Inget nytt

Jag mest bara väntar. Jag börjar bli bra på´t dessutom. Fördriva tid till ingen nytta. Jag har funnit det som betyder något i mitt liv här och nu och det är bara det jag vill ha just nu. OCH jag tänker vänta tills jag får det. Det är en bedrövlig tillvaro, men jag tänker inte söka någon plastig o inbillad lycka i något annat under tiden jag väntar. Jag tänker bara gå o vänta, tycka synd om mig själv emellanåt, trösta mig själv emellanåt och njuta av några få spontana saker nån gång emellanåt. Som igår t.ex så hittade jag en jättefin svart klänning på rean på HM som jag köpte. Och när jag kom hem så beställde jag en annan rea-klänning från HM på nätet. Det var spontan lycka.. som varade i ungefär ett par timmar. Men det var kul så länge det varade =)

Men frågan är vem som har det värst i vårt förhållande, jag eller Mehmet. Jag är ju tio gånger hällre här i Sverige bland trevliga människor, jobbar på ett städat kontor som visserligen står ganska så stilla nu under sommaren, har pengar, varmvatten, skön säng o soffa o ledig tid. Hällre det än att ha det som han har det just nu. Den stackarna skall "bo" uppe i bergen med fåren i en hel månad nu när Ramadan börjar om ett par veckor. För då kör hans pappa på med fastan som en äkta utövande muslim och orkar då inte vara med fåren uppe i bergen, utan överlämnar det med varm hand åt Mehmet. Det innebär att han kommer vara i bergen från 5-6 på eftermiddagen, hela kvällen o natten (sover där med en filt bland småkryp, ormar o vargar som det finns fullt av) och sen hela morgonen tills det är dags att traska tillbaka hem med fåren för några timmar under dagen. Sen när klockan blir 5 så är det bara att traska tillbaka igen. Vilket uuuunderbart liv... NOT!

Hur jobbigt jag än tyckte att det var med byn o allt, så känner jag ändå att jag saknar honom så mycket att jag skulle vilja åka iväg dit nu 1 vecka, bara för att få vara med honom lite. Prata om livet, prata om saker vi är oeniga om, prata minnen och prata framtid. Vill att han ger mig lite hopp och positiv energi. Men det är helt omöjligt med tanke på sommarschemat vi har satt upp på jobbet som baserar sig på att jag är här på plats o jobbar. Önskar av hela mitt hjärta att det funnits utrymme för semester och utrymme i min ekonomi för att åka dit. Men jag får bara försöka fokusera framåt nu... o vänta! Idag ska jag tvätta, så denna kväll kommer ju försvinna fort. På fredag är det Allsång på Husaren med jobbpolare och sen ligger man väll bakis hela lördagen och hittar förhoppningsvis på något kreativt på söndag. Sen på måndag är det löning och då brukar jag oftast känna mig ganska så glad inombords =) Där efter väntar två låååånga veckor med inga planer alls tills jag får besked från Högskolan.

Jag håller ut.
Gör ni???