Polisstationen nästa!

Idag var det hög tid att ta sig till Alanyas polisstation för ansökan om Uppehållstillstånd. Det var man tvungen att söka inom 30 dagar enligt Ambassaden i Stockholm. Jag hivade ihop alla papper jag kunde tänka mig att jag kanske kunde behöva och gav mig iväg.

Anna mötte upp mig här utanför och jag tyckte att vi, som lokalisar, kunde ta dolmus bussen dit, den går liksom raka vägen och kostar bara några kronor. Så vi gick till busshållsplatsen här nedanför. Ja, jag är lika förvånad som ni att dom har sådana, med tanke på att de varken har tidtabeller, stoppknappar eller liknande. Givetvis så råkade vi missa bussen som kom, då vi inte såg att den åkte åt det håll vi skulle. Jag kan säga att värmen är olidlig idag, så vi tog en taxi istället.

Väl där så visade Anna, med bestämda steg, vart vi skulle. När vi kom in på kontoret så var det lite granna djungelns lag som gällde. "Upp med pappren för fan, nu gäller det att vi är med", sa Anna. Hur vore det med ett kölappssystem, tänkte jag. När det väl blev vår tur så blev jag lätt svettig i pannan, men mitt ärende gick ändå rätt så smidigt. Dom gav mig lite papper, skrev ut ett kvitto på hur mycket jag skall betala (blev ca 600kr) och bad mig sen att komma tillbaka i slutet av november för att lämna in allt. Jag hade tagit med mig 3 foton hemifrån, men de var absolut tvungna att ha 4 foton, så det är bara att gå och ta nya helt enkelt.

På hemvägen så gav vi oss på bussåkandet igen. Hurra, vi fick sittplats till och med =) När vi ville av så blev både jag och Anna lite smånervösa. Eftersom det inte finns stoppknappar så är enda alternativet att skrika DUR (stopp), men hur pinsamt är inte det. Som tur var så stannade bussen där vi skulle av, så vi slapp skämma ut oss.

Nu är jag hemma, har lagom ont i huvet och har en törst efter coca cola, så jag skulle kunna gå till Mamutlar och tillbaka för att få en.