Nu sitter jag och uppdaterar mig på allt som åste fixas för honom när han kommer. Vi måste...
... gå till Skatteverket första dagen för att ordna ett svenskt personnummer till honom och folkbokföra honom här hos mig. När detta har kommit någon vecka senare så kan vi gå vidare och göra allt annat.
... registrera honom hos Försäkringskassan.
... anmäla honom till SFI kurs hos Vuxenskolan på Komvux. Man anmäler sig i expeditionen och blir sedan kontaktad för när kursen börjar. 3 timmar om dagen på dagtid är skolan.
... öppna ett bankkonto åt honom och skaffa ett Maestro-kort. För detta behöver han sitt pass och ett personbevis från Skatteverket.
... anmäla honom på Arbetsförmedlingen och eventuellt också till Facket/A-kassan. Jag tycker det är bra att vara med där.
När allt detta är klart så kan vi börja tänka på andra saker. Vi skall ju bland annat skjuta upp Mehmets militärtjänstgöring. Han har ju ännu inte blivit inkallad eftersom han inte enligt sitt pass har åldern inne. Men han kommer bli inkallad under nästa år, så därför ska vi skjuta upp hans militärtjänst här på Ambassaden i Stockholm så fort vi bara kan. Det kostar tydligen bara 100kr och man behöver inte alls många papper för det, utan det verkar smidigt som sjutton.
Vi ska också börja försöka hitta jobb till honom. Vi har en grej på gång där jag tror att han har goda chanser både till att få fast jobb och att få jobba extra till en början.
Vi ska också införskaffa lite prylar som han behöver här i Sverige. En mobiltelefon och ett svenskt kontantkort. Jag funderar på att köpa en mobil till honom o överaska honom med redan första dagen när han kommer hit. Jag vet vart jag kan få tag på en bra och billig nämligen. Sen måste vi köpa vinterskor och vinterjacka till honom. Vi kommer också investera i ett gymkort till honom så att han har något att göra om dagarna.
På återhörande =)))
onsdag 30 november 2011
JAAA
Vi fick JA =)))
Så fick vi då ÄNTLIGEN vårt efterlängtade JA på Mehmets Uppehållstillstånd. Nu har det gått ett helt dygn sen jag fick veta det, men ändå kan jag inte hjälpa att jag fäller x antal tårar av glädje när jag skriver detta. Lyckan har aldrig varit så enorm, så total som den jag kände igår efter att ha fått beskedet via Migrationsverkets kundtjänst. Jag satt först i 34minuter telefonkö på eftermiddagen och kände att det är now or never, så jag vääääntade, och vääääntade. Till sist kom jag då fram och jag kände liksom hur lugnet infann sig i hela mig när jag ställde frågan till tjejer på andra sidan luren om vi fått beslut i vårt ärende. Och när hon berättade så fann jag liksom inga ord, jag sa bara "Ja men vad bra då vet jag" och sen ställde jag nån kort fråga om UT-kortet och la på. Sen satt jag i soffan i några sekunder o visste varken ut eller in... vart ska jag börja nu, vem ska jag ringa, vad ska jag säga osv. Innan jag hade kommit på att det ju faktiskt var Mehmet jag var tvungen att ringa först så kände jag hur glädjetårarna och tårar av ENORM lättnad kom forsande fram ur mina ögon. Jag visste att om jag skulle lyfta luren o ringa nu så skulle jag knappt få fram ett ljud, men jag var ju tvungen att ringa, jag var tvungen.
Jag lyckades snurvla fram till Mehmet "Vi fick JA, dom sa JA...". Mehmet förstod inget först, eftersom han varit så inställd på att vi skulle bli nekade, så han trodde det handlade om min skola eller något annat. Och när jag sedan grinade fram "Migrationsverket.. dom sa JA på ditt uppehållstillstånd.." så bröt han också ihop. Efter ett glädjetjut så kunde han heller inte hålla tillbaka tårarna och den lyckan vi kände i denna stund var så himla stor, så otroligt stark. Vilken känsla!!!
Mehmet kände att han genast ville berätta för hela världen så efter att ha lagt på luren kort där efter så sprang han runt till alla och berättade - grannar, vänner, familj. Han grinade, hans syster med sambo grinade, alla var så otroligt glada. Sen på kvällen så ordnade Mehmet lite festligheter för de närmaste. Han bjöd hem folk o bjöd på fin baklava och te och de satt o pratade om framtiden. Han var så glad. JAG är så glad, så otroligt lycklig nu när detta har börjat sjunka in, att det faktiskt är på riktigt =)))
Nu damp posten ner på hallgolvet hörde jag... vänta, jag ska springa och kolla om vårt beslut kommit svart på vitt...
Jadå, det var vårt lilla beslut som kom.... usch, o nu grinar jag ännu mer. Jag är verkligen lycklig, ni anar inte vilken otrolig lättnad det här är för mig och Mehmet. Efter 8 månaders väntan exakt på dagen så gav de oss ett JA.
Nu är planerna att han ska flytta hem till mig den 22 december. Jag hoppas och tror att hans UT-kort hinner anlända till Ambassaden i Ankara nu på 3 veckor. Planen blir som följer att Mehmet tar nattbussen till Ankara den 20e, han hämtar sitt kort på Ambassaden på morgonen den 21a och därefter stannar han antingen kvar i Ankara och tar sen morgonflyget till Sverige med byte i Istanbul, eller så flyger han till Istanbul direkt där den 21a, sover över natt hos sin morbror i Istanbul och tar sen morgonflyget till Sverige den 22a. Han kommer landa i Stockholm, så jag får på något sätt ordna så att jag kan möta upp honom på flyget.
Om ni bara visste hur ofantligt lycklig och glad jag är att han kommer hit före nyår och också förhoppningsvis före julafton. Att få fira detta på svenskt vis tillsammans med den jag älskar mest av allt betyder oerhört mycket. I år blir julafton lite speciell. Vi alla är bjudna till min bror med familj i Jönköping till deras nybyggda hus. Där firar vi julen och sover antagligen över natt. Vi kommer bara köpa en julklapp var till någon som vi fått i uppdrag att handla till genom lottning. Men jag tror att jag, mamma, syrran o Mehmet kommer byta lite fler julklappar med varandra i alla fall. Varför ska man vara utan julklappar... det är ju jättekul att se hur glada folk blir när de får något som de önskat sig.
Åh, nu har jag verkligen lust att sätta fart o fixa det allra sista här hemma, inklusive julpyntning, tills mitt älskade hjärtetroll kommer hit. Jag vill att min hem ska skina och glänsa och kännas varmt, hemtrevligt och välkomnande när vi kliver innanför dörren =)
tisdag 29 november 2011
Telefon hela dagen
Migrationsverket, Pegasus, Migrationsverket, Pegasus, Migratio...... ja, sådär har jag hållit på o ringt hela dagen. Pegasus återkommer inte fast de hela tiden säger att de ska ringa tillbaka inom 20minuter. Till Migrationsverkets kundtjänst går det inte ens att komma fram. Jo, nu ljög jag. Jag kom fram o fick knappa in alla uppgifter imorses och då var det sedan 37minuters kö som jag vägrade stå kvar i. Sedan dess har det varit omöjligt att ens få ställa sig i kö.
=( Suck!
Men, jag ger inte upp. Inte idag i alla fall.
=( Suck!
Men, jag ger inte upp. Inte idag i alla fall.
Av hela mitt hjärta
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den här veckan kommer sluta med att jag är lyckligare än vad jag varit på mycket länge.
Jag önskar dock att allt var klart o ordnat redan nu så att jag till 100% kan koncentrera mig på min hemtenta som jag skriver den här veckan. Det är svårt att skingra tankarna från allt som är i rullning nu för att ämna tankarna helt åt skolan. Men jag ska göra så gott jag kan med tentan som jag har kollat på idag för första gången. Denna verkar bli precis lika svår som denn förra jag skrev men inte klarade. Får se om jag kan ta hjälp av en kollega som har läshuvud o har läst en del om det ämne som tentan handlar om.
Har pratat en lång stund med Mehmet nu på morgonen o han blir så glad o kvittrig så fort jag ringer. Vi är väldigt lyckliga i vårt liv tillsammans nu, även om vi just nu råkar vara skiljda åt. Men vi har det ändå bra, riktigt bra och vi är verkligen lyckliga tillsammans. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan honom. Han o jag har vuxit ihop så otroligt starkt under bara 1,5års tid. Det känns som vi varit tillsammans i hur många år som helst. Vi har kommit så långt i vårt förhållande. Om det dyker upp massa problem och småtjaffs så sommer vi aldrig låta det förstöra något mellan oss. Både han o jag är fast beslutna om att alltid lösa de problem som uppkommer, för innerst, innerst inne så vill vi bara få vara tillsammans.
Jag sitter nu o väntar på samtal från North Hub, företaget som spårar väskor åt flygbolagen. Eftersom Pegasus hemsida fortfarande inte ger några indikationer på att de ens har funnit min väska så har jag bett spårbolaget att ringa upp både Antalya och Istanbuls flygplats för att se om de manuellt kan finna min väska med alla kläder. Antalyas Lost&Found kontor har inte så värst mycket väskor hos sig, så där borde det inte vara några problem att hitta väskan om den skulle råkat ha bli kvar där. Men Istanbus Sabiha Gökcen är ju betydligt större, så där är jag rädd att väskan kan komma ordentligt på villovägar. Jag tycker det är konstigt att de inte funnit väskan någonstans... för nånstans måste den ju vara. Den kan ju inte ha gått upp i rök liksom. Well, vi väntar o ser.
Jag önskar dock att allt var klart o ordnat redan nu så att jag till 100% kan koncentrera mig på min hemtenta som jag skriver den här veckan. Det är svårt att skingra tankarna från allt som är i rullning nu för att ämna tankarna helt åt skolan. Men jag ska göra så gott jag kan med tentan som jag har kollat på idag för första gången. Denna verkar bli precis lika svår som denn förra jag skrev men inte klarade. Får se om jag kan ta hjälp av en kollega som har läshuvud o har läst en del om det ämne som tentan handlar om.
Har pratat en lång stund med Mehmet nu på morgonen o han blir så glad o kvittrig så fort jag ringer. Vi är väldigt lyckliga i vårt liv tillsammans nu, även om vi just nu råkar vara skiljda åt. Men vi har det ändå bra, riktigt bra och vi är verkligen lyckliga tillsammans. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan honom. Han o jag har vuxit ihop så otroligt starkt under bara 1,5års tid. Det känns som vi varit tillsammans i hur många år som helst. Vi har kommit så långt i vårt förhållande. Om det dyker upp massa problem och småtjaffs så sommer vi aldrig låta det förstöra något mellan oss. Både han o jag är fast beslutna om att alltid lösa de problem som uppkommer, för innerst, innerst inne så vill vi bara få vara tillsammans.
Jag sitter nu o väntar på samtal från North Hub, företaget som spårar väskor åt flygbolagen. Eftersom Pegasus hemsida fortfarande inte ger några indikationer på att de ens har funnit min väska så har jag bett spårbolaget att ringa upp både Antalya och Istanbuls flygplats för att se om de manuellt kan finna min väska med alla kläder. Antalyas Lost&Found kontor har inte så värst mycket väskor hos sig, så där borde det inte vara några problem att hitta väskan om den skulle råkat ha bli kvar där. Men Istanbus Sabiha Gökcen är ju betydligt större, så där är jag rädd att väskan kan komma ordentligt på villovägar. Jag tycker det är konstigt att de inte funnit väskan någonstans... för nånstans måste den ju vara. Den kan ju inte ha gått upp i rök liksom. Well, vi väntar o ser.
måndag 28 november 2011
Mot ljusare tider
Det verkar som att bitar börjar falla på platas i mitt livspussel nu. Men det har inte varit några roliga månader inte. Sedan i augusti någon gång så har jag gått o väntat på svar på ett antal stora livsfrågor. Nu verkar det som att det börjar att röra på sig på vissa håll. Om jag bara kan få lite mer information om vart min resväska tagit vägen, så kommer jag känna mig ganska så tillfreds med vardagen sen.
Idag har varit en produktiv dag. Jag har betalt räkningar, pratat med flygbolaget om väskan o med Migrationsverket, storhandlat, varit på ett läkarbesök samt varit på stan o shoppat lite nödvändiga klädesplagg som jag behöver tills min väska behagas dyka upp. Ett par nya örhängen, svarta hjärtformade, åkte med av bara farten. Men det var jag faktiskt värd efter allt jävla elände som varit i mitt liv den senaste tiden.
Idag har jag också varit o hälsat på på jobbet =) Det var så roligt att se alla och att få höra att man är saknad o efterlängtad. Mina underbara goa kollegor. Tyvärr såg de lite dävna o nedstämda ut... men inte så konstigt med tanke på den situation som nu är på kontoret. Jag fick i alla fall positiva besked därifrån gällande arbetsuppgifter och arbetsgruppen som verkar bli kvar som den är idag, dock med några nytillskott. Men jag vågar inte tro på det förrän jag får det bekräftat från beslutande person. Men jobbet verkar jag ju få behålla i alla fall o det är roligt o positivt.
Nu ska jag sätta mig i soffan o bara koppla av o njuta, för det har varit fullt upp idag med diverse ärenden. Jag ska bunkra upp med gotta som jag handlade idag, smågodis, saft, brieost mm. och se på några roliga tv-program som jag saknat så otroligt mycket när jag var i Turkiet. Jag måste vara laddad till imorgon när jag ska börja med min omtenta i Marknadsföringskursen.
Önskar alla en toppensuperduperkväll ;)
Idag har varit en produktiv dag. Jag har betalt räkningar, pratat med flygbolaget om väskan o med Migrationsverket, storhandlat, varit på ett läkarbesök samt varit på stan o shoppat lite nödvändiga klädesplagg som jag behöver tills min väska behagas dyka upp. Ett par nya örhängen, svarta hjärtformade, åkte med av bara farten. Men det var jag faktiskt värd efter allt jävla elände som varit i mitt liv den senaste tiden.
Idag har jag också varit o hälsat på på jobbet =) Det var så roligt att se alla och att få höra att man är saknad o efterlängtad. Mina underbara goa kollegor. Tyvärr såg de lite dävna o nedstämda ut... men inte så konstigt med tanke på den situation som nu är på kontoret. Jag fick i alla fall positiva besked därifrån gällande arbetsuppgifter och arbetsgruppen som verkar bli kvar som den är idag, dock med några nytillskott. Men jag vågar inte tro på det förrän jag får det bekräftat från beslutande person. Men jobbet verkar jag ju få behålla i alla fall o det är roligt o positivt.
Nu ska jag sätta mig i soffan o bara koppla av o njuta, för det har varit fullt upp idag med diverse ärenden. Jag ska bunkra upp med gotta som jag handlade idag, smågodis, saft, brieost mm. och se på några roliga tv-program som jag saknat så otroligt mycket när jag var i Turkiet. Jag måste vara laddad till imorgon när jag ska börja med min omtenta i Marknadsföringskursen.
Önskar alla en toppensuperduperkväll ;)
Blossar i ansiktet
Nu får ni fanimej hålla tummarna för nu händer det grejer. Pjuh, jag är swettig!!!
Jag vill lägga mig ner o självdö
Åter i sverige.... och nu måste jag bara få skriva av mig. Helt ärligt, jag vet fan inte vart jag ska hitta mina krafter ifrån snart. Allt är fan skit i livet o jag vill bara lägga mig ner i självdö. Inte för den sakens skull att problemen är så ofantligt stora, utan snarare för det faktum att ALL JÄVLA SKIT HÄNDER FAN MIG!!!!!!!! Ja helt ärligt, jag kommer ge upp snart, jag kommer lägga mig ner o sluta andas eller nått o jag skojar inte. Hur kan all världens jävla olycka av olika slag hända just mig. Jag är ordentlig o skötsam, planerande och ordningssam. Inte överdrivet, utan kanske bara något mer än medel-Svensson, o ändå, ÄNDÅ ska allt skit bara staplas på vartannat mitt framför min ytterdörr. Men alltså, dagen den kommer då jag inte längre kommer lägga några krafter på att försöka bryta mig ut... så lägger jag mig bara ner o självdör.
Min resväska med 17kg kläder kom aldrig till Arlanda, och såhär 2 dygn senare så har de inte ens lyckats spåra vart den befinner sig. Jag vet inte om den är i Antalya, Istanbul, på Arlanda eller har försvunnit någon helt annat stans. Och till råga på allt så upptäckte jag igår att jag inte heller är försäkrad för detta. Hemförsäkringen gällde bara 45 dagar, jag trodde det var 90. Och extraförsäkringen man får när man betalar resan med VISA-kort, den gäller bara från resor från norden och till utlandet, inte åt andra hållet. Som sagt.... 17kg kläder..... borta!!!
Migrationsverket.... jag säljer fan snart allt jag äger o har o investerar i en atombomb som jag släpper över Migrationsverket i Örebro. Sämre behandling av människor får man fan leta efter. I torsdags fick jag besked från min handläggare att vi fått ny handläggare IGEN.... alltså vår tredje handläggare som nu ska in o grotta i vårt ärende. Hur jävla inkompetenta får en myndighet vara.... att såhär efter 8 månaders väntetid och 3 handläggare senare så har de fortf. inte lyckats fatta ett beslut i ett vanligt jävla rutinärende. Jag kan knappt tro att det är sant. Och jag ställde klockan imorses för att kasta mig på telefonen till min nya handläggare med en gång. OCH vad fan tror ni jag får för svar.... "Handläggaren är på tjänsteärende, väntas åter på fredag". Jaaaaaaaaa, men va fint. Då ska det alltså gå en hel arbetsvecka till nu då innan jag ens kan få några som helst besked i vårt ärende. Snacka om att jag har tröttnat för länge sen nu alltså. Kl. 11 finns chefen för Örebro-kontoret åter på plats o ni kan ge er fan på att det ska ringas ett högljutt o icke nådigt samtal då.
Ska jag fortsätta med min lista eller har ni fått nog.... jag stannar nog här, då jag måste hoppa in i duschen då jag har en tid att passa. Ja för tro det eller ej - livet måste ändå gå vidare!
Min resväska med 17kg kläder kom aldrig till Arlanda, och såhär 2 dygn senare så har de inte ens lyckats spåra vart den befinner sig. Jag vet inte om den är i Antalya, Istanbul, på Arlanda eller har försvunnit någon helt annat stans. Och till råga på allt så upptäckte jag igår att jag inte heller är försäkrad för detta. Hemförsäkringen gällde bara 45 dagar, jag trodde det var 90. Och extraförsäkringen man får när man betalar resan med VISA-kort, den gäller bara från resor från norden och till utlandet, inte åt andra hållet. Som sagt.... 17kg kläder..... borta!!!
Migrationsverket.... jag säljer fan snart allt jag äger o har o investerar i en atombomb som jag släpper över Migrationsverket i Örebro. Sämre behandling av människor får man fan leta efter. I torsdags fick jag besked från min handläggare att vi fått ny handläggare IGEN.... alltså vår tredje handläggare som nu ska in o grotta i vårt ärende. Hur jävla inkompetenta får en myndighet vara.... att såhär efter 8 månaders väntetid och 3 handläggare senare så har de fortf. inte lyckats fatta ett beslut i ett vanligt jävla rutinärende. Jag kan knappt tro att det är sant. Och jag ställde klockan imorses för att kasta mig på telefonen till min nya handläggare med en gång. OCH vad fan tror ni jag får för svar.... "Handläggaren är på tjänsteärende, väntas åter på fredag". Jaaaaaaaaa, men va fint. Då ska det alltså gå en hel arbetsvecka till nu då innan jag ens kan få några som helst besked i vårt ärende. Snacka om att jag har tröttnat för länge sen nu alltså. Kl. 11 finns chefen för Örebro-kontoret åter på plats o ni kan ge er fan på att det ska ringas ett högljutt o icke nådigt samtal då.
Ska jag fortsätta med min lista eller har ni fått nog.... jag stannar nog här, då jag måste hoppa in i duschen då jag har en tid att passa. Ja för tro det eller ej - livet måste ändå gå vidare!
torsdag 24 november 2011
Planer för dagen!
Idag måste jag ta tag i en hel del måsten. Ska göra lite inköp innan jag åker hem. Vill ha ett par Convers, några hamam-vantar, speciell choklad och ska köpa lite överaskningar till folk.
Sen blev det lite dumt igår när jag skulle boka min transfer till flygplatsen. Bokningssidan gav Error-meddelande när bokningen skulle bekräftas, så jag gjorde om bokningen. Då fick jag samma felmeddelande men när jag sen kollade min mail så hade jag ändå fått två bokningsbekräftelser från dem. Så jag ringde företaget och skulle be dem ta bort den ena bokningen, men då hittar de ingen av bokningarna. Så blir nog så att jag får leta rätt på det där kontoret idag och få ordning på mina bokningar. Sen måste jag också leta upp ett internetcafé för att skriva ut lite biljetter för hemresan.
Idag står också en hel del skolarbete på schemat. Ska skriva en reflektion kring en bok jag läst och sen börja läsa i en ny bok. Detta måste göras idag så att jag kommer ikapp. När jag kommer hem till Sverige så har jag en 1-veckas omtenta att göra och då lär det inte bli mycket gjort på denna kursen. Jag är ju dessutom bjuden på dop på lördag nästa vecka =) Helenas lilla Matilda ska döpas och det ska bli så mysigt.
Ja, dags att ta tag i dagen här nu tror jag!
Sen blev det lite dumt igår när jag skulle boka min transfer till flygplatsen. Bokningssidan gav Error-meddelande när bokningen skulle bekräftas, så jag gjorde om bokningen. Då fick jag samma felmeddelande men när jag sen kollade min mail så hade jag ändå fått två bokningsbekräftelser från dem. Så jag ringde företaget och skulle be dem ta bort den ena bokningen, men då hittar de ingen av bokningarna. Så blir nog så att jag får leta rätt på det där kontoret idag och få ordning på mina bokningar. Sen måste jag också leta upp ett internetcafé för att skriva ut lite biljetter för hemresan.
Idag står också en hel del skolarbete på schemat. Ska skriva en reflektion kring en bok jag läst och sen börja läsa i en ny bok. Detta måste göras idag så att jag kommer ikapp. När jag kommer hem till Sverige så har jag en 1-veckas omtenta att göra och då lär det inte bli mycket gjort på denna kursen. Jag är ju dessutom bjuden på dop på lördag nästa vecka =) Helenas lilla Matilda ska döpas och det ska bli så mysigt.
Ja, dags att ta tag i dagen här nu tror jag!
Svar till Anna Karlsson
Flygbiljetterna är med Pegasus, tycker alltid de har så bra priser. Dock är det ju som sagt svajndyrt över nyår och jag hade i så fall bara tänkt att vara borta en vecka, eftersom jag har jobbet att tänka på.
Tandläkarbesök verkar det som att jag slipper för det känns bra i munnen nu. Peppar, peppar!!!
Tandläkarbesök verkar det som att jag slipper för det känns bra i munnen nu. Peppar, peppar!!!
tisdag 22 november 2011
Flygbiljetter o tandproblem
Ja idag hade vi lite tur gällande flygbiljettspriser. Flygbolaget som jag bokat Mehmets flygbilett med skickade ett mail till mig med en kampanj de har i dagarna med billiga flygbiljetter. Eftersom jag har en flygbiljett till Mehmet nu till på lördag som han inte kan använda så har jag gått o gruvat mig lite över hur vi ska göra med den. Men nu passade det ju bra att ta tag i detta i och med kampanjen. Så jag bokade om biljetten som var från Antalya via Istanbul till Stockholm, till en biljett mellan Istanbul och Stockholm bara. Men jag bokade den nya biljetten till 22 december istället och det kostade mig bara 130kr extra. Ja, det var det ju värt, om man tänker att det andra alternativet hade varit att kassera biljetten helt och förlora pengarna som jag betalt för den. Så nu hoppas vi vid gudarna att vi fått svar från Migrationsverket så att han hinner flytta hem till mig den 22 december. Om vi inte hunnit få svar tills dess så var det enligt flygbolaget inga problem att boka om biljetten ytterligare en gång till en liten kostnad.
Vad har jag mer att berätta om denna dag. Vi har gjort typ ingenting, bara softat. Jag vaknade dock denna morgon och kände lite granna hur skräcken lös i mina ögon. Jag kände att något inte var normalt i underkäken på höger sida. Det kändes som en lättare tandläkarbedövning. Jag fattade direkt vad det berodde på - en kindtand som jag borde ha dragit ut för ett par år sedan enligt tandläkarna, men jag vägrade, då jag kände att den lika gärna kunde sitta där tills jag får problem. Och mycket riktigt så har jag ju varit i stort sett helt förskonad från problem under över två års tid. Jag sa till dem att den dagen jag får akuta problem så drar jag ut den, inte tidigare. Dels för att jag har jordens största tandläkarskräck och dels för att det var flera månaders väntetid på att få lustgas för ett sådant ingrepp. Så jag bestämde mig att behålla tanden tills det skulle bli akut och då får jag ta ut den då. Men när jag vaknade denna morgon så kände jag som sagt att saker och ting inte stod riktigt rätt till. Jag känner ju att det är någon slags bakterie/inflamation där i kinden. Inget som gör ont på något sätt och inget som syns. Nu under dagen och kvällen så har det kliat i hela nedre delen av högra ansiktshalvan. Jag hoppas att det är infektionen som håller på att liksom läka. Blir det värre eller inte går bort så får jag ta tag i problemet. Jag hoppas dock, för allt smör i småland, att inget hinner hända innan jag kommer hem till Sverige. Skulle jag behöva gå till tandläkaren här så kan jag lika gärna hoppa framför tåget. Jag borde kanske utarbeta en liten plan B om något skulle bli akut. Antingen får jag kasta mig på första bästa flyg hem samma dag. Eller så får jag kontakta tandläkarna här och se hur mycket droger dom kan ge mig för en utdragning av en tand. Tycker att dom borde vara lite mer frikostiga här med sådant än vad de är i Sverige. Ett annat alternativ är ju att supa sig riktigt jävla full innan själva ingreppet. Well, jag får tänka på saken. Ska ju ändå hem om några dagar så jag hoppas jag klarar mig så pass länge.
Mehmet är nu och tränar. Jag sitter och är lite småbitter på mig själv som inte tagit tag i skolarbetet som jag borde gjort redan förra veckan. Nej, man kan inte vara bäst jämt, det måste jag lära mig.
Howdy folks!
Vad har jag mer att berätta om denna dag. Vi har gjort typ ingenting, bara softat. Jag vaknade dock denna morgon och kände lite granna hur skräcken lös i mina ögon. Jag kände att något inte var normalt i underkäken på höger sida. Det kändes som en lättare tandläkarbedövning. Jag fattade direkt vad det berodde på - en kindtand som jag borde ha dragit ut för ett par år sedan enligt tandläkarna, men jag vägrade, då jag kände att den lika gärna kunde sitta där tills jag får problem. Och mycket riktigt så har jag ju varit i stort sett helt förskonad från problem under över två års tid. Jag sa till dem att den dagen jag får akuta problem så drar jag ut den, inte tidigare. Dels för att jag har jordens största tandläkarskräck och dels för att det var flera månaders väntetid på att få lustgas för ett sådant ingrepp. Så jag bestämde mig att behålla tanden tills det skulle bli akut och då får jag ta ut den då. Men när jag vaknade denna morgon så kände jag som sagt att saker och ting inte stod riktigt rätt till. Jag känner ju att det är någon slags bakterie/inflamation där i kinden. Inget som gör ont på något sätt och inget som syns. Nu under dagen och kvällen så har det kliat i hela nedre delen av högra ansiktshalvan. Jag hoppas att det är infektionen som håller på att liksom läka. Blir det värre eller inte går bort så får jag ta tag i problemet. Jag hoppas dock, för allt smör i småland, att inget hinner hända innan jag kommer hem till Sverige. Skulle jag behöva gå till tandläkaren här så kan jag lika gärna hoppa framför tåget. Jag borde kanske utarbeta en liten plan B om något skulle bli akut. Antingen får jag kasta mig på första bästa flyg hem samma dag. Eller så får jag kontakta tandläkarna här och se hur mycket droger dom kan ge mig för en utdragning av en tand. Tycker att dom borde vara lite mer frikostiga här med sådant än vad de är i Sverige. Ett annat alternativ är ju att supa sig riktigt jävla full innan själva ingreppet. Well, jag får tänka på saken. Ska ju ändå hem om några dagar så jag hoppas jag klarar mig så pass länge.
Mehmet är nu och tränar. Jag sitter och är lite småbitter på mig själv som inte tagit tag i skolarbetet som jag borde gjort redan förra veckan. Nej, man kan inte vara bäst jämt, det måste jag lära mig.
Howdy folks!
måndag 21 november 2011
Stranden med picknick
Idag tjatade jag med Mehmet till stranden för det var strålande sol även denna dag. Vi gjorde en liten picknick-kasse med frukost; grönsaker, oliver, cimit, clementiner, mjukostar, chilinötter och juice och detta intogs med njutning i fulla drag. Vi stannade i 3 timmar på stranden, tror knappast att jag fick någon färg. På vägen hem hälsade vi på de många katterna som alltid vistas i vattenparken vid nr. 6. Åh, som jag önskar att jag hade en egen katt hemma. Vi får se om det är något som kan införskaffas när Mehmet kommer till mig. Så länge han inte bor hos mig så reser jag alldeles för mycket för att ha möjlighet att ha husdjur. Men jag har i så många år nu velat ha en liten söt katt, så vi får fundera på detta.
Väl hemma så slängde jag ihop en lite sen lunch. Jag gjorde Mehmets mammas supergoda chilimakaroner och till det en stor sats med egenkomponerad coleslaw. Jag har verkligen fått dille på just coleslaw och tänker därför dela med mig av receptet. Det är ju så enkelt o går så snabbt att göra.
1/4 vitkålshuvud
2 morötter
2dl turkisk yoghurt eller gräddfil
1dl majonäs
salt
svartpeppar
en nypa socker
Hacka vitkålen efter tycke o smak, en del gillar finhackat, andra långa strimlor. Riv morötterna i stora strimlor. Blanda morötter, vitkål, yoghurt, majonäs och kryddor efter tycke o smak (jag föredrar lite salt och rejält med svartpeppar) i en stor skål. Låt röran stå svalt en liten stund så att smakerna fördelar sig. OBS! Mängden i receptet är på ett ungefär.
TIPS! För den som vill så kan man även ta i något av följande; några droppar tabasco, en msk senap, en pressad vitlöksklyfta eller krossade kumminfrön. då bör man dock kanske minska lite på den övriga kryddningen.
Ännu inget svar från Migrationsverket. Börjar misstänka att de inte tänker ge oss svar förrän när 9 månader har gått. Det är nästan lika bra att jag ställer in mig på det, så slipper jag bli besviken sen. Det kommer ju trots allt fler julaftnar och fler nyårsaftnar som man kan fira ihop. Jag hade tänkt att jag ska åka till Turkiet över nyår om han inte har kommit till mig då, men tittade på flygpriserna och de var ju inte nådiga. Man kanske kan hitta något billigt till Alanya över nyår istället för att flyga till Gaziantep, men det får vi se då.
Ikväll hade vi tänkt att ta bussen till östra sidan av stan och strosa runt lite och kanske äta på en mysig restaurang om vi hittat någon. Men jag känner ärligt talat inte för det nu och Mehmet sover en liten stund så vi struntar nog i det.
För er som undrar hur det går med min skola, så vet jag inte själv hur det går. Jag har inte gjort något på en hel vecka nu, så ligger lite efter. Det som är skönt med denna kursen är att det inte finns några specifika deadlines förutom sista kursdag då allt måste vara inlämnat. Men jag ska ta tag i det här med skolan med en gång nu så jag inte halkar efter för mycket redan de första veckorna.
Ha en trevlig kväll!
Väl hemma så slängde jag ihop en lite sen lunch. Jag gjorde Mehmets mammas supergoda chilimakaroner och till det en stor sats med egenkomponerad coleslaw. Jag har verkligen fått dille på just coleslaw och tänker därför dela med mig av receptet. Det är ju så enkelt o går så snabbt att göra.
1/4 vitkålshuvud
2 morötter
2dl turkisk yoghurt eller gräddfil
1dl majonäs
salt
svartpeppar
en nypa socker
Hacka vitkålen efter tycke o smak, en del gillar finhackat, andra långa strimlor. Riv morötterna i stora strimlor. Blanda morötter, vitkål, yoghurt, majonäs och kryddor efter tycke o smak (jag föredrar lite salt och rejält med svartpeppar) i en stor skål. Låt röran stå svalt en liten stund så att smakerna fördelar sig. OBS! Mängden i receptet är på ett ungefär.
TIPS! För den som vill så kan man även ta i något av följande; några droppar tabasco, en msk senap, en pressad vitlöksklyfta eller krossade kumminfrön. då bör man dock kanske minska lite på den övriga kryddningen.
Ännu inget svar från Migrationsverket. Börjar misstänka att de inte tänker ge oss svar förrän när 9 månader har gått. Det är nästan lika bra att jag ställer in mig på det, så slipper jag bli besviken sen. Det kommer ju trots allt fler julaftnar och fler nyårsaftnar som man kan fira ihop. Jag hade tänkt att jag ska åka till Turkiet över nyår om han inte har kommit till mig då, men tittade på flygpriserna och de var ju inte nådiga. Man kanske kan hitta något billigt till Alanya över nyår istället för att flyga till Gaziantep, men det får vi se då.
Ikväll hade vi tänkt att ta bussen till östra sidan av stan och strosa runt lite och kanske äta på en mysig restaurang om vi hittat någon. Men jag känner ärligt talat inte för det nu och Mehmet sover en liten stund så vi struntar nog i det.
För er som undrar hur det går med min skola, så vet jag inte själv hur det går. Jag har inte gjort något på en hel vecka nu, så ligger lite efter. Det som är skönt med denna kursen är att det inte finns några specifika deadlines förutom sista kursdag då allt måste vara inlämnat. Men jag ska ta tag i det här med skolan med en gång nu så jag inte halkar efter för mycket redan de första veckorna.
Ha en trevlig kväll!
söndag 20 november 2011
Älskade pappa - det är din dag idag
Idag är det min pappas dag. Den är alltid lika jobbig och hur längesen det än är sen du lämnade oss här på jorden så minns jag dig ändå exakt som igår. Man kanske egentligen borde tända ett ljus för dig idag, men jag kände direkt att jag istället ville lägga ut den här bilden, för den återspeglar på något sätt mina tankar till dig.
Älskade pappa!
Idag har jag varit på stranden och njutit av solen som tittat fram för första gången på flera dagar. Jag såg det glittrande havet framför mig och kände lugnet och stillheten i luften. Det har varit en bra dag och jag och Mehmet är riktigt lyckliga tillsammans idag. Jag tror inte att det viktiga för dig är att jag hela tiden springer till din grav o lägger blommor eller tänder ljus. Jag tror det viktigaste för dig är att jag är genuint glad och lycklig i livet och att jag tänker på dig när jag känner att jag istället hade behövt dig här. Idag har du fått sällskap av Lasse Brandeby och jag tror att han kan ge dig många roliga stunder i himlen <3<3<3
Älskade pappa!
Idag har jag varit på stranden och njutit av solen som tittat fram för första gången på flera dagar. Jag såg det glittrande havet framför mig och kände lugnet och stillheten i luften. Det har varit en bra dag och jag och Mehmet är riktigt lyckliga tillsammans idag. Jag tror inte att det viktiga för dig är att jag hela tiden springer till din grav o lägger blommor eller tänder ljus. Jag tror det viktigaste för dig är att jag är genuint glad och lycklig i livet och att jag tänker på dig när jag känner att jag istället hade behövt dig här. Idag har du fått sällskap av Lasse Brandeby och jag tror att han kan ge dig många roliga stunder i himlen <3<3<3
Så otroligt ledsen i hjärtat
Jag har inte många dagar kvar här i Alanya nu. Och jag vet att jag tjatat om att jag längtar hem nu ett bra tag. Men ju mer det närmar sig, desto mer börjar jag inse att det är på riktigt... att jag ska hem.... utan Mehmet. Jag blir så otroligt, otroligt ledsen! Vi har haft det så himla bra nu tillsammans i några dagar, och det gör ju inte riktigt situationen enklare. Redan för ett par dagar sedan så började vi säga hejdå till varandra. Vi pratar om det varje dag nu, hur det ska bli att skiljas åt ännu en gång och hur det kommer bli i vardagen utan varandra. Vi måste somna utan varanda, vakna utan varandra och gå hemifrån och komma hem utan varandra. Jag vill ju bara vara med honom. Jag vill somna i hans stora armar och känna värmen från hans kropp. Jag vill vakna bredvid honom, ligga där tyst som jag alltid gör eftersom jag alltid vaknar först, och småpyssla lite med något och titta på honom ibland. Dra hans lugg från pannan, klappa honom på kinden och stoppa om honom med täcket som alltid ligger åt helt fel håll.
Samtidigt som jag uppskattar egentid, kanske både i en timma, en dag eller en vecka, så vill jag ju ändå att den ska vara frivillig. Det är den inte nu. Och jag vet heller inte hur lång den ofrivilliga egentiden kommer att bli. Om jag bara visste. OM JAG BARA VISSTE!!! Sitter här o stirrar på Mehmet flygbiljett, ja ni vet den som han inte kommer att få använda. Jag kände sån lycka när jag bokade dessa biljetter för oss tillsammans. Samtidigt som jag visste att det fanns en liten risk att han inte skulle kunna använda den, så fanns ju ändå hoppet där. Jag bokade extra bagagevikt till honom också, för jag tänkte att han kunde ta en liten väska åt mig hem. Och jag la till extra pengar för att få speciella sittplatser på planet till oss två, för att vi skulle få en så trevlig resa hem som möjligt. Nu blev allt bara skit med de där sittplatserna istället. Eller, det enda positiva blir väll att jag vet att jag får ett tomt säte bredvid mig och på så sätt får mer plats för mig själv. Men det var jävligt dyrt extrautrymme om ni frågar mig.
Jag fäller allt några tårar när jag skriver detta. Allt känns bara så fördjävligt...
Samtidigt som jag uppskattar egentid, kanske både i en timma, en dag eller en vecka, så vill jag ju ändå att den ska vara frivillig. Det är den inte nu. Och jag vet heller inte hur lång den ofrivilliga egentiden kommer att bli. Om jag bara visste. OM JAG BARA VISSTE!!! Sitter här o stirrar på Mehmet flygbiljett, ja ni vet den som han inte kommer att få använda. Jag kände sån lycka när jag bokade dessa biljetter för oss tillsammans. Samtidigt som jag visste att det fanns en liten risk att han inte skulle kunna använda den, så fanns ju ändå hoppet där. Jag bokade extra bagagevikt till honom också, för jag tänkte att han kunde ta en liten väska åt mig hem. Och jag la till extra pengar för att få speciella sittplatser på planet till oss två, för att vi skulle få en så trevlig resa hem som möjligt. Nu blev allt bara skit med de där sittplatserna istället. Eller, det enda positiva blir väll att jag vet att jag får ett tomt säte bredvid mig och på så sätt får mer plats för mig själv. Men det var jävligt dyrt extrautrymme om ni frågar mig.
Jag fäller allt några tårar när jag skriver detta. Allt känns bara så fördjävligt...
torsdag 17 november 2011
Ösregn o nackspärr
OBS!!! Detta inlägg skrev jag för några dagar sedan, men när jag skulle publicera det så försvann det. Men nu har jag hittat det igen, så väljer att publicera det nu även om det är några dagar gammalt.
Ja, det är inte mycket i mitt liv att jubla över just nu. Men jag säger som min kära Anna: "Any day now, any day....". Förutom att det är med UTt håller på att driva mig till vansinne så har jag också haft världens nackspärr/värk och dessutom är vädret typ precis som hemma i Sverige - SKIT!!! Så finns det något att vara glad över idag. Ja, jag känner faktiskt ett visst lyckorus över att jag senare idag skall iväg och köpa 1kg chilinötter på bazaren och MINST fem stycken ostpide på ObaEkmek =)
Inte många dagar kvar här i Alanya nu. Ska bli spännande att se om vi i alla fall hinner få svar på UTt innan jag åker hem. Det innebär ju inte att Mehmet kan åka med mig hem för det, men hade varit skönt att skiljas åt i vetskapen om att vi i alla fall kommer att ses snart igen. Men jag tror inte vi kommer få ett svar. Jag tror att det är så att Migrationsverket har något i görningen och att de väntar på att jag ska komma hem härifrån Alanya. Ja, den som lever får se. Just nu känns det som att jag håller på att gå under. Mehmet är också skapligt förbannad, för det är ju eg. mer hanns liv de bollar med och inte mitt. Men samtidigt tycker han att det ska bli skönt att få komma hem till byn o familjen en sväng. Tror inte, när han lämnade byn i september, att han riktigt ändå fattat att han faktiskt (förhoppningsvis) ska flytta till Sverige. Jag tjatade på honom massor av gånger att han nu var tvungen att tänka på att packa ner ALLT han har och inte lämna en massa eller glömma en massa. Ändå har han bara packat som för en vanlig Alanya-vistelse o lämnat användbara kläder hemma, såsom ett favorit-luvtröja han har och ett par svarta finskor. Knasboll!
Ja, det är inte mycket i mitt liv att jubla över just nu. Men jag säger som min kära Anna: "Any day now, any day....". Förutom att det är med UTt håller på att driva mig till vansinne så har jag också haft världens nackspärr/värk och dessutom är vädret typ precis som hemma i Sverige - SKIT!!! Så finns det något att vara glad över idag. Ja, jag känner faktiskt ett visst lyckorus över att jag senare idag skall iväg och köpa 1kg chilinötter på bazaren och MINST fem stycken ostpide på ObaEkmek =)
Inte många dagar kvar här i Alanya nu. Ska bli spännande att se om vi i alla fall hinner få svar på UTt innan jag åker hem. Det innebär ju inte att Mehmet kan åka med mig hem för det, men hade varit skönt att skiljas åt i vetskapen om att vi i alla fall kommer att ses snart igen. Men jag tror inte vi kommer få ett svar. Jag tror att det är så att Migrationsverket har något i görningen och att de väntar på att jag ska komma hem härifrån Alanya. Ja, den som lever får se. Just nu känns det som att jag håller på att gå under. Mehmet är också skapligt förbannad, för det är ju eg. mer hanns liv de bollar med och inte mitt. Men samtidigt tycker han att det ska bli skönt att få komma hem till byn o familjen en sväng. Tror inte, när han lämnade byn i september, att han riktigt ändå fattat att han faktiskt (förhoppningsvis) ska flytta till Sverige. Jag tjatade på honom massor av gånger att han nu var tvungen att tänka på att packa ner ALLT han har och inte lämna en massa eller glömma en massa. Ändå har han bara packat som för en vanlig Alanya-vistelse o lämnat användbara kläder hemma, såsom ett favorit-luvtröja han har och ett par svarta finskor. Knasboll!
tisdag 15 november 2011
Längtar hem
Trodde typ aldrig att jag skulle säga det efter bara 2,5 månader utomlands, men jag längtar faktiskt hem. Alanya är hur tråkigt som helst nu och jag o Mehmet går o trampar varandra på tårna här hemma. Lägenheten är iskall, speciellt på golven då det drar rätt in genom alla springor runt fönster o dörrar (precis som förra året). Varmvatten har vi bara när det är sol ute, vilket det inte varit på flera dagar, samt när DEN-SNÅLE-FAN-TILL-HOTELLBOSS behagar att sätta på varmvattenberedaren när han själv tänkt att duscha (precis som förra året). Internet fungerar sämre nu än när vi först kom hit, det kommer o går typ var 5e minut. Det är jättesmidigt när man skrivit något inlägg i något forum för skolan o precis skall till att publicera det, så försvinner det helt då internetåtkomst saknas (precis som förra året).
Nej har drömt mig bort till värmen o något mer exotiskt nu i ett par veckor. Det stör mig som sjutton att jag inte kommer iväg på någon annan resa innan det är dags att börja jobba. Men samtidigt måste jag tänka lite på framtiden också och kan inte leva sånna här sötebrödsdagar för resten av mitt liv. Nu är det dags att börja jobba o dra in lite pengar. Det känns dock bra att det inte alls gått åt så mycket pengar denna resan som jag trodde det skulle göra. Har istället många pengar kvar på kontot nu när jag åker hem. Men det finns en hel del hål att stoppa i, så jag behöver ju inte oroa mig för att dom inte ska komma till användning. Tandläkaren kunde ju vara ett alternativ. Sen skulle jag faktiskt vilja ha en micro som jag inte ägt på säkert 6 år då den förra brann upp. Sen tror jag min dvd spelare är död, så det skulle jag nästan behöva köpa en ny om Mehmet flyttar hem till mig snart. Jag skulle också bli väldigt glad för en ny mobil, då jag under 2-3 års tid nu haft en ärvetelefon av äldre modell. Men så vet jag ju att vi får lite utgifter sen när/om Mehmet kommer. Han behöver vinterjacka o vinterskor och lite sånt och det kostar ju en del det också.
Samtidigt som jag längtar hem så känner jag ändå en gnutta sorg över att de här 3 månaderna snart är över. Det känns ju ändå som att det var igår jag kom hit. Jag kommer ihåg precis hur totalt slutkörd jag var när jag anlände till Volkan Hotell mitt i natten, men så satans mycket packning, helt slutkörd efter allt slit jag haft hemma innan jag reste iväg. Jag var så slut att jag skällde ut hotellreceptionisten för minsta lilla grej o han vågade inte säga emot. Han såg nog mina hatiska svarta ögon =D Vi hade det allt bra på volkan, så himla god frukost och så bra och fräsh pool. Sen kom vi hit till Luxor... vilket jävla skitställe egentligen. Jag vet att jag sa det förra året att vi aldrig skulle bo här igen... men så blev det så ändå i brist på andra alternativ. Men det här året menar jag det verkligen - VI SKA INTE BO HÄR NÅGONSIN IGEN!!!
Nej har drömt mig bort till värmen o något mer exotiskt nu i ett par veckor. Det stör mig som sjutton att jag inte kommer iväg på någon annan resa innan det är dags att börja jobba. Men samtidigt måste jag tänka lite på framtiden också och kan inte leva sånna här sötebrödsdagar för resten av mitt liv. Nu är det dags att börja jobba o dra in lite pengar. Det känns dock bra att det inte alls gått åt så mycket pengar denna resan som jag trodde det skulle göra. Har istället många pengar kvar på kontot nu när jag åker hem. Men det finns en hel del hål att stoppa i, så jag behöver ju inte oroa mig för att dom inte ska komma till användning. Tandläkaren kunde ju vara ett alternativ. Sen skulle jag faktiskt vilja ha en micro som jag inte ägt på säkert 6 år då den förra brann upp. Sen tror jag min dvd spelare är död, så det skulle jag nästan behöva köpa en ny om Mehmet flyttar hem till mig snart. Jag skulle också bli väldigt glad för en ny mobil, då jag under 2-3 års tid nu haft en ärvetelefon av äldre modell. Men så vet jag ju att vi får lite utgifter sen när/om Mehmet kommer. Han behöver vinterjacka o vinterskor och lite sånt och det kostar ju en del det också.
Samtidigt som jag längtar hem så känner jag ändå en gnutta sorg över att de här 3 månaderna snart är över. Det känns ju ändå som att det var igår jag kom hit. Jag kommer ihåg precis hur totalt slutkörd jag var när jag anlände till Volkan Hotell mitt i natten, men så satans mycket packning, helt slutkörd efter allt slit jag haft hemma innan jag reste iväg. Jag var så slut att jag skällde ut hotellreceptionisten för minsta lilla grej o han vågade inte säga emot. Han såg nog mina hatiska svarta ögon =D Vi hade det allt bra på volkan, så himla god frukost och så bra och fräsh pool. Sen kom vi hit till Luxor... vilket jävla skitställe egentligen. Jag vet att jag sa det förra året att vi aldrig skulle bo här igen... men så blev det så ändå i brist på andra alternativ. Men det här året menar jag det verkligen - VI SKA INTE BO HÄR NÅGONSIN IGEN!!!
söndag 13 november 2011
lördag 12 november 2011
Jahapp
Vi börjar med något som har hunnit bli en tradition vid det här laget: Inget svar från Migrationsverket idag heller!
Så vad gjorde jag igår. Var mest hemma som vanligt. Tanken var att jag o Mehmet skulle gå ut och äta på Elite på seneftermiddagen, men vi rök ihop som bara fan pga att han inte kan hantera det här med att komma i tid. Säger man 5 minuter så ska man inte komma hem efter 1 timma när man faktiskt har någon som sitter där hemma o väntar på att man ska göra något man planerat. Visst det går väll att lösa om det bara händer så EN gång, och visst så behöver man ju inte riva upp himmel o jord om personen i fråga har en ursäkt till varför det blev så. Men ignorans och att bli respektlöst behandlad får mig att explodera som ett åskmoln, så det var väll mest det som hände igår kväll.
Istället gick jag en kort sväng till Best med Anna och där intogs det en öl och tjötade lite skit. Men GIVETVIS så skulle den där norsk-turken, som är så dryg o vet o kan allt bäst i hela världen, komma o sätta sig vid vårt bord. Well, vi hade trevligt i alla fall och planerar nu en partykväll någon dag innan jag åker hem från Alanya.
Idag kommer Sandra, en kollega från jobbet, till Alanya och ska stanna 1 vecka. Vi har planerat att ses någon dag, vet inte om det kan tänkas bli party eller bara en fika. Ska bli trevligt =)
Morgonen har ägnats åt att skriva en lista på svensk mat som skall inhandlas, tillagas och intas när jag kommer hem. Att man kan sakna svensk mat så mycket, helt galet. Jag säger bara gräddstuvad pyttipanna, gorgonzolaspenat-sås med bandspagetti, pommes med beasås, ciabatta med portsalutost och bregott, knäckebröd med keso och tomat, gott rostbröd med gräslöksphiladelfia, tekakor med paprikaost, segt godis, jordgubbssaft.... listan kan göras låååångt.
På återhörande!
Så vad gjorde jag igår. Var mest hemma som vanligt. Tanken var att jag o Mehmet skulle gå ut och äta på Elite på seneftermiddagen, men vi rök ihop som bara fan pga att han inte kan hantera det här med att komma i tid. Säger man 5 minuter så ska man inte komma hem efter 1 timma när man faktiskt har någon som sitter där hemma o väntar på att man ska göra något man planerat. Visst det går väll att lösa om det bara händer så EN gång, och visst så behöver man ju inte riva upp himmel o jord om personen i fråga har en ursäkt till varför det blev så. Men ignorans och att bli respektlöst behandlad får mig att explodera som ett åskmoln, så det var väll mest det som hände igår kväll.
Istället gick jag en kort sväng till Best med Anna och där intogs det en öl och tjötade lite skit. Men GIVETVIS så skulle den där norsk-turken, som är så dryg o vet o kan allt bäst i hela världen, komma o sätta sig vid vårt bord. Well, vi hade trevligt i alla fall och planerar nu en partykväll någon dag innan jag åker hem från Alanya.
Idag kommer Sandra, en kollega från jobbet, till Alanya och ska stanna 1 vecka. Vi har planerat att ses någon dag, vet inte om det kan tänkas bli party eller bara en fika. Ska bli trevligt =)
Morgonen har ägnats åt att skriva en lista på svensk mat som skall inhandlas, tillagas och intas när jag kommer hem. Att man kan sakna svensk mat så mycket, helt galet. Jag säger bara gräddstuvad pyttipanna, gorgonzolaspenat-sås med bandspagetti, pommes med beasås, ciabatta med portsalutost och bregott, knäckebröd med keso och tomat, gott rostbröd med gräslöksphiladelfia, tekakor med paprikaost, segt godis, jordgubbssaft.... listan kan göras låååångt.
På återhörande!
fredag 11 november 2011
Då var det ordnat
Japp, då var det klappat o klart. Jag har meddelat chefen om att jag träder åter i tjänst den 5 december =) Sen som sagt finns det ju inget att göra på kontoret, eller i alla fall inte på vår avdelning som det ser ut just nu. Men mycket kan hända fram till december månad. Man vet ju inte ens om man har jobbet kvar när man kommer hem eller vilken avdelning som man kommer att bli placerad på. Men jag får ta det som det kommer helt enkelt o kan inte gå o gruva mig för det nu när jag har så mycket annat att tänka på. Just nu är det Migrationsverket som står i fokus så jobbet får komma i andrahand. Men även om jag skulle bli uppsagd så känns det ändå bra att veta att jag har 5 månaders uppsägningstid då jag varit anställd så pass länge i företaget. Det känns ändå som en viss trygghet. Men jag borde nog börja leta nytt jobb redan när jag kommer hem, för om man ser till hur många som sagt upp sig och slutat så verkar ju inte läget på kontoret vara så värst kul just nu. Och om Mehmet ska flytta till mig så vill jag kunna känna att jag har en säker anställning, så det skadar nog inte att börja se sig om vad det finns för alternativ out there.
Ibland lyser solen i livet ändå
Ja, hoppa inte ur byxorna nu (med tanke på rubriken) i tron om att vi skulle fått svar på UTt, för det har vi inte!!!
Däremot så kollade jag med fackklubben på jobbet hur tidigt i förväg jag måste meddela arbetsgivaren att jag vill komma tillbaka i förtid från min tjänstledighet. Och jag hade FAKTISKT, för säkert första gången på typ 100ÅR, flytet på min sida där. Man behöver nämligen bara meddela det 2 veckor före att man tänkt att komma tillbaka =))) Så det innebär att jag faktiskt kan komma tillbaka o börja jobba redan den 5 december som jag hade hoppats. Ibland känns livet allt bra gött ändå. Så detta innebär att jag då kan spara alla mina återstående semesterdagar och ta dem vid ett senare tillfälle. Ja, det är just sånt här typ av flyt som jag o Mehmet upplever oss i princip aldrig ha i livet annars!
Ja nu är det verkligen dags att ta tag i en inkomstbringande sysselsättning. Man blir inte direkt rik av att plugga kan jag säga. Speciellt inte när man skall vara utomlands samtidigt med dubbla utgifter för boende o annat. Herregud, jag kollade på min årsinkomst för förra året och den var ju närmast skrattretande liten. Detta året lär väll inte bli så mycket bättre, så målet är att nästa år, då ska det stå en 3:a som inledning på mitt årslönebesked =)
Igår (ja jag kan faktiskt skriva igår för klockan är nu 6.50) så gick jag o Mehmet en vända utmed strandpromenaden. Tror vi kom så långt som till nummer 18 på Kleopatrastranden ungefär. Där satte vi oss på en restaurang o tog en kopp äppelte. Så tittade jag ut över havet, såg hur solen fullkomligt strålade och hur solens strålar bröts i vattnet o skapade en jättevacker spegelbild. Jag såg på de härligt vajande palmerna som går utmed gatan, jag såg på de grönskande höga bergen som omringar hela Alanya och tittade upp mot den vackra borgen. Jag såg den fina sandstranden bara några meter på andra sidan gatan och glada människor som passerade förbi. Ja, allt detta låter så himla idylliskt, och det är det ju egentligen också. Så jag frågade mig själv och Mehmet - hur kommer det sig att man kan tröttna så på det här? Att man tycker det är vardag, att det inte är något speciellt och att man känner att man likaväl skulle kunna vara hemma i kalla Sverige nu som att sitta här i solen o dricka te... Ja, han hade inget svar på den frågan riktigt. Men man kan bara konstatera att oavsett om man är i lilla Skövde eller på en söderhavsö med en paraplydrink i handen så kommer ändå vardagen att göra intåg i livet tillslut.
I övrigt har jag inget nytt att förtälja just nu.
På återhörande!
Däremot så kollade jag med fackklubben på jobbet hur tidigt i förväg jag måste meddela arbetsgivaren att jag vill komma tillbaka i förtid från min tjänstledighet. Och jag hade FAKTISKT, för säkert första gången på typ 100ÅR, flytet på min sida där. Man behöver nämligen bara meddela det 2 veckor före att man tänkt att komma tillbaka =))) Så det innebär att jag faktiskt kan komma tillbaka o börja jobba redan den 5 december som jag hade hoppats. Ibland känns livet allt bra gött ändå. Så detta innebär att jag då kan spara alla mina återstående semesterdagar och ta dem vid ett senare tillfälle. Ja, det är just sånt här typ av flyt som jag o Mehmet upplever oss i princip aldrig ha i livet annars!
Ja nu är det verkligen dags att ta tag i en inkomstbringande sysselsättning. Man blir inte direkt rik av att plugga kan jag säga. Speciellt inte när man skall vara utomlands samtidigt med dubbla utgifter för boende o annat. Herregud, jag kollade på min årsinkomst för förra året och den var ju närmast skrattretande liten. Detta året lär väll inte bli så mycket bättre, så målet är att nästa år, då ska det stå en 3:a som inledning på mitt årslönebesked =)
Igår (ja jag kan faktiskt skriva igår för klockan är nu 6.50) så gick jag o Mehmet en vända utmed strandpromenaden. Tror vi kom så långt som till nummer 18 på Kleopatrastranden ungefär. Där satte vi oss på en restaurang o tog en kopp äppelte. Så tittade jag ut över havet, såg hur solen fullkomligt strålade och hur solens strålar bröts i vattnet o skapade en jättevacker spegelbild. Jag såg på de härligt vajande palmerna som går utmed gatan, jag såg på de grönskande höga bergen som omringar hela Alanya och tittade upp mot den vackra borgen. Jag såg den fina sandstranden bara några meter på andra sidan gatan och glada människor som passerade förbi. Ja, allt detta låter så himla idylliskt, och det är det ju egentligen också. Så jag frågade mig själv och Mehmet - hur kommer det sig att man kan tröttna så på det här? Att man tycker det är vardag, att det inte är något speciellt och att man känner att man likaväl skulle kunna vara hemma i kalla Sverige nu som att sitta här i solen o dricka te... Ja, han hade inget svar på den frågan riktigt. Men man kan bara konstatera att oavsett om man är i lilla Skövde eller på en söderhavsö med en paraplydrink i handen så kommer ändå vardagen att göra intåg i livet tillslut.
I övrigt har jag inget nytt att förtälja just nu.
På återhörande!
onsdag 9 november 2011
Fundilering
När man går hemma o släpar fötterna efter sig så får man ju lätt lite skruvade funderingar...
* Jag såg just en kvinna med kameltå-byxa o stilettklackar. Hon var väll i 50-års åldern. Har dessa klädesplagg kommit att ta en plats i klädmodet nu?
* Vem uppfann den turkiska tiden och vad är egentligen reglerna för den? Är 5 svenska minuter alltid 1 turkisk timme eller kan det variera från 30 minuter upp till 4 timmar?
* När jag lagar ris så brukar jag låta det gå på eftervärme eller på ettan halva tiden för att det inte ska koka sönder, utan bli sådär fast o spänstigt men ändå genomkokt. När man har gasolspis som vi har så är typ den lägsta värmen motsvarande fyran på en vanlig spis. HUR lagar man lyckat ris på en gasolspis?
Ser fram emot några kloka svar. Tack på förhand =)
* Jag såg just en kvinna med kameltå-byxa o stilettklackar. Hon var väll i 50-års åldern. Har dessa klädesplagg kommit att ta en plats i klädmodet nu?
* Vem uppfann den turkiska tiden och vad är egentligen reglerna för den? Är 5 svenska minuter alltid 1 turkisk timme eller kan det variera från 30 minuter upp till 4 timmar?
* När jag lagar ris så brukar jag låta det gå på eftervärme eller på ettan halva tiden för att det inte ska koka sönder, utan bli sådär fast o spänstigt men ändå genomkokt. När man har gasolspis som vi har så är typ den lägsta värmen motsvarande fyran på en vanlig spis. HUR lagar man lyckat ris på en gasolspis?
Ser fram emot några kloka svar. Tack på förhand =)
Nej givetvis inget svar
Nej, självklart har vi inte fått något svar från Migrationsverket idag heller. Jag är så otroligt ledsen, upprörd o besviken så jag drog iväg ett sjujävla mail till dem. Måtte det gå rakt in i hjärtat på min handläggare. Helt ärligt så har jag lust i köra upp nått i rö*en på henne. Betvivlar om hon ens har nått hjärta. Jag är så arg!!!
Nu har vi satt vår reservplan i verket. Mehmet åker hem till byn 26 november. Jag åker hem till Sverige samma dag. Därefter blir det bara för oss att vänta. Jag hade hoppats på att få komma tillbaka till kontoret och börja jobba redan efter en vecka hemma i Sverige, men efter att ha kontaktat min chef så ser det rätt så mörkt ut måste jag säga. Så om det inte finns något för mig att göra på kontoret från 5 december så får jag gå hemma o släpa fötterna efter mig, göra slut på alla mina semesterdagar helt i onödan o typ göra ingenting fram till 19 december då jag får börja jobba igen. Jag frågade Mehmet om han ville att jag skulle åka hem o sen komma tillbaka omgående till Alanya igen (istället för att bara gå hemma o dra och för att få mitt visum automatiskt förlängt istället för att söka här på plats i Alanya). Men han var osäker. Han saknar sin familj så mycket och han har lite ärenden att göra där hemma, så han kände nog inte att det var någon bra ide. Samtidigt som jag ju givetvis förstår honom så känner jag mig bara så jävla obehövd. Mehmet sätter familjen före mig och jobbet behöver mig inte och hemma finns det inget att göra.
Om jag bara hade en endaste liten jävla aning om när Mehmet kunde tänkas komma till Sverige så jag kunde veta hur mycket pengar jag har över till annat. I så fall kunde jag dra iväg på en resa någonstans. Men utan att veta hur mycket pengar jag behöver så är det inte heller lätt att planera hur mycket pengar jag kan göra av med. Såg att det fanns superbilliga flygbiljetter till Thailand o är jättesugen på att bara dra dit... själv eller inte. Men vet ju liksom inget om något o hur fan ska jag kunna planera något då. Sen finns det ju ett ord som kallas "spontanitet" har jag hört. Det är ett ord som jag vanligen inte vill beblanda mig med, men skulle ju faktiskt kunna gå att nyttja i detta läget. Om allt faller sig så när jag kommer hem sista november att jag har pengar över, att vi inte fått svar från Migrationsverket och jag får inte komma tillbaka o jobba i förtid, så skulle man ju kunna dra iväg ett par veckor. Tåls att fundera på!
Nu ska jag gå o gräva ner mig under ett täcke. Positiva klubben har årsmöte där idag.
See you!
Nu har vi satt vår reservplan i verket. Mehmet åker hem till byn 26 november. Jag åker hem till Sverige samma dag. Därefter blir det bara för oss att vänta. Jag hade hoppats på att få komma tillbaka till kontoret och börja jobba redan efter en vecka hemma i Sverige, men efter att ha kontaktat min chef så ser det rätt så mörkt ut måste jag säga. Så om det inte finns något för mig att göra på kontoret från 5 december så får jag gå hemma o släpa fötterna efter mig, göra slut på alla mina semesterdagar helt i onödan o typ göra ingenting fram till 19 december då jag får börja jobba igen. Jag frågade Mehmet om han ville att jag skulle åka hem o sen komma tillbaka omgående till Alanya igen (istället för att bara gå hemma o dra och för att få mitt visum automatiskt förlängt istället för att söka här på plats i Alanya). Men han var osäker. Han saknar sin familj så mycket och han har lite ärenden att göra där hemma, så han kände nog inte att det var någon bra ide. Samtidigt som jag ju givetvis förstår honom så känner jag mig bara så jävla obehövd. Mehmet sätter familjen före mig och jobbet behöver mig inte och hemma finns det inget att göra.
Om jag bara hade en endaste liten jävla aning om när Mehmet kunde tänkas komma till Sverige så jag kunde veta hur mycket pengar jag har över till annat. I så fall kunde jag dra iväg på en resa någonstans. Men utan att veta hur mycket pengar jag behöver så är det inte heller lätt att planera hur mycket pengar jag kan göra av med. Såg att det fanns superbilliga flygbiljetter till Thailand o är jättesugen på att bara dra dit... själv eller inte. Men vet ju liksom inget om något o hur fan ska jag kunna planera något då. Sen finns det ju ett ord som kallas "spontanitet" har jag hört. Det är ett ord som jag vanligen inte vill beblanda mig med, men skulle ju faktiskt kunna gå att nyttja i detta läget. Om allt faller sig så när jag kommer hem sista november att jag har pengar över, att vi inte fått svar från Migrationsverket och jag får inte komma tillbaka o jobba i förtid, så skulle man ju kunna dra iväg ett par veckor. Tåls att fundera på!
Nu ska jag gå o gräva ner mig under ett täcke. Positiva klubben har årsmöte där idag.
See you!
måndag 7 november 2011
Helt ärligt...
Jag är så JÄVLA uppleds på detta med Migrationsverket som inte gett oss ett svar så jag har lust att spränga hela skiten i luften alltså. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills jag åker hem från Alanya. Det innebär att vi inte längre har möjlighet (i stort sett) att hinna få hit Mehmets UT-kort (om han får ett JA vill säga) och han kommer alltså inte kunna flyga med mig hem den 26 november. Jag har satt en gräns för ett sista datum för svar, och det är på onsdag. Har vi inte fått svar då, vilket jag absolut inte tror att vi har, så får vi börja sätta våran reservplan i verket. Då kommer det bli så att jag flyger hem själv det datum som sagts. Mehmet får åka till byn i väntan på svar på sitt UT. Och när han fått det och när UT-kortet har kommit till Ankara, vilket tar 3 veckor cirka, så får han åka upp till Ankara, hämta kortet o sen typ övernatta där o ta flyget till sverige där på morgonen.
Känns så jävla skit allting för vi har ju inte en aning om när vi kan komma att ses nästa gång. Om inte Migrationsverket behagar att svara oss förrän efter 9 månaders väntan så kommer jag o Mehmet inte få fira jul tillsammans, inte nyår tillsammans o vi kommer inte att kunna träffas på ca 8 veckor. Jag som trodde att när jag väl kommit hit till Alanya denna gången så skulle vi aldrig mer behöva skiljas åt. Men nu kommer det att bli så i alla fall. Han kanske kommer till sverige en vecka efter mig.... eller 8 veckor efter mig... eller inte alls. O jag är så himla ledsen, så det kan ni aldrig ana.
Så mycket har jag ju förstått att det är något som de hakat upp sig på i vår ansökan. Eller så har de helt enkelt bara gjort stickprov o valt ut några att granska extra mycket, typ stickprovs test som kan förekomma i många olika sammanhang. Och självklart skulle det bli VI, med vår vanliga FANTASTISKA TUR i livet. För både jag o Mehmet upplever oss själva födda med "otur" som mellannamn. Trodde bara det var jag som hade denna otur att drass med i livet, men givetvis skulle jag möta den mann som var drabbad av samma olycka. Det är otur med alltifrån små till stora ting o jag förstår inte hur all skit kan drabba EN... eller uppenbarligen TVÅ människor på denna jord.
Well, jag har lite funderingar kring vad det är Migrationsverket har i görningen. Det känns som att de på något sätt vill kolla upp oss lite extra och att de bara väntar på att jag ska komma hem från Turkiet för att de möjligen vill göra en spontan telefonintervju med mig för att de sedan kanske ringer upp Mehmet och ställer samma frågor till honom. Jag vet inte... men något är det i alla fall som de hakat upp sig på. Jag har mina aningar där också, men säker kan man aldrig vara. Om jag bara visste hur det låg till, om det faktiskt är så att de väntar på att jag ska komma hem till Sverige... KUNDE DOM INTE BARA TALAT OM DET DÅ, så jag kunde åka hem härifrån nuuuuu!!!
Ja, tillvaron känns just nu bara pest o pina. Jag vet fortf. inte hur det blir med mitt jobb heller. Det har ju skett så otroligt mycket förändringar där nu under tiden som jag varit borta så jag vet inte ens vad det är jag kommer tillbaka till. Har hört något löst om att den nya organisationen ska vara satt till 1 december, men det kan ju ändras inann man ens har hunnit blinka.
På återhörande alla bloggläsare!
Känns så jävla skit allting för vi har ju inte en aning om när vi kan komma att ses nästa gång. Om inte Migrationsverket behagar att svara oss förrän efter 9 månaders väntan så kommer jag o Mehmet inte få fira jul tillsammans, inte nyår tillsammans o vi kommer inte att kunna träffas på ca 8 veckor. Jag som trodde att när jag väl kommit hit till Alanya denna gången så skulle vi aldrig mer behöva skiljas åt. Men nu kommer det att bli så i alla fall. Han kanske kommer till sverige en vecka efter mig.... eller 8 veckor efter mig... eller inte alls. O jag är så himla ledsen, så det kan ni aldrig ana.
Så mycket har jag ju förstått att det är något som de hakat upp sig på i vår ansökan. Eller så har de helt enkelt bara gjort stickprov o valt ut några att granska extra mycket, typ stickprovs test som kan förekomma i många olika sammanhang. Och självklart skulle det bli VI, med vår vanliga FANTASTISKA TUR i livet. För både jag o Mehmet upplever oss själva födda med "otur" som mellannamn. Trodde bara det var jag som hade denna otur att drass med i livet, men givetvis skulle jag möta den mann som var drabbad av samma olycka. Det är otur med alltifrån små till stora ting o jag förstår inte hur all skit kan drabba EN... eller uppenbarligen TVÅ människor på denna jord.
Well, jag har lite funderingar kring vad det är Migrationsverket har i görningen. Det känns som att de på något sätt vill kolla upp oss lite extra och att de bara väntar på att jag ska komma hem från Turkiet för att de möjligen vill göra en spontan telefonintervju med mig för att de sedan kanske ringer upp Mehmet och ställer samma frågor till honom. Jag vet inte... men något är det i alla fall som de hakat upp sig på. Jag har mina aningar där också, men säker kan man aldrig vara. Om jag bara visste hur det låg till, om det faktiskt är så att de väntar på att jag ska komma hem till Sverige... KUNDE DOM INTE BARA TALAT OM DET DÅ, så jag kunde åka hem härifrån nuuuuu!!!
Ja, tillvaron känns just nu bara pest o pina. Jag vet fortf. inte hur det blir med mitt jobb heller. Det har ju skett så otroligt mycket förändringar där nu under tiden som jag varit borta så jag vet inte ens vad det är jag kommer tillbaka till. Har hört något löst om att den nya organisationen ska vara satt till 1 december, men det kan ju ändras inann man ens har hunnit blinka.
På återhörande alla bloggläsare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)