10 dagar..... 10 dagar, 10 dagar, 10 dagar =( Hur jag än önskar o räknar så är det lika länge kvar. Alla dagar kommer att kännas som långfredag, inte bara idag. Jag sitter här o undrar hur vi har fixat de andra gångerna mellan resorna. Först var det 10 veckor förra sommaren, sen var det 8 veckor mellan januari och mars och nu totalt 6 veckor. Och den här gången känns längre än de andra gångerna.
Ska bli underbart med en vecka i Alanya med Mehmet nu i maj, men jag kan inte sluta att tänka på att vi där efter måste vänta 4 veckor igen. För varje gång vi får chansen att träffas så blir det bara mer och mer jobbigt att sedan vara åtskiljda. Jag trodde att jag skulle fixa de här 6 veckorna ganska bra, men så blev det inte. Nu sitter jag här o tänker att de kommande fyra kommer att gå fort och lite lättare... men jag vet ju redan nu att det inte kommer att bli så. Och att sedan tänka på att vi kanske inte kommer kunna träffas på 10 veckor sen i sommar, får mig nästan att ansöka om permanent plats på sluten avdelning.
Varför ska jag behöva utstå det här. Vad har jag gjort för ont? Är det här straffet för synderna i sena tonåren, undrar man ju. Jag tycker faktiskt inte att jag förtjänar det här. Inte Mehmet heller för den delen.
Å, stackare där! Vet att jag sagt det förut, men jag lider verkligen med dig, eftersom jag vet precis hur det känns. Och inte blir det lättare med tiden heller, bara värre...:S
SvaraRaderaMen för min del skulle jag gärna byta lite med dig just nu; få ha några dagar helt för mig själv. Sova en heeeel natt, vakna av mig själv och bara göra saker jag själv vill. Missförstå mig inte, jag älskar mina barn över allt annat, men lite egentid skulle inte vara helt fel...
Anyway, tänkte bara önska dig glad påsk! Hoppas att tiden kommer att gå fort tills du äntligen får åka!
Kram