Det ser ut som att vi får lämna ett halvt stormdrabbat Alanya bakom oss. Just nu är det blixt, dunder, åska, regn och blåst, samt iskallt ute. Det är första dagen med dåligt väder på 4 veckor, så man borde ju inte klaga, med tanke på att det är slutet av november.
Vi ska vara i Istanbul 4 nätter, och jag ska försöka fota så mycket som möjligt, så jag kan göra ett läckert blogginlägg eller två när jag kommer hem.
Ha det toppen alla där hemma i Sweden och kämpa på med snöskottningen ;)
onsdag 24 november 2010
Följande har hänt...
Mehmet och jag står i köket och lagar mat. Bänkskivan är av stor, tjock marmor och nedanför skivan sitter en dekorativ marmorkant. Mehmet hoppar upp och sätter sig på bänken medans jag går fram och ska skojlyfta honom.... DÅ......"""""KRASCH!!!!""""" %&(%¤%¤#& hör jag bara och jag blev stel som en pinne. Om jag ändå bara hade stelnat till av kraschen... eh, nej, jag stelnade till av att få en 5kg tung marmorplatta rakt ner på stortån. Det var en skiva 1meter x 10cm x 3cm som föll rakt ner på tån och gick i tusen bitar. Jag o Mehmet stod i chock. Först kände jag inte hur ont det gjorde. Vi stod helt tysta en stund, ingen av oss viste vad vi skulle säga och än mindre hur vi skulle förklara detta för receptionen.
Dessa tankar övergick rätt så snart till smärtan som kom krypandes i stortån. Först befarade jag att tån var bruten i ena leden. Jag lät sen Mehmet böja lite i tån, det gjorde så ont så jag skratt-lipade, allt på en o samma gång. Nu är tån 50% större, lite lätt blå och smärtar rätt så rejält. Jag hoppas verkligen att den bara är klämskadad och att det inte är en spricka i den, för då kommer jag inte kunna gå när vi åker till Istanbul imorgon.
Önska mig lycka till!
PS. Vi har ännu inte berättat för receptionen. Det är Mehmets uppdrag imorgon innan vi drar på vår weekend. Vi har utarbetat en liten plan för vad vi ska säga... vi får se om han håller sig till den. Jag har redan klargjort att det är han som är mannen i huset, på gott OCH ont =)))
Man måste unna o götta sig...
Nu när jag o Mehmet har kämpat så med mitt visum, fart hit o dit för att ordna papper, kvitton mm. och fått ett och annat utrett över turkiets makalöst oplanerade ofördelaktiga system, så har vi unnat oss lite smarr utmed vägen. Man måste ju ha lite roligt i livet också har jag sagt till honom.
Så efter första vändan till polisen satt vi på Lapponia Restaurang o åt. Jag tog foto på oss och på ingången till stället. Men när jag sen kom hem så såg jag att vid ingången så står det Heikin baari samt New Vikingen. Men vid den ingång där jag o Mehmet faktiskt gick in så står det Lapponia. Till saken hör att här i Alanya finns det redan restauranger som heter Vikingen samt Heikin Baari. Så är det då så smart att döpa sin restaurang till båda dessa och dessutom lägga till Lapponia. Snacka om ett splittrat budskap. Jag fattar inget. Well, här var vi i alla fall o unnade oss.
Sen efter nästa polisvända så gick vi till Oba Ekmek. Det är ett bageri/konditori som säljer allt mellan himmel och jord på det området. Vi beställde baklava, chokladtårta, färskpressad apelsin/granatäppeljuice samt kaffe och te.
Polisen, Del 3
Vi skulle ju då ordna med det sista för visumet. Jag och Mehmet ringde Mehmets chef Ahmet som har erfarenhet av sådant och han erbjöd sig att hjälpa oss. Vi gick till Best för att möta upp honom. Då kom Norsk-Turken dit och från dem fick vi en massa goda tips. Det kändes bra att prata med Norsk-Turken, då han är lika mycket norsk som turk och han o jag är liksom mer på samma nivå. Och det är lättare att förstå varandra när man har samma synsätt på hur saker och ting skall lösas.
.
Vi tog i alla fall en taxi till Tax-Office... som låg.... någonstans... uppåt... typ. På vägen dit så berättade Mehmet för taxichauffören vad vi skulle göra och han förstod direkt. Han körde oss dit på en gång. Vårt mission, enligt tidigare information vi fått, var att kopiera två sidor i mitt pass, gå in och betala tax på Tax-office och sedan åka därifrån.
.
Taxichauffören visade sig ha varit där ett antal gånger och kände tydligen hela kontoret. Jag insåg att jag inte skulle ha en chans i det här läget om jag själv skulle försöka mig på att lösa något. Som Svensk så vill man ju gärna säga "Jag kan själv, inte ska väll du....". Men jag förstod att sånna här saker förstår sig bara turkar på.
.
Vi klev ur taxin och chauffören styrde med bestämda steg riktningen till andra sidan gatan mitt emot Tax-Office. Men vaaad ska han krångla med nuuuuu, tänkte jag såklart. Det visade sig att där, lite strategiskt placerat, låg typ 5 kopieringsaffärer där man kunde kopiera just papper för sånna här ärenden. Så vi drog snabbt två kopior av varje sida och gick sedan över till Tax-Office. Där inne knödde sig chauffören före alla och sprang mellan de olika små luckorna för olika ärenden. På ett par sekunder så var vi uppe på övervåningen och där kände han givetvis killen i luckan. Det tog kanske 2min så hade jag fått ett speciellt nummer, efter att ha lämnat en kopia av mitt pass, min mammas samt pappas namn '(helt ologiskt för en svensk medborgare som är myndig) samt namnet på det hotell vi bor på. Där efter var det bara att ruscha ner till första våning igen för att gå till nästa lucka. Där betalade vi 129lira 65kurus och fick ett kvitto tillbaka. Sen kastade vi oss in i taxin igen och åkte hem.
.
Det gick så fort allting så jag hann knapt blinka. Jag o Mehmt hoppade av en bit bortanför vårt hotell för att gå in på ett Internetcafé för att printa papper från min internetbank som bevis på att jag har 1000dollar på kontot för att klara mitt uppehälle.
.
Vi tog en välbehövlig paus på Oba Ekmek, som jag skrev om i tidigare inlägg och sen drog vi vidare med buss till Polisen igen. Jag var tvungen att varva ner mig riktigt ordentligt innan vi klev innanför dörrarna. Jag visste ju inte vad vi hade att vänta. Skulle det vara 25 pers före, skulle polisen krångla med oss åter igen, vad skulle hända...?
.
Vi kommer in, 1 före i kön och jag o Mehmet gjorde nästan ett glädjeskutt av lättnad. På en halvminut blev det vår tur. Polisen, samma som förra gången, granskade våra uppgifter noggrant. Sen kom han fram till mitt kontouttrag från internetbanken, som en av poliserna redan förra gången sagt var okej. Men detta papper godkändes inte.... Mehmet stod och dividerad med honom i säkert 5min om detta papper, men polisen hävdade att vi måste ha papper från en turkisk bank med dessa pengar. Det är ju givetvis inget som jag har. Till slut fick vi tag på mannen från förra gången som godkänt att det papper jag tagit med var okej. Vi drog bara en kopia på mitt VISA-kort, fram och baksida (ja det är ju inget man någonsin hade lämnat ut i sverige, men vad hade jag liksom för val), och sen var helt plötsligt mina handlingar kompletta. Vi var också tvungna att betala 138lira för den Blå boken, som man måste ha för sånna här ärenden. Den "lilla blå" kan man sedan använda 4 gånger till utan att behöva betala igen.
.
Det slutade med att den sura polisen sa "Nu har jag tagit en av mina plastmappar till er ansökan, så nästa gång måste ni betala den när ni kommer hit för att hämta Blå boken". Ja, att man inte bröt ihop för mindre alltså. Hela kontoret var liksom fullt med tusentals sånna plastmappar, så varför skulle just vi betala för den vi fick..?
.
Ja, det här är verkligen turkiet i ett nötskal. Allt är helt ologiskt. Jag sa det till Mehmet, tänk om jag varit själv här och skulle ordna allt detta. Det hade ju tagit mig säkert 2mån att bara hitta rätt och få fram alla papper för ansökan. Thank you God, att man inte är själv här. Om 10 dagar skall jag enligt polisens uppgift ha Blå boken i min hand. Jag räknar med 20 dagar, så då kanske den kommer om 30!
Vad i helvete nu....
Ja klockan är typ 5.40, jag har just vaknat och sitter o bloggar.
HAHAAA, å vad händer då. Jo jag hör plötsligt ett sju jävla liv ute. Det sätter då sedvanligt igång böneutrop som det alltid gör den här tiden. Men denna gång var det typ 5 olika böneutrop, alternativ ett o samma böneutrop fast i otakt i varenda moské över stan, så det bara ekar över hela Alanya. Försöker dom ta livet av invånarna? Det var det jävligaste jag har hört och jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Jag trodde dom brukade köra ett o samma i alla moskéer, eller har jag missat nått..?
Min hjärna var rejält omkring-mixad när jag la mig igår kväll, vi hade haft en så jobbig dag med poliser, tax-office o en massa annan skit. Det snurrade runt, runt i mitt huvud i kombination med pengar, skolstress, Istanbulresan o en massa annat så jag trodde jag skulle bli galen på riktigt innan jag somnade. Det blev ju inte direkt bättre av de här böneutropen. Håller jag på att bli knäpp???
HAHAAA, å vad händer då. Jo jag hör plötsligt ett sju jävla liv ute. Det sätter då sedvanligt igång böneutrop som det alltid gör den här tiden. Men denna gång var det typ 5 olika böneutrop, alternativ ett o samma böneutrop fast i otakt i varenda moské över stan, så det bara ekar över hela Alanya. Försöker dom ta livet av invånarna? Det var det jävligaste jag har hört och jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Jag trodde dom brukade köra ett o samma i alla moskéer, eller har jag missat nått..?
Min hjärna var rejält omkring-mixad när jag la mig igår kväll, vi hade haft en så jobbig dag med poliser, tax-office o en massa annan skit. Det snurrade runt, runt i mitt huvud i kombination med pengar, skolstress, Istanbulresan o en massa annat så jag trodde jag skulle bli galen på riktigt innan jag somnade. Det blev ju inte direkt bättre av de här böneutropen. Håller jag på att bli knäpp???
tisdag 23 november 2010
Hos farbror "störd" polisen!
JA!!! Jag vill eg. inte prata om det... men jag gör det i alla fall.
Vi kliver in hos polisen. Där står det 25 personer som packade sillar, en hetta som är som kvalmiga augusti. Dom har inga nummerlappar eller stolar att sitta på, utan där får man dra in magen och ställa sig i kö i en smal liten gång som är där inne bredvid deras arbetsbänk. Innan vi kom dit var jag så jävla taggad och visste att det skulle bli krångel, så jag var på så dåligt humör att jag o Mehmet hade gjort oss halvt osams. Ca kring detta datum så var det på beordran från polisen att jag skulle komma dit för att lämna in min ansökan om UT - en sista handling för mitt Visum.
Anna var ju med mig hos polisen förra gången, och hon kan intyga att det jag blev ombedd att lämna in var följande:
* Två ifyllda blanketter med en massa uppgifter om mig och min vistelse i Turkiet.
* 4 foton
* Pass som skall tas med
* "Räkning" på 128lira 65kurus, som de skrev ut åt mig där hos polisen och som skall betalas hos dem, då inget annat framgick.
Tycker ni sen då det är konstigt att när jag kommer dit igår, alltså andra gången, det datum de bett mig att komma, och jag pratar med exakt samma polisgubbe och han ber mig istället att lämna in följande:
*Två ifyllda blanketter med en massa uppgifter om mig och min vistelse i Turkiet.
* 4 foton
* Kopior från vissa sidor i mitt pass
Vi kliver in hos polisen. Där står det 25 personer som packade sillar, en hetta som är som kvalmiga augusti. Dom har inga nummerlappar eller stolar att sitta på, utan där får man dra in magen och ställa sig i kö i en smal liten gång som är där inne bredvid deras arbetsbänk. Innan vi kom dit var jag så jävla taggad och visste att det skulle bli krångel, så jag var på så dåligt humör att jag o Mehmet hade gjort oss halvt osams. Ca kring detta datum så var det på beordran från polisen att jag skulle komma dit för att lämna in min ansökan om UT - en sista handling för mitt Visum.
Anna var ju med mig hos polisen förra gången, och hon kan intyga att det jag blev ombedd att lämna in var följande:
* Två ifyllda blanketter med en massa uppgifter om mig och min vistelse i Turkiet.
* 4 foton
* Pass som skall tas med
* "Räkning" på 128lira 65kurus, som de skrev ut åt mig där hos polisen och som skall betalas hos dem, då inget annat framgick.
Tycker ni sen då det är konstigt att när jag kommer dit igår, alltså andra gången, det datum de bett mig att komma, och jag pratar med exakt samma polisgubbe och han ber mig istället att lämna in följande:
*Två ifyllda blanketter med en massa uppgifter om mig och min vistelse i Turkiet.
* 4 foton
* Kopior från vissa sidor i mitt pass
* Utdrag från mitt svenska bankkonto som bevisar att jag har minst 1000dollar för mitt uppehälle i landet.
* Samma räkning som jag fick förra gången, men denna gång skall jag inte betala den hos polisen utan jag skall gå till tax-office, som ligger någon helt annat stans, och betala 138lira istället... eller evntuellt att jag även skall betala 138 lira förutom de 128,65 som de bad mig att betala förra gången (man vet inte så noga för de pratar aldrig med kvinnarn i det här landet, fast det är jag som skall ha UT, utan de vänder sig per automatik till mannen). IDIOTER!!!
DOM ÄR HELT JÄVLA DUMMA I HELA JÄVLA HUVVET I DET HÄR JÄVLA LANDET!!!!!!!!!!!!!!!!!
* Samma räkning som jag fick förra gången, men denna gång skall jag inte betala den hos polisen utan jag skall gå till tax-office, som ligger någon helt annat stans, och betala 138lira istället... eller evntuellt att jag även skall betala 138 lira förutom de 128,65 som de bad mig att betala förra gången (man vet inte så noga för de pratar aldrig med kvinnarn i det här landet, fast det är jag som skall ha UT, utan de vänder sig per automatik till mannen). IDIOTER!!!
DOM ÄR HELT JÄVLA DUMMA I HELA JÄVLA HUVVET I DET HÄR JÄVLA LANDET!!!!!!!!!!!!!!!!!
Shalvar och ring från Adiyaman
Dessa shalvar och denna ring överaskade Mehmet mig med när han kom hem från byn =)
Hinner ju inte med bloggen
Jag hinner verkligen inte med något sen Mehmet kom hem, och han har inte jobbat så vi umgås hela tiden. Jag vet inte ens vad vi gjorde i söndags. Jag tror att vi bara var hemma och mös, för att vara ärlig. Kan inte påminna om att vi gick någonstans i alla fall. Det var i alla fall väldigt skönt att vakna upp bredvid honom, efter en hel vecka med att sova själv.
Igår gjorde vi faktiskt en hel del. Vi vaknade tidigt, både han o jag är förespråkare för tidiga mornar när man är ledig. Ingen av oss gillar dock att gå upp tidigt när det är dags att gå till jobbet =) Vi gjorde en maffig frukost, med kokt ägg, frallor, kaffe, juice och annat smarr. Sen gick vi bara hemma o drällde och försökte komma på vad vi skulle
göra. Jag föreslog stranden, men vi visste inte riktigt om det var det vi ville. Till sist gick Mehmet o träffade sin kusin en stund, som var i Alanya bara en dag för att ordna med lite saker. Jag gick till stranden själv och börjad läsa en ny bok i Projektledningskursen. Jag måste slutföra den innan vi åker till Istanbul på torsdag. Stranden var helt underbar, riktigt varmt var det, men jag vågade mig inte på att bada. Det var höga vågor och förmodligen inte så värst varmt. Som ni ser på videon här nedan så är det inte så värst mycket turister kvar i Alanya.
Igår gjorde vi faktiskt en hel del. Vi vaknade tidigt, både han o jag är förespråkare för tidiga mornar när man är ledig. Ingen av oss gillar dock att gå upp tidigt när det är dags att gå till jobbet =) Vi gjorde en maffig frukost, med kokt ägg, frallor, kaffe, juice och annat smarr. Sen gick vi bara hemma o drällde och försökte komma på vad vi skulle
göra. Jag föreslog stranden, men vi visste inte riktigt om det var det vi ville. Till sist gick Mehmet o träffade sin kusin en stund, som var i Alanya bara en dag för att ordna med lite saker. Jag gick till stranden själv och börjad läsa en ny bok i Projektledningskursen. Jag måste slutföra den innan vi åker till Istanbul på torsdag. Stranden var helt underbar, riktigt varmt var det, men jag vågade mig inte på att bada. Det var höga vågor och förmodligen inte så värst varmt. Som ni ser på videon här nedan så är det inte så värst mycket turister kvar i Alanya.Efter stranden träffades vi hemma igen för att fylla i mina visumpapper och åka med dem till polisen. Där inne var det kaos, jag återkommer om detta i ett senare inlägg. Åååååh, jag blir sjukt irriterad bara att tänka på det. När vi sedan gick där ifrån så gick vi tills Mehmets gamla jobb, Lapponia Restaurang. Vi käkade en jättegod gryta och vi fick frukttallrik till efterrätt. Jag tog en öl för att varva ner mig från polisbesöket. Eftet ett par timmar lunkade vi sakta hemåt men hamnade till sist på Best igen. Där tog vi en öl till och satt o småpratade. Så kom Mehmets kusin dit så jag fick hälsa på honom. Med tanke på att mitt senaste möte med en av Mehmets kusiner inte gick så bra, så kände jag att jag var tvungen att lägga på stora charmen den här gången. Så jag reste mig upp från stolenl, la på mitt bredaste leende och sa "Merhaba". Jag tror jag lyckades, för han sa till Mehmet att jag verkade vara en bra tjej.
Väl hemma i lyan efter någon timma så satte vi oss frusna på balkongen och käkade kladdkaka, med jordgubbsylt o grädde. Jag var väldigt frusen så fick ta en skållhet dusch och sov sen med tjock luvtröja och mysbyxor hela natten.
lördag 20 november 2010
Tänder ett ljus...
... för min älskade och saknade PAPPA idag, som skulle ha fyllt år. Ord kan inte uttrycka vad man känner nu.
Fortfarande såhär efter 6,5år så hade jag kunnat göra vad som helst för att kunna backa tillbaka bandet endast för att få en liten skymt av dig...
Älsklingen + kladdkaka!
Mannen är nu tillbaka i mitt liv. Måtte han aldrig resa ifrån mig igen, gud så jobbigt det har varit. Hela min vardag stannade upp, jag slutade äta lagad mat, levde på mackor, ägg, kakor, coca cola och annat som man bara kunde plocka ur kylen. Det första jag o Mehmet gjorde när han kom hem.. ja förutom att kasta oss runt halsen på varandra då ;) det var att laga mat. Han gjorde en kanongod omelett till mig, med ost från Adiyaman, champinjoner och tomater. Så åt vi lite bröd och lite annat till det.
Jag har fått presenter och väntar på fler överaskningar som han tyvärr glömde hos frisören här mitt emot. Jag fick ett par blommiga shalvar =) Ni vet sånna där jättestora pösiga byxor med häng i grenen som alla turktanter har. Tyvärr var de försmå i midjan så vi ska låta sy om dem lite. Sen hade han med två mysko påsar =) En påse med torkad spenat. Den ska man tydligen lägga i blöt och sen blanda med yoghurt och vitlök, som en tzatziki och sen hade han med något som såg ut som en smulig deg men var någon slags ost, som liknade parmenzan, men ändå var krämig. Vi har inte lyckats kommunicera så mycket än att jag har lyckats förstå om den ska läggas på bröd som sen blir en slags pizza/paj, eller om det blir en kaka av det =)
Jag är i alla fall den lyckligaste människan i världen nu, de finns inte mycket som slår det glädjerus jag känner.
Nu har jag bakat en kladdkaka så att vi kan gotta oss lite sen. Hade varit gott med jordgubbar till men jag var för lat för att gå upp till bazaren. Dessutom kom Mehmet hem två timmar före att jag trodde att han skulle komma... vilket var positivt i och för sig =) Väntar nu på att han ska vakna så vi får prata om allt vi missat i varandras tillvaro.
Fly on the wings of LOVE!!!
Jag har fått presenter och väntar på fler överaskningar som han tyvärr glömde hos frisören här mitt emot. Jag fick ett par blommiga shalvar =) Ni vet sånna där jättestora pösiga byxor med häng i grenen som alla turktanter har. Tyvärr var de försmå i midjan så vi ska låta sy om dem lite. Sen hade han med två mysko påsar =) En påse med torkad spenat. Den ska man tydligen lägga i blöt och sen blanda med yoghurt och vitlök, som en tzatziki och sen hade han med något som såg ut som en smulig deg men var någon slags ost, som liknade parmenzan, men ändå var krämig. Vi har inte lyckats kommunicera så mycket än att jag har lyckats förstå om den ska läggas på bröd som sen blir en slags pizza/paj, eller om det blir en kaka av det =)
Jag är i alla fall den lyckligaste människan i världen nu, de finns inte mycket som slår det glädjerus jag känner.
Nu har jag bakat en kladdkaka så att vi kan gotta oss lite sen. Hade varit gott med jordgubbar till men jag var för lat för att gå upp till bazaren. Dessutom kom Mehmet hem två timmar före att jag trodde att han skulle komma... vilket var positivt i och för sig =) Väntar nu på att han ska vakna så vi får prata om allt vi missat i varandras tillvaro.
Fly on the wings of LOVE!!!
Snart är han hemma :)))
Har städat och fixat lite tills mitt underbara hjärta kommer hem. Ska nog ge mig på att baka en kladdkaka också så att det luktar gott i lägenheten sen när han kommer hem och så att vi kan smarra och mysa lite senare.
Jag återkommer!
Jag återkommer!
fredag 19 november 2010
Rooosoooor
Vill här med ge en massa rosor till mina underbara, fantastiska vänner.
Anna Larsson, som har kämpat och slitit med mig när jag haft det tufft o behövt en massa hjälp. Både praktiskt och att du dessutom lyssnat på mig när jag behövt prata av mig.
Anna Yildrim Olsson som alltid bryr sig när jag mår dålig, alltid går att prata med om problem och alltid kan vara sansad, rak, ärlig och har så många bra ideer på lösningar.
Ni är bäst, här får ni rosor...
Anna Larsson, som har kämpat och slitit med mig när jag haft det tufft o behövt en massa hjälp. Både praktiskt och att du dessutom lyssnat på mig när jag behövt prata av mig.
Anna Yildrim Olsson som alltid bryr sig när jag mår dålig, alltid går att prata med om problem och alltid kan vara sansad, rak, ärlig och har så många bra ideer på lösningar.
Ni är bäst, här får ni rosor...
Ja, ni får dela på buketten, jag hade bara råd med en ;)
Lättad i hjärtat och varm i kroppen x2
Jag fick lov att maila min lärare med mitt halvfärdiga resultat, men hon var väldigt förstående och lovade att hjälpa mig. Hon sa till och med att det såg bra ut. Nu har en stor sten fallit från mitt hjärta, men pga detta så har jag blivit halvsjuk. Febervarm i ansiktet, ont i kroppen och helt slut. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att börja plugga på högskolan och göra allt detta med Alanya, men den senaste veckan har i alla fall tanken slagit mig om det verkligen är värt det...
Ja, i vilket fall. Längtar nu tills Mehmet kommer hem imorgon bitti. Han har varit borta en hel vecka då. Han får sitta 10tim på bussen från Adana där ham mellanlandat efter några timmars bussresa från Adiyaman med ytterligare ett stopp i Gaziantep. Och när han kommer hem så får han inte vila många timmar innan han måste hjälpa mig med papper för visumet samt åka med mig till polisen.
Ikväll tänker jag i alla fall duscha, fräsha upp mig och göra mig lite fin, samt baka en kladdkaka så att Mehmet blir glad när han kommer hem. Idag har vi dessutom varit förlovade i 5 månader och det blir man ju lite varm i kroppen av förståss.
Är väldigt varmt i Alanya idag.. tippar på säkert 27 grader. Undrar också vart städerskan håller hus. Har inte varit här på 6 dagar o det börjar bli rejält skitigt här. Hör henne ju i korridorerna men inte knackar hon på 504:an inte. Kunde ju vara kul om det var fint o fräsht här när min älskad man kommer hem. Inte lätt o städa själv utan städgrejer.
Nu måste jag vila hjärnan lite till. Håll ut!
Ja, i vilket fall. Längtar nu tills Mehmet kommer hem imorgon bitti. Han har varit borta en hel vecka då. Han får sitta 10tim på bussen från Adana där ham mellanlandat efter några timmars bussresa från Adiyaman med ytterligare ett stopp i Gaziantep. Och när han kommer hem så får han inte vila många timmar innan han måste hjälpa mig med papper för visumet samt åka med mig till polisen.
Ikväll tänker jag i alla fall duscha, fräsha upp mig och göra mig lite fin, samt baka en kladdkaka så att Mehmet blir glad när han kommer hem. Idag har vi dessutom varit förlovade i 5 månader och det blir man ju lite varm i kroppen av förståss.
Är väldigt varmt i Alanya idag.. tippar på säkert 27 grader. Undrar också vart städerskan håller hus. Har inte varit här på 6 dagar o det börjar bli rejält skitigt här. Hör henne ju i korridorerna men inte knackar hon på 504:an inte. Kunde ju vara kul om det var fint o fräsht här när min älskad man kommer hem. Inte lätt o städa själv utan städgrejer.
Nu måste jag vila hjärnan lite till. Håll ut!
torsdag 18 november 2010
Tårarna rinner ner för kinden
Ja, jag får till slut erkänna mig besegrad... jag fick kasta in handduken. Skolarbetet som jag slitit med i flera veckor, timma ut och timma in, gick åt helvete. Hur jag än har försökt på egen väg och med vänners hjälp, så har jag inte fått till ljudet i min power point presentation...
Jag är så otroligt ledsen nu, så jag orkar inte mera. Jag fick maila läraren och förklara allt. Jag förväntar mig ingen förståelse eller särbehandling. Jag kan bara hoppas =( Vet inte vad som händer nu. Får jag inte godkänt i kursen.. tja, vem vet, jag kan i alla fall inte göra mer än vad jag har gjort.
Bockar av min aktivitetslista för dagen:
KLART! - Fixa mig med ögonbrynsplock, raka benen mm.
KLART! - Kolla bankkontot
EJ GJORT! - Diska en hel massa
KLART! - Göra klart mitt skolarbete nästan helt
KLART! - Gå ut på stan och fota lite grejer till skolan
KLART! - Gå på pedikyr och fota där också
GICK FULLSTÄNDIGT ÅT HELVETE! - Gå till internetcafé och göra slutklämmen på skolarbetet.
Nån som ska med ut o röka på???
Jag är så otroligt ledsen nu, så jag orkar inte mera. Jag fick maila läraren och förklara allt. Jag förväntar mig ingen förståelse eller särbehandling. Jag kan bara hoppas =( Vet inte vad som händer nu. Får jag inte godkänt i kursen.. tja, vem vet, jag kan i alla fall inte göra mer än vad jag har gjort.
Bockar av min aktivitetslista för dagen:
KLART! - Fixa mig med ögonbrynsplock, raka benen mm.
KLART! - Kolla bankkontot
EJ GJORT! - Diska en hel massa
KLART! - Göra klart mitt skolarbete nästan helt
KLART! - Gå ut på stan och fota lite grejer till skolan
KLART! - Gå på pedikyr och fota där också
GICK FULLSTÄNDIGT ÅT HELVETE! - Gå till internetcafé och göra slutklämmen på skolarbetet.
Nån som ska med ut o röka på???
Stora fixardagen idag!
På listan för dagen står följand:
- Fixa mig med ögonbrynsplock, raka benen mm.
- Kolla bankkontot
- Diska en hel massa
- Göra klart mitt skolarbete nästan helt
- Gå ut på stan och fota lite grejer till skolan
- Gå på pedikyr och fota där också
- Gå till internetcafé och göra slutklämmen på skolarbetet.
Sen får jag gå hem och ta det lugnt och vänta på att Mehmet ska komma hem. Det gör han visserligen inte förrän imorgon eller nått, men det är det enda jag väntar på just nu. Med honom kan finnas kanske 2 eller 3 överaskningar... åååh, spännande juh!
- Fixa mig med ögonbrynsplock, raka benen mm.
- Kolla bankkontot
- Diska en hel massa
- Göra klart mitt skolarbete nästan helt
- Gå ut på stan och fota lite grejer till skolan
- Gå på pedikyr och fota där också
- Gå till internetcafé och göra slutklämmen på skolarbetet.
Sen får jag gå hem och ta det lugnt och vänta på att Mehmet ska komma hem. Det gör han visserligen inte förrän imorgon eller nått, men det är det enda jag väntar på just nu. Med honom kan finnas kanske 2 eller 3 överaskningar... åååh, spännande juh!
onsdag 17 november 2010
Redo för hospitalet
Ja, jag sitter med skolan. Har gjort i 6 timmar nu. Vart är närmsta slutna hospital...? Jag vill nämligen inte vara för långt borta när min man kommer och skall hämta ut mig i ett paket. Det blir så jobbigt för honom o bära hem mig... han har ingen bil nämligen.
Uppe med tuppen, säger man - men jag vaknar före!
Idag vaknade jag helt okristligt tidigt, typ kl. 05. Det kan ju bero på att jag la mig kl. 19. Lilla, rara, söta Anna ringde kl. 20 och ville prata lite och då var jag så trött så jag visste knappt vad jag sa. Sen somnade jag som en stock igen. Jag hade världens huvudvärk när jag gick och la mig. Under natten har jag vaknat till ett antal gånger, men istället för att huvudvärken skulle ge sig så har den bara blivit värre. Så nu tog jag ett stort glas treo och som tur var så försvann den på bara en kvart. Jag får lite panik varje gång jag måste göra anspråk på treoröret jag har. Det är nämligen det sista av de tre jag hade med mig. Och jag har ju ändå lite mer än 8 veckor kvar här i landet, så vad gör jag om jag blir tvungen att ta min sista omgång och sen inte har några kvar..? Jag betvivlar att apoteken har motsvarande här. Mycket häxdrycker må dom ha, och starka grejer, men något som liknar Treo, det tro jag knappast.
Har just chattat lite med en tjej som fann min blogg och vi insåg att vi hade väldigt mycket likheter i våra liv, så det var roligt. Vi pratar om allt möjligt, främst då om erfarenheter kring turk-förhållanden. Det är så sjukt att livet med en turkisk kille kan vara så otroligt annorlunda mot livet med en svensk. Jag tror aldrig jag kommer kunna gå tillbaka till att dejta svenska killar igen, om det av någon knepig anledning skulle skita sig med Mehmet. Turkarna har så mycket mer. Men man får verkligen ta det onda med det goda. Kulturkrockar hör ju till vardagen, så är det bara. Men turkarna är så mycket mer temperamentsfulla, så mycket mer färgstarka, kärleksfulla och skäms inte för att uttrycka sina känslor till den kvinna de älskar. De är så vårdande, omhändertagande, beskyddande.... åhhhh jaaaaa, dessa turkar.
Nu börjar det ljusna i Alanya. Det blir mörkt så himla tidigt nu på vinterhalvåret. Det skymmer redan vid 16-tiden, men det ljusnar ju då bevisligen vid 6-tiden. Det går inte alls att jämföra med den mörka, dystra vintertiden i sverige där det typ är ljust 5-6timmar på dagen i bästa fall. Ja men det är nog sant. Det ljusnar vid 10 på morgonen, sen blir det mörkt igen vid 15-16 tiden. Suck, ska jag verkligen behöva åka hem till den skiten igen. Vi har det ju så jäkla najs här. Vem kan skryta med 26 grader i mitten av november. Dock bara 12 grader på nätterna, men ändå.
Jag räknar nu timmarna tills Mehmet kommer hem. Om allt blir som jag tror så är han här om 48timmar. Åh, jag längtar!!!! Min underbara sötnos, åk aldrig ifrån mig igen. Att vi får en romantisk och härlig långweekend i Istanbul nästa vecka gör ju inte livet sämre. Ska bli så himla skoj. Och bäst av allt tror jag är att jag får släppa skolan för ett tag. Jag förstod väll att det skulle bli såhär, sjukt stressigt bara för att jag halkade efter redan från början. Men man lär sig av misstagen, så nu vet jag till nästa gång jag ska plugga högskola.
Nu är det nog dags för mig att sova lite till. Ingen annan är ju vaken nu, så varför ska jag vara det.
***Kram, sov sött!***
Har just chattat lite med en tjej som fann min blogg och vi insåg att vi hade väldigt mycket likheter i våra liv, så det var roligt. Vi pratar om allt möjligt, främst då om erfarenheter kring turk-förhållanden. Det är så sjukt att livet med en turkisk kille kan vara så otroligt annorlunda mot livet med en svensk. Jag tror aldrig jag kommer kunna gå tillbaka till att dejta svenska killar igen, om det av någon knepig anledning skulle skita sig med Mehmet. Turkarna har så mycket mer. Men man får verkligen ta det onda med det goda. Kulturkrockar hör ju till vardagen, så är det bara. Men turkarna är så mycket mer temperamentsfulla, så mycket mer färgstarka, kärleksfulla och skäms inte för att uttrycka sina känslor till den kvinna de älskar. De är så vårdande, omhändertagande, beskyddande.... åhhhh jaaaaa, dessa turkar.
Nu börjar det ljusna i Alanya. Det blir mörkt så himla tidigt nu på vinterhalvåret. Det skymmer redan vid 16-tiden, men det ljusnar ju då bevisligen vid 6-tiden. Det går inte alls att jämföra med den mörka, dystra vintertiden i sverige där det typ är ljust 5-6timmar på dagen i bästa fall. Ja men det är nog sant. Det ljusnar vid 10 på morgonen, sen blir det mörkt igen vid 15-16 tiden. Suck, ska jag verkligen behöva åka hem till den skiten igen. Vi har det ju så jäkla najs här. Vem kan skryta med 26 grader i mitten av november. Dock bara 12 grader på nätterna, men ändå.
Jag räknar nu timmarna tills Mehmet kommer hem. Om allt blir som jag tror så är han här om 48timmar. Åh, jag längtar!!!! Min underbara sötnos, åk aldrig ifrån mig igen. Att vi får en romantisk och härlig långweekend i Istanbul nästa vecka gör ju inte livet sämre. Ska bli så himla skoj. Och bäst av allt tror jag är att jag får släppa skolan för ett tag. Jag förstod väll att det skulle bli såhär, sjukt stressigt bara för att jag halkade efter redan från början. Men man lär sig av misstagen, så nu vet jag till nästa gång jag ska plugga högskola.
Nu är det nog dags för mig att sova lite till. Ingen annan är ju vaken nu, så varför ska jag vara det.
***Kram, sov sött!***
tisdag 16 november 2010
Utan Mehmet
Det är så sorgligt tråkigt här utan Mehmet. Jag vill bara att han ska komma hem, hem, hem... kom hem NU!!! Så fort det går i korridoren här utanför så får jag för mig att det är han som kommer. Att han kommit hem tidigare och vill överaska mig. Samtidigt så vet jag ju att det inte är sant.
Idag har jag bara suttit med skolarbete. Jag är glad för det som blir gjort, för mitt liv har verkligen stannat upp sen Mehmet åkte här ifrån. Men trots allt så har jag fått sjukt mycket gjort med skolan idag. Så nu kan jag pusta ut ääända till imorgon bitti när det är dags att sätta fart igen.
Idag skulle jag ha gått till tisdagsmarknaden och handlat frukt och grönt. Jag har ju gått dit varenda tisdag sen jag kom hit... men inte idag. Hur kul är det att laga mat och äta helt ensam? Svar: Inte alls kul!!! Så jag äter det jag har hemma tills det ekar i kylen och skåpen helt enkelt. Bazaren har ju ändå öppet alla dagar i veckan, även om utbudet inte är lika stort när det inte är marknad.
Iyi Bayramlar önskar jag alla som känner till det! Personligen så firar jag den i min ensamhet instängd i lägenheten.
Idag har jag bara suttit med skolarbete. Jag är glad för det som blir gjort, för mitt liv har verkligen stannat upp sen Mehmet åkte här ifrån. Men trots allt så har jag fått sjukt mycket gjort med skolan idag. Så nu kan jag pusta ut ääända till imorgon bitti när det är dags att sätta fart igen.
Idag skulle jag ha gått till tisdagsmarknaden och handlat frukt och grönt. Jag har ju gått dit varenda tisdag sen jag kom hit... men inte idag. Hur kul är det att laga mat och äta helt ensam? Svar: Inte alls kul!!! Så jag äter det jag har hemma tills det ekar i kylen och skåpen helt enkelt. Bazaren har ju ändå öppet alla dagar i veckan, även om utbudet inte är lika stort när det inte är marknad.
Iyi Bayramlar önskar jag alla som känner till det! Personligen så firar jag den i min ensamhet instängd i lägenheten.
måndag 15 november 2010
Halvtid =(
Nu har jag varit i Alanya mer än halva tiden. Fy vad det har gått fort alltså. Jag stortrivs här, även om det är jobbigt att vara ensam, ja förutom Mehmet då, så älskar jag ändå att vara här. Det är nog mycket vädret som gör det också. Jag tror inte det kommit en regndroppe på säkert 3 veckor och solen har lyst varje dag på himlen. Ja det har nog varit strandväder varenda dag skulle jag vilja påstå. Men nu börjar det bli kyligt på kvällar och nätter, och man sover gärna inte med fönstret vidöppet längre. Men brun det kan man bli fortfarande om dagarna.
Tankarna har börjat vandra hemåt mer och mer. Ja, inte på det sätt ni tror att jag skulle ha hemlängtan. Nej, nej, om jag kunde stanna här hela livet från nu så vettesjutton om jag inte skulle göra det. Jag vill verkligen inte åka hem till det liv jag har där. Eller liv och liv, jag har inget liv där. Det enda jag har kvar i sverige, som dock är en stor anledning till att åka hem, är min inkomstkälla - jobbet! Det är där jag tjänar mitt bröd, det är det som gör det möjligt för mig att kunna åka såhär till Turkiet och njuta av livet i små eller långa perioder. Och det här är inte sista resan jag gör hit, verkligen inte. Redan nästa år ska jag tillbaka nästan lika länge som jag nu är här. Jag vill passa på att resa bort från sverige så mycket det bara går, innan jag och Mehmet stadgar oss i Sverige för några år framöver.
Jag har verkligen tänkt om och omprioriterat sen jag kom hit till Alanya. Jag trivs nu mera med att vara en liten turk-hemmafru, även om jag inte är det ut i fingerspetsarna och även om jag inte skulle vilja vara det för alltid. Men min vardag här med att gå hemma och småplocka, laga mat, baka lite ibland, bjuda hem lite folk osv. - det är verkligen njutningsfullt och rogivande. I love it!!! Men nog förstår väll jag att det kommer en dag när man vill få upp pulsen lite igen, börja jobba och tjäna stora pengar. Jag är inte beredd att släppa alla bekvämligheter för att gå hemma. Jag vill fortfarande ha viss materiell standard, kunna unna mig lite lyx i vardagen, shoppa kläder, fixa håret på salonger osv.
Mehmet är verkligen den mannen jag vill leva med för resten av mitt liv. Och jag inser det mer och mer för varje dag som går. Han har tjatat om giftemål så länge nu, men jag har bara känt mig negativ och velat flytta det på framtiden. Men nu börjar jag faktiskt längta och känna att det känns rätt, att vi borde slå till snart. För vi VILL ju leva med varandra, vårda varandra, finnas där i nöd och lust för resten av våra liv, det är ju det vi vill. Så varför vänta... imorgon kanske det är för sent... (?) Jag ska tänka ett litet tag till på saken, låta det sjunka in i mitt huvud och i mitt hjärta och sen kanske jag är beredd att sätta ett datum för den stora dagen, som inte kommer att vara så värst långt borta.
Tankarna har börjat vandra hemåt mer och mer. Ja, inte på det sätt ni tror att jag skulle ha hemlängtan. Nej, nej, om jag kunde stanna här hela livet från nu så vettesjutton om jag inte skulle göra det. Jag vill verkligen inte åka hem till det liv jag har där. Eller liv och liv, jag har inget liv där. Det enda jag har kvar i sverige, som dock är en stor anledning till att åka hem, är min inkomstkälla - jobbet! Det är där jag tjänar mitt bröd, det är det som gör det möjligt för mig att kunna åka såhär till Turkiet och njuta av livet i små eller långa perioder. Och det här är inte sista resan jag gör hit, verkligen inte. Redan nästa år ska jag tillbaka nästan lika länge som jag nu är här. Jag vill passa på att resa bort från sverige så mycket det bara går, innan jag och Mehmet stadgar oss i Sverige för några år framöver.
Jag har verkligen tänkt om och omprioriterat sen jag kom hit till Alanya. Jag trivs nu mera med att vara en liten turk-hemmafru, även om jag inte är det ut i fingerspetsarna och även om jag inte skulle vilja vara det för alltid. Men min vardag här med att gå hemma och småplocka, laga mat, baka lite ibland, bjuda hem lite folk osv. - det är verkligen njutningsfullt och rogivande. I love it!!! Men nog förstår väll jag att det kommer en dag när man vill få upp pulsen lite igen, börja jobba och tjäna stora pengar. Jag är inte beredd att släppa alla bekvämligheter för att gå hemma. Jag vill fortfarande ha viss materiell standard, kunna unna mig lite lyx i vardagen, shoppa kläder, fixa håret på salonger osv.
Mehmet är verkligen den mannen jag vill leva med för resten av mitt liv. Och jag inser det mer och mer för varje dag som går. Han har tjatat om giftemål så länge nu, men jag har bara känt mig negativ och velat flytta det på framtiden. Men nu börjar jag faktiskt längta och känna att det känns rätt, att vi borde slå till snart. För vi VILL ju leva med varandra, vårda varandra, finnas där i nöd och lust för resten av våra liv, det är ju det vi vill. Så varför vänta... imorgon kanske det är för sent... (?) Jag ska tänka ett litet tag till på saken, låta det sjunka in i mitt huvud och i mitt hjärta och sen kanske jag är beredd att sätta ett datum för den stora dagen, som inte kommer att vara så värst långt borta.
Hotellet ombokat - underbara vänner!
Min underbara Anna L. skrev till mig igår att hon kontaktat vårt hotell och frågat om en ombokning var möjlig. Efter bara några minuter så plingade det till i min mailbox och där låg en ombokning av hotelldatumen.
TACK Anna, du är helt underbar. Om du bara visste hur mycket detta gjorde för mig, nu när jag slapp betala dubbla hotellavgifter.
Vad skulle man göra utan goda vänner. Tyvärr så är det väldigt många som verkar ha försvunnit och inte alls bryr sig nu när jag har åkt hit till Alanya. Jag tror mig ha talat om för alla att jag inte har ekonomiska möjligheter att ringa och sms:a till alla, utan att det är kommunikation via datorn som gäller. Samt att jag hoppas att ni har intresse i att läsa min blogg för att se vad jag pysslar med, då jag inte har möjlighet att maila alla där hemma personligen om precis samma saker. Det må tyckas lite opersonligt eller osocialt, men min tid räcker inte riktigt till till det, hur gärna jag än vill skriva till er alla och hela tiden.
För er som fortfarande vill kontakta mig och bryr er om vad jag gör så finner ni mig på nedan:
- Skype
- MSN
- Facebook
- Min blogg där det går att kommentera
- Mailen
- Svenska mobilnumret för att skicka sms
- Turkiska mobilnumret för att ringa och skicka sms, 0090 534 322 9221
TACK Anna, du är helt underbar. Om du bara visste hur mycket detta gjorde för mig, nu när jag slapp betala dubbla hotellavgifter.
Vad skulle man göra utan goda vänner. Tyvärr så är det väldigt många som verkar ha försvunnit och inte alls bryr sig nu när jag har åkt hit till Alanya. Jag tror mig ha talat om för alla att jag inte har ekonomiska möjligheter att ringa och sms:a till alla, utan att det är kommunikation via datorn som gäller. Samt att jag hoppas att ni har intresse i att läsa min blogg för att se vad jag pysslar med, då jag inte har möjlighet att maila alla där hemma personligen om precis samma saker. Det må tyckas lite opersonligt eller osocialt, men min tid räcker inte riktigt till till det, hur gärna jag än vill skriva till er alla och hela tiden.
För er som fortfarande vill kontakta mig och bryr er om vad jag gör så finner ni mig på nedan:
- Skype
- MSN
- Min blogg där det går att kommentera
- Mailen
- Svenska mobilnumret för att skicka sms
- Turkiska mobilnumret för att ringa och skicka sms, 0090 534 322 9221
söndag 14 november 2010
"Alla sätt är bra förutom de dåliga"
Fick just tillbaka tvätten från städerskan. Hahaa!!! =D Undra om jag får behålla kundvagnen...(?)
"Inget ont som inte har något gott med sig"
Igår inträffade något ledsamt vilket gjorde att Mehmet blev tvungen att kasta sig iväg till Adiyaman. Det var en familjär angelägenhet som gjorde att han inom 1tim fattade beslut om att åka, packade väskan och gav sig iväg mitt i natten. Han och hanns kusin tog bilen dit, 10tim resa. Av många anledningar så var det inte aktuellt för mig att åka med dit. Så nu är jag ensam kvar här i Alanya. Mehmet vet inte när han kommer tillbaka, men troligen om 5-7 dagar. Både han och jag var så ledsen när han åkte, vi vill inte vara ifrån varandra såhär. Min lilla, lilla älskling.
Men mitt i allt elände så finns det ju små ljusglimtar. I alla fall för mig. Man kanske inte ska skoja i ett sånt här läge, men nu kan jag äntligen få äta min blomkålsgratäng som jag längtat efter så länge. Dessutom så får jag många extra dagar nu till att slutföra min inlämning/tenta i Turismkursen, som jag haft totalt panik för de senaste dagarna. Utan den så kan jag inte få godkänt i kursen och utan godkänd kurs så lär CSN kräva tillbaka studiemedlen av mig, så jag måste verkligen lämna in detta.
Vi skulle ju ha åkt till Istanbul imorgon, men vi fick ändra planerna. Vi fick, utan bekymmer, boka om flygbiljetterna till 25-29 november. Dock så blir vi nog tvungna att betala ett outnyttjat hotellrum och boka ett nytt. Jag ska kolla det närmare idag. En sur utgift, som inte riktigt ingick i min budget, men det är sånt som händer.
Vet inte riktigt vad jag ska företa mig den kommande veckan. Förmodligen plugga så mycket jag bara orkar, samt unna mig lite behandlingar och grejer. Jag är rätt så slut ärligt talat, efter en mycket intensiv skolperiod. Men snart lugnar det ner sig hoppas jag.
Men mitt i allt elände så finns det ju små ljusglimtar. I alla fall för mig. Man kanske inte ska skoja i ett sånt här läge, men nu kan jag äntligen få äta min blomkålsgratäng som jag längtat efter så länge. Dessutom så får jag många extra dagar nu till att slutföra min inlämning/tenta i Turismkursen, som jag haft totalt panik för de senaste dagarna. Utan den så kan jag inte få godkänt i kursen och utan godkänd kurs så lär CSN kräva tillbaka studiemedlen av mig, så jag måste verkligen lämna in detta.
Vi skulle ju ha åkt till Istanbul imorgon, men vi fick ändra planerna. Vi fick, utan bekymmer, boka om flygbiljetterna till 25-29 november. Dock så blir vi nog tvungna att betala ett outnyttjat hotellrum och boka ett nytt. Jag ska kolla det närmare idag. En sur utgift, som inte riktigt ingick i min budget, men det är sånt som händer.
Vet inte riktigt vad jag ska företa mig den kommande veckan. Förmodligen plugga så mycket jag bara orkar, samt unna mig lite behandlingar och grejer. Jag är rätt så slut ärligt talat, efter en mycket intensiv skolperiod. Men snart lugnar det ner sig hoppas jag.
Hamamen - rena PARADISET
Jag och Mehmet ville mysa lite tillsammans så vi bestämde oss för att åka till ett lite finare Hamam. Det är turkiskt bad där man blir skrubbad från topp till tå, får tvålmassage, ibland ansiktsmask, bada bastu, ofta både vanlig och eukalyptusbastu, jakuzzi eller vanlig pool samt som avslutning en oljemassage.
Vi hade först tänkt att åka till ett hamam som jag varit på tidigare, men de hade ju stängt för sässongen. Så gick jag förbi två olika reseförsäljare utmed Atatürkgatan som hade bra erbjudanden. Den ene sålde inträde till GrandAlanya hamam för ynka hundringen. Där har jag varit tidigare men nivån där är inte direkt god, så vi pratade med den andra försä
ljaren. Han hade erbjudande till ett hamam som jag aldrig hört talas om förut, Hitit Hamam på östra sidan. Han menade på att ord.pris var 60euro, men när han såg min inställning och att jag var påväg att gå till den andra försäljaren så sänkte han priset till ett riktigt kanonerbjudande om jag får säga det själv.... 150kr. Vi nappade direkt då vi kände att detta verkade vara något för oss.
Vi blev hämtade inom 5min av pickup-servicen och han tog oss dit på några minuter. Det såg lite skumt ut på utsidan, men där nere vara det riktigt jäkla fräsht. Vi bytte om till badkläder, tog en snabb dusch och fick varsin turkhanduk runt höfterna.
Först var det bastubad i vanlig bastu. Vi satt kanske 10min. Där efter var det eukalyptusbastu, men jag stod inte ut mer än max 3 min. Sen fick vi plumsa ner i en svalkande jakuzzi och beställde in förfriskningar. Där var det så otroligt mysigt och avkopplande, så vi låg nog där i 20min.
Sen tog de oss vidare in till själva hamamrummet. Där inne är det fuktigt
och varmt som sjutton och man får lägga sig på ett stort marmorpodie. Jag fick urturkarnas urturk som tog hand om mig. Stor och rund mage, hår över hela kroppen, flint och ett par tänder saknades. Som tur var luktade han inte vitlök. Men han var trevlig att prata med och magen guppade på honom när han skrattade. Han blev lite exalterad av den kurviga kvinna man är. Jag tänkte att det är bäst att jag tittar på Mehmet så att han inte sitter där o är svartsjuk och arg. Men då såg jag att han blev väl omhändertagen av en liten thailändsk tjej, så han var inte så brydd av vad som hände borta hos mig *lite skoj o ironi*. Vi skrubbades ordentligt på kroppen, de skrubbade ett par tag med en pimpsten på fötterna och sen fick vi rejält hård tvålmassage. Ja om ni ser bilden här så kanske ni förstår att gubben hade lite krut i nyporna.
Efter detta var det relax i VitaminBaren. Där låg vi på solsängar, tog varsin öl och fick lermask i ansiktet. Så söta vi var =)
När man klev ut från Hitit efter 2,5tim så var man verkligen som en ny människa. Vi fick även skjuts tillbaka till hotellet bara efter 10min från att vi var klara. Helt otroligt billigt och så otroligt prisvärt.
Av alla våra äventyr den här veckan så slår hamamen de andra med hästlängder. Jag o Mehmet bestämde oss för att åka dit igen om några veckor när vi har fått pengar igen. Jag kan knappt vänta!
Vi hade först tänkt att åka till ett hamam som jag varit på tidigare, men de hade ju stängt för sässongen. Så gick jag förbi två olika reseförsäljare utmed Atatürkgatan som hade bra erbjudanden. Den ene sålde inträde till GrandAlanya hamam för ynka hundringen. Där har jag varit tidigare men nivån där är inte direkt god, så vi pratade med den andra försä
ljaren. Han hade erbjudande till ett hamam som jag aldrig hört talas om förut, Hitit Hamam på östra sidan. Han menade på att ord.pris var 60euro, men när han såg min inställning och att jag var påväg att gå till den andra försäljaren så sänkte han priset till ett riktigt kanonerbjudande om jag får säga det själv.... 150kr. Vi nappade direkt då vi kände att detta verkade vara något för oss.Vi blev hämtade inom 5min av pickup-servicen och han tog oss dit på några minuter. Det såg lite skumt ut på utsidan, men där nere vara det riktigt jäkla fräsht. Vi bytte om till badkläder, tog en snabb dusch och fick varsin turkhanduk runt höfterna.
Först var det bastubad i vanlig bastu. Vi satt kanske 10min. Där efter var det eukalyptusbastu, men jag stod inte ut mer än max 3 min. Sen fick vi plumsa ner i en svalkande jakuzzi och beställde in förfriskningar. Där var det så otroligt mysigt och avkopplande, så vi låg nog där i 20min.
Sen tog de oss vidare in till själva hamamrummet. Där inne är det fuktigt
och varmt som sjutton och man får lägga sig på ett stort marmorpodie. Jag fick urturkarnas urturk som tog hand om mig. Stor och rund mage, hår över hela kroppen, flint och ett par tänder saknades. Som tur var luktade han inte vitlök. Men han var trevlig att prata med och magen guppade på honom när han skrattade. Han blev lite exalterad av den kurviga kvinna man är. Jag tänkte att det är bäst att jag tittar på Mehmet så att han inte sitter där o är svartsjuk och arg. Men då såg jag att han blev väl omhändertagen av en liten thailändsk tjej, så han var inte så brydd av vad som hände borta hos mig *lite skoj o ironi*. Vi skrubbades ordentligt på kroppen, de skrubbade ett par tag med en pimpsten på fötterna och sen fick vi rejält hård tvålmassage. Ja om ni ser bilden här så kanske ni förstår att gubben hade lite krut i nyporna. Efter detta var det relax i VitaminBaren. Där låg vi på solsängar, tog varsin öl och fick lermask i ansiktet. Så söta vi var =)
Sen kom det man längtat efter hela dagen - MASSAGEN. Detta hamam hade ju lite högre klass så de hade satsat på thaimassage istället för traditionell turkisk massage, något som jag och Mehmet var riktigt nöjda och glada över. Mehmet masserades av en liten thaia och en 2meter lång ukraina kvinna masserade mig. Det var heeeeelt sjuuuukt underbart och jag somnade nästan under dessa ca 45min. Har saknat thaimassagen så otroligt sen thailandsresan i vintras.
När man klev ut från Hitit efter 2,5tim så var man verkligen som en ny människa. Vi fick även skjuts tillbaka till hotellet bara efter 10min från att vi var klara. Helt otroligt billigt och så otroligt prisvärt.
Av alla våra äventyr den här veckan så slår hamamen de andra med hästlängder. Jag o Mehmet bestämde oss för att åka dit igen om några veckor när vi har fått pengar igen. Jag kan knappt vänta!
DimCay
Efter en liten åktur med jeepen, där min keps höll på att blåsa av så kom vi in på vägen vid DimCay. Vi passerade många ställen utmed vägen och på ett ställe så sprutade det vatten från någon slag "lustig" fontän, så vi blev blöta hela högen. Kul skämt! Det var riktigt kallt där nere i floddalen, iskallt på sina ställen. Vi körde till en av de platser som ligger närmst Alanya om man så säger och där fick vi kliva av och sträcka på benen. Här skulle vi nu käka och softa i ett par timmar. Detta var den sista anhalten.
DimCay var riktigt mysigt och dit vill jag åka fler gånger. Man sitter på kuddar på stora platåer ut mot vattnet, helskönt. Under en så forsar det kristallklara iskalla vattnet. Det märktes dock att sässongen är slut, då det var nästan folktomt, inte så väl städat i naturen och det gick inte att bada. Dessutom hade de flesta av restaurangerna där stängt.
Vi serverades förrättssallad och bröd samt dryck. Till huvudrätt kunde man välja på kyckling eller fisk. Jag fick vegetariskt såklart. Vi var så trötta när vi väl kommit hit så jag orkade inte fota så mycket så inga bilder på maten. Vi åt sloprent på tallrikarna då man var rätt så hungrig efter 4 timmars resa. Där efter tog vi in en te och satt och mös och njöt av vattenporl och stillhet.
DimCay var väldigt romantiskt och jag hade nog föredratt att jag och Mehmet satt själva vid ett bord, men översocial som han är så bjöd han in halva jeep-gänget till vårt bord.
Efter ett par timmar med avkoppling så styrde jeepen oss hem tillbaka till hotellet. Nöjda och slutkörda var vi och somnade skönt i sängen när vi kommit hem.
Kan sammanfatta det som att hela det här äventyret med råge var värt de ynka 200kr som det kostade per person (inkl. maten men exkl. drycken). Rekommenderar det verkligen!
JeepSafari runt Alanya
Vi blev hämtade vid hotellet i den här ordentligt tuffa Jeepen. Med på flaket var ett äldre par i 50-60-års åldern, ett medelålders par, ett par yngre tjejer samt en man som reste själv. SAMTLIGA tyskar, eller i alla fall tysktalande. Det var riktigt nice att sitta där bak, högt satt man och det fläktade rejält.... lite väl mycket kanske. Jag hade glömt att sätta upp håret så jag fick slänga på mig keps, solglasögon och en tröja över axlarna för att inte håret skulle blåsa bort =)
Vi körde bortåt längs östra stranden och in i Oba. Kul att se det området som en bonus, hur ofta är man på östra sidan liksom. Mehmet guidad mig lite bland hanns gamla arbetsplatser. Vi körde förbi en djurmarknad och sen bar det upp i bergen.
Stigarna var bra klingelikrokiga vill jag lova. Första stoppet var vid en utsiktsplats där man såg ut över hela alanya stad, över Medelhavet osv. Där guidade chauffören oss med att berätta en massa historia om området, bergen och alanya... allt på tyska så klart. Jag tog inga bilder där då det inte kändes så jätteintressant. Jag hade fullt upp med att hålla svärmen med jättemyggor borta från ben och armar.
Med på bilen fanns också en sk. "Paparazzi-fotograf" Jag skulle INTE vilja byta jobb med dem kan jag säga. Ni ser ju här på bilden att de under hela safarin hängde utanför bilen. Stod de inte i bak vid reservdäcket så hängde de vid sidan av bilen. Livsfarligt!!! Deras uppgift var i alla fall att filma hela färden, oss som var med och utsikten här och där. Filmen kunde man sen köpa i ett paket med en massa foton för typ 250kr. Inget som vi planerade att göra.
Vårt nästa stopp var högt uppe i bergen där man såg ut över härliga bergsdalar. Det var verkligen vackert där uppe. På vägen dit hade vi både fått åka på "Turkish Autobahn", blivit visade "Turkish Eifeltorn" samt senare skulle vi bli erbjudna "Turkish panncakes" =) Men det härliga i kråksången var att man fick se delar av det äkta turkiet. Gamla bebyggelser, gamla gubbar och gummor som bodde väldigt enkelt i stenhus med lite höns, kossor och andra djur. De gick där och rensade i rabatter och grävde i jorden och var så söta. Mehmet berättade på flera ställen vi åkte förbi att sådär ser det ut i Adiyaman, där han kommer ifrån. Han blev riktigt nostanlgisk och fick hemlängtan.
Jeepen styrde sedan vidare i bergen... upp, upp, upp... och jag o Mehmet njöt rejält, även om Mehmet började bli lite illamående av alla gupp, kast, svängar, krokar, backar och dalar.
Nästa anhalt var en väldigt gammal moské mitt ute i ingenstans. Först fick vi kika lite själva, sen var det dags för att gå in i moskén. Som kvinna var man tvungen att täcka håret, knäna och axlarna såklart. Det gjorde man med olika sjalar och shalvar byxor som fanns till låns. Jag slängde på mig min långärmade tröja, byxor hade jag redan och sen lånade jag en sjal till huvet. Mehmet var riktigt nöjd o belåten när han såg mig. I moskén höll chauffören ett lite mindre föredrag om byggnaden, omgivningen, rutiner och information kring islam, bön och annat. Men han hade så mycket att prata om och allt skulle sägas på både englska och tyska, så jag hann inte riktigt med. Mehmet fick också posera vid "tvättstället" inför min skoluppgift =)
Efter moskén så gick vi bara nedanför backen. Där satt det gamla tanter ock sålde hembroderade dukar, shalvar, smycken och annat.
Sen gick vi lite längre bort och där väntade något som jag sällan skådat (se bilden till vänster). Jag får nog lov att kalla det en trädkoja, men det var en restaurang. Det var ett trädruckel där man såg igenom golvplankorna till nästan våning eller ner till marken. Inredningen bestod av hopplock från när och fjärran i turkiet. Ett kråkslott som tordes vara 200år gammalt eller nått. Vi vandrade upp för vingliga trätrappor och där högst upp var själva matserveringen då (se bilden i mitten och till höger). Det var här de turkiska pannkakorna serverades, men de verkade lite suspekta så jag o Mehmet var lite pinsamma och åt medhavt matsäck. Vi klarade oss i alla fall utan att ramla ner till undre våningen =)
Jeepen styrde nu vidare ner för bergssluttningarna. Ja, vansinnesfärd är nog det ord som beskriver det bäst. De slingriga kostigarna var så smala på vissa ställen så att man knappt kunde gå tre i bredd. Men det var kul, även om man vid ett par tillfällen bad till högre makter om att få leva liiiite till. I alla fall tills JeepSafarin var slut =)
Nere i dalen så kom vi äntligen fram till den stora dammen, som vi skymtat högt uppe ifrån bergen. Jag har bara sett bilder på den sedan tidigare, men nu fick jag se den på riktigt. Mäktig och stor och vacker att kika på.
Själva bergs-safarin började närma sig slutet, det var nu dags att styra vidare mot lite mer civiliserade områden. Vi hann inte komma mer än några hundra meter från dammen så möts vi att detta. Man visste inte om man skulle skratta eller gråta. Den andra jeepen som varit oss hack i häl sen vi startade hade på något oförklarigt vänster kört upp på en 1meter hög grushög som någon behagats tippa tvärs över vägen. Ja det var bra mycket grus som låg där som ni ser och hur denna jeep ens hade tagit sig upp på denna hög var för alla ett mysterium. Jag fick nästan ett skrattanfall för att det såg så komiskt och ologiskt ut när bilen hängde där och vickade lite fram o tillbaka med typ alla fyra hjulen i luften.
Jag var så förundrad så tanken slog mig inte först att passagerarna, som hade klivit ur och stod vid sidan om, kanske var skadade. Så var inte fallet. Det visade sig senare att chauffören gjorde en chansning (snacka om turk-chansning) och bad alla passagerare att kliva ut medans han hoppades på att kunna köra över grushögen. Ja, för mig låter det helt ologiskt, och uppenbarligen så gick det inte så bra.
De var många mannar som försökte gunga ner bilen från den lilla kullen, men den gick knappt att rucka på. Med Mehmet i spetsen så fick de tag på en gammal torkad gummislang som låg i diket och den band de fast mellan vår bil och deras. Ja men visst, det gick ju toppen.... INTE. Slangen gick av typ 2 gånger och då gav alla upp. Där emellan så hade vi börjat bli irriterade och ville åka där ifrån, det var ju inte vår bil, så varför förstöra vårt äventyr inklusive deras som redan var förstört. Vår chaufför resonerade lite granna likadant även om han gjorde vad han kunde för att hjälpa till. Han blev också riktigt förbannad när en av passagerarna nästan krävde att vår bil skulle putta på den andra bilen så att deras bil kanske skulle komma ner. Vår chaufför ville ju inte förstöra sin bil med en sådan handling och menade också att detta var två olika resebolag. Passagerarna i andra bilen hade blivit måttligt irritrade vid det här laget och krävde av deras chaufför att få dit en ny jeep. Jo men visst, det trodde dom va...? Precis som att han skulle våga ringa sin chef och berätta om ödet, det är ju turkiet vi talar om, han skulle ju förlora jobbet på det såklart.
Till slut gav vi upp räddningsförsöken och åkte vidare. Kosan styrdes nu mot DimCay området för en middag. Detta får ni läsa om i nästa inlägg i bloggen. Vi fick sedan veta att de andra efter nån timma eller två hade fått loss bilen iaf. Måste varit ett under eller något.
fredag 12 november 2010
Jag har inte tid!
Jag sitter och pluggar som en galning idag. Har nog suttit 7 timmar idag och börjar bli redigt trött i skallen. Jag måste bli klar med en uppgift innan jag tar välbehövligt ledigt och åker till Istanbul.
Jag får lov att återkomma med uppdateringar om mina äventyr. Jeep-Safarin igår samt det övriga som skall ske i veckan. Imorgon hade vi planerat Sultans Hamama i Tosmur, men de hade stängt för sässongen, så vi ska gå till ett annat hamam, antingen Cemberlitas eller Grand Alanya hamam. Sen på söndag blir det manikyr och pedikyr och den förbenade armvaxningen som inte hunnits med. Jag måste också ta foton för min UT ansökan som skall lämnas in när vi kommit hem från Istanbul. SUCK!!! Hur ska jag hinna med allt. Jag fixar inte stress i livet nu.
I övrigt så har jag bakat en kladdkaka idag. Har inget deciliter-mått så jag höftade ingridienserna lite, medans Mehmet läste det svenska receptet från datorn =D Istället för ströbröd så krossade vi chokladkakor, gick hur bra som helst. Kakan blev suverän, men Mehmet hann inte smaka då har fick rusa till jobbet. Vi sov länge och var trötta från äventyret igår.
Något som i alla fall var positivt... Jag fick ett tips av "Anonym" här på bloggen om att vårt flygbolag AtlasJet har gratis transfer till flygplatsen. KANOOOOON säger jag bara! Jag som var så orolig för hur vi skulle ta oss till flygplatsen i tid med någon slags transferbuss, men de löste sig ju galant. TACK Anonym!!!
Jag får lov att återkomma med uppdateringar om mina äventyr. Jeep-Safarin igår samt det övriga som skall ske i veckan. Imorgon hade vi planerat Sultans Hamama i Tosmur, men de hade stängt för sässongen, så vi ska gå till ett annat hamam, antingen Cemberlitas eller Grand Alanya hamam. Sen på söndag blir det manikyr och pedikyr och den förbenade armvaxningen som inte hunnits med. Jag måste också ta foton för min UT ansökan som skall lämnas in när vi kommit hem från Istanbul. SUCK!!! Hur ska jag hinna med allt. Jag fixar inte stress i livet nu.
I övrigt så har jag bakat en kladdkaka idag. Har inget deciliter-mått så jag höftade ingridienserna lite, medans Mehmet läste det svenska receptet från datorn =D Istället för ströbröd så krossade vi chokladkakor, gick hur bra som helst. Kakan blev suverän, men Mehmet hann inte smaka då har fick rusa till jobbet. Vi sov länge och var trötta från äventyret igår.
Något som i alla fall var positivt... Jag fick ett tips av "Anonym" här på bloggen om att vårt flygbolag AtlasJet har gratis transfer till flygplatsen. KANOOOOON säger jag bara! Jag som var så orolig för hur vi skulle ta oss till flygplatsen i tid med någon slags transferbuss, men de löste sig ju galant. TACK Anonym!!!
torsdag 11 november 2010
Städat o fixat + ÄVENTYR!!!
Igår behövde jag bara vara hemma och ordna en massa. Det var så skitigt i lägenheten så vi mådde nästan dåligt. Städerskan hade ju inte behagats dyka upp på säkert en vecka, så vi fick köra lite egen städning. Torkade lite här och där och sopade upp det värsta från golvet. Sen var det dags för berget med disk som inte hade diskat sig självt. Sen tvätta lite för hand också. Där efter lagade vi Spagetti Bolognese, vegetarisk såklart, och vi blev runda, mätta o goa.
Mehmet gick och jobbade vid 17 och jag var inte långt efter att komma dit och sätta mig. Men vi blev inte långvariga. Redan vid 21 tiden sa Mehmets chef att han fick gå hem, dom hade inte en enda gäst. Skönt!
Under kvällen hade vi satt lite planer. Vi ville ju åka till Dimcay i bergen här någon dag. Vi ville göra det på billigaste sätt. Mehmet gick o snackade med en reseförsäljare som hade ett väldigt bra erbjudande. Så idag på morgonen ska vi iväg på Jeep-Safari i typ 6tim. Dom gör ett stopp i Dimcay på 2tim och man får nog även se lite annat skulle jag tro. Det blir perfekt med tanke på min skola där jag måste fota en massa. Vi betalade 200kr per person för kalaset och då ingår mat i Dimcay. Billigare än så kunde vi knappast komma undan. Hade vi tagit taxi hade det kostat samma, men då får vi ju inte ut så mycket upplevelse och ingen mat i det priset. Och hade vi tagit scooter så hade det i slutändan blivit samma pris, om vi ska hyra dessa och sen köpa mat. Och jag hade nog inte vågat köra i den här stan faktiskt.
Mehmet gick och jobbade vid 17 och jag var inte långt efter att komma dit och sätta mig. Men vi blev inte långvariga. Redan vid 21 tiden sa Mehmets chef att han fick gå hem, dom hade inte en enda gäst. Skönt!
Under kvällen hade vi satt lite planer. Vi ville ju åka till Dimcay i bergen här någon dag. Vi ville göra det på billigaste sätt. Mehmet gick o snackade med en reseförsäljare som hade ett väldigt bra erbjudande. Så idag på morgonen ska vi iväg på Jeep-Safari i typ 6tim. Dom gör ett stopp i Dimcay på 2tim och man får nog även se lite annat skulle jag tro. Det blir perfekt med tanke på min skola där jag måste fota en massa. Vi betalade 200kr per person för kalaset och då ingår mat i Dimcay. Billigare än så kunde vi knappast komma undan. Hade vi tagit taxi hade det kostat samma, men då får vi ju inte ut så mycket upplevelse och ingen mat i det priset. Och hade vi tagit scooter så hade det i slutändan blivit samma pris, om vi ska hyra dessa och sen köpa mat. Och jag hade nog inte vågat köra i den här stan faktiskt.onsdag 10 november 2010
Resa till Istanbul
Igår bokade vi resan till Istanbul. Vi ska vara där 15-18 november för att se oss omkring, se Blå moskén (se bild nedan, man kan se den från vissa rum på hotellet), Grand Bazar, kanske shoppa lite, mysa på hotellet, äta gott och njuta. Det ska verkligen bli kanonskoj. Vi flyger från Antalya flygplats till Atatürk flygplatsen strax utanför Istanbul. Mehmet har en morbror där som gärna vill träffa oss, så med lite tur så kanske vi blir hämtade av honom vid flyger och skjutsade till hotellet.
Vi ska bo på Star Holiday Hotel, som ligger i området Gamla stan-Sultanahmet och har totalt 32 rum. Där har man väldigt nära till alla sevärdigheter, gångavstånd, det är perfekt. Hotellet var billigt, men jag hoppas att kvaliten är okej. Vi behöver ingen lyx, vi ska ju inte häcka på hotellet hela resan. Vi betalade 650kr per person tur och retur för flyget med AtlasJet, samt 900kr totalt för hotellet i 3 nätter och då ingår frukost. Sen tar vi Metro-bussen till flygplatsen i Antalya och förhoppningsvis så hinner vi med Metrobussen även på hemvägen, vi landar ganska så sent.
Vi ska bo på Star Holiday Hotel, som ligger i området Gamla stan-Sultanahmet och har totalt 32 rum. Där har man väldigt nära till alla sevärdigheter, gångavstånd, det är perfekt. Hotellet var billigt, men jag hoppas att kvaliten är okej. Vi behöver ingen lyx, vi ska ju inte häcka på hotellet hela resan. Vi betalade 650kr per person tur och retur för flyget med AtlasJet, samt 900kr totalt för hotellet i 3 nätter och då ingår frukost. Sen tar vi Metro-bussen till flygplatsen i Antalya och förhoppningsvis så hinner vi med Metrobussen även på hemvägen, vi landar ganska så sent.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)