På vägen till flygplatsen grinade jag för mig själv i baksätet. Jag var så sjuk och så otroligt orolig för hur min 12tim resa hem skulle gå med de här magbesvären. Mehmet sa inte ett ljud på hela vägen eftersom han var så otrolig för mig och kände sig så hjälplös, samtidigt som tusen andra saker snurrade i huvet på honom. Bara det faktum att vi skulle skiljas åt och inte kunna träffas på 6 veckor fick oss att bli så otroligt ledsna. Varken han eller jag visste hur vi skulle hantera situationen. Men jag ville i första hand bara HEM, hem till mitt, min egen toalett, min egen lägenhet, min egen säng.
Resan hem gick i alla fall hur bra som helst, inga incidenter alls. Min underbara syster hämtade mig på stationen när jag anlände med tåget och skjutsade mig hem. Så fort jag klev ut ur bilen och kände att jag var hemma så kund jag äntligen slappna av. Jag börjad ulka som en gris o sen kom spyorna, rakt ut utanför min trappuppgång. Senare på kvällen fick jag kräkas igen. Men jag var bara så tacksam över att vara hemma så inget annat spelade någon roll.
Efter detta så fick jag sjukskriva mig 1 vecka från jobbet. Jag misstänkte att jag drabbats av Salmonella och min vårdcentral sa det samma, då jag hade alla symptom på det. Men då det ändå var så pass nytt så ville de att jag skulle vänta ett par dagar med att komma in och göra test. Jag blev dock bättre på ett par dagar och slapp söka läkarvård. Idag mår jag helt bra igen och saknar min älskling så jag nästan blir sjuk av det istället =(
herregud vilken mardröm:( tyckte så synd om dig att jag knappt orkade läsa det, så att uppleva det måste vara helvete!! skönt att du mår bättre nu,,laleee
SvaraRadera