lördag 12 november 2011

Jahapp

Vi börjar med något som har hunnit bli en tradition vid det här laget: Inget svar från Migrationsverket idag heller!

Så vad gjorde jag igår. Var mest hemma som vanligt. Tanken var att jag o Mehmet skulle gå ut och äta på Elite på seneftermiddagen, men vi rök ihop som bara fan pga att han inte kan hantera det här med att komma i tid. Säger man 5 minuter så ska man inte komma hem efter 1 timma när man faktiskt har någon som sitter där hemma o väntar på att man ska göra något man planerat. Visst det går väll att lösa om det bara händer så EN gång, och visst så behöver man ju inte riva upp himmel o jord om personen i fråga har en ursäkt till varför det blev så. Men ignorans och att bli respektlöst behandlad får mig att explodera som ett åskmoln, så det var väll mest det som hände igår kväll.

Istället gick jag en kort sväng till Best med Anna och där intogs det en öl och tjötade lite skit. Men GIVETVIS så skulle den där norsk-turken, som är så dryg o vet o kan allt bäst i hela världen, komma o sätta sig vid vårt bord. Well, vi hade trevligt i alla fall och planerar nu en partykväll någon dag innan jag åker hem från Alanya.

Idag kommer Sandra, en kollega från jobbet, till Alanya och ska stanna 1 vecka. Vi har planerat att ses någon dag, vet inte om det kan tänkas bli party eller bara en fika. Ska bli trevligt =)

Morgonen har ägnats åt att skriva en lista på svensk mat som skall inhandlas, tillagas och intas när jag kommer hem. Att man kan sakna svensk mat så mycket, helt galet. Jag säger bara gräddstuvad pyttipanna, gorgonzolaspenat-sås med bandspagetti, pommes med beasås, ciabatta med portsalutost och bregott, knäckebröd med keso och tomat, gott rostbröd med gräslöksphiladelfia, tekakor med paprikaost, segt godis, jordgubbssaft.... listan kan göras låååångt.

På återhörande!

1 kommentar:

  1. hej
    Jag förstår inte vad som tar så lång tid i ert ärende????
    jag och min man lämnade in ansökan februari 2007. och han fick komma på intervju i mars,, sen fick jag papper hem i april som jag skulle svara på en massa frågor ochjag skickade in massa med kort på oss och mig med hans familj mm,, Sen fick vi vänta till juni då fick han sitt visa.. på två år. sen förlängde vi det och då fick han permanent. Visst vi vra gift när vi ansökte men vi träffades aug 2006 oc h gifte oss januari 2007 så det var ju inget långt förhållande och min man hade inte ens gjort armen..
    Jag tycker det ärt skamlöst att ni ska få vänta så länge.. hoppas det kommer ett svar snabbt nu innan du åker hem så ni kan få åka hem tillsammans,, det är ju tärande för förhållandet med att inte veta framtiden tillsammans,, stor kram sofie

    SvaraRadera