Ja, den ena dagen är den andra lik. Upp för tidigt men ändå för sent, göra sig iordning. Infinner mig på jobbet vid 8.25 (men idag var jag där kl. 8 för första gången på typ 2år), jobba, gå hem, göra lite hushållssysslor, se på TV, sova. Sen börjar det om igen. Det är väl ingen som känner igen sig alls i detta kan jag tänka...
Idag postades i alla fall pappren till Migrationsverket. Nu är jag lite nervös. Man undrar ju liksom. Först o främst hur ska det gå? Hur lång tid ska det ta att få svar? Vad blir nästa steg? Är jag eg. redo?
Ja, jag är ju positiv och tror med all sannorlikhet att vi får ett ja, men vissa tvivel finns det ju givetvis. Och ju längre tiden går, ju mer lär jag nog tveka på att han skall få komma hit. Och hur lång tid det kommer ta... just nu tror jag på att vi har ett svar inom 2-4 veckor, men det vågar jag inte lite på allt för hårt, för då kan jag komma att bli så otroligt besviken. Och på frågan om jag är redo eller inte. Ja, redo det är nog svårt att vara, för det här är något helt nytt för mig. Att bli sambo och få börja anpassa sin vardag och sitt liv efter en annan individ, efter att ha bott ensam sen jag flyttade hemifrån. Samtidigt så kan jag inte bli mer redo än såhär, för så som jag har längtat efter den dag då jag får ha den jag älskar i mitt liv varje dag, varje timma, var minut.
Idag är det 13 dagar kvar till avresedatum. Fast när man räknar på Maries sätt så är det eg. bara 4 dagar, för jag räknar som så att nu är det så få dagar kvar att jobba den här veckan, så de räknas ju i stort sett inte. Sen är det påsk och långledigt i 4 dagar och dom dagarna kan ju inte räknas. Sen är det bara 4 dagar nästa vecka och dom räknar jag. Och helgen innan jag åker, den spenderar jag i Gävle hos min vän Anna Larsson, så dom dagarna kan ju inte räknas heller eftersom jag då redan är påväg (jag åker direkt från Gävle till Arlanda på måndagsmorgonen). 4 dagar kvar alltså =)
Igår hade Mehmet varit ute och festat järnet på RobinHood - KUL FÖR HONOM! Jag ska då fan visa vem som festar bäst när jag kommer ner. Ingen bräcker Nylénskan när hon sätter den sidan till. Och i gott sällskap så kan det inte gå annat än åt helvete, HAHA... En vanlig, väldigt rolig partykväll med andra ord. Me like! Att försöka att behålla sitt rykte i Alanya, det är fett försent kan jag säga. Men jag brukar försöka förklara bort de flesta dumma fyllepåhitt med att "Alla andra var ju också fulla, så de hade nog fullt upp med sitt o minns inte vad jag gjorde" =)
Håll ut alla människor där ute i världen!
Hihihi! Vilket roligt inlägg!!!
SvaraRadera