Vi skulle ju då ordna med det sista för visumet. Jag och Mehmet ringde Mehmets chef Ahmet som har erfarenhet av sådant och han erbjöd sig att hjälpa oss. Vi gick till Best för att möta upp honom. Då kom Norsk-Turken dit och från dem fick vi en massa goda tips. Det kändes bra att prata med Norsk-Turken, då han är lika mycket norsk som turk och han o jag är liksom mer på samma nivå. Och det är lättare att förstå varandra när man har samma synsätt på hur saker och ting skall lösas.
.
Vi tog i alla fall en taxi till Tax-Office... som låg.... någonstans... uppåt... typ. På vägen dit så berättade Mehmet för taxichauffören vad vi skulle göra och han förstod direkt. Han körde oss dit på en gång. Vårt mission, enligt tidigare information vi fått, var att kopiera två sidor i mitt pass, gå in och betala tax på Tax-office och sedan åka därifrån.
.
Taxichauffören visade sig ha varit där ett antal gånger och kände tydligen hela kontoret. Jag insåg att jag inte skulle ha en chans i det här läget om jag själv skulle försöka mig på att lösa något. Som Svensk så vill man ju gärna säga "Jag kan själv, inte ska väll du....". Men jag förstod att sånna här saker förstår sig bara turkar på.
.
Vi klev ur taxin och chauffören styrde med bestämda steg riktningen till andra sidan gatan mitt emot Tax-Office. Men vaaad ska han krångla med nuuuuu, tänkte jag såklart. Det visade sig att där, lite strategiskt placerat, låg typ 5 kopieringsaffärer där man kunde kopiera just papper för sånna här ärenden. Så vi drog snabbt två kopior av varje sida och gick sedan över till Tax-Office. Där inne knödde sig chauffören före alla och sprang mellan de olika små luckorna för olika ärenden. På ett par sekunder så var vi uppe på övervåningen och där kände han givetvis killen i luckan. Det tog kanske 2min så hade jag fått ett speciellt nummer, efter att ha lämnat en kopia av mitt pass, min mammas samt pappas namn '(helt ologiskt för en svensk medborgare som är myndig) samt namnet på det hotell vi bor på. Där efter var det bara att ruscha ner till första våning igen för att gå till nästa lucka. Där betalade vi 129lira 65kurus och fick ett kvitto tillbaka. Sen kastade vi oss in i taxin igen och åkte hem.
.
Det gick så fort allting så jag hann knapt blinka. Jag o Mehmt hoppade av en bit bortanför vårt hotell för att gå in på ett Internetcafé för att printa papper från min internetbank som bevis på att jag har 1000dollar på kontot för att klara mitt uppehälle.
.
Vi tog en välbehövlig paus på Oba Ekmek, som jag skrev om i tidigare inlägg och sen drog vi vidare med buss till Polisen igen. Jag var tvungen att varva ner mig riktigt ordentligt innan vi klev innanför dörrarna. Jag visste ju inte vad vi hade att vänta. Skulle det vara 25 pers före, skulle polisen krångla med oss åter igen, vad skulle hända...?
.
Vi kommer in, 1 före i kön och jag o Mehmet gjorde nästan ett glädjeskutt av lättnad. På en halvminut blev det vår tur. Polisen, samma som förra gången, granskade våra uppgifter noggrant. Sen kom han fram till mitt kontouttrag från internetbanken, som en av poliserna redan förra gången sagt var okej. Men detta papper godkändes inte.... Mehmet stod och dividerad med honom i säkert 5min om detta papper, men polisen hävdade att vi måste ha papper från en turkisk bank med dessa pengar. Det är ju givetvis inget som jag har. Till slut fick vi tag på mannen från förra gången som godkänt att det papper jag tagit med var okej. Vi drog bara en kopia på mitt VISA-kort, fram och baksida (ja det är ju inget man någonsin hade lämnat ut i sverige, men vad hade jag liksom för val), och sen var helt plötsligt mina handlingar kompletta. Vi var också tvungna att betala 138lira för den Blå boken, som man måste ha för sånna här ärenden. Den "lilla blå" kan man sedan använda 4 gånger till utan att behöva betala igen.
.
Det slutade med att den sura polisen sa "Nu har jag tagit en av mina plastmappar till er ansökan, så nästa gång måste ni betala den när ni kommer hit för att hämta Blå boken". Ja, att man inte bröt ihop för mindre alltså. Hela kontoret var liksom fullt med tusentals sånna plastmappar, så varför skulle just vi betala för den vi fick..?
.
Ja, det här är verkligen turkiet i ett nötskal. Allt är helt ologiskt. Jag sa det till Mehmet, tänk om jag varit själv här och skulle ordna allt detta. Det hade ju tagit mig säkert 2mån att bara hitta rätt och få fram alla papper för ansökan. Thank you God, att man inte är själv här. Om 10 dagar skall jag enligt polisens uppgift ha Blå boken i min hand. Jag räknar med 20 dagar, så då kanske den kommer om 30!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar