torsdag 3 mars 2011

9 dagar kvar

Det närmar sig så sakteliga. Jag har massor att fixa innan jag åker. Min ekonomi sen jag kom hem från Alanya i januari har varit under all rim o reson, och jag är inte van vid sånt, vilket har lett till att mitt liv fullständigt har stannat upp. Det var först nu när vi fick lön som jag kunde vakna upp ur min dvala och börja ta itu med saker.

Idag skrev jag ut miljarders med papper från Migrationsverket, som jag skall ta med till Mehmets Uppehållstillstånds ansökan. Jag ringde också och beställde personbevis hos skatteverket som vi behöver för detta. Mehmet har tid för intervju på Svenska Ambassaden i Ankara den 29 mars. Det är då han skall lämna in sin ansökan och genomföra en liten intervju om varför han söker UT och hur han har tänkt sitt liv för framtiden. Efter detta så skickar Ambassaden vidar ansökan efter några veckor till Migrationsverket i Sverige.

Från det att man lämnat in ansökan till att man får ett svar, så tar det lång tid. Det kan ta upp till 9 hela månader om vi har otur. Där emellan så kommer Migrationsverket att kontakta mig för någon form av intervju, antingen en pappersintervju, en personlig intervju på plats eller över telefon. Men jag har kollat runt lite med andra svensk-turk-par och väldigt många turkar som söker UT får svar redan efter 2-3 månader. Vi vill dock inte ha svar allt för tidigt. Detta då jag tänkt att tillbringa hösten i Alanya för att plugga och åker inte hem förrän sista november om allt går enligt planerna. Då är tanken att Mehmet skall flytta med mig hem, inte tidigare. Detta eftersom han skall jobba hela sässongen i Alanya för att kunna spara pengar för vårt gemensamma liv.

Jag hoppas att alla våra vänner o bekanta vill hålla tummarna för att detta går vår väg och att jag och min älskling får ett JA, så att han kan flytta hit och att vi kan börja vårt underbara liv tillsammans. Jag vill att han ska få se mitt land, se hur jag bor, vart jag jobbar, lära känna mina vänner och min släkt och familj. Men det jag allra, allra mest vill är att jag ska få vara med honom för resten av livet och att han ska få ett bättre liv än det han har i Turkiet just nu (med hårt arbete för inga pengar).

Snälla, önska oss lycka till!

2 kommentarer:

  1. Hittade just din blogg, har själv varit i samma situation så det ska bli väldigt spännande att följa din/er resa mot ett liv tillsammans..:)!

    //Emma

    SvaraRadera