Andra dagen i Alanya

På frukosten andra dagen så ringde i alla fall Ving och meddelade att de funnit min resväska på flygplatsen. Vilken otrolig lättnad =))) De hade dock fortf. inte hört något från den andra tjejen och inte heller fått tag på henne på hennes kontaktnummer, så jävla sjukt juh. Nu hade jag som val att antingen leta upp en Ving-guide på något av deras hotell för att lämna fullmakt till henne att hämta ut min väska på flygplatsen och ta den med tillbaka på nästa transferbuss. Detta visst dock inte Ving hur fort det skulle kunna ske och det skulle dessutom kosta mig en slant. Det andra alternativet var att jag själv skulle ta mig till flygplatsen för att lämna den felaktiga väskan och hämta min egen. Det kändes betydligt mer lockande eftersom detta kunde jag ordna NU NU NUUUU!!! Jag bestämde mig direkt för att åka. Jag visste inte hur, jag visste inte när, jag visste inte var. Men om det är något man verkligen måste så måste man och då gör man det.

Jag hoppade på en lokalis-buss kl. 13. Mehmet bjöd mig på biljetten, min lilla ängel. Denna buss skulle ta mig mot Antalya, men inte till flygplatsen, utan de skull släppa av mig ute vid stora vägen intill flygplatsen och där efter fick man ta taxi in till flyget. Bära eller brista, här skulle hämtas väska! Vi var 7st som hoppade av där ute på motorvägen. Jag pratade ihop mig med en tjej så vi delade taxi. Jag fick lov att scanna den felaktiga resväskan när jag gick in på flygplatsterminalen och det kändes ju lite skumt eftersom jag inte kund stå för vad som fanns i den, kunde ju ha varit vad som helst. Jag hittade i alla fall, efter lite runtfrågning, på Lost- & Foundoffice och de som jobbade där var lika muntra som personalen i passkontrollen. När de rullade ut min rätta väska så började jag nästan grina av lycka. Jag fick signa lite papper och de tog kopior på mitt pass mm. och sen var jag fri att gå. Kändes som att jag gjort något brottsligt o jag skämdes som en hund. Satte mig på bänkar utanför terminalen och vräkte i mig gelebananer med choklad.

När jag fått lite ny energi och nervpressen släppt så kunde jag börja tänka klart igen. Tänkte försöka vara lite smart, så istället för att åka taxi och lokalbuss tillbaka så tänkte jag att jag frågar någon av alla reseguider som står där om jag kan få smita med på någon av deras transferbussar till Alanya. Jo visst, det trodde jag det. Den ende som sa ja till det erbjöd mig ett pris om 330kr. Vilka jävla IDIOTER!!! Som om jag skulle betala det för en enkelresa till Alanya, på en buss som ändå skall till Alanya och har ett tomt säte över. Nej, nej, jag fick lov att ta taxi ut till stora vägen igen. Jag bad att bli avsläppt på rätt sida om vägen så att jag i alla fall skulle veta åt vilket håll jag skulle. Det var en snäll och vänlig taxichaufför. Han släppte av mig vid en taxistation och bad taxigubbarna att ta hand om mig. Och visst gjorde dom det =) Vi satt o pratade i 20min, jag bjöd på gelebananer och vi fotade och hade väldigt trevligt. När lokalis-bussen kom förbiswishande så ropade den ene killen på mig att skynda mig så att jag skulle hinna med. Sen var det bara att hoppa på och jag var nu äntligen påväg tillbaka. Först nu kunde min semester börja på riktigt!!!