Nr. 7 - Hur jag och Mehmet träffades

Idag fick jag en fråga om när jag tänkt börja blogga om de ämnen som jag hade omröstning om för ett tag sedan. Så jag tänkte att today is the day. Jag valde att skriva om det som har en väldigt speciell plats i mitt hjärta... och alltid kommer att ha.

När jag reser till Alanya så bor jag ofta på ett och samma hotell. Bakom detta hotell ligger några trevliga, och även otrevliga, restauranger som vi besöker rätt så flitigt. En dag var jag och min bästa vän Anna i partytagen. Vi hade bestämt oss för att gå till en av dessa restauranger för att skoja till det ordentligt. Men på vägen dit så ångrade vi oss och tänkte "Fan, om vi inte skulle göra nått wild and crazy och gå någon annan stans". Det var några inkastare som stod utanför en restaurang i närheten, som vi tidigare knappast hade sett, och de ville ju så klart att vi skulle komma just till deras place. Ja varför inte, tänkte vi, det är ju nästan folktomt men ser väldigt trevligt ut. Så vi stövlade dit och fick med en gång all uppmärksamhet såklart. Pinglornas pinglor, det är vi =)

Av dessa inkastare så var det en som verkade ge mig lite mer uppmärksamhet. Han kom fram och presenterade sig som Mehmet. Ja, jag tyckte ju inte att han såg helt dum ut heller måste jag ju såhär i efterhand erkänna, men pesimist som jag är så gjorde jag ingen större antydan till att flirta med honom. Jag och Anna drog in några rejält stadiga Long Island Icetea och blev sittande med dessa hela kvällen. Fullare blev vi, och ju mer vi drack, ju roligare hade vi och vi skrattade högt o ljudligt åt det mesta. När småtimmarna gjorde sig påminda så lämnade vi stället med flaggan i topp.

Ett par dagar efter så gick vi tillbaka, då vi haft så fruktansvärt roligt den första dagen. Sen att drinkarna är rejält spetsade och att de har grymt bra pris, ja det var väll den mest bidragande faktorn gissar jag :D (hur många ställen har liksom happy-hour på Long Island???). När vi kom dit så sken Mehmet upp som en sol. Även denna kväll blev riktigt lyckad och vi hade helt enkelt SKITSKOJ!!! Mehmets chef stod och berättade om att Mehmet är en riktigt bra kille. Han vill hitta kvinnan i sitt liv och gifta sig snart. Han är en riktigt fin kille och har hjärtat på rätta stället. När klockan blev sent så tyckte Anna att det var dags att styra stegen hemåt. Jag hade vid den här tidpunkten fått lite mer kontakt med Mehmet, varpå vi bestämde att ta en promenad när han slutat jobba... och så blev det. Dags att utforska lite mer kring vem denna gentleman var, som för övrigt hade bjudit upp mig på en kramvänlig dans och gett mig en röd fin ros under kvällen =)

Jag stannade kvar tills han jobbat klar. Vi lämnade restaurangen och spatserade en sväng bortåt och kom till slut ner på Kleopatrastranden. Det är otroligt romantiskt där nere på natten, man har hela stora stjärnhimlen framför sig samtidigt som man hör det brusande havets vågor. Vi slog oss ner på en cementgjutning precis nere vid vattnet och satt och pratade i flera timmar om allt möjligt. Hans engelska är ju inte den bästa (självlärd *garv*), men vi lyckades förstå varandra ganska väl. Men det viktigaste var inte vad han sa, utan hur bra allt kändes när jag var med honom, när jag såg hans fina ögon, hans stora underbara leende och hur avslappnad och naturlig han var. Sen kom vi fram till att vår livsfilosofi ganska så väl överensstämde.

Efter flera timmar, och när det börjat ljusna, så vandrade vi sakta tillbaka till hans restaurang, som då fortfarande höll öppet trots att klockan säkert var runt 6 snåret på morgonen. Man ville liksom aldrig gå hem... Och redan nästa kväll så träffades jag och Mehmet igen, även denna kväll blev helt fantastisk. Därefter är det han och jag och jag tror mig aldrig ha varit lyckligare än vad jag är nu.

Tears in my eyes fan!!! ;)