Det duggar inte tätt om inlägg från mig här på bloggen, det vet jag. Jag önskar jag hade mer tid, ork o lust att skriva än såhär. Jag känner mig otroligt sliten, orkeslös, håglös, vill inget göra, vill inte ens gå utanför dörren. Här om dagen så kom Mehmet hem o sken upp som en sol o sa... "Åh, har du duschat". Ja, jag vet inte om jag ska se det som ett konstaterande, en kränkning eller en komplimang!
Jag känner mig otroligt stressad o pressad o har gjort det i flera veckors tid nu. Det är fortfarande skolan som ställer till det för mig o jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det. Det enda är att acceptera läget och se det som att om 4 veckor så är kurserna slut och lästempot trappas ner rejält i och med den nya kursen som sen börjar. Men det är skittråkigt detta, det tycker både jag själv, Mehmet o min övrig omgivning. Men som sagt, man får bara gilla läget o göra det bästa av det. Det varar ju inte för en evighet, även om det känns så just nu.
Det är också pga detta som jag har tappat all ork, lust o energi. Jag stressar upp mig jättemycket inför alla inlämningar o allt som ska göras. Men utan att jag satte press på mig själv så skulle jag aldrig fixa Godkänt på kurserna. Och det absolut sista jag tänker göra är att göra omtentor eller att komplettera kurserna i efterhand. När kurserna är slut så är dom slut o då ska jag också vara klar, det är mitt mål. Så efter tentan jag skrev den 6-9 juni (men att första dagen gick helt bort pga att jag fick ett bryt över mitt liv) så var jag helt slutkörd. Jag la 22 timmar effektiv tid på pluggandet på 2,5 dagar o det var så mycket för mig och så svårt att jag blev fullständigt körd i botten. Helt ärligt, den här ledarskapskursen är det värska jag har gjort i mitt plugg/yrkesliv. Jag ska allt skriva en lång jävla lista till med med kritik när kursen är slut. Tycker ingen ska behöva vara såhär hårt belastad på en kurs som är på grundnivå. Helt galet är det! Men lärarna kommer väll förståss tycka att jag är gnällig och stöta ifrån sig kritiken o tycka att jag är för trångsynt mm mm.
I övrigt vet jag inte alls vad jag gjort sen sist. Jo, när tentan var klar i söndas eftermiddag så gjorde jag i alla fall mig iordning o tog mig ut i kvarteren lite. Besökte Mehmet på hans nya jobb men där var de fullt så jag tog en promenad på gatorna. Kom till Best där jag satte mig o tog en öl med en norrman som jag känner sedan förut. För att göra ett känt citat så har han extrema "åversitterfasoner" och han trodde på fullaste allvar att jag skulle para ihop honom med min syster när hon kommer o hälsar på. In his dreams... tänk o få honom i släkten, herreguuuud! Efter ölen på Best så gick jag hem till Anna o pratade lite skit på hennes balkong. Tog en öl till såklart. Efteråt så gick jag tillbaka till Mehmets jobb o då fanns det lediga bord. Slog mig ner, beställde in lite käk eftersom jag helt hade glömt av att äta den dagen och tog ett litet glas till det. När klockan började närma sig 12 så hade huvudvärken börjat komma krypande och jag började känna mig riktigt dålig. Allt pga stressen som släppte från tentan som jag slitit så inniden med. Så det var bara att gå hem o lägga sig på studds. Den natten sov jag som en klubbad säl... hörde ingenting. Inte att Mehmet kom hem, förde liv i köket, satt på balkongen o pratade i telefon eller att han sen kröp ner bredvid mig under samma täcke. Jag var helt lost den natten o ända fram till 9 på morgonen. Nästan så det var lite scary ska jag säga er.
Sen igår och i förrgår gjorde jag ingenting för jag var så slutkörd i kropp o knopp att jag inte ens ville klä på mig i stort sett. Mehmet undrade hur det egentligen var med mig o jag kunde inte ens förklara. Men idag känner jag mig piggare faktiskt. Då passar det ju utmärkt att jag har en ny tenta nu som skall lämnas in senast på söndag och att jag parallellt med detta har ett annat skolarbete som skall göras i grupp under de närmsta veckorna. Suck... jag ser ingen ändå på det =( Tentan räknar jag i alla fall bli klar med på fredag... hoppas jag.
I övrigt har jag inget mer att berätta direkt. Har mailat handläggaren på Migrationsverket igen o krävt att få ett svar av något slag. För senast om 3 veckor så måste vi ha fått svar på Mehmets UT för att han överhuvudtaget ska ha en sportslig chans att kunna flytta med mig hem i november. Vi får se vad de svarar.... OM dom svarar.
I övrigt så är både Anna Larson, Patricia och Celine här nere i Alanya nu så hoppas, tror o önskar att jag ska hinna träffa dem innan de åker hem.
Ska försöka att blogga snart igen, men lovar inget.
Howdy cowboy...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar