OBS!!! Detta inlägg skrev jag för några dagar sedan, men när jag skulle publicera det så försvann det. Men nu har jag hittat det igen, så väljer att publicera det nu även om det är några dagar gammalt.
Ja, det är inte mycket i mitt liv att jubla över just nu. Men jag säger som min kära Anna: "Any day now, any day....". Förutom att det är med UTt håller på att driva mig till vansinne så har jag också haft världens nackspärr/värk och dessutom är vädret typ precis som hemma i Sverige - SKIT!!! Så finns det något att vara glad över idag. Ja, jag känner faktiskt ett visst lyckorus över att jag senare idag skall iväg och köpa 1kg chilinötter på bazaren och MINST fem stycken ostpide på ObaEkmek =)
Inte många dagar kvar här i Alanya nu. Ska bli spännande att se om vi i alla fall hinner få svar på UTt innan jag åker hem. Det innebär ju inte att Mehmet kan åka med mig hem för det, men hade varit skönt att skiljas åt i vetskapen om att vi i alla fall kommer att ses snart igen. Men jag tror inte vi kommer få ett svar. Jag tror att det är så att Migrationsverket har något i görningen och att de väntar på att jag ska komma hem härifrån Alanya. Ja, den som lever får se. Just nu känns det som att jag håller på att gå under. Mehmet är också skapligt förbannad, för det är ju eg. mer hanns liv de bollar med och inte mitt. Men samtidigt tycker han att det ska bli skönt att få komma hem till byn o familjen en sväng. Tror inte, när han lämnade byn i september, att han riktigt ändå fattat att han faktiskt (förhoppningsvis) ska flytta till Sverige. Jag tjatade på honom massor av gånger att han nu var tvungen att tänka på att packa ner ALLT han har och inte lämna en massa eller glömma en massa. Ändå har han bara packat som för en vanlig Alanya-vistelse o lämnat användbara kläder hemma, såsom ett favorit-luvtröja han har och ett par svarta finskor. Knasboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar