Så vad har hänt i mitt liv de senaste månaderna...
Vardagen rullar mest bara på som vanligt faktiskt. Efter diverse perser med problem med tänderna så är jag äntligen på bättringsvägen. Först drog jag ut en tand. Bara några veckor efter det så tvingades jag dra ut ytterligare en tand. Om den sista utdragningen hade gått lika bra som den första, så hade allt varit helt okej. Men istället blev det till 2 veckors helvete. Jag fick infektion i såret efter en vecka och då hade jag gått med våldsam värk som man knappt stod ut med i flera dagar. Jag fick äta stora mängder värktabletter men inget verkade hjälpa. Lyckades förbruka totalt 7 paket med receptbelagda och icke receptbelagda talbetter innan jag kunde lägga ner helt med det. Att jag stod ut med att arbete under de två veckorna är ett under. Lyckades bara dra på mig 2 sjukdagar. Men ett par tusen kronor fattigare blev jag och nu kan jag bara hoppas att det är slut på eländet. Jag är tacksam varje dag för att vara fri från den värk jag då hade.
Annars jobbar jag på som vanligt. Men situationen på kontoret är väl knappast något att vara nöjd med. Det går rykten och kommer "hot" i stort sett varje vecka om förändringar som mer eller mindre tycks leda till varsel av personalen. Sen händer det inget... tills nästa rykte sprids eller tills nästa hot kommer. Man går verkligen inte säker. Jag kan inte påstå att jag oroar mig över det. Jag blir mest bara jävligt irriterad att bli behandlad som om jag/vi vore en del av inredningen och inte som en kompetent och lojal anställd. VDn verkar tycka att ALLA är utbytbara trots mååånga hårda anställningsår och unik kompetens. Mobiltelefoni- och fasttelefoni branschen är ju inte riktigt som andra branscher, utan betydligt mer turbulent och utvecklande, så under de här 8,5 åren så har man ju lärt sig en hel del. Men med situationen som nu råder så vet man att man kan bli lika fort utbytt som vår kaffeautomat... om inte fortare. Tja, vi får se vad som händer. Vi har ju snart gått i ett helt år med den här "pressen", så vi kan väll gå både ett o två år till.
Mellan mig o Mehmet så blir allt bara bättre o bättre. Vi har funnit vardagslunken och lärt oss både det ena och det andra om varandra under de här drygt 4 månaderna. Han pluggar fortsatt på SFI, B-kursen, som vi hoppas att han kanske ska bli klar med innan sommaren. I mitten av juni så börjar han sommarjobb på Skövde Slakteri och vi är såååå glada för att han har fått det jobbet. Det är ett bra jobb med hyggligt betalt och där kommer han jobba i 9 veckor. Efter det kan vi bara hoppas att han får fortsatt anställning och att han själv trivs bra. Att få in dubbla inkomster varje månad vore verkligen som en dröm. Fatta vad pengar vi skulle få över varje månad med de låga utgifter vi har. Jag tror både han, vårt förhållande och vår tillvaro skulle kännas mycket bättre om han fick ha kvar jobbet även fortsättningsvis. Att han får möjlighet att tjäna egna pengar, att han kan känna att han har en vettig sysselsättning och att han bidrar lika mycket som jag till försörjningen. Och jag vågar inte ens börja drömma om hur sjukt mycket pengar vi skulle kunna spara för att använda till något mycket roligare om ett par år =)
Mehmet har också börjat spela fotboll med Våmbs IF. Än så länge har han inte blivet uttagen till någon match, men jag hoppas det blir hanns tur snart. Han skulle bli såååå glad och känna sig så stolt. Han vet att han inte är någon storspelare, men han tycker, precis som jag, att om man spelar i ett U-lag så skall alla ges chansen att få spela matcher någon gång ibland. Att toppa laget hela tiden är inte schysst mot spelarna. Vi har ändå betalat stora pengar i anmälningsavgift och vill ju så klart att han ska få känna sig som en viktig del i laget. Nu väntar de också på att få spelarkläder med namnet på. Han kommer vara så stolt över sina fotbollströjor =)
Jag själv gör inte mycket alls på fritiden. Jag trivs med att bara vara hemma och ta det lugnt. Jag tycker att man ägnar så många timmar varje dag åt att arbeta, så när man väl är ledig vill jag mest bara vara hemma, se på tv, ta det lugnt, laga lite mat och fixa o greja lite UTAN stress o press. Mehmet blir väldigt uttråkad av sånt och vill gärna att det händer något hela tiden. Det är därför jag tycker det är så viktigt att han underhåller sig själv genom att träffa vänner och spela och träna fotboll. Både så att han har något att göra och så att jag kan få lite egentid ibland. I LOVE egentid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar