Vi fixade oss och var klara kl. 11 då morbrorn skulle komma på ett ungefär. Vi satt hemma till kl. 12 och väntade och ringde morbrorn ett par gånger men inget svar. Så vid 12.30 gick vi ut och sket i att vänta mer. Vi gick o fönstershoppade lite och hamnade till sist på ett fik där vi tog en och annan kopp äppelte. Kl. 13.30 så ringer morbrorn skitjäktad o flämtar "Vart är ni, jag kommer, jag kommer, sitt där o vänta så kommer jag". Ja visst tänkte vi, så artig som man är så satt vi kvar o väntade. Vi tittade runt, runt o undrade, kommer han inte snart. Kl. 14 ringde Mehmet till morbrorn och frågade "Vart är du?". Vi fick som svar att det var trafikstockning och bilköer och att han skulle bli lite sen men att han snart skulle vara framme. Klockan blev 14.45 och ingen morbror behagades dyka upp. Jag var skitirriterad och undrade hur fan det var möjligt att man kan göra så att någon annan får vänta i flera timmar. Då ringer morbrorn o säger "Jag hittar inte fiket ni sitter på, vart är det". Vi förklarade vägen och tänkte att nu är han nog här om bara nån minut. Visst, kl. 15.00 dök han upp. Jag var pissed och skithungrig efter 4TIMMARS väntan, men fick hålla god min.
Till min stora lättnad så föreslog morbrorn att vi skulle åka på en båttur för att se lite mer av Istanbul. Skönt tänkte jag, nu slipper jag ju jobbiga middagar. Morbrorn tog med oss till nått pizza-hak och bjöd på lunch. Där efter drog vi igenom vimlet av människor genom något billigt shopping kvarter och sen kom vi ner till hamnen. Där nere var det så sjukt mycket människor, så jag fick nästan panik. Turister, turkar, Istanbul-bor, kineser, japaner, koreaner.... åsså jag. För att komma fram till båtarna och kajen så var man tvungen att gå igenom en gångtunnel och där inne räcker inte ordet kaos så värst långt. Smockat, smockat med människor som ruschade fram och det var varmt som aldrig förr och fullt med försäljare och små butiker. Herregud, kan de inte ens ha en gångtunnel utan att de absolut måste upprätta en bazar där.
I hamnen så bjöd morbrorn oss på båtbiljetterna och vi hoppade ombord. Man kunde sitta både ut och inne, men vi satt ute uppe på däck får att se så mycket som möjligt. Klockan var ju rätt så mycket så direkt när båten gick ut från kajen så börjad det redan skymma.
Jag tog lite foton vid båtturen, men vet eg. inte så mycket vad det var vi såg. Det var ingen guidad båttur, men jag filmade lite i alla fall. Det blåste på rejält där ute på vattnet så där av en lite skumpig film, men det var ändå behagligt att sitta där ute tyckte jag. Men efter halva tiden så ville männen gå in i värmen och sätta sig så det gjorde vi.
Vi kom tillbaka vid 18 från båtturen och fick då vandra i duggregn och blåst genom hela stan för att komma hem. Då säger Mehmet till mig, inför sin morbror, att vi är välkomna hem till morbrorn för middag. Jag ville typ bara sjunka genom jorden. Mehmet hade lovat mig att vi bara skulle umgås med morbrorn några timmar och inte en hel jäkla dag från tidigt morgon till sen kväll. Morbrorn kunde ju inte ens engelska så jag kunde ju inte ens prata med honom. Men ändå så försökte inte Mehmet att avstyra middagen som morbrorn föreslog, fast vi ägnat hela dagen åt att vänta samt umgås med honom. Jag gav Mehmet en skapligt arg blick när han sedan sa "Marie, du får välja på att gå nu eller att gå dit imorgon". Jag undvek frågan och Mehmet fattade piken. Vi lyckades ruska av oss morbrorn vid 19-tiden när vi kommit tillbaka till vårt hotell. Där efter stängde Mehmet av sin mobil för resten av resan, då morbrorn ringde typ 20 gånger för att be oss komma till honom på middag.
Kvällen ägnades istället åt en stunds vila och sen en middag på helsköna MM Restaurang (återkommer om detta i senare inlägg).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar