, aubergin, squash, champinjoner och massor av chilipasta som hans mamma skickat med. Den blev helt fantastisk och vi åt den i djupa tallrikar med sked och med bröd till. Han kan då laga mat till en kvinna som ingen annan min älskling.
Ikväll har jag varit på Mehmets restaurang o hängt. Jag hade med mig skolboken såklart. Jag hade faktiskt en riktigt bra kväll med både produktivitet och nöje på en o samma gång, till den där jävla idioten till chef förstörde hela kvällen för mig...
Sitter jag där vid ett tvåmansbord helt för mig själv och stör ingen och tar ingen vidare plats. Den här restaurangen har ju alltid massor av folk och dom sitter ju hur länge som helst. Jag satt där o pluggade, drack lite drinkar och åt en frukttallrik. Så kommer det ett sällskap om 6 personer, men de hade bara ett bord för 4 till dom. Så inom loppet av 10 sekunder så har chefen stövlat fram till mig, frågat om han får ta mitt bord och flytta på mig, varav jag sa ja i tron om att han givetvis hade ett annat litet bord till mig längre bort. Inom samma 10 sekunder så har killarna som jobbat där raffsat åt sig alla mina grejer, sparkat bort mina skor som jag inte hunnit ta på mig, flyttat bordet o lagt hela sin uppmärksamhet på de nya gästerna.... Där står jag... Jag blir visad in i lokalen och där tänker idiotjäveln placera mig längst inne i ett hörn där man i princip inte ens får plats, där det står barnstolar o bråte och det finns ingen utsikt what so ever på vad som händer på restaurangen med uppträde, karaoke, folk som passerar eller något. Jag betydde alltså INGET för den här jävla idioten till boss. Jag blev så förbannad så jag tackade för mig, betalade och gick därifrån med ganska så raska steg. Hur fan behandlar han kunder egentligen. Jag hade ju ändå beställt in dryck o annat för 130kr den här kvällen, det var ju inte som att jag satt där o snyltade direkt. Nej, när Mehmet kommer hem ska jag kräva att han säger upp sig. Får se om han gört... det är ju inte direkt det enda vi är missnöjda med på det där satans jävla stället.
fredag 30 september 2011
tisdag 27 september 2011
Några bilder
Tyvärr har jag inte tagit några intressanta bilder den här gången. Min bra-iga fotokamera är trasig sen en incident från förra semestern, så jag har tagit några halvtaskiga bilder med min vanliga mobil. Dom är som sagt inget kul alls men här kommer dom i alla fall =D Jag, Mehmet och en bild på den mest alkoholhaltiga Long Island jag har druckit här nere någonsin =)
Vad händer annars....
Ja, vad har jag mer gjort de senaste veckorna. Jag får erkänna att det har inte varit så speciellt mycket. Det blir spontana aktiviteter, hänger vid polen några dagar i veckan, varit på beachen 2 gånger totalt sen jag kom hit, sitter ibland på Mehmets jobb o tar en öl.
Mehmet jobbar ju på en restaurang med i stort sett uteslutande finska gäster. Det visade sig vara ett mycket bra val av arbetsplats eftersom finländarna inte åker hit under absoluta högsässongen då de flesta tycker att det är för varmt. Dom kommer istället i början eller slutet på sässongen och då har Mehmets restaurang som mest att göra. Dom har fullsatt nästan varje kväll och han tjänar bra för första året någonsin. Dock får han slita hårt och är inte speciellt glad över hur vissa saker sköts på restaurangen. Det är ändå rätt så underhållande att sitta där några timmar på kvällen. Finländarna bjuder verkligen på sig själva och vet hur man roar sig. Varje kväll är det jättemånga par uppe och kör klassis finsk styrdans eller så rockar de loss av bara helvete. Vi snackar människor i 50-60 års åldern, ungdomar i sinnet men inte i passet. Och varje kväll så är det säkert minst 20 personer uppe och sjunger klassist finsk karaoke. Jag kan säga så mycket som att jag har då aldrig tidigare hört en enda låt av de som framförs. Förstår inte hur ett helt folkslag kan vara så otroligt inbundna i bara sitt eget lands allting. Finns inga andra länder som håller sig så mycket bara till varandra som finländarna gör. De besöker hällst bara finska barer, och om de kunde så skulle de nog bara dricka fins öl också. Och när de går på hamam så blir jag inte alls förvånad över om de bara kör bastu o struntar i det övriga =D
Annat som står på schemat men som jag ännu inte hunnit med är frisören, pedikyr och vaxning. Måste verkligen ta mig iväg på detta snart, jag ser för eländig ut i håret just nu. Jag o söta Anna planerar också ett besök i DimCay någon dag. Än så länge har det inte riktigt klaffat för oss att ta oss dit, men imorgon kan det tänkas bli av om Anna blir bättre från sin förkylning.
Vädret här nere är ju kanon hela tiden. Kvällarna börjar bli väldigt behagliga och man svettas nästan inte alls. Dock så var det ju rejäääält oväder här två dagar, med spöregn, hagel, lite blåst och konstant åska o blix i nästan ett helt dygn. I butikerna så hänger ju ofta både kläder o accessoarer ute om nätterna, och allt detta blåste omkring och blev helt regnskadat. Det var första regnet för sommaren. Jag o Mehmet stod första morgonen o körde regndansen klockan 7 på morgonen på balkongen. Det var väldigt uppfriskande att få lite iskallt regn o hagel på sig efter den enorma hetta som är här konstant annars.
För er som undrar hur det går för oss med vårt UT så kan jag säga att det går inte framåt alls. Jag kontaktade vår handläggare här om dagen och frågade om det inte var dags för ett litet svar snart. Vi har (om 3 dagar) väntat i 6 månader. Men svaret jag fick var inte speciellt uppmuntrande och Mehmet blev otroligt ledsen. Handläggaren verkar inte alls vilja visa någon välvilja att ge oss ett svar i tid utefter de planer vi satt. Hon har hela tiden förut sagt att maxgränsen för att få ett svar är 8 månader. Nu skrev hon tillbaka till mig att tyvärr ser det ut så att det kan tänkas ta upp till 8-9 månader innan vi får svar. Det skulle innebära att Mehmet inte skulle kunna flytta med mig hem som tänkt i november, utan att han måste komma till mig i efterhand, vi måste köpa ny flygbiljett till honom och jag måste planera om gällande min tjänstledighet från arbetet. Känns som att allt skulle bli förstört. Jag har i alla fall skickat ett vädjande mail till handläggaren o bett på mina bara knän att hon ska visa lite välvilja och ge oss ett svar i tid så att vi kan fölfölja våra planer.
Mehmet jobbar ju på en restaurang med i stort sett uteslutande finska gäster. Det visade sig vara ett mycket bra val av arbetsplats eftersom finländarna inte åker hit under absoluta högsässongen då de flesta tycker att det är för varmt. Dom kommer istället i början eller slutet på sässongen och då har Mehmets restaurang som mest att göra. Dom har fullsatt nästan varje kväll och han tjänar bra för första året någonsin. Dock får han slita hårt och är inte speciellt glad över hur vissa saker sköts på restaurangen. Det är ändå rätt så underhållande att sitta där några timmar på kvällen. Finländarna bjuder verkligen på sig själva och vet hur man roar sig. Varje kväll är det jättemånga par uppe och kör klassis finsk styrdans eller så rockar de loss av bara helvete. Vi snackar människor i 50-60 års åldern, ungdomar i sinnet men inte i passet. Och varje kväll så är det säkert minst 20 personer uppe och sjunger klassist finsk karaoke. Jag kan säga så mycket som att jag har då aldrig tidigare hört en enda låt av de som framförs. Förstår inte hur ett helt folkslag kan vara så otroligt inbundna i bara sitt eget lands allting. Finns inga andra länder som håller sig så mycket bara till varandra som finländarna gör. De besöker hällst bara finska barer, och om de kunde så skulle de nog bara dricka fins öl också. Och när de går på hamam så blir jag inte alls förvånad över om de bara kör bastu o struntar i det övriga =D
Annat som står på schemat men som jag ännu inte hunnit med är frisören, pedikyr och vaxning. Måste verkligen ta mig iväg på detta snart, jag ser för eländig ut i håret just nu. Jag o söta Anna planerar också ett besök i DimCay någon dag. Än så länge har det inte riktigt klaffat för oss att ta oss dit, men imorgon kan det tänkas bli av om Anna blir bättre från sin förkylning.
Vädret här nere är ju kanon hela tiden. Kvällarna börjar bli väldigt behagliga och man svettas nästan inte alls. Dock så var det ju rejäääält oväder här två dagar, med spöregn, hagel, lite blåst och konstant åska o blix i nästan ett helt dygn. I butikerna så hänger ju ofta både kläder o accessoarer ute om nätterna, och allt detta blåste omkring och blev helt regnskadat. Det var första regnet för sommaren. Jag o Mehmet stod första morgonen o körde regndansen klockan 7 på morgonen på balkongen. Det var väldigt uppfriskande att få lite iskallt regn o hagel på sig efter den enorma hetta som är här konstant annars.
För er som undrar hur det går för oss med vårt UT så kan jag säga att det går inte framåt alls. Jag kontaktade vår handläggare här om dagen och frågade om det inte var dags för ett litet svar snart. Vi har (om 3 dagar) väntat i 6 månader. Men svaret jag fick var inte speciellt uppmuntrande och Mehmet blev otroligt ledsen. Handläggaren verkar inte alls vilja visa någon välvilja att ge oss ett svar i tid utefter de planer vi satt. Hon har hela tiden förut sagt att maxgränsen för att få ett svar är 8 månader. Nu skrev hon tillbaka till mig att tyvärr ser det ut så att det kan tänkas ta upp till 8-9 månader innan vi får svar. Det skulle innebära att Mehmet inte skulle kunna flytta med mig hem som tänkt i november, utan att han måste komma till mig i efterhand, vi måste köpa ny flygbiljett till honom och jag måste planera om gällande min tjänstledighet från arbetet. Känns som att allt skulle bli förstört. Jag har i alla fall skickat ett vädjande mail till handläggaren o bett på mina bara knän att hon ska visa lite välvilja och ge oss ett svar i tid så att vi kan fölfölja våra planer.
Skolan - vad har jag gjort för ont?
Ja, dags att blogga lite tror jag. Ledsen om jag gjort er flitiga besökare besvikna med dåligt uppdaterande. MEN... jag har haft så sjukt mycket att göra med mina skolkurser. Jag har gråtit, kännt frustration, ilska, hat mm. mm.
Ledarskapskursen jag går nu är otrooooligt svår. Den är på en nivå som borde räknas som avancerad istället för grundnivå. En kurs som är på 7,5 poäng (en fjärdedels termin) ska inte behöva ha 6 inlämningsuppgifter/tentor av omfattande storlek. Det är helt sjuuuukt mycket. Och parallellt med detta så läser jag en Marknadsföringskurs som är lika stor men inte alls lika krävande, även om den ändå är tuff. Jag ljuger inte när jag säger att jag pluggar varje dag mellan 4-8 timmar och jag vet knappt när jag hade en ledig dag senast. Detta har förtatt glädjen med att vara här, för jag hinner ju inte njuta av Alanya alls. Ligger jag vi poolen så läser jag, ligger jag på stranden så läser jag, såfort Mehmet smiter till jobbet efter ledigheten mitt på dagen så läser jag, såfort jag vaknar på morgonen vissa dagar så tar jag fram böckerna eller sitter o uppdaterar mig på olika skolforum. Det är så sant som det är sagt att när man pluggar så är man aldrig fri och det dåliga samvetet förföljer en hela tiden.
Mehmet håller på att bli galen över min skola och det går bitvis verkligen ut över vårt förhållande. Jag önskar jag kunde hoppa av Ledarskapskursen eller byta kurs, men tyvärr funkar det ju inte så i högskolevärlden. Jag får ändå bita ihop och göra mitt bästa. Har ju fram till nu blivit godkänd med beröm o utan anmärkningar på alla de 4 inlämningar jag gjort. Känns dock rejält frustrerande när man mailar sin lärare och beeeeeeeer på sina baaaaaaaaara knän om hjälp med en hel uppgift som man kört totalt fast i, man fattar inget av det man läser, man har inte skrivit något och har en hel inlämning att göra och skicka in inom ett tidsperspektiv på 15 timmar. Man har försökt att lösa problemet utifrån alla möjliga perspektiv, vinklar, framifrån, bakifrån, uppifrån, diagonalt, vertikalt och tänka utanför standardiserade ramar osv. Man har tänkt o spekulerat o resonerat o slitit sitt hår. Man är ju inte helt tappad bakom en vagn o har varit i en mycket turbulent arbetsbransch i snart 10 år och är van att tänka kreativt och fatta egna beslut. Man mailar läraren o ber om att få mer specifika läsanvisningar, sidor i böcker som man kan utgå ifrån, mer specifikt vad man skulle kunna tänkas återge eller skriva om för att överhuvudtaget han något annat än ett tomt A4 att lämna in när deadline sker. Så kommer svaret...
"Jag vill ge dig några tips. Försök att tänka i andra banor. Du kanske kan se problemet från en annan synvinkel, du kanske kan börja med uppgift 3 istället för att sen gå vidare till uppgift 1 och 2. Du skulle kunna utgå från en liten fundering som du kanske har och spinna vidare utifrån den. Eller så gör du din text helt till din egen och gör din reflektion helt på ditt eget sätt. Gör texten personlig och använd dina egna infallsvinklar och tänk utanför ramarna. Det finns inget rätt o fel här, det finns inget facit".
Ja, vi tackar läraren för den ENORMA hjälpen med det. FRUSTRATION!!!
Jag ska vara så lycklig när de här två kurserna är över och då jag går på Turismkursen. Den kommer bli bra mycket roligare och mer intressant. Och när man gör något mest för nöjes skull och förenar det med nytta, så blir det så mycket lättare än när man gör något av präktighetsskäl.
Så, vad har jag då att se fram emot de närmsta 5 veckorna innan kurserna är slut. Jo...
- Teorireflektion 4 (skriva 3 sidor)
- Hemtenta Ledarskapskursen (4 dagars arbete)
- Hemtenta Markandsföringskursen (7 dagars arbete)
- Skriva PM Ledarskapskursen (grupparbete, typ 10 sidor)
- Skriva PM Markandsföringskursen (enskilt arbete, typ 8 sidor)
- Opponera kursdeltagares PM i Ledarskapskursen
- Opponera kursdeltagares PM i Marknadsföringskursen
- Lämna in reviderat PM samt Erratelista Ledarskapskursen
Ja, tyckte ni det där var mycket... näääääääääää! Parallellt med detta ska jag också läsa all kurslitteratur i sin helhet på ca 500 sidor i Ledarskapskursen för att vara förberedd för kommande tentor/inlämningar. Blev det mycket nu tycker ni?
Giv mig styrka!
Ledarskapskursen jag går nu är otrooooligt svår. Den är på en nivå som borde räknas som avancerad istället för grundnivå. En kurs som är på 7,5 poäng (en fjärdedels termin) ska inte behöva ha 6 inlämningsuppgifter/tentor av omfattande storlek. Det är helt sjuuuukt mycket. Och parallellt med detta så läser jag en Marknadsföringskurs som är lika stor men inte alls lika krävande, även om den ändå är tuff. Jag ljuger inte när jag säger att jag pluggar varje dag mellan 4-8 timmar och jag vet knappt när jag hade en ledig dag senast. Detta har förtatt glädjen med att vara här, för jag hinner ju inte njuta av Alanya alls. Ligger jag vi poolen så läser jag, ligger jag på stranden så läser jag, såfort Mehmet smiter till jobbet efter ledigheten mitt på dagen så läser jag, såfort jag vaknar på morgonen vissa dagar så tar jag fram böckerna eller sitter o uppdaterar mig på olika skolforum. Det är så sant som det är sagt att när man pluggar så är man aldrig fri och det dåliga samvetet förföljer en hela tiden.
Mehmet håller på att bli galen över min skola och det går bitvis verkligen ut över vårt förhållande. Jag önskar jag kunde hoppa av Ledarskapskursen eller byta kurs, men tyvärr funkar det ju inte så i högskolevärlden. Jag får ändå bita ihop och göra mitt bästa. Har ju fram till nu blivit godkänd med beröm o utan anmärkningar på alla de 4 inlämningar jag gjort. Känns dock rejält frustrerande när man mailar sin lärare och beeeeeeeer på sina baaaaaaaaara knän om hjälp med en hel uppgift som man kört totalt fast i, man fattar inget av det man läser, man har inte skrivit något och har en hel inlämning att göra och skicka in inom ett tidsperspektiv på 15 timmar. Man har försökt att lösa problemet utifrån alla möjliga perspektiv, vinklar, framifrån, bakifrån, uppifrån, diagonalt, vertikalt och tänka utanför standardiserade ramar osv. Man har tänkt o spekulerat o resonerat o slitit sitt hår. Man är ju inte helt tappad bakom en vagn o har varit i en mycket turbulent arbetsbransch i snart 10 år och är van att tänka kreativt och fatta egna beslut. Man mailar läraren o ber om att få mer specifika läsanvisningar, sidor i böcker som man kan utgå ifrån, mer specifikt vad man skulle kunna tänkas återge eller skriva om för att överhuvudtaget han något annat än ett tomt A4 att lämna in när deadline sker. Så kommer svaret...
"Jag vill ge dig några tips. Försök att tänka i andra banor. Du kanske kan se problemet från en annan synvinkel, du kanske kan börja med uppgift 3 istället för att sen gå vidare till uppgift 1 och 2. Du skulle kunna utgå från en liten fundering som du kanske har och spinna vidare utifrån den. Eller så gör du din text helt till din egen och gör din reflektion helt på ditt eget sätt. Gör texten personlig och använd dina egna infallsvinklar och tänk utanför ramarna. Det finns inget rätt o fel här, det finns inget facit".
Ja, vi tackar läraren för den ENORMA hjälpen med det. FRUSTRATION!!!
Jag ska vara så lycklig när de här två kurserna är över och då jag går på Turismkursen. Den kommer bli bra mycket roligare och mer intressant. Och när man gör något mest för nöjes skull och förenar det med nytta, så blir det så mycket lättare än när man gör något av präktighetsskäl.
Så, vad har jag då att se fram emot de närmsta 5 veckorna innan kurserna är slut. Jo...
- Teorireflektion 4 (skriva 3 sidor)
- Hemtenta Ledarskapskursen (4 dagars arbete)
- Hemtenta Markandsföringskursen (7 dagars arbete)
- Skriva PM Ledarskapskursen (grupparbete, typ 10 sidor)
- Skriva PM Markandsföringskursen (enskilt arbete, typ 8 sidor)
- Opponera kursdeltagares PM i Ledarskapskursen
- Opponera kursdeltagares PM i Marknadsföringskursen
- Lämna in reviderat PM samt Erratelista Ledarskapskursen
Ja, tyckte ni det där var mycket... näääääääääää! Parallellt med detta ska jag också läsa all kurslitteratur i sin helhet på ca 500 sidor i Ledarskapskursen för att vara förberedd för kommande tentor/inlämningar. Blev det mycket nu tycker ni?
Giv mig styrka!
lördag 24 september 2011
Publicerar era kommentarer
Jag har fått otroligt mycket kommentarer från er läsare, som jag inte velat eller kunnat publicera förrän nu. Men nu kommer de här, och jag har valt att bara lägga ut delar av kommentarerna, då de innehåller mailadresser o annat som inte bör publiceras:
Läser din blogg ofta då jag tycker att du skriver både med allvar och humor. Hittade den förra året då jag googlade och ville veta lite om Alanya innan vi skulle reas dit. Läser också fler av Alanya flickornas bloggar. Dessvärre så är jag dålig på att kommentera. Tycker det är barnsligt och omoget av läsare som faktiskt terroriserar de bloggare som valt att dela sin vardag med oss läsare. Men har förstått att det även i blogg-världen finns så kallade stalkers. Men dom kan ju sporas via IP-adresser för att få veta vem dom är. Till något helt annat så är jag "en gammal dam", svensk som varit gift med en turkisk man, som också heter Mehmet, vi har en dotter som idag är 34 år och vi har 3 barnbarn, alla bor vi i Norge men Dede (morfar) bor fortsatt i Stockholm. Det var lite om mig. Önskar dig lycka till med dina studier och naturligtvis med att få alla papper på plats så Mehmet och du kan få starta ett nytt och bra liv hos "Gamla Moder Svea". Jag är säker på att han kommer att både älska och förundras över vilken annorlunda värld du kommer ifrån.
Kram Kia
2011-09-15
Hejsan Marie! Jag förstàr att du vill sätta lösen pà bloggen pga av dessa patetiska rövhàlen som inte har ngt liv och förpesta livet för andra som har ett. Jag är en annan Turkiet-tjej som brukar gà in och läsa din blogg sà ofta jag har tid. Jag tycker det är intressant att läsa om andra svenskors liv i Turkiet och hur de klarar av livet där nere. Du har även varit inne pà min blogg och skrivit en kommentar kom jag ihàg. Min blogg: http://vikingkiz.blogg.se Namn: Sofie. Jag hoppas jag är en av dem som fàr läsa din blogg. Lycka till med allt och kärleken. Jag har själv blivit màltavla för alla jävla rövhàl som ska pracka pa en med massa fördomar osv. Du vet bättre och är definitivt starkare.
Kram Sofie
2011-09-14
Som sagt tycker att du skriver roligt o intressant, och din blogg vill jag gärna fortsätta följa. Hittade den via Güzelicious blogg för ca 6månader sen. Oavsett om jag får följa din blogg eller ej, så hoppas jag att allt blir bra och att ni får erat uppehållstillstånd!
Av Linnéa
2011-09-13
hej jag heter sofie, är gift med en turkisk man sedan 2006 vi träffades i marmaris när jag var där på semester, vi har två flickor aleyna och Dilara ochjobbar på ett tredje barn, min man kommer från adiyaman men hans mamma bor nu i osmaniye/ Adana så det är dit vi åker oftast när vi hälsar på släkten. Jag läser din blogg varje dag,, kollar om du skrivit varje fall men jag brukar inte kommentera.. Jag gillar ditt sätt skriva på dina resor till turkiet då jag älskar landet språket kultiren maten ja allt.. så spänd på ert visum jag vet vad ni går igenom,, vi fick vänta från feb till juli på svar då ringde jag varje vecka och skickade mail. jag hoppas jag får fortsätta läsa din blogg.. jag skriver ingen egen blogg tyvärr skulle vilja börja göra det men känner att jag inte ahr den tiden.. ha en bra dag och hoppas du har det skönt i värmen med din älskade,,
mvh sofie
2011-09-13
Hej! Måste även säga att jag blir tokarg på idioterna som håller på o är cp! Läs inte bloggen om man inte tycker om vad du skriver, det är ju din blogg o du får skriva vad du vill tycker jag. Larvigt att behöva låsa bloggen pga av andras elakheter men förstår att du gör det! Hoppas på att dom är 13år o inte vet bättre. Hoppas karman hinner ikapp dom i vilket fall! Jag hittade din blogg när jag googla lite när jag själv träffa en turk förra året o ville hitta andra, vi har hållt ihop lite över ett år. Jag läser din blogg nästan dagligen. Hoppas på att jag får fortsätta med det då jag vill följa er resa :) Ha en fortsatt bra semester o försök strunta i dumma människor som vill få andra o må dåligt, du är lycklig o det är det som är viktigt :) kram till dig!
/Sofia
2011-09-13
Halloj igen, skickade en kommentar tidigare men skickar en till :) Linda heter jag, 24 år, stockholm. hittade din blogg via någon annan blogg eller när jag googlat på alanya bloggar. jag läser varje dag, gillar sättet du skriver på och det är intressant att läsa om hur du hanterar livet hemma i sverige samtidigt som du har kärleken i alanya. hade för några år sen förhållande med en turk därifrån. Vore jättekul om jag fick fortsätta läsa :) ha det bra!
Av Linda
2011-09-12
Hej, vet inte om min kommentar kom fram som jag skrev innan (den är inte publicerad iallafall), men jag fortsätter gärna att läsa! Jag heter Veronica. Har läst din blogg länge och tycker du skriver roligt och hoppas på att få fortsätta följa dig! Jag kommenterar inte så ofta men ska försöka bli bättre på det:)Tråkigt att folk är så himla bittra och lämnar taskiga kommentarer, fattar inte varför man läser om man inte gillar det som skrivs??!!
Mvh Veronica
2011-09-12
Förstår att du väljer att bara ha öppen bloggen för en del fortsättningsvis. Hoppas du inte tar illa upp för att vissa skriver så idiotiska kommentarer. Anyway, jag tycker din blogg är störtskön och vill gärna fortsätta följa dig (om jag får). Det lustiga är ju att vi egentligen inte känner varandra, ändå känns det som att jag känner dig ändå, om du fattar...
Kram Josefine
2011-09-10
Hej! Vad trist att folk måste kasta så mycket dynga, varför läser de om de blir så provocerade? Jag har kommenterat ett par gånger men ganska snällt eftersom jag fått dagens ros sv dig..;). Emma var namnet och bor i Göteborg m turkisk sambo från alanya som även är far till min lille son..:) Ha en bra kväll!
Av Emma
2011-09-10
Hej Marie! Jag är en Alanya tokig tjej som snart skall åka ner för 22 gången till Alanya. Bara älskar detta ställe. Vi känner inte varandra men jag har följt din blogg länge och jag drömmer mig tillbaka till Alanya av att följa din vardag där då jag befinner mig i kalla sverige. Du får gärna titta in på min blogg, men jag har inte hunnit uppdatera den sen jag kom hem från Alanya i mitten på juni. Hoppas att jag får fortsätta följa din vardag.
Mvh // Monkan i Umé
2011-09-10
Läser din blogg ofta då jag tycker att du skriver både med allvar och humor. Hittade den förra året då jag googlade och ville veta lite om Alanya innan vi skulle reas dit. Läser också fler av Alanya flickornas bloggar. Dessvärre så är jag dålig på att kommentera. Tycker det är barnsligt och omoget av läsare som faktiskt terroriserar de bloggare som valt att dela sin vardag med oss läsare. Men har förstått att det även i blogg-världen finns så kallade stalkers. Men dom kan ju sporas via IP-adresser för att få veta vem dom är. Till något helt annat så är jag "en gammal dam", svensk som varit gift med en turkisk man, som också heter Mehmet, vi har en dotter som idag är 34 år och vi har 3 barnbarn, alla bor vi i Norge men Dede (morfar) bor fortsatt i Stockholm. Det var lite om mig. Önskar dig lycka till med dina studier och naturligtvis med att få alla papper på plats så Mehmet och du kan få starta ett nytt och bra liv hos "Gamla Moder Svea". Jag är säker på att han kommer att både älska och förundras över vilken annorlunda värld du kommer ifrån.
Kram Kia
2011-09-15
Hejsan Marie! Jag förstàr att du vill sätta lösen pà bloggen pga av dessa patetiska rövhàlen som inte har ngt liv och förpesta livet för andra som har ett. Jag är en annan Turkiet-tjej som brukar gà in och läsa din blogg sà ofta jag har tid. Jag tycker det är intressant att läsa om andra svenskors liv i Turkiet och hur de klarar av livet där nere. Du har även varit inne pà min blogg och skrivit en kommentar kom jag ihàg. Min blogg: http://vikingkiz.blogg.se Namn: Sofie. Jag hoppas jag är en av dem som fàr läsa din blogg. Lycka till med allt och kärleken. Jag har själv blivit màltavla för alla jävla rövhàl som ska pracka pa en med massa fördomar osv. Du vet bättre och är definitivt starkare.
Kram Sofie
2011-09-14
Som sagt tycker att du skriver roligt o intressant, och din blogg vill jag gärna fortsätta följa. Hittade den via Güzelicious blogg för ca 6månader sen. Oavsett om jag får följa din blogg eller ej, så hoppas jag att allt blir bra och att ni får erat uppehållstillstånd!
Av Linnéa
2011-09-13
hej jag heter sofie, är gift med en turkisk man sedan 2006 vi träffades i marmaris när jag var där på semester, vi har två flickor aleyna och Dilara ochjobbar på ett tredje barn, min man kommer från adiyaman men hans mamma bor nu i osmaniye/ Adana så det är dit vi åker oftast när vi hälsar på släkten. Jag läser din blogg varje dag,, kollar om du skrivit varje fall men jag brukar inte kommentera.. Jag gillar ditt sätt skriva på dina resor till turkiet då jag älskar landet språket kultiren maten ja allt.. så spänd på ert visum jag vet vad ni går igenom,, vi fick vänta från feb till juli på svar då ringde jag varje vecka och skickade mail. jag hoppas jag får fortsätta läsa din blogg.. jag skriver ingen egen blogg tyvärr skulle vilja börja göra det men känner att jag inte ahr den tiden.. ha en bra dag och hoppas du har det skönt i värmen med din älskade,,
mvh sofie
2011-09-13
Hej! Måste även säga att jag blir tokarg på idioterna som håller på o är cp! Läs inte bloggen om man inte tycker om vad du skriver, det är ju din blogg o du får skriva vad du vill tycker jag. Larvigt att behöva låsa bloggen pga av andras elakheter men förstår att du gör det! Hoppas på att dom är 13år o inte vet bättre. Hoppas karman hinner ikapp dom i vilket fall! Jag hittade din blogg när jag googla lite när jag själv träffa en turk förra året o ville hitta andra, vi har hållt ihop lite över ett år. Jag läser din blogg nästan dagligen. Hoppas på att jag får fortsätta med det då jag vill följa er resa :) Ha en fortsatt bra semester o försök strunta i dumma människor som vill få andra o må dåligt, du är lycklig o det är det som är viktigt :) kram till dig!
/Sofia
2011-09-13
Halloj igen, skickade en kommentar tidigare men skickar en till :) Linda heter jag, 24 år, stockholm. hittade din blogg via någon annan blogg eller när jag googlat på alanya bloggar. jag läser varje dag, gillar sättet du skriver på och det är intressant att läsa om hur du hanterar livet hemma i sverige samtidigt som du har kärleken i alanya. hade för några år sen förhållande med en turk därifrån. Vore jättekul om jag fick fortsätta läsa :) ha det bra!
Av Linda
2011-09-12
Hej, vet inte om min kommentar kom fram som jag skrev innan (den är inte publicerad iallafall), men jag fortsätter gärna att läsa! Jag heter Veronica. Har läst din blogg länge och tycker du skriver roligt och hoppas på att få fortsätta följa dig! Jag kommenterar inte så ofta men ska försöka bli bättre på det:)Tråkigt att folk är så himla bittra och lämnar taskiga kommentarer, fattar inte varför man läser om man inte gillar det som skrivs??!!
Mvh Veronica
2011-09-12
Förstår att du väljer att bara ha öppen bloggen för en del fortsättningsvis. Hoppas du inte tar illa upp för att vissa skriver så idiotiska kommentarer. Anyway, jag tycker din blogg är störtskön och vill gärna fortsätta följa dig (om jag får). Det lustiga är ju att vi egentligen inte känner varandra, ändå känns det som att jag känner dig ändå, om du fattar...
Kram Josefine
2011-09-10
Hej! Vad trist att folk måste kasta så mycket dynga, varför läser de om de blir så provocerade? Jag har kommenterat ett par gånger men ganska snällt eftersom jag fått dagens ros sv dig..;). Emma var namnet och bor i Göteborg m turkisk sambo från alanya som även är far till min lille son..:) Ha en bra kväll!
Av Emma
2011-09-10
Hej Marie! Jag är en Alanya tokig tjej som snart skall åka ner för 22 gången till Alanya. Bara älskar detta ställe. Vi känner inte varandra men jag har följt din blogg länge och jag drömmer mig tillbaka till Alanya av att följa din vardag där då jag befinner mig i kalla sverige. Du får gärna titta in på min blogg, men jag har inte hunnit uppdatera den sen jag kom hem från Alanya i mitten på juni. Hoppas att jag får fortsätta följa din vardag.
Mvh // Monkan i Umé
2011-09-10
Första inlägget på min spärrade blogg
Jag vet inte om jag gjort rätt nu, men nu har jag gett er nästan 50 läsare som anmält intresse tillgång till bloggen samt en inbjudan att läsa den. För det måste ni ha ett google-konto, så om ni är här och läser detta så tror jag att ni har registrerat ett sådant =)
Hinner inte skriva så mycket mer i bloggen nu, för det är dags för plugg, frukost o lite hemmafru-bestyr.
Ha en bra dag alla =)
Hinner inte skriva så mycket mer i bloggen nu, för det är dags för plugg, frukost o lite hemmafru-bestyr.
Ha en bra dag alla =)
lördag 17 september 2011
Fullt upp och aterkommer
Jag har fullt upp hela dagarna med skolan som ar övermaktıg just nu kan jag lova. Jag aterkommer med bloggen om nagra dagar. Har ınget ınternet pa hotellet just nu heller, sa safor jag har fatt ınternetuppkopplıng ıgen och safort jag fıxat med sparr pa bloggen sa lovar jag att börja blogga ıgen.
Hang me'!!!
Hang me'!!!
måndag 12 september 2011
För er som inte känner mig o vill fortsätta läsa
Hör av er med fullständigt namn o mailadress och hur ni hittade min blogg, säg kanske hur ofta ni läser den, varför ni läser den eller presentera er själva. Bjud mig kanske på lösenordet till er blogg eller liknande så jag vet vilka ni är - sen ska jag kika på vilka av er som får tillgång till min blogg. Som sagt, önskar jag kunde hålla den öppen för alla, men det verkar vara helt ohållbart från och med nu.
Som sagt...
Vill ni fortsätta att följa min blogg så får ni kontakta mig genom en kommentar, msn eller mail och uppge mailadress, fullständigt namn och hur vi känner varandra. Utan att jag vet vilka ni är så kommer ni inte få tillgång till bloggen, och utan er mailadress så kan ni rent praktiskt inte få tillgång till den då inställningarna kommer att kräva att jag anger mailadresser till de personer som ska kunna läsa bloggen.
lördag 10 september 2011
Någon som håller med?
Det är just pga sånna här kommentarer på min blogg som gör att jag väljer att endast dela med mig av den till mina vänner fortsättningsvis. Se och läs...
HAHAHAHAHAHA alltså seriöst du måste nog vara den mest bittra människan på denna jord. Stackars din omgivning. Att ens bli så jävla förbannad över en kommentar är ju helt absurt. Du skriver sånna grejer och skriver också att du vill att folk ska kommentera, och när någon gör det så är det enda du gör är att slå så hårt du bara kan tillbaka om de är saker du inte gillar eller tycker låter bra i dina öron.. Du är en korkad jävla människa som är så jävla blåst så man nästan trillar baklänges när man läser din blogg, då du är 30+ och kanske borde vara lite mer vuxen och mogen än du faktist verkar vara. PATETISK är vad jag kallar människor som DIG. Jag är inte totalt jävla bakom flötet och inte vet att det finns risker med gas och gasspisar men du är ju så ute och cyklar om att ALLA gasspisar är på detta sättet. Det är nog därför många/majoriteten av befolkningen i turkiet har gasspis och fortfarande lever, de är nog för att ALLA gasspisar läcker och exploderar. Jävligt logiskt..
Någon som håller med???
HAHAHAHAHAHA alltså seriöst du måste nog vara den mest bittra människan på denna jord. Stackars din omgivning. Att ens bli så jävla förbannad över en kommentar är ju helt absurt. Du skriver sånna grejer och skriver också att du vill att folk ska kommentera, och när någon gör det så är det enda du gör är att slå så hårt du bara kan tillbaka om de är saker du inte gillar eller tycker låter bra i dina öron.. Du är en korkad jävla människa som är så jävla blåst så man nästan trillar baklänges när man läser din blogg, då du är 30+ och kanske borde vara lite mer vuxen och mogen än du faktist verkar vara. PATETISK är vad jag kallar människor som DIG. Jag är inte totalt jävla bakom flötet och inte vet att det finns risker med gas och gasspisar men du är ju så ute och cyklar om att ALLA gasspisar är på detta sättet. Det är nog därför många/majoriteten av befolkningen i turkiet har gasspis och fortfarande lever, de är nog för att ALLA gasspisar läcker och exploderar. Jävligt logiskt..
Någon som håller med???
Begränsad åtkomst till bloggen
Jag ska testa att ha min blogg öppen endast för vissa personer. För er som vill fortsätta läsa min blogg så kan ni meddela mig er mailadress, fullständigt namn, samt hur vi känner varandra (om det inte är fullständigt självklart sedan förut). Ni kan meddela mig här i detta inlägg, eller för er som har min msn och mailadress så går det bra även där.
Eftersom det finns så många patetiska och avundsjuka människor där ute i cyber-rymden, så vidtar jag denna åtgärd.
Hoppas ni vill fortsätta att följa mig här på bloggen trots allt.
PS. Ni kommer behöva registrera ett Google-konto för att kunna logga in på min blogg. Tror många av er redan har det, kanske till och med utan att veta om det. Mer om det kommer ni kunna läsa i ett mail ni får till den mailadress som ni uppger till mig. Tror inte det är speciellt besvärligt att göra det, så bli inte avskräckta =)
Eftersom det finns så många patetiska och avundsjuka människor där ute i cyber-rymden, så vidtar jag denna åtgärd.
Hoppas ni vill fortsätta att följa mig här på bloggen trots allt.
PS. Ni kommer behöva registrera ett Google-konto för att kunna logga in på min blogg. Tror många av er redan har det, kanske till och med utan att veta om det. Mer om det kommer ni kunna läsa i ett mail ni får till den mailadress som ni uppger till mig. Tror inte det är speciellt besvärligt att göra det, så bli inte avskräckta =)
Pool och plugg
Idag är det pool och plugg som gäller hela dagen. Gör en kort paus nu bara för att svalka mig i lägenheten och skingra tankarna från böckerna. Senare blir det uppsats-skrivning och om det hinns med lite partaj med Anna ikväll.
Korkade jävla människa
Du din korkade jävel som skrev inlägget om att jag är bortskämd som inte nöjer mig med gasspis istället för elektisk spis. Och som tyckte att jag var konstig som hällre dog än att hade en gasol-lösning i min lägenhet. Har raderat ditt fåniga jävla inlägg. Under tiden som du flyttar tillbaka till samma planet som jag bor på så kan du ju roa dig med att läsa någon av de hundratals och åter hundratals artiklar i tidningar o på nätet som handlar just om faror med gasspisar. Fattar du inte att såhär gamla gasolspisar som de har på ett sånt här hotell, är en större risk för en än vad de gör nytta. De kan läcka, explodera i värmen eller annat. Om du inte vet hur man använder internet för att söka information (du verkar ju leva i en helt annan värld än oss andra) så bidrar jag med en artikel här, den första som kom upp när jag googlade. Har inte mycket för korkade människor som dig.
Läckande gasspis orsakade dödsfall
Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00. Senast ändrad 26 juli 2009 kl. 08:23
SIILINJÄRVI. En läckande gasspis visade sig vara orsaken till att tre människor dog i en stuga i Ahosaari i Siilinjärvi på fredagen.
Offren, två män och en kvinna, var från trakterna nära Siilinjärvi. De hade enligt polisen redan varit döda i flera dagar. Olyckan utreds inte som ett brott.
Polisen misstänker att gasspisen hade läckt redan länge. Flytgas tränger undan syret i luften i ett stängt utrymme.
Läckande gasspis orsakade dödsfall
Publicerad 1 januari 0001 kl. 00:00. Senast ändrad 26 juli 2009 kl. 08:23
SIILINJÄRVI. En läckande gasspis visade sig vara orsaken till att tre människor dog i en stuga i Ahosaari i Siilinjärvi på fredagen.
Offren, två män och en kvinna, var från trakterna nära Siilinjärvi. De hade enligt polisen redan varit döda i flera dagar. Olyckan utreds inte som ett brott.
Polisen misstänker att gasspisen hade läckt redan länge. Flytgas tränger undan syret i luften i ett stängt utrymme.
fredag 9 september 2011
Inga spisplattor - fullt normalt!
Ja, så var det ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN dags att flytta in på Luxor idag. Morgonen började med att Mehmet talar om att vi måste ha pallrat oss ut från Gözde Apart redan klockan 10 på morgonen. TACK för den lilla älsklingen. Att fundera över varför han inte talat om det tidigare, det är ingen ide ens. Normalt checkar man ju ut kl. 12 på alla hotell.... men inte på Gözde (som för övrigt är tomt när alla andra hotell har fullsatt). Så jag blev på dåligt humör redan kl. 7.30 när vi vaknade. Vi bestämde i alla fall att Mehmet skulle smita hem från jobbet en kvart för att hjälpa mig med väskorna när det var dags för att checka ut. Medans jag väntade på Mehmet så kilade jag iväg till Luxor för att checka läget och försäkra mig om att de verkligen hade ett rum ledigt. De utlovade incheckning för oss kl. 11. Toppen =)
När vi kom till hotellet så hade de ännu inte gjort slutstädning från de föregående gästerna, så jag slog mig ner vid poolen en stund och väntade. Medans jag satt där under en halvtimma så kunde jag inte annat än att drömma om hemlagad mat. Det här med att äta billiga rätter ute på restaurang varenda dag är verkligen inget för mig. Det är väll okej om man kan välja på de där 100kronors rätterna, men sån lyx har jag inte hållits med den senaste veckan. Så satt jag som sagt där o fantiserade om både ostpajer, klyftpotatis, lasagne och ris o currygryta samt min egengjorda potatisgratäng. Det var nästan så det föll en liten glädjetår när receptionisten kom ut för att tala om att jag nu kunde få tillgång till rummet. Sliter som ett djur för att få upp allt bagage till 3e våning. Som tur är så finns det ju hiss här, men ändå =) Så kommer jag in i lägenheten, som ser exakt likadan ut som den vi hade förra året.... kunde man ju vid en första anblick tycka. Ja, näääääe, så var det ju inte riktigt. Det fanns nämligen inga kokplattor!!!!!!!
Blond o korkad som man är stövlar man gladeligen ner i receptionen, skrattar till lite när man säger till bossen att ni har visst glömt att ställa in kokplattor i vår lägenhet. Två kokplattor kan man ju tycka är en ganska så grundläggande inredningsdetalj i ett kök.... men det tyckte inte hotellbossen. Jag trodde först att han skojade när han sedan erbjöd mig en gasoltub att laga mat på, men det gjorde han inte. Så säger han att kokplattor är inget vi normalt erbjuder. Mina ögonbryn hade vid det här laget nått så långt upp att de nådde hårfästet. Skämtar han med mig??? Jag sa i alla fall till honom att det var det dummaste jag hört, och att dom ju själva måste förstå att man behöver kokplattor om man ska bo här i 3 månader. Dom sa att dom skulle ta städerskan till hjälp och se om hon kunde hitta några kokplattor i en av de andra lägenheterna som hon kunde ge oss, men att de inget kunde lova.
När jag kom upp till oss igen så fick jag ett halvt bryt. Hur kunde detta vara sant? Jag ringde Mehmet och sa att han fick palla sig hem snarast. Han kom hem ganska så raskt o tog ett snack med hotellbossen som sa att han nog kunde fixa två kokplattor som gick på gas o inte på el. Men denna "FANTASTISKA" nyhet så kom Mehmet upp till mig på rummet. Jag stirrade mest på honom och skrek rakt ut - "GASOL???? Hällre dör jag". Ska jag behöva laga mat på ett stormkök i 3 månader liksom. Näe tack hörrni, någon måtta får det allt vara. Mehmet blev förbannad över hela situationen o stövlade raka vägen upp till städerskan på terassvåningen. Efter 1,8 minuter kom han tillbaka.... MED elektriska kokplattor =))) Hur han lyckades få städerskan att lämna ifrån sig dessa är för mig fortfarande ett mysterium. Men helt ärligt, om han så hånglade upp henne mot väggen för att få dom så skiter jag i det, för kokplattor ska jag bara ha.
Övriga dagen har gått åt till att packa upp alla saker, mysa lite i den fantastisk "sköna" turkasängen vi har, som ju är standard på ett hotell som detta. Jag har också varit o storhandlat på KaleMarket. Nu har vi ett nästan fullt kylskåp. Fy sjutton som jag längtat efter det. Jag har näst intill kännt mig naken utan mat i kylen. På Volkan var det ju ingen ide att handla hem något eftersom vi hade fri frukost där och sen inte hade någon köksutrustning för att laga mat på lunch o på kvällen. På Gözde var det ju ännu mindre ide att handla hem något eftersom vi bara var där i två dagar. Men nu äntligen =))) Inflyttningen på Luxor - OCH kokplattorna - har jag firat med något som jag var riktigt sugen på, nämligen barkis med smör o senap, en kopp kaffe och cola.
Nu blir det inget mer bloggande idag.
So long!
När vi kom till hotellet så hade de ännu inte gjort slutstädning från de föregående gästerna, så jag slog mig ner vid poolen en stund och väntade. Medans jag satt där under en halvtimma så kunde jag inte annat än att drömma om hemlagad mat. Det här med att äta billiga rätter ute på restaurang varenda dag är verkligen inget för mig. Det är väll okej om man kan välja på de där 100kronors rätterna, men sån lyx har jag inte hållits med den senaste veckan. Så satt jag som sagt där o fantiserade om både ostpajer, klyftpotatis, lasagne och ris o currygryta samt min egengjorda potatisgratäng. Det var nästan så det föll en liten glädjetår när receptionisten kom ut för att tala om att jag nu kunde få tillgång till rummet. Sliter som ett djur för att få upp allt bagage till 3e våning. Som tur är så finns det ju hiss här, men ändå =) Så kommer jag in i lägenheten, som ser exakt likadan ut som den vi hade förra året.... kunde man ju vid en första anblick tycka. Ja, näääääe, så var det ju inte riktigt. Det fanns nämligen inga kokplattor!!!!!!!
Blond o korkad som man är stövlar man gladeligen ner i receptionen, skrattar till lite när man säger till bossen att ni har visst glömt att ställa in kokplattor i vår lägenhet. Två kokplattor kan man ju tycka är en ganska så grundläggande inredningsdetalj i ett kök.... men det tyckte inte hotellbossen. Jag trodde först att han skojade när han sedan erbjöd mig en gasoltub att laga mat på, men det gjorde han inte. Så säger han att kokplattor är inget vi normalt erbjuder. Mina ögonbryn hade vid det här laget nått så långt upp att de nådde hårfästet. Skämtar han med mig??? Jag sa i alla fall till honom att det var det dummaste jag hört, och att dom ju själva måste förstå att man behöver kokplattor om man ska bo här i 3 månader. Dom sa att dom skulle ta städerskan till hjälp och se om hon kunde hitta några kokplattor i en av de andra lägenheterna som hon kunde ge oss, men att de inget kunde lova.
När jag kom upp till oss igen så fick jag ett halvt bryt. Hur kunde detta vara sant? Jag ringde Mehmet och sa att han fick palla sig hem snarast. Han kom hem ganska så raskt o tog ett snack med hotellbossen som sa att han nog kunde fixa två kokplattor som gick på gas o inte på el. Men denna "FANTASTISKA" nyhet så kom Mehmet upp till mig på rummet. Jag stirrade mest på honom och skrek rakt ut - "GASOL???? Hällre dör jag". Ska jag behöva laga mat på ett stormkök i 3 månader liksom. Näe tack hörrni, någon måtta får det allt vara. Mehmet blev förbannad över hela situationen o stövlade raka vägen upp till städerskan på terassvåningen. Efter 1,8 minuter kom han tillbaka.... MED elektriska kokplattor =))) Hur han lyckades få städerskan att lämna ifrån sig dessa är för mig fortfarande ett mysterium. Men helt ärligt, om han så hånglade upp henne mot väggen för att få dom så skiter jag i det, för kokplattor ska jag bara ha.
Övriga dagen har gått åt till att packa upp alla saker, mysa lite i den fantastisk "sköna" turkasängen vi har, som ju är standard på ett hotell som detta. Jag har också varit o storhandlat på KaleMarket. Nu har vi ett nästan fullt kylskåp. Fy sjutton som jag längtat efter det. Jag har näst intill kännt mig naken utan mat i kylen. På Volkan var det ju ingen ide att handla hem något eftersom vi hade fri frukost där och sen inte hade någon köksutrustning för att laga mat på lunch o på kvällen. På Gözde var det ju ännu mindre ide att handla hem något eftersom vi bara var där i två dagar. Men nu äntligen =))) Inflyttningen på Luxor - OCH kokplattorna - har jag firat med något som jag var riktigt sugen på, nämligen barkis med smör o senap, en kopp kaffe och cola.
Nu blir det inget mer bloggande idag.
So long!
torsdag 8 september 2011
Svar till någon som inte ens vågar skriva sitt namn
Om hela budgeten faller på typ 100 lira då är du nog lite fel ute...bättre buffert måste man ju!! Vet ju aldrig vad som händer!!! Du skriver din budget, men Memhet då??? Bidrar han inte med några pengar alls??? /Anonym
Svar till Anonym, som tydligen har åsikter i frågan om mina pengar!
Jag har pengar så jag klarar mig till det som jag verkligen behöver för en månad, hotellhyra, mat, nöjen, mobil och mina svenska räkningar. Eftersom jag inte gör småuttag flera gånger i veckan eller månaden här nere utan endast ETT uttag per månad som skall räcka till allt detta, så har jag total kontroll över vad som händer på mitt bankkonto. Eftersom jag vet exakt hur mycket som dras på AG för mina svenska räkningar och jag vet exakt hur mycket hotellhyran är och jag vet på ett ungefär hur mycket maten kostar för mig per månad här nere. Där har jag full koll och pengar så det räcker. Det som blir lidande när det kommer oförutsedda utgifter är nöjen och möjligheten att ladda mobilen med kontur. Du kanske tycker jag är illa ute, det tycker inte jag, jag får bara nöja mig med en kväll mindre ute på krogen eller ett par restaurangbesök mindre den här månaden. Men visst är det tråkigt.
Eftersom arbetslivet och lönerna ser ut som de gör här nere för Turkarna så har jag räknat med att kunna klara mig själv på de pengar jag har och inte räknat in några av Mehmets pengar i min budget. Jag har också räknat med att kunna betala hemlagad mat åt Mehmet dom gånger han inte får äta på sitt jobb. Hans egna nöjen och behov såsom cigaretter, drinkar och annat står han oftast själv för. Ibland bjuder han mig, ibland bjuder jag honom. Men han o jag har en överenskommelse när det gäller pengar o hushållskassan, så när pengarna börjar rulla in för Mehmet så räknar jag med att vi har mer pengar att röra oss med i månaden för det vi behöver i hushållet och att vi då också kanske kan hitta på lite mer skojsigheter tillsammans. Men som sagt, hans inkomst är väldigt osäker och att basera en budget på den vore en ren katastrof.
Hoppas du är nöjd med svaret!
Svar till Anonym, som tydligen har åsikter i frågan om mina pengar!
Jag har pengar så jag klarar mig till det som jag verkligen behöver för en månad, hotellhyra, mat, nöjen, mobil och mina svenska räkningar. Eftersom jag inte gör småuttag flera gånger i veckan eller månaden här nere utan endast ETT uttag per månad som skall räcka till allt detta, så har jag total kontroll över vad som händer på mitt bankkonto. Eftersom jag vet exakt hur mycket som dras på AG för mina svenska räkningar och jag vet exakt hur mycket hotellhyran är och jag vet på ett ungefär hur mycket maten kostar för mig per månad här nere. Där har jag full koll och pengar så det räcker. Det som blir lidande när det kommer oförutsedda utgifter är nöjen och möjligheten att ladda mobilen med kontur. Du kanske tycker jag är illa ute, det tycker inte jag, jag får bara nöja mig med en kväll mindre ute på krogen eller ett par restaurangbesök mindre den här månaden. Men visst är det tråkigt.
Eftersom arbetslivet och lönerna ser ut som de gör här nere för Turkarna så har jag räknat med att kunna klara mig själv på de pengar jag har och inte räknat in några av Mehmets pengar i min budget. Jag har också räknat med att kunna betala hemlagad mat åt Mehmet dom gånger han inte får äta på sitt jobb. Hans egna nöjen och behov såsom cigaretter, drinkar och annat står han oftast själv för. Ibland bjuder han mig, ibland bjuder jag honom. Men han o jag har en överenskommelse när det gäller pengar o hushållskassan, så när pengarna börjar rulla in för Mehmet så räknar jag med att vi har mer pengar att röra oss med i månaden för det vi behöver i hushållet och att vi då också kanske kan hitta på lite mer skojsigheter tillsammans. Men som sagt, hans inkomst är väldigt osäker och att basera en budget på den vore en ren katastrof.
Hoppas du är nöjd med svaret!
Jag ville döda någon... på riktigt
Ja igår så var jag i Helvetet. Helt ärligt. Vilken total jävla skitdag det var, fy fan!!!!!!!!!!!!!!!
Jag hade en bra förmiddag, med god frukost, badade i poolen, pratade med trevliga gäster på hotellet och packningen av mina tegelstenstunga väskor gick hur smidigt som helst. Som en extra bonus så kom Mehmet dessutom hem i tid till kl. 12 när det var dags att checka ut. Allt flöt på så bra så man började ju undra om det var något som var fel.... Det var det!!!
Vi pallade oss ner med 3 resväskor, en ryggsäck, 5 stora påsar och en otymplig datorväska o kallade på taxi. Det kom en man i en sån där stor och modern taxibil och det var ju toppen tyckte jag, eftersom vi hade så mycket väskor. Han började packa in allt i bilen i bak och jag hörde hur Mehmet och chaufören diskuterade priset. Alltså, det är inte speciellt långt mellan Volkan o Luxor, typ 500 meter, men inget man går med all den packningen. Jag trodde Mehmet diskuterade fastpris. Han brukar alltid säga 5lira (25kr typ) vart han än ska åka inom absoluta centrum. Hade vi kört med taxameter hade det blivit lika mycket. Sen hoppade vi in i bilen och jag frågade Mehmet vad dom pratade om. Ja, då har chaufören krävt att få 25kr extra för att han hjälpt oss med så många väskor. VAAAAA??? skriker jag rakt ut, det var det dummaste jag har hört. Varav chaufören TVÄRNITAR och kör åt sidan o skriker "Ska ni åka med mig eller inte...?". Så är han liksom påväg att hoppa ur och lasta ur hela alltet, men jag säger liksom att va fan, det är klart vi ska åka med. Så sitter jag de där 500 meterna o gruvar mig över situationen. Så när vi är framme utanför Luxor så kan jag inte hålla mig längre utan när jag hoppat ur bilen så säger jag "This was the most stupied, stupied thing I have ever heard. What the fucking shit is this. I fuck this shit thing, this shit country and everyone". Då blir chaufören ännu mer galen o putter bort mig från bagageluckan och är påväg att ta mina 10 lira och stänga igen luckan o åka iväg med allt vårt bagage. Men sen "lugnar han ner sig" och kastar istället ut väskorna på gatan och jag var så arg så jag skakade.
Ja, och sånna här händelser kommer väll sällan ensamma. Vi kånkar in allt på Luxor receptionen och säger typ hej, nu är vi här. Ja, då får vi veta att det finns minsann inga lediga rum för oss förrän om två dagar. Jag får nästan ett fullständigt bryt, men försökte på något vänster ändå att behålla lugnet eftersom vi ju ändå skall bo där i nästan 3 månader. Vi dividerar med dem länge men chefen o receptionisten står på sig och säger att vi borde förstått att det inte fanns några rum eftersom det är Bayram. WHAT??? Bayram var ju för fan slut för flera dagar sen. Det är ungefär som att vi skulle fira våran påsk i 1,5 vecka.. det gör man ju liksom inte, utan firar 2-3 dagar. Vi försöker kräva att Luxor ska stå för kostnaden för annat hotell, vart som helst, pga vad de ställt till med eftersom vi hade en muntlig överenskommelse om att vi skulle kunna checka in runt den 5-6 september och att jag dessutom hade bekräftat bokningen genom ett mail till dom där jag skrev att vi då kommer den 7 sept. På detta har jag inte fått något svar men eftersom chefen aldrig svarar på mail, och inte gjorde förra året heller när vi bodde där, så utgick jag från att allt var okej så. Men dom vägrade ge med sig. Jag o Mehmet fick då påbörja projekt "Leta hotell i 35 graders hetta under högsässong". Vi sprang hela jävla Saray runt i 2 timmar. Svetten dröp om oss fullständigt. Varenda hotell vi var inne på, det var väll runt en 20 stycken, skulle ha allt från 60-65lira per natt och upp till 120lira per natt. Det är pengar som jag verkligen inte har då min budget redan är tajt sedan innan. Vi gick tillbaka till Luxor och försökte få med dem på en förlikning som innebar att om vi tog in på Gözde Apart (ett hotell som inte ens turkarna tycker har nån vidare standard) för 55lira per natt i två nätter, så skulle vi betala det, medans Luxor skulle dra av halva den summan på vår månadshyra. Dom stenvägrade. Jag o Mehmet började nästan grina av upprördhet, värmeslag och utmattning. Vi slog oss ner o käkade lunch och kollade sedan upp lite alternativ. Det slutade med att vi bestämde oss för att ändå ta in på Gözde och betala detta själva. Vi hade ju liksom inget val. Fy fan vad arga vi var!!!
Så nu sitter jag här nere vid poolen, i en soffa som sett bättre dagar än såhär. Ska försöka plugga, med tanke på hur mycket jag ligger efter, men jag har noll inspiraton och motivation. Allt känns bara skit för att vara ärlig o man vill sjunka genom jorden typ. Mehmet vantrivs på jobbet då chefen tror att han ska jobba 24 timmar om dygnet. Igår började Mehmet kl. 8. Han hade sen ledigt mellan 12-16, men han blev 1tim sen pga allt strul med hotellet. Sen är tanken att han ska sluta kl. 24 och då får han en arbetsdag på 12 timmar. Men när jag suttit där på restaurangen igår från kl. 21 och väntat o väntat på att klockan ska bli 24 så säger Mehmet att chefen helt plötsligt säger att Mehmet istället får börja kl. 12 imorgon på dagen men att han då måste jobba till stängning nu. Dvs. att han begärde att Mehmet skulle jobba från 8 på morgonen till 4 på natten. Ja, ni hör ju själva. Finns väll för fan ingen som orkar jobba sånna pass. Mehmet tvärvägrade, så till slut gick chefen med på att släppa iväg honom kl. 1. Och ingen mat hade han fått där heller. Normalt sett så brukar ju personalen få speciell och lite enklare personalmat... men inte på detta ställe. Han hade fått en soppa till frukost, det var allt. Så när han slutade kl. 1 så var han så hungrig o trött att han knappt viste vad han hette. Vi gick o käkade på KasiKara, en typisk turkrestaurang, och sen somnade vi på två röda när vi kom hem.
Idag vet jag inget hur vår dag ser ut. Har inte en aning om när Mehmet får komma hem för rast och när han sen får sluta inatt. Jag vet bara att jag måste fokusera på skolan. Så jag biter ihop här vid poolen, i min sunkiga soffa och hoppas att morgondagen blir bättre. Det är ju eg. då som vi ska flytta in på Luxor, men vi är inte ett skit sugna på det. Vi har istället fått tips om ett annat lägenhetshotell som är till samma pris. Vi ska nog gå dit lite senare och kolla vilka faciliteter som finns. Jag har ju nämligen lite krav. Dels saker som jag måste ha, dels saker som jag vill ha av bekvämlighetsskäl. Jag vill ha pool, städning, tvättservice eller tillgång till att tvätta själv samt internet. Vi får se vad det här andra stället har att erbjuda. Hoppas på det bästa, att de har plats för oss. Sen kan Luxor köra upp sina jävla lögner i röven, om ni frågar mig!
Trevlig dag!
Jag hade en bra förmiddag, med god frukost, badade i poolen, pratade med trevliga gäster på hotellet och packningen av mina tegelstenstunga väskor gick hur smidigt som helst. Som en extra bonus så kom Mehmet dessutom hem i tid till kl. 12 när det var dags att checka ut. Allt flöt på så bra så man började ju undra om det var något som var fel.... Det var det!!!
Vi pallade oss ner med 3 resväskor, en ryggsäck, 5 stora påsar och en otymplig datorväska o kallade på taxi. Det kom en man i en sån där stor och modern taxibil och det var ju toppen tyckte jag, eftersom vi hade så mycket väskor. Han började packa in allt i bilen i bak och jag hörde hur Mehmet och chaufören diskuterade priset. Alltså, det är inte speciellt långt mellan Volkan o Luxor, typ 500 meter, men inget man går med all den packningen. Jag trodde Mehmet diskuterade fastpris. Han brukar alltid säga 5lira (25kr typ) vart han än ska åka inom absoluta centrum. Hade vi kört med taxameter hade det blivit lika mycket. Sen hoppade vi in i bilen och jag frågade Mehmet vad dom pratade om. Ja, då har chaufören krävt att få 25kr extra för att han hjälpt oss med så många väskor. VAAAAA??? skriker jag rakt ut, det var det dummaste jag har hört. Varav chaufören TVÄRNITAR och kör åt sidan o skriker "Ska ni åka med mig eller inte...?". Så är han liksom påväg att hoppa ur och lasta ur hela alltet, men jag säger liksom att va fan, det är klart vi ska åka med. Så sitter jag de där 500 meterna o gruvar mig över situationen. Så när vi är framme utanför Luxor så kan jag inte hålla mig längre utan när jag hoppat ur bilen så säger jag "This was the most stupied, stupied thing I have ever heard. What the fucking shit is this. I fuck this shit thing, this shit country and everyone". Då blir chaufören ännu mer galen o putter bort mig från bagageluckan och är påväg att ta mina 10 lira och stänga igen luckan o åka iväg med allt vårt bagage. Men sen "lugnar han ner sig" och kastar istället ut väskorna på gatan och jag var så arg så jag skakade.
Ja, och sånna här händelser kommer väll sällan ensamma. Vi kånkar in allt på Luxor receptionen och säger typ hej, nu är vi här. Ja, då får vi veta att det finns minsann inga lediga rum för oss förrän om två dagar. Jag får nästan ett fullständigt bryt, men försökte på något vänster ändå att behålla lugnet eftersom vi ju ändå skall bo där i nästan 3 månader. Vi dividerar med dem länge men chefen o receptionisten står på sig och säger att vi borde förstått att det inte fanns några rum eftersom det är Bayram. WHAT??? Bayram var ju för fan slut för flera dagar sen. Det är ungefär som att vi skulle fira våran påsk i 1,5 vecka.. det gör man ju liksom inte, utan firar 2-3 dagar. Vi försöker kräva att Luxor ska stå för kostnaden för annat hotell, vart som helst, pga vad de ställt till med eftersom vi hade en muntlig överenskommelse om att vi skulle kunna checka in runt den 5-6 september och att jag dessutom hade bekräftat bokningen genom ett mail till dom där jag skrev att vi då kommer den 7 sept. På detta har jag inte fått något svar men eftersom chefen aldrig svarar på mail, och inte gjorde förra året heller när vi bodde där, så utgick jag från att allt var okej så. Men dom vägrade ge med sig. Jag o Mehmet fick då påbörja projekt "Leta hotell i 35 graders hetta under högsässong". Vi sprang hela jävla Saray runt i 2 timmar. Svetten dröp om oss fullständigt. Varenda hotell vi var inne på, det var väll runt en 20 stycken, skulle ha allt från 60-65lira per natt och upp till 120lira per natt. Det är pengar som jag verkligen inte har då min budget redan är tajt sedan innan. Vi gick tillbaka till Luxor och försökte få med dem på en förlikning som innebar att om vi tog in på Gözde Apart (ett hotell som inte ens turkarna tycker har nån vidare standard) för 55lira per natt i två nätter, så skulle vi betala det, medans Luxor skulle dra av halva den summan på vår månadshyra. Dom stenvägrade. Jag o Mehmet började nästan grina av upprördhet, värmeslag och utmattning. Vi slog oss ner o käkade lunch och kollade sedan upp lite alternativ. Det slutade med att vi bestämde oss för att ändå ta in på Gözde och betala detta själva. Vi hade ju liksom inget val. Fy fan vad arga vi var!!!
Så nu sitter jag här nere vid poolen, i en soffa som sett bättre dagar än såhär. Ska försöka plugga, med tanke på hur mycket jag ligger efter, men jag har noll inspiraton och motivation. Allt känns bara skit för att vara ärlig o man vill sjunka genom jorden typ. Mehmet vantrivs på jobbet då chefen tror att han ska jobba 24 timmar om dygnet. Igår började Mehmet kl. 8. Han hade sen ledigt mellan 12-16, men han blev 1tim sen pga allt strul med hotellet. Sen är tanken att han ska sluta kl. 24 och då får han en arbetsdag på 12 timmar. Men när jag suttit där på restaurangen igår från kl. 21 och väntat o väntat på att klockan ska bli 24 så säger Mehmet att chefen helt plötsligt säger att Mehmet istället får börja kl. 12 imorgon på dagen men att han då måste jobba till stängning nu. Dvs. att han begärde att Mehmet skulle jobba från 8 på morgonen till 4 på natten. Ja, ni hör ju själva. Finns väll för fan ingen som orkar jobba sånna pass. Mehmet tvärvägrade, så till slut gick chefen med på att släppa iväg honom kl. 1. Och ingen mat hade han fått där heller. Normalt sett så brukar ju personalen få speciell och lite enklare personalmat... men inte på detta ställe. Han hade fått en soppa till frukost, det var allt. Så när han slutade kl. 1 så var han så hungrig o trött att han knappt viste vad han hette. Vi gick o käkade på KasiKara, en typisk turkrestaurang, och sen somnade vi på två röda när vi kom hem.
Idag vet jag inget hur vår dag ser ut. Har inte en aning om när Mehmet får komma hem för rast och när han sen får sluta inatt. Jag vet bara att jag måste fokusera på skolan. Så jag biter ihop här vid poolen, i min sunkiga soffa och hoppas att morgondagen blir bättre. Det är ju eg. då som vi ska flytta in på Luxor, men vi är inte ett skit sugna på det. Vi har istället fått tips om ett annat lägenhetshotell som är till samma pris. Vi ska nog gå dit lite senare och kolla vilka faciliteter som finns. Jag har ju nämligen lite krav. Dels saker som jag måste ha, dels saker som jag vill ha av bekvämlighetsskäl. Jag vill ha pool, städning, tvättservice eller tillgång till att tvätta själv samt internet. Vi får se vad det här andra stället har att erbjuda. Hoppas på det bästa, att de har plats för oss. Sen kan Luxor köra upp sina jävla lögner i röven, om ni frågar mig!
Trevlig dag!
onsdag 7 september 2011
Finns ingen tid
Hej alla. Jag är ledsen att jag inte bloggar... men jag HINNER INTE. Jag har inte hunnit med något sen jag kom hit. Men det lilla som trots allt har hänt kommer här:
Festade med Anna, Anna, Patricia och Josefine redan första kvällen. Det kanske jag redan har bloggat om förresten. Well, vi hade i alla fall en trevlig o rolig kväll. Jag blev grispackad o minns knappt hur jag kom tillbaka till hotellet.
Mehmet anlände till Alanya, tror det var i måndags (?). Han dök upp lite oväntat när jag satt o åt frukost nere på hotellet. Jag trodde jag skulle hinna duscha o fräsha till mig lite innan han ko, men icke. Vi kramades massor och hade sen en mysdag bara han o jag. Vi har poolbadat, ätit på restauranger, myst på balkongen, bytt presenter mm. Jag fick en jättefin guldring av honom. Tyvärr var den för liten så vi ska gå o töja den något så jag kan använda den sen. Han började jobba redan igår. Får hoppas att han kommer trivas på det nya stället. Kändes lite sådär halvbra igår tyckte jag när han pratade om det. Men vi får se.. han kanske byter ställe snart igen.
Jag har också varit på Oba Ekmek med Anna. Vi käkade en gudomlig pasta där. Dit ska vi gå fler gånger för det var så otroligt gott o billigt. sitta o tjöta lite skit, ta en äppelte och njuta av livet.
Jag har också kommit igång med min skola äntligen. Pga att jag inte började plugga förrän en vecka efter kursstart så ligger jag ju då redan efter. Det innebar att jag igår fick plugga SOM EN GREK för att hinna ifatt lite. Satt allts från typ 14 el 15 på dagen, ända tills Mehmet kom hem vid 24 inatt. Jag varken åt eller gjorde något annat, bara pluggade. Men så fick jag ju väldigt mycket gjort också. Jag kommer nog dock ha väldigt många frustrerande dagar med de här två kurserna, det vet jag redan. Plattformarna som man använder i studiesyfte är så röriga och man fattar inte ens hälften av upplägget. Vi ska bilda grupper med folk som är med i kursen, som man ju inte har en aning om vilka de är, och sedan göra grupparbeten. Så i oktober så får ni nog räkna med ett o annat utbrott från min sida, för då kommer jag nog ha det slitigt. Jag har gjort upp ett schema för mig själv för att ens hinna med allt. Jag är till att börja med fullsketen med skolarbete till nån gång runt den 20:e, så det blir inte mycket nöjen för mig under september månad. Snacka om att det är skillnad på detta årets studier och förra årets då allt var mycket friare med få deadlines och enklare upplägg och alla studier gjordes enskild. Den här första halvan av terminen läser jag ju två tunga kurser - Marknadsföring och Ledarskap - och detta mosvarar 100% studier. Och det är väldigt mycket skrivarbeten som skall in och deadlines som ska hållas och mycket som händer o sker på samma gång. Vet inte om jag kommer palla ärligt talat. Men jag gör ett försök =)
Idag är det dags för oss att flytta till vårt gamla hederliga Luxor igen. Mehmet kommer hem till 12 så vi kan hjälpas åt med all packning. Ska bli skönt att komma till den lite lugnare gatan igen för här utanför är det så sjukt mycket störande ljud, så man kan knappt ha balkongdörren öppen.
Nu hinner jag inte berätta mer för det är dags för frukost och sen ett dopp i poolen. Där efter är det packning och lite plugg som gäller och sist den lilla flytten.
Sköt om er vänner och kommentera gärna, då blir jag glad =)
Festade med Anna, Anna, Patricia och Josefine redan första kvällen. Det kanske jag redan har bloggat om förresten. Well, vi hade i alla fall en trevlig o rolig kväll. Jag blev grispackad o minns knappt hur jag kom tillbaka till hotellet.
Mehmet anlände till Alanya, tror det var i måndags (?). Han dök upp lite oväntat när jag satt o åt frukost nere på hotellet. Jag trodde jag skulle hinna duscha o fräsha till mig lite innan han ko, men icke. Vi kramades massor och hade sen en mysdag bara han o jag. Vi har poolbadat, ätit på restauranger, myst på balkongen, bytt presenter mm. Jag fick en jättefin guldring av honom. Tyvärr var den för liten så vi ska gå o töja den något så jag kan använda den sen. Han började jobba redan igår. Får hoppas att han kommer trivas på det nya stället. Kändes lite sådär halvbra igår tyckte jag när han pratade om det. Men vi får se.. han kanske byter ställe snart igen.
Jag har också varit på Oba Ekmek med Anna. Vi käkade en gudomlig pasta där. Dit ska vi gå fler gånger för det var så otroligt gott o billigt. sitta o tjöta lite skit, ta en äppelte och njuta av livet.
Jag har också kommit igång med min skola äntligen. Pga att jag inte började plugga förrän en vecka efter kursstart så ligger jag ju då redan efter. Det innebar att jag igår fick plugga SOM EN GREK för att hinna ifatt lite. Satt allts från typ 14 el 15 på dagen, ända tills Mehmet kom hem vid 24 inatt. Jag varken åt eller gjorde något annat, bara pluggade. Men så fick jag ju väldigt mycket gjort också. Jag kommer nog dock ha väldigt många frustrerande dagar med de här två kurserna, det vet jag redan. Plattformarna som man använder i studiesyfte är så röriga och man fattar inte ens hälften av upplägget. Vi ska bilda grupper med folk som är med i kursen, som man ju inte har en aning om vilka de är, och sedan göra grupparbeten. Så i oktober så får ni nog räkna med ett o annat utbrott från min sida, för då kommer jag nog ha det slitigt. Jag har gjort upp ett schema för mig själv för att ens hinna med allt. Jag är till att börja med fullsketen med skolarbete till nån gång runt den 20:e, så det blir inte mycket nöjen för mig under september månad. Snacka om att det är skillnad på detta årets studier och förra årets då allt var mycket friare med få deadlines och enklare upplägg och alla studier gjordes enskild. Den här första halvan av terminen läser jag ju två tunga kurser - Marknadsföring och Ledarskap - och detta mosvarar 100% studier. Och det är väldigt mycket skrivarbeten som skall in och deadlines som ska hållas och mycket som händer o sker på samma gång. Vet inte om jag kommer palla ärligt talat. Men jag gör ett försök =)
Idag är det dags för oss att flytta till vårt gamla hederliga Luxor igen. Mehmet kommer hem till 12 så vi kan hjälpas åt med all packning. Ska bli skönt att komma till den lite lugnare gatan igen för här utanför är det så sjukt mycket störande ljud, så man kan knappt ha balkongdörren öppen.
Nu hinner jag inte berätta mer för det är dags för frukost och sen ett dopp i poolen. Där efter är det packning och lite plugg som gäller och sist den lilla flytten.
Sköt om er vänner och kommentera gärna, då blir jag glad =)
lördag 3 september 2011
Svar till mina läsare =)
Ja just det hoppas du bloggar från Alanya oxå;)/Cissy
Kan du inte ta lite foto från lägenheten och lägga upp i din blogg skulle va jätte kul att se hur den ser ut, Hoppas på en underbar tid för er:)/ Cissy
Svar: Jag ska försöka blogga så mycket jag kan. Jag brukar göra det när jag är här längre tid och därmed har mer tid att förspilla på datorn. Är man här endast någon vecka eller två så vill man ju nyttja tiden till annat. Dock brukar det vara lite si och så med internet-anslutningen på hotellen, som på det hotell jag bor nu. Det kommer och går hela tiden. Men eftersom vi inte ska bo kvar här mer än i några dagar till och sen flytta till vårt riktiga hotell, så väntar jag med att ta bilder tills vi kommit på plats. Det lägenhetshotellet är dock inte av någon högre standard utan rätt så gammalt o slitet, men vill ni se så är det klart att ni ska få se =)
Lycka till där nere och med studierna. Undrar lite över vilket hotell du bor på. Lägenhetshotell kan jag gissa ;) har du något att rekommendera? anna
Svar: Just nu bor vi första veckan på Volkan Hotell. När jag bokade så hette det Volkan Apart Hotell och har för mig att det stod att det fanns kök o allt. Men sen när jag väl installerat mig i lägenheten/rummet och öppnade köksluckorna så fanns det inte någon som helst köksutrustning. Inget liksom. Så jag gick ner i receptionen och frågade om detta var ett ApartHotell eller bara ett Hotell. Då fick jag till svar att det bara var ett hotell nu för tiden och dom hade också verkat ändra namnet till endast Volkan Hotel. Efter detta så tar vi in på Luxor Apart Hotel och där ska vi bo resten av vistelsen.
Hej =) Jag undrar bara hur länge ni har varit ihop? =) Kollar in här dagligen btw!
Av shakila på Gällande kommentarer i bloggen på 2011-08-29
Svar: Jag och Mehmet har varit tillsammans sedan typ 10 juni 2010. Och vi har varit förlovade nästan lika länge =)
SIST MEN INTE MINST vill jag tacka för alla fina kommentarer från er som önskar mig lycka till och trevlig resa =)
Så sant, vissa har även tur i både kärlek och spel. Man kan ju tycka att en av dom räcker ;p Själv har jag aldrig nånsin haft tur i spel, o inte direkt i kärlek heller, fast mer "tur" där än spel. Men även jag har hittat en turk sen lite över 1år tillbaka :) hoppas att det ordnar till sig för oss och er oxå, det är ju lite styrigt o massa tid som går innan man kommer dit man vill :) bara hänga kvar! Hoppas du får en skön o bra resa!! kram sofia
Va kul för dig att äntligen få komma ner dit igen :)jag tror det kommer gå bra för er o att ni får UT o kan leva lyckliga :) Jag ska kommentera mer, du får mig ofta att dra på munnen för du skriver så bra o roligt så det är kul o läsa, ren lathet jag inte kommenterar :p Hoppas du får en bra resa!! /sofia
Hej vännen! Grattis till tentan! :) Vad gött att allt verkar ordna sig; eller ja, "röra" på sig i alla fall, om du förstår vad jag menar. Hoppas bara alla besked etc blir positiva! Vi åker på onsdag till Turklandet så vi kanske ses :P. Fast vi ska bo typ i Konakli, och åker nog bara in till Alanya nån dag kanske, för att proviantera lite. Så det är väl inte så troligt. Hur som helst; Hoppas du får en RIKTIGT BRA RESA! Kram
Av Josefine på Mycket händelserik dag på 2011-08-29
Jag åker till Alanya till min pojkvän natten till måndag, och jag är hur nervös också. Egentligen vet jag inte varför för jag var där för bara 5 veckor sen. Men ändå saknar jag honom så jag tror jag ska dö :) Hoppas du får en underbar resa! Kram
Av Linda på Mycket händelserik dag på 2011-08-29
Kan du inte ta lite foto från lägenheten och lägga upp i din blogg skulle va jätte kul att se hur den ser ut, Hoppas på en underbar tid för er:)/ Cissy
Svar: Jag ska försöka blogga så mycket jag kan. Jag brukar göra det när jag är här längre tid och därmed har mer tid att förspilla på datorn. Är man här endast någon vecka eller två så vill man ju nyttja tiden till annat. Dock brukar det vara lite si och så med internet-anslutningen på hotellen, som på det hotell jag bor nu. Det kommer och går hela tiden. Men eftersom vi inte ska bo kvar här mer än i några dagar till och sen flytta till vårt riktiga hotell, så väntar jag med att ta bilder tills vi kommit på plats. Det lägenhetshotellet är dock inte av någon högre standard utan rätt så gammalt o slitet, men vill ni se så är det klart att ni ska få se =)
Lycka till där nere och med studierna. Undrar lite över vilket hotell du bor på. Lägenhetshotell kan jag gissa ;) har du något att rekommendera? anna
Svar: Just nu bor vi första veckan på Volkan Hotell. När jag bokade så hette det Volkan Apart Hotell och har för mig att det stod att det fanns kök o allt. Men sen när jag väl installerat mig i lägenheten/rummet och öppnade köksluckorna så fanns det inte någon som helst köksutrustning. Inget liksom. Så jag gick ner i receptionen och frågade om detta var ett ApartHotell eller bara ett Hotell. Då fick jag till svar att det bara var ett hotell nu för tiden och dom hade också verkat ändra namnet till endast Volkan Hotel. Efter detta så tar vi in på Luxor Apart Hotel och där ska vi bo resten av vistelsen.
Hej =) Jag undrar bara hur länge ni har varit ihop? =) Kollar in här dagligen btw!
Av shakila på Gällande kommentarer i bloggen på 2011-08-29
Svar: Jag och Mehmet har varit tillsammans sedan typ 10 juni 2010. Och vi har varit förlovade nästan lika länge =)
SIST MEN INTE MINST vill jag tacka för alla fina kommentarer från er som önskar mig lycka till och trevlig resa =)
Så sant, vissa har även tur i både kärlek och spel. Man kan ju tycka att en av dom räcker ;p Själv har jag aldrig nånsin haft tur i spel, o inte direkt i kärlek heller, fast mer "tur" där än spel. Men även jag har hittat en turk sen lite över 1år tillbaka :) hoppas att det ordnar till sig för oss och er oxå, det är ju lite styrigt o massa tid som går innan man kommer dit man vill :) bara hänga kvar! Hoppas du får en skön o bra resa!! kram sofia
Va kul för dig att äntligen få komma ner dit igen :)jag tror det kommer gå bra för er o att ni får UT o kan leva lyckliga :) Jag ska kommentera mer, du får mig ofta att dra på munnen för du skriver så bra o roligt så det är kul o läsa, ren lathet jag inte kommenterar :p Hoppas du får en bra resa!! /sofia
Hej vännen! Grattis till tentan! :) Vad gött att allt verkar ordna sig; eller ja, "röra" på sig i alla fall, om du förstår vad jag menar. Hoppas bara alla besked etc blir positiva! Vi åker på onsdag till Turklandet så vi kanske ses :P. Fast vi ska bo typ i Konakli, och åker nog bara in till Alanya nån dag kanske, för att proviantera lite. Så det är väl inte så troligt. Hur som helst; Hoppas du får en RIKTIGT BRA RESA! Kram
Av Josefine på Mycket händelserik dag på 2011-08-29
Jag åker till Alanya till min pojkvän natten till måndag, och jag är hur nervös också. Egentligen vet jag inte varför för jag var där för bara 5 veckor sen. Men ändå saknar jag honom så jag tror jag ska dö :) Hoppas du får en underbar resa! Kram
Av Linda på Mycket händelserik dag på 2011-08-29
fredag 2 september 2011
In Alanya baby
Ja, kom fram lite efter 1 inatt till Alanya. 47kg bagage och 10kg taxfree på det och sen datorväskan ytterligare. Jag höll nästan på att få ett bryt. Men fram kom jag utan några speciella krångel. Det var en flyglandning som var av det sämre slaget. Han satte ner planet så hårt så man kan ju börja undra om det var hans första landning. Alla började skratta, ingen blev rädd, och flygvärdinnan drog nått litet taskigt skämt som en pik till piloten sen där på slutet. Det var nog inte hanns dag helt enkelt.
Hotellet vi bor på heter Volkan Apart hotell och är toppen. Skitfint faktiskt. Eller hotellet JAG bor på, för Mehmet är fortfarande kvar i Adana hos sin syster och kommer först imorgon. Ibland kan man inte riktigt matcha bådas liv för att allt ska bli perfekt, så denna gången fick jag anlända hit själv.
Har idag hunnit packa upp, varit runt halva Kleopatrasidan av Alanya för att hämta prylar, varit på Elite o käkat med Anna, Patricia och Josefine, tagit en öl på Kilim, tog en sväng förbi vaxa-armarna-stället men tanten hade stängt då det är Bayram. Nu blir det antingen ett dopp i poolen eller att sätta igång med plugget som jag nu halkat efter på med en hel vecka redan. Great Marie!!!
Ikväll blir det en sju dundrans fest med Anna, Anna och jag själv =) Vi ska förfesta på ena Annas balkong i Damlatas o sen blir det förmodligen QueensGarden. Det finns risk för att det blir några glas för mycket ikväll, med tanke på att man är rätt så het på gröten då jag inte festat på skitlänge. Men kul ska vi ha.
Skål, se upp där nere... ;)
Hotellet vi bor på heter Volkan Apart hotell och är toppen. Skitfint faktiskt. Eller hotellet JAG bor på, för Mehmet är fortfarande kvar i Adana hos sin syster och kommer först imorgon. Ibland kan man inte riktigt matcha bådas liv för att allt ska bli perfekt, så denna gången fick jag anlända hit själv.
Har idag hunnit packa upp, varit runt halva Kleopatrasidan av Alanya för att hämta prylar, varit på Elite o käkat med Anna, Patricia och Josefine, tagit en öl på Kilim, tog en sväng förbi vaxa-armarna-stället men tanten hade stängt då det är Bayram. Nu blir det antingen ett dopp i poolen eller att sätta igång med plugget som jag nu halkat efter på med en hel vecka redan. Great Marie!!!
Ikväll blir det en sju dundrans fest med Anna, Anna och jag själv =) Vi ska förfesta på ena Annas balkong i Damlatas o sen blir det förmodligen QueensGarden. Det finns risk för att det blir några glas för mycket ikväll, med tanke på att man är rätt så het på gröten då jag inte festat på skitlänge. Men kul ska vi ha.
Skål, se upp där nere... ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)