Ja, hoppa inte ur byxorna nu (med tanke på rubriken) i tron om att vi skulle fått svar på UTt, för det har vi inte!!!
Däremot så kollade jag med fackklubben på jobbet hur tidigt i förväg jag måste meddela arbetsgivaren att jag vill komma tillbaka i förtid från min tjänstledighet. Och jag hade FAKTISKT, för säkert första gången på typ 100ÅR, flytet på min sida där. Man behöver nämligen bara meddela det 2 veckor före att man tänkt att komma tillbaka =))) Så det innebär att jag faktiskt kan komma tillbaka o börja jobba redan den 5 december som jag hade hoppats. Ibland känns livet allt bra gött ändå. Så detta innebär att jag då kan spara alla mina återstående semesterdagar och ta dem vid ett senare tillfälle. Ja, det är just sånt här typ av flyt som jag o Mehmet upplever oss i princip aldrig ha i livet annars!
Ja nu är det verkligen dags att ta tag i en inkomstbringande sysselsättning. Man blir inte direkt rik av att plugga kan jag säga. Speciellt inte när man skall vara utomlands samtidigt med dubbla utgifter för boende o annat. Herregud, jag kollade på min årsinkomst för förra året och den var ju närmast skrattretande liten. Detta året lär väll inte bli så mycket bättre, så målet är att nästa år, då ska det stå en 3:a som inledning på mitt årslönebesked =)
Igår (ja jag kan faktiskt skriva igår för klockan är nu 6.50) så gick jag o Mehmet en vända utmed strandpromenaden. Tror vi kom så långt som till nummer 18 på Kleopatrastranden ungefär. Där satte vi oss på en restaurang o tog en kopp äppelte. Så tittade jag ut över havet, såg hur solen fullkomligt strålade och hur solens strålar bröts i vattnet o skapade en jättevacker spegelbild. Jag såg på de härligt vajande palmerna som går utmed gatan, jag såg på de grönskande höga bergen som omringar hela Alanya och tittade upp mot den vackra borgen. Jag såg den fina sandstranden bara några meter på andra sidan gatan och glada människor som passerade förbi. Ja, allt detta låter så himla idylliskt, och det är det ju egentligen också. Så jag frågade mig själv och Mehmet - hur kommer det sig att man kan tröttna så på det här? Att man tycker det är vardag, att det inte är något speciellt och att man känner att man likaväl skulle kunna vara hemma i kalla Sverige nu som att sitta här i solen o dricka te... Ja, han hade inget svar på den frågan riktigt. Men man kan bara konstatera att oavsett om man är i lilla Skövde eller på en söderhavsö med en paraplydrink i handen så kommer ändå vardagen att göra intåg i livet tillslut.
I övrigt har jag inget nytt att förtälja just nu.
På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar