Nära psyket....

Igår gick vi upp i tid då Mehmet skulle jobba. När han gått så käkade jag frukost och satte mig sen med pluggandet. Efter nån timma gick jag ner till poolen och fortsatte att läsa där. Men eftersom det var flera hundra turkbarn som plaskade i poolen och skrek samt en turkpappa som låg med någon slags mini-tv och kollade på en musikvideo med turkisk opera, så stod jag inte ut längre än till kl.15. Jag gick då upp och lagade mat och sen kom Mehmet hem. Vi sov en stund och sen gick han igen för att börja andra jobbpasset för dagen. Sen satt jag kvar här i lägenheten till kl. 20 och pluggade. Jag kände bara hur paniken och instängdheten var ett faktum.

Jag drömmer om skolarbete på nätterna, tänker skolarbete på dagarna och vistas till 80% inne i lägenheten och har knappt lämnat hotellområdet sen jag kom hit. Jag hade näst intill hjärtklappning och panikkänslor och kände att "Jag måste ut, uuuuut, nu...". Jag var redo för sluten avdelning, I swear!

Så jag gjorde iordning mig och gick hem till Anna en sväng. Hon följde med mig till The Happy Viking, där Mehmet nu jobbar. Det var väll ett helt okej place att hänga på, men inget extra sådär, bara helt vanligt. Och på den gatan där denna restaurang och många andra ligger, där har polisen satt ut något slags musikförbud. Så alla restauranger där får endast spela musik på låg volum hela kvällarna, inte hög musik fram till kl. 12, för att sedan sänka, som det var förut. Detta innebär att det inte blir någon dans och underhållning på dessa restauranger längre och att folk mest sitter där och dricker, äter och softa. Väldigt trist måste jag säga!



Well, jag kom hem vid 1 inatt och Mehmet kom hem kl. 03.30. Vääääldigt kul liv vi har tillsammans för tillfället... NOT! Han har just gått och jobbat och jag ska ner till poolen och plugga igen. Sen rullar det på likadant varje dag.