Idag har varit en ganska vanlig dag. Dock så fick vi besked från jobbet och jag kan inte direkt säga att jag känner mig mer positivt inställd till framtiden nu. Känns inte som att jag kommer att ha något jobb kvar från nån gång under nästa år. Men fortfarande så återstår många frågetecken och ingen vet något. Det här är bara mina egna spekulationer. Dock så var det många som instämde med mig på kontoret idag. Så nu väntar ytterligare några veckor/månader i ovisshet innan vi vet slutet/fortsättningen. Man kan bara hålla tummarna.
Jag har fundera mycket idag över hur jag skall göra med mina studier. Men jag tror jag har kommit fram till att jag ska köra på som planerat - ner till Alanya och börja plugga. Händer det något oväntat så får jag avbryta alltihop och åka hem helt enkelt. Så med andra ord så är det 5 veckor kvar idag då ;) Men fortfarande står jag inför massor av vägskäl i livet... och jag kan inget annat säga än att jag avskyr det. Önskar jag kunde se möjligheterna i ovissheten. Önskar jag kunde tycka att det är spännande att inte veta vart livet o ödet leder mig. Tyvärr är jag lite för mycket sån att jag vill ha livrem o hängslen på samma gång. Önskar ibland att jag kunde släppa lite på "präktigheten" o flumma framåt, men det går väldigt sällan. Har dock lärt mig lite av den biten det senaste året. Med en turk som man så går det inte att planera för mycket. Jag o Mehmet har nog lärt varandra en hel del faktiskt. Men det inser man nog inte när man är mitt uppe i det, utan först efteråt =)
Men som sagt, ett besked hade känts mycket bättre för mig. Och som jag sagt förut, jag är inte orolig för det som skall komma men ge mig bara besked så att jag vet vad jag har att rätta mig efter.
Det fina vädret har ju dock kommit tillbaka, härligt. Nu är ju inte jag något större fan av att vara utomhus bara för att vara utomhus för att man kan vara utomhust. Men visst är det skönt att känna solens strålar när man väl tar sig ut. Och jag tror minsann att det förbenade huvudvärken som jag fått drass med hela dagen, håller på att släppa nu... UTAN Treo =)
Med bantningen går det... sådär. Har hållit min diet helt idag, sånär som på en bulle. Dåligt och karaktärslöst, jag vet. Men fortfarande en klar förbättring mot hur jag åt innan. Jag känner mig stark o säker den här gången, jag kommer klara det. Det är ju bara 5 veckor vi snackar om, det måste gå.
Keep on fighting!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar