FRÅGESTUND - frågor av Christina

1. Hur många gånger har du varit i Turkiet?

Svar: Jag tror det har blivit 27 gånger under 7 års tid. En gång i Side, en gång i Adiyman/Gaziantep och resten i Alanya. Två av Alanya-vistelserna varade längre då jag förra året var där 4,5 månader och året innan det var där i 6 veckor. Jag o Mehmet har också varit tillsammans på minisemester i Istanbul.

2. Är det svårt att ha ett förhållande med någon som jobbar i Alanya, jag tänker att det är en lite förvrängd värld?

Svar: Ja det är svårt. Dels för att de jobbar så otroligt mycket under sässongen, 12-14 timmar om dagen och då hinner man nästan inte träffas. Dels för att arbetsförhållandena i Alanya är sådana att de nästa inte är gjorda för att ha ett förhållande, då det inte finns utrymme för ledighet, många killar uppmuntras/uppmanas av cheferna att flirta med gästerna, gå ut på disco med gästerna osv. Sen när killarna väl är lediga så är de trötta och behöver vila. Det kan ibland vara svårt med tilliten. Många tjejer råkar illa ut pga otrogna pojkvänner osv. Sen är det de usla lönerna som inte heller är något större bidrag till hushållskassan, utan det blir ofta tjejen som får stå för större delen av kostnaderna då man bor tillsammans, såsom mat, hotell och en del nöjen.

3. Vad jobbar du med?

Svar: Jag jobbar som orderadministratör på ett data- och telecomföretag (vill inte tala om vad det heter). Där har jag jobbat sedan 8 år tillbaka och har vissa perioder trivts som fisken i vattnet, slitet häcken av mig o tjänat sköna slantar. Vissa perioder har jag nästan bara spytt på jobbet o inte önskat något annat än att komma därifrån. Just nu ser det mörkt ut för företagets framtid och jag vet inte hur länge till jag blir kvar där.

4. Har du lärt dig någon turkiska? Har din kille lärt sig någon svenska?

Svar: Jag har lärt mig väldigt lite turkiska för att ha varit där så många gånger. De första åren lärde jag mig absolut inget mer än Merhaba (Hej). Jag har svårt för att lära mig språk så måste banka in saker för att det ska sitta. Jag är inte den som bara kan snappa upp och sen kommer ihåg det vid ett senare tillfälle. Jag kan en del hälsningsfraser, tilltala olika personer, maträtter, klockan, månader, dagar och dylikt. Jag vill lära mig mer. Mehmet har lärt sig 120% mer engelska sen han träffade mig än vad han kunde när vi träffades första gången. Vilket ju då underlättar för oss att förstå varandra på ett djupare plan. Han har också lärt sig väldigt mycket svenska mot vad jag trodde att han någonsin skulle komma att göra. Men vi måste repetera och repetera för att det ska sitta. Nu för tiden kan han formulera egna meningar (grammatiken är väll dock inte hans starka sida=) men bara inom vissa områden då såklart. Jag tror verkligen att han kommer lära sig svenska snabbt om han kommer till Sverige.

5. Vad har du lärt dig mest av att vara i Turkiet?

Svar: Ja nu måste jag nog tänka till. Jag har lärt mig att allt är inte som i Sverige. Jag har ju varit mest i Alanya och kan inte säga att jag lärt mig något direkt därifrån, eftersom det verkligen är en fantasi-stad av rang. När jag besökte Mehmets hemby Iznik så ville jag nog faktiskt inte ta lärdom av så himla mycket där, eftersom jag tycker att de till stor del lever typ 50år bakåt i tiden, vilket jag inte upplevde fördelaktigt på något sätt. Sen att det var trevligt att träffa hans familj och deras djur och så, det är ju en annan sak. Men av själva byn och av levnadssättet så lärde jag mig nog inte något speciellt. Det var mest en stor chock o en enorm förundran för att det kan se ut så i vissa delar av världen i ett land som ändå är ett i-land.

Men det jag framförallt har lärt mig i Turkiet, och först nu under det senaste året, så är det att uppskatta Sverige mer. När man ser allt galet, allt negativt i Turkiet och träffat på så mycket elaka människor (Alanya-fenomen) så har jag lärt mig att uppskatta tryggheten och människorna i mitt eget hemland mycket mer. Det jag också har lärt mig sen jag reste dit första gången är att man inte behöver leva ett tråkigt inrutat Svensson-liv som alla andra och att jag inte är gjord för att göra det. Jag trivs bättre med att ha en trygg bas här hemma i Sverige och sen ge mig ut och pröva mina vingar på andra platser i världen där jag lever upp som människa och mår bra och njuter bara av att vara. Något som jag i stort sett aldrig gör i Sverige.