Namn i massor

Här är en sida som jag tycker är ganska så rolig http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/

Jag tycker det är viktigt med namn. Jag har själv väldigt svårt för att minnas namn på folk jag nyss träffat, men blir å andra sidan väldigt grinig på folk som säger fel namn till mig. Det absolut värsta är när jag blir kallad för Maria, jag vet inte varför, men jag kan bara inte identifiera mig som en Maria.

Jag tror att de flesta känner igen sig när jag säger att man redan sedan tonåren har gått och funderat på vad ens egna barn skall heta. Förut tyckte jag att de gammeldagsa namnen som Stina. Lina, Eva, Britta och liknande, var väldigt gulliga. När det gällde killnam så var det lite mer ovanliga men enkla, som Ossi och Agi. Men nu är jag inne på ett helt annat spår, nämligen de amerikansk-inspirerade namnen. Men varför är det lättare att komma på tjejnamn än killnamn...?

Kille:
Presley

Tjej:
Emma-Lee
Jennie-Love
Sweet
Happy
Free

Barnets andranamn känns som att det är viktigare för föräldern än för barnet, då man ju oftast baserar dessa namn på personer i familj och släkt, eller på någon som har betytt mycket för ens familj eller liknande. Jag får för mig att oftast är dessa andranamn så fula att man inte vill sätta dem som förstanamn på sitt eget barn, men att personen som hade detta namn är en väldigt god person =)

Om jag får en son så skall den helt säkert heta Lennart i andra- eller tredjenamn, detta efter min underbara pappa. Mehmet får säga vad han vill. Jag kan tänka mig att lägga in Abdullah eller Muhammed där emellan, men Lennart, det SKA min son heta. End of discussion!

Haha... sammanfattar alltså: Presley Muhammed Lennart Dogan =)))
(Dogan är Mehmets efternamn och uttalas Dåhan)

Smeknamn är ju också ganska roligt. Förr om åren kallades jag för Marre eller Majsan. Nu när mitt liv till stor del spenderas i turkiet, så har mitt nya smeknamn blivit kort och gott Märi. Så kallas jag även här hemma utav många. På jobbet kallas jag ibland för Nylén, det kan kännas lite småroligt och kaxigt sådär, att bli kallad för efternamnet. Jag gillar det. Ibland skojar även någon till det och kallar mig för Najlån.

Mehmet kallar mig allt som oftast för älskling, askim, sevgilim eller tatlim och då blir jag väldigt glad. My Love känns också väldigt skönt att höra. Själv tilltalar jag honom oftast som Babie, men det är han inte så förtjust i utan han föredrar, precis som jag, My Love.