fredag 1 juli 2011

Sista halvan av semestern

Resten av resan flöt på även den i lugnets tecken. Det var mycket poolhäng och blev också stranden några gånger. Det var dock när värsta värmeböljan var och det var mer en pärs än njutningsfullt. Men jag kunde ju inte komma hem som en skolkrita utan var ju tvungen att få lite färg så att folk där hemma skulle ha något att vara avundsjuka på =) Havet var dock fortfarande för kallt för min smak. Jag vet inte om jag borde skämmas när jag säger att jag inte badade en enda gång på hela resan =S

Under resan träffade jag också Celine några gånger och snackade lite samt Johanna från Malmö en kväll. Tyvärr så blev det inte så mycket mer än så men hoppas på mer i höst. Goa tjejer båda två.

Mehmet jobbade inte under 1,5 veckors tid så jag hängde mest med honom 24/7. Vi pratade om livet och om framtiden, men jag vet inte om jag blev så mycket klokare. Vi var ute och käkade några gånger och det känns ju verkligen lyxigt nu för tiden. Resten av resan lagade jag mat själv men jag hade sagt till Mehmet att den här resan så kommer jag hålla det så enkelt som det bara går. Jag trodde att han nästan skulle börja gråta när han fick pasta för 9e dagen i rad, hahahaaa!!! Vi hade dock nära till både Bim och Sok och nära till en stor market där de sålde rikligt med frukt o grönt, så vi behövde inte gå långt för att handla skapligt billigt och det var bra. Jag o Mehmet hängde vid vattenparken nere vid Kleopatrastranden vid ett flertalet tillfällen. Det är väldigt vackert där och rätt så avslappnande att sitta där.

Sista veckan unnade jag mig också ett frisörbesök, armvaxning och manikyr. Frisörbesöket blev riktigt lyckat den här gången även om han klippte på tok för mycket på längden som vanligt. Men den här gången kunde jag inte säga emot honom då jag inte hade klippt mig på 6 månader. Jag färgade utväxten, färgade sen hela håret något brunare och la in några blonda slingor på sidan samt toppade håret. Och som alltid så är det ju skitbilligt att gå till frisören i Turkiet. Armvaxningen gjorde minst lika hårresande ont som alltid men blev mycket bättre den här gången. Något som inte gick fullt så bra och som gjorde mig totalt vansinnig var manikyren. Jag hade gjort skitfina akrylnaglar med strasspärlor på innan jag åkte ner på semestern. Men eftersom man vistades mycket i vatten så blev då rätt så snabbt fula och började lossna i kanterna, så en dag bestämde jag mig för att ta bort dem. Jag gick till en salong som ägs av en kompis till Mehmet. Jag frågade säkert 5-6 gånger om de verkligen visste hur man tar bort sådana här naglar och de påstod att de visste det. Behöver jag ens nämna att det slutade i total katastrof där de fick bända bort naglarna och mina riktiga naglar under blev totalförstörda. Jag skällde ganska så bra på både tjejen som först började och ägaren som ljugit för mig. Hur är det ens möjligt att man kan erbjuda tjänster som man inte vet ett jävla skit om och där till och med kunden vet bättre hur man gör än den som arbetar på salongen. Jag var totalt vansinnig när jag gick där ifrån. Nu är det bara att vänta typ 2mån på att mina naglar ska växa en bit så att de repar sig för de är i så dåligt skick nu att de trasar sönder sig mer och mer för var dag som går. JÄVLA IDIOTER!!!

Midsommar firades där nere. Detta år var det sköna Anna som stod för kalaset. Jag, Patricia och Josefine var hembjudna till Anna. Vi satt på hennes balkong och njöt av en underbart god svensk buffé med massor av midsommarmat. Stackars Anna hade stått hela dagen och lagat mat. Jag minns ju hur det var förra året när jag gjorde det samma. Det är väldigt kul men också otroligt slitsamt. Anna - Potatissalladen var mumma =))) Vi drack, satt o tjötade och hade det väldigt mysigt och trevligt. Det blev ganska så tidig hemgång för att vara en midsommar, men jag gillart. "Vi äro små humlor vi, bzzzzzzzz bzzzzzzzz!!!" ;)

När det endast var ett par dagar kvar av resan så satt jag o Mehmet på en restaurang mitt på dagen o käkade lunch. Då kom det in en tjej med en sån där jätteliten Pippi Långstrump apa, ni vet. Å jag var bara TVUNGEN att be om att få hålla den. Tjejen placerade apan på axeln på mig och la kopplet till selen på bordet. Den var så liten, söt o mjuk. Jag har aldrig tidigare hållit en apa o visste inte hur den skulle bete sig eller om den kunde rivas eller bitas. Det jag dock inte hade tänkt mig var att den skulle kissa på mig, haha =) Rätt som det var så kände jag något varmt som rann längst med axeln o ner i u-ringningen. Tack för den, söta apan!


Jag önskar dock att apor var det enda djuret jag hade behövt beblanda mig med på resan. Tyvärr så var det inte det, utan herr o fru kackerlacka hade hittat till trappuppgången på hotellet. Det kändes så snopet att det fanns sånna äckliga jävlar där på hotellet när lägenheten i sig var så himla fräsh. Jag bad en natt att nattreceptionisten skulle döda en som stod o väntade på mig utanför hotelldörren och visst det gjorde han med både insektsspray och genom att trampa på den. Det jag dock inte hade räknat med och som jag självklart inte kunde acceptera var att den döda lilla äckliga satans svarta saken sen skulle ligga där i trappuppgången i två dagar. Och när jag väl valde att säga ifrån på skarpen i receptionen, TVÅ GÅNGER, så hånade de mig bara o löljade sig. Jag blev förbannad o skrek att jag ska då minsann aldrig mer bo på det här hotellet. Receptionisten som inte var så glad i oss redan sen förut vräker då ur sig "Åh, som jag kommer sakna er!". Vilken jävla idiot. Känns inte som att serviceyrekt var något för honom om ni frågar mig. Det värsta är ju att detta är ett hotell som får sina gäster genom resebolag, inte något vanligt privat turkhotell liksom.

Den här resan har jag råkat ut för så mycket oförskämda och vidriga människor så ni kan aldrig ana. Har de inte kommenterat och vräkt ur sig saker om mitt utseende eller min vikt så har det varit på andra sätt. Jag är så förbannat trött på turkarnas fasoner som bara ljuger, vill förstöra, skvallrar, hittar på, sprider lögner, pratar skit och gör en ledsen, besviken och förbannad. Jag vill inte ens berätta om mannen som kommenterade min vikt vid vattenparken, eller kvinnan som vände sig om o asgarvade åt mig mitt i stan och som jag sen skällde ut efter noter. Jag vill inte heller berätta om alla turkar som låtsas vara ens vänner och sen för en bakom ljuset på värsta tänkbara sätt, för att sen när man avslöjar dem o dom bara rycker på axlarna o säger "That´s not my problem!". Jag är riktigt, riktigt besviken på den turkiska/kurdiska befolkningen och har känt likadant de senaste 3 resorna jag gjort dit och jag tror aldrig att Turkiet och Alanya kan bli det samma i mina ögon igen som det en gång var.

4 kommentarer:

  1. De e sant att i Alanya finns det mycke skit folk mycke lurendrejare i butiker o sliskig personal på restaurangerna. Men härliga stunder o människor oxå.
    Jag blir så arg när du skriver de om din vikt
    sådana jävla skit människor vill man krossa. Fy fan det kokar i mig. Synd me alla tråkigheter. Hoppas på bättre lycka nästa resa.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag har tyvärr varit med om för mycket fräckheter där nere under alla mina resor. De första åren valde man att blunda för de negativa sakerna för att man tyckte att Alanya var ett sådant paradis. Men ju fler resor det har blivit och ju elakare folk har visat sig vara där nere, ju mer har jag tappat lusten att resa dit och glädjen i att resa dit. Det känns som att det snart kommer vara nog nu.

    /M

    SvaraRadera
  3. Vad tråkigt att det inte blev riktigt som du hade tänkt dig och att folk var otrevliga. Att skvallra och hålla koll på folk verkar vara en sport i Turkiet (inte bara Alanya).

    En granne i Istanbul kom och frågade mig en gång var jag hade mitt barn nånstans. Hon frågade på turkiska så jag trodde jag hade förstått fel först. Men det visade sig att nån hade sag till nån som sagt till nån att jag varit gift förut och hade barn :P. Jag bara VA??

    Och det är bara EN av alla gånger nån "hört nåt" eller "sett nåt" under min tid i Istanbul...

    Men tänker du åka tillbaka i höst ändå? Eller kommer han hit istället?

    SvaraRadera
  4. Det där känner jag igen, allt är inte guld som glimmar med tiden blir det mer uppenbart, men som sagt det är nog miljön, riktiga Turkiet är annorlunda.
    PS. Du har glömt att berätta att du är "kändis" i Alanya, det var jag och min väninna som "stalkade" dig och sprang fram och sa "vi läser din blogg", det var väl inte illa eller? Ha det så bra!

    SvaraRadera