180km/h......

... ja, hjärtat alltså. Det bultar dubbla slag idag. Jag är skitnervös. Dels för att träffa Mehmet igen. Det är ju så löjligt att man känner så, men vi har ju varit ifrån varandra så länge nu och man vill att allt ska bli så bra och perfekt. Sen också att lämna mitt trygga hem bakom mig för så lång tid. Man är så rädd att man ska ha glömt något. Men tittar man (och känner man) på väskorna, så är nog risken ganska så liten att jag skulle ha glömt något av värde :D

Igår var en rejält produktiv dag. Jag storstädade hela lägenheten, diskade mängder av disk, var och handlade, packade ner allt och gallrade det som inte får åka med, fixade med blommor och ute på balkongen mm. mm. Men dagen var extreeemt lång igår, och tur var väll det, för annars hade jag aldrig hunnit med allt jag skulle. Idag återstår bara att städa ur kylen litegranna och dra ur alla kontakter. Sen fixa det sista med packningen, och snygga gill mig själv lite också. Håller just nu på att göra en liten matsäck som jag ska ha med mig. Flygplansmaten är ju inget man går över lik för direkt.

Igår fick jag en positiv överaskning som lättade mitt hjärta väldigt mycket. Som sagt, det är väll på tiden att livet börjar gå min väg nu.

ALANYA, home sweet home. Håll i hatten! ;)