Mera frågor, så kul

Hur ser du på er framtid, alltså om några år? Var "befinner" ni er då? Och vad tycker Mehmet om Sverige? Trivs han?
/ Josefine

Vi spekulerar mycket i framtiden, men de flesta av våra planer sträcker sig nog inte längre än två år framåt ungefär. Vi planerar att bo i Sverige och se till att Mehmet lär sig svenska inom det närmsta året så att han kan få ett jobb så fort det bara går. Vi kommer nog att slå till på både bröllop och barn inom de kommande två åren, är tanken, men exakt när är både svårt att bestämma helt och jag vill heller inte berätta exakt om våra planer när det gäller det.

Efter de där två åren så vet vi varken vart vi ska bo eller vad vi ska göra. Men jag hoppas att vi ska få möjlighet (och få tummen ur) att bosätta oss utomlands någonstans, turkiet eller annat land där det finns värme. Jag skulle gärna bo utomlands under eventuell mammaledighet exempelvis. Annars har vi både stora och små planer... Mehmet drömmer om att ta bilkörkort och att skaffa sig ett hus som inte ligger allt för centralt. För mig så vore det toppen om han hade körkort men ett hus avsocknes är inget för mig, jag är lägenhetsmänniska =) Jag drömmer mest bara om att få flytta utomlands där det är betydligt varmare än här.

Mehmet gillar sverige delvis men ändå inte. Han tycker om vädret faktiskt och trivs i skolan. I början var det kämpigt för honom då allt var så nytt och han kände sig ganska så ensam, men nu börjar han att trivas mer och mer när han lärt känna lite folk och har en egen sysselsättning. Nu ser han fram emot vår och sommar för att få sverige även från den sidan... och vem längtar inte till sommaren nu ;) Mehmet har dock svårt att se att vi ska bo här längre än några få år. Han tycker, liksom många andra turkar som kommer hit, att avsaknaden av det sociala livet som finns i Turkiet och det faktum att det knappt går att komma i kontakt med människor här inte är något för varken mig eller honom. Där är jag o han helt överens. Han saknar jättemycket att bo på en plats där gatorna sjuder av liv och där tillvaron inte är så planerad och jätteuppstrukturerad som här. Så, att vi ska bo här för alltid kan han överhuvetaget inte se framför sig alls och jag förstår honom.