Alanya 2-9 maj - Första dagen!

Jag klev upp före tuppen, 04.10, ur Anna Larssons mycket sköna säng i Gävle, efter extremt få timmars sömn. Vi hade lagt oss sent efter en massa grejande på kvällen och där efter så sov jag uselt då jag var så rädd för att försov mig. Men med tanke på vad jag hade att se fram emot denna dag så var det inte så jobbigt ändå. Hoppade på tåget till Arlanda, kom fram i tid. Gick till incheckningen och var som vanligt skitnervös för att dom skulle anmärka på övervikten på bagaget, men jag klarade mig även denna gång. Jag höll mig ju i stort sett inom ramarna för de 20kg man får ha med sig.

I taxfree området hade jag kunnat handla både det ena och det andra, men jag fick nöja mig med en påse m&ms, då reskassan redan var hårt åtstramad. Jag hade ju dock förbeställt en del varor på planet, så jag hade allt att bära på ändå. Jag satte mig ner och andades ut, tänkte på hur otroligt bra det gått med resan, att jag varit i tid och den lycka som väntade mig om några timmar när jag skulle mötas av min älskling med öppna armar.

Flygresan gick jättebra, inga konstigheter. Var ett sådär stort plan med 2+4+2 säten på varje rad, och ca 55 rader i planet. Passkontrollanterna i Antalya var lika griniga som alltid. Det tog lite tid innan väskorna behagades rulla in på bagagebandet, men till slut så kom "min" rosa fina TITAN väska åkandes. n väska som jag aldrig tidigare sett att någon haft. Jag lastade över väskan direkt på en bagagevagn, rullade ut till transferbussen och chauffören lastade direkt in den i bussen. Bussresan till Alanya tar ju som bekant dryga 2tim och är alltid lika dryg. Speciellt när man väntar på något så underbart som att få träffa sin andra hälft.

Jag viste först inte vart de skulle släppa av mig, eftersom jag endast köpt flygstol, men hade sån fruktansvärd tur att jag fick hoppa av bara 50meter från mitt hotell, fast på andra sidan gatan. När jag klev av bussen möttes jag av en överlycklig Mehmet med en jättestor och fin blombukett =) Han är bara helt underbar min man. Vi kramades några sekunder och sen hjälpte Mehmet mig med att ta ut väskan ur bussen. Som den gentleman han är så drog han ju givetvis väskan åt mig till hotellet. Ett kanonhotell faktiskt, bra läge, stor och fin pool, supertrevlig personal, frukostbuffen visade sig senare också vara toppen, rummet var helt okej med bra städning och stort badrum och skön balkong. Vi checkade in och fick rum uppe på trassvåningen, 5 våning med underbar utsikt mot borgen och centrum =)

Det gick några timmar och vi satt på balkongen och pratade om allt möjligt. Vi började bli småhungriga och bestämde oss för att först duscha och göra oss fina och sen gå ut och äta. Jag går till resväskan, lastar upp den på soffan och tittar lite misstänksamt på den då den nu helt plötsligt var låst, fast jag inte låst den innan jag åkte hemifrån. Frågade Mehmet om det var han som låst den, men icke. Tänkte att det nog var incheckningspersonalen som gjort det, även om det kändes lite mystiskt =S Well, slår in koden XXX och trycker ner knappen för att öppna. Den öppnas INTE. Slår in samma kod igen och fipplar lite med låset... väskan öppnas INTE. What the hell!?!? Får panik, tittar på bagagetaggen, tittar på Mehmet, tittar på bagagetaggen igen, får ännu mer panik och konstaterar.... JAG HAR TAGIT FEL JÄVLA RESVÄSKA!!!

Hur kan resväskor vara så udda alla andras resväskor men ändå vara så identiskt lik EN annan persons resväska. ALLT var samma, slitning, färg, vikt, detaljer, märken, ALLT sånär som på att denna resväska hade bara 2 hjul och min har 4. Men det hade ju inte jag märkt eftersom jag aldrig rullat väskan själv under hela vägen från flygplatsen. Vad i helvete gör man nu, var nog det jag kunde tänka. Jag kastade mig ner till hotellreceptionen och ringde till Vings servicetelefon. Dom var väldigt hjälpsamma och lovade att göra allt som stod i deras makt för att hitta min väska.

Det fanns inte så mycket för mig att göra än att gilla läget och göra det bästa av det. Jag o Mehmet gick för att möta upp Anna (i mina svettiga reskläder, kände mig som en uteliggare). Vi gick till Scandinavia restaurang och åt och pratade lite skit. Efter detta gick jag o Mehmet till Luxor hotell där jag som tur är hade låtit parkera säkert 10kg packning från förra resan. Allt ifrån skor, väskor o kläder, till hygienartiklar, smink, smycken och handdukar. Det var långt ifrån en full packning jag hade liggandes där men det som fanns var i alla fall guld värt just där o då.

Väl tillbaka på hotellet så kontaktade jag Ving på nytt för att lämna mer fullständig information till dem om allt och fråga om de fått veta något. De hade försökt att kontakta tjejen med den andra resväskan, men de hade inte fått tag på henne och hon hade heller själv inte hört av sig till dem. Så satans jävla irriterande. Hur kan man INTE kontakta sitt resebolag när man just blivit av med sin resväska på 20kg. Till dem är väll det första man ringer när något sådant händer, men tydligen inte. Om vi bara fått tag på henne så kunde vi ju fått värdefull information om vart min väska skulle kunna befinna sig. Jag viste ju inte om jag tagit fel väska från bagagebandet eller rent av från transferbussen bara. Och i och med det så kunde man ju inte veta vart min riktiga väska befann sig, om den var på flygplatsen, om den var hos den andra tjejen för att hon kanske också tagit fel väska, eller om den var och cirkulerade på transferbussen någonstans.

Vi somnade sen efter lite alkohol som lugnade nerverna.