I tisdags var Mehmet på Svenska Ambassaden i Ankara för att söka Upphållstillstånd. Vi hade ordnat och grejat med alla papper länge och väl, för att allt skulle vara korrekt. Mehmet hade dock ett par saker till att fixa alldeles utanför Ambassaden. Han skulle betala avgiften för ansökan på en speciell bank och dessutom hitta ett översättningskontor för att översätta sitt utdrag ur familjeboken från turkiska till engelska. Allt fixade sig galant. Han blev dock inkallad 1tim efter överenskommen tid.
Under intervjun hade de grillat honom rejält med alla frågor man kan komma på. Min pappas namn, min mammas namn, mina syskons namn, hur många bröder jag har, vilka datum jag rest till Alanya, hur många gånger jag varit i Turkiet, vilket datum vi träffades och hur, vilket datum vi förlovade sig, vilket datum han frågat mig om vi skulle gifta oss, frågor om militärtjänsten, massa frågor om hans egen familj, om jag varit i hans hemby och vilka datum osv. osv... Mehmet klarade de flesta frågorna helt okej, men datumen för när jag kommit till Alanya och sådant hade han väldigt svårt för. Intervjun gick sådär, men han var ändå positiv efteråt och tror att det ordnar sig.
Vi har nu några månaders väntan framför oss. Det som händer nu är att ansökan skall skickas vidare från Ambassaden till Migrationsverket i Sverige. Där skall vår ansökan registreras och vi skall sedan bli tilldelade en handläggare. Där efter kommer de att kontakta mig på ena eller andra sättet. Det mest troliga är att de skickar mig ett frågeformulär, med liknande frågor som Mehmet fått vid sin intervju. I annat fall kan jag bli kontaktad för en telefonintervju eller en intervju på plats.
Och hur länge behöver vi vänta...? Ja, det är en mycket bra fråga. Enligt Migrationsverket själva så kan detta komma att ta upp till 9månader. Men av alla de svensk-turk par som jag varit i kontakt med, och det är väldigt många, så har det för dem tagit från 1-4 månader att få igenom din UT-ansökan. Vi hoppas på att vår ansökan är klar till i höst, så att Mehmet kan resa med mig till Sverige i november.
Snälla, söta, rara ni där ute i världen. Håll alla tummar o tår för att vi skall få ett Ja!!!
Jag håller verkligen tummarna så det ska gå bra och inte ta så jävla lång tid. Jag tycker egentligen inte att det är riktigt klokt att det ska behöva vara så krångligt.Så vill jag även säga att det är sååååå roligt att följa er på din blogg ,när du nu var i Turkiet och det tog dryga 10 dagar innan man fick veta hur det hade varit så höll jag på att gå upp i "atomer".Ha det så bra nu och som sagt jag håller tummarna.
SvaraRaderaJag håller tummarna vännen, det vet du!!
SvaraRaderaSen tyckte jag att den mossgröna, det var verkligen din färg :) :)
Klart jag håller alla tummar och tår för eran skull.
SvaraRaderaHoppas att ni får ett JA fort.
Vilka jobbiga sista dagar du hadde vännen =(
Är ju så jobbigt att bli så sjuk och dessutom inte bli förstådd .
Stora kramar till dej // M
Håller också tummarna för er! Men jag är säker på att det kommer att gå vägen =))
SvaraRaderaVilken mardrömshemresa du hade, din stackare :S. Efter mina år i Turkiet har jag varit på otaliga sjukbesök hemma hos släktingar (och på sjukhus)och det upphör ändå aldrig att förvåna mig. Nån stackare som är typ dödssjuk men ändå tvingas vara med i vardagsrummet med kanske 20 mer eller mindre nära släktingar som sitter och dricker te. Verkligen kulturkrock!
Jättekul att få ta del av dina upplevelser, du verkar ha varit med om världens resa!
Kram