Så var den dagen slut. Egentligen en arbetsdag som alla andra, men ändå. Jag hann inte riktigt med, ja i huvet alltså. Helt plötsligt hade jag bara packat ihop alla mina saker på skrivbordet och lagt ner dem i en låda som jag gömde undan. Sen kramade jag hejdå till några som gick tidigare och de sista 5 minutrarna sa jag hejdå till de få som fortfarande var kvar. Det jag sörjer mest är att jag inte fick ge min underbara chef en kram, då hon var hemma idag. Men man kan inte få allt. Kändes väldigt ledsamt och det skar i hjärtat på vägen hem, men jag vet ju att jag kommer tillbaka. Det är bara det att det är lite väl mycket känslor just nu som snurrar. Och dessutom ska man ordna tusen praktiska saker innan man ger sig iväg... ja, det blir bara för mycket.
Sen jag kom hem så har det hänt ytterligare två känsloladdade saker. Inget jag tänker skriva om här, men det rann liksom bara över för mig. Men när jag fick prata med Mehmet och han vara bara precis hur gullig och stöttande som helst, så nu känns det bättre. Han är fan bäst i hela världen! Och imorgon får jag sovmorgon :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar