Usch, humöret är verkligen i bott idag. Allt känns bara skit. Mitt liv är alldeles för rörigt just nu. Det är på tok för mycket som är ovisst i mitt liv, saker och besked jag bara kan vänta på, för mycket som händer på en gång... lagom, ett ord som jag betvivlar att det finns. Jag känner mig stressad över att inte ha koll på livet o allt som händer och som komma skall. Jag är inte skapt för att leva i ovisshet, jag tycker inte det är spännande över huvetaget. Tycker mest det känns som ett straff. Jag har kastat mig in i allt för mycket den senaste tiden och kommit ifrån den där trygga och välplanerade tillvaron jag levde i förut. Lite utsvävningar är väll bara positivt, men just nu känns mitt liv som en enda överväxt djungel av överaskningar som både är bra och dåliga.
Det här pendlandet mellan turkiet och sverige, att hela tiden bygga upp en enorm glädje och ett lyckorus som är svårt att beskriva, för att sedan slitas från allt och leva en extremt torftig vardag med rutiner som skulle få fröken ur att blekna... det här gör mig snart galen.
Jag o Mehmet har kommit in i en dålig period igen. Tror att både han o jag känner oss alldeles tomma inombords och vi känner oss snudd på döda. Det blir så när man slits mellan hopp o förtvivlan, att återförenas och sen skiljas åt. Men jag vet att det vi har är så starkt, så starkt att vi kan stå emot det mesta och ändå gå välbehållna ur. Men när man är mitt uppe i det så känns det nästan hopplöst ibland. Det är verkligen hemskt att behöva tvingas till ett liv just nu som varken han eller jag vill leva. Vi är som en plus och en minuspool som kämpar och kämpar tills vi når tillbaka till varandra och då är allt frid och fröjd igen.
Men nu är det bara ynka 10 dagar kvar. Det kommer kännas riktigt overkligt när det väl är dags för avfärd. Jag har ännu inte förstått att jag ska få hela 3 sköna veckor där i Alanya. Jag vill hinna koppla av mest av allt, men där emellan festa loss och fira riktigt ordentligt vid några tillfällen. Jag o Mehmet har ju även planerat in en tripp till Adana för att hälsa på hans syster med familj. Vi stannar bara där några dagar, jag tycker det räcker. Dels har de turktoa där som jag som bekant inte är så god vän med. Sen kommer jag längta tillbaka till härliga Alanya ganska så mycket också. Resan till Adana tar härliga 7tim med buss i runda slängar, så vi hoppas hitta biljetter för att resa dit över natten. Mehmet har dock svårt för att sova på de där vansinnesfärderna med långtursbuss, som han så många gånger har gjort. En annan kan ju i princip sova på en stege, så ska bli spännande att se om det går även nu.
Nä nu måste jag sluta, jag ska nämligen ta tag i det här med att göra ingenting.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar