Ja herregud vilken dag det här har varit. Började med att jag o Mehmet blev väldigt oense om en sak på morgonen och vårt samtal slutade inte som sig bör. Så detta har jag varit småputt för hela dagen. Dessutom är han sjuk nu darligen, så man fick ju lite dåligt samvete över att man gick på som man gjorde. Men rätt ska ju vara rätt, tycker jag.
Sen hade jag fått ett paket med varor som jag beställt. Det innebar att jag, efter jobbet, fick ta bussen till Hentorp för att hämta det. Det är lite akut då jag behöver sakerna innan jag reser iväg på söndag. Så när jag kommer dit så möts jag av en igenbommad butik med stora skyltar som säger att butiken är stängt för inventering i 3 dagar. Jag fick lite lätt panik. Som tur var så fanns det ett nummer man kunde ringa, just för att få post och paket utlämnat. Så det var bara att gå runt till baksidan av butiken och gå in bakvägen för att få sitt paket.
Eftersom värdet i paketet var ganska så stort så var jag spänd på fakturan som skulle följa med. Jag hade beställt en vara, där priset kunde komma att ändras beroende på en del parametrar, men eftersom man givetvis inte vill köpa något som man inte vet vad det kostar så hade jag bett om ett exakt prisförslag innan varan bestäldes hos leverantören. Så jag fick ett pris skickat till mig på mailen, som visserligen var 700kr lägre än väntat. Men har dom bekräftat så har dom bekräftat tänkte jag och meddelade dem att jag ville att de skulle beställa varorna. Men nu när jag fick fakturan så var den hela 1100kr över det offert de lämnat till mig. Jag ringde upp dem direkt och sa att om de inte justerar priset till det överenskomna så vänder jag mig till Allmäna reklamationsnämden. Dom försökte klara sig ur situationen genom att säga att dom bad om ursäkt för att dom räknat fel men att beloppet på fakturan var det korrekta. Jag stod på mig och sa att jag har ju för sjutton fått skriftligt på vad ni vill ha för varorna så det är det jag tänker betala. Då säger dom att då får de bli tvungna att ta tillbaka paketet. Jag frågade om de inte var riktigt kloka, eftersom jag behöver sakerna nu när jag åker iväg och om de ville förstöra hela min semester. Det ville dom ju givetvis inte. Så dom dividerade fram o tillbaka o kom så småningom fram till att det inte var värt att strida med mig. Dom gick med på att sänk fakturan med 700kr och då tyckte jag att vi kunde vara överens. Jag har inte tid att krångla mer och priset blev ändå väldigt okej. Nu har jag fått det skriftligen från dem och alla är nöjda o glada.
Vet inte mer vad jag ska skriva. Det är turbulent på jobbet nu i och med varsel som inte blev varsel utan en omorganisation istället. Det kändes ju skönt i alla fall. Vi är ju bra personer på jobbet och man vill ju inte att någon som är duktig ska behöva sluta och så blev det ju inte heller.
Vädret har ju varit spännande idag också. Väldigt varmt med typ 27 grader, med tanke på att det var 7 grader tidigt igår morses. Men nu är nog sommaren här.. inte för att stanna så länge kanske, men för några dagar hoppas vi. Dock har jag nog en helt annan hetta och fuktighet att vänta när jag kommer till Alanya sen. Som sagt, vågar nästan inte tänka på att vi kanske måste leva utan AC i lägenheten =S
Hade tänkt att packa lite idag, men med tanke på all turbulens som varit under dagen så har jag inga krafter kvar. Ska istället se på Plastikturisterna och gosa ner mig i soffan. Diskat har jag gjort, det får ses som dagens prestation.
tisdag 31 maj 2011
måndag 30 maj 2011
Hemlisar
Idag har jag fixat med lite hemlisar, tihi ;) Skönt att ha det avklarat. Imorgon ska jag fixa en hemlighet till så snart är vi i mål. Ska berätta om ett litet tag vad det är. Ni får suga på karamellen ett litet tag, gott folk.
Nu är det verkligen inte långt kvar till resan. Närmare bestämt 6 dagar, är ju helt otroligt. Känner att 4 veckor är max vad jag och älsklingen klarar av att vara ifrån varandra utan att vi ska börja må dåligt över det och utan att livet ska börja kännas sådär tomt o meningslöst och utan att det ska börja tära på vår relation. Jag bara fasar för de 10 veckor vi har att vänta i sommar. Och de tio veckorna kommer vi kanske inte kunna ändra på och ses lite spontant i alla fall. För jag måste finnas på jobbet hela sommaren, för så är semesterschemat upplagt. Och Mehmet har inte fått sitt UT ännu och det har vi inte en aning om när det kommer. Och även om han får det så kan han inte kasta sig iväg till Sverige rakt av, mitt under den skönaste högsässongen när han har som störst chans att tjäna så mycket pengar det bara går. Visst, allt är inte pengar, men när man har löner som ligger på 3000-4000kr i månaden så kan man ju själv tänka sig att varje arbetad timme är guld värd.
Idag fick jag mina varor från Ellos. Är nyfiken på hur de sitter för bikini överdelarna ser för små ut och tubtoppen var kortare än vad jag räknat med. Ska testa alltihopa senare. De där plaggen är nog de sista jag kommer att inhandla denna sommar, för nu gäller det verkligen att hålla i slantarna inför hösten. Jag vet ju nu säkert att det blir högskolestudier i höst, eftersom jag har garanterad plats på en av de kurser jag sökte. Så nu gäller det att spara o gneta för att ha råd med dryga 3 månader utan lön. Det kostar på som satan att både ha lägenhet, lån och andra fasta utgifter här hemma, samtidigt som man ska ha boende och mat och nöjen i Turkiet. Har dock hittat billig lägenhet för 2 månader i höst. Jag hoppas verkligen att den har det vi behöver. I så fall kommer vi komma undan med en kostnad om 2000kr i månaden. De sista 3-4 veckorna i Alanya får vi hitta annat boende, vet inte vart ännu eftersom det nästan inte finns något som är tillgängligt att boka på nätet efter 1 november.
Nu ska jag slappa. Är helt slut i huvet, då jag har så otroligt mycket att tänka på för tillfället.
Nu är det verkligen inte långt kvar till resan. Närmare bestämt 6 dagar, är ju helt otroligt. Känner att 4 veckor är max vad jag och älsklingen klarar av att vara ifrån varandra utan att vi ska börja må dåligt över det och utan att livet ska börja kännas sådär tomt o meningslöst och utan att det ska börja tära på vår relation. Jag bara fasar för de 10 veckor vi har att vänta i sommar. Och de tio veckorna kommer vi kanske inte kunna ändra på och ses lite spontant i alla fall. För jag måste finnas på jobbet hela sommaren, för så är semesterschemat upplagt. Och Mehmet har inte fått sitt UT ännu och det har vi inte en aning om när det kommer. Och även om han får det så kan han inte kasta sig iväg till Sverige rakt av, mitt under den skönaste högsässongen när han har som störst chans att tjäna så mycket pengar det bara går. Visst, allt är inte pengar, men när man har löner som ligger på 3000-4000kr i månaden så kan man ju själv tänka sig att varje arbetad timme är guld värd.
Idag fick jag mina varor från Ellos. Är nyfiken på hur de sitter för bikini överdelarna ser för små ut och tubtoppen var kortare än vad jag räknat med. Ska testa alltihopa senare. De där plaggen är nog de sista jag kommer att inhandla denna sommar, för nu gäller det verkligen att hålla i slantarna inför hösten. Jag vet ju nu säkert att det blir högskolestudier i höst, eftersom jag har garanterad plats på en av de kurser jag sökte. Så nu gäller det att spara o gneta för att ha råd med dryga 3 månader utan lön. Det kostar på som satan att både ha lägenhet, lån och andra fasta utgifter här hemma, samtidigt som man ska ha boende och mat och nöjen i Turkiet. Har dock hittat billig lägenhet för 2 månader i höst. Jag hoppas verkligen att den har det vi behöver. I så fall kommer vi komma undan med en kostnad om 2000kr i månaden. De sista 3-4 veckorna i Alanya får vi hitta annat boende, vet inte vart ännu eftersom det nästan inte finns något som är tillgängligt att boka på nätet efter 1 november.
Nu ska jag slappa. Är helt slut i huvet, då jag har så otroligt mycket att tänka på för tillfället.
söndag 29 maj 2011
Svar till Emma
Anonym sa...
Hej!
Wow, ni är verkligen galet kära, så himla härligt att läsa..:)! Jag tycker att din blogg är en av de absolut bästa ( jag läser många) och detta för att du delar med dig och beskriver så målande att man bara vill ha mer..:)! Det enda jag önskar är att det kommer inlägg lite oftare, men inte alltid tiden finns kan jag förstå!
Keep up the good work..:)!!
// Emma
Emma, jag blev så otroligt glad av din kommentar. Så du är helt klart värd dagens ros =)
Hej!
Wow, ni är verkligen galet kära, så himla härligt att läsa..:)! Jag tycker att din blogg är en av de absolut bästa ( jag läser många) och detta för att du delar med dig och beskriver så målande att man bara vill ha mer..:)! Det enda jag önskar är att det kommer inlägg lite oftare, men inte alltid tiden finns kan jag förstå!
Keep up the good work..:)!!
// Emma
Emma, jag blev så otroligt glad av din kommentar. Så du är helt klart värd dagens ros =)
lördag 28 maj 2011
Det är nog så.
Jag måste ha sverige, ja kanske till och med världens tråkigaste blogg. För jag har skrivit inlägg i en hel vecka nu o inte fått en endaste liten kommentar. Eller är kommentars-funktionen ur funktion...??? Jag finns i så fall på både mobil, mail, fb och msn.
GONATT alla där ute!
GONATT alla där ute!
En otrolig längtan
Idag saknar jag Mehmet helt obeskrivligt mycket. Jag har klarat mig bra från den här saknaden ända tills igår, men idag var det kört. Jag vill ju bara vara med honom varje dag. Vi hör ihop.
Jag är så otroligt avundsjuk på alla de par som jag ser varje dag bland min bekantskapskrets, som får den äran och den gläden att bo tillsammans, leva tillsammans, vara tillsammans. För par som mig o Mehmet, en svensk och en turk, är det verkligen ingen självklarhet. Det finns många tillfällen som jag funderat på att sälja min lägenhet och bara kasta mig iväg till honom och sedan leva för pengarna som det ger. Några lyckliga år tillsammans i ett land där jag för det mesta tycker att livet är en enda stor glädje. När man vaknar på morgonen med en varm känsla i kroppen och tycker att livet bara är härligt och underbart.
Livet är självklart ingen dans på rosor i Turkiet varje dag, men att leva i en turkisk turistort ger mig så himla mycket mer än att leva det tråkiga, stressiga, styrda, tvingande, materiella svenska livet. Jag har vetat i väldigt många år att det inte är ett svensson-liv jag vill leva. Jag vill ha något som är mycket mer än så. Att jag har träffat Mehmet som kommer från ett annat land, en annan kultur, ja ett helt annat liv, kommer kanske som en liten chock för många. Men för mig känns det lite som den sista pusselbiten som jag sökt så många år nu. Han och hans liv kryddar mitt liv så otroligt mycket. Det är hetta som i chili, salt som i tårar för både glädje och sorg, socker som i kärlekens söta dagar och citron för de lite sura och tråkiga dagarna som ger en kontraster i livet och får en att kunna uppskatta glädjen och de söta dagarna.
Men jag ska kämpa på den veckan som nu är kvar. Inte ska vår situation här och nu få knäcka mig och få mig att ge upp. Vi måste kämpa både jag och min älskling för att få det vi önskar allra, allra mest. Ett liv tillsammans!
Jag är så otroligt avundsjuk på alla de par som jag ser varje dag bland min bekantskapskrets, som får den äran och den gläden att bo tillsammans, leva tillsammans, vara tillsammans. För par som mig o Mehmet, en svensk och en turk, är det verkligen ingen självklarhet. Det finns många tillfällen som jag funderat på att sälja min lägenhet och bara kasta mig iväg till honom och sedan leva för pengarna som det ger. Några lyckliga år tillsammans i ett land där jag för det mesta tycker att livet är en enda stor glädje. När man vaknar på morgonen med en varm känsla i kroppen och tycker att livet bara är härligt och underbart.
Livet är självklart ingen dans på rosor i Turkiet varje dag, men att leva i en turkisk turistort ger mig så himla mycket mer än att leva det tråkiga, stressiga, styrda, tvingande, materiella svenska livet. Jag har vetat i väldigt många år att det inte är ett svensson-liv jag vill leva. Jag vill ha något som är mycket mer än så. Att jag har träffat Mehmet som kommer från ett annat land, en annan kultur, ja ett helt annat liv, kommer kanske som en liten chock för många. Men för mig känns det lite som den sista pusselbiten som jag sökt så många år nu. Han och hans liv kryddar mitt liv så otroligt mycket. Det är hetta som i chili, salt som i tårar för både glädje och sorg, socker som i kärlekens söta dagar och citron för de lite sura och tråkiga dagarna som ger en kontraster i livet och får en att kunna uppskatta glädjen och de söta dagarna.
Men jag ska kämpa på den veckan som nu är kvar. Inte ska vår situation här och nu få knäcka mig och få mig att ge upp. Vi måste kämpa både jag och min älskling för att få det vi önskar allra, allra mest. Ett liv tillsammans!
8 days, fan =)
Ja tiden går fasligt fort nu och jag börjar sakna min babe väldigt mycket. Har varit utan varandra i 3 veckor nu, så visst har man abstinens efter varandras närhet, pussar, kramar och beröringar. Att bara få somna och vakna upp tillsammans är helt underbart. Jag längtar!!!
Börjar ju som sagt att bli väldigt varmt i Alanya nu, så lika bra att passa på att njuta av kylan och blåsten som är här hemma. Sen ska man svettas i sköna +30 grader i flera veckor och vet inte heller om vi kommer att unna oss AC eller ej, tror inte att det ingår på hotellet. Jag avundas inte de som är där hela juli och augusti. För mig låter det som en mardröm då tempen uppgår till en bra bit över 40 grader vissa dagar. En vecka står man ut, men inte mer. Har dock lite långsiktiga planer på att spendera en hel sommarsässong i Alanya om ett par år, men det vet jag inte alls om det blir av. Ska dock göra allt för att mina planer ska gå i lås. Själva ledigheten skulle kunna ordna sig smidigt, men så är det just det här med pengar. Dom växer ju tyvärr inte på träd, vilket människor från andra delar av vår värld verkar tro (hrpf... ingen nämnd, ingen glömd). Skulle vilja veta hur de ser det framför sig. Nått sånt här kanske...? Och det ser man ju klart och tydligt att det är en naturidentisk bild.
Börjar ju som sagt att bli väldigt varmt i Alanya nu, så lika bra att passa på att njuta av kylan och blåsten som är här hemma. Sen ska man svettas i sköna +30 grader i flera veckor och vet inte heller om vi kommer att unna oss AC eller ej, tror inte att det ingår på hotellet. Jag avundas inte de som är där hela juli och augusti. För mig låter det som en mardröm då tempen uppgår till en bra bit över 40 grader vissa dagar. En vecka står man ut, men inte mer. Har dock lite långsiktiga planer på att spendera en hel sommarsässong i Alanya om ett par år, men det vet jag inte alls om det blir av. Ska dock göra allt för att mina planer ska gå i lås. Själva ledigheten skulle kunna ordna sig smidigt, men så är det just det här med pengar. Dom växer ju tyvärr inte på träd, vilket människor från andra delar av vår värld verkar tro (hrpf... ingen nämnd, ingen glömd). Skulle vilja veta hur de ser det framför sig. Nått sånt här kanske...? Och det ser man ju klart och tydligt att det är en naturidentisk bild.
fredag 27 maj 2011
9 dagar kvar nu
Ja snart är det bara en vecka kvar till avfärd. Helgen kommer ju gå fort. Har en del att greja med såsom att sätta igång med skolan o Projektledningskursen som aldrig slutfördes i höstas, samt städa och packa lite. Sen ska morsdag firas också, blir förmodligen ett restaurangbesök med mamma och syrran och en kik i mammas sommarstuga. Där efter är det bara 7 dagar kvar tills jag åker. Åhh, känns helt overkligt. Man har blivit så van att vänta o längta så länge och mycket nu, så jag känner mig riktigt bortskämd som får träffa min älskade man igen efter BARA 4 veckor.
Men gud så skönt det ska bli att få sovmorgon både lördag och söndag. För tro det eller ej, men jag har varit i tid till jobbet, eller före utsatt tid, 3 hela dagar i rad nu. Jag behövde verkligen skärpa till mig på det området och det har jag gjort nu också, jag är stolt.
Idag började Mehmet ett nytt jobb. Han sa upp sig, efter lite incidenter, från sitt gamla jobb och har nu fått ett nytt på en ny restaurang. När jag pratade med honom idag så verkar det som arbetstiderna är helt suveräna. Men han har ju bara arbetat en dag än så länge, så vet ju inte om det fortsätter så resten av sommaren. 09.30-13.30 och sen rast för att sen jobba andra passet 17.00-24-00. Tänk er själva =) Att få sova till efter 8 snåret, gå upp och äta frukost tillsammans. Sen har jag 3-4 timmars härlig tid för mig själv vid poolen eller på stranden för att sen gå hem och spendera 3 härliga timmar med älsklingen innan han ska iväg igen. Senare på kvällen hittar man på något med kompisarna eller hänger hos Mehmet. Bästa arbetstiderna ever. Fattar ni vilken solbränna jag kan lyckas få ;)
För övrigt så har jag jagat rätt på mitt paket från Ellos idag, som de skickat till fel utlämningsställe här i stan. Jag fullkomligt vägrade att ta bussen till det andra posten stället, så jag krävde att få paketet transporterat till det utlämningsstället som jag faktiskt beställt paketet till. Jag kan varken beskylla Ellos eller posten för att vara särskillt service-minded, men på Galerix i stan var det andra tongångar och killen där klirrade grejen åt mig. Jag hann dock inte hämta ut det idag, utan får göra det imorgon eller måndag. Väntar ju på en tubtopp och två bikiniöverdelar som MÅSTE med mig till Alanya.
Trevlig fredagskväll allesammans. Nu ska jag kolla på tv och smaska i mig lite gotta ;)
Men gud så skönt det ska bli att få sovmorgon både lördag och söndag. För tro det eller ej, men jag har varit i tid till jobbet, eller före utsatt tid, 3 hela dagar i rad nu. Jag behövde verkligen skärpa till mig på det området och det har jag gjort nu också, jag är stolt.
Idag började Mehmet ett nytt jobb. Han sa upp sig, efter lite incidenter, från sitt gamla jobb och har nu fått ett nytt på en ny restaurang. När jag pratade med honom idag så verkar det som arbetstiderna är helt suveräna. Men han har ju bara arbetat en dag än så länge, så vet ju inte om det fortsätter så resten av sommaren. 09.30-13.30 och sen rast för att sen jobba andra passet 17.00-24-00. Tänk er själva =) Att få sova till efter 8 snåret, gå upp och äta frukost tillsammans. Sen har jag 3-4 timmars härlig tid för mig själv vid poolen eller på stranden för att sen gå hem och spendera 3 härliga timmar med älsklingen innan han ska iväg igen. Senare på kvällen hittar man på något med kompisarna eller hänger hos Mehmet. Bästa arbetstiderna ever. Fattar ni vilken solbränna jag kan lyckas få ;)
För övrigt så har jag jagat rätt på mitt paket från Ellos idag, som de skickat till fel utlämningsställe här i stan. Jag fullkomligt vägrade att ta bussen till det andra posten stället, så jag krävde att få paketet transporterat till det utlämningsstället som jag faktiskt beställt paketet till. Jag kan varken beskylla Ellos eller posten för att vara särskillt service-minded, men på Galerix i stan var det andra tongångar och killen där klirrade grejen åt mig. Jag hann dock inte hämta ut det idag, utan får göra det imorgon eller måndag. Väntar ju på en tubtopp och två bikiniöverdelar som MÅSTE med mig till Alanya.
Trevlig fredagskväll allesammans. Nu ska jag kolla på tv och smaska i mig lite gotta ;)
torsdag 26 maj 2011
Botten is nådd
Usch, humöret är verkligen i bott idag. Allt känns bara skit. Mitt liv är alldeles för rörigt just nu. Det är på tok för mycket som är ovisst i mitt liv, saker och besked jag bara kan vänta på, för mycket som händer på en gång... lagom, ett ord som jag betvivlar att det finns. Jag känner mig stressad över att inte ha koll på livet o allt som händer och som komma skall. Jag är inte skapt för att leva i ovisshet, jag tycker inte det är spännande över huvetaget. Tycker mest det känns som ett straff. Jag har kastat mig in i allt för mycket den senaste tiden och kommit ifrån den där trygga och välplanerade tillvaron jag levde i förut. Lite utsvävningar är väll bara positivt, men just nu känns mitt liv som en enda överväxt djungel av överaskningar som både är bra och dåliga.
Det här pendlandet mellan turkiet och sverige, att hela tiden bygga upp en enorm glädje och ett lyckorus som är svårt att beskriva, för att sedan slitas från allt och leva en extremt torftig vardag med rutiner som skulle få fröken ur att blekna... det här gör mig snart galen.
Jag o Mehmet har kommit in i en dålig period igen. Tror att både han o jag känner oss alldeles tomma inombords och vi känner oss snudd på döda. Det blir så när man slits mellan hopp o förtvivlan, att återförenas och sen skiljas åt. Men jag vet att det vi har är så starkt, så starkt att vi kan stå emot det mesta och ändå gå välbehållna ur. Men när man är mitt uppe i det så känns det nästan hopplöst ibland. Det är verkligen hemskt att behöva tvingas till ett liv just nu som varken han eller jag vill leva. Vi är som en plus och en minuspool som kämpar och kämpar tills vi når tillbaka till varandra och då är allt frid och fröjd igen.
Men nu är det bara ynka 10 dagar kvar. Det kommer kännas riktigt overkligt när det väl är dags för avfärd. Jag har ännu inte förstått att jag ska få hela 3 sköna veckor där i Alanya. Jag vill hinna koppla av mest av allt, men där emellan festa loss och fira riktigt ordentligt vid några tillfällen. Jag o Mehmet har ju även planerat in en tripp till Adana för att hälsa på hans syster med familj. Vi stannar bara där några dagar, jag tycker det räcker. Dels har de turktoa där som jag som bekant inte är så god vän med. Sen kommer jag längta tillbaka till härliga Alanya ganska så mycket också. Resan till Adana tar härliga 7tim med buss i runda slängar, så vi hoppas hitta biljetter för att resa dit över natten. Mehmet har dock svårt för att sova på de där vansinnesfärderna med långtursbuss, som han så många gånger har gjort. En annan kan ju i princip sova på en stege, så ska bli spännande att se om det går även nu.
Nä nu måste jag sluta, jag ska nämligen ta tag i det här med att göra ingenting.
Hej svejs!
Det här pendlandet mellan turkiet och sverige, att hela tiden bygga upp en enorm glädje och ett lyckorus som är svårt att beskriva, för att sedan slitas från allt och leva en extremt torftig vardag med rutiner som skulle få fröken ur att blekna... det här gör mig snart galen.
Jag o Mehmet har kommit in i en dålig period igen. Tror att både han o jag känner oss alldeles tomma inombords och vi känner oss snudd på döda. Det blir så när man slits mellan hopp o förtvivlan, att återförenas och sen skiljas åt. Men jag vet att det vi har är så starkt, så starkt att vi kan stå emot det mesta och ändå gå välbehållna ur. Men när man är mitt uppe i det så känns det nästan hopplöst ibland. Det är verkligen hemskt att behöva tvingas till ett liv just nu som varken han eller jag vill leva. Vi är som en plus och en minuspool som kämpar och kämpar tills vi når tillbaka till varandra och då är allt frid och fröjd igen.
Men nu är det bara ynka 10 dagar kvar. Det kommer kännas riktigt overkligt när det väl är dags för avfärd. Jag har ännu inte förstått att jag ska få hela 3 sköna veckor där i Alanya. Jag vill hinna koppla av mest av allt, men där emellan festa loss och fira riktigt ordentligt vid några tillfällen. Jag o Mehmet har ju även planerat in en tripp till Adana för att hälsa på hans syster med familj. Vi stannar bara där några dagar, jag tycker det räcker. Dels har de turktoa där som jag som bekant inte är så god vän med. Sen kommer jag längta tillbaka till härliga Alanya ganska så mycket också. Resan till Adana tar härliga 7tim med buss i runda slängar, så vi hoppas hitta biljetter för att resa dit över natten. Mehmet har dock svårt för att sova på de där vansinnesfärderna med långtursbuss, som han så många gånger har gjort. En annan kan ju i princip sova på en stege, så ska bli spännande att se om det går även nu.
Nä nu måste jag sluta, jag ska nämligen ta tag i det här med att göra ingenting.
Hej svejs!
onsdag 25 maj 2011
Nedräkning och LÖN =)))
Det är en rätt så bra dag idag ändå. Dels så studdsade jag upp 6,25 imorses med vetskapen om att lönen nu satt på mitt konto. Många härliga sköna kronor... som i princip är slutet redan innan jag hunnit se dem. Jag tog en reggardusch och var nere på stan 7,25, tog ut pengar, köpte mackor på ett fik och infann mig på kontoret några minuter efter 7,30. Det är nog första gången på väldigt många år som jag kommer så tidigt till jobbet. Min kollegor höll på att ramla baklänges. Nån undrade om jag var sjuk eller om jag tagit fel på tiden.
Förmiddagen gick fort. Jag hann sedan med mycket på lunchen, sprang som en grek mellan alla ställen - 10 klädbutiker, Skatteverket, McDonalds och godiskällarn... efter detta kom jag tillbaka till kontoret med andan i halsen. Nu skulle jag bara hinna äta också samt boka busstrensfer hos apollo. Allt hanns med =)
Nu är arbetsdagen snart slut och jag ska springa o köpa en present till Mehmet samt handla mat. Funderar även på att börja packa resväskan lite idag också. Jag har ju börjat nedräkningen nu - 12 dagar kvar ;)
Förmiddagen gick fort. Jag hann sedan med mycket på lunchen, sprang som en grek mellan alla ställen - 10 klädbutiker, Skatteverket, McDonalds och godiskällarn... efter detta kom jag tillbaka till kontoret med andan i halsen. Nu skulle jag bara hinna äta också samt boka busstrensfer hos apollo. Allt hanns med =)
Nu är arbetsdagen snart slut och jag ska springa o köpa en present till Mehmet samt handla mat. Funderar även på att börja packa resväskan lite idag också. Jag har ju börjat nedräkningen nu - 12 dagar kvar ;)
lördag 21 maj 2011
Tomhet
Idag känns livet bara tomt. Jag har inga som helst planer för denna helg. Jag känner mig verkligen tom inombords. Ingen längtan eller saknad efter något... tja, det skulle vara en 250grams Schweitzernöt då kanske. Vädret är bara liksom ingenting - det blåser inte, det regnar inte, solen skiner inte, det är bara stilla, kanske möjligen på gränsen till mulet. Dessutom kommer mitt internet att ta slut idag, och sen har jag inte råd att fylla på förrän lönen kommer. Så om jag inte bloggar på några dagar så vet ni varför.
Jag har till och med tappat räkningen till nästa resa =S Men i runda slängar så är det 2 veckor kvar. Att packa resväskan är ju inget jag behöver känna stress med den här gången, för den står nämligen redan packad från förra resan. Jag använde inte ens hälften av allt jag hade med mig, så den här gången är det bara att lägga iordning allt som ligger kvar där i och packa ner det som jag har tvättat från att jag kom hem. Dock så tänkte jag köpa med mig lite matvaror den här gången som jag känner att jag inte kan vara utan i 3 veckor. Svenska mat är väll ändå bara bäst. Önskar jag kunde ta med mig massor, men det går ju inte pga hur mycket det väger. Ska nog ändå ta med mig massa paket med grädde med lång hållbarhet och hoppas att den klarar transporten. Ligger den i resväskan så är det ju faktiskt kallt i lastutrymmet på planet. Bandspagetti skall också packas ner. Det verkar vara något exotiskt i Alanya, om inte så är det väldigt dyrt.
Nu vaknade då hjärnan till liv när jag insåg att jag har tvättid kl. 17. Det känns faktiskt som en rätt okej sysselsättning idag. Å hoppla hoppla, undrar om inte solen tittade fram bland molnen nu också. Kanske blir det här till sist den bästa dagen i mitt liv..... eller inte =S
Jag har till och med tappat räkningen till nästa resa =S Men i runda slängar så är det 2 veckor kvar. Att packa resväskan är ju inget jag behöver känna stress med den här gången, för den står nämligen redan packad från förra resan. Jag använde inte ens hälften av allt jag hade med mig, så den här gången är det bara att lägga iordning allt som ligger kvar där i och packa ner det som jag har tvättat från att jag kom hem. Dock så tänkte jag köpa med mig lite matvaror den här gången som jag känner att jag inte kan vara utan i 3 veckor. Svenska mat är väll ändå bara bäst. Önskar jag kunde ta med mig massor, men det går ju inte pga hur mycket det väger. Ska nog ändå ta med mig massa paket med grädde med lång hållbarhet och hoppas att den klarar transporten. Ligger den i resväskan så är det ju faktiskt kallt i lastutrymmet på planet. Bandspagetti skall också packas ner. Det verkar vara något exotiskt i Alanya, om inte så är det väldigt dyrt.
Nu vaknade då hjärnan till liv när jag insåg att jag har tvättid kl. 17. Det känns faktiskt som en rätt okej sysselsättning idag. Å hoppla hoppla, undrar om inte solen tittade fram bland molnen nu också. Kanske blir det här till sist den bästa dagen i mitt liv..... eller inte =S
fredag 20 maj 2011
Fy fan vilken jävla skitdag
Idag är jag verkligen inte till freds med livet. Jag vill bara gå hem, jag vill gå hem, jag vill gå hem, JAG VILL GÅ HEM! Den här livssituationen håller på att driva mig till vansinne snart. Jag vill inte leva såhär. Ett jävla svenssonliv med jobb 8-17, hem o laga mat, städa o tvätta, trök trök trök. Stod i tidningen att de kanske ska varsla på mitt jobb. Fan, ta mig!!! Jag kommer aldrig få tummen ur att ta mig ur den här sorgliga vardagstrallen på egen hand så bättre om ni tar mig så får jag en anledning att göra något annat med mitt liv.
PISS SKIT blir dagens ord!!!
PISS SKIT blir dagens ord!!!
onsdag 18 maj 2011
Mycket att ordna med
Ja det är en hel del att ordna med innan jag åker iväg i juni. Ringa hit, maila dig, besöka det stället o forska i det ena och det andra. Jag kom på det idag, så jag tog tag i det mesta av det och det verkar ju ordna sig galant. Är man bara ute i god tid så brukar ju det mesta lösa sig. Önskar så att jag kunde göra något så att Migrationsverket kunde skynda på vårt ärende också. Hur länge skall man behöva vänta... Vad är det som tar sån förbannad tid... Det känns som att veckorna bara går och att dom sitter o håller på alla ärenden in i det sista för att markera att här är det minsann dom som bestämmer. Jag tycker själv att vårt ärende är ganska så uppenbart trovärdigt att det bara borde vara att sätta en kråka längst ner och skicka tillbaka. Så tycker tydlige inte dom.
18 dagar kvar till nästa resa, guuuuud så skönt. Det är också bara 7 dagar kvar till nästa lön, ääääännu skönare =)
Ha en bra dag alla sköningar ;)
18 dagar kvar till nästa resa, guuuuud så skönt. Det är också bara 7 dagar kvar till nästa lön, ääääännu skönare =)
Ha en bra dag alla sköningar ;)
måndag 16 maj 2011
Nedstämd idag
Idag tvekar jag på mig själv o det jag har. Jag tänker på om jag är tillräckligt bra och fin för Mehmet och om han kommer nöja sig med mig resten av livet. Jag talade om det för honom men han tyckte mest att jag var löjlig och sa att det är klart att det är mig han vill leva med hela livet. Den är så tärande och jobbig den här distanssituationen. Vi får träffas så sällan och är mer ifrån varandra än med varandra, så det är inte så konstigt att man börjar tvivla.
Inte ett ljud har vi hört från Migrationsverket. På torsdag så är det 1mån sedan de fick in mina papper. Jag önskar bara så himla mycket att dom kan svara oss snart. Jag vill veta här och nu =(
En stor del också till att allt känns så värdelöst just nu... eller att jag själv känner mig värdelös är att min ekonomi sviktar alldels för mycket just nu. Jag har inga pengar kvar till löning och får räkna varenda krona som kommer i min väg. En påse pantburkar kommer bli räddningen dagarna före lönen. Jag känner mig helt enkelt som en sämre människa pga detta. Jag känner mig så begränsad av att inte ha pengar. Kan jag få min lön nuuuuu, tack!
Inte ett ljud har vi hört från Migrationsverket. På torsdag så är det 1mån sedan de fick in mina papper. Jag önskar bara så himla mycket att dom kan svara oss snart. Jag vill veta här och nu =(
En stor del också till att allt känns så värdelöst just nu... eller att jag själv känner mig värdelös är att min ekonomi sviktar alldels för mycket just nu. Jag har inga pengar kvar till löning och får räkna varenda krona som kommer i min väg. En påse pantburkar kommer bli räddningen dagarna före lönen. Jag känner mig helt enkelt som en sämre människa pga detta. Jag känner mig så begränsad av att inte ha pengar. Kan jag få min lön nuuuuu, tack!
söndag 15 maj 2011
Och alla de andra dagarna i Alanya
Resten av resan flöt på galant. Mehmet försökte vara ledig så mycket som möjligt för att vi skulle få umgås efter 6 veckor ifrån varandra. Jag hann med att träffa Anna några gånger, jag var på stranden och skaffade mig en solbränna, jag o Mehmet var vid poolen en gång och badade (det var bara vi som vågade). Jag hängde också några gånger på Mehmets restaurang för att vi skulle få så mycket tid tillsammans som möjligt. Personalen där var trevlig och jag fick lära känna jobbarkompisen Niina som jobbade där tillsammans med sin kille som stod i baren.
Under veckan som gick så fick jag också träffa en Göteborgstjej som jag lärt känna över nätet. Hon var riktigt trevlig och vi hade väldigt mycket att prata om. Jag tycker att vi var rätt så lika som personer och henne vill jag träffa igen. Hon och hennes kille samt jag o Mehmet hängde på stranden en natt, drack lite öl och pratade och det var najs även om det var väldigt kallt. Och det var ju kanske inte så smart gjort av mig eftersom jag vid det här laget redan innan var på väg att bli sjuk. Så morgonen efter vaknade jag och var dunderförkyld med feber och hela baletten. Så nu gick ytterligare 1,5 dag bort pga sjukdom. Både Mehmet och jag var förtvivlade... varför får det aldrig vara riktigt bra när vi väl träffas. Att jag alltid ska bli sjuk eller att det är något som ska krångla, så frustrerande.
Sammanfattningsvis så var det i alla fall hur härligt som helst att få vara tillsammans med Mehmet igen. Kul att få träffa Anna igen och festa lite med henne, samt att lära känna lite nytt turkietfrälst folk där nere. Sen hade jag ju så otroligt tur med vädret. Här hemma i Sverige så snöade det redan första dagen när jag kom till Turkiet. Samtidigt så hade det varit lite småkyligt och regningt i Alanya flera veckor innan jag kom dit, men när jag väl var där så var det kanonväder hela veckan. Och nu sen jag åkte hem så har det varit skitväder där nere igen med världens åsk- och blixtoväder.
Nu ser jag fram emot långa sköna veckor i juni i Alanya. Jag vet precis hur underbart jag hade det förra året när jag gjorde motsvarande resa och jag vet helt säkert att den här juni-resan kommer att bli ett underbart minne för livet.
Under veckan som gick så fick jag också träffa en Göteborgstjej som jag lärt känna över nätet. Hon var riktigt trevlig och vi hade väldigt mycket att prata om. Jag tycker att vi var rätt så lika som personer och henne vill jag träffa igen. Hon och hennes kille samt jag o Mehmet hängde på stranden en natt, drack lite öl och pratade och det var najs även om det var väldigt kallt. Och det var ju kanske inte så smart gjort av mig eftersom jag vid det här laget redan innan var på väg att bli sjuk. Så morgonen efter vaknade jag och var dunderförkyld med feber och hela baletten. Så nu gick ytterligare 1,5 dag bort pga sjukdom. Både Mehmet och jag var förtvivlade... varför får det aldrig vara riktigt bra när vi väl träffas. Att jag alltid ska bli sjuk eller att det är något som ska krångla, så frustrerande.
Sammanfattningsvis så var det i alla fall hur härligt som helst att få vara tillsammans med Mehmet igen. Kul att få träffa Anna igen och festa lite med henne, samt att lära känna lite nytt turkietfrälst folk där nere. Sen hade jag ju så otroligt tur med vädret. Här hemma i Sverige så snöade det redan första dagen när jag kom till Turkiet. Samtidigt så hade det varit lite småkyligt och regningt i Alanya flera veckor innan jag kom dit, men när jag väl var där så var det kanonväder hela veckan. Och nu sen jag åkte hem så har det varit skitväder där nere igen med världens åsk- och blixtoväder.
Nu ser jag fram emot långa sköna veckor i juni i Alanya. Jag vet precis hur underbart jag hade det förra året när jag gjorde motsvarande resa och jag vet helt säkert att den här juni-resan kommer att bli ett underbart minne för livet.
Andra dagen i Alanya
På frukosten andra dagen så ringde i alla fall Ving och meddelade att de funnit min resväska på flygplatsen. Vilken otrolig lättnad =))) De hade dock fortf. inte hört något från den andra tjejen och inte heller fått tag på henne på hennes kontaktnummer, så jävla sjukt juh. Nu hade jag som val att antingen leta upp en Ving-guide på något av deras hotell för att lämna fullmakt till henne att hämta ut min väska på flygplatsen och ta den med tillbaka på nästa transferbuss. Detta visst dock inte Ving hur fort det skulle kunna ske och det skulle dessutom kosta mig en slant. Det andra alternativet var att jag själv skulle ta mig till flygplatsen för att lämna den felaktiga väskan och hämta min egen. Det kändes betydligt mer lockande eftersom detta kunde jag ordna NU NU NUUUU!!! Jag bestämde mig direkt för att åka. Jag visste inte hur, jag visste inte när, jag visste inte var. Men om det är något man verkligen måste så måste man och då gör man det.
Jag hoppade på en lokalis-buss kl. 13. Mehmet bjöd mig på biljetten, min lilla ängel. Denna buss skulle ta mig mot Antalya, men inte till flygplatsen, utan de skull släppa av mig ute vid stora vägen intill flygplatsen och där efter fick man ta taxi in till flyget. Bära eller brista, här skulle hämtas väska! Vi var 7st som hoppade av där ute på motorvägen. Jag pratade ihop mig med en tjej så vi delade taxi. Jag fick lov att scanna den felaktiga resväskan när jag gick in på flygplatsterminalen och det kändes ju lite skumt eftersom jag inte kund stå för vad som fanns i den, kunde ju ha varit vad som helst. Jag hittade i alla fall, efter lite runtfrågning, på Lost- & Foundoffice och de som jobbade där var lika muntra som personalen i passkontrollen. När de rullade ut min rätta väska så började jag nästan grina av lycka. Jag fick signa lite papper och de tog kopior på mitt pass mm. och sen var jag fri att gå. Kändes som att jag gjort något brottsligt o jag skämdes som en hund. Satte mig på bänkar utanför terminalen och vräkte i mig gelebananer med choklad.
När jag fått lite ny energi och nervpressen släppt så kunde jag börja tänka klart igen. Tänkte försöka vara lite smart, så istället för att åka taxi och lokalbuss tillbaka så tänkte jag att jag frågar någon av alla reseguider som står där om jag kan få smita med på någon av deras transferbussar till Alanya. Jo visst, det trodde jag det. Den ende som sa ja till det erbjöd mig ett pris om 330kr. Vilka jävla IDIOTER!!! Som om jag skulle betala det för en enkelresa till Alanya, på en buss som ändå skall till Alanya och har ett tomt säte över. Nej, nej, jag fick lov att ta taxi ut till stora vägen igen. Jag bad att bli avsläppt på rätt sida om vägen så att jag i alla fall skulle veta åt vilket håll jag skulle. Det var en snäll och vänlig taxichaufför. Han släppte av mig vid en taxistation och bad taxigubbarna att ta hand om mig. Och visst gjorde dom det =) Vi satt o pratade i 20min, jag bjöd på gelebananer och vi fotade och hade väldigt trevligt. När lokalis-bussen kom förbiswishande så ropade den ene killen på mig att skynda mig så att jag skulle hinna med. Sen var det bara att hoppa på och jag var nu äntligen påväg tillbaka. Först nu kunde min semester börja på riktigt!!!
Jag hoppade på en lokalis-buss kl. 13. Mehmet bjöd mig på biljetten, min lilla ängel. Denna buss skulle ta mig mot Antalya, men inte till flygplatsen, utan de skull släppa av mig ute vid stora vägen intill flygplatsen och där efter fick man ta taxi in till flyget. Bära eller brista, här skulle hämtas väska! Vi var 7st som hoppade av där ute på motorvägen. Jag pratade ihop mig med en tjej så vi delade taxi. Jag fick lov att scanna den felaktiga resväskan när jag gick in på flygplatsterminalen och det kändes ju lite skumt eftersom jag inte kund stå för vad som fanns i den, kunde ju ha varit vad som helst. Jag hittade i alla fall, efter lite runtfrågning, på Lost- & Foundoffice och de som jobbade där var lika muntra som personalen i passkontrollen. När de rullade ut min rätta väska så började jag nästan grina av lycka. Jag fick signa lite papper och de tog kopior på mitt pass mm. och sen var jag fri att gå. Kändes som att jag gjort något brottsligt o jag skämdes som en hund. Satte mig på bänkar utanför terminalen och vräkte i mig gelebananer med choklad.
När jag fått lite ny energi och nervpressen släppt så kunde jag börja tänka klart igen. Tänkte försöka vara lite smart, så istället för att åka taxi och lokalbuss tillbaka så tänkte jag att jag frågar någon av alla reseguider som står där om jag kan få smita med på någon av deras transferbussar till Alanya. Jo visst, det trodde jag det. Den ende som sa ja till det erbjöd mig ett pris om 330kr. Vilka jävla IDIOTER!!! Som om jag skulle betala det för en enkelresa till Alanya, på en buss som ändå skall till Alanya och har ett tomt säte över. Nej, nej, jag fick lov att ta taxi ut till stora vägen igen. Jag bad att bli avsläppt på rätt sida om vägen så att jag i alla fall skulle veta åt vilket håll jag skulle. Det var en snäll och vänlig taxichaufför. Han släppte av mig vid en taxistation och bad taxigubbarna att ta hand om mig. Och visst gjorde dom det =) Vi satt o pratade i 20min, jag bjöd på gelebananer och vi fotade och hade väldigt trevligt. När lokalis-bussen kom förbiswishande så ropade den ene killen på mig att skynda mig så att jag skulle hinna med. Sen var det bara att hoppa på och jag var nu äntligen påväg tillbaka. Först nu kunde min semester börja på riktigt!!!
Alanya 2-9 maj - Första dagen!
Jag klev upp före tuppen, 04.10, ur Anna Larssons mycket sköna säng i Gävle, efter extremt få timmars sömn. Vi hade lagt oss sent efter en massa grejande på kvällen och där efter så sov jag uselt då jag var så rädd för att försov mig. Men med tanke på vad jag hade att se fram emot denna dag så var det inte så jobbigt ändå. Hoppade på tåget till Arlanda, kom fram i tid. Gick till incheckningen och var som vanligt skitnervös för att dom skulle anmärka på övervikten på bagaget, men jag klarade mig även denna gång. Jag höll mig ju i stort sett inom ramarna för de 20kg man får ha med sig.
I taxfree området hade jag kunnat handla både det ena och det andra, men jag fick nöja mig med en påse m&ms, då reskassan redan var hårt åtstramad. Jag hade ju dock förbeställt en del varor på planet, så jag hade allt att bära på ändå. Jag satte mig ner och andades ut, tänkte på hur otroligt bra det gått med resan, att jag varit i tid och den lycka som väntade mig om några timmar när jag skulle mötas av min älskling med öppna armar.
Flygresan gick jättebra, inga konstigheter. Var ett sådär stort plan med 2+4+2 säten på varje rad, och ca 55 rader i planet. Passkontrollanterna i Antalya var lika griniga som alltid. Det tog lite tid innan väskorna behagades rulla in på bagagebandet, men till slut så kom "min" rosa fina TITAN väska åkandes. n väska som jag aldrig tidigare sett att någon haft. Jag lastade över väskan direkt på en bagagevagn, rullade ut till transferbussen och chauffören lastade direkt in den i bussen. Bussresan till Alanya tar ju som bekant dryga 2tim och är alltid lika dryg. Speciellt när man väntar på något så underbart som att få träffa sin andra hälft.
Jag viste först inte vart de skulle släppa av mig, eftersom jag endast köpt flygstol, men hade sån fruktansvärd tur att jag fick hoppa av bara 50meter från mitt hotell, fast på andra sidan gatan. När jag klev av bussen möttes jag av en överlycklig Mehmet med en jättestor och fin blombukett =) Han är bara helt underbar min man. Vi kramades några sekunder och sen hjälpte Mehmet mig med att ta ut väskan ur bussen. Som den gentleman han är så drog han ju givetvis väskan åt mig till hotellet. Ett kanonhotell faktiskt, bra läge, stor och fin pool, supertrevlig personal, frukostbuffen visade sig senare också vara toppen, rummet var helt okej med bra städning och stort badrum och skön balkong. Vi checkade in och fick rum uppe på trassvåningen, 5 våning med underbar utsikt mot borgen och centrum =)
I taxfree området hade jag kunnat handla både det ena och det andra, men jag fick nöja mig med en påse m&ms, då reskassan redan var hårt åtstramad. Jag hade ju dock förbeställt en del varor på planet, så jag hade allt att bära på ändå. Jag satte mig ner och andades ut, tänkte på hur otroligt bra det gått med resan, att jag varit i tid och den lycka som väntade mig om några timmar när jag skulle mötas av min älskling med öppna armar.
Flygresan gick jättebra, inga konstigheter. Var ett sådär stort plan med 2+4+2 säten på varje rad, och ca 55 rader i planet. Passkontrollanterna i Antalya var lika griniga som alltid. Det tog lite tid innan väskorna behagades rulla in på bagagebandet, men till slut så kom "min" rosa fina TITAN väska åkandes. n väska som jag aldrig tidigare sett att någon haft. Jag lastade över väskan direkt på en bagagevagn, rullade ut till transferbussen och chauffören lastade direkt in den i bussen. Bussresan till Alanya tar ju som bekant dryga 2tim och är alltid lika dryg. Speciellt när man väntar på något så underbart som att få träffa sin andra hälft.
Jag viste först inte vart de skulle släppa av mig, eftersom jag endast köpt flygstol, men hade sån fruktansvärd tur att jag fick hoppa av bara 50meter från mitt hotell, fast på andra sidan gatan. När jag klev av bussen möttes jag av en överlycklig Mehmet med en jättestor och fin blombukett =) Han är bara helt underbar min man. Vi kramades några sekunder och sen hjälpte Mehmet mig med att ta ut väskan ur bussen. Som den gentleman han är så drog han ju givetvis väskan åt mig till hotellet. Ett kanonhotell faktiskt, bra läge, stor och fin pool, supertrevlig personal, frukostbuffen visade sig senare också vara toppen, rummet var helt okej med bra städning och stort badrum och skön balkong. Vi checkade in och fick rum uppe på trassvåningen, 5 våning med underbar utsikt mot borgen och centrum =)
Det gick några timmar och vi satt på balkongen och pratade om allt möjligt. Vi började bli småhungriga och bestämde oss för att först duscha och göra oss fina och sen gå ut och äta. Jag går till resväskan, lastar upp den på soffan och tittar lite misstänksamt på den då den nu helt plötsligt var låst, fast jag inte låst den innan jag åkte hemifrån. Frågade Mehmet om det var han som låst den, men icke. Tänkte att det nog var incheckningspersonalen som gjort det, även om det kändes lite mystiskt =S Well, slår in koden XXX och trycker ner knappen för att öppna. Den öppnas INTE. Slår in samma kod igen och fipplar lite med låset... väskan öppnas INTE. What the hell!?!? Får panik, tittar på bagagetaggen, tittar på Mehmet, tittar på bagagetaggen igen, får ännu mer panik och konstaterar.... JAG HAR TAGIT FEL JÄVLA RESVÄSKA!!!
Hur kan resväskor vara så udda alla andras resväskor men ändå vara så identiskt lik EN annan persons resväska. ALLT var samma, slitning, färg, vikt, detaljer, märken, ALLT sånär som på att denna resväska hade bara 2 hjul och min har 4. Men det hade ju inte jag märkt eftersom jag aldrig rullat väskan själv under hela vägen från flygplatsen. Vad i helvete gör man nu, var nog det jag kunde tänka. Jag kastade mig ner till hotellreceptionen och ringde till Vings servicetelefon. Dom var väldigt hjälpsamma och lovade att göra allt som stod i deras makt för att hitta min väska.
Det fanns inte så mycket för mig att göra än att gilla läget och göra det bästa av det. Jag o Mehmet gick för att möta upp Anna (i mina svettiga reskläder, kände mig som en uteliggare). Vi gick till Scandinavia restaurang och åt och pratade lite skit. Efter detta gick jag o Mehmet till Luxor hotell där jag som tur är hade låtit parkera säkert 10kg packning från förra resan. Allt ifrån skor, väskor o kläder, till hygienartiklar, smink, smycken och handdukar. Det var långt ifrån en full packning jag hade liggandes där men det som fanns var i alla fall guld värt just där o då.
Väl tillbaka på hotellet så kontaktade jag Ving på nytt för att lämna mer fullständig information till dem om allt och fråga om de fått veta något. De hade försökt att kontakta tjejen med den andra resväskan, men de hade inte fått tag på henne och hon hade heller själv inte hört av sig till dem. Så satans jävla irriterande. Hur kan man INTE kontakta sitt resebolag när man just blivit av med sin resväska på 20kg. Till dem är väll det första man ringer när något sådant händer, men tydligen inte. Om vi bara fått tag på henne så kunde vi ju fått värdefull information om vart min väska skulle kunna befinna sig. Jag viste ju inte om jag tagit fel väska från bagagebandet eller rent av från transferbussen bara. Och i och med det så kunde man ju inte veta vart min riktiga väska befann sig, om den var på flygplatsen, om den var hos den andra tjejen för att hon kanske också tagit fel väska, eller om den var och cirkulerade på transferbussen någonstans.
Vi somnade sen efter lite alkohol som lugnade nerverna.
Nu var det längesen...
Ja nu har jag inte bloggat på länge igen... men det har sina förklaringar. Först så var jag ju bortrest fram tom den 9 juni. När jag sen kom hem så hade jag inget internet, då jag laddar ett kontantkort 1mån åt gången i vanliga fall och det hade nu tagit slut. Och just nu är jag helt ärligt fattig som en kyrkråtta, så jag var tvungen att fundera några dagar på om jag skulle fylla på 1 veckas internet för 89kr med pengar från reskassan för min nästa alanya-resa, eller om jag skulle ta mina sista matpengar till det, eller inte fylla på alls. Men, det är bara att inse... man är facebook beroende, och till slut kunde jag inte hålla mig längre. Nu har jag internet i alla fall en vecka och helgen är räddad =)
Den här helgen händer absolut ingenting. Jag hade tänkt vara duktig att gå in och jobba extra, men eftersom internetanslutningen på kontoret inte behagar att fungera längre än 1minut åt gången så kan jag ju glömma det. Jag får helt enkelt facea verkligheten och ta tag i disk, städ o annat "kul".
Roligt i alla fall att ni är så många läsare som kikar in på min blogg dagligen fast jag varit så dålig på att uppdatera. Skulle vara så spännande att veta vilka ni typ 80-100 personer är som är inne i kikar här varje dag när jag bloggar som flitigast =) Lämna gärna kommentarer på det jag skriver, jag älskar att läsa svar från er och publicerar gladeligen allas åsikter och kommentarer.
Den här helgen händer absolut ingenting. Jag hade tänkt vara duktig att gå in och jobba extra, men eftersom internetanslutningen på kontoret inte behagar att fungera längre än 1minut åt gången så kan jag ju glömma det. Jag får helt enkelt facea verkligheten och ta tag i disk, städ o annat "kul".
Roligt i alla fall att ni är så många läsare som kikar in på min blogg dagligen fast jag varit så dålig på att uppdatera. Skulle vara så spännande att veta vilka ni typ 80-100 personer är som är inne i kikar här varje dag när jag bloggar som flitigast =) Lämna gärna kommentarer på det jag skriver, jag älskar att läsa svar från er och publicerar gladeligen allas åsikter och kommentarer.
söndag 1 maj 2011
Snart, snart, snart
Befinner mig hos Anna i Gävle och vi har det hur mysigt som allra helst. Igår var det soffhäng med massa prat, kex o ost, pizza, chips o lite alkoholhaltiga drycket intogs. Jag blev full på typ inget. Gissar att det beror på att man nu slappnat av och här helt relaxad och helt slut i kropp o själ. Runt 12 tiden så var vi så trötta att ögonen gick i kors och vi somnade på 5sekunder när vi gått o lagt oss. Idag är ännu en slappardag med god mat o tv-tittande.
Idag har det slagit mig några gånger att jag faktiskt åker på riktigt imorgon. Om 24tim är jag och Mehmet tillsammans igen.... helt ofattbart! Jag börjar bli pirrig o nervös. Tror han är det också.
Jag önskar alla en skön vecka. Hoppas vädret blir bättre än vad det är här just nu... typ +-0, burr burr!
Sköt om er. See you 10 maj =)
Idag har det slagit mig några gånger att jag faktiskt åker på riktigt imorgon. Om 24tim är jag och Mehmet tillsammans igen.... helt ofattbart! Jag börjar bli pirrig o nervös. Tror han är det också.
Jag önskar alla en skön vecka. Hoppas vädret blir bättre än vad det är här just nu... typ +-0, burr burr!
Sköt om er. See you 10 maj =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)