Jag o Mehmet webcamade just, för första gången någonsin. Vi har inte haft möjlighet att göra det tidigare. Åhåhå... jag blir nästan alldeles tårögd. Vi saknar varandra så otroligt mycket!!! Det här var de bästa 15min på väldigt länge. Men det är så uppenbart att vi varit ifrån varandra alldeles för länge nu. Hela samtalet var som om vi precis nyss träffats och nu hördes på telefonen för första gången någonsin. Han hade ett helt annat tonläge i rösten... och det hade säkert jag också fast jag inte hörde det själv. Vi blev så otroligt blyga för varandra o vissa stunder blev det helt tyst.
Jag blir verkligen sjuk av denna saknad och längtan. Jag vet inte hur jag ska hantera det =( Om han ändå bara kunde vara min här och nu och för alltid. Finns inga ord som kan beskriva vår livssituation nu. Kräver inte att någon ska förstå, även om det säkert finns de av er där ute som varit i samma sitts. Jag vet ju att det är många turkfruar som läser den här bloggen.
Mehmet är verkligen hela mitt liv och han säger det samma till mig flera gånger varje dag. Åååh det här är så jobbigt.
Förstår dig till fullo! Vi höll på sådär i ett nästan ett år sen flyttade jag till turkiet ett halvår sen hem och sakna sen kom han hit och jag dit prata på msn och sakna sakna sakna.. Men till slut så var vi tillsammans och nu är jag glad att vi hade allt det jobbiga innan då man vet att man kan kämpa för varandra! och ingen orkar allt skit man får om man inte älskar varandra! Så det kan vara bra att tänka på ibland:) kram och lycka till
SvaraRadera