Älskade pappa - det är din dag idag

Idag är det min pappas dag. Den är alltid lika jobbig och hur längesen det än är sen du lämnade oss här på jorden så minns jag dig ändå exakt som igår. Man kanske egentligen borde tända ett ljus för dig idag, men jag kände direkt att jag istället ville lägga ut den här bilden, för den återspeglar på något sätt mina tankar till dig.



Älskade pappa!
Idag har jag varit på stranden och njutit av solen som tittat fram för första gången på flera dagar. Jag såg det glittrande havet framför mig och kände lugnet och stillheten i luften. Det har varit en bra dag och jag och Mehmet är riktigt lyckliga tillsammans idag. Jag tror inte att det viktiga för dig är att jag hela tiden springer till din grav o lägger blommor eller tänder ljus. Jag tror det viktigaste för dig är att jag är genuint glad och lycklig i livet och att jag tänker på dig när jag känner att jag istället hade behövt dig här. Idag har du fått sällskap av Lasse Brandeby och jag tror att han kan ge dig många roliga stunder i himlen <3<3<3

Så otroligt ledsen i hjärtat

Jag har inte många dagar kvar här i Alanya nu. Och jag vet att jag tjatat om att jag längtar hem nu ett bra tag. Men ju mer det närmar sig, desto mer börjar jag inse att det är på riktigt... att jag ska hem.... utan Mehmet. Jag blir så otroligt, otroligt ledsen! Vi har haft det så himla bra nu tillsammans i några dagar, och det gör ju inte riktigt situationen enklare. Redan för ett par dagar sedan så började vi säga hejdå till varandra. Vi pratar om det varje dag nu, hur det ska bli att skiljas åt ännu en gång och hur det kommer bli i vardagen utan varandra. Vi måste somna utan varanda, vakna utan varandra och gå hemifrån och komma hem utan varandra. Jag vill ju bara vara med honom. Jag vill somna i hans stora armar och känna värmen från hans kropp. Jag vill vakna bredvid honom, ligga där tyst som jag alltid gör eftersom jag alltid vaknar först, och småpyssla lite med något och titta på honom ibland. Dra hans lugg från pannan, klappa honom på kinden och stoppa om honom med täcket som alltid ligger åt helt fel håll.


Samtidigt som jag uppskattar egentid, kanske både i en timma, en dag eller en vecka, så vill jag ju ändå att den ska vara frivillig. Det är den inte nu. Och jag vet heller inte hur lång den ofrivilliga egentiden kommer att bli. Om jag bara visste. OM JAG BARA VISSTE!!! Sitter här o stirrar på Mehmet flygbiljett, ja ni vet den som han inte kommer att få använda. Jag kände sån lycka när jag bokade dessa biljetter för oss tillsammans. Samtidigt som jag visste att det fanns en liten risk att han inte skulle kunna använda den, så fanns ju ändå hoppet där. Jag bokade extra bagagevikt till honom också, för jag tänkte att han kunde ta en liten väska åt mig hem. Och jag la till extra pengar för att få speciella sittplatser på planet till oss två, för att vi skulle få en så trevlig resa hem som möjligt. Nu blev allt bara skit med de där sittplatserna istället. Eller, det enda positiva blir väll att jag vet att jag får ett tomt säte bredvid mig och på så sätt får mer plats för mig själv. Men det var jävligt dyrt extrautrymme om ni frågar mig.


Jag fäller allt några tårar när jag skriver detta. Allt känns bara så fördjävligt...

Ösregn o nackspärr

OBS!!! Detta inlägg skrev jag för några dagar sedan, men när jag skulle publicera det så försvann det. Men nu har jag hittat det igen, så väljer att publicera det nu även om det är några dagar gammalt.

Ja, det är inte mycket i mitt liv att jubla över just nu. Men jag säger som min kära Anna: "Any day now, any day....". Förutom att det är med UTt håller på att driva mig till vansinne så har jag också haft världens nackspärr/värk och dessutom är vädret typ precis som hemma i Sverige - SKIT!!! Så finns det något att vara glad över idag. Ja, jag känner faktiskt ett visst lyckorus över att jag senare idag skall iväg och köpa 1kg chilinötter på bazaren och MINST fem stycken ostpide på ObaEkmek =)

Inte många dagar kvar här i Alanya nu. Ska bli spännande att se om vi i alla fall hinner få svar på UTt innan jag åker hem. Det innebär ju inte att Mehmet kan åka med mig hem för det, men hade varit skönt att skiljas åt i vetskapen om att vi i alla fall kommer att ses snart igen. Men jag tror inte vi kommer få ett svar. Jag tror att det är så att Migrationsverket har något i görningen och att de väntar på att jag ska komma hem härifrån Alanya. Ja, den som lever får se. Just nu känns det som att jag håller på att gå under. Mehmet är också skapligt förbannad, för det är ju eg. mer hanns liv de bollar med och inte mitt. Men samtidigt tycker han att det ska bli skönt att få komma hem till byn o familjen en sväng. Tror inte, när han lämnade byn i september, att han riktigt ändå fattat att han faktiskt (förhoppningsvis) ska flytta till Sverige. Jag tjatade på honom massor av gånger att han nu var tvungen att tänka på att packa ner ALLT han har och inte lämna en massa eller glömma en massa. Ändå har han bara packat som för en vanlig Alanya-vistelse o lämnat användbara kläder hemma, såsom ett favorit-luvtröja han har och ett par svarta finskor. Knasboll!

Längtar hem

Trodde typ aldrig att jag skulle säga det efter bara 2,5 månader utomlands, men jag längtar faktiskt hem. Alanya är hur tråkigt som helst nu och jag o Mehmet går o trampar varandra på tårna här hemma. Lägenheten är iskall, speciellt på golven då det drar rätt in genom alla springor runt fönster o dörrar (precis som förra året). Varmvatten har vi bara när det är sol ute, vilket det inte varit på flera dagar, samt när DEN-SNÅLE-FAN-TILL-HOTELLBOSS behagar att sätta på varmvattenberedaren när han själv tänkt att duscha (precis som förra året). Internet fungerar sämre nu än när vi först kom hit, det kommer o går typ var 5e minut. Det är jättesmidigt när man skrivit något inlägg i något forum för skolan o precis skall till att publicera det, så försvinner det helt då internetåtkomst saknas (precis som förra året).

Nej har drömt mig bort till värmen o något mer exotiskt nu i ett par veckor. Det stör mig som sjutton att jag inte kommer iväg på någon annan resa innan det är dags att börja jobba. Men samtidigt måste jag tänka lite på framtiden också och kan inte leva sånna här sötebrödsdagar för resten av mitt liv. Nu är det dags att börja jobba o dra in lite pengar. Det känns dock bra att det inte alls gått åt så mycket pengar denna resan som jag trodde det skulle göra. Har istället många pengar kvar på kontot nu när jag åker hem. Men det finns en hel del hål att stoppa i, så jag behöver ju inte oroa mig för att dom inte ska komma till användning. Tandläkaren kunde ju vara ett alternativ. Sen skulle jag faktiskt vilja ha en micro som jag inte ägt på säkert 6 år då den förra brann upp. Sen tror jag min dvd spelare är död, så det skulle jag nästan behöva köpa en ny om Mehmet flyttar hem till mig snart. Jag skulle också bli väldigt glad för en ny mobil, då jag under 2-3 års tid nu haft en ärvetelefon av äldre modell. Men så vet jag ju att vi får lite utgifter sen när/om Mehmet kommer. Han behöver vinterjacka o vinterskor och lite sånt och det kostar ju en del det också.

Samtidigt som jag längtar hem så känner jag ändå en gnutta sorg över att de här 3 månaderna snart är över. Det känns ju ändå som att det var igår jag kom hit. Jag kommer ihåg precis hur totalt slutkörd jag var när jag anlände till Volkan Hotell mitt i natten, men så satans mycket packning, helt slutkörd efter allt slit jag haft hemma innan jag reste iväg. Jag var så slut att jag skällde ut hotellreceptionisten för minsta lilla grej o han vågade inte säga emot. Han såg nog mina hatiska svarta ögon =D Vi hade det allt bra på volkan, så himla god frukost och så bra och fräsh pool. Sen kom vi hit till Luxor... vilket jävla skitställe egentligen. Jag vet att jag sa det förra året att vi aldrig skulle bo här igen... men så blev det så ändå i brist på andra alternativ. Men det här året menar jag det verkligen - VI SKA INTE BO HÄR NÅGONSIN IGEN!!!

Tänker på dig

Idag tänder vi ett ljus för lilla pappa som är så himla saknad.

Bästaste pappa!!!

Jahapp

Vi börjar med något som har hunnit bli en tradition vid det här laget: Inget svar från Migrationsverket idag heller!

Så vad gjorde jag igår. Var mest hemma som vanligt. Tanken var att jag o Mehmet skulle gå ut och äta på Elite på seneftermiddagen, men vi rök ihop som bara fan pga att han inte kan hantera det här med att komma i tid. Säger man 5 minuter så ska man inte komma hem efter 1 timma när man faktiskt har någon som sitter där hemma o väntar på att man ska göra något man planerat. Visst det går väll att lösa om det bara händer så EN gång, och visst så behöver man ju inte riva upp himmel o jord om personen i fråga har en ursäkt till varför det blev så. Men ignorans och att bli respektlöst behandlad får mig att explodera som ett åskmoln, så det var väll mest det som hände igår kväll.

Istället gick jag en kort sväng till Best med Anna och där intogs det en öl och tjötade lite skit. Men GIVETVIS så skulle den där norsk-turken, som är så dryg o vet o kan allt bäst i hela världen, komma o sätta sig vid vårt bord. Well, vi hade trevligt i alla fall och planerar nu en partykväll någon dag innan jag åker hem från Alanya.

Idag kommer Sandra, en kollega från jobbet, till Alanya och ska stanna 1 vecka. Vi har planerat att ses någon dag, vet inte om det kan tänkas bli party eller bara en fika. Ska bli trevligt =)

Morgonen har ägnats åt att skriva en lista på svensk mat som skall inhandlas, tillagas och intas när jag kommer hem. Att man kan sakna svensk mat så mycket, helt galet. Jag säger bara gräddstuvad pyttipanna, gorgonzolaspenat-sås med bandspagetti, pommes med beasås, ciabatta med portsalutost och bregott, knäckebröd med keso och tomat, gott rostbröd med gräslöksphiladelfia, tekakor med paprikaost, segt godis, jordgubbssaft.... listan kan göras låååångt.

På återhörande!

Då var det ordnat

Japp, då var det klappat o klart. Jag har meddelat chefen om att jag träder åter i tjänst den 5 december =) Sen som sagt finns det ju inget att göra på kontoret, eller i alla fall inte på vår avdelning som det ser ut just nu. Men mycket kan hända fram till december månad. Man vet ju inte ens om man har jobbet kvar när man kommer hem eller vilken avdelning som man kommer att bli placerad på. Men jag får ta det som det kommer helt enkelt o kan inte gå o gruva mig för det nu när jag har så mycket annat att tänka på. Just nu är det Migrationsverket som står i fokus så jobbet får komma i andrahand. Men även om jag skulle bli uppsagd så känns det ändå bra att veta att jag har 5 månaders uppsägningstid då jag varit anställd så pass länge i företaget. Det känns ändå som en viss trygghet. Men jag borde nog börja leta nytt jobb redan när jag kommer hem, för om man ser till hur många som sagt upp sig och slutat så verkar ju inte läget på kontoret vara så värst kul just nu. Och om Mehmet ska flytta till mig så vill jag kunna känna att jag har en säker anställning, så det skadar nog inte att börja se sig om vad det finns för alternativ out there.

Ibland lyser solen i livet ändå

Ja, hoppa inte ur byxorna nu (med tanke på rubriken) i tron om att vi skulle fått svar på UTt, för det har vi inte!!!

Däremot så kollade jag med fackklubben på jobbet hur tidigt i förväg jag måste meddela arbetsgivaren att jag vill komma tillbaka i förtid från min tjänstledighet. Och jag hade FAKTISKT, för säkert första gången på typ 100ÅR, flytet på min sida där. Man behöver nämligen bara meddela det 2 veckor före att man tänkt att komma tillbaka =))) Så det innebär att jag faktiskt kan komma tillbaka o börja jobba redan den 5 december som jag hade hoppats. Ibland känns livet allt bra gött ändå. Så detta innebär att jag då kan spara alla mina återstående semesterdagar och ta dem vid ett senare tillfälle. Ja, det är just sånt här typ av flyt som jag o Mehmet upplever oss i princip aldrig ha i livet annars!

Ja nu är det verkligen dags att ta tag i en inkomstbringande sysselsättning. Man blir inte direkt rik av att plugga kan jag säga. Speciellt inte när man skall vara utomlands samtidigt med dubbla utgifter för boende o annat. Herregud, jag kollade på min årsinkomst för förra året och den var ju närmast skrattretande liten. Detta året lär väll inte bli så mycket bättre, så målet är att nästa år, då ska det stå en 3:a som inledning på mitt årslönebesked =)

Igår (ja jag kan faktiskt skriva igår för klockan är nu 6.50) så gick jag o Mehmet en vända utmed strandpromenaden. Tror vi kom så långt som till nummer 18 på Kleopatrastranden ungefär. Där satte vi oss på en restaurang o tog en kopp äppelte. Så tittade jag ut över havet, såg hur solen fullkomligt strålade och hur solens strålar bröts i vattnet o skapade en jättevacker spegelbild. Jag såg på de härligt vajande palmerna som går utmed gatan, jag såg på de grönskande höga bergen som omringar hela Alanya och tittade upp mot den vackra borgen. Jag såg den fina sandstranden bara några meter på andra sidan gatan och glada människor som passerade förbi. Ja, allt detta låter så himla idylliskt, och det är det ju egentligen också. Så jag frågade mig själv och Mehmet - hur kommer det sig att man kan tröttna så på det här? Att man tycker det är vardag, att det inte är något speciellt och att man känner att man likaväl skulle kunna vara hemma i kalla Sverige nu som att sitta här i solen o dricka te... Ja, han hade inget svar på den frågan riktigt. Men man kan bara konstatera att oavsett om man är i lilla Skövde eller på en söderhavsö med en paraplydrink i handen så kommer ändå vardagen att göra intåg i livet tillslut.

I övrigt har jag inget nytt att förtälja just nu.

På återhörande!

Fundilering

När man går hemma o släpar fötterna efter sig så får man ju lätt lite skruvade funderingar...

* Jag såg just en kvinna med kameltå-byxa o stilettklackar. Hon var väll i 50-års åldern. Har dessa klädesplagg kommit att ta en plats i klädmodet nu?

* Vem uppfann den turkiska tiden och vad är egentligen reglerna för den? Är 5 svenska minuter alltid 1 turkisk timme eller kan det variera från 30 minuter upp till 4 timmar?

* När jag lagar ris så brukar jag låta det gå på eftervärme eller på ettan halva tiden för att det inte ska koka sönder, utan bli sådär fast o spänstigt men ändå genomkokt. När man har gasolspis som vi har så är typ den lägsta värmen motsvarande fyran på en vanlig spis. HUR lagar man lyckat ris på en gasolspis?

Ser fram emot några kloka svar. Tack på förhand =)

Nej givetvis inget svar

Nej, självklart har vi inte fått något svar från Migrationsverket idag heller. Jag är så otroligt ledsen, upprörd o besviken så jag drog iväg ett sjujävla mail till dem. Måtte det gå rakt in i hjärtat på min handläggare. Helt ärligt så har jag lust i köra upp nått i rö*en på henne. Betvivlar om hon ens har nått hjärta. Jag är så arg!!!

Nu har vi satt vår reservplan i verket. Mehmet åker hem till byn 26 november. Jag åker hem till Sverige samma dag. Därefter blir det bara för oss att vänta. Jag hade hoppats på att få komma tillbaka till kontoret och börja jobba redan efter en vecka hemma i Sverige, men efter att ha kontaktat min chef så ser det rätt så mörkt ut måste jag säga. Så om det inte finns något för mig att göra på kontoret från 5 december så får jag gå hemma o släpa fötterna efter mig, göra slut på alla mina semesterdagar helt i onödan o typ göra ingenting fram till 19 december då jag får börja jobba igen. Jag frågade Mehmet om han ville att jag skulle åka hem o sen komma tillbaka omgående till Alanya igen (istället för att bara gå hemma o dra och för att få mitt visum automatiskt förlängt istället för att söka här på plats i Alanya). Men han var osäker. Han saknar sin familj så mycket och han har lite ärenden att göra där hemma, så han kände nog inte att det var någon bra ide. Samtidigt som jag ju givetvis förstår honom så känner jag mig bara så jävla obehövd. Mehmet sätter familjen före mig och jobbet behöver mig inte och hemma finns det inget att göra.

Om jag bara hade en endaste liten jävla aning om när Mehmet kunde tänkas komma till Sverige så jag kunde veta hur mycket pengar jag har över till annat. I så fall kunde jag dra iväg på en resa någonstans. Men utan att veta hur mycket pengar jag behöver så är det inte heller lätt att planera hur mycket pengar jag kan göra av med. Såg att det fanns superbilliga flygbiljetter till Thailand o är jättesugen på att bara dra dit... själv eller inte. Men vet ju liksom inget om något o hur fan ska jag kunna planera något då. Sen finns det ju ett ord som kallas "spontanitet" har jag hört. Det är ett ord som jag vanligen inte vill beblanda mig med, men skulle ju faktiskt kunna gå att nyttja i detta läget. Om allt faller sig så när jag kommer hem sista november att jag har pengar över, att vi inte fått svar från Migrationsverket och jag får inte komma tillbaka o jobba i förtid, så skulle man ju kunna dra iväg ett par veckor. Tåls att fundera på!

Nu ska jag gå o gräva ner mig under ett täcke. Positiva klubben har årsmöte där idag.

See you!

Nu firar vi 30.000

Vi firar...

30.000 besök

...totalt sen jag började blogga =)

Helt ärligt...

Jag är så JÄVLA uppleds på detta med Migrationsverket som inte gett oss ett svar så jag har lust att spränga hela skiten i luften alltså. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills jag åker hem från Alanya. Det innebär att vi inte längre har möjlighet (i stort sett) att hinna få hit Mehmets UT-kort (om han får ett JA vill säga) och han kommer alltså inte kunna flyga med mig hem den 26 november. Jag har satt en gräns för ett sista datum för svar, och det är på onsdag. Har vi inte fått svar då, vilket jag absolut inte tror att vi har, så får vi börja sätta våran reservplan i verket. Då kommer det bli så att jag flyger hem själv det datum som sagts. Mehmet får åka till byn i väntan på svar på sitt UT. Och när han fått det och när UT-kortet har kommit till Ankara, vilket tar 3 veckor cirka, så får han åka upp till Ankara, hämta kortet o sen typ övernatta där o ta flyget till sverige där på morgonen.

Känns så jävla skit allting för vi har ju inte en aning om när vi kan komma att ses nästa gång. Om inte Migrationsverket behagar att svara oss förrän efter 9 månaders väntan så kommer jag o Mehmet inte få fira jul tillsammans, inte nyår tillsammans o vi kommer inte att kunna träffas på ca 8 veckor. Jag som trodde att när jag väl kommit hit till Alanya denna gången så skulle vi aldrig mer behöva skiljas åt. Men nu kommer det att bli så i alla fall. Han kanske kommer till sverige en vecka efter mig.... eller 8 veckor efter mig... eller inte alls. O jag är så himla ledsen, så det kan ni aldrig ana.

Så mycket har jag ju förstått att det är något som de hakat upp sig på i vår ansökan. Eller så har de helt enkelt bara gjort stickprov o valt ut några att granska extra mycket, typ stickprovs test som kan förekomma i många olika sammanhang. Och självklart skulle det bli VI, med vår vanliga FANTASTISKA TUR i livet. För både jag o Mehmet upplever oss själva födda med "otur" som mellannamn. Trodde bara det var jag som hade denna otur att drass med i livet, men givetvis skulle jag möta den mann som var drabbad av samma olycka. Det är otur med alltifrån små till stora ting o jag förstår inte hur all skit kan drabba EN... eller uppenbarligen TVÅ människor på denna jord.

Well, jag har lite funderingar kring vad det är Migrationsverket har i görningen. Det känns som att de på något sätt vill kolla upp oss lite extra och att de bara väntar på att jag ska komma hem från Turkiet för att de möjligen vill göra en spontan telefonintervju med mig för att de sedan kanske ringer upp Mehmet och ställer samma frågor till honom. Jag vet inte... men något är det i alla fall som de hakat upp sig på. Jag har mina aningar där också, men säker kan man aldrig vara. Om jag bara visste hur det låg till, om det faktiskt är så att de väntar på att jag ska komma hem till Sverige... KUNDE DOM INTE BARA TALAT OM DET DÅ, så jag kunde åka hem härifrån nuuuuu!!!

Ja, tillvaron känns just nu bara pest o pina. Jag vet fortf. inte hur det blir med mitt jobb heller. Det har ju skett så otroligt mycket förändringar där nu under tiden som jag varit borta så jag vet inte ens vad det är jag kommer tillbaka till. Har hört något löst om att den nya organisationen ska vara satt till 1 december, men det kan ju ändras inann man ens har hunnit blinka.

På återhörande alla bloggläsare!

Hurrey, 2 dagar i rad

Ja ni ser rätt, två dagar i rad får ni uppdateringar =)

Idag var jag o Mehmet o storhandlade på Sok på morgonen. Jag visste inte att han kommit hem så sent som 4 inatt så jag slet upp han redan halv 10. Hihi! Vi fyllde i alla fall upp kylskåpet rejält o var dessutom en vända in på Oba Ekmek o köpte mina ääääälskade ost-pide. Ingen var väll lyckligare än jag när vi studdsade ut därifrån. Hehe!

Sen när vi kom hem så hände något oväntat men ändå inte. Mehmet sa upp sig från jobbet. Vilken skräll! Ja, jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra på så vis att han vantrivdes där pga de övriga killarna som jobbar där och dels för att jag har mer tid över nu då skolan lugnat ner sig. Men dåligt på så vis att han inte får in några pengar, plus att han kommer vara hemma precis hela dagarna och jag är rädd att vi kommer gå varandra på nerverna vissa dagar. Men jaja, kärleken övervinner allt, visst är det så.

Till kvällsmat blev det något rätt så svenskt, varma mackor med champinjonstuvning. Inte helt fel alltså. Dessutom skickade jag iväg en lång önskelista idag till min mamma gällande ätbart som jag vill att hon köper med ner när hon o syrran kommer. Tänk om jag blir lycklig ägare av en flaska BOB blandsaft =)))

Nu sitter jag här o skriver, när jag eg. kunde ligga i sängen o mysa o se på film med mannen. Han planerar ju som en äkta turk, dvs. han hade inte en tanke på att jag o han kanske kunde ha lite mysigt ikväll som är hans första lediga dag på flera veckor. Nej, istället lovar han bort sig till gamla kunder som ville att han skulle komma o sitta med dem på en restaurang här bortanför. Så jag hamande helt enkelt på andra plats på hans kärlekslista denna dag. Jag blev inte glad på honom, o jag tror trots allt att han insåg sitt misstag för han var så jäkla len i rösten när han gick utanför dörren. Men de kommer ju fler kvällar så vi får ta igen det någon annan dag helt enkelt.

Mailade åter igen Migrationsverket idag. Men den här gången var jag inte så snäll o timid i mitt sätt att uttrycka mig. Jag tröttnade på att aldrig få svar i rimlig tid från min handläggare så jag drog ett långt o utförligt mail direkt till kontorschefen istället. O visst, det gjorde verkan, men inte på det sättet jag hade hoppats. Jag fick nämligen svar inom 1 timma från handläggaren, och det stod såhär:

Hej Marie!
Jag ber om ursäkt för att jag inte hunnit svara på ditt mail. Migrationsverket har en väldigt lång handläggningstid för anknytnings ärenden. Handläggningstiden ligger på ungefär 8-9 månader från den dagen man har sökt. Mitt mål är att fatta beslut innan 8 månader har gått. Inget beslut finns i ärendet idag.

Ooooooch, vad drar vi då för slutsats av detta. Förutom att dom inte verkar läskunniga på Migrationsverket och förutom att dom skickar ett standardsvar till mig hela tiden, så är allt helt fantastiskt. Att vi har väntat snart 7 månader på UTt nu, det är tydligen helt normalt för dom. Ja jag är så jävla arg så jag kokar.

Not very speciel

Nej min blogg är inte rolig nu, det får jag helt hålla med om.

Så vad händer i mitt liv och i min vardag. Ja, det klassiska som börjar bli lite av en tradition såhär efter 6 veckor. Skolan tar all min tid. Hade då en tenta som började förra måndagen och det var deadline på den igår kl. 23.59. Därefter skulle länken försvinna för att ens kunna lämna in. Jag planerade att skriva tentan, som var på 4 frågor och 50 poäng, under torsd-lördag. Men det var bara det att jag blev helt låst på fråga 1 som jag inte förstod, så kunde då inte komma vidare till de andra frågorna. Där satt jag fast i 3 hela dagar, o även om jag så tappert försökte få ett förtydligande från läraren så ville han inte hjälpa mig vidare. Han ansåg att jag var tvungen att själv förstå och veta hur jag skulle besvara frågan. Ja, där satt jag som sagt. Frågade hur många personer som helst om råd, men det är ju inte så enkelt för andra som dels aldrig har läst på högskola och dels aldrig har läst marknadsföringsämnet. Till slut på lördag kväll så fick jag tips från en kurskamrat på nätet så att jag kunde genomföra fråga 1. Men då var vi redan inne på söndag morgon. Det innebar att jag fick köra ett riktigt mardröms-race på 12 effektiva timmar av tentaskrivande under gårdagen. Jag satt alltså, knappt utan att blinka, från 12 på dagen till 1 på natten, med endast en timmas paus. Det sista jag ville skulle hända inför denna tenta var just det... men så blev det. Och inte blev det bättre av att jag till 99% inte ens kommer att bli godkänd. Och det handlar inte om att jag betvivlar mina svar på frågorna. Det handlar om att jag inte ens lyckades besvara så många delar i tentan att jag ens kan komma upp till de poäng som krävs för godkänt.

Så det är bara att bita ihop, tänka på nått annat o ta smällen när den kommer. Blir jag godkänd så ska jag bjuda alla på bubbel, jag lovar.

Idag har jag ju då följdaktligen ingen som helst energi kvar i kropp o knopp. Jag kände mig så fri och lycklig och lättad när jag vaknade denna morgon, men allt eftersom timmarna gick så rann all energi bara bort. Jag hade tänkt att diska, tvätta upp för hand, fixa iordning mig själv, gå och storhandla och kanske slå till på en pedikyr. Istället får jag nog bara slappa under större delen av dagen och sen ta tag i.... en skoluppgift. Taaaddaaaa, vilken suprise va =( Men ska nog försöka mig på lite diskning och tvättning ändå. Jag har aldrig i mitt tidigare liv upplevt att det känns som en lyx att ha tid för att diska och tvätta, men så känns det faktiskt nu. Nästan så jag blir lite skrämd över att ha egen tid som jag får göra vad jag vill med. Ska nog slå på stort och laga güvec helt själv idag. Får se om det kan falla Mehmet i smaken.

Här i Alanya går vädret verkligen upp och ner. Just nu brakade åska, blixt, blåst och regn loss av bara sjutton. Det är såhär det är den här tiden på året, även om jag tycker att det kommit väldigt tidigt just i år. Jag hoppas dock att vädergudarna kan lägga på stora charmen från söndag och framåt för då kommer min mamma och syster ner och hälsar på en vecka. Ska bli roligt, att få hitta på lite skojsigheter och visa syrran stan, hon som inte varit här förut.

Jag har nu varit i Alanya halvtid. Det känns i stort sett som helt bortkastad tid tyvärr eftersom jag nästan inte haft en enda helledig dag för att njuta av friheten. Det har mer kännts som ett fängelse här och känns nästan som att jag börjar bli folkskygg o inte vill gå ut. Det här är inget som jag har velat ska hända, det är något jag har tvingats in i. När jag precis kommit till Alanya så såg jag fram emot långa härliga och lata dagar på stranden, vid poolen och fina kvällar med gott dricka och trevligt sällskap. Istället blev jag satt framför en jäkla dator dagarna i ända och kunde bara beskåda folks härliga semestrar utanför fönstret. Var det detta som jag sparade ihop 30.000kr för. Uuuuuunderbart!

FYI så har vi inte fått något svar på Mehmets UT ännu. Nu har det också gått en hel vecka sen jag mailade min handläggare i ärendet och inte heller det har jag fått svar på. Så imorgon börjar stora hetsjakten på Migrationsverkets chefer med flera. Wish me good luck!

TACK

Tack Cecilia, dina ord värmde. Ja jag vet inte heller hur jag ska ta mig ur skiten som är nu. Men jag försöker hitta lösningar. Ibland måste man bara tänka om o tänka annorlunda o släppa lite på kraven på sig själv o på prestigen. Man kan inte alltid vara bäst o vara på topp. Man får tillåta sig själv att misslyckas lite ibland också. Så där någonstans är jag nu. Och tänker inte gräma mig över de här misslyckandena heller för det finns det ingen som helst energi över till. Jag är HEEEELT slut faktiskt.

Men TACK igen, du är så snäll o rar =)

Hur många gånger

Är trööööött på mitt liv, på min tillvaro, på ALLT!!!

Hur många gånger på en dag, en vecka, ett år ska man egentligen behöva bita ihop och komma igen????????

Ja, I know, dåligt av mig att inte skriva

Det duggar inte tätt om inlägg från mig här på bloggen, det vet jag. Jag önskar jag hade mer tid, ork o lust att skriva än såhär. Jag känner mig otroligt sliten, orkeslös, håglös, vill inget göra, vill inte ens gå utanför dörren. Här om dagen så kom Mehmet hem o sken upp som en sol o sa... "Åh, har du duschat". Ja, jag vet inte om jag ska se det som ett konstaterande, en kränkning eller en komplimang!

Jag känner mig otroligt stressad o pressad o har gjort det i flera veckors tid nu. Det är fortfarande skolan som ställer till det för mig o jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det. Det enda är att acceptera läget och se det som att om 4 veckor så är kurserna slut och lästempot trappas ner rejält i och med den nya kursen som sen börjar. Men det är skittråkigt detta, det tycker både jag själv, Mehmet o min övrig omgivning. Men som sagt, man får bara gilla läget o göra det bästa av det. Det varar ju inte för en evighet, även om det känns så just nu.

Det är också pga detta som jag har tappat all ork, lust o energi. Jag stressar upp mig jättemycket inför alla inlämningar o allt som ska göras. Men utan att jag satte press på mig själv så skulle jag aldrig fixa Godkänt på kurserna. Och det absolut sista jag tänker göra är att göra omtentor eller att komplettera kurserna i efterhand. När kurserna är slut så är dom slut o då ska jag också vara klar, det är mitt mål. Så efter tentan jag skrev den 6-9 juni (men att första dagen gick helt bort pga att jag fick ett bryt över mitt liv) så var jag helt slutkörd. Jag la 22 timmar effektiv tid på pluggandet på 2,5 dagar o det var så mycket för mig och så svårt att jag blev fullständigt körd i botten. Helt ärligt, den här ledarskapskursen är det värska jag har gjort i mitt plugg/yrkesliv. Jag ska allt skriva en lång jävla lista till med med kritik när kursen är slut. Tycker ingen ska behöva vara såhär hårt belastad på en kurs som är på grundnivå. Helt galet är det! Men lärarna kommer väll förståss tycka att jag är gnällig och stöta ifrån sig kritiken o tycka att jag är för trångsynt mm mm.

I övrigt vet jag inte alls vad jag gjort sen sist. Jo, när tentan var klar i söndas eftermiddag så gjorde jag i alla fall mig iordning o tog mig ut i kvarteren lite. Besökte Mehmet på hans nya jobb men där var de fullt så jag tog en promenad på gatorna. Kom till Best där jag satte mig o tog en öl med en norrman som jag känner sedan förut. För att göra ett känt citat så har han extrema "åversitterfasoner" och han trodde på fullaste allvar att jag skulle para ihop honom med min syster när hon kommer o hälsar på. In his dreams... tänk o få honom i släkten, herreguuuud! Efter ölen på Best så gick jag hem till Anna o pratade lite skit på hennes balkong. Tog en öl till såklart. Efteråt så gick jag tillbaka till Mehmets jobb o då fanns det lediga bord. Slog mig ner, beställde in lite käk eftersom jag helt hade glömt av att äta den dagen och tog ett litet glas till det. När klockan började närma sig 12 så hade huvudvärken börjat komma krypande och jag började känna mig riktigt dålig. Allt pga stressen som släppte från tentan som jag slitit så inniden med. Så det var bara att gå hem o lägga sig på studds. Den natten sov jag som en klubbad säl... hörde ingenting. Inte att Mehmet kom hem, förde liv i köket, satt på balkongen o pratade i telefon eller att han sen kröp ner bredvid mig under samma täcke. Jag var helt lost den natten o ända fram till 9 på morgonen. Nästan så det var lite scary ska jag säga er.

Sen igår och i förrgår gjorde jag ingenting för jag var så slutkörd i kropp o knopp att jag inte ens ville klä på mig i stort sett. Mehmet undrade hur det egentligen var med mig o jag kunde inte ens förklara. Men idag känner jag mig piggare faktiskt. Då passar det ju utmärkt att jag har en ny tenta nu som skall lämnas in senast på söndag och att jag parallellt med detta har ett annat skolarbete som skall göras i grupp under de närmsta veckorna. Suck... jag ser ingen ändå på det =( Tentan räknar jag i alla fall bli klar med på fredag... hoppas jag.

I övrigt har jag inget mer att berätta direkt. Har mailat handläggaren på Migrationsverket igen o krävt att få ett svar av något slag. För senast om 3 veckor så måste vi ha fått svar på Mehmets UT för att han överhuvudtaget ska ha en sportslig chans att kunna flytta med mig hem i november. Vi får se vad de svarar.... OM dom svarar.

I övrigt så är både Anna Larson, Patricia och Celine här nere i Alanya nu så hoppas, tror o önskar att jag ska hinna träffa dem innan de åker hem.

Ska försöka att blogga snart igen, men lovar inget.
Howdy cowboy...

Tentaskrivande

4 dagars tentaskrivande och migrän. Inget jag rekommenderar. Har deadline kl. 17 imorgon så tills dess så är jag typ icke kontaktbar. Det här är en mastig uppgift på 8 sidor brödtext att skriva, så det är till att sitta 10timmar om dagen med detta. Härligt att vakna med en sprängande huvudvärk, illamående o lite frossa på det, när man har liiiiiiiiiiiite annat att göra.

Ge mig lite energi snälla ni, jag behöver´t, jag lovar!

Kuckelikuuuuu - klockan är 7

Ja idag vaknade jag visst väldigt tidigt. Så skönt det är att vakna samtidigt som solen letar sig upp bakom berget. Himlen får så vackra färger och luften känns så frisk och ren.

Vad har jag pysslat med de senaste dagarna då. Jo, i söndags så tog jag och Mehmet bussen till Kipa mellan mina studiepass. Vi älskar att gå omkring i stora varuhus och att storhandla. Jag köpte i vilket fall ett par rosa stora ringar till öronen i smycketsbutiken som ligger där. Sen inne på själva matbutiken så fyndade vi en hel del 1 liras och 2 liras saker, de hade lågprisvecka där i butiken. När vi var påväg mot kassorna så mötte vi på Anna och hennes Mehmet där lite oväntat. Vi alla tog sen gratisbussen hem därifrån och jag måste faktiskt säga att den bussen var smidigare än att ta lokalbussen som man ju dessutom betalar för.

På kvällen bakades det pizza här hemma. Allt gjordes från grunden, från brödet till tomatsåsen. Men brödet blev himla knepigt, som en blandning mellan pizzabotten o pajbotten. Tomatsåsen blev dock helt suverän för att inte tala om fyllningen. Trots att Mehmet slitit med den här pizzan i säkert en timma så orkade vi inte äta så mycket av den. Men den var kalasfin dagen efter =)

Igår hade jag en sån där otroligt intensiv pluggdag igen. Jag satt från morgonen till sena kvällen för att hinna läsa klart kurslitteraturen och för att skriva en teorireflektionsrapport som var tvunget att lämnas in igår senast kl. 24. Jag blev klar strax efter 20 och kände för en gångs skull att jag hade lite energi över till att hitta på något. Mehmet som är hemma och inte börjat på något nytt jobb ännu och var ganska så uttråkad, ville mer än gärna göra något med sin kära fru. Så vi tog våra handdukar, en påse chips och några öl och cider och gick ner o satte oss på stranden vid 22 tiden. Vi mös lite där, satt o pratade, såg på stjärnorna och på det brusande havet. Jag kunde dock inte slappna av och det var faktiskt rätt så kyligt där nere, så vi blev inte långvariga. Jag hade så mycket orolighetstankar i huvet och jag vet att det är skolan som gör mig sån. Den är verkligen inget rolig längre. Dessutom kände jag mig som en grottmänniska till utseendet också. Jag MÅSTE verkligen gå till frisören samt fixa mina fötter och mina armar. Så idag blir det nog att ta tag i detta. Jag kan inte gå o vantrivas såhär för något som är så lätt åtgärdat.

Kanske en liten tupplur på det här ;) See you babes!

Inget pigg idag

Nej, idag är ingen bra dag. Jag o Mehmet vaknade vid 10 tiden. Han gick inte o jobbade idag och han kommer nog inte gå tillbaka heller. Annat än för att hämta lönen som han inte fått utbetalt nu på två veckor fast han ska få lön varje vecka. Han är runt nu och letar nytt jobb, vi får se om han fått något bra erbjudande. Hoppas han inte kommer hem än på ett par timmar för jag sitter o pluggar. Har inlämning på måndag och tenta från och med torsdag.

Efter att vi ätit frukost o flummat runt lite i lägenheten så somnade vi på nytt och vaknade fullt normalt kl. 16 =S Men jag mår inget vidare idag så jag behövde nog sova. Jag har typ småkräkts lite under dagen och känner mig olustig och orkeslös. Vi funderar ändå på att gå ut och äta ikväll. Vi går nog till något av våra favorestauranger Elite eller Sedir nere vid Kleopatrastranden. Men beror ju på hur jag mår sen som sagt.

Jag har inte så mycket mer att förtälja denna dag. Är fortfarande fly förbannad över hur jag blev behandlat på Mehmets jobb igår. När Mehmet kom hem så skällde jag på honom över varför han inte hade försvarat mig i den situation som uppstod. Det var ju dock lite orättvist att mig att göra det, men i all ilska så var jag ju tvungen att ta ut den över någon. Han hade i vilket fall som helst konfronterat chefen sen när jag gått o frågat varför han gjorde så. Då hade chefen bara svarat att det kunde väll inte spela nån roll för hon är ju din fru..... (???) Ja, ni hör ju vilket jävla arsel han är.