Igår var på ett sätt en dag som alla andra, men på ett annat sätt absolut inte. Jag fick ett dåligt och ledsamt besked =( Inget som gäller mig, men det BERÖR mig... både rent praktiskt och rent känslomässigt. Det känns som att det var liksom bara det här som fattades. När jag har smält det lite och läget är bättre så ska jag berätta vad det handlar om. Just nu känner jag bara hur luften har gått ur mig.
Igår var nog både jag o Mehmet ganska så trötta, för vi somnade i TV soffan båda två utan att ha hittat på något speciellt. Jag vaknade 1 inatt och kröp över till sängen, men mannen min var stört omöjlig att få liv i och inte hade jag speciellt mycket tålamod den tiden på dygnet heller, så jag lät honom ligga kvar där. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag tänkte där för en vecka sedan, när jag trodde att jag skulle orka upp kl. 7 en lördagsmorgon för att tvätta sofföverdrag och täcken och kuddar. De planerna ställdes in med besked, o nu sitter jag här i soffan o har en stund för mig själv innan det lilla hjärtat vaknar.
Idag ska vi på fotbollsmatchen jag skrev om, TV-laget som möter Våmb. Och det visade sig dessutom att det är en gammal kollegas man som dömer matchen. Ska bli mycket intressant detta och jag tror Mehmet nog uppskattar det också.
Med dieten så går det ganska så bra. Har inte spårat ur speciellt mycket mot planen. Igår unnade jag mig visserligen några rutor 70%-ig choklad, men det var också enligt planerna. Dock äter jag för mycket frukt om dagarna och ska se om jag inte kan dra ner på den biten också. Jag börjar känna hur tröttheten kryper på mig, så nu går jag kanske in i den fasen att kroppen börjar förbränna fett och inte bara att jag tappar vätska. Mehmet påstår att vissa delar på min kropp har krympt... nja jag vet inte jag hur mycket man kan se efter bara 5 dagars bantande. Men själv känner jag ju att jag inte är lika uppsvälld längre och tror att jag har tappat en hel del vätska faktiskt. Mina anklar och fötter och smalben var så uppsvullna förut så det såg faktiskt inte riktigt klokt ut. Jag märker direkt på fötterna när min kropp samlat på sig för mycket vätska, så jag följer de små fossingarna med spänning och ser hur de ser ut i slutet på dagarna.
Problemet när jag äter såhär så är jag så fruktansvärt hungrig hela tiden. Det har varit likadant alla gånger som jag följt samma mat-schema, och nej, det blir inte bättre efter ett par veckor. Det är inte det att jag är sugen på en massa, varken fett eller socker, även om suget efter en macka med massa smör o ost kan infinna sig någon gång. Utan problemet är just hungerskänslan, suget i magen, som jag känner nästan dygnet runt. Det är nästan som en dröm de få gånger man känner mättnadskänsla, eftersom jag även efter att ha ätit en stor portion fortf kan känna mig hungrig. Men jag SKA hålla denna diteten som allra kortast fram till resan. Under resan och där efter har jag varken planer eller löften till mig själv. Jag kan bara hoppas att jag får motivationen tillbaka att fortsätta när vi kommit hem igen.
Idag fortsätter letandet efter resa. Såg att priserna sjunkit ganska så bra igår och hoppas på ett ännu lägre pris idag eller imorgon. För ekonomin och det praktiska så vore det allra smidigast om vi kunde resa från Jönköping. Det är så himla bra avgångs- och hemkomst-tider därifrån oftast, så även på denna resa till Rhodos som jag spanat in. Utresan är strax efter fem på söndag eftermiddag och på hemresan så landar man i Jönköping strax före fyra på söndags eftermiddagen. Så på ditresan så är det i allra högsta grad läge att ta nått litet drickbart i baren på flygplatsen =) Vi hade annars tyckt att det varit roligt att flyga från Landvetter för då blir själva flygplatsvistelsen en litet äventyr i sig... ja, kanske inte för mig då, men för Mehmet som aldrig varit där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar