Kale

Vår plan var att besöka borgen för att ingen av oss sett den och för att jag skulle ta foton för ett skolarbete. Vi ville ju göra utflykten så billigt som möjligt förståss så vi tänkte ta bussen både upp och ner. Bussen skulle gå varje kvart över, men självklart så missade vi den med 1minut. Vi tog en taxi för 60kr upp istället. Det gick fort och det var verkligen slingrigt och klingelikrokigt, men man hann inte se så mycket på vägen.

Väl där uppe så fick man ett smakprov på den magnifika utsikten. Vi gick fram till ingången av borgen och insåg att inträdet var 50kr per person. Eftersom båda tänkte att hit lär vi inte åka på ett bra tag igen, så tänkte vi att vi betalar och går in. Jag passade på att fota Mehmet vid ingången, porten till borgen samt de kvinnor som satt utanför och sålde sina hemastickad prylar.

Inne i borgen så var utsikten helt enorm. Det var verkligen vackert som ni ser på bilderna nedan. Men själva borgen i sig var absolut inget att ha och en enorm besvikelse, även om det blev snygga bilder. Borgen där inne var liten och man kunde mest bara spatsera runt bland grus, stenar och träd, på utstakade gångar. Man kunde ju inte gå in i några hemliga gångar eller dörrar eller så, för borgen är ju så gammal så att den är uppstöttat med stora järnbalkar för att inte rasa samman. Så det man såg där inne var samma sak som man såg utanför borgen, det vill säga stenmurar. Klicka på bilderna så får ni dem större!

När vi kikat klart i borgen och på utsikten så gick vi ut och gick en bit ner på den slingriga bilvägen. Vi valde att sätta oss på den första restaurangen som dök upp. Den såg väldigt mysig och hemtrevlig ut och energierna kändes rätt. Små söta röd-vit-rutiga dukar, sköna soffor och en härlig havsutsikt. Vi beställde in maten, jag tog en champinjonpasta och Mehmet tog grillade lammklubbor med diverse tillbehör. Vi hade inte så mycket pengar så fick hålla nere budgeten lite =) Ja, vi satt där och väääääntade, och väääääntade och väääääntade lite till. Jag tror vi fick vänta 45min på maten. 5min innan vi fick maten fick vi en korg med gammalt bröd men inga såser eller något att ha på brödet. Till slut fick vi säga till att nu måste vi få vår mat för vår buss tillbaka går snart. Till slut kom maten in, men då kände vi oss så stressade över att kanske missa bussen så jag missade att ta foton på detta. Maten var suverän dock så den kan verkligen rekommenderas. När vi tar sista tuggan av maten så ser vi bussen komma åkandes. Well, well, what to do! Nu hade vi bara två alternativ tänkte vi.... taxi igen eller vänta 1tim till på nästa buss. Eftrsom pengarna var typ slut så valde vi att vänta, och tog en kopp kaffe och te och satt och pratade om livet i stort.

En halvtimma innan nästa buss skulle komma så lämnade vi restaurangen för att gå och kika lite längs med vägen ner på de små stånden och försäljarna som satt utmed vägen. Vi spatserade lite långsamt neråt och bara njöt av luften, temperaturen som var perfekt sådär sent på eftermiddagen, utsikten, naturen, det gamla genuina. Ja det var så njutningsfullt så att vi bestämde oss för att gå heeela vägen ner. Den vandringen ner var det mest njutningsfulla jag varit med om på mycket länge. Jag önskar jag kunde beskriva hur fantastiskt underbart det var, synintryck, dofter, känslan man fick i hela kroppen. Det var som att komma till gamla urminnes gränder i grekland bland den äkta lokalbefolkningen. Paradiset!!! Trots att jag hade opraktiska flip-flop på mig och en tung väska att bära på, så klagade jag inte en endaste gång. Jag hade kunnat ta tusen bilder på vägen ner och jag önskar ni alla kunde få uppleva det vi gjorde igår.

Vandringen ner tog 1tim exakt, och då gick vi ju inte speciellt fort. Jag skulle kunna göra om det 10 gånger till. Idag har jag skaplig träningsvärk i vaderna, då sluttningen nedåt var konstant. Men det var det verkligen värt.

Som balsam för själen!