Jag har just pratat med Mehmet och han har överöst mig med kärleksförklaringar. Det kan nog inte finnas något bättre sätt att starta en dag på än att få höra världens vackraste ord från den man tycker om allra mest på hela jorden. Vi har varit ifrån varandra så länge nu och saknar varandra enormt mycket.
Han har rest till sin hemby Adiyaman sedan ett par veckor tillbaka. Dels för att det är Ramadan/Ramazan nu och dels för att hjälpa sin mamma och pappa med deras får och andra djur. Och livet i Adiyaman är ju inte riktigt som i Alanya, utan där jobbar de och sen går de hem och äter och sover. Det finns inga nöjen, inga internetcafeer, inte så många vänner i hans ålder, ingen alkohol... Vardagen är precis som i tråkiga Sverige. Man jobbar, äter och sover. Detta har gjort Mehmet väldigt uttråkad, precis som jag är, och han har fått tid att tänka över allt och han har börjat inse vad som verkligen finns av värde i livet... bl.a. lilla jag =)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar