Händelselös helg

Helgen har bestått av exakt ingenting. Sett på TV, sovit, latat mig... inte mycket med andra ord. Jag har börjat nedräkningen inför nästa resa och det är 32 dagar kvar, alltså är det bara 23 arbetsdagar som återstår och det känns så JÄKLA BRA =))) Önskar att tiden kommer gå fort nu. Om exakt en vecka kommer beskedet från högskolan och 3-4 veckor efter det är jag i Alanya, och har börjat plugga och förhoppningsvis också fått två andra viktiga besked inför framtiden. Då kommer livet antingen att kännas gryyyyymt bra... eller hopplöst sorgligt och värdelöst. Hoppas alla kan hålla en liten tumme för mig i slutet på augusti, I need it.

Bantningen fortsätter och gårdagen gick inte alls bra, men idag har jag tagit nya tag. Tror inte det kommer vara någon större skillnad på mig om 5 veckor, men jag gör verkligen så gott jag kan.

Dagen från HELVETET, jag svär!

Ja det här har verkligen varit the burning hell. Började med att jag glömde mobilen hemma när jag gick till jobbet. Abstinensen efter den stillades väll dock rätt så rejält med konstanta överdjävliga problem på jobbet typ hela dagen. Alla fel som aldrig annars dyker upp skulle givetvis dyka upp idag när jag var själv på min avdelning. När klockan var 16 var jag så uppgiven så det hettade i antiktet och jag var alldeles rosig om kinderna. Men nu är vi faktiskt 3 personer som jobbar från och med nästa vecka, så då ska situationen inte behöva bli sån igen.

Fick också information från vår VD idag om företaget och dess framtid. Han kunde inte ge några indikationer/löften om vårt kontor kommer att finnas kvar om 6-9månader eller inte. Det fanns dock en ljusglimt som han nämde och vi får hoppas på det bästa. För att vara helt ärlig så är det så mycket som skall hända i mitt liv under detta år, så jag orkar verkligen inte med att även söka och börja nytt jobb. Kan jag inte bara få vara kvar i det där trygga skalet som jag levt i under 8 års tid.... kan NÅGOT få vara som vanligt, tack!!!

Något kul som ändå har hänt idag är att jag äntligen har köpt flygbiljett till Alanya för hösten. Den 1 september åker jag. Hittade en toppen biljett och allt som allt med flyg, transfer till Alanya samt tåg till flygplatsen så gick det bara på 1000kr. Jag är nöjd. Nu återstår bara att boka extra bagagevikt och sedan taxfree i massor =D Har tagit kontakt med hotellet som vi tänkt bo på också under hösten, men inte fått något svar från managern. Jag väntar en vecka har jag bestämt mig för, sen ringer jag o hör med dom om pris och tillgänglighet. Hoppas på det bästa.

Önskar alla en trevlig kväll och glöm för guds skull inte FRÅGESTUNDEN!!!

FRÅGESTUND - mer från Christina

1.Hur hittar du billiga resor till Alanya? Och prisvärda hotell?

Svar: Jag har som hobby att leta resor. Tycker det är skitkul att följa utvecklingen och förändringen dag för dag och brukar försöka hålla mig uppdaterad hela året om. Både till Turkiet men även till andra resmål. Jag ÄLSKAR att göra riktiga rese-klipp, även om jag inte alltid lyckas =) Jag letar på de vanliga sidorna - Ving, Apollo, Fritidsresor, Turkietresor, Detur, Nazar, Solresor, Pegasus och Turkish Airlines för att hitta billiga flygbiljetter. Ofta händer det att jag köper enkelbiljetter både dit och hem. Det gäller att hålla sig ute på nätet varje dag och söka så ofta man kan för att inte missa något riktigt kap. De absolut billigaste flygstolarna går ju givetvis först. För att hitta billiga hotell så rekommenderar jag att boka separat på nätet. Att boka på plats är väldigt sällan fördelaktigt rent prismässigt. Det finns ju mängder med hotellsidor, så det är bara att ge sig ut i djungeln och leta. Sen har jag ju några hotell som jag brukar återkomma till, så när man väl har hittat sina favoriter så är det bara att hoppas att de finns kvar och håller samma låga pris för alltid =)

2.Eftersom du varit där så många gånger har du några favoritrestauranger att rekommendera?

Svar: Jag gillar ju Panderosas mat (på en väg ner till hamnen). Jag älskar också söndags-brunshen på Bistro Floyd (utmed Ataturkgatan). Några andra bra restauranger med suverän service är Sedir och Elite som ligger i närheten av Damlatas utmed Kleopatrastranden. Opera (som ligger precis i närheten av Panderosa och QueensGarden) har också toppenbra mat. Jag o Mehmet testade också Scandinavia (vid nr.11 på Kleopatrastranden utmed Ataturken) och där var maten underbart god även om restaurangen i sig inte är så inspirerande. Sen finns det också en jättemysig uterestaurang dit turkarna själva går och som serverar ljuvlig frukost i en underbart grön och lummig miljö. Minns inte vad den heter, men du går upp på gatan mellan Best Restaurang och AlexinBaari.

3.Lagar du turkisk mat

Svar: Jag lagar ingen turkisk mat direkt. Mehmet har lärt mig att göra Menemen, turkiskt ris (du vet sådant med bruna riskorn i) samt börek i långpanna. Jag är också grym på bulgursallader och Kisir. Jag är mest förtjust i "svensk mat" som jag brukar laga hemma själv, såsom paj, pastarätter, gratänger och annat.

4.Är det något speciellt du alltid handlar med dig från Alanya hem till Sverige?

Svar: Nja, jag shoppar inte så mycket i Alanya faktiskt. Hamam-vantar brukar jag dock alltid se till att köpa eller ha hemma. Och nu för tiden brukar jag också se till att få med mig Antepsås (sån där chilipasta/sås) som Mehmets mamma tillverkar själv. Den kan man ha i så otroligt många maträtter, den är verkligen toppen. Sen speciella stora badlakan av märket Versace som finns i alla färger och har guldbrodyr. Vad skulle jag göra utan alla dom, har 6-7 stycken tror jag.

5.När du handlar i Alanya, får du bättre priser om du har med dig din kille, (jag får själv för mig att det blir bättre pris om man har turkar med sig)

Svar: Eftersom jag inte shoppar där så ofta så har jag eg. aldrig ställts inför dilemmat. Jag är rätt så bra på att pruta tycker jag själv. Men visst får man bättre pris från början om man har med sig sin turk, absolut. De ger en inga skambud vid starten direkt så därför brukar en shoppingrunda med mannen gå fortare om jag gjort den själv.

6. Brukar du bo på Kleopatrasidan eller har du också bott vid östra stranden?

Svar: Jag bor alltid på Kleopatrasidan och allra hälst i Saray området. Nära stranden, och ganska så nära centrum ändå. Jag har bott på Östra sidan två gånger men jag tror att båda dessa resor var ospecificerade och att vi blev placerade där. Jag gillar inte alls stranden på Östra sidan utan föredrar helt klart Kleopatrasidan.

FRÅGESTUND - frågor av Christina

1. Hur många gånger har du varit i Turkiet?

Svar: Jag tror det har blivit 27 gånger under 7 års tid. En gång i Side, en gång i Adiyman/Gaziantep och resten i Alanya. Två av Alanya-vistelserna varade längre då jag förra året var där 4,5 månader och året innan det var där i 6 veckor. Jag o Mehmet har också varit tillsammans på minisemester i Istanbul.

2. Är det svårt att ha ett förhållande med någon som jobbar i Alanya, jag tänker att det är en lite förvrängd värld?

Svar: Ja det är svårt. Dels för att de jobbar så otroligt mycket under sässongen, 12-14 timmar om dagen och då hinner man nästan inte träffas. Dels för att arbetsförhållandena i Alanya är sådana att de nästa inte är gjorda för att ha ett förhållande, då det inte finns utrymme för ledighet, många killar uppmuntras/uppmanas av cheferna att flirta med gästerna, gå ut på disco med gästerna osv. Sen när killarna väl är lediga så är de trötta och behöver vila. Det kan ibland vara svårt med tilliten. Många tjejer råkar illa ut pga otrogna pojkvänner osv. Sen är det de usla lönerna som inte heller är något större bidrag till hushållskassan, utan det blir ofta tjejen som får stå för större delen av kostnaderna då man bor tillsammans, såsom mat, hotell och en del nöjen.

3. Vad jobbar du med?

Svar: Jag jobbar som orderadministratör på ett data- och telecomföretag (vill inte tala om vad det heter). Där har jag jobbat sedan 8 år tillbaka och har vissa perioder trivts som fisken i vattnet, slitet häcken av mig o tjänat sköna slantar. Vissa perioder har jag nästan bara spytt på jobbet o inte önskat något annat än att komma därifrån. Just nu ser det mörkt ut för företagets framtid och jag vet inte hur länge till jag blir kvar där.

4. Har du lärt dig någon turkiska? Har din kille lärt sig någon svenska?

Svar: Jag har lärt mig väldigt lite turkiska för att ha varit där så många gånger. De första åren lärde jag mig absolut inget mer än Merhaba (Hej). Jag har svårt för att lära mig språk så måste banka in saker för att det ska sitta. Jag är inte den som bara kan snappa upp och sen kommer ihåg det vid ett senare tillfälle. Jag kan en del hälsningsfraser, tilltala olika personer, maträtter, klockan, månader, dagar och dylikt. Jag vill lära mig mer. Mehmet har lärt sig 120% mer engelska sen han träffade mig än vad han kunde när vi träffades första gången. Vilket ju då underlättar för oss att förstå varandra på ett djupare plan. Han har också lärt sig väldigt mycket svenska mot vad jag trodde att han någonsin skulle komma att göra. Men vi måste repetera och repetera för att det ska sitta. Nu för tiden kan han formulera egna meningar (grammatiken är väll dock inte hans starka sida=) men bara inom vissa områden då såklart. Jag tror verkligen att han kommer lära sig svenska snabbt om han kommer till Sverige.

5. Vad har du lärt dig mest av att vara i Turkiet?

Svar: Ja nu måste jag nog tänka till. Jag har lärt mig att allt är inte som i Sverige. Jag har ju varit mest i Alanya och kan inte säga att jag lärt mig något direkt därifrån, eftersom det verkligen är en fantasi-stad av rang. När jag besökte Mehmets hemby Iznik så ville jag nog faktiskt inte ta lärdom av så himla mycket där, eftersom jag tycker att de till stor del lever typ 50år bakåt i tiden, vilket jag inte upplevde fördelaktigt på något sätt. Sen att det var trevligt att träffa hans familj och deras djur och så, det är ju en annan sak. Men av själva byn och av levnadssättet så lärde jag mig nog inte något speciellt. Det var mest en stor chock o en enorm förundran för att det kan se ut så i vissa delar av världen i ett land som ändå är ett i-land.

Men det jag framförallt har lärt mig i Turkiet, och först nu under det senaste året, så är det att uppskatta Sverige mer. När man ser allt galet, allt negativt i Turkiet och träffat på så mycket elaka människor (Alanya-fenomen) så har jag lärt mig att uppskatta tryggheten och människorna i mitt eget hemland mycket mer. Det jag också har lärt mig sen jag reste dit första gången är att man inte behöver leva ett tråkigt inrutat Svensson-liv som alla andra och att jag inte är gjord för att göra det. Jag trivs bättre med att ha en trygg bas här hemma i Sverige och sen ge mig ut och pröva mina vingar på andra platser i världen där jag lever upp som människa och mår bra och njuter bara av att vara. Något som jag i stort sett aldrig gör i Sverige.

FAQ

FRÅGESTUND!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ställ era frågor i denna tråd

=)

Tråååååååååååååk

En skittrist dag helt enkelt. O inte kan jag göra den bättre genom att käka något gott heller. Det har redan gått åt helsike med kosten idag, så inga mer fulheter för idag. Var på jobbet kl. 8 för en gångs skull. Detta pga att jag är helt ensam på min avdelning, så bäst att stå där i givakt när klockan slår hel. Jobbade, var ute o snurrade på stan, fick beröm för min genomskinliga väska igen. Alltså förstår inte vad det är med mig o den där väskan.. nu har det hänt så mycket med den på bara en månads tid att jag börjar tro att det vilar en förbannelse över den. Att det är någon magisk kraft som skickar folk fram till mig för att berömma den o tala om hur fin den är, just för att jag ska använda den så mycket som möjligt.... för att det sen ska dyka upp nått sattyg så jag får problem.

Efter jobbet var jag o mamma o tittade på bilutställning på torget. Fina gamla amerikanare varvade med asfräsha Corvetter o Porshar. Vad killen med en upputsad BMW från -92 gjorde där, det vet jag tyvärr inte. Lika pinsam var han som hade ställt upp sin lilla Smart bil... vem vill titta på en sån...?

Nu hemma och är ashungrig, men har så dåligt med energi att jag inte ens orkar resa mig ur soffan. Orkar inte ens slå på TVn som man ju bara kan sätta på genom knappen där framme på TVn. Dryyyyyyyygt!

Har preliminärbokat en billig flygbiljett idag till resan i september. Har till imorgon på mig att bestämma mig om jag ska ta den eller ej. Är inte speciellt förtjust i att resa från just den flygplatsen, men den var ju som sagt jäkligt billig o bra flygtid, så kanske tar den ändå. Får se hur jag gör. Den är med Fritidsresor och de har ju bra transfer och bra taxfree, samt skapligt pris på extrabagagevikt.

Har nog inget mer än såhär att berätta faktiskt. Inser redan nu att läsarantalet av min blogg förmodligen kommer att halveras inom loppet av en vecka om jag ska fortsätta skriva så tråkiga saker ;P Ja, ni får väll underhålla mig med lite roliga kommentarer istället. Vad sägs om att starta en FRÅGESTUND där ni får ställa precis vilka frågor ni vill - från och med NU!!!!!!!!!

Trist dag men med gott humör!

Idag har varit en ganska vanlig dag. Dock så fick vi besked från jobbet och jag kan inte direkt säga att jag känner mig mer positivt inställd till framtiden nu. Känns inte som att jag kommer att ha något jobb kvar från nån gång under nästa år. Men fortfarande så återstår många frågetecken och ingen vet något. Det här är bara mina egna spekulationer. Dock så var det många som instämde med mig på kontoret idag. Så nu väntar ytterligare några veckor/månader i ovisshet innan vi vet slutet/fortsättningen. Man kan bara hålla tummarna.

Jag har fundera mycket idag över hur jag skall göra med mina studier. Men jag tror jag har kommit fram till att jag ska köra på som planerat - ner till Alanya och börja plugga. Händer det något oväntat så får jag avbryta alltihop och åka hem helt enkelt. Så med andra ord så är det 5 veckor kvar idag då ;) Men fortfarande står jag inför massor av vägskäl i livet... och jag kan inget annat säga än att jag avskyr det. Önskar jag kunde se möjligheterna i ovissheten. Önskar jag kunde tycka att det är spännande att inte veta vart livet o ödet leder mig. Tyvärr är jag lite för mycket sån att jag vill ha livrem o hängslen på samma gång. Önskar ibland att jag kunde släppa lite på "präktigheten" o flumma framåt, men det går väldigt sällan. Har dock lärt mig lite av den biten det senaste året. Med en turk som man så går det inte att planera för mycket. Jag o Mehmet har nog lärt varandra en hel del faktiskt. Men det inser man nog inte när man är mitt uppe i det, utan först efteråt =)

Men som sagt, ett besked hade känts mycket bättre för mig. Och som jag sagt förut, jag är inte orolig för det som skall komma men ge mig bara besked så att jag vet vad jag har att rätta mig efter.

Det fina vädret har ju dock kommit tillbaka, härligt. Nu är ju inte jag något större fan av att vara utomhus bara för att vara utomhus för att man kan vara utomhust. Men visst är det skönt att känna solens strålar när man väl tar sig ut. Och jag tror minsann att det förbenade huvudvärken som jag fått drass med hela dagen, håller på att släppa nu... UTAN Treo =)

Med bantningen går det... sådär. Har hållit min diet helt idag, sånär som på en bulle. Dåligt och karaktärslöst, jag vet. Men fortfarande en klar förbättring mot hur jag åt innan. Jag känner mig stark o säker den här gången, jag kommer klara det. Det är ju bara 5 veckor vi snackar om, det måste gå.

Keep on fighting!!!

Bloggas väldigt lite

Ja jag är dålig på att blogga nu. Jag vill eg. blogga men kommer mig helt enkelt inte för det. Mitt liv har sats på paus faktiskt. Jag har inte speciellt ont av tillvaron här hemma i Sverige just nu, för ovanlighetens skull. Så även om mitt liv är i paus-läge så går ändå tiden, fantastisk kombination.

De senaste dagarnas händelser i Norge har verkligen påverkat mig starkt. Att spränga en bomb vid ett regeringshus är ju ändå inte så ovanligt, även om det dock är det i Norden. Men att sedan meja ner uppåt 70 personer med handeldvapen helt bedinningslöst, går helt över mitt förstånd. Det var det som fick mig att forska vidare i detta lite mer. Jag sökte upp förövarens propagandafilm på Youtube, men förstod inte så värst mycket för att vara ärlig. Man såg självklart att det inte såg sunt ut någonstans, men pga dålig kvalite på den versionen jag tittade på, samt pga mina dåliga kunskaper i historia och komplicerad engelska så la jag inte så mycket mer energi på filmen. Det som skrämde mig var ju bilder och bakgrundsmusik, riktigt otäckt.

Jag fick sedan tag på en kontakt som skickade förövarens hela Manifest dokument till mig på över 1500 sidor. Jag kastade mig över det, men insåg rätt så snart att börja läsa från sidan 1 inte var någon bra ide. Jag skummade där efter igenom de första 200 sidornas rubriker innan jag scrollade ner till sista sidan och började läsa bakifrån istället. Efter att ha fått en överblick så insåg jag att de första ca 1200 sidorna bestod av historia och fakta om olika religioner i världen, samt religiösa, historiska och politiska ledare bland annat. Eftersom jag är otroligt dåligt insatt i ämnen som dessa så valde jag också att inte läsa något av det. Jag vill inte få en förvriden bild av allt detta, då jag misstänker att han lyft ut det absolut sämsta från alla andra kulturer, befolkningar, religioner och så vidare, för att istället framhålla Kristendomens och Europas alla fördelar. Det som var betydligt intressantare att läsa var information om förövaren som person, om hans uppväxt, familj, liv och hela hans dagbok. Man förstummas verkligen över hur väl han uttrycker sig om så otroligt sjuka saker, hur otroligt duktig han är på engelska, hur sjuuuukt mycket tid han måste ha lagt på att skapa detta dokument samt en massa massa andra saker.

Jag följer terrordådet varje dag i tidningarna och jag måste ändå berömma dem för att de verkar hålla sig till sanningen i det de skriver. Normalt brukar de ju alltid förvränga till sanningarna för att sälja och locka läsare. Men utefter vad jag har läst i Manifestet så har tidningarna återberättat sanningsenligt i de allra flesta fall. The story has not come to the end!

Jobbar på dagarna, fortfarande lugnt som sjutton på kontoret. Lugnet före stormen...? På måndag kommer en kollega tillbaka och veckan där efter en annan kollega och där efter så tror jag att verksamheten är i full gång igen.

Idag har jag fyndat på reor =) Jag beställde en klänning till från HM samt var inne på Stadium som hade "Köp 5 reavaror o få 50% rabatt på reapriset". Så jag gick samman med min moster som jag träffade på stan och vi köpte fem varor tillsammans. Jag fick tag på ett par jättesnygga sneakers till Mehmet samt ett par flip-flop till mig och en jättesöt strandpåse. Allt för 150kr, så sjuuuukt billigt.

Har också börjat banta igen. Jaa, det är lika bra att jag talar om det här på bloggen, för då kan jag inte komma undan med att äta en massa onyttigt nu när alla vet ;) Jag tänker köra på tills jag åker till Alanya i september. Hoppas tappa ett o annat kilo, kan väll inte vara så svårt, jag är laddad =)

NU KÖR VI!!!!! =)

Just när jag vaknat upp...

... så förgylldes morgonen av ett H - Å - N - F - L - I - N!!!

Hehehe, jag ligger nästan här o ser ut som en skrattande tomte som kiknar av skratt. Ni vet en sån man ser å tv på julafton. SÅ JÄÄÄÄVLA GÖTT!!! Men hörrni, jag ska säga en sak...

Somliga straffar gud med det samma!!!

Hahaha... *asg*

En TRAGEDI - 22/7 2011

Idag går mina tankar till Norge. En obeskrivlig tragedi. Många tårar som rullar idag när jag följer hela händelsen på TVs nyheter. Man kan nog aldrig förstå...

<3 <3 <3

Stora BERG

Jag har stora berg med tvätt att ta tag i. Handdukar o lakan i överflöd och sen kläder på det. Den som spar han har o det lär ju inte komma någon och ta det ifrån mig. Men nu är jag igång. Beräknad klartid: Midnatt!!!

För övrigt så blev jag på förbannat dåligt humör här på eftermiddagen. Jag tror att det är understimulans av hjärnan och känslan av att inte känna mig behövd för tillfället. I alla fall inte på jobbet eftersom det är så lugnt, o ändå tillbringar man största delen av sin vakna tid där. I go crazy! Men jag ska inte säga för mycket nu. Om 3-4 veckor kanske det bara smäller till igen. Men smällen blir ju inte så långvarit för min del eftersom jag drar snart. Tihiii... =D

Idag fick jag en så fin komplimang från en kund jag pratade med på jobbet. Han tyckte bara att jag var så enormt trevlig så han lovordade mig verkligen och sa att det var så härligt att höra att jag hade så nära till skratt. Så sa han att han tyckte det var viktigt att tala om det för personer som mig och som förtjänar det. Men visst blir man ju varm i hela kroppen o glad av något sådant. Det levde jag på i säkert 2 timmar och lever på det lite även nu ikväll =)

Sitter o beskådar förfallet i min lägenhet som har börjat sakta ta vid igen. Förra helgen så gjorde jag årets storröj i min lägenhet och städade från golv till tak. Dock blev jag inte klar helt överallt och nu börjar högarna att höga sig igen. Jag kommer nog inte bli klar i den här lägenheten innan det är dags att flytta härifrån. Antingen får jag bara försöka ta tag i det innan jag reser bort i höst eller så får det bli ett projekt för Mehmet om det blir så att han flyttar hit. Dock har mamma fixat en skruvdragare så att vi kan skruva upp min stora helkropps-spegel och skruva ihop min klädhylla. När vi är klara med det så har det stora oket fallit från mina axlar. Två så små grejer som eg. bara tar ett par timmar att fixa men som man kan gå och störa sig på i flera månader. Varför äääär man sån för???

Ha det najs ikväll, två 60-graders vittvätt kallar på mig!

Inget nytt

Jag mest bara väntar. Jag börjar bli bra på´t dessutom. Fördriva tid till ingen nytta. Jag har funnit det som betyder något i mitt liv här och nu och det är bara det jag vill ha just nu. OCH jag tänker vänta tills jag får det. Det är en bedrövlig tillvaro, men jag tänker inte söka någon plastig o inbillad lycka i något annat under tiden jag väntar. Jag tänker bara gå o vänta, tycka synd om mig själv emellanåt, trösta mig själv emellanåt och njuta av några få spontana saker nån gång emellanåt. Som igår t.ex så hittade jag en jättefin svart klänning på rean på HM som jag köpte. Och när jag kom hem så beställde jag en annan rea-klänning från HM på nätet. Det var spontan lycka.. som varade i ungefär ett par timmar. Men det var kul så länge det varade =)

Men frågan är vem som har det värst i vårt förhållande, jag eller Mehmet. Jag är ju tio gånger hällre här i Sverige bland trevliga människor, jobbar på ett städat kontor som visserligen står ganska så stilla nu under sommaren, har pengar, varmvatten, skön säng o soffa o ledig tid. Hällre det än att ha det som han har det just nu. Den stackarna skall "bo" uppe i bergen med fåren i en hel månad nu när Ramadan börjar om ett par veckor. För då kör hans pappa på med fastan som en äkta utövande muslim och orkar då inte vara med fåren uppe i bergen, utan överlämnar det med varm hand åt Mehmet. Det innebär att han kommer vara i bergen från 5-6 på eftermiddagen, hela kvällen o natten (sover där med en filt bland småkryp, ormar o vargar som det finns fullt av) och sen hela morgonen tills det är dags att traska tillbaka hem med fåren för några timmar under dagen. Sen när klockan blir 5 så är det bara att traska tillbaka igen. Vilket uuuunderbart liv... NOT!

Hur jobbigt jag än tyckte att det var med byn o allt, så känner jag ändå att jag saknar honom så mycket att jag skulle vilja åka iväg dit nu 1 vecka, bara för att få vara med honom lite. Prata om livet, prata om saker vi är oeniga om, prata minnen och prata framtid. Vill att han ger mig lite hopp och positiv energi. Men det är helt omöjligt med tanke på sommarschemat vi har satt upp på jobbet som baserar sig på att jag är här på plats o jobbar. Önskar av hela mitt hjärta att det funnits utrymme för semester och utrymme i min ekonomi för att åka dit. Men jag får bara försöka fokusera framåt nu... o vänta! Idag ska jag tvätta, så denna kväll kommer ju försvinna fort. På fredag är det Allsång på Husaren med jobbpolare och sen ligger man väll bakis hela lördagen och hittar förhoppningsvis på något kreativt på söndag. Sen på måndag är det löning och då brukar jag oftast känna mig ganska så glad inombords =) Där efter väntar två låååånga veckor med inga planer alls tills jag får besked från Högskolan.

Jag håller ut.
Gör ni???

Tänkte skriva något fantastiskt...

.... men kan inte komma på något alls. Har varit en ordinär o tråkig dag. Rätt lugnt på jobbet o väldigt lugnt när jag kom hem. Gick på stan en timma efter jobbet o shoppade lite. Fick tag på ett par långa svarta leggings som jag tänkte ha på fredag när vi ska ut o festa med jobbet. Sen hittade jag ett par svarta typ chinos som jag blev ganska så kär i. Tror dock att dom kan vara en storlek för små i midjan, ska testa sen. Fyndade också ett par silver-zebra örhängen för en tia och vita hårsnoddar som jag tänkt köpa länge. Vilken pingla jag ska bli med detta i min ägo.

Pratat med Mehmet som var väldigt kvittrig, kär o pratglad. Han hade varit o hälsat på mormor o morfar i en annan by. Var bara typ 8km att gå, så det var ju alldeles runt hörnet. Cykel, buss, taxi... inget man funderat på? =S Börjar kännas i hjärtat att vi varit ifrån varandra nu i 3 veckor. Men vi har ju gjort det här förr, så varför skulle vi inte överleva den här gången. Dock är 10 veckor nog det längsta vi varit ifrån varandra sedan vi träffades, så det känns ju lite drygt för att vara ärlig. Jag tror att vi varit ifrån varandra lika många månader totalt sett, som vi levt o bott tillsammans. Det är ganska sorgligt att tänka så. För när man träffat den rätte så vill man ju vara tillsammans alltid o hela tiden =( Mehmet hade träffat sin uncle här om dagen, som han inte träffat på typ 15 år. Han hade fått en chock när han såg Mehmet o nästan undrat vem han var, eftersom Mehmet var så liten sista gången de träffades. Han hade erbjudit Mehmet jobb i Schweitz där han själv bor o har företag. Tydligen skulle man, om man jobbade riktigt hårt där, tjäna i runda slängar 35.000kr i månaden. Så ännu en briljant ide från min karls sida för att förverkliga min dröm om att bli lyxhustru på heltid. Undrar just när han ska sätta sin första plan i verket om att bli typ miljonär, som jag skrev i något inlägg för ett tag sedan. Im still waiting!

Nu är det dags för kvällsmat. I love halvfabrikat... hamburgare, pommes, bea o lite grönt till.

Vad ska ni äta? =)))

Det gick upp ett ljus för Nylénskan

Ja så var det ju det här att jag kom på en sak. Om jag skulle bli uppsagd i höst så har jag ju ändå en uppsägningstid på 4 månader, vilket innebär att när den tiden är slut så har det ju gått 12 månader från det att min förra tjänstledighet ägde rum... Vilket då i sin tur betyder att jag arbetat i 12 hela månader och då också får full a-kassa. Ibland skenar tankarna på mig märker jag. Så allt ordnar sig till slut ändå skulle jag tippa... under förutsättning att jag i så fall inte tar studieledight i höst. Men vi får se hur allt slutar. Jag avvaktar besked från jobbet o sen när jag vet så kan jag fatta beslut om plugg i höst eller ej.

Bjuder på den här

Min dag i bilder!!!

Vad gör ni?

(Ja, det är ett näspor-plåster. Dom gör skiiiitont att dra bort när dom suttit i 15min. Men jag var ju tvungen o känna att jag lever.)

Det är bara skit!

Sitter o spekulerar o kalkylerar. Och blir så JÄVLA FÖRBANNAD bara jag tänker på det. Om det nu blir så illa att vårt företag inte finns kvar i höst och jag blir arbetslös, vilket är en mycket rimlig utgång, så ser det fanimej jävligt mörkt ut för Nylen med familj. Här har jag jobbat heltid i 11års tid, och sammanlagt bara varit arbetslös totalt 6mån under de här åren. Jag har dessutom jobbat mer än heltid eftersom jag under många års tid gjort en sjuherrans massa övertidstimmar. Sen råkade jag ju vara så duktig att jag tog tjänstledigt i 4mån nu i höstas/vintras för att fortbilda mig och försöka bli något mer än det jag redan är. Men nej, då ska det straffa sig i form av att jag kommer att få rejält sänkt a-kassa om jag nu skulle bli arbetslös. För a-kassan grundar sig på de senaste 12månadernas arbete och man kan få överhoppningsbar tid om man studerat, men endast om man läst på heltid, inte om man läst på deltid som jag. Så det innebär att min a-kassa kommer grunda sig på ungefär 8månaders heltidsarbete, trots att jag arbetat häcken av mig i FUCKING JÄVLA 11ÅR!!!!!!!!

Drömma kan man ju alltid

Efter samtal med Mehmet idag när jag bara var tvungen att beklaga mig över mitt misserabla liv. Jag förklarade att jag är så otroligt trött på tillvaron att jag snart inte står ut längre, allt känns skit. Så frågade jag om han inte kunde bli miljonär. "Off course Askim", svarade han. Så frågade han vad jag eg. vill göra i mitt liv då. Då skrek jag rakt ut att "Jag vill sitta på Hawaii under palmerna och bli brun och dricka coctails under 1-2års tid". Jag trodde han skulle sätta äppelteet i halsen. "Ja visst, det kan vi väll ordna" menade han. Sen frågade jag honom vad han hade gjort idag... Han hade hugget fårbajs som dom skall ha att elda med, klippt ull, matat duvor och lite annat. Snacka om att man lever olika liv och har olika drömmar o visioner. Jag får helt enkelt försöka läsa på lite om livet i Zimbabwe o Biafra så att jag sen uppskattar det jag själv har. Få lite perspektiv på tillvaron. Jag har ju ett hem med tillhörande möbler o prylar, jag har en pojkvän, en familj, vänner o ett jobb (än så länge). Men det är inte så jävla lätt o sitta o uppskatta allt det där hela dagarna när ens liv är så jävla understimulerat att man klättrar på väggarna.

Never more

Ja, jag lagade iordning den där korven idag som jag sett fram emot så länge. Jag gjorde både ugnsgratinerad korv och korvstroganof. Men den här produkten var verkligen inte att rekommendera. Den kändes direkt motbjudande att äta. Kanske just för att den var så otroligt lik falukorv i både utseende och konsistens. Jag har mailat Quorn direkt för ris och ros. Hoppas dom uppskattar det. Jag skulle också uppskatta om jag fick mina pengar tillbaka för produkten. Jag väntar med spänning =)

Coconut Tree - Mohombi ft Nicole Scherzinger

En väldigt liten ljusglimt

Ja det finns faktiskt en väldigt liten sak att se fram emot idag. Jag ska laga vegetarisk ugnsgratinerad falukorv, typ. Kolla här nedan. Den ligger i kylen o väntar o detta ska bli väldigt spännande. Tänkte köra senap, tomat och ost mellan skivorna och sen servera korven med makaroner. Det är sant att det inte alltid krävs sådär jättemycket för att göra mig lycklig.

Vad är det för jävla liv!!!

Jag ska vara helt ärlig. Den här tillvaron och den här livssituationen håller på att driva mig fullständigt jävla galen. Jag hatar att inte veta något om framtiden. Jag vet inte ett jäkla skit o kan inte planera något alls. Jag är helt beroende av andra personers beslut och andra instanser som skall avgöra min framtid. VILKET JÄVLA FÄNGELSE!!! Man tror man är en fri människa när man bor i Sverige, men FUCK THAT! Jag kan inte påverka något om min framtid detta året. Jag är helt styd till att vänta på Migrationsverket, Högskolan, jobbet o dess framtid. Jag blir tokig i huvet på riktigt, jag vill inte vänta mer o det är nästan så jag grinar när jag skriver detta =(

Jag vet inte om jag fortfarande är inne i någon slags 30-års kris eller vad det är frågan om. Jag börjar känna mig gammal och ser också hur ålterstecknen börjar komma krypande på mitt utseende. Ljusa hårstrån i ögonbrynen, en bestående rynka i pannan, slapp hud under ögonen så när man sminkar sig så hackar det bara. Sen min fylliga kropp som alltid tidigare varit så fast på något sätt, den börjar nu dallra från topp till tå. Och alla i ens omgivning gifter sig o skaffar barn o hus och jag har verkligen blivit så sjukt medveten om att jag börjar bli äldre. Och denna vetskap bara späs på med att bara gå o vänta vecka efter vecka, månad efter månad och tiden bara försvinner bakom en utan att få något gjort alls. Tiden rinner verkligen ifrån mig, tid som jag så gärna hade velat ta tillvara på på mitt sätt om jag bara hade haft möjlighet att göra det. Det är dyrbara dagar som jag istället kunde spenderat tillsammans med någon jag tycker så otroligt mycket om.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till här o nu. Ju äldre man blir desto mer lär man sig att man skall leva här o nu. Och även fast jag vet att det är så man bör leva så går det ju för f*n inte. Om jag bara kunde trolla mig 7 veckor framåt, då har jag kommit vidare i livet o fått svar på massor av frågor. Men ska de här veckorna bara spillas bort till ingenting. JA, det är ingen ide att någon nämner att jag ska ta tillvara på dagen, sommaren o det fina vädret, att jag ska åka o bada, gå ut o gå, ut o festa eller göra några jäkla utflykter. Det är liksom inte det jag vill. JAG VILL BÖRJA LEVA!!!

Antagningsbeskedet är här

Idag fick jag antagningsbeskedet till högskolan. Det jag viste sedan förut var att jag var antagen på "Turism, upplevelser och media". Idag fick jag även besked om att jag står som reserv på alla kurser jag sökt förutom en kurs på högskolan i Skövde "Organisation och ledarskap 1". Den kursen är jag alltså antagen till. Nu är ju då problemet att jag endast är antagen på 50% studier medans jag hade tänkt att plugga 75%. Som tur är står jag högt upp som reserv på en hel del av kurserna. I första hand vill jag komma in på kursen "Marknadsföring - en introduktion" för där står jag som 3e reserv på 6 platser. Därefter står jag som riktigt bra reserv på två stycken kurser i Ledarskap.

Jag hoppas kunna plugga Marknadsföring under första halvan av terminen, sen Turism under andra halvan av terminen och sen parallellt med dessa en av Ledarskapskurserna... det vore helt perfekt för mig. Så håll nu tummarna för att jag kommer in på Marknadsförings kursen. Nästa antagningsbesked kommer första veckan i augusti.

Ni är för söta, det där behövde jag

Jag vill säga varmt tack till Laleeee, DMS, Monika och Josefine, för era stöttande o fina kommentarer. Jag är verkligen i en svacka i livet och blir så glad när till och med folk som inte ens känner mig vill stötta mig sådär som ni gjorde.

TACK!!!

Denna väntan...

Snacka om att gå i väntans tider. Det finns nog inget som jag inte väntar på just nu.

- Antagningsbesked från högskolan.
- Vad som ska hända med mitt jobb i höst.
- UT-ansökan för Mehmet.
- Att få sluta jobba o åka till Alanya.
- Att få julilönen som känns väldigt efterlängtad.

Allt som är kul får jag vänta på o det finns inget kul i mitt liv här o nu. Ändå skrev jag ett inlägg igår om att leva här och nu. Känns inte riktigt som jag gör det just nu!

Har inget att säga

Vill bara säga att jag inte har något att säga efter denna dag och det blir inget mer blogga idag. Funderar på att sova en stund faktiskt!

Shoppat partykläder

Dra täcket över huvet

Idag så var allt fel direkt från när jag vaknade. Och "vaknade" var väll att ta i... jag vaknar ju för sjutton inte på morgonen. Jag är som en vimmelkantig höna. Så lyckades jag i alla fall ta mig iväg till jobbet och det första jag tänkte när jag satte mig på kontorsstolen var "kan jag inte få gå hem snart".

Skorna jag köpte igår, ja de var ju jättesnygga, men vilken jäkla skoskav jag fått av dem sen då. Men hur ska man veta att man får det när de sitter jättebra på foten när man provar i butik och sen när man börjar gå på riktigt i dem så är de lika sköna. Först när man gått i dem 15min så märker man att det börjar göra ont både här o där o då är det ju förståss för sent att lämna tillbaka dem. Tips på att töja skor i syntet mottages tacksamt!

Nej usch, vilken jäkla skitdag. Funderar på att unna mig något fint på Gina Tricot. Behöver ha nya partykläder till utgången på Husaren nästa fredag. Har spanat in hemsidan och ska gå till butiken här o se om de har varorna inne. Tänkte köpa svart tunika och svarta leggings som matchar mina leopardskor. Fan vilken puma jag kommer vara =)))

Och något som är kul också

Två positiva händelser idag som lyfte mitt humör var att...

... en kollega från en annan avdelning ville visa sin tacksamhet till mig idag och gav mig en toblerone =)

... jag fick visa legitimation på systemet idag när jag handlade =)

Kastar in handduken

Jag får erkänna mig besegrad. Det som tidigare var så trist med mitt liv var jag nu på så god väg att ändra på. Mitt humör, mina matvanor, min obefintliga ödmjukhet, mitt dåliga samvete, mina allt för vida shoppingvanor och mitt tålamod.

Men nu... jaa, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte längre skylla på att det är en svacka. Jag har då aldrig lyckats fortsätta på rätt väg efter en svacka utan faller sådär karaktärslöst tillbaka in på de dåliga. Nu sitter jag här o frossat pommes med bea och för stora portioner. Jag tappar humöret för inget, speciellt vid diskussioner med Mehmet o det tålamod som jag byggt upp sen jag träffade honom, den lilla retstickan, det har känts som bortblåst de senaste dagarna. Jag går på som en ångvält o leker besserwisser vid minsta lilla svaghet han visar. Snart kommer jag säkert vara likadan mot andra i min omgivning. Jag har börjat handla för pengar som jag inte har och kan nästa inte sluta. Eller det är pengar jag har men som är öronmärkta till studierna i höst, så eg. har jag verkligen inte råd. Jag handlar nästan bara på rea och jag tänker över varje köp både en o två gånger. Men just nu handlar jag för att det är så roligt och för att jag älskar att ha nya kläder o skor... inte för att jag behöver nya kläder o skor. Och när jag gjort allt det där så får jag dåligt samvete. Som om inte det vore nog så får jag dåligt samvete för allt jag INTE gör också, men som jag borde.

Livet är verkligen inte enkelt. Jag kommer dö när jag är 50 om jag fortsätter såhär. Å andra sidan så har jag aldrig velat leva till jag blir 100år heller direkt. Och man ska leva här och nu, så säger dom som vet. Och det låter så vettigt när de säger det. Men när man själv gör det så känner man sig oansvarig och får... suck... dåligt samvete =(

Resten av dagen efter jobbet förgylldes av två par pumps och ett armband. Ett par svarta pumps med kilklack i lagom höjd, som jag har saknat otroligt länge. Nu är de mina och sådana skor är väldigt användbara. Sen bredvid dessa i butiken så stod det ett par som det i princip stod mitt namn på och som viskade så att bara jag kunde höra "Ta oss, ta oss, vi vill bo hos dig..". Så vad hade jag för val. Skulle jag ha nekat ett par leopardmönstrade pumps med en stor svart toffs på ovansidan, i rätt storlek, på rean för 79kr. Nä, även ni får ju inse att det finns gränser. Jag blev ju tvungen att adoptera dem. Och när jag sedan gick in på JC så blev jag lycklig ägare av ett asball armband som såg exakt likadant ut som toffsen på leopardpumpsen. Det blev mitt för en tia o det har till och med jag inte ens dåligt samvete över. Bättre ett armband än en coca cola som det kunde blivit istället. Risken finns att det blir en cola också under morgondagen. Min fantastiska karaktär gör sig påmind igen.

Kommentarer på detta???

Hoppas ni gillar den nya layouten!

Kan inte en del...

... bara ta sin skit, dra nån stans där det är jävligt mörkt o hett o lämna mig ifred!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hatar söndagar

Ja, jag fullkomligt avskyr söndagar. Det är en sån helt otroligt tråkig o sorglig dag. Varför kan veckan inte innehålla två lördagar istället, för lördag är ju ändå de flesta människors favoritdag. Man har fått sova ut, man har hela dagen ledigt, man kan vara uppe hur sent man vill för man har ändå sovmorgon dagen efter igen.

Idag har jag inte företatt mig nånting alls. Jag har inte ens klätt på mig. Så jääääävla dåligt! Har tvättid kl. 17, så det är väll vad jag ska roa mig med ikväll. Handdukar o lakan i stora lass. Lägenheten ser fortfarande ut som ett slagfält o alla nya krukväxter som mamma hade köpt åt mig, de dör sakta en efter en snart. Inte konstigt att man avskyr sin tillvaro o desperat söker något helt annat.

Om 7,5 vecka åker jag åter till Alanya förhoppningsvis. Allt hänger på vad som händer med mitt jobb i höst. Ingen vet ju något ännu och det är rätt frustrerande. För mig så spelar det ingen jätteroll hur det blir utan det viktigaste för mig är att få veta hur det ska bli så jag vet vad jag ska rätta mig efter. Men vi får tacksamt le o se glada ut och vänta på svar till aug/sept, så jävla drygt. Som tur är har jag inte börjat längta efter Alanya ännu. Det är väll visserligen inte heller så konstigt i och för sig, med tanke på att jag inte alls är lika förtrollad av den stan längre som jag varit förut. Livet i Sverige är trots allt rätt så soft och jag får passa på att njuta innan intrigerna sätter igång på riktigt igen.

Har bokat in mig på lite skojsigheter de kommande veckorna. Om två veckor blir det Allsång på Husaren och i mitten på augusti ska jag på 30-års fest då min kusins sambo fyller år. Ser fram emot att få göra mig lite snygg, komma ut bland folk, få lite sprit i kroppen o skratta så att smilbanden värker.

Tillbaka till verkligehen o so long!

Balsam för själen

Då var premiärdoppet avklarat. Förstår inte att jag var så kinkig för några år sen med att bada utomhus i Sverige, för nu badade vi i 20 gradigt o det var ju inte alls kallt. Det var jätteskönt och ändå så var det inte speciellt varmt på land hela tiden. Jag njöt i fulla drag och tog några bilder så att folk inte tror att jag skojar ;) Det var otroligt lugnt o skönt på stranden idag, bara ett par familjer till som inte stannade speciellt länge. Sen kom min kusin Hanna o hela familjen, det var roligt. Efter att ha käkat en supergod sallad som syrran gjort med körsbärstomater, blandsallad, rödlök, nektariner, fetaost, röd paprika, honungsmelon, vinegrätt samt dressing och bröd till, så gav vi upp. Vi gick upp till mormor o morfars sommarstuga och blev bjudna på vaniljglass med hemagjord jordgubbssylt. Där efter gick vi vidare till Eliassons sommarstuga precis över gatan. Den var asfräsh inuti, totalt nyrenoverad o hur fin som helst med ALLT man kan tänkas behöva. Vi stannade en stund och tog sen bilen hem igen. Spelade Guns´n Roses på högsta volym.

Sverige bada =)

Idag ska jag o syster åka o Sverige bada. Det var nog hundra år sen sist jag gjorde det. Tror bestämt att det var typ 4-5 år sedan jag o min vän Helena var i Simsjön o tog ett topp, det var nog sista gången jag badade i Sverige. I år har jag bara badat i pool i Alanya o den var ju inte särskillt varm den heller, så ska bli spännande o se vad jag tycker om tempen i Örlen idag. Har en faslig huvudvärk dock. Vet inte om det beror på dålig och väldigt orolig sömn eller på vädret, regnet hänger ju i luften. Laddar upp med Treo på utflykten tror jag. Kan ju dock vara rätt så mysigt att bada när det duggregnar =)

Morgonen har för övrigt förgyllts av en äcklig jäkla stor mal i mitt vardagsrums fönster. Den fick mig dock att inse att min fobi för kryp har blivit mindre än för ca 7 år sedan. På den tiden ringde jag nämligen efter mamma o pappa som fick komma o hämta mig mitt i natten pga en likadan mal. Idag vågade jag suga upp den själv med dammsugaren, även om jag näääästan började grina lite och det gick kalla kårar utmed ryggraden på mig. Jag är stolt och tror o hoppas att det finns en räddning även för mig. Jag tror jag måste börja bekanta mig lite mer med udda djur i allmänhet faktiskt och att det skulle hjälpa mig mot mina småkryps fobier. Ja, som den där apan jag höll. Inte för att jag är rädd för apor då, men det är ju ändå ett udda djur som jag aldrig tidigare varit så nära. En dag kanske jag till och med lyckas klappa en stor hårig spindel. Anna Y. - synd att jag missade orm-showen på Tropical. Den kunde nog hjälpt mig en hel del ;)

Ska se till att komma hem i tid i eftermiddag så jag kan börja röja här hemma. Ser ut som fan, för att vara ärlig. Har kommit in i en dålig period när jag är helt lamslagen efter jobbet, äter dålig mat, städar inte, företar mig inget. Men nu måste jag faktiskt städa. Det är inte jätte stökigt men smutsigt på golvet. Jag kontaktade en tjej som lagt ut en annons på Blocket och som önskade hyra lägenhet i 2a hand här i Skövde. Tänkte att det kanske kunde vara något för mig nu när jag reser till Alanya några månader i höst. Hon kanske möjligen, eventuellt, i fall om att ville komma o kolla på min lägenhet nästa vecka och då kan det verkligen inte se ut som det gör nu. Vi får se vad som händer o sker.

Bäst jag slutar blogga då syrran kommer o hämtar upp mig snart!

Willys kassörska = STÖÖÖÖRD!!!!

Jag var o handlade mat på Willys idag efter jobbet. Jag har handlat på Willys flera gånger i veckan de senaste 9 åren, så jag är ju inte direkt ny där. Och kassörskan jag kom till har jag handlat hos flera gånger. Så hade jag min genomskinliga stora handväska, ganska mycket saker i. Så när jag ska betala så sätter jag upp min handväska på hyllan framför kassan o ska ta upp plånboken. Jag hade handlat mat för säkert 200-300kr inför helgen. Då säger stördot i kassan, som för övrigt har en väldigt kaxig attityd för det mesta, "Den där är inte härifrån eller...?". Jag undrade vilken hon menade o hon sa att hon menade den saken i botten på väskan. Jag rotade lite o fick fram en tub med hamburgerdressing som jag haft med mig till min lunchlåda på jobbet. Ja, det där är min lunch, sa jag. "LUNCH????", säger hon o tittar på mig som om jag sagt att jag ätit en krukväxt eller något. Ja den är både öppnad o halvfull, sa jag. Så tog jag av korken o visade att den var öppnad o kletig i toppen. Så säger hon "Har du kvitto på den där?". Nej, det är klart att jag inte har, sa jag, då jag köpte den här igår och hade med den till lunchen idag så klart att jag inte tänkte på att ta med något kvitto. Här, sa jag, du får gärna titta på den så du ser att den är halvfull. "Nej, det behövs inte, men tänk på det till nästa gång", sa hon. Sen säger hon "Jag tänkte liksom LUNCH, man kan väll inte bara äta en sån till lunch". Jag tittade tillbaka på henne som om hon var dum i huvet, så sa jag "Nej, jag åt ju den tillsammans med hamburgare fattar du väll!".

Serriöst... hur kan någon tro att man snor en tub dressing för 18kr och lägger den helt synligt i en genomskinlig väska så att alla kan se, när man för övrigt har handlat varor för flera hundra???

SKANDAL!!!

20.000 =)))

Jag har nått...

20.000

...sidvisningar idag.

Tjohooooo!!! Det ska vi fira ;)

Vakna, jobba, hem, sova

Jag har nog faktiskt inte så mycket att berätta om denna dag. Den har varit som alla andra dagar. Det enda roliga som hänt idag är nog presentutdelningen på jobbet där jag snöt åt mig en fin Samsonite laptop-väska. Visst var det kul med prylregn idag till personalen, men det går ju inte att undvika att spekulera om vad detta är ett tecken på. Vi kan bara vänta o se vad som händer med bolaget efter sommaren. Jag är inte ett dugg orolig, mest nyfiken.

Nu i kväll har jag haft ett djupt samtal med Mehmet. Och alltid när vi haft det så brukar det kännas så himla bra efteråt. Att få en glimt av någon annan persons innersta tankar och känslor. Och det är när man kommer så nära inpå någon som man också kan ge de bästa råden till någon annan. Det kan vara jobbigt att öppna sig så mycket, men efteråt så brukar det oftast kännas väldigt bra. Jag inser mer och mer hur otroligt viktigt det är att ha någon riktigt nära vän, en vän som man verkligen vet är ens äkta vän och som man kan lita på i alla väder. Det är inte självklart för alla och jag värdesätter verkligen helt otroligt mycket mina närmsta vänner.

Trevlig kväll!

Svar till "Alanya One Stop Shop"

Alanya One Stop Shop sa...
Jag blir glad av att läsa din blogg!Men det kan väl ändå inte vara så illa att folk säger öppet om vad de tycker o tänker ang. vikt, utseende mm? Du menar att vilt främmande människor kommenterar? Men du verkar ju kunna säga ifrån när det krävs! Förhoppningsvis på turkiska åt turkarna!Om någon hade kommenterat mig angående utseende etc så hade jag svarat därefter! Bli inte negativ över det som har hänt nu! Du är starkare än så! Alanya består inte bara av "fula" människor! Kram till dig!

Svar: Jag är rädd att jag får göra dig besviken, lika besviken som jag är. En del har kommenterat öppet och väldigt fräckt om min vikt och då talar jag om människor som jag aldrig tidigare sett eller träffat. Andra turkar, både bekanta o andra, kommenterar min vikt el mitt utseende på ett mildare sätt men ändå med en negativ underton. Varje resa så är det alltid minst en person som talar om för mig om jag har gått upp i vikt, om jag gått ner i vikt sedan sist, säger att jag skulle vara så himla fin om jag gick ner lite eller att de skulle kunna gifta sig med mig om jag gick ner 20kg eftersom jag har så otroligt fint ansikte. Är det bara MIG dom fäller sånna här kommentarer till, eller vaddå? I så fall måste det ju vara något allvarligt fel på MIG om det inte är någon annan som upplevt detta...? Men som jag skrev i ett inlägg, det är inte bara turkar som kommenterar, det är även turister. Men turisterna gör det på ett sätt som de tror att jag inte ser, men som ändå är så pass uppenbart att jag kan uppmärksamma det.

Men du har rätt, jag kan säga ifrån till människor. Men oftast blir jag så förbannad att jag bara skriker o gapar fräckheter tillbaka. Och där efter börjar man tänka på vad det var de eg. sa eller gjorde o då blir jag så otroligt ledsen inombords. Hur människor kan göra sådär mot mig helt oprovocerat, helt jävla otroligt. Tyvärr så är jag redan sjukt arg o bitter på Turkiet och människorna där. Och det är inte en eller ett par händelser som fått mig att känna så. Det är en myyyycket låååång radda med saker som byggt upp min syn på landet och framför allt människorna i Alanya. Om du visste vad jag varit med om så hade du nog förstått mig, men det är inget jag tänker skriva ut här på bloggen och sådant som jag bara berättar för mina närmsta vänner.

MVH
Marie

Ännu en dag åt historien

Då har ännu en dag passerat. O kan inte påstå att jag är speciellt klokare av det som hänt idag. Började med att jag försov mig halvt o vaknade bara 45min före jag skulle ha börat jobba. Massor att göra på jobbet idag också även om det känns lugnare än förra veckan. Idag fick vi besked från chefen om vår löneförhöjning för året. Jag fick faktiskt exakt det jag hade misstänkt att jag skulle få. Nu siktar vi mot nya mål inför nästa år. Snart är jag ikapp både Reinfeldt o Bill Clinton... any day now, any day ;)

På lunchen var jag på Spice n Rice igen o käkade lunch. Riktigt gott var det den här gången och dit lär jag gå igen. Var också på parfymjakt igen. Har varit det tre gånger nu så detta börjar bli lite utav en tradition.

Å just det jaaaa... håll i hatten! Idag fick jag faktiskt tag på vår handläggare på Migrationsverket. Tog mig nog bara ungefär en sissådär 30 uppringningsförsök. Vi diskuterade ansökan lite och hon gav mig en hint om när vi kan tänkas få ett svar. Faaaar away, men vi håller ut o väntar. Kan ju komma tidigare än väntat också bara att de inte vågar lova något till någon.

Känner att min blogg börjar bli väldigt andefattig. Det händer inte så mycket om dagarna o den ena dagen är den andra lik.

Svar till Anonym och Josefine...

Josefine sa...
Vad tråkigt att det inte blev riktigt som du hade tänkt dig och att folk var otrevliga. Att skvallra och hålla koll på folk verkar vara en sport i Turkiet (inte bara Alanya). En granne i Istanbul kom och frågade mig en gång var jag hade mitt barn nånstans. Hon frågade på turkiska så jag trodde jag hade förstått fel först. Men det visade sig att nån hade sag till nån som sagt till nån att jag varit gift förut och hade barn :P. Jag bara VA??Och det är bara EN av alla gånger nån "hört nåt" eller "sett nåt" under min tid i Istanbul...Men tänker du åka tillbaka i höst ändå? Eller kommer han hit istället?

Svar: Ja människor har verkligen betett sig riktigt illa mot mig den här resan. Dock så har jag öppnat ögonen allt mer de senaste resorna för just denna typ av beteende och det var det som fick mig att reagra ännu starkare den här gången. Men det är ju faktiskt inte bara turkar o kurder som beter sig som idioter mot andra människor, jag har råkat ut för en del turister också som varit riktigt elaka. Förstår inte vad deras problem är alltså...? Jag kommer dock att fortsätta med mina planer i höst som jag tänkt, 3mån Alanya. När det gäller Mehmets UT så pratade jag med vår handläggare idag och hon kunde inte lova något besked nu under semestertider men trodde att vi skulle komma att få svar i slutet av augusti. KRAM /Marie


Anonym sa...
Det där känner jag igen, allt är inte guld som glimmar med tiden blir det mer uppenbart, men som sagt det är nog miljön, riktiga Turkiet är annorlunda.PS. Du har glömt att berätta att du är "kändis" i Alanya, det var jag och min väninna som "stalkade" dig och sprang fram och sa "vi läser din blogg", det var väl inte illa eller? Ha det så bra!

Svar: Hej söta ni =))) Jag har ju helt glömt bort att berätta om er, bra att ni påminde mig för ni gjorde mig så otroligt glad o stolt. Ha det så bra båda två och hoppas vi springer på varandra igen senare i år.


The Story!!!
Det var så att jag satt med Mehmet på Sunon restaurang och skulle käka. Då kom det fram två kvinnor o frågade "Är det du som är Självdisciplin i Alanya?". Jag sken upp som en sol och insåg att det jag hade framför mig var två livs levande, och för mig förut okända, läsare av min blogg. Det var verkligen jättekul att få träffa er. Att ni kände igen mig sådär bara, hihi, mycket roligt! =)

En ganska vanlig dag

Dagen har varit som den brukar när man jobbar. Förutom att jag sov sämre än sämst inatt och var astrött när jag vaknade. Kunde verkligen inte somna igår. Inte förrän klockan närmade sig 1 så slog mina bruna igen av sig självt. Sen vred o vände jag mig hundra gånger i sängen och vaknade helt vimmelkantig när klockan var så gott som 7.

Det har varit en lugn dag på jobbet idag. Lunchen ägnade jag helt åt mig själv. Först var jag o köpte thai-mat på ett nytt ställe som öppnat i stan - Wookade nudlar med grönsaker. Det var gott men jag blev inte mätt på långa vägar. Där efter var jag på Kicks på jakt efter en ny parfym. Å det är då fasiken inte lätt att hitta någon man gillar. Jag tror jag luktade på minst 35 stycken. Till slut hade jag valt ut 4 stycken som jag gillade men känner mig ändå inte hundra nöjd med dem så vet inte vilken jag ska välja. Två av dem var dessutom sjukt dyra. Hur dyrt kan det vara liksom... vad är det jag betalar för...? Efter jobber var jag iväg till Lindex o luktade på några till och fastnade lite granna för Paris Hiltons Heiress. Den är nog inte direkt ny i gemet längre tror jag och den är ganska så billig på internetbutikerna. Så nu står jag o väljer på den eller Marine Groove från Escada. Men kan heller inte riktigt släppa Rose the One samt Nr.3 från D&G. Den som lever får se vilken jag till sist bestämmer mig för.

När jag kom hem ringde jag det vanliga kvällssamtalet till min fästman. Och nog fick jag mig ett gott skratt. Jag lovade dock att inte avslöja det han berättade, men när han satt sina planer i verket och vi vet hur allt har gått så lovar jag att berätta. Tihi.... han är ju för rolig den unge mannen =))) LEDTRÅD: Lyxhustruliv i sikte!!!

Till kvällen väntar stekt färskpotatis med brysselkål. Det har jag längtat efter nu i flera dagar. Synd bara att jag inte är så hungrig nu, då jag nämligen åt en Daim päron glass på vägen hem. Jag fick ju ett par stycken Glassogram från mitt jobb idag.

Vad har jag mer gjort idag. Jo, nämligen försökt att ringa Migrationsverket. Och det gick väll... SÅDÄR, skulle man kunna säga. Av 20 samtalsförsök så säger de 19 gånger att "Alla handläggare är förnärvarande upptagna, var god försök senare". Och den 20e gången så kommer du fram och får knappa in ditt ärendenummer. När du gjort det och om du har väldig tur så blir du ställd i telefonkö. Om du har otur så säger dem åter igen "Alla handläggare är förnärvarande upptagna....", men om du har den där lilla extra turen att du faktiskt får vänta på en handläggare så är det alltifrån 18-46 minuters väntetid. Vem fan har tid att sitta o vänta på det. Jag får gå på min andra plan imorgon och ringa vår handläggare direkt på morgonen. Det är ju bara det att jag har försökt med det flera gånger den senaste tiden och alltid är det nått. Om hon inte är sjuk, så är hon upptagen med annat samtal. O är hon inte det så är hon åter imorgon samma tid. Sånt här driver en verkligen till vansinne. Men skam den som ger sig!

Totalt händelselös och håglös helg

Den här helgen har jag gjort just ingenting. Jag har knappt klätt på mig, för att vara ärlig. Det har faktiskt varit ganska så skönt att bara få fara hemma efter min 3-veckors resa som var ganska så händelserik. Det enda jag gjort är att laga god mat, sett på TV, skruvat ihop min nya fina golvfläkt, samt blogga, facebooka och prata i telefon med nära o kära. Men imorgon väntar jobb igen och vi har ju som sagt helt fullt upp på dagarna på kontoret nu. Man hade ju trott att det skulle ha lugnat ner sig såhär i juli månad, men verksamheten är fortfarande i full gång. Vi väntar också med spänning på att löneförhandligarna för året skall bli klara.

Jag väntar ju också svar från högskolan om vilka kurser jag kommit in på och vilka jag står som reserv på. Om två veckor så skall man tydligen få svar och jag väntar med spänning. Den enda kurs som jag vet säkert att jag kommer gå är en ny kurs i Turism på högskolan i Umeå. Det ser jag fram emot. Hoppas ju då att den skiljer sig markant från turismkursen jag gick förra året.

Mer än såhär har jag inte för idag. Önskar alla en skön och härlig sommarkväll!

Sista dagarna o hemresan, något i hästväg!

Hemresedagen hade kommit och det var dags att packa. Det var inte lite grejer att samla ihop för att sen stuva ner i X antal väskor kan jag säga. Jag har ju som bekant en hel del saker kvar i Alanya från resa till resa, 3 hela väskor/kassar. Och allt detta, samt min ordninare packning skulle nu samlas in och läggas ner strategiskt och varsamt i väskorna. Det blev 3 väskor som fick vara kvar där nere och dessa har nu stuvats in hos Anna. Tack o bock för att du husar på dessa till nästa gång. Övrig packning fick galant plats i väskorna och det visade sig inte vara mer än 25kg + datorväskan. Men givetvis så skulle jag glömma något viktigt... min plattång!!!! För den använder man ju inte så ofta menar jag =(

Den här gången hade jag bokat 724Transfer som skulle ta mig från Alanya till flygplatsen. Bussen skulle komma kl. 02 på natten, knasig tid. Flyget skulle ju nämligen inte gå förrän vid 8 på morgonen. Jag o Mehmet hade inte riktigt hunnit säga hejdå till varandra, så när transferbussen kom utanför hotellet så frågade Mehmet om det fanns plats även för honom. Det gjorde det, så han hoppade på bussen och följde med till flygplatsen. Givetvis skulle ju föraren krångla om priset. Innan Mehmet hoppade på så sa han att det skulle kosta 15lira. Men när vi väl var framme så sa han 15 euro, vilket ju är dubbelt så mycket. Jag o Mehmet skrek rakt ut o stenvägrade att betala så mycket och sa att han får 15 lira, inte ett öre mer. Men då fick inte Mehmet åka med tillbaka heller. Han satt i alla fall med mig på flygplatsen o väntade i ett par timmar innan han åkte tillbaka till Alanya igen. Så gulligt av honom att inte låta mig vänta helt själv.

Flygresan hem gick bra. Men som vanligt så var ju Pegasus plan till Istanbul försenat med de klassisa 40minutrarna så jag fick halvspringa mellan Inrikes- och Utrikesterminalen. Jag var genomsvettig när jag kom fram till gaten, men hann i alla fall med. Väl framme på Arlanda så gick jag till Pressbyrån och köpte allt jag saknat i matväg =) Flygbussen gick galant. Det blev dock en ganska så lång väntan på centralen innan mitt tåg gick. Men eftersom det var ett X2000 tåg så visste jag ju att jag skulle komma hem snabbt och smidigt.... trodde jag!!!

Tåget rullade på bra tills vi hade åkt halvvägs. Då får vi veta att ACn slutat fungera i loket och att föraren inte kan köra i värmen utan vill köra från loket i andra änden av tåget istället. Så planen från SJs sida var att "vända" tåget som det så fint heter. Dvs. dom kör in på något spår och sen kör över på nått annat spår och på så sätt kan gå över till andra loket och sen köra vidare, ja nått sånt fugnerar det. Och för att kunna ändra spår sådär så måste man ju givetvis välja ett annat spår som inget annat tåg åker på. Detta väljer SJ att göra någonstans i Katrineholm. Ja, för den tågstationen är ju säkert väl underhållen när det gäller spår o annat... NOT! Rätt som det är, och som tur var innan vi hade fått upp fart, så kommer en rejäl inbromsning. Sen kommer speekerrösten från högtalarna.... VI HAR KÖRT FAST pga solkurvor! Ja, tåget kunde varken fortsätta framåt eller åka bakåt så vi satt helt enkelt fast i skogarna utanför Katrineholm. GREAT!!! Där fick vi sitta i nån timma innan SJ kom på hur de skulle lösa situationen. Givetvis hade jag satans 3 barn i min vagn som jag fick ett smärre utbrott på vid ett tillfälle. Min stubin var nu gaaaaanska så kort efter att ha rest i 18timmar och varit vaken i 30timmar i stort sett, då jag endast slumrat korta minuter under resans gång.

SJ satte sedan sin plan i verket. Vi skulle evakuera tåget!!! Detta genom att ta sig från den vagn man satt i (jag satt givetvis i sista vagnen) genom hela tåget och ut på en stege i vagn 1 och ner på spåret. Där efter skulle man släpa sin egen packning 150meter på spåret fram till en grusväg där man kunde ta av och längre bort väntade långfärdsbussar för att ta oss vidare till vårt slutmål. Jag som då sälvklart fick kliva av som en bland de sista fick då ingen plats på de bussar som kallats in. Vi var några stycken som inte fick plats, så för oss så kallade SJ in en vanlig linjebuss utan toalett och allt. Denna skulle alltså ta oss hem. Och hem för oss ca 20 personer som åkte med var ju till 10 olika städer. Det tog säkert 1,5timmar för bussförarna att strukturera upp vilken person som skulle åka med vilken buss, för SJ hade ju givetvis ingen personal på plats vid bussarna då alla var kvar vid tåget. Att SJ inte hade ordnat varken mackor eller dryck till vår buss, utan endast till de andra, det var väll också att vänta. Och att killen som var fullast och ville stanna och pissa varannan mil var med på min buss, det var ju inte heller helt otippat. Vi fick i alla fall stanna på en mack o köpa något att äta vid ett tillfälle.

Jag skulle ha varit hemma på 2 sköna timmar från Stockholm, dvs. jag skulle kommit hem till Skövde Central kl. 18.45. Jag var sådär lagom glad när vi anlände med buss till samma ställe kl.00.15 på natten. Att det sen var 15min väntetid på taxi här i stan gjorde ju inte mitt humör bättre. I ren ilska fullständigt slet jag med mig min packning och fick gå hem. Min tågresa tog då alltså 7,5timmar istället för ett par timmar och min totala restid blev alltså 23timmar från Alanya, och jag lovar att SJ ska få betala det här med råge. Jag är fortfarande lite förbannad för hur det kan få gå till såhär och hur otroligt dåligt strukturerad den här evakueringen var. Allt detta för att lokföraren inte hade någon AC!!!

Saknar ni foton...?

Jag förstår om ni saknar foton i min blogg. Jag borde ha tagit fler, jag vet. Men tiden gick så fort där nere och resan blev inte som planerat, så jag tappade lusten för att dokumentera något alls. Dessutom så gick min kameramobil sönder av en dum jäkla händelse. Det låg en tändare i min handväska ihop med min kameramobil. Jag o Mehmet ligger o njuter vid polen när vi hör världens smäll, som från ett pistoskott. Först tittade jag upp o trodde det var någon som skojat med mig o smällt en påse eller något precis intill mig. Men det visade sig att det var tändaren som hade smällt sönder i min väska. Jag tror det var detta som förstörde min mobil, och jag har nu ingen bra kamera att ta fina foton med. Ni får tills vidare hålla tillgodo på de två bilder jag lagt in på mig, Anna o apan.

Sista halvan av semestern

Resten av resan flöt på även den i lugnets tecken. Det var mycket poolhäng och blev också stranden några gånger. Det var dock när värsta värmeböljan var och det var mer en pärs än njutningsfullt. Men jag kunde ju inte komma hem som en skolkrita utan var ju tvungen att få lite färg så att folk där hemma skulle ha något att vara avundsjuka på =) Havet var dock fortfarande för kallt för min smak. Jag vet inte om jag borde skämmas när jag säger att jag inte badade en enda gång på hela resan =S

Under resan träffade jag också Celine några gånger och snackade lite samt Johanna från Malmö en kväll. Tyvärr så blev det inte så mycket mer än så men hoppas på mer i höst. Goa tjejer båda två.

Mehmet jobbade inte under 1,5 veckors tid så jag hängde mest med honom 24/7. Vi pratade om livet och om framtiden, men jag vet inte om jag blev så mycket klokare. Vi var ute och käkade några gånger och det känns ju verkligen lyxigt nu för tiden. Resten av resan lagade jag mat själv men jag hade sagt till Mehmet att den här resan så kommer jag hålla det så enkelt som det bara går. Jag trodde att han nästan skulle börja gråta när han fick pasta för 9e dagen i rad, hahahaaa!!! Vi hade dock nära till både Bim och Sok och nära till en stor market där de sålde rikligt med frukt o grönt, så vi behövde inte gå långt för att handla skapligt billigt och det var bra. Jag o Mehmet hängde vid vattenparken nere vid Kleopatrastranden vid ett flertalet tillfällen. Det är väldigt vackert där och rätt så avslappnande att sitta där.

Sista veckan unnade jag mig också ett frisörbesök, armvaxning och manikyr. Frisörbesöket blev riktigt lyckat den här gången även om han klippte på tok för mycket på längden som vanligt. Men den här gången kunde jag inte säga emot honom då jag inte hade klippt mig på 6 månader. Jag färgade utväxten, färgade sen hela håret något brunare och la in några blonda slingor på sidan samt toppade håret. Och som alltid så är det ju skitbilligt att gå till frisören i Turkiet. Armvaxningen gjorde minst lika hårresande ont som alltid men blev mycket bättre den här gången. Något som inte gick fullt så bra och som gjorde mig totalt vansinnig var manikyren. Jag hade gjort skitfina akrylnaglar med strasspärlor på innan jag åkte ner på semestern. Men eftersom man vistades mycket i vatten så blev då rätt så snabbt fula och började lossna i kanterna, så en dag bestämde jag mig för att ta bort dem. Jag gick till en salong som ägs av en kompis till Mehmet. Jag frågade säkert 5-6 gånger om de verkligen visste hur man tar bort sådana här naglar och de påstod att de visste det. Behöver jag ens nämna att det slutade i total katastrof där de fick bända bort naglarna och mina riktiga naglar under blev totalförstörda. Jag skällde ganska så bra på både tjejen som först började och ägaren som ljugit för mig. Hur är det ens möjligt att man kan erbjuda tjänster som man inte vet ett jävla skit om och där till och med kunden vet bättre hur man gör än den som arbetar på salongen. Jag var totalt vansinnig när jag gick där ifrån. Nu är det bara att vänta typ 2mån på att mina naglar ska växa en bit så att de repar sig för de är i så dåligt skick nu att de trasar sönder sig mer och mer för var dag som går. JÄVLA IDIOTER!!!

Midsommar firades där nere. Detta år var det sköna Anna som stod för kalaset. Jag, Patricia och Josefine var hembjudna till Anna. Vi satt på hennes balkong och njöt av en underbart god svensk buffé med massor av midsommarmat. Stackars Anna hade stått hela dagen och lagat mat. Jag minns ju hur det var förra året när jag gjorde det samma. Det är väldigt kul men också otroligt slitsamt. Anna - Potatissalladen var mumma =))) Vi drack, satt o tjötade och hade det väldigt mysigt och trevligt. Det blev ganska så tidig hemgång för att vara en midsommar, men jag gillart. "Vi äro små humlor vi, bzzzzzzzz bzzzzzzzz!!!" ;)

När det endast var ett par dagar kvar av resan så satt jag o Mehmet på en restaurang mitt på dagen o käkade lunch. Då kom det in en tjej med en sån där jätteliten Pippi Långstrump apa, ni vet. Å jag var bara TVUNGEN att be om att få hålla den. Tjejen placerade apan på axeln på mig och la kopplet till selen på bordet. Den var så liten, söt o mjuk. Jag har aldrig tidigare hållit en apa o visste inte hur den skulle bete sig eller om den kunde rivas eller bitas. Det jag dock inte hade tänkt mig var att den skulle kissa på mig, haha =) Rätt som det var så kände jag något varmt som rann längst med axeln o ner i u-ringningen. Tack för den, söta apan!


Jag önskar dock att apor var det enda djuret jag hade behövt beblanda mig med på resan. Tyvärr så var det inte det, utan herr o fru kackerlacka hade hittat till trappuppgången på hotellet. Det kändes så snopet att det fanns sånna äckliga jävlar där på hotellet när lägenheten i sig var så himla fräsh. Jag bad en natt att nattreceptionisten skulle döda en som stod o väntade på mig utanför hotelldörren och visst det gjorde han med både insektsspray och genom att trampa på den. Det jag dock inte hade räknat med och som jag självklart inte kunde acceptera var att den döda lilla äckliga satans svarta saken sen skulle ligga där i trappuppgången i två dagar. Och när jag väl valde att säga ifrån på skarpen i receptionen, TVÅ GÅNGER, så hånade de mig bara o löljade sig. Jag blev förbannad o skrek att jag ska då minsann aldrig mer bo på det här hotellet. Receptionisten som inte var så glad i oss redan sen förut vräker då ur sig "Åh, som jag kommer sakna er!". Vilken jävla idiot. Känns inte som att serviceyrekt var något för honom om ni frågar mig. Det värsta är ju att detta är ett hotell som får sina gäster genom resebolag, inte något vanligt privat turkhotell liksom.

Den här resan har jag råkat ut för så mycket oförskämda och vidriga människor så ni kan aldrig ana. Har de inte kommenterat och vräkt ur sig saker om mitt utseende eller min vikt så har det varit på andra sätt. Jag är så förbannat trött på turkarnas fasoner som bara ljuger, vill förstöra, skvallrar, hittar på, sprider lögner, pratar skit och gör en ledsen, besviken och förbannad. Jag vill inte ens berätta om mannen som kommenterade min vikt vid vattenparken, eller kvinnan som vände sig om o asgarvade åt mig mitt i stan och som jag sen skällde ut efter noter. Jag vill inte heller berätta om alla turkar som låtsas vara ens vänner och sen för en bakom ljuset på värsta tänkbara sätt, för att sen när man avslöjar dem o dom bara rycker på axlarna o säger "That´s not my problem!". Jag är riktigt, riktigt besviken på den turkiska/kurdiska befolkningen och har känt likadant de senaste 3 resorna jag gjort dit och jag tror aldrig att Turkiet och Alanya kan bli det samma i mina ögon igen som det en gång var.

Början av semesterresan

Jag har inte tänkt att skriva sådär jättemycket om min semester eftersom den blev långt ifrån sådär toppen som jag hade hoppats, önskat och planerat. Men lite kan jag i alla fall dela med mig av.

Jag reste från Landvetter med alldeles för mycket i bagaget, vilken skräll ;) Tur att jag köpt extravikt. Resan ner gick hur bra som helst men som vanligt så var det ju ett rent helvete att släpa på alla väskor och dessutom all taxfree som jag alltid envisas med att köpa med mig. Mehmet kom o mötte mig nere vid Damlatas o han var så fin i nya kläder och stylat hår. Vi var så glada att se varandra igen. Vi tog direkt en taxi till hotell Sunon och checkade in. Vi var jättenöjda med lägenheten som var ren o fräsh o inget sliten alls. Det som var trist var den tråkiga utsikten från balkongen och att kylen var liten och endast ett minilitet frysfack tyvärr. Jag som hade med mig massor av frysvaror som jag sedan fick kassera då det inte klarade sig länge i kylen. Well, bara att ta lärdom till nästa gång.

Då jag o Mehmet hade en liten sak planerad som var tänkt att genomföras under resan så var vi fullt upptagna med planerande och fixande de första dagarna på resan. Men sen sket sig våra planer och vi valde att flytta fram den där saken till i höst istället. Men den som väntar på något gott... Synd var att jag inte hann träffa mina vänner Anna o Anna så mycket första veckan. Jag hann just inte med så mycket alls på hela första veckan, mest bara poolen o lite bada. Sola och gå till stranden flyttade jag på framtiden.

Andra veckan var väldigt lugn. Jag kände att jag behövde varva ner och höll mig mycket hemma. Hängde vid poolen såklart, den var riktigt stor o fräsh om man jämför med andra hotell jag bott på. Synd bara att det ska vara så satans mycket småungar överallt som gapar, skriker, leker, plaskar o för väsen omkring sig. Jag gillar det inte alls o önskar man kunde boka barnfria hotell.

Denna veckan hann jag o Anna med en rejäl partykväll på QueensGarden också. OCH som vanligt när vi är i farten så blir det ju alltid för mycket. Anna sa att hon trodde att jag gjorde fel när jag drack så hon lärde mig den klassisa Anna-metoden som gick ut på att smutta på groggen en gång var 5e sekund. Jaaaaaaaa.... skiiiiiiitbra du, tack för den Anna Yildirim!!! Vi åkte vidare till Mango och där efter mellanlandade vi på Opera innan vi snubblade in kulvertvägen in på QG. Jag var så jävla överförfriskad att jag fick hålla mig till vatten i martiniglas med groggpinne i. Vi hade skitkul, twistade o pratade med folk o när klockan var 3 så var det på tok för sent men dags för mig att åka hem. Jag kom hemrumlandes med en ros i munnen till Mehmet som hade väntat på mig i över 1tim. Han var sådär jätteglad... NOT! Jag somnade säkert med både skor o kläder på. Vaknade dock kl. 7 av att jag var tvungen att kräkas o sen ta en dusch. Det var grymt längesen jag var så dålig och sjuk som jag var denna morgon och när jag kräkts för tredje gången så lovade jag mig själv och "han där uppe" att aldrig göra om det igen. Får se hur länge det håller.. i alla fall till nästa resa hoppas jag =)

Im SO sorry =(

Jag är verkligen jätteledsen att jag svikit er läsare och inte bloggat på en hel månad. Det är massor som har hänt under den gångna tiden, inte minst min semester och jag vet inte ens vart jag ska börja. Men nu har jag många små roliga och mindre roliga incidenter att skriva om i alla fall.

Nu är jag i alla fall hemma i Svedala igen och har börjat att jobba. Jag anlände Residenset Nylén kl 00.15 natten mellan måndagen och tisdagen och stod i givakt på jobbet redan morgonen där på. Vi har verkligen skitmycket att göra på jobbet nu. Det är visserkligen kul, för hade inte varit roligt att komma hem till en halvt folktom stad och sen sitta o rulla tummarna halva dagarna på kontoret. Rullar tummar det gör jag ändå så det räcker, if you know what I mean =) Om någon vecka så börjar mina kollegor att försvinna från kontoret och jag kommer vara själv med vår sommarjobbare Mickie i ett par veckor. Jag hoppas vi kommer ha lagom mycket att göra och håller oss sysselsatta.

Veckorna går fort nu och jag börjar misstänka att tiden till nästa resa bara kommer att swischa förbi. Det är i alla fall min förhoppning. Men för första gången på säkert 6 år så tyckte jag att det var helt otroligt skönt att komma hem till Sverige och för första gången så ser jag det här landets fördelar ur en helt annan synvinkel än vad jag gjort på mycket länge. Jag uppskattar en hel lista med saker där nummer ett är Trevliga människor som inte pratar skit o vill förstöra och såra en, nummer två är frisk o fräsh luft även om det stundvis är väldigt varmt, nummer tre är min egen säng och min egen soffa, nummer fyra är svensk mat och ett stort rymligt kök där man kan laga iordning den och sist men inte minst är svensk shopping där man vet exakt vart man kan hitta det man söker och till bra priser utan att behöva jiddra med gnidet folk om priset. Jag ska nog lägga till punkten ensamtid också, för det är något jag verkligen uppskattar vissa stunder i livet.

Under den gångna veckan har det inte hänt så mycket. Min mamma hade köpt blommor till alla fönster i hela min lägenhet när jag kom hem och det blev jag verkligen glad för. Hon vet exakt vilka blommor jag gillar och vad som passar i mitt hem. Vi tackar o bugar för det =) I förrgår shoppade jag ett par låga vita Converse på rean, igår shoppade jag underkläder ihop med Bettan och idag har jag shoppat prylar till hemmet med mamma o syrran. Jag är så glad att jag äntligen kan unna mig lite saker igen och att min ekonomi känns något bättre och stabilare nu. Jag köpte en golvfläkt som jag ska ha i sovrummet när det är riktigt varmt i lägenheten så man knappt kan sova. Sen hittade jag ett par vita lackskor med kilklack på rean på Sko-Kanonen. Sen blev det ett par vita flätade korgar o lite annat smått o gott. Shopping är fan livet alltså!

Igår kom min underbara kusin Hanna förbi på jobbet och vi fick några minuter att snacka lite skit. Så kul att se henne igen, hon är så go. Ska försöka hälsa på henne i huset någon dag nu snart för det var så längesen jag var där. Det var även kul att träffa alla underbara, pigga o glada kollegor igen efter semestern.

I helgen har jag nästan inga planer. Funderar på att städa, plugga och åka till mammas kollonilott, men det där kan ju sluta precis hur som helst. Vill inte flänga o fara runt den här helgen för nu har jag varit borta i över 3 veckor och nu vill jag mest bara ta det lugn här hemma ett tag.

Jag lovar att bättra mig med bloggandet och hoppas att ni inte tröttnat på väntandet och kasserat länken till min blogg.

KRAM alla läsare!

Kontakt

Jag finns på mail och msn för dig som vill komma i kontakt med mig.

saltgurka2004@hotmail.com