onsdag 29 september 2010

Livet rullar på

Heyyy, det var synd att ni inte satte emot angående vilken tid Mehmet skulle komma hem igår. Han kom nämligen hem 1minut före utsatt tid... HELT OTROLIGT! Att den där "any day"-dagen skulle komma, hade jag inte vågat drömma om.

Idag har jag hängt vid poolen och skrivit vidare på min inlämningsuppgift i Turismkursen. Slutet börjar faktiskt närma sig. Men bara efter ett par timmar så fick jag näst intill solsting och gick upp i lägenheten igen. Mehmet var ju redan hemma då och han var hungrig, så jag lovade att jag skulle laga en grym måltid under tiden som han sov en sväng.

Jag måste säga att jag lyckades jäkligt bra att få till turksnitsen på hela anrättningen. Jag gjorde en tomatgryta som man kunde doppa bröd i. Till det kokade jag lite spagetti, om man nu ville äta det på det sättet i stället, jag ställde fram en skål med turkisk yoghurt för att svalka av den heta tomatgrytan och så gjorde jag en klassist turkisk tomatsallad med gurka, tomater och lök, olja och kryddor. Som sagt, vi borde ätit detta på en sofra på golvet, för det var nog det mest turkiska jag någonsin lagat och jag kände mig väldigt stolt. Mehmet tyckte det var jättegott också, men han sa inte så mycket. Jag skyller det på att han var jäkligt trött och väldigt hungrig.

Nu ska jag plugga vidare om en stund. Vet inte vad som händer ikväll, om Anna är inställd på fest ikväll eller om vi "roar" oss på varsitt håll som vi gör för det mesta - dvs. hänger hemma, skypar, läser bloggar, sover, ser på TV4Play, läser böcker och tidningar och äter lite smarr i vår ensamhet :D

tisdag 28 september 2010

Bara en vanlig dag

Efter bazaren idag så gick Mehmet till jobbet och jag somnade en sväng på soffan. När Mehmet kom hem så kände jag att jag verkligen ville hitta på något, så vi gick ner till Restaurang Kasif här nedanför och drack och käkade. Jag tog en lasagne och han en omelett och så tog vi en öl till det. Sen var det dags för honom att gå till jobbet igen :(

Nu ikväll gjorde jag iordning mig och tänkte gå och sätta mig på Best. Men först gick jag förbi Anna en sväng och pratade om ditten o datten. När jag kom till Best så jobbade Mehmet i baren istället för ute på golvet, och han var väldigt upptagen så jag satt bara en kvart och gick därifrån sen. Gick förbi Picasso där några svenska tjejer satt som jag morsade på en snabbis, sen styrde jag stegen hemåt.

Nu har jag käkat lite chips med dipp och choklad och väntar på att Mehmet ska komma hem. Enligt planeringen så bör han vara hemma om 14min, men det tvivlar jag starkt på. Jag får nog lägga till en timma minst, för att komma närmare verkligheten... Sätter ni emot?

Vem är ni...

Vilka är ni som läser min blogg... kan man få ett livstecken? Det känns som att jag skriver för mig själv... känns lite lätt meningslöst. Jag blir jätteglad för kommentarer till mina inlägg!

Tisdagsmarknaden igen, så mysigt!

Kom just hem från tisdagsmarknaden. Den här gången var det lite lättare att fokusera på vad man verkligen behövde köpa och lite enklare att jämföra priserna och kvaliten bland alla tvåhundrafyrtioelva alla försäljare. Jag köpte 1kg chilinötter, ett par hg svarta oliver, 1kg gurka, 1kg tomater, isbergssallad, ½kg gul lök och en stor klase bananer och ½kg sultanrussin. Jag tror det gick på 100kr. Sen hittade jag en stor flaska med den finaste olivoljan Kristal för 45kr.

Var som vanligt helt genomsvettig när jag kom hem, så har svalkat mig lite nu. Ska duka fram en skön turkisk frukost och sen gå ner till poolen. Jag undrar bara när jag ska lyckas ta mig till stranden... men det är ju så sjukt varmt.

måndag 27 september 2010

Polisstationen nästa!

Idag var det hög tid att ta sig till Alanyas polisstation för ansökan om Uppehållstillstånd. Det var man tvungen att söka inom 30 dagar enligt Ambassaden i Stockholm. Jag hivade ihop alla papper jag kunde tänka mig att jag kanske kunde behöva och gav mig iväg.

Anna mötte upp mig här utanför och jag tyckte att vi, som lokalisar, kunde ta dolmus bussen dit, den går liksom raka vägen och kostar bara några kronor. Så vi gick till busshållsplatsen här nedanför. Ja, jag är lika förvånad som ni att dom har sådana, med tanke på att de varken har tidtabeller, stoppknappar eller liknande. Givetvis så råkade vi missa bussen som kom, då vi inte såg att den åkte åt det håll vi skulle. Jag kan säga att värmen är olidlig idag, så vi tog en taxi istället.

Väl där så visade Anna, med bestämda steg, vart vi skulle. När vi kom in på kontoret så var det lite granna djungelns lag som gällde. "Upp med pappren för fan, nu gäller det att vi är med", sa Anna. Hur vore det med ett kölappssystem, tänkte jag. När det väl blev vår tur så blev jag lätt svettig i pannan, men mitt ärende gick ändå rätt så smidigt. Dom gav mig lite papper, skrev ut ett kvitto på hur mycket jag skall betala (blev ca 600kr) och bad mig sen att komma tillbaka i slutet av november för att lämna in allt. Jag hade tagit med mig 3 foton hemifrån, men de var absolut tvungna att ha 4 foton, så det är bara att gå och ta nya helt enkelt.

På hemvägen så gav vi oss på bussåkandet igen. Hurra, vi fick sittplats till och med =) När vi ville av så blev både jag och Anna lite smånervösa. Eftersom det inte finns stoppknappar så är enda alternativet att skrika DUR (stopp), men hur pinsamt är inte det. Som tur var så stannade bussen där vi skulle av, så vi slapp skämma ut oss.

Nu är jag hemma, har lagom ont i huvet och har en törst efter coca cola, så jag skulle kunna gå till Mamutlar och tillbaka för att få en.

Shopping och lugn kväll

I lördags kväll kände jag att jag bara var tvungen att ge mig ut och hitta på något. Så jag svidade på mig lite snygga kläder, fixade håret och gick ut på en liten shoppingrunda vid 21 på kvällen. Stan som aldrig sover typ! Jag hittade två jättefina t-shirts till Mehmet som jag tyckte att han skulle ha. Jag lirade till mig dem för 75kr styck. Sen gick jag till Best och överraksade Mehmet. Så klart så var båda tröjorna för stora. Det bästa med turkiet är att det inte behövs några kvitton och plomberingar och grejer när man önskar byta. Man bara stövlar in i butiken, lämnar över kassen och ser ut något annat. Förhoppningsvis så är man så bra polare med försäljaren att man får de nya varorna för samma pris som de första. Så jag bytte till två nästan lika fast i rätt storlek. Sen gick jag och gav dem till Mehmet. Hängde en stund på Best, tog en öl och gick sen hem i lagom tid.

Igår så kom jag ner till poolen i tid för en gångs skull. Satte mig och filade på en skoluppgift som skall lämnas in om någon vecka. Sen när Mehmet kom hem så satt vi bara och småpratade lite och när han gått så lagade jag mat. Jag är helt slut varenda dag av värmen, så igår bestämde jag mig för att ha en hemma-mys-kväll bara för mig själv.

Till min egen stora glädje så har jag ju upptäckt TV4Play. Så igår körde jag Paradise Hotell maraton. Jag såg på 11 avsnitt på raken. Att avsnitten var från i våras, det gjorde väll inget. Jag menar, vad kollar man hälst på, gammal svensk dokusåpa eller oförstålig turkisk tv med brus och ibland inget ljud...

Jag försökte hålla mig vaken så länge jag kunde och tänkte när klockan blev 1 att nu kommer nog bejben hem snart. Yes, sure!! Klockan 04.30 bankade det på dörren. Jag var skitgrinig att ännu en kväll tillsammans hade gått förlorad. Så imorses så tog jag ett snack med honom och sa att du måste prata med din chef om arbetstiderna. Du måste förklara för honom att du är förlovad och har sambo (som om dom inte visste det redan, med tanke på att jag hänger där varje kväll). Han lovade att ta ett snack med chefen och förklara att det inte är hållbart att han jobbar typ 16tim om dagen... när ska han sova.. när ska han ha tid för mig... när ska han ha någon som helst fritid...???

Jag säger som underbara Anna - Any day now, any day!

lördag 25 september 2010

Värme, barn, disk, stress...

Ja, det här är ingen bra dag. För det första så kom Mehmet hem kl. 5.15 imorses från jobbet. Helt jävla sjukt att de måste jobba så länge. Han började ju liksom kl. 12 på dagen igår. Så av den anledningen så sov vi ju då till kl. 11 idag.

Vi käkade en frukost lite snabbt och nu är det ett helt berg med disk att ta tag i eftersom vi inte diskade igår. Och jag ska göra pannkakor tänkte jag, eftersom vi är så trötta på all pasta vi käkar. Så nu måste jag ställa mig o diska.

Idag är värmen helt olidlig, så ja kunde inte ligga vid poolen i mer än typ 15min innan jag fick lätt panik. Och att det dessutom var 10 barn där som skrek, gapade, skvätten vatten lekte o plaskade, det gjorde det ju inte trevligare. Och jag som hade tänkt mig en lugn stund vid poolen med ett svalkande dopp och kombinera det med att plugga. Jag har varit så dåligt disciplinerad de senaste veckorna, så jag ligger garanterat rejält efter. Jag måste ta tag i skolan nu. Jag känner mig stressad och mitt humör brister för inget och det går ut över Mehmet.

fredag 24 september 2010

Mongo jag!

Får PANIK!!! Har missuppfattat referat uppgiften i Turism kursen. Jag tyckte väll att den var lite väl liten, när jag trodde att jag bara skulle skriva 1000 tecken som en sammanfattning på ett helt bokkapittel... 1000 tecken är ca 13 dataskrivna rader. Det ska ju för fan vara 1000 ord.. SKIT OCKSÅ!!!

Gör om, gör rätt!!!

Pluggat som en gud!

Idag har jag varit riktigt duktig och pluggat på. Jag har skrivit klart min recension om en bok i Projektledning samt påbörjat ett bo-kreferat i en Turismbok. Min fråga är nu... Hur sammanfattar man ett kapitel på 15 sidor till att bli 13 rader???

Jag har också hunnit hänga en del vid poolen, nice. Det är kluvna tankar varje gång Mehmet går till jobbet. Samtidigt som jag tycker det är bra att han går iväg och sysselsätter sig så att jag också får något gjort hr hemma, så är det så otroligt trist att vara ifrån honom så mycket. Idag var han ledig mellan 16-18. Jag trodde han skulle komma till mig vid poolen när han slutat jobba, men han fattade inte piken, och först vid 17 tiden så började jag undra vart han tagit vägen. Och när jag kom upp i lägenheten så var han redan här. Så då skulle vi bara få en stackars liten timma ihop innan han skulle gå och jobba, så det var ju inte så roligt.

Så ikväll går jag till Best vid 21 tiden. Mehmet sa att han nog kommer att köra en Fireshow ikväll och han blir så glad och stolt om jag är där och tittar på. Om bara den fasliga huvudvärken vill ge med sig.

Vad ska ni göra ikväll folks?

Senaste nytt på Mehmet-jobb-fronten!

Ja, min lilla älskling byter jobb oftare än han byter fillingar. I onsdags så hade jag ju en hel del att fixa med... och hur långt tror ni jag kom på min lista. Jag kom inte längre än till att umgså med min man, för när han kom hem så hade han - hör o häpna - sagt upp sig på Sayanora och bestämt sig för att börja på Best restaurang istället. Så i onsdags kväll var han ledig, men vi kände inte för att göra något annat än att vara hemma, så det var vi. La oss och sov tidigt, skönt.

Så igår så skulle Mehmet börja på Best och jag var riktigt laddad för en ensamdag med en massa plugg. Han gick till Best vid 12 som avtalat, men så blev det inte så att han skulle jobba igår i alla fall, så han kom hem efter bara ett par timmar. Och inte hade jag kommit långt i pluggandet då. Vi hängde lite vid poolen på dagen, jag gjorde chokladpudding, grädde och jordgubbar och överaskade Mehmet med vid poolen. Sen gick vi upp i lägenheten och lagada mat. Det blev pasta med en ostpastasås a la Marie, och han gillade det skarpt. Efter detta fick jag magproblem igen och fick gå och lägga mig. Mehmet gick istället till Best för att kolla om det var dags att börja jobba, men chefen sa att han kunde komma tillbaka idag och jobba istället. Jag gick i alla fall till Best i tron om att Mehmet börjat jobba, men det visade ju sig att han var ledig, så vi satte oss där och tog ett par öl.

Efter någon timma så bestämde vi oss för att ta en promenad. Vi hamnade faktiskt på Kleopatrastranden på exakt samma ställe där vi hade vår första dejt ;) Vi satt där i säkert en timma och skojade, skrattade, pratade, skvallrade och retades, såg på stjärnorma, den upplysta borgen och bara hade det mysigt. På vägen hem så gick vi förbi ett ställe som spelade styrdansmusik, så vi tog oss några tappra steg utanför restaurangen, hihi.....! När vi kom hem så hade jag ett hg sand i varje sko. Mehmet var lite dragen efter ölen vi druckit. Vi somnade skönt sen.

onsdag 22 september 2010

Massor att uträtta idag.

Idag har jag en lång lista att uträtta. Får se hur mycket jag hinner med.

- Plugga nere vid poolen, skriva klart Projektledningsrapporten.
- Gå med Anna till KaleMarket och inhandla diverese, då det snart ekar i kylskåpet. Och att springa och handla på supermarketarna, det blir man inte rik på mina vänner.
- Umgås lite med min underbara man och kanske laga något gott att äta.
- Plugga mera, den här gången blir det att börja med Turismkursen igen *suck*.
- Gå på manikyr och pedikyr.

Har längtat efter stranden ett par dagar nu, så imorgon ska jag unna mig att gå dit. Kanske tar med mig block och penna och börjar skriva på min inlämningsuppgift i Turismkursen.

So long!

Första högskoletestet Godkänt!

Igår satt jag och pluggade på eftermiddagen och kvällen. Jag läste det sista ur boken Projekt - Ledning och metoder. Sen gav jag mig i kast med första testet som bestod av 15 frågor grundade på bokens innehåll. Man var tvungen att ha 85% rätt för att bli godkänd. Första omgången fick jag tre fel och blev då alltså inte godkänd, så jag gjorde testet på nytt och fick då endast ett fel =) Jag är mycket nöjd och glad.

Sen gav jag mig i kast med att börja skriva en Reflektionsrapport kring boken. Den ska bestå av 2 dataskrivna sidor, där man först beskriver bokens innehåll och där efter väljer 3 valfria ämnen som man fördjupar sig i. Jag gjorde en snygg layout på dokumentet igår samt skrev en fjärdedel av rapporten. Sen filade jag på de fördjupningsämnen som jag tänker ta upp i rapporten. Jag kommer att välja dem utefter egna erfarenheter kring projektarbete.

Wish me good luck!!!

tisdag 21 september 2010

Tisdagsmarknaden - Bazaren

Jag kom just hem från Bazaren. Det är så sjukt billigt där. Under veckan så är det en vanlig liten Bazar, men på tisdagar så kommer alla bönder in utifrån och säljer det de odlat och då har de en stor marken utanför bazarbyggnaden. Det är massor av folk där på tisdagarna, alla lokalisar går dit och handlar säckvis med grönt och försäljarna gapar och skriker från alla hörn. Det finns allt där uppe - grönsaker, frukt, nötter, kryddor, ost, köksprylar....

Jag tror jag spenderade ca 90kr där och då fick jag, 1kg röd paprika, 1kg gröna stora vindruvor, ½kg morötter, 1,5liter jordgubbar, 3 stora purjolökar, ett par hg svarta oliver, ½kg chilinötter, en påse rödlök och en stekspade och 6st små knivar för att skära grönsaker och frukt. Jag säger det igen, så sjukt BILLIGT!!!

Nu är jag helt genomsvettig och faller snart ihop. POOOOOOLEN!!!

Sailor restaurang = Sayanora restaurang

Ja, det som Mehmet kallade för Sailor, det heter egentligen Sayanora restaurang. Jag vet inte hur han kan få Sayanora till Sailor, men i alla fall. Jag gick dit igår kväll. Det var liksom bara en helt vanlig liten restaurang utmed gatan. Var mest svenskar och danskar som besökte stället tydligen och det var inget party eller något, utan bara lugnt och stilla och mest äldre människor. Jag satt i alla fall där i säkert 3 timmar. Kom fram en svensk man till mig flera gånger som var väldigt pratsjuk. Efter ett tag så slog sig han och frugan ner vid mitt bord och vi fick en liten pratstund, trevligt.

När jag i stort sett var på väg att gå, så kommer flickvännen till den andre killen som jobbar på restaurangen, svensk tjej. Hon var det mest uppnästa och knäppaste jag någonsin träffat. Först tänkte jag att det kanske kunde bli en tjej som man kan hänga med lite, men efter bara ett par minuter så kände jag att sånna här människor är deffinitivt inget jag vill beblanda mig med. Sen att hon höll på och bantade och hade sockerabstinens gjorde kanske inte hennes framtoning direkt bättre. Jag håller mig nog på min kant.

Vilken underbar sambo jag har

Igår var jag lite dålig så låg och vilade när Mehmet kom hem vid 11 efter första arbetspasset. "Dont look..." sa han bara, och smög in i sovrummet bredvid mig i sängen. Och när jag sen tittade upp så hade han köpt ett par JÄTTEFINA sandaler till mig. Också gav han mig en lapp där det stod "Pussä mej", haha...! Sandalerna var svarta med en massa strasspärlor på. Att han sen hade underskattat storleken lite och att de var kraftigt för små (han hade köpt 38 och jag har 41), det behöver vi ju inte nämna. Sen på kvällen när han gick tillbaka och jobbade så bytte han sandalerna till ett par nästan precis likadana fast i rätt storlek, så de fick jag inatt när vi kom hem.

LÖV LÖV LÖV!!!

måndag 20 september 2010

Partaj så det hette duga

I lördags kväll kom Anna hit. Vi förfestade lite och hade tänkt att gå till Sailor för att hälsa på Mehmet. Vi satt här och skvallrade, drack diverse, spelade gamla godingar på Spotify. Klockan blev väll runt 22 och rätt som det är, när vi står ute på balkongen så dyker Mehmet upp, bara sådär. Han höll på att skrämma skiten ur oss :)

Mehmet hade fått sluta tidigt då det inte var så mycket att göra. Anna tog tillfälle i akt att hälla upp en stadig stänkare åt honom. Efter den första, så blev det en till... och en till. När vi var bra runda om tassarna alla tre så föreslog Anna partaj på Queens Garden. Vi alla hakade på på iden och tog en taxi rätt så snart. På QG var det fullt med folk, men vi fick platser i raka baren. Vi drack och twistade. Vi hade jättekul där, tills Mehmet blev rejält jäkla överförfriskad och fick rusa till toaletten. Sen kom han typ inte därifrån, han blev skitdålig helt enkelt. Vi lyckades i alla fall ta oss till en taxi nån gång efter 01 på natten för att åka hem.

Dagen efter var jag och Mehmet lagom pigga, så vi sov rätt så länge. Mehmet var inte ens i skick att gå till jobbet, så han sjukskrev sig. Sen tog vi oss ner till poolen för ett svalt och skönt dopp så vi kunde piggna till. På eftermiddagen somnade vi så himla skönt, ja vi sov nog en 3tim säkert. När vi vaknade så var vi båda rejält hungriga. Vi bestämde oss för att gå ut och käka, då ingen av oss varken orkade diska eller laga mat. Först tänkte vi ta buffé på Kandelor hotell, men det var så jäkla mycket folk där så Mehmet föreslog Best Restaurang istället. Vi åt så himla gott. Först fick vi det där goda lavash brödet med såser, sen tog han en pizza och jag en vegetarisk gryta som var helt toppen. Efter det blev det frukttallrik, äppelte/kaffe samt att huset bjöd på varsin coctail. Tyvärr så blev jag dålig i magen efter att vi ätit det. Synd, med tanke på hur gott det var och hur nöjda vi varit med kvällen. Så vi fick gå hem rätt så tidigt och jag somnade som en stock.

Idag har magbesvären fortsatt, så jag sov ända tills Mehmet kom hem vid 11 tiden från jobbet. Sen har vi bara slöhängt här hemma. Jag har grejat med tvätt som vi fick tillbaka från städerskan... BLÖT! Eller i alla fall halvfuktig, så jag vet inte riktigt vad det var jag betalade 125kr för...(?) Jag fick ju hänga ut allt själv på balkongen i omgångar och vika allt sen. Jag höll på att få ett vansinnesutbrott. Skulle hon satt på sina egna barn blöta kläder när de gick till skolan... svar NEJ!

Jag har just lagat den godaste bulguren ever, jag är grym. Skulle vilja äta upp allt, men då skulle jag nog rulla fram sen. Tänkte besöka Sailor restaurang idag istället, eftersom det inte blev något av i förrgår.

Det var allt för nu, see you suckers!

lördag 18 september 2010

Ändring av vardagen, igen...

Idag har varit en annorlunda dag, med annorlunda tider, och framför allt annorlunda på så sätt att jag har pluggat lite mer än vanligt. Den har också varit annorlunda då den inneburit städning av lägenheten, som vi inte är så bortskämda med som vi trodde att vi skulle vara. De städar nämligen bara 1 dag i veckan för oss långsemestrare. Jag och Mehmet har också hängt vid poolen och roat oss med kickboxning i vattnet. Vi hade väldig roligt faktiskt :)... så även de som kollade på :D

Har också lämnat in smutstvätten till städerskan som ville ha 125kr för typ 4 fulla maskiner. Det får det väll vara värt, men är inget som vi kan göra varje vecka då det skulle bli alldeles för dyrt. Var tredje vecka kan vi nog unna oss att lämna in 4 maskiner tvätt. Vi får helt enkelt prioritera vilka färger vi vill ha tvättat och vilket det är mest av, och de udda plaggen får vi tvätta för hand.

Efter poolhänget så lagade Mehmet mat åt oss. Han är grym, jag säger bara det. En jättegod pasta med hetta och en svalkande tzaziki till, var hur gott som helst. Det föll på min lott att diska, men jag har inte tagit tag i det än. Jag ska... sen!

Kvällen igår blev det inte mycket med. Först sov Mehmet ett par timmar och jag satt o väntade på att han skulle vakna. Sen när han väl piggnade till så satt vi och skypade lite med hans kompis i Gaziantep. Men jag tröttnade ganska så snabbt och gick själv och la mig "en stund" på sägen. Vaknade med kläderna på kl 2 på natten. Det var den myskvällen det.

Ikväll så kanske några kompisar kommer hit på lite fest, men inget spikat ännu. Jag lovade för att stå för fiolerna här hemma. Sen har jag lovat Mehmet att komma och hälsa på på hans (åter igen) nya jobb - Sailor Restaurant. Det ska tydligen ligga bara några meter fråns hans gamla place. Jag hoppas i så fall att tjejerna vill hänga med dit.

fredag 17 september 2010

Suprise =)))

Igår hade jag världens mest nedstämda dag. Jag kunde inte ta mig för någonting. Men det kompenseras genom den här underbara dagen som varit idag.

Jag gick till stranden vid 11 när Mehmet gått till jobbet. När jag kom dit så ringde jag Mehmet för att göra honom lite glad och tala om hur mycket jag saknade honom. Då var han hemma tillbaka i lägenheten igen. Jag frågade var han gjorde där när han borde jobba. Men då Vikingen ska stänga om en vecka eller två så tyckte inte Mehmet att det var någon ide att jobba kvar där, utan hade istället fått erbjudande om ett nytt jobb på en mindre restaurang längre bort, som tydligen också har öppet året runt. Så idag hade han sagt upp sig på Vikingen och pratat med bossen på det nya stället. Bossen hade frågat om han kunde komma idag direkt och jobba, men Mehmet sa att det kunde han inte. I själva verket så var det ju att han ville passa på att spendera tid med mig. Den lilla sötnosen, han gjorde mig så otroligt glad.

Så han kom till mig på stranden och där var vi i ett par timmar. Låg o solade, pratade och bara njöt. Sen när vi kom hem så lagade vi mat. Vi åt lite av currygrytan jag gjorde igår, samt att Mehmet gjorde en supergod omelett med osten som vi fått från hans mamma.

När vi käkat så blev vi lite galna och började blanda groggar hej vilt. Jag gjorde en jättegod med mjölk, Malibou, Dooleys och färsk banan. Det var inte alla som uppskattade den. Så jag gjorde en ny med Bacardi Melon och sprite. Den tyckte han var ännu värre. Så Mehmet gav sig på och blandade en egen... dvs. Dooleys, sprite och Malibu. Ja, behöver jag säga att den var odrickbar.

Vi blev nog lite dragna båda två, då vi somnade på sängen sen. Mehmet ligger fortfarande och sover. Jag har fixat till mig lite efter en lång, sval dusch och ska väcka honom snart. Jag tänkte vi ska käka lite chips och OLWs Fresh Island dipp =)

Ikväll vet jag inte vad vi hittar på. Vi går nog och sätter oss på nån restaurang och dricker eller äter, skulle jag tro. Det gäller att passa på när han väl har tid över för mig. Hans arbetstider sen kommer att vara lite knasiga och inte direkt matcha med mina tider. Han kommer jobba från 8-11, sen ledig till 16 och sen jobba fram till 00 på natten ungefär.

Ha en skön kväll alla, det ska vi ha!

torsdag 16 september 2010

Kvällen går i T:ts tecken...

... Turkisk TV utan ljud
... Tristess
... Trött
... Totalmisslyckat ris till currygrytan
... Tänker på Mehmet

Trevlig kväll igår!

Igår blev åter igen en spontan kväll. Anna skulle följa med mig till Vikingen en sväng. Men så satt hon på en annan restaurang med sina föräldrar, så jag gick dit och hälsade på dem. Har inte träffat dem en enda gång sen de kom hit. Dom är så underbart goa och roliga. Där satt vi och drack en öl tillsammans och efter det så gick jag och Anna hem till henne och tog en liten stärkare på balkongen. Där efter gick vi till Vikingen och tog en öl. Det var ganska mycket folk för omväxlings skull. Mehmet han såg ut att trivas. Han gillar inte när det är lugnt och nästan inga kunder, för då kommer han inte alls till sin rätt.

Mehmet kom hem vid 12 tiden, bara 5min efter att jag kommit hem. Skönt när man får tid att umgås även lite på kvällen. Han var hungrig och satte i sig sin smörgåstårtebit. Den gjorde succé kan jag säga =)))

Idag blir det häng vid poolen. Sen kommer Anna om ett tag och jag ska hjälpa henne att fläta i löshår. Har aldrig förut gjort detta, så det ska bli spännande.

So long my dears!

onsdag 15 september 2010

Brun, röd, svart och vit!

Idag har jag för första gången sen jag kom hit tagit mig till stranden. Tycket det var på tiden att jag solade igen lite av det jag missat under de här dagarna som jag knappt har vistats ute. Och jag tycker jag har kommit ikapp ganska så bra. Svart på ryggen, röd på armarna, vit utefter bikinin och brun på vissa delar, magen är också röd (men det röda har ju en tendens att bli brunt på mig sen). Kan säga att armvaxningen igår inte gjorde underverk för solningen direkt.... med tanke på att hon ryckt bot yttersta hudlagret på en bit av ena armen. Men de går över tills jag gifter mig :D Det blev dock inget badat i havet. Det går alltid så höga vågor och jag är livrädd för de där, så jag undvek havet och duschade där nere istället. Dock stod jag inte ut längre än 3,5tim där nere. Jag var ändå noggrann med att dricka vatten, hålla mig lite i skuggan och så, men ändå hade jag världens huvudvärk när jag kom hem. För att svalka mig så tvingade jag med Mehmet ner i poolen en halvtimma, och där var det ganska så "svalt" kan man ju säga.

Idag har jag också börjat läsa första boken i Projektledningskursen. Jag hann med 6 kapitel, så hoppas kunna slutföra boken om ett par dagar. Än så länge så känner jag faktiskt igen de flesta bitarna utifrån egna erfarenheter av projektarbete på jobbet, så känner att jag har en del i bagaget som underlättar studierna. Skönt med en bok man förstår för en gångs skull. Boken om Utveckling av Turism håller nämligen på att driva mig till vansinne. Jag har lagt den på hyllen för en vecka eller två och hoppas att det jag läst ska sjunka in under tiden (I wish...).

Skulle imponera på Mehmet idag och gjorde två små enmans smörgåstårtor :) Han sa att han var lite hungrig, men sen när jag väl var klar med dom så var ha inte hungrig längre så jag fick äta själv och hur kul var det. Hoppas han vill smaka på den inatt när han kommer hem. Vill veta vad en kurd kan tänkas tycka om en smörgåstårta :)

För övrigt (och till min förskräckelse) så har hissen börjat krångla här på hotellet, vilket innebär att de rekommenderar att man tar trapporna. Vi bor på 5:E VÅNING!!! Men vem fan vågar chansa, hissen är nämlien klaustrofobiskt liten. Man får max åka 4 pers där i, men det är nästan så att man bara får plats 3. I den här värmen om hissen skulle fastna, så skulle man nog inte överleva längre än en timma typ.

Ikväll ska jag till Vikingen igen. Lovade Mehmet att komma. Jag somnade ju nämligen kl. 22 igår och han kom ändå hem skapligt tidigt från jobbet och hade hoppats på att jag skulle vara vaken och vänta på honom. Men istället låg jag ju och sov. Men jag fick ljuga och säga att jag nyss somnat (vit lögn har ingen dött av). Så ikväll måste jag gottgöra mina lathetsfasoner och gå och besöka honom på jobbet känner jag. Hoppas på att min underbara Anna ska följa med, men vet inte alls vad hon har för planer.

tisdag 14 september 2010

Äntligen en dag med händelser!

Idag har jag äntligen fått något gjort. Kanske inte exakt det jag eg. borde ha gjort (dvs. plugga, även fast jag hunnit med en del av det också) men jag har gjort annat nyttigt. Varit på Migros och inhandlat nödvändig köksutrustning, det blev ett rivjärn, 6st småskålar för diverse bruk, 6st drickesglas, toablock och en skärbräda. Haha... ni skulle ha sett den skärbräda som vi fick från hotellstäderskan, när vi sa att vi inte hade någon. Det var helt ärligt det ÄCKLIGASTE jag någonsin har sett. Det var en sån vit i plast, men den var så mögglig och ingrodd att den nästan kröp ut härifrån själv. Mehmet han trodde jag skämtade när jag visade den.

Efter detta så gick jag ock vaxade armarna, och det var nästan ännu "skönare" än vanligt, med tanke på hur längesen det var jag vaxade sist. Men släta och fina blev dom. 50kr, så jäkla billigt. Medans jag satt där och väntade på tjejen som skulle hjälpa mig så kom det fram en kvinna som just börjat på salongen. Hon var hudterapeut och bad mig hoppa upp på en säng så att hon skulle göra en hudanalys på mig. När hon var klar så konstaterade hon att jag behövde det mesta av hennes behandlingar, allt från portömning till laser och botox. Ja, de flesta av er som läser detta känner ju mig och vet att jag har en riktig babyhy i ansiktet, i förhållande till mina 30 år fyllda. Så vart hon ville lägga botoxen är för mig fortfarande ett mysterium.

Väl hemma så var jag helt genomsvettig efter promenaden i stan och de tunga kassarna med allt jag handlat. När Mehmet kom hem från jobbet så blev han helt överlycklig av alla sakerna. Allra gladast var han nog över att han fick lägga upp sina antep fistik i en av skålarna, haha :D

Kvällen för övrigt har ingenting att erbjuda. Kanske att Anna kommer hit en sväng sen om hon orkar med tankte på att hon var väldigt förkyld, men vi får se. Vi skulle ha pluggat, men min hjärna brukar somna runt 8-9 snåret på kvällen, så vi får se hur det blir med den saken.

måndag 13 september 2010

Utelåst... halvnaken....

Ja, igår gjorde jag en klassiker. Tänk att sånt där alltid ska hända mig. Men nån gång skall väll vara den första.

Mehmet var påväg till jobbet, lämnade läenheten och gick till hissen. Då kommer jag på att det var något viktigt jag skulle säga honom, så jag sprang efter och ut i trappuppgången iförd endast ett par trosor och en filt som jag höll framför mig. Och jag tänker inte på att jag inte har med mig nyckeln ut och givetvis så går dörren igen bakom mig. Mehmet hade ju givetvis redan hunnit iväg och åkt ner i hissen. Där stod jag, typ naken och kunde inte komma in. Hur fan skulle jag lösa detta..???

Efter att ha försökt att samla tankarna i några sekunder, så var det bara att inse. Jag fick helt enkelt svepa om filten och vara så god att gå ner i hotellreceptionen och be om en extranyckel. Som tur är så finns det ju både trappor och hiss. Med hissen så insåg jag ju att jag skulle möta folk på vägen, då det bor väldigt många här, så jag fick ta trapporna. Måtte jag inte möta någon nu, tänkte jag för mig själv. Kom ner i receptionen och managern blev åter igen måttligt road av att vi åter igen hade strul med nyckel, men han gav mig nyckeln alla fall. Sen var det ju bara att springa de 5 våningarna upp för trapporna igen, kan säga att så fort har jag aldrig sprungit i trappor förut.

söndag 12 september 2010

Piiinsamt, vart ska jag nu handla?

Igår gjorde jag mig lite snygger, och styrde stegen mot Happy Viking för att göra Mehmet lite glad. De hade inga gäster alls, så efter bara en timme, när klockan var 22, så fick han sluta för kvällen. När vi satt där på restaurangen så råkade jag väll nämna att det är en karl här nere i supermarketen, som hör till hotellet, som tittar på mig, ja sådär slibbigt och klär liksom av en med blicken. Det skulle jag ju inte ha talat om... (first time Alanya varning). Mehmet blev fly förbannad och sa att han skulle ta 5 killar o gå dit och göra slut på det. Sure, tänkte jag, han skulle aldrig våga göra något.

På vägen hem sen i alla fall så var han fortfarande skitarg och jag sa till honom att gör ingen stor grej av detta nu och att vi måste tänka på att vi faktiskt bor på detta hotell och måste passera där varje dag, men han vägrade att säga att han lovade att inte göra något. Så kom vi hem och gick upp i lägenheten. Vi bestämde oss för att gå ut en sväng efter att han bytt om, vi kommer ner utanför hotellet o dåååå....

Mehmet styr stegen raka vägen in i Marketen, går fram till ägaren och ställer sig med armarna i kors och frågar rakt ut "Vem är det som håller på och tittar på min tjej...", typ så (turktemperament i ett nötskal). Jag blev skitförbannad och sa bara "Du är ju fan inte klok, jag går nu". Jag höll ju på att skämmas ögonen ur mig. Jag vet inte hur länge han stannade där och pratade, men det var säkert i 10 min. I vilket fall som helst så uppstod det ingen mer dramatik än så och det var inga hyllor som flög, både cornflakesen och baklavan fick stå kvar på hyllorna. Men ni förstår ju själva, jag kan ju aldrig mer gå och handla där nu.

Dagens ord: PINSAMT!!!

lördag 11 september 2010

Party.... eh, näe... eller, jo kanske....

Hade ju partyplaner idag, men verkar inte bli något av. Jag är ärligt talat helt slutkörd efter den "lilla" incidenten idag med datorstrulet, så jag vet inte om jag skulle palla en partykväll. Jag kan lika gärna sitta här och möggla tills Mehmet kommer hem.

Eller så kanske jag skulle ta och fixa iordning mig och gå till honom på hans restaurang och överaksa honom. Han överaskar ju mig nästan varje dag. Idag kom han hem med en jättefin rosa ros som han plockat själv... den var självklart "original", som är så viktigt för honom. Jag blev jätteglad förståss och den pryder nu köksbordet ihop med de egenhändigt plockade vit/cerisa blommorna han kom hem med igår ;)))

Det är bara att bryta ihop och gå vidare!!!

Ja, jag skrev just världens längsta inlägg som just försvann innan det hann bli publicerat. Jag sammanfattar det i några korta meningar istället.

Gick upp i tid imorses med Mehmet och åt en mysig frukost. Hade planer på att gå till stranden och plugga efter det, men insåg att det var för varmt så jag tänkte gå till poolen istället. Innan det så gick jag bara snabbt ut på datorn för att kolla av läget kring skolan och DÅÅÅÅ.... Himlen kunde lika väl ramlat ner i skallen på mig alltså. Den "piratkopia" jag fått av Officepaketet och som skulle fungera så fint, hade låst sig efter 25 dagars användning utan produktnyckel. Så här satt jag utan ett fungerande ordbehandlingsprogram och inte ett enda annat program som kunde jämföras med word och mitt uppe i högskolestudier och en stundande inlämningsuppgift om ett par veckor. För er som läst på högskola så vet ni precis hur viktigt det är med rätt format på dokumenten, rätt inställningar, justeringar osv. Det går inte för sig att bara dumpa in något gammalt hotmail med arbetet i direkt.

Paniken var ett faktum, så jag kastade mig ut på nätet (givetvis efter att ha gjort en omstart av datorn som brukar vara lösningen på 90% av alla datastrul) och raggade folk som skulle kunna hjälpa mig att komma på en lösning. Jag kan säga att det gick tusen tankar i mitt huvud, samtidigt som det ändå stod fullständigt still på kreativa ideer. Här satt jag liksom i turkiet (omöjlighetens land, där allt tar tio gånger längre tid att ordna än i alla dom andra länderna) och visste varken ut eller in. Men min underbara Anna där hemma, samt en kollega på jobbet, kom till min undsättning och presenterade OpenOffice för mig.

När jag lugnat ner mig och torkat snoret och tårarna efter att i ren panik ha grinat i 30minuter, så insåg jag också att detta OpenOffice kanske inte var så dumt ändå.

Jag säger bara...
ALLAHU AKBAR!!!!!!!!!!

fredag 10 september 2010

På alanyafronten intet nytt!

Har bara varit en helt vanlig dag. Är inte på humör. Omställningen har blivit för mycket för mig. Men jag tror bara det är en svacka, jag tar mig upp igen.

Idag har jag pluggat vid poolen, läst ett riktigt ointressant o löjligt komplicerat kapitel om turistdestionationen Åre. Det lät intressant på själva rubriken, men när jag väl började var det så komplext så jag skulle inte kunna repetera handligen för fem öre.

Sen sov vi bort hela eftermiddagen typ och Mehmet var så trött av värmen att han kom 1,5tim för sent till jobbet. När han gick så har jag bara pluggat och nu borde jag eg. fortsätta med lite hushållssysslor men är inte på speciellt bra humör så skiter helt enkelt i det. Är bara nedstämd. Jag får försöka ta mig till stranden imorgon och ta med mig min bok, så att jag förenar nytta med nöje och kommer bort från hotellet lite. Sen kunde det ju vara bra om jag företog mig något på kvällen. Kanske skulle ta och festa till det lite och bli på gott humör.

Jag säger gonatt för idag!

Nära psyket....

Igår gick vi upp i tid då Mehmet skulle jobba. När han gått så käkade jag frukost och satte mig sen med pluggandet. Efter nån timma gick jag ner till poolen och fortsatte att läsa där. Men eftersom det var flera hundra turkbarn som plaskade i poolen och skrek samt en turkpappa som låg med någon slags mini-tv och kollade på en musikvideo med turkisk opera, så stod jag inte ut längre än till kl.15. Jag gick då upp och lagade mat och sen kom Mehmet hem. Vi sov en stund och sen gick han igen för att börja andra jobbpasset för dagen. Sen satt jag kvar här i lägenheten till kl. 20 och pluggade. Jag kände bara hur paniken och instängdheten var ett faktum.

Jag drömmer om skolarbete på nätterna, tänker skolarbete på dagarna och vistas till 80% inne i lägenheten och har knappt lämnat hotellområdet sen jag kom hit. Jag hade näst intill hjärtklappning och panikkänslor och kände att "Jag måste ut, uuuuut, nu...". Jag var redo för sluten avdelning, I swear!

Så jag gjorde iordning mig och gick hem till Anna en sväng. Hon följde med mig till The Happy Viking, där Mehmet nu jobbar. Det var väll ett helt okej place att hänga på, men inget extra sådär, bara helt vanligt. Och på den gatan där denna restaurang och många andra ligger, där har polisen satt ut något slags musikförbud. Så alla restauranger där får endast spela musik på låg volum hela kvällarna, inte hög musik fram till kl. 12, för att sedan sänka, som det var förut. Detta innebär att det inte blir någon dans och underhållning på dessa restauranger längre och att folk mest sitter där och dricker, äter och softa. Väldigt trist måste jag säga!



Well, jag kom hem vid 1 inatt och Mehmet kom hem kl. 03.30. Vääääldigt kul liv vi har tillsammans för tillfället... NOT! Han har just gått och jobbat och jag ska ner till poolen och plugga igen. Sen rullar det på likadant varje dag.

torsdag 9 september 2010

Saknar varandra...

Inatt fick jag hem den mest kärleksfulla, snuttigaste, underbaraste sambon som finns i hela världen. Han hade saknat mig så oerhört mycket efter att han försvann till sitt jobb igår, så han höll på att bli sjuk. O jag kände ju precis samma sak. De ramsor med kärleksförklaringar jag fick inatt var inte nådigt långa... han är bara helt löjligt, otroligt, fantastiskt, ofattbart gullig, min Mehmet. Och när jag gjorde mackor med stekt ägg till honom inatt så blev han så lycklig att han nästan började grina ;)

Och nu försvann han till jobbet igen, så nu blev det åter igen tomt här hemma. Jag och min vän skolboken ska umgås idag, vi ska hänga vid poolen o softa lite. Vi är inte riktigt sams tyvärr, men vi jobbar på våra kommunikationsproblem under dagen, så jag hoppas det blir bättre sen.

Ha en bra dag alla sötingar där ute!

onsdag 8 september 2010

Byta ringar =)


Ja, idag har vi äntligen bytt våra äkta förlovningsringar =) Vi fick lite påpekningar om varför vi inte hade några ringar på oss och varför vi inte satt på oss de i guld som jag köpte. Det blev så knasigt... Vi provade dem redan första dagen, men både han och jag ville väll eg. göra någon slags ceremoni av det, så vi la tillbaka dem i asken igen, haha! Men så fick vi lite gliringar, så idag kände vi att det var dags. Ja, så vi bytte dom spontant när vi satt i soffan helt enkelt. Både han och jag kände visserligen likadant, att det inte är själva ringarna som är det viktiga, utan det faktum att man vet i själ och hjärta att man är förlovad, men visst ringarna är en fin symbol, så idag blev det av.

Ett dygn med 48tim, tack!

Tiden går alldeles för fort... Eller, det gör den egentligen inte, det är mest det att jag har så jäkla mycket att göra så att jag inte hinner med. De borde verkligen införa minst en 48tim dag per vecka här nere. Är det något som pappa Atatürk kan hjälpa mig att genomföra tro(?).

Som sagt så ligger jag redan efter med skolan, trots att den knappt har hunnit börja ännu. Och för er som tror att jag sitter här och är skitbrun som vanligt nu, ni har HELT fel. Jag har inte vistats utanför lägenheten knappt och inte gått länge än några hundra meter från hotellet. Jag har haft fullt upp sen jag kom hit. Packa upp, umgås med min sambo, umgås med Anna, handla hem mat och grejer så att man kan överleva de närmsta dagarna osv.

Det som borde göras är följande; Vaxa armarna (som just nu är en katastrof), gå till Migros och handla lite köksutrustning (om vi inte lyckas tjata oss till det hos hotellmanagern, vilket inte känns troligt efter nyckel-incidenten), gå till Turkcell och köpa turkiskt SIM-kort och låsa upp mobilen så att jag kan ringa med det turkiska numret, samt sola så att jag får lite färg (ligger fett i lä i jämförelse med Anna, Mehmet och övriga). Sen har jag en himla massa sms och mail jag borde skriva till folk där hemma, men jag hoppas ni läser min blogg så att jag håller er uppdaterade på så sätt istället.

Så planen för imorgon blir att gå hem till Anna och hämta det sista av min packning, sen lägga mig vid poolen och plugga och se om jag kan få lite färg samtidigt, försöka ta mig till Turkcell och sen hälsa på på Mehmets jobb på kvällen.

Jag pluggar och Mehmet jobbar

Idag börjar ordningen bli återställd igen. Jag höll på att bli tokig av att gå här hemma och slöa och inte planera något och bara ta dagen som den kom. Jag kände mig jättestressad över att inte ha börjat med studierna ännu (när jag borde börjat för 10 dagar sen) och stressad över att Mehmet inte ordnat med något jobb till sig själv än. Så idag så gick jag upp tidigt och satte mig och läste på om kursuppläggen igen. Sen när Mehmet vaknade så fick jag lov att köra ut honom ett par timmar på förmiddagen så jag skulle få något gjort.

Så idag har jag läst på om kurserna och börjat läsa studieliteraturen och detta i flera timmar. Äntligen har jag fått ett grepp över vad det är jag ska åstakomma och prestera så nu känner jag mig inte stressad och stirrig på det sättet. Däremot så känner man ju sig såklart fortfarande panikslagen över de 1930 sidor information som skall pluggas in, men jag kan inte göra mer än att börja idag och sen fortsätta i samma sakt som idag. Har mailat lite med mina lärare som förtydligat lite kring examinationerna, som jag inte förstod så mycket av. De här kurserna kräver maximal koncentration, disciplin och behärskning, jag skojar inte mina vänner!

När Mehmet kom hem efter sin vända på förmiddagen så hade han blivit erbjuden jobb på jättemånga olika ställen. Men han hade bestämt sig för en restaurang (namn på denna är fortfarande okänt för mig och även för honom tills han gick hemifrån förut=) där en av hans vänner jobbar. Så idag så skulle han infinna sig kl. 16 för att prata med bossen om lön, arbetstider, arbetssysslor osv. Jag hoppas de kan komma överens om allt och att det blir bra betalt och bra arbetstider. Han är inte så kräsen när det gäller själva arbetssysslorna, men han vill gärna få chansen att köra sina fireshows som han älskar, samt dansa (som har gör riktigt bra). Jag hoppas han är nöjd och glad när han kommer hem. Jag sa att eftersom det här är hans första dag så kommer jag inte dit o sitter ikväll men att jag kunde komma imorgon om han ville det.

Sen Mehmet gick så känns det verkligen tomt här, men jag har försökt att fortsätta plugga så gott jag kunnat. Det går inte fort, jag plöjde bara igenom 20 sidor i en bok, då det var riktigt mastigt att banka in. Hoppas det går lättare imorgon, då jag tänkte lägga mig vid poolen och läsa vidare i samma bok.

En spontan partykväll...

I måndags så hände inte så mycket på dagen. Vi var bara här hemma, handlade på marketen här nedanför och småpysslade lite. Jag och Mehmet bestämde att vi skulle gå till hans gamla jobb på kvällen för att prata med hans förra kollegor och kolla läget. Men så blev vi lite oense på kvällen, så vi drog ut på varsitt håll.

Jag gick till en restaurang nere vid stranden och tog en öl och pratade med de som jobbar där. Sen kom Mehmet dit och tog en öl med mig iaf. Sen gick vi i alla fall dit vi tänkt att gå från början. Där satt älskade Anna och hennes bror med flickvän och de hade partyplaner. Jag och Mehmet hade egentligen tänkt oss en lugn kväll, men när Anna bad så snällt att vi skulle hänga med ut så kunde jag inte säga nej, och Mehmet tvekade inte heller. Vi drog i oss en rejäl groggiluring där vi satt och sen tog jag, Mehmet och Anna en taxi till QueensGarden (ett av våra favorithak). Där var det rejält party och vi var rejält dragna alla tre. Mehmet dansade som en kung och jag o Anna satt mest o fyllepratade. Vi hade riktigt kul och vissa av oss blev tokfulla. Vi damp in på hotellet vid 2-3 tiden på natten och somnade på några sekunder typ.

Jag vaknade som vanligt tidigt sen på tisdagen och mådde prima.... NOT! Men jag lät Mehmet sova en stund extra och satte mig istället och kikade på kursuppläggen på datorn. Planen var att jag skulle plugga igår, men när Mehmet vaknat så blev det att vi dukade fram frukost istället... som vi inte han äta, för sen kom jag ju på att vi lovat att komma och hämta min sista packning hemma hos Anna en viss tid, så det var bara att klä på sig och gå iväg. Anna mådde inte direkt prima, snarare rätt så skitkasst och var fortfarande rätt sne i galoscherna, så hon följde med oss tillbaka hem till oss och åt frukost.

Sen var det dags för poolhäng. Vi alla var ju redigt bakis så det var perfekt sysselsättning. Poolen här nere är skapligt stor och rätt så fräsch, men inte själva området runt omkring poolen tyvärr, och inte dynorna på solsängarna heller. Men jag ska inte klaga, jag trivs med hotellet i övrigt. Det är ett typiskt turkhotell, bor inga turister här, utan här bor turkarna själv.

Efter poolhänget i några timmar så gick vi upp i lägenheten igen och somnade några timmar allihop. Sen på kvällen gick Anna hem till sig och jag och Mehmet gjorde inte så mycket mer än att handla, laga mat och äta. Jag somnade med kläderna på sen på kvällen och Mehmet var nog måttligt road. Men han kom också och la sig till slut. Konstigt att jag sov så gott som jag gjorde inatt med tanke på att det (fast jag inte märkte något) var strömavbrott i hela Alanya hela natten, så att ACn hade stängts av. Jag vaknade tidigt imorses och upptäckte att inget fungerade här hemma och att det var satans så varmt i lägenheten. Stömmen kom dock tillbaka efter en timma eller så.

måndag 6 september 2010

Upp-och-ner vända världen

Ja Alanya kan knappast vara på riktigt, det måste vara en fantasi... eller drömmer jag? Här är inget som i vanliga världen, här kan precis vad som helst hända under dygnets alla timmar.

När jag och Mehmet kom hem igår efter att ha varit ute och käkat så lyckades ju jag då bryta av nyckeln i låset på hotelldörren. Toppen... great... att svetten började sipra i pannan och att jag såg halva reskassan flyga iväg, det behöver jag nog inte tala om. Först tänkte jag "Hur ska vi komma in nu fan?". Såg framför mig hur vi skulle behöva sova på varsin solstol de kommande nätterna. Sen tänkte jag "Jävlar i satan, vad kommer det här att kosta?". Med min vanliga otur så får de väll byta ut hela låsanordningen på samtliga hotelldörrar nu när ett lås är förstört. Men så har man ju en händig karl. Han fick nån ståltråd och en skruvmejsel, och inom loppet av 30min så hade han skruvat bort hela låsinsatsen på dörren så att vi kunde komma in, fått ordning på grejerna och satt tillbaka allt på sin plats igen. Stackarn, svetten den fullkomligt dröp. Hotellmanagern var ju måttligt road och stod och såg på och när jag gick fram till honom och sa "Im REALLY SORRY for this", ja då muttrade och gruffade han bara åt mig. Jag ville typ sjunka genom jorden. Idag ska vi få en ny nyckel och sen hoppas jag att allt är överstökat.

Vi var helt slut både han och jag igår vid 7 på kvällen, så vi gick och la oss o sov "en stund"... dvs. vi vaknade kl halv 2 inatt. Då satte vi oss på balkongen, pratade skit, skvallrade lite och spelade Yatzy. JAG VANN! Hahaa.. Sen somnade vi vid halv 6 imorses, och jag vaknade nu vid 9 tiden. Alldeles lagom med 10tim sömn.

Idag börjar verkligheten i denna overklighet. Dags att öppna skolböckerna för första gången sen kursen började i måndags.

Och nu är det dags för en dusch!

söndag 5 september 2010

GREAT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

JA FÖRUTOM DET FAKTUM ATT JAG JUST BRÖT AV NYCKELN I DÖRREN TILL LÄGENHETEN, SÅ ÄR LIVET I ALANYA HEEEELT UNDERBART! JAG VILL TACKA MAMMA, PAPPA OCH FRAMFÖRALLT ALLAH, SOM LÄT DETTA HÄNDA!

Ojojoj! Hotellmanagern är jääääääätteglad på mig nu... NOT!!!!!

Nu är jag här =)

Som ni alla säkert förstår så är jag våldsamt trött, efter alla bestyr som varit den senaste tiden, för stressen och nervositeten som var innan jag kom iväg, efter den långa resan igår eftermiddag och kväll samt med tanke på hur lite sömn jag fått sen jag kom hit.... och värmen... denna värme och fukt.

Jag landade vid 21 på Antalya flygplats, lite före utsatt tid. Halvvägs med transfern så var det ett obligatoriskt stopp vid en market, så man kan rasta sig lite. Där blev jag världens bästa polare med busschaufören :D Vi satte oss o snackade... ja på turkiska då, och vi förstod varandra ganska så bra måste jag säga. Vi hann avklara de viktigaste punkterna i livet, civilstånd, väder, hur lång semestern skall vara, hur mycket han jobbar varje dag och lite smått och gott.

Jag kom fram till Alanya vid 00.30. Insåg att det är inte värmen som är den värsta, utan luftfuktigheten som ligger på i runda slängar 200%. Well, jag lastade ur mina 55KILO packning inklusive taxfreevarorna, ur taxin. Det var två resväskor på 37kg sammanlagt, en dator i väska och lite annat rassel på 5kg, en ryggsäck med alla skolböcker och all sprit på ca 10kg och en kasse med lite annan taxfree och en matsäck och lite annat. Behöver jag säga att det vägde bly...? Tur att det finns hjälpsamma människor som jag kunde få bär- och lyfthjälp av stundvis.

Begav mig mot mitt hotell och checkade in. Är grymt nöjd med lägenheten som är rymlig så att det räcker och blir över för både mamma turk, pappa turk, farmor turk och hela fotbollslaget med turkbarn. Jag var till och med så duktig att jag packade upp nästan alla saker inatt och gjorde det lite hemtrevligt. Tog sen en svalkande dusch, i ett utrymme som är typ 60x60cm, haha :D

Sen kom jag ju till en punkt där jag insåg att det nog är dags att gå och sova. Och eftersom jag var så trött att ögonen gick i kors så noterade jag heller inget om att vi faktiskt har gratis AC. Den här natten var den värsta i mannaminne. Det var så varmt och kvavt att jag trodde jag skulle tuppa av. Och jag var så trött att jag inte orskade klä på mig för att gå och köpa vatten, så istället svepte jag en alkocider och gick o la mig igen. Tror ni det gick att sova...? NEJ, verkligen inte, så jag förflyttade mig till soffan, men gav upp efter 10min och gick o la mig i sängen igen. Jag fick inte många minuters sömn inatt innan klockan började närma sig 6 och det var dags för Mehmet att anlända. Så jag gick upp, klädde på mig, gick till en market o handlade, utforskade hotellpoolen, ordnade med internet på min dator... men inget Mehmet dök upp. Inte förrän 8 kom han hit, lika strålande glad som alltid, trots att han rest i typ 16tim sen han lämnade Adiyaman igår.

Sen dess har det varit full rulle här hemma. Vi har pratat, skojat, skrattat och bytt presenter. Av Mehmets mamma fick jag en huvudduk, en turkdans näsduk (sån som man viftar med) och en virkad duk, allt hade hon gjort själv. Så gulligt! Har dock sett till att reda ut begreppen gällande huvudduken/slöjan och vad den ska användas till. Jag kan sträcka mig så långt som att ha den på mig om jag får knyta den i nacken och inte under hakan och endast EN gång, sittandes på balkongen i 5min. Haha...! Han tyckte det var okej, men detta har ännu inte genomförst. I övrigt kommer jag ju använda den som scarf/halsuk på hösten, för den var faktiskt väldigt fin, lila och vit med blommor. Av mig så fick Mehmet en snygg tischa och alladin-hjärtan, han blev glad.

Mehmet hade också med sig Antep fistik som växer överallt i Adiyaman. Det är alltså som pistagenötter. Sen hade han med sig fårost som hans mamma har gjort och en burk med något innehållande biber (chili/peppar någonting). Allt är gjort med kärlek och mottages också så. Väldigt glad blev jag.

I eftermiddag har vi försökt att sova lite. Halvvägs i insomnandet så kom min älskade Anna på besök. Jag blev så otroligt glad att se henne. Vi satt på balkongen och tjötade lite skit, lite snabba uppdateringar vad som hänt och om vad som komma skall. Jag hoppas hon har tid att umgås med mig någon dag snart, så vi får tjöta lite skit och dricka och skratta och ha roligt. Imorgon ska jag hämta alla grejer hos henne som hon varit snäll att förvara sedan sist.

I övrigt har det inte hänt så mycket mer, men mer lär hända, så jag uppdaterar snart igen. Om ni är riktigt snälla så kanske jag kan dansa lite belldancing för er med mina nya turkdans näsduk ;)

Güle güle!

lördag 4 september 2010

180km/h......

... ja, hjärtat alltså. Det bultar dubbla slag idag. Jag är skitnervös. Dels för att träffa Mehmet igen. Det är ju så löjligt att man känner så, men vi har ju varit ifrån varandra så länge nu och man vill att allt ska bli så bra och perfekt. Sen också att lämna mitt trygga hem bakom mig för så lång tid. Man är så rädd att man ska ha glömt något. Men tittar man (och känner man) på väskorna, så är nog risken ganska så liten att jag skulle ha glömt något av värde :D

Igår var en rejält produktiv dag. Jag storstädade hela lägenheten, diskade mängder av disk, var och handlade, packade ner allt och gallrade det som inte får åka med, fixade med blommor och ute på balkongen mm. mm. Men dagen var extreeemt lång igår, och tur var väll det, för annars hade jag aldrig hunnit med allt jag skulle. Idag återstår bara att städa ur kylen litegranna och dra ur alla kontakter. Sen fixa det sista med packningen, och snygga gill mig själv lite också. Håller just nu på att göra en liten matsäck som jag ska ha med mig. Flygplansmaten är ju inget man går över lik för direkt.

Igår fick jag en positiv överaskning som lättade mitt hjärta väldigt mycket. Som sagt, det är väll på tiden att livet börjar gå min väg nu.

ALANYA, home sweet home. Håll i hatten! ;)


fredag 3 september 2010

Slutspurten...

Jag röjer som sjutton här. Storstädning skadade inte i den här lägenheten, jag lovar. Nu har jag ett par timmar diskning och köksstäd framför mig, det kommer också göra rätt så gott. Bettan, som ska sköta om min lägenhet, ska ju inte behöva kliva över disk och tidningsinsamlingar.

Jag hinner inte blogga så mycket idag. Sen sitter nerverna utanpå kroppen så det står rätt så stilla i huvet idag. Jag har inte ens hunnit kolla när flyget går imorgon, men tror det är runt 17 tiden på kvällen och att tåget går vid 12 härifrån.

Mer städ väntar, keep up the good work!

torsdag 2 september 2010

Sssscccchhhh!!! Stör mig inte...

... jag är nämligen i full gång med att packa. Snacka om att mina packningskunskaper sätts på prov. I vanliga fall har jag med mig tre gånger så mycket mot vad jag behöver, just för att vara säker på att jag verkligen får med mig allt jag vill ha, och för att ha möjlighet att välja de kläder och saker som jag känner för just den dagen. Men några sådana fasoner blir det inte tal om den här gången. Man måste ju inte ha med sig hela sin garderob.

När jag berättade för Mehmet att jag nog kommer ha med mig typ 20 par skor, ja då blev han helt mållös. Jag har 2 par, sa han och skrattade. Men det där är ju ett typiskt tjej fenomen, så jag kräver inte att han ska förstå :)

Förutom kläder, skor, smink och hygienartiklar så har jag även tagit med mig en kortlek och ett Yatzy. Det tror jag faktiskt att vi kommer att få användning av på höstkvällarna. Sen tar jag med mig lite chipsdipper, dom går åt som smör i solsken, jag lovar. Lite handdukar åker med, men jag tar de fulaste, så att man kan kasta dem sen och slipper ha med dem på hemvägen. Sen ska ju dator, skolböcker och skolmaterial med ner också. Jobbigt att kånka på, men vad har jag för val. Det är ju liksom lite granna därför jag åker ner :D

Sen åker det med lite träningskläder också... men jag lovar inget. Jag hoppas kunna ta lite tidiga strandpromenader några dagar i veckan. Man mår bättre när man kommer upp i tid och får lite frisk luft. Det är helt underbart att promenera på gångbanan som går längs med Kleopatrastranden, man blir nästan beroende. Palmer som vajar och ett härligt, böljande hav framför sig.... wonderful!

onsdag 1 september 2010

FRIHET!!!
FRIHET!!!
FRIHET!!!