Maratonblogga ikväll... njaa

Vi får se om jag får upp farten på fingrarna här så jag lyckas plita ner allt som hänt sedan sist.

Vi kan börja med det allra viktigaste, som ju egentligen är det som betyder mest av allt. Mehmet fick igår ett samtal från ambassaden att hans UT-kort hade kommit. Jippi Hurrey =))) Detta gjorde att vi slapp planera om allting och att Mehmet faktiskt kommer hit två dagar före julafton. Stackarn, han hade fått vänta en hel massa timmar på att jag skulle komma hem, då jag var ute på en shoppingrunda efter jobbet, för att han skulle få tillfälle att få berätta den glada nyheten för mig. Han var så glad att han nästan hoppade o skuttade när jag ringde och undrar om han inte fällde en liten tår när han berättade för mig om kortet =D Det var nog först nu som det gick upp för honom på riktigt att han faktiskt ska flytta till Sverige. Detta samtal från ambassaden var ju faktiskt det första konkreta beviset på hela 8 månader för honom att det här verkligen är på riktigt. Förut är det ju liksom jag som skött all kontakt med myndigheterna i ärendet o han har bara suttit i väntat o hoppats. Men, nu kommer han, äntligen. Och nu är det bara 5 dagar kvar... imorgon 4. Jag tror inte jag kommer tro på detta förrän jag sätter mig i bilen påväg till Arlanda för att hämta honom. Just nu känns det inte på riktigt alls och därför har jag också lite svårt för att njuta av mina "sista dagar i friheten" om ni förstår vad jag menar.

Next up... jobbet. På tisdag hålls det informationsmöte från fackklubben och arbetsgivaren om hur vår organisation ska se ut. Känns inte som att jag kommer bli arbetslös med tanke på de berg som växer på bergen med ärenden att ta tag i just nu, men man ska aldrig säga aldrig. Vågar inte tro på något förrän jag fått det uttalat och nästan inte då heller eftersom jag tror att saker och ting kan komma att ändras rätt så snart om företaget inte är nöjda med den plan de satt. Så om ett tag så kan man nog känna sig trygg o säker. Sen är ju en annan femma om man vill känna sig trygg o säker där eller om man vill leta efter en annan sysselsättning. Känns inte som jag har en framtid inom ett företag där jag går hem varje dag med blossande rosiga kinder pga jäkt, stress o press. Time will show!

Så var det ju det här med väskan. Här skulle jag kunna skriva en hel roman med vad som hänt sedan sist, men orkar faktiskt inte jaga upp mig mer för detta idag. Jag sammanfattar det istället med att de trodde de hade hittat väskan i Peking, men idag fick jag besked om att det inte var rätt väska och nu, såhär 3 veckor senare, så har de inte en aning om vart väskan är. Ersättningen, som kan vara aktuell om 3 månader, ligger på 2500kr för hela väskan. Jag vill inte gå och bli förstörd i både kropp o själv pga detta, så ska från och med idag försöka ställa mig in på att jag aldrig kommer att få den tillbaka. Så när Mehmet kommit hit så börjar projekt Köpa Ny Garderob 2011.

I övrigt så har jag en gedigen lista med saker som måste ordnas innan Mehmet kommer. Det är städning, diskning, tvätta, julpynta, storhandla, köpa julklappar, köpa kläder till julafton och sen fixa en hel del andra smågrejer som inte riktigt är på plats här i lägenheten. Dessutom måste jag plugga igen 4 veckors plugg och som grädden på moset så jobbar jag ju heltid. Nej, jag kommer inte hinna klart med allt, nej, jag tänker inte stressa upp mig. Det blir jul ändå och Mehmet ska nog överleva här hos mig ändå fast än inte allt är perfekt. Jag kan inte stressa upp mig så jag blir sjuk. Jag har haft nog med stress och press under detta halvåret så jag tänker inte slita ut mig i onödan.

Något som ändå lös upp min tillvaro i alla bekymmer var att jag fick högsta betyg och full pott på min omtenta i Marknadsföringskursen. Jag som trodde jag bara hade besvarat frågor motsvarande 42 poäng av 50. Så döm av min förvåning när jag fick se att jag hade fått alla rätt, full poäng, när jag loggade in på högskoleportalen här om dagen. Och än mer stolt blev jag när jag såg mailet från läraren med en fråga om han fick använda min tenta som ett exempel på "bra tentasvar" till andra kurselever. Ja, jag blev så himla stolt o glad. Tänk att gå från IG på första provet som jag skrev när jag var under extrem tidspress till att få VG på en likvärdig tenta lite senare. Det är bra att man kan få högsta betyg trots att det är en omtenta, så var det ju inte förr om åren i skolan inte. Nu är det bara en dryg vecka kvar innan det andra antagningsbeskedet kommer för vårterminen och jag håller alla tummar o tår för att jag kommer in på Projektledning2 på Umeå Universitet.

Julen närmar sig med stormsteg. Igår var jag runt med syrran till lite butiker och småshoppade... för alldeles för mycket pengar. Jag köpte bland annat alla saker som behövs för en julgran. Jag vill verkligen att Mehmet ska få uppleva en riktig äkta jul här i Sverige och det känns dessutom betydligt roligare för mig att få julpynta o göra fint inte bara för mig själv utan också för den jag älskar. Så imorgon så åker lite pynt upp här o där och granen kommer att kläs traditionsenligt dagen före julafton. Mys =) Vi kommer nog också att baka lite julgodis i mellandagarna. Kan tänkas bli pepparkaksbak också, för det har han nog heller aldrig testat förut. Julklappar har jag knappt börjat fundera på än, men den till Mehmet är redan klar... jag skämmer bort honom lite i år med en sprojlans ny Xperia X10 mobil med tillhörande kontantkort.