tisdag 18 oktober 2011

Hurrey, 2 dagar i rad

Ja ni ser rätt, två dagar i rad får ni uppdateringar =)

Idag var jag o Mehmet o storhandlade på Sok på morgonen. Jag visste inte att han kommit hem så sent som 4 inatt så jag slet upp han redan halv 10. Hihi! Vi fyllde i alla fall upp kylskåpet rejält o var dessutom en vända in på Oba Ekmek o köpte mina ääääälskade ost-pide. Ingen var väll lyckligare än jag när vi studdsade ut därifrån. Hehe!

Sen när vi kom hem så hände något oväntat men ändå inte. Mehmet sa upp sig från jobbet. Vilken skräll! Ja, jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra på så vis att han vantrivdes där pga de övriga killarna som jobbar där och dels för att jag har mer tid över nu då skolan lugnat ner sig. Men dåligt på så vis att han inte får in några pengar, plus att han kommer vara hemma precis hela dagarna och jag är rädd att vi kommer gå varandra på nerverna vissa dagar. Men jaja, kärleken övervinner allt, visst är det så.

Till kvällsmat blev det något rätt så svenskt, varma mackor med champinjonstuvning. Inte helt fel alltså. Dessutom skickade jag iväg en lång önskelista idag till min mamma gällande ätbart som jag vill att hon köper med ner när hon o syrran kommer. Tänk om jag blir lycklig ägare av en flaska BOB blandsaft =)))

Nu sitter jag här o skriver, när jag eg. kunde ligga i sängen o mysa o se på film med mannen. Han planerar ju som en äkta turk, dvs. han hade inte en tanke på att jag o han kanske kunde ha lite mysigt ikväll som är hans första lediga dag på flera veckor. Nej, istället lovar han bort sig till gamla kunder som ville att han skulle komma o sitta med dem på en restaurang här bortanför. Så jag hamande helt enkelt på andra plats på hans kärlekslista denna dag. Jag blev inte glad på honom, o jag tror trots allt att han insåg sitt misstag för han var så jäkla len i rösten när han gick utanför dörren. Men de kommer ju fler kvällar så vi får ta igen det någon annan dag helt enkelt.

Mailade åter igen Migrationsverket idag. Men den här gången var jag inte så snäll o timid i mitt sätt att uttrycka mig. Jag tröttnade på att aldrig få svar i rimlig tid från min handläggare så jag drog ett långt o utförligt mail direkt till kontorschefen istället. O visst, det gjorde verkan, men inte på det sättet jag hade hoppats. Jag fick nämligen svar inom 1 timma från handläggaren, och det stod såhär:

Hej Marie!
Jag ber om ursäkt för att jag inte hunnit svara på ditt mail. Migrationsverket har en väldigt lång handläggningstid för anknytnings ärenden. Handläggningstiden ligger på ungefär 8-9 månader från den dagen man har sökt. Mitt mål är att fatta beslut innan 8 månader har gått. Inget beslut finns i ärendet idag.


Ooooooch, vad drar vi då för slutsats av detta. Förutom att dom inte verkar läskunniga på Migrationsverket och förutom att dom skickar ett standardsvar till mig hela tiden, så är allt helt fantastiskt. Att vi har väntat snart 7 månader på UTt nu, det är tydligen helt normalt för dom. Ja jag är så jävla arg så jag kokar.

måndag 17 oktober 2011

Not very speciel

Nej min blogg är inte rolig nu, det får jag helt hålla med om.

Så vad händer i mitt liv och i min vardag. Ja, det klassiska som börjar bli lite av en tradition såhär efter 6 veckor. Skolan tar all min tid. Hade då en tenta som började förra måndagen och det var deadline på den igår kl. 23.59. Därefter skulle länken försvinna för att ens kunna lämna in. Jag planerade att skriva tentan, som var på 4 frågor och 50 poäng, under torsd-lördag. Men det var bara det att jag blev helt låst på fråga 1 som jag inte förstod, så kunde då inte komma vidare till de andra frågorna. Där satt jag fast i 3 hela dagar, o även om jag så tappert försökte få ett förtydligande från läraren så ville han inte hjälpa mig vidare. Han ansåg att jag var tvungen att själv förstå och veta hur jag skulle besvara frågan. Ja, där satt jag som sagt. Frågade hur många personer som helst om råd, men det är ju inte så enkelt för andra som dels aldrig har läst på högskola och dels aldrig har läst marknadsföringsämnet. Till slut på lördag kväll så fick jag tips från en kurskamrat på nätet så att jag kunde genomföra fråga 1. Men då var vi redan inne på söndag morgon. Det innebar att jag fick köra ett riktigt mardröms-race på 12 effektiva timmar av tentaskrivande under gårdagen. Jag satt alltså, knappt utan att blinka, från 12 på dagen till 1 på natten, med endast en timmas paus. Det sista jag ville skulle hända inför denna tenta var just det... men så blev det. Och inte blev det bättre av att jag till 99% inte ens kommer att bli godkänd. Och det handlar inte om att jag betvivlar mina svar på frågorna. Det handlar om att jag inte ens lyckades besvara så många delar i tentan att jag ens kan komma upp till de poäng som krävs för godkänt.

Så det är bara att bita ihop, tänka på nått annat o ta smällen när den kommer. Blir jag godkänd så ska jag bjuda alla på bubbel, jag lovar.

Idag har jag ju då följdaktligen ingen som helst energi kvar i kropp o knopp. Jag kände mig så fri och lycklig och lättad när jag vaknade denna morgon, men allt eftersom timmarna gick så rann all energi bara bort. Jag hade tänkt att diska, tvätta upp för hand, fixa iordning mig själv, gå och storhandla och kanske slå till på en pedikyr. Istället får jag nog bara slappa under större delen av dagen och sen ta tag i.... en skoluppgift. Taaaddaaaa, vilken suprise va =( Men ska nog försöka mig på lite diskning och tvättning ändå. Jag har aldrig i mitt tidigare liv upplevt att det känns som en lyx att ha tid för att diska och tvätta, men så känns det faktiskt nu. Nästan så jag blir lite skrämd över att ha egen tid som jag får göra vad jag vill med. Ska nog slå på stort och laga güvec helt själv idag. Får se om det kan falla Mehmet i smaken.

Här i Alanya går vädret verkligen upp och ner. Just nu brakade åska, blixt, blåst och regn loss av bara sjutton. Det är såhär det är den här tiden på året, även om jag tycker att det kommit väldigt tidigt just i år. Jag hoppas dock att vädergudarna kan lägga på stora charmen från söndag och framåt för då kommer min mamma och syster ner och hälsar på en vecka. Ska bli roligt, att få hitta på lite skojsigheter och visa syrran stan, hon som inte varit här förut.

Jag har nu varit i Alanya halvtid. Det känns i stort sett som helt bortkastad tid tyvärr eftersom jag nästan inte haft en enda helledig dag för att njuta av friheten. Det har mer kännts som ett fängelse här och känns nästan som att jag börjar bli folkskygg o inte vill gå ut. Det här är inget som jag har velat ska hända, det är något jag har tvingats in i. När jag precis kommit till Alanya så såg jag fram emot långa härliga och lata dagar på stranden, vid poolen och fina kvällar med gott dricka och trevligt sällskap. Istället blev jag satt framför en jäkla dator dagarna i ända och kunde bara beskåda folks härliga semestrar utanför fönstret. Var det detta som jag sparade ihop 30.000kr för. Uuuuuunderbart!

FYI så har vi inte fått något svar på Mehmets UT ännu. Nu har det också gått en hel vecka sen jag mailade min handläggare i ärendet och inte heller det har jag fått svar på. Så imorgon börjar stora hetsjakten på Migrationsverkets chefer med flera. Wish me good luck!

lördag 15 oktober 2011

TACK

Tack Cecilia, dina ord värmde. Ja jag vet inte heller hur jag ska ta mig ur skiten som är nu. Men jag försöker hitta lösningar. Ibland måste man bara tänka om o tänka annorlunda o släppa lite på kraven på sig själv o på prestigen. Man kan inte alltid vara bäst o vara på topp. Man får tillåta sig själv att misslyckas lite ibland också. Så där någonstans är jag nu. Och tänker inte gräma mig över de här misslyckandena heller för det finns det ingen som helst energi över till. Jag är HEEEELT slut faktiskt.

Men TACK igen, du är så snäll o rar =)

onsdag 12 oktober 2011

Hur många gånger

Är trööööött på mitt liv, på min tillvaro, på ALLT!!!

Hur många gånger på en dag, en vecka, ett år ska man egentligen behöva bita ihop och komma igen????????

Ja, I know, dåligt av mig att inte skriva

Det duggar inte tätt om inlägg från mig här på bloggen, det vet jag. Jag önskar jag hade mer tid, ork o lust att skriva än såhär. Jag känner mig otroligt sliten, orkeslös, håglös, vill inget göra, vill inte ens gå utanför dörren. Här om dagen så kom Mehmet hem o sken upp som en sol o sa... "Åh, har du duschat". Ja, jag vet inte om jag ska se det som ett konstaterande, en kränkning eller en komplimang!

Jag känner mig otroligt stressad o pressad o har gjort det i flera veckors tid nu. Det är fortfarande skolan som ställer till det för mig o jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det. Det enda är att acceptera läget och se det som att om 4 veckor så är kurserna slut och lästempot trappas ner rejält i och med den nya kursen som sen börjar. Men det är skittråkigt detta, det tycker både jag själv, Mehmet o min övrig omgivning. Men som sagt, man får bara gilla läget o göra det bästa av det. Det varar ju inte för en evighet, även om det känns så just nu.

Det är också pga detta som jag har tappat all ork, lust o energi. Jag stressar upp mig jättemycket inför alla inlämningar o allt som ska göras. Men utan att jag satte press på mig själv så skulle jag aldrig fixa Godkänt på kurserna. Och det absolut sista jag tänker göra är att göra omtentor eller att komplettera kurserna i efterhand. När kurserna är slut så är dom slut o då ska jag också vara klar, det är mitt mål. Så efter tentan jag skrev den 6-9 juni (men att första dagen gick helt bort pga att jag fick ett bryt över mitt liv) så var jag helt slutkörd. Jag la 22 timmar effektiv tid på pluggandet på 2,5 dagar o det var så mycket för mig och så svårt att jag blev fullständigt körd i botten. Helt ärligt, den här ledarskapskursen är det värska jag har gjort i mitt plugg/yrkesliv. Jag ska allt skriva en lång jävla lista till med med kritik när kursen är slut. Tycker ingen ska behöva vara såhär hårt belastad på en kurs som är på grundnivå. Helt galet är det! Men lärarna kommer väll förståss tycka att jag är gnällig och stöta ifrån sig kritiken o tycka att jag är för trångsynt mm mm.

I övrigt vet jag inte alls vad jag gjort sen sist. Jo, när tentan var klar i söndas eftermiddag så gjorde jag i alla fall mig iordning o tog mig ut i kvarteren lite. Besökte Mehmet på hans nya jobb men där var de fullt så jag tog en promenad på gatorna. Kom till Best där jag satte mig o tog en öl med en norrman som jag känner sedan förut. För att göra ett känt citat så har han extrema "åversitterfasoner" och han trodde på fullaste allvar att jag skulle para ihop honom med min syster när hon kommer o hälsar på. In his dreams... tänk o få honom i släkten, herreguuuud! Efter ölen på Best så gick jag hem till Anna o pratade lite skit på hennes balkong. Tog en öl till såklart. Efteråt så gick jag tillbaka till Mehmets jobb o då fanns det lediga bord. Slog mig ner, beställde in lite käk eftersom jag helt hade glömt av att äta den dagen och tog ett litet glas till det. När klockan började närma sig 12 så hade huvudvärken börjat komma krypande och jag började känna mig riktigt dålig. Allt pga stressen som släppte från tentan som jag slitit så inniden med. Så det var bara att gå hem o lägga sig på studds. Den natten sov jag som en klubbad säl... hörde ingenting. Inte att Mehmet kom hem, förde liv i köket, satt på balkongen o pratade i telefon eller att han sen kröp ner bredvid mig under samma täcke. Jag var helt lost den natten o ända fram till 9 på morgonen. Nästan så det var lite scary ska jag säga er.

Sen igår och i förrgår gjorde jag ingenting för jag var så slutkörd i kropp o knopp att jag inte ens ville klä på mig i stort sett. Mehmet undrade hur det egentligen var med mig o jag kunde inte ens förklara. Men idag känner jag mig piggare faktiskt. Då passar det ju utmärkt att jag har en ny tenta nu som skall lämnas in senast på söndag och att jag parallellt med detta har ett annat skolarbete som skall göras i grupp under de närmsta veckorna. Suck... jag ser ingen ändå på det =( Tentan räknar jag i alla fall bli klar med på fredag... hoppas jag.

I övrigt har jag inget mer att berätta direkt. Har mailat handläggaren på Migrationsverket igen o krävt att få ett svar av något slag. För senast om 3 veckor så måste vi ha fått svar på Mehmets UT för att han överhuvudtaget ska ha en sportslig chans att kunna flytta med mig hem i november. Vi får se vad de svarar.... OM dom svarar.

I övrigt så är både Anna Larson, Patricia och Celine här nere i Alanya nu så hoppas, tror o önskar att jag ska hinna träffa dem innan de åker hem.

Ska försöka att blogga snart igen, men lovar inget.
Howdy cowboy...

lördag 8 oktober 2011

Tentaskrivande

4 dagars tentaskrivande och migrän. Inget jag rekommenderar. Har deadline kl. 17 imorgon så tills dess så är jag typ icke kontaktbar. Det här är en mastig uppgift på 8 sidor brödtext att skriva, så det är till att sitta 10timmar om dagen med detta. Härligt att vakna med en sprängande huvudvärk, illamående o lite frossa på det, när man har liiiiiiiiiiiite annat att göra.

Ge mig lite energi snälla ni, jag behöver´t, jag lovar!

tisdag 4 oktober 2011

Kuckelikuuuuu - klockan är 7

Ja idag vaknade jag visst väldigt tidigt. Så skönt det är att vakna samtidigt som solen letar sig upp bakom berget. Himlen får så vackra färger och luften känns så frisk och ren.

Vad har jag pysslat med de senaste dagarna då. Jo, i söndags så tog jag och Mehmet bussen till Kipa mellan mina studiepass. Vi älskar att gå omkring i stora varuhus och att storhandla. Jag köpte i vilket fall ett par rosa stora ringar till öronen i smycketsbutiken som ligger där. Sen inne på själva matbutiken så fyndade vi en hel del 1 liras och 2 liras saker, de hade lågprisvecka där i butiken. När vi var påväg mot kassorna så mötte vi på Anna och hennes Mehmet där lite oväntat. Vi alla tog sen gratisbussen hem därifrån och jag måste faktiskt säga att den bussen var smidigare än att ta lokalbussen som man ju dessutom betalar för.

På kvällen bakades det pizza här hemma. Allt gjordes från grunden, från brödet till tomatsåsen. Men brödet blev himla knepigt, som en blandning mellan pizzabotten o pajbotten. Tomatsåsen blev dock helt suverän för att inte tala om fyllningen. Trots att Mehmet slitit med den här pizzan i säkert en timma så orkade vi inte äta så mycket av den. Men den var kalasfin dagen efter =)

Igår hade jag en sån där otroligt intensiv pluggdag igen. Jag satt från morgonen till sena kvällen för att hinna läsa klart kurslitteraturen och för att skriva en teorireflektionsrapport som var tvunget att lämnas in igår senast kl. 24. Jag blev klar strax efter 20 och kände för en gångs skull att jag hade lite energi över till att hitta på något. Mehmet som är hemma och inte börjat på något nytt jobb ännu och var ganska så uttråkad, ville mer än gärna göra något med sin kära fru. Så vi tog våra handdukar, en påse chips och några öl och cider och gick ner o satte oss på stranden vid 22 tiden. Vi mös lite där, satt o pratade, såg på stjärnorna och på det brusande havet. Jag kunde dock inte slappna av och det var faktiskt rätt så kyligt där nere, så vi blev inte långvariga. Jag hade så mycket orolighetstankar i huvet och jag vet att det är skolan som gör mig sån. Den är verkligen inget rolig längre. Dessutom kände jag mig som en grottmänniska till utseendet också. Jag MÅSTE verkligen gå till frisören samt fixa mina fötter och mina armar. Så idag blir det nog att ta tag i detta. Jag kan inte gå o vantrivas såhär för något som är så lätt åtgärdat.

Kanske en liten tupplur på det här ;) See you babes!

lördag 1 oktober 2011

Inget pigg idag

Nej, idag är ingen bra dag. Jag o Mehmet vaknade vid 10 tiden. Han gick inte o jobbade idag och han kommer nog inte gå tillbaka heller. Annat än för att hämta lönen som han inte fått utbetalt nu på två veckor fast han ska få lön varje vecka. Han är runt nu och letar nytt jobb, vi får se om han fått något bra erbjudande. Hoppas han inte kommer hem än på ett par timmar för jag sitter o pluggar. Har inlämning på måndag och tenta från och med torsdag.

Efter att vi ätit frukost o flummat runt lite i lägenheten så somnade vi på nytt och vaknade fullt normalt kl. 16 =S Men jag mår inget vidare idag så jag behövde nog sova. Jag har typ småkräkts lite under dagen och känner mig olustig och orkeslös. Vi funderar ändå på att gå ut och äta ikväll. Vi går nog till något av våra favorestauranger Elite eller Sedir nere vid Kleopatrastranden. Men beror ju på hur jag mår sen som sagt.

Jag har inte så mycket mer att förtälja denna dag. Är fortfarande fly förbannad över hur jag blev behandlat på Mehmets jobb igår. När Mehmet kom hem så skällde jag på honom över varför han inte hade försvarat mig i den situation som uppstod. Det var ju dock lite orättvist att mig att göra det, men i all ilska så var jag ju tvungen att ta ut den över någon. Han hade i vilket fall som helst konfronterat chefen sen när jag gått o frågat varför han gjorde så. Då hade chefen bara svarat att det kunde väll inte spela nån roll för hon är ju din fru..... (???) Ja, ni hör ju vilket jävla arsel han är.