måndag 18 april 2011

Nu går det bara utför

Ja nu går det inget bra längre. Att hålla upp nått falskt sken av att man ändå står ut med tillvaron som den är. När man pratar med Mehmet så är det bara sorg o bedrövelse, ingen av oss vet vad vi ska säga och allt är bara mörker o dystert, precis allt. Det här tär verkligen på vår relation. Man har en stubin kort som en getingtagg... som tur är har vi inte lyckats bli osams ännu, men det kommer väl det också. Vi är korta i tonen mot varandra och sitter o suckar och allt blir bara krystat o löjligt när vi försöker att säga något gulligt till varandra.

14 helvetes dagar kvar... känns helt absurt. Han lovade mig dock att när jag kommer dit så skulle han ta ledigt den dagen för att möta upp mig vid bussen och dagen efter så vi får möjlighet att umgås och ha det lite mysigt och roligt tillsammans. Det var ju väldigt gulligt sagt måste jag säga. Jag tänker dock inte ha för höga förhoppningar för jag vet att sånt där behöver inte alls bli som det är tänkt. Han kommer säkerligen få gå o jobba på eftermiddagen el kvällen dagen efter i alla fall.

Jag blir så ledsen när jag tänker på allt det här. Att vi skall behöva sjunka till botten in i det sista innan vi får chansen att träffas igen. Hur lycklig är man liksom då på en skala när man väl sen får vara tillsammans... då måste man ju kämpa sig upp ur träsket först för att sen känna sig helt lycklig och tillfreds. Varför har jag satt mig i den här jävla förbannade situationen för, varför...?

Jag kan inte till hundra glädjas åt den kommande veckan i maj, för jag vet att efter den så väntar ytterligare 4 veckors längtan, suktan, saknad, ensamhet o ledsamhet. Det skall dock bli underbart sedan i juni på semestern. Då får vi vara nära varandra länge och har en hel del kul inplanerat i kalendern. Men det är faktiskt lite svårt att sitta och vara lycklig över det här o nu, det går liksom bara inte. Det är ju NU jag behöver honom, det är ju NU jag vill finnas där för honom och att han ska finnas där för mig, det är NU NU NU jag vill leva mitt liv och min vardag med mannen som betyder allt för mig.

Howdy cowboy!

1 kommentar:

  1. åhhhh vad jobbigt det låter, vet ju hur det är men kan lova att det blir bättre och varför det känns så jobbigt e ju för att du älskar honom så!! :D
    Jag gifte mig med min turk och sen 2 dagar efter så åkte jag hem och vi träffades inte på 6 mån, snacka om längtan och upp och ner gångar men nu e vi ju tillsammans hela tiden och livet e underbart

    HÅLL UT!!!!

    SvaraRadera