Sista dagarna o hemresan, något i hästväg!

Hemresedagen hade kommit och det var dags att packa. Det var inte lite grejer att samla ihop för att sen stuva ner i X antal väskor kan jag säga. Jag har ju som bekant en hel del saker kvar i Alanya från resa till resa, 3 hela väskor/kassar. Och allt detta, samt min ordninare packning skulle nu samlas in och läggas ner strategiskt och varsamt i väskorna. Det blev 3 väskor som fick vara kvar där nere och dessa har nu stuvats in hos Anna. Tack o bock för att du husar på dessa till nästa gång. Övrig packning fick galant plats i väskorna och det visade sig inte vara mer än 25kg + datorväskan. Men givetvis så skulle jag glömma något viktigt... min plattång!!!! För den använder man ju inte så ofta menar jag =(

Den här gången hade jag bokat 724Transfer som skulle ta mig från Alanya till flygplatsen. Bussen skulle komma kl. 02 på natten, knasig tid. Flyget skulle ju nämligen inte gå förrän vid 8 på morgonen. Jag o Mehmet hade inte riktigt hunnit säga hejdå till varandra, så när transferbussen kom utanför hotellet så frågade Mehmet om det fanns plats även för honom. Det gjorde det, så han hoppade på bussen och följde med till flygplatsen. Givetvis skulle ju föraren krångla om priset. Innan Mehmet hoppade på så sa han att det skulle kosta 15lira. Men när vi väl var framme så sa han 15 euro, vilket ju är dubbelt så mycket. Jag o Mehmet skrek rakt ut o stenvägrade att betala så mycket och sa att han får 15 lira, inte ett öre mer. Men då fick inte Mehmet åka med tillbaka heller. Han satt i alla fall med mig på flygplatsen o väntade i ett par timmar innan han åkte tillbaka till Alanya igen. Så gulligt av honom att inte låta mig vänta helt själv.

Flygresan hem gick bra. Men som vanligt så var ju Pegasus plan till Istanbul försenat med de klassisa 40minutrarna så jag fick halvspringa mellan Inrikes- och Utrikesterminalen. Jag var genomsvettig när jag kom fram till gaten, men hann i alla fall med. Väl framme på Arlanda så gick jag till Pressbyrån och köpte allt jag saknat i matväg =) Flygbussen gick galant. Det blev dock en ganska så lång väntan på centralen innan mitt tåg gick. Men eftersom det var ett X2000 tåg så visste jag ju att jag skulle komma hem snabbt och smidigt.... trodde jag!!!

Tåget rullade på bra tills vi hade åkt halvvägs. Då får vi veta att ACn slutat fungera i loket och att föraren inte kan köra i värmen utan vill köra från loket i andra änden av tåget istället. Så planen från SJs sida var att "vända" tåget som det så fint heter. Dvs. dom kör in på något spår och sen kör över på nått annat spår och på så sätt kan gå över till andra loket och sen köra vidare, ja nått sånt fugnerar det. Och för att kunna ändra spår sådär så måste man ju givetvis välja ett annat spår som inget annat tåg åker på. Detta väljer SJ att göra någonstans i Katrineholm. Ja, för den tågstationen är ju säkert väl underhållen när det gäller spår o annat... NOT! Rätt som det är, och som tur var innan vi hade fått upp fart, så kommer en rejäl inbromsning. Sen kommer speekerrösten från högtalarna.... VI HAR KÖRT FAST pga solkurvor! Ja, tåget kunde varken fortsätta framåt eller åka bakåt så vi satt helt enkelt fast i skogarna utanför Katrineholm. GREAT!!! Där fick vi sitta i nån timma innan SJ kom på hur de skulle lösa situationen. Givetvis hade jag satans 3 barn i min vagn som jag fick ett smärre utbrott på vid ett tillfälle. Min stubin var nu gaaaaanska så kort efter att ha rest i 18timmar och varit vaken i 30timmar i stort sett, då jag endast slumrat korta minuter under resans gång.

SJ satte sedan sin plan i verket. Vi skulle evakuera tåget!!! Detta genom att ta sig från den vagn man satt i (jag satt givetvis i sista vagnen) genom hela tåget och ut på en stege i vagn 1 och ner på spåret. Där efter skulle man släpa sin egen packning 150meter på spåret fram till en grusväg där man kunde ta av och längre bort väntade långfärdsbussar för att ta oss vidare till vårt slutmål. Jag som då sälvklart fick kliva av som en bland de sista fick då ingen plats på de bussar som kallats in. Vi var några stycken som inte fick plats, så för oss så kallade SJ in en vanlig linjebuss utan toalett och allt. Denna skulle alltså ta oss hem. Och hem för oss ca 20 personer som åkte med var ju till 10 olika städer. Det tog säkert 1,5timmar för bussförarna att strukturera upp vilken person som skulle åka med vilken buss, för SJ hade ju givetvis ingen personal på plats vid bussarna då alla var kvar vid tåget. Att SJ inte hade ordnat varken mackor eller dryck till vår buss, utan endast till de andra, det var väll också att vänta. Och att killen som var fullast och ville stanna och pissa varannan mil var med på min buss, det var ju inte heller helt otippat. Vi fick i alla fall stanna på en mack o köpa något att äta vid ett tillfälle.

Jag skulle ha varit hemma på 2 sköna timmar från Stockholm, dvs. jag skulle kommit hem till Skövde Central kl. 18.45. Jag var sådär lagom glad när vi anlände med buss till samma ställe kl.00.15 på natten. Att det sen var 15min väntetid på taxi här i stan gjorde ju inte mitt humör bättre. I ren ilska fullständigt slet jag med mig min packning och fick gå hem. Min tågresa tog då alltså 7,5timmar istället för ett par timmar och min totala restid blev alltså 23timmar från Alanya, och jag lovar att SJ ska få betala det här med råge. Jag är fortfarande lite förbannad för hur det kan få gå till såhär och hur otroligt dåligt strukturerad den här evakueringen var. Allt detta för att lokföraren inte hade någon AC!!!