onsdag 17 augusti 2011

Det såg bra ut

Ja, idag tog jag blodtrycket. Jag hade trott att det skulle vara högt, dels med tanke på mina extra kilon, att jag tidigare haft blodtryck i överkant och dels med tanke på hur trött jag varit den senaste tiden. Men faktum var att mitt tryck var normalt, även om det skulle kunna vara lägre såklart - 140/75. Som jag förstått så är det undertrycket, alltså den sista siffran, som är farligast om den är för hög. Den bör ligga runt 70-80, men anses som farligt om den ligger över 90. Så att jag hade ett fullt normalt undertryck kändes väldigt bra att höra. Övertrycker anses som dåligt om det ligger över 140, men är helt normalt om det ligger runt 120-130. Mitt ligger ju då i överkant men inte alls så att det anses som farligt. I alla fall så anmärkte inte sköterskan på det utan tyckte det kändes okej. Jag är helt övertygad om att blodtrycket sänkts pga min kost som jag radikalt ändrat på och hållt så i några veckor nu (även om det givetvis slinker ner några godisbitar här och där)

Så, min trötthet beror då alltså förmodligen på något annat. Mina egna slutsatser är att det förmodligen beror på för mycket bekymmer i livet. Det är för mycket som maler runt i mitt huvut, för mycket som känns dåligt och motigt i livet och för mycket som jag oroar mig över. Om jag bara kunde få svar på de frågor som jag går o grubblar över så skulle jag må mycket bättre. Jag vill ha svar från Migrationsverket och jag vill ha svar om vad som skall hända med mitt jobb. När det gäller det sisnämda så verkar det dock som att ett besked börjar närma sig.

Nu är det bara 10 arbetsdagar kvar. Jag kan nästan inte fatta att jag faktiskt snart ska åka och att jag snart får vara tillsammans med Mehmet igen, hihi =D Tänk att vi ska få somna och vakna tillsammans varje dag under 3 hela månader. Och att vi därefter kanske får somna och vakna tillsammans för resten av våra liv =) Jag är så otroligt redo för ett samboförhållande. Finns inget som jag längtat efter så mycket under flera års tid som det. Det är inte konstigt att man oroar sig för att UTansökan inte skall ge det besked vi hoppats på. Vi har inte ens en plan B om svaret skulle bli negativt.... hua, jag vågar inte ens tänka på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar