Turk-barberarn var grym...

Igår var jag hos frisören. Jag är vanligtvis jättepetig med mitt hår, vem jag klipper mig hos, vilken färgnyans det skall vara, hur det ska klippas osv. Att JAG skulle gå till en turk-frisör och bleka håret hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat drömma om för bara något år sedan. Men eftersom jag ska vara här så länge så har jag ju inget annat val än att göra det. Så jag tänkte helt enkelt som så att eftersom jag hade riktigt taskigt ställt innan jag åkte till Alanya, så struntade jag i att gå till frisören i sverige och sparade det tills jag kom ner nu istället. Det är bra mycket billigare här än hemma, men hur resultatet skulle bli, det vågade jag inte tänka på. 99% av alla turkar är ju svarthåriga, så frisörerna bör alltså därför inte ha lika mycket erfarenhet av att bleka hår, som frisörerna där hemma.

Jag styrde mina steg i 35 gradig hetta mot frisören. Ja, jag var ju givetvis tvungen att välja en frisörsalong som låg längst bort på Ataturkgatan. Eftersom bussen inte behagades komma så snabbt som jag hoppats då det var söndag, så fick jag gå istället. Jag var bra nervös när jag gick in på salongen. Jag hade pratat med frisören dagen innan och försökt förklara att jag ville ljusfärga utväxten och inte bleka, samt att jag sedan ville lägga en toning i hela håret och inte färga det. Han tröck i alla fall ner mig i stolen och på ett naffs så hade han blandat en bleknings-blandning till mig. Allt-i-allo killen fick i uppdrag att pensla i det. Jag illbligade i spegeln när han gjorde det, man var ju liksom inte liiiite skeptisk innan jag sett vilken teknik han använde. Men det såg ut att göras helt korrekt.

När jag suttit en stund och det sved sådär lagom skönt i hårbotten, så trodde jag det var dags att sköja ur den första färgen för att sen pensla i en ny. Näääää, dom blandade en ny färg och penslade på den på resten av längderna och masserade sedan ihop med den första färgen. JAHAPP, tänke jag, då kommer man härifrån med orange hårfärg. Sen fick jag sitta en bra stund med färgmedlet i håret, och jag såg hur det blev allt mörkare och mörkare. Paniken började lätt att infinna sig, jag tänkte "Ska jag ropa på hjälp, ska jag säga till... typ be dem avbryta o skölja ur allt". Nej, jag fick helt enkelt sätta min tilltro till högre makter.

Sen var det shamponering, och allt-i-allo killen fick åter igen sättas i arbete. Jag satt där på helspänn, det tog minst 3 timmar, tyckte jag, innan jag äntligen fick rusa tillbaka till spegeln för att se resultatet. Ja, jag säger bara det, tack gode gud, det blev precis som jag hade tänkt mig. Jag kunde pusta ut.

Sen var det dags för föning. Och i det här landet fönar man inte som i de andra länderna. Här är frisörerna två som hjälps åt. Självklart så tog allti-i-allo killen hjälp av en sån där barsk, sur turktjej som eg. jobbade som sminkös. Såfort hon hittade en tova i håret så slet hon liksom isär den. Det gjorde skitont och vid ett tillfälle fick jag rycka tag i hårtesten och säga "AJ AJ AAAJJ". Hon bara tittade på mig med en kaxig min och fortsatte. Ja, när de nästan fönat klart så ville herr BOSS-frisör ta över och se så att allt gjordes rätt enligt hanns mått mätt, så då fönade han en stund också.

Där efter var det klipp dags. Svetten började sippra i pannan. Måtte dom inte klippa för mycket tänkte jag, jag som sparat i så många år. Jag upprepade säkert 5 gånger att klipp bara liiiiite, liiiiite i håret OCH jag vill ha exakt SAMMA frisyr som jag har nu. Frisören tyckte nog att jag blev tjatig till slut, nåde den som kritiserade hanns klippning, gud vare med dig. Tja, jag har då aldrig sett någon liknande klippteknik... gjorde han kanske totalt max 10 klipp i hela håret. Tjoff, tjoff, tjoff sa det o sen var han klar, förutom luggen. Jag fick rycka tag i luggen innan han satte saxen i den, för här gick det undan kan jag lova. Jag sa att jag vill ha den låååååång, så klipp bara liiiiiite. han tittade mest på mig och tyckte nog att jag var en mycket besvärlig kund. I alla fall i förhållande till den han klippte innan. En turkisk tjej men ganska så långt hår som satt o pratade i mobilen under hela klippningen och dom diskuterade inte ens hur det skulle klippas, utan han klippte som han ville. Rena mardrömmen om ni frågar mig!

Sen när klippningen var klar, så var de dags för föning med rundborste igen. O de fönades o blåstes, torkades och rullades. Ja ni vet a la American style. Men jag kan inte säga annat än att jag blev grymt nöjd med hela alltihopa. Ännu gladare blev jag när det efter dryga två timmar var dags att betala. 450kr.... fattar ni.... 450kr.... I sverige betalar jag alltid 1200kr för motsvarande.

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag kommer göra om det =)