Idag vaknade jag helt okristligt tidigt, typ kl. 05. Det kan ju bero på att jag la mig kl. 19. Lilla, rara, söta Anna ringde kl. 20 och ville prata lite och då var jag så trött så jag visste knappt vad jag sa. Sen somnade jag som en stock igen. Jag hade världens huvudvärk när jag gick och la mig. Under natten har jag vaknat till ett antal gånger, men istället för att huvudvärken skulle ge sig så har den bara blivit värre. Så nu tog jag ett stort glas treo och som tur var så försvann den på bara en kvart. Jag får lite panik varje gång jag måste göra anspråk på treoröret jag har. Det är nämligen det sista av de tre jag hade med mig. Och jag har ju ändå lite mer än 8 veckor kvar här i landet, så vad gör jag om jag blir tvungen att ta min sista omgång och sen inte har några kvar..? Jag betvivlar att apoteken har motsvarande här. Mycket häxdrycker må dom ha, och starka grejer, men något som liknar Treo, det tro jag knappast.
Har just chattat lite med en tjej som fann min blogg och vi insåg att vi hade väldigt mycket likheter i våra liv, så det var roligt. Vi pratar om allt möjligt, främst då om erfarenheter kring turk-förhållanden. Det är så sjukt att livet med en turkisk kille kan vara så otroligt annorlunda mot livet med en svensk. Jag tror aldrig jag kommer kunna gå tillbaka till att dejta svenska killar igen, om det av någon knepig anledning skulle skita sig med Mehmet. Turkarna har så mycket mer. Men man får verkligen ta det onda med det goda. Kulturkrockar hör ju till vardagen, så är det bara. Men turkarna är så mycket mer temperamentsfulla, så mycket mer färgstarka, kärleksfulla och skäms inte för att uttrycka sina känslor till den kvinna de älskar. De är så vårdande, omhändertagande, beskyddande.... åhhhh jaaaaa, dessa turkar.
Nu börjar det ljusna i Alanya. Det blir mörkt så himla tidigt nu på vinterhalvåret. Det skymmer redan vid 16-tiden, men det ljusnar ju då bevisligen vid 6-tiden. Det går inte alls att jämföra med den mörka, dystra vintertiden i sverige där det typ är ljust 5-6timmar på dagen i bästa fall. Ja men det är nog sant. Det ljusnar vid 10 på morgonen, sen blir det mörkt igen vid 15-16 tiden. Suck, ska jag verkligen behöva åka hem till den skiten igen. Vi har det ju så jäkla najs här. Vem kan skryta med 26 grader i mitten av november. Dock bara 12 grader på nätterna, men ändå.
Jag räknar nu timmarna tills Mehmet kommer hem. Om allt blir som jag tror så är han här om 48timmar. Åh, jag längtar!!!! Min underbara sötnos, åk aldrig ifrån mig igen. Att vi får en romantisk och härlig långweekend i Istanbul nästa vecka gör ju inte livet sämre. Ska bli så himla skoj. Och bäst av allt tror jag är att jag får släppa skolan för ett tag. Jag förstod väll att det skulle bli såhär, sjukt stressigt bara för att jag halkade efter redan från början. Men man lär sig av misstagen, så nu vet jag till nästa gång jag ska plugga högskola.
Nu är det nog dags för mig att sova lite till. Ingen annan är ju vaken nu, så varför ska jag vara det.
***Kram, sov sött!***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar