Det är min blogg så jag bestämmer.

Det är så skönt att jag får skriva vad jag vill i min blogg o dom som vill läsa är välkomna. De som inte vill behöver ju inte =)

Livet blev inte lättare idag efter att ha pratat med Mehmet. Han har jobbat 1 vecka och är redan helt slutkörd. Han ringde mig förut och var så trött så han kunde nästan inte kontrollera sig. Innan vi la på var han så ledsen över att vi inte får vara tillsammans, så han hade gråten i halsen. Ja, det blev ju inte lättare för mig som sagt. Jag förstår att det känns jävligt jobbigt för honom. Han är i Alanya med härligt väder och där passionen bara äger luften vissa kvällar. Stan är full av kärlekspar och glada människor... och där är han och här sitter jag.

Kan tiden inte bara gå!!!!!!!!!!!! Jag står inte ut längre och jag känner hur jag bara sjunker djupare och djupare ner i humöret och sinnesstämningen. Hela tillvaron går i grå-svart skala. Har ångest inför påsken när jag inte har en aning om vad jag ska göra i 4 hela dagar. Jag orkar inte göra något, jag vill inte göra något, men kommer bli knäpp i huvet på riktigt av att bara sitta hemma. Ska livet vara såhär...? Ska det behöva kännas såhär...?

OLWs reklam på TV - är det livets ironiska sida som talar till mig. "Nu är det fredasmyyyyysssss.....". Mmm, eller hur!